stuckinthebieberstory

New Yorks gator en morgon då man har bråttom är inte lätt att handskas med, lita på mig, jag är van. Eftersom jag bott i staden enda sedan barnsben är jag alltid beredd på vad som väntar mig så fort jag sätter foten utanför dörren. Dock verkar det alltid vara lite mer trafik då man just ska ha bråttom, en morgon som denna hade jag verkligen inte tid med slö gående bilar och människor som tvunget skulle springa över övergångsstället fast det var rött för dem att gå. Jag tror till och med att jag en gång höll på att köra över en gammal dam som endast hade ögon på den frestande cupcake butiken på andra sidan gatan.

Jag har väl egentligen bara mig själv att skylla eftersom jag försovit mig en hel halvtimme i morse. Pappa skulle bli rasande på mig för att jag kom för sent till plåtningen. Plåtning? Jobbar jag på en plåt fabrik? Nej inte riktigt. Modellyrket har varit en del av mig sedan jag var 10 år gammal. Min pappa jobbar som fotograf och är en av de mest eftertraktade fotograferna i staden. Det är honom jag har att tacka för där jag är idag. Jag jobbar för den stora modellagenturen Elite Models. Min modellkarriär började som sagt när jag var tio då jag fotograferades för H&M’s barnkläder, då min pappa kände någon i branschen som ordnade så att jag fick vara med. Fyra år senare upptäcktes jag utav en scout när jag och mamma var ute på stan för en shoppingrunda. Han hade bett mig skapa en portfolio som jag sedan skulle skicka till honom. Pappa och jag ordnade under tre veckor en bra och användbar portfolio som jag skickade till scouten. En månad senare blev jag kontaktad utav Elite Models som sades göra ett undantag då dem inte anlitar modeller under 16 år. Sedan dess har jag jobbat för dem och man kan väl nästan säga att jag svävar på rosa moln, ibland i alla fall...

Från lägenheten där jag och min familj bor, tar det ungefär tjugo minuter att köra till studion, studion som min pappa för den delen äger.
När jag hade tio minuter kvar av bilresan ringde plötsligt min mobil. Med dagens moderna bilteknik, klickade jag bara på en knapp på ratten och på en skärm snett framför mig lös ”Daddy. <3” upp.
”Alexia Penelope Simmons, får jag fråga vart du håller hus?” Sa min pappa strängt. Som ni alla säkert vet, när föräldrar säger både för-, andra- och efternamn så är det serious.
”Jag är där om tio minuter, du vet lika väl som mig att trafiken klockan åtta på morgonen inte är att leka med.” Sa jag menande och jag kunde höra honom sucka högt.
”Stressa inte, jag vill gärna att du kommer hit hel. Men snälla gumman, försök komma i tid nästa gång. De andra har redan kommit.” Sa han lugnt.
”De andra? Vad är de som du vet som inte jag vet?” Sa jag och förstod inte alls vad han pratade om. Var det inte meningen att dagens plåtning bara skulle inkludera mig som modell och pappa som fotograf?
”Ja, men det berättade jag ju för dig igår? Justin Bieber? Eller berättade jag inte det?” Sa han och han lät fundersam.
”Ha-ha, där fick du mig nästan. Men pappa, jag kan inte prata längre. Jag kommer alldeles strax. Puss!” Sa jag och tryckte av pappa snabbt, då jag behövde koncentrera mig i en av de stora och mycket få rondeller i stan.

Efter många alldeles för barnförbjudna svordomar hade jag nu äntligen fått till en någorlunda bra fickparkering utanför studion. Jag hoppade stressat ut ur den svarta Range rovern (vill bara påpeka att jag lånat den utav pappa då han konstigt nog cyklat till studion denna dag) och jag var snart uppe på byggnadens andra våning där studion låg. Blåsten ute idag hade våldtagit mitt hår vilket gjorde att de stod åt alla håll när jag öppnade den stora glasdörren som ledde in till en stor vit hall. Doften i studion har alltid och kommer alltid att förbli speciell, den luktar nymålat, kaffe, hårprodukter och lite utav något träslag som jag inte riktigt kan sätta fingret på.
Jag gjorde min dagliga instagramrutin på mobilen samtidigt som jag gick med snabba steg in till ett lite mindre sällskapsrum som låg i anslutning till hallen på höger sida. Av ren reflex slängde jag min svarta Alexander Wang väska på bordet och gick bort till kaffekokaren för att hälla upp lite gott morgonkaffe som jag behövde för att komma igång. När jag sedan vände mig om för att sätta mig ned i en av de gråmelerade tygsofforna tappade jag först och främst andan och därefter min kaffekopp som gick i tusen bitar. Kaffet som stänkt upp på mina vita jeans, brände igenom tyget och jag gjorde en fruktansvärd grimas men hejdade mig snabbt då JUSTIN BIEBER!? och en annan man med ett ryck reste sig upp ur soffan och kom fram till mig med en stor bunt papper.
”Shit, hur gick det?” Sa Justin då han stod framför mig med en chockad blick.
Jag å andra sidan fick inte fram ett enda ord, jag bara stod där som ett fån och bara stirrade på denna extremt snygga varelse som uppenbarat sig mitt framför mig.
Pappa hade alltså inte skämtat när han sagt att Justin Bieber var här. Men ni måste ändå förstå varför jag inte trodde på honom? Varför i hela världen skulle han välja just min pappa som fotograf? Eller underskattar jag min pappa ALLDELES för mycket när det kommer till hans arbete av fotografier?
”Hallå? Alexia, gumman?” Sa min pappa som otåligt försökte få kontakt med mig.
Jag skakade på mitt huvud och kom tillbaka till verkligheten. Framför mig kunde jag endast se sex ögon som stod och stirrade på mig. Pappa, Justin och någon annan man jag inte visste namnet på.
”Du kanske ska sätta dig ned en stund?” Sa mannen jag fortfarande inte kunde namnet på. Utan att säga något gick jag till en av sofforna och satte mig ned med en duns. Pappa kom fram till mig med ett glas vatten och satte sig sedan ned bredvid mig. Justin och den andra mannen anslöt sig till oss i soffan mitt emot.
Jag tog en klunk vatten och kollade frågande på pappa.
”Du trodde jag skämtade när jag sa att Justin skulle komma, ellerhur?” Sa han och försökte hålla sitt skratt inom sig.
”Du kan inte klandra mig, om jag sagt att Barack Obama skulle komma på middag hade du aldrig trott på mig.” Sa jag och kollade menande på min pappa.
”Bra jämförande där.” Påpekade Justin och såg nöjd ut på andra sidan det gråa granitbordet.
”Men gumman, jag nämnde det för dig igårkväll när vi åt kvällsmiddag, kommer du inte ihåg det?” Sa han och la på ett jobbigt flin.

”Hur ska jag kunna ha lagt det på minnet när de enda jag kunde koncentrera mig på var Hugos extremt irriterande påhopp om att jag har en ätstörning?” Sa jag irriterat.
Jag kunde se att pappa blev generad och gav ifrån sig en harkling.
”Storebröder… ni vet hur det är.” Sa pappa samtidigt som han kollade på Justin och den andra mannen.
”Tyvärr inte.” Sa dem båda i kör och skrattade till. Jag kunde inte låta bli att skratta med dem eftersom det var så lätt att se när pappa sattes i en jobbig situation.

”Vi kanske ska börja om från början med tanke på att det inte gick så bra sist… Jag heter Justin, trevligt att träffa dig.” Sa Justin till mig då han och jag satt bredvid varandra i make-up båset, då vi höll på att bli sminkade inför plåtningen.
”Trevligt att träffa dig med Justin. Jag heter Alexia, men du kan kalla mig Alex.” Sa jag och gav ifrån mig ett fånigt flin som jag alltid gör när jag blir nervös.
”Så du trodde alltså din pappa bara skämtade med dig när han sa att jag skulle hit?” Sa han och log ett leende som nog fick vilken tjej som helst att smälta.
”Så kan man väl uttrycka det ja. Men kom igen, hur skulle jag kunna veta att han menade allvar?” Sa jag och suckade.
Jag har många gånger under min modellkarriär fotograferats med kända människor. Jag tycker det är kul att fotograferas med andra människor oavsett om dem är kända eller inte. Men att jag idag skulle fotograferas med en av världens mest kända artister hade jag inte förberett mig på. I dagens samhälle går det inte att undvika Justin Bieber. Alla vet vem han är och han dyker upp överallt och ingenstans, i tidningar, på internet, på tv reklamer, på reklamskyltar över hela staden mm. Självklart visste jag vem han var och vilka låtar han gjort, men mer visste jag inte.
”Du får helt enkelt börja lita på din pappa mer i framtiden.” Sa han och skrattade till.
”Tack för tipset!” Sa jag sarkastiskt och skrattade med honom.

Plåtningen hade gått över förväntan väldigt bra och pappa uttryckte under hela tiden frasen ”Ni är fantastiska tillsammans”. Jag och Justin hade båda försökt ignorera det faktum att det pappa sa faktiskt kunde misstolkas och gjorde bara vårt jobb.
När vi var klara kom Justin plötsligt fram till mig när jag stod i sällskapsrummet och gick igenom dagens twitterinlägg på mobilen.
”Jag och Scooter hade tänkt gå till Mango mitt över gatan för att ta någonting att äta. Du och din pappa vill inte följa med?” Sa han och log det där smältande leendet.
Jag höll för en stund på att tappa min haka men sansade mig snabbt och rätade på min rygg. Jag kunde knappt själv förstå att jag blev tillfrågad av Justin Bieber om jag ville gå och äta lunch med honom och mannen jag nu visste namnet på, Scooter.
”Ja, men ja, ja, absolut! J-jag ska bara gå och prata med Conrad, eller, jag menar, pappa, om han vill följa med. Vänta här!” Stammade jag fram på ett eller annat sätt och gick med snabba steg in i studion där pappa satt framför sin dator och gick igenom dagens bilder.
”Pappa, Justin undrar om vi vill följa med till Mango över gatan och äta lunch med honom och Scott, Scootie, eller vad han nu hette?” Sa jag snabbt och fick ta ett djupt andetag efteråt.
”Jag är mitt uppe i arbete just nu, jag tar någonting att äta här istället, mamma gjorde iordning lunch till mig igår kväll som jag kan ta. Men gå du gumman, vi ses där hemma sen.” Sa han och log brett mot mig innan han vände sig mot datorn igen.
Jag kunde knappt tro det själv, jag skulle alltså utan assistans från pappa nu bege mig iväg på lunch med någon jag inte kände. Att pappa ens gick med på det förvånade mig, men istället för att grubbla för mycket gick jag ut i hallen där Justin och Sca… whatever, stod och väntade på mig.
”Redo?” Sa Justin och gav mig ett brett leende.