stuckinthebieberstory

För en gångs skull kändes det som att jag vaknade tidigt alldeles av mig själv. Men när jag vände mig om mot sängbordet och kollade klockan på mobilen och såg att den var tolv, flög jag snabbt upp ur sängen. Jag vände mig om för att säga till Justin att vi sovit alldeles för länge, men sängen var tom.
”Grattis på födelsedagen Taylor, nämen tack Taylor.” Sa jag till mig själv och grimaserade.
Jag gick in på toaletten och borstade igenom mitt hår, sköljde av mitt ansikte och borstade mina tänder, samma rutin som jag haft ett tag nu. Jag gick till min resväska därefter och rotade ut ett par ljusa slitna jeans shorts och ett aprikosfärgat linne. Eftersom Justin tydligen haft väldigt bråttom i morse och lämnat mig alldeles ensam i rummet så bestämde jag mig för att gå och knacka på hos Julia och Ryan och se om dem ville gå och käka frukost med mig någonstans. Men när jag knackat på deras dörr och kanske stått och väntat i fem minuter på att någon skulle öppna, gav jag upp och fortsatte bort till Patties rum, men där var det heller ingen som öppnade. Jag fortsatte vidare till Alfredo och Kennys rum, men där var det samma sak. Jag tänkte att det till och med inte ens var lönt att gå vidare till de andras rum. Så istället gick jag ned till hotellets pool för att se om jag kunde hitta dem där. Men såklart var dem inte där heller. Jag fortsatte ner på stranden och mitt ute i havet såg jag dem alla bada och ha kul tillsammans. Jag satte mig ned på en ensam solsäng som stod mitt i sanden. Jag tänkte att jag lika bra kunde sitta här och vänta tills dem kom upp.

Efter kanske en kvart bestämde dem sig äntligen för att gå upp och när dem fick syn på mig sken dem alla upp i stora leenden. Jag var beredd på att tacka för alla gratulationer som dem skulle ge mig, men istället fick jag bara ett ”God morgon.” från allihop.
”Justin ville inte väcka dig i morse, så vi lät dig sova istället.” Sa Pattie och log mot mig.
”God morgon din sömntuta.” Sa Justin och satte sig på huk framför mig och log brett. Jag log tillbaka mot honom och kysste honom snabbt. ”Stor dag idag va?” Sa Alfredo och satte sin ena hand på min axel. Jag log brett mot honom och var glad över att han var en av alla som kom ihåg min födelsedag.
”Ändå.” Sa jag och skrattade till.
”GO LAKERS!” Sa han och gjorde en give me five med Ryan och Julia som kom fram till oss.
Mitt leende sjönk ner till en förvirrad min. Var det ingen som kom ihåg min födelsedag? Jag hade ju ändå berättat för Justin igår och inte ens han kom ihåg det? Julia, som är min bästa vän, inte ens hon kommer ihåg det. Men det skulle vara alldeles för egoistiskt att säga till alla om det, så istället förblev jag tyst resten av dagen.

Efter att ha spenderat hela dagen på stranden, gick jag och Justin upp på vårt rum för att duscha av oss och göra oss iordning inför middagen senare ikväll. ”Du, vi killar ska iväg till en restaurang här i närheten ikväll, som visar Lakers matchen. Vi antog att ni tjejer inte ville följa med, men du och tjejerna kan väl äta här på hotellet eller något?” Sa han samtidigt som han stod och klädde på sig.
Jag kollade frågande på honom, men nickade mot honom med ett halvt leende. Skulle jag säga till honom om min födelsedag eller skulle jag låta bli? Dem enda som verkligen kommit ihåg den var mamma och Bill som skickat ett gemensamt sms där det stod – Grattis på födelsedagen älskling! Hoppas du har det underbart i Israel. Du får presenter när du kommer hem. Vi ses snart, Love you! / Mamma och Bill. – Kunde man få en sämre födelsedag eller?

Justin och killarna hade dragit iväg och nu satt jag här ensam på mitt rum och visste inte vad jag skulle göra. Efter en stund knackade det på dörren och när jag gick för att öppna kom Carin inrusandes i rummet. ”Jag hade helt glömt bort dig!” Sa hon och såg bekymrad ut.
”Äh, det är lugnt, du är inte den enda.” Sa jag och log och var helt säker på att hon menade min födelsedag. ”Vi var precis på väg ner och äta och då kom jag på att du kanske också ville med oss.” Sa hon snabbt och mitt humör sjönk ännu ett snäpp när hon inte alls syftade på det jag hoppats på.
”Jag är utsvulten.” Sa jag och försökte le så brett jag kunde och vände mig om för att gå mot ytterdörren. Hon följde efter mig och vi var snart nere i receptionen på väg mot hotellets restaurang.
”Du jag ska bara gå på toa, jag kommer alldeles strax. Du kan gå och sätta dig så länge.” Sa Carin och gick mot toaletterna. Jag gick in och satte mig ned vid ett av borden som var reserverat för oss tjejer. Tio minuter gick, tjugo minuter gick, trettio minuter gick… Varken Carin eller någon av de andra hade kommit och jag tror kyparen varit framme hos mig minst tre gånger och frågat om jag ville beställa in dricka och varje gång hade jag fått säga att jag väntade på sällskap. Det började bli riktigt pinsamt nu och tillslut var jag tvungen att ta upp min mobil och smsa Carin – Vart är du? – Jag fick snabbt ett sms tillbaka – Herregud, förlåt… jag glömde att du satt där inne. Vi har satt oss ute vid poolen för en liten drink. Kom hit gumman. – Jag suckade tungt och reste mig upp, alldeles för generad för att ägna någon blick åt alla som kollade frågande på mig. Dem måste ju tycka att jag är världens tönt som suttit här inne alldeles själv i en halv timme och sen går jag, left alone, mobbad, nobody, ensamvarg, glömd. Jag gick med snabba steg ut ur restaurangen. Jag ska inte ljuga, jag var faktiskt ganska sur. Först att ingen har kommit ihåg min födelsedag och sen nu när Carin har glömt mig två gånger redan under kvällen. Hur mycket sämre kunde dagen bli egentligen? När jag kom ut i receptionen kände jag hur min mobil vibrerade i handen. Det var mamma som ringde.
”Hallå?” Sa jag och kunde inte rå för att låta smått irriterad i telefonen.
”Hej älskling, hur har du det?” Sa mamma överdrivet glad.
”Helt okej.” Sa jag och försökte låta glad.
”Är det något som har hänt?” Sa hon och jag kunde på långa vägar höra att hon fakeade sin bekymrade ton på rösten. Så typiskt henne.
”Inte en enda har kommit ihåg min födelsedag och Carin glömde mig i restaurangen, där jag fick sitta alldeles ensam i trettio minuter. Detta har varit den sämsta dagen i mitt liv. Jag lovar att det bara är för att jag inte berättat för någon att jag fyllde år idag, jag berättade för Justin först igår. Det är någon där uppe som straffar mig mamma.” Sa jag och barnslig som jag är hade jag nu börjat gråta.
”Aw, gumman då… Men jag och Bill kom ihåg den, det är ju alltid något, eller?” Sa hon glatt.
”Du och Bill ja… men hur kul är det när alla andra jävla människor glömmer den, jag är en fucking glömd människa… om jag hade dött nu hade alla glömt mig, ingen hade förmodligen märkt att jag försvann.” Sa jag irriterat, med tårarna rinnandes nedför mina kinder.
”Säg inte så! Du vet att dem jobbar hårt varje dag, dem har kanske bara mycket annat att tänka på.” Sa mamma och försökte vända allting positivt.
”Mamma, jag berättade för Justin igår, IGÅR… hur kan man glömma det över en natt? Till och med en fisk utan öron skulle kommit ihåg det om jag sagt det till den.” Sa jag fortfarande arg.
”Mrs, skulle du kunna vara snäll att gå ut där ute och prata, du stör våra gäster.”  Sa en ung kille som kommit fram till mig. Jag gav honom en ond blick och reste mig snabbt upp.
”Nu blir jag till och med utskickad, vad har jag gjort för att förtjäna detta?” Sa jag och var på väg ut till poolområdet.
”Du har bara en dålig dag.” Sa mamma och skrattade till.
”Nä, säger du verkligen det? Jag kan lika gärna flyga hem, ingen skulle ändå märka att jag åkt och ingen skulle heller för den delen sakna mig.” Sa jag och tårarna hade börjat rinna nedför kinden igen.
”Jag vet många som skulle saknat dig.” Sa mamma glatt.
”Ja, fisken utan öron typ.” Sa jag gråtandes.
”Vänta lite mamma, jag måste bara försöka hitta ett annat ställe att prata på, jag hör mig själv.” Sa jag snabbt efter, fortfarande irriterad. Mitt huvud som jag gått med nedböjt från receptionen sträckte jag upp nu och det första jag la märke till var den stora storbildsskärmen som täcktes av mitt ansikte. Jag stannade till och kollade frågande på skärmen? ”Mamma, det är seriöst någon som filmar mig?” Sa jag med en rädsla på rösten och jag störde mig extremt på att jag hörde mig själv i bakgrunden. Det jag inte lagt märke till än var alla människor som satt runt bord framför mig med blickarna riktade mot mitt håll. När fick syn på dem och även fick syn på Justins och hans crew hoppade mitt hjärta några extra slag. Plötsligt reste sig mamma upp längst fram vid storbildsskärmen med ett brett leende. ”Grattis på födelsedagen älskling.” Sa hon i telefonen och jag var helt tom på ord.
”Happy birthday Taylor, Happy Birthday Taylor, Happy birthdaaaay.” Sjöng plötsligt Ryan med sin falska stämma från en mick. Alla reste sig upp och började sjunga för mig, det var till och med folk som jag inte ens kände som reste sig upp och började sjunga. Jag blev så paff att jag var tvungen att sätta mig ned på närmaste stol. När alla slutat sjunga och satt sig ned kom Justin fram till mig med ett brett leende på sina läppar. ”Grattis på födelsedagen.” Sa han och drog upp mig från stolen och kysste mig, och den kyssen varade länge. ”Men...” Hann jag bara säga innan han avbröt mig.
”Du trodde vi hade glömt dig…” Sa han och skrattade åt mig.
”Jag var så här nära på att packa min väska och åka hem.” Sa jag och visade med fingrarna.
”Aw, baby förlåt!” Sa han och kramade om mig.
”Aw c’mon dude, give her som space huh?” Hörde vi Ryan skrika ut från mikrofonen och alla andra runt omkring brast ut i gapskratt. Jag och Justin skrattade till generat och jag gick raskt mot mamma som stod med sina armar öppna mot mig. Jag omfamnade henne i en stor kram.
”Hur kom ni hit?” Sa jag och kollade på henne och Bill frågande.
”Scooter ordnade ett flyg till oss igårkväll, så vi kom hit imorse. Alla har varit uppe nästan hela natten och fixat inför det här.” Sa mamma och skrattade till och omfamnade mig i en ny kram.
”Hur kunde jag inte lägga märke till storbildsskärmen imorse?” Sa jag och kollade på den stora skärmen framför mig som nu var täckt av en stor bild där det stod ”HAPPY BIRTHDAY.”
”För att du kanske var alldeles för upprörd, eftersom du trodde att alla glömt din födelsedag.” Sa Bill och skrattade till. Jag satte mig ned vid deras bord där även Scooter, Carin, Allison, Mama Jan och Pattie satt. ”Grattis på födelsedagen hjärtat.” Sa Pattie och kramade om mig.
”Du vet att jag aldrig skulle glömma dig.” Sa Carin och skrattade till.
”Efter det här vet man aldrig.” Sa jag och blinkade mot henne.
”Nej, det skulle jag aldrig göra, allt har varit planerat in i minsta detalj.” Sa hon och log.
”Hade du bara tänkt dissa oss eller?” Skrek Alfredo från ett bord lite längre bort, där han, Kenny, Justin, Tay, Dan, Julia och Ryan satt. Jag skrattade till och reste mig upp från mammas och deras bord och gick bort till de andra bordet. Så fort jag kom inom räckhåll drog Justin ned mig i hans knä och han kysste mig lätt på halsen.
”Eller hur är vi ganska bra party fixare? Jag och Kenny då alltså.” Sa Alfredo och log brett.
”Nja, tveksamt.” Sa jag sarkastiskt.
”Tro inte på att dem var dem enda som ordnade detta, Justin är den som planerade allt från första början.” Sa Dan och log mot mig. Jag vände mitt ansikte mot Justin och log brett.
”I love you.” Viskade jag i hans öra så att ingen annan kunde höra.
”Jävlar vilken kitty cat du blir när du blir arg.” Sa Kenny plötsligt.
”Har du någonsin sett eller hört mig arg?” Sa jag frågande och log mot honom.
”Faktiskt precis, eftersom din mamma satte sin telefon mot högtalarna så att alla som satt här ute kunde höra vad ni pratade om.” Sa han och skrattade till.
”Oh my god.” Sa jag och alla runt bordet skrattade åt mig.
”Okey everybody! Vi har ju en massa godbitar att visa er ikväll, och eftersom det är Taylors födelsedag så kommer godbitarna att såklart handla om henne. Vi har lite videor, lite bilder och lite annat att visa er. Så det är bara att luta era gamla ryggar tillbaka, och med gamla ryggar menar jag från Scooters ålder och uppåt, sorry man!” Sa Ryan och jag kunde inte låta bli att skratta när jag såg Scooters min. Jag hade inte en enda aning om vad det var för något dem skulle visa, men jag blev nyfiken så fort det dök upp en text på den stora skärmen som löd – From the beginning. – Videon som Kenny och Justin filmat från när jag stod och dansade på scenen på Justins soundcheck, visades och jag kunde inte låt bli att skratta åt hur extremt nördig jag såg ut. Samtidigt som det var roligt att se, så var det fortfarande extremt pinsamt. Jag hade nästan helt och hållet förträngt det. Nästa video som visades var en video som gick i slowmotion, från när Justin filmat mig när jag sov, och när jag hade vaknat och sett honom med filmkameran i handen hade jag blivit chockad och arg, och det var ingen vacker syn. Det enda man kunde höra mig skrika var ”JUSTIN! YOU’RE SO FUCKING DEAD RIGHT NOW!”. Alla skratta i kör när den visades och jag gömde generat mitt ansikte i mina händer.
Nästa video var en video som jag och Julia gjort en tråkig dag i Italien, då Justin och hans crew varit på arenan för att repa inför konserten senare på kvällen. Vi hade tagit både Justins och Ryans kläder och satt på oss dem. Sedan hade vi ritat dit mustascher och satt på oss vars en keps. Sedan hade vi satt på Motherlover med The lonely island och Justin timerlake. Och självklart hade dem bara klippt ut från när jag stod själv och sjöng och dansade till låten. Kunde det bli mer pinsammare?
Jag vände mitt ansikte mot Julia som satt och skrattade så mycket att hon knappt kunde andas. Jag gav henne den onda blicken vilket bara fick henne att skratta ännu mer. Efter att några andra videor visats från när jag var liten blev det plötsligt ett bildspel. Texten löd – The most beautiful moments of Taylor Coleman. – Jag kände på mig att Alfredo och Kenny låg bakom det hela. Och jag hade helt rätt. Första bilden som dök upp på skärmen var en bild där jag låg och sov och bredvid mig på vars en sida låg Kenny och Alfredo och posade. Bilden måste ha varit tagen idag eftersom tröjan på bilden var tröjan jag sovit i igår natt. Hur kunde jag inte ha vaknat av att dem låg bredvid mig? De nästa fyra bilderna var på mig och egentligen Julia, men dem hade såklart klippt ut henne. Det var flippbilder som vi tagit på planet från Italien till Israel. Det var dem hemskaste bilderna på mig någonsin och jag ville bara gå fram till skärmen och bryta strömmen.
En ny text dök upp på skärmen – You can’t hide from us. – Direkt efter dök det upp bild, efter bild, efter bild, på mig och Justin från när vi badade igår. Dem var långt ifrån tagna av någon från Justins crew, på något sätt visste jag bara att det var bilder som paparazzis tagit på oss. Det var bara en massa bilder på när vi stod och kysstes och såklart tog dem även med en bild där Justin tog mig på röven. Alla visslade till så fort den dök upp på skärmen, förutom Pattie som vände sig chockat om mot mig och Justin. Jag skrattade till nervöst och vände mitt ansikte mot Justin. Han gav Pattie en blink med ena ögat, vilket fick henne till att bara himla med sina ögon och skaka på huvudet.
Efter bilderna dök det upp en avslutande text som löd – Pure love, don’t you think? Anyway, we love you Taylor and we wish you the best birthday ever. – Efteråt dök det upp en bild på alla från Justins crew som stod och gjorde fula miner mot kameran. Jag skrattade till och kände mig gråtfärdig. Jag hade hela dagen gått och trott att dem alla hade glömt bort min födelsedag, och nu satt jag här i Justins knä och var alldeles chockad över att dem fixat allt det här för mig.

Efter en massa tårtätande satt vi nu allihop runt bordet, propp mätta.
”Nice bod din flickvän har Justin.” Sa Alfredo och blinkade mot mig, bara för att reta Justin.
”Stranden är ett undantag, glöm att du kommer få se den annars.” Sa Justin och skrattade till.
”Oh, dude… jag tror det är lite försent för de.” Sa Kenny och skrattade till samtidigt som han och Alfredo klickade sina nävar. Jag själv förstod inte vad dem snackade om.
”Man kan ju alltid drömma.” Sa Justin lite smått kaxigt.
”Nej men seriöst… har Taylor inte berättat om den kvällen i Washington?” sa Alfredo frågande.
Justin vände sig om mot mig och kollade frågande på mig och det var då de slog mig. Jag visste precis vad Alfredo och Kenny snackade om. Kvällen då jag smög ut från Justins rum ikläd bara underkläder. Jag hade av misstag glömt att berätta det för honom, oops.
”Vilken kväll?” Sa Justin frågande.
”Jaså, hon har inte berättat… nå Tay, vad hände?” Sa Kenny och kollade retsamt på mig.
”You tell me, jag har ingen aning om vad ni snackar om.” Sa jag och försökte dölja mitt ljugarface.
”Du, underkläder, korridor, jag, Kenny… you know?” Sa Alfredo och jag såg att han älskade det här.
”Du får precisera dig lite mer.” Sa jag och låtsades som att jag inte fattade någonting.
”Du kom ut från Justins rum i bara underkläder, där du mötte Kenny och sen efter en stund kom jag ut… jag säger bara DAMN!” Sa Alfredo och både han och Kenny skrattade. Nu satt även Dan, Tay, Julia och Ryan och såg nyfikna ut över vår konversation vilket gjorde det hela väldigt pinsamt.
”Haha, killar… det är min flickvän ni snackar om.” Sa Justin och trodde inte alls på det Kenny och Alfredo satt och berättade.
”Din flickvän som har extremt sexiga underkläder.” Sa Alfredo och blinkade mot Justin.
”Som bara jag får se.” Sa Justin och skrattade till.
”Bro, du verkar inte tro på det vi säger… men Taylor, du kan väl också intyga att det är sant?” Sa Kenny och kollade på mig med en retslig blick.
”Men asså… ni hann ju typ se mig i en sekund sen var jag inne på mitt hotellrum.” Sa jag och försökte ljuga ihop en egen liten historia.
”En sekund… det var mer typ tio minuter? Och du försökte gömma dig bakom krukväxten, men jag lovar, den skymde inte så mycket av dig. You got a pretty nice ass girl!” Både Alfredo och alla andra runt bordet skrattade till, förutom jag och Justin. Jag var mest generad medan Justin satt och kollade på mig frågande. ”Vad gjorde ni två ute i korridoren så sent på natten?” Sa Justin och log.
”Frågan är ju egentligen, vad gjorde ni två så sent på natten, som fick Tay att springa tillbaka till sitt rum i bara underkläder?” Sa Kenny och kollade frågande på oss båda.
”Som jag sa då, jag tog en dusch där eftersom min inte fungerade.” Sa jag och log oskyldigt.
”En dusch, just de! Men var Justin med i duschen då också eller?” Sa Alfredo och blinkade.
”Jaja, du ska bara veta vad vi gjorde.” Sa jag och blinkade tillbaka mot honom.
”Okey, i’m out.” Sa Dan och reste sig upp från stolen och gick bort till Pattie och dem andra.
”Maybe you and i…? Yes…? No?” Sa Alfredo och såg mitt ansiktsuttryck när han sagt de.
”Nä Alfredo, nä…” Sa jag och skakade på huvudet kaxigt.
”Nähä, där sumpade jag den chansen ja.” Sa han ironiskt.
”Så kan man ju uttrycka det.” Sa Justin som suttit tyst en stund.
”Bro, har du inget annat att göra?” Sa Alfredo och han såg skämtsamt besvärad ut.
”Jo, faktiskt så har jag det. Taylor, kom.” Sa Justin och log brett mot Alfredo och de andra medan han drog upp mig från stolen och snart hade vi börjat gå mot receptionen.
Innan vi tog hissen upp till mitt rum satte Justin på mig en svart ögonbindel så att jag inte kunde se något. När vi tagit hissen så ledde han mig någonstans. Jag hörde hur ett kort scannades av och snart öppnades en dörr. Jag hörde hur Justin gick iväg och utan att tänka på att jag hade en ögonbindel på mig, började jag också gå. Efter bara några steg gick jag rätt in i något med mitt huvud vilket fick Justin att börja gapskratta. Jag ville nästan ta av mig ögonbindeln och se vad jag gått in i. Men Justin gav stränga order om att jag absolut inte fick göra det. Istället fick jag stå där som en tönt och jag visste överhuvudtaget inte vart vi var någonstans. Efter en stund kände jag Justins händer på mina axlar som styrde mig en liten bit åt sidan och snart knöt han upp ögonbindeln.

Jag blev helt stum när jag såg vårt hotellrum som var förvandlat till ett paradis av rosenblad och tända ljus. Det var rosenblad i olika färger överallt i hela rummet. På sängen, på golvet, på borden, på sofforna, ja överallt. Ljusen stod också utspridda lite här och var och jag saknade ord.
”Säg något.” Sa Justin som stod bakom mig. Hans omfamnade mig bakifrån och jag kunde känna hans varma andedräkt mot min hals.
”H-hur… kunde du fixa det här?” Fick jag till slut fram helt chockad.
”Den halvtimmen då du satt i restaurangen själv gick Carin upp hit och ordnade allt.” Sa han och kysste min nacke lätt vilket fick mig att rysa till.
Jag gick fram till sängen och drog mina fingrar lätt över alla röda rosenblad som låg utspridda. Jag vände mig om och kollade runt i hela rummet, kunde man få en bättre present än det här av sin pojkvän? Jag kollade på Justin som stod på andra sidan av rummet och kollade på mig med ett gulligt leende. Jag halvsprang mot honom och hoppade upp på honom så att jag nu hade vars ett ben runt om hans midja. Jag tog mina händer om hans nacke och kysste honom flera gånger. Han gick mot sängen och lade mig ned försiktigt. Han kollade mig djupt i ögonen innan han sa ”Jag älskar dig.” Han uttalade orden tydligt och det fick mig att le ett brett leende.
”I’m the luckiest girl on earth.” Sa jag och jag menade det.