stuckinthebieberstory

Man kan ju säga att jag har haft en ganska sömnlös natt. Det enda jag har legat vaken och tänkt på är erbjudandet Justin gav mig igår kväll. Jag kan inte förstå att han fortfarande hade mage till att läsa mina texter. Hur kul hade han tyckt att det var om jag hade läst hans texter som var till hans nya skiva, han hade blivit rasande antagligen. Eller egentligen vet jag inte, jag kan inte se mig honom bli rasande på grund av en sådan sak. Det är kanske jag som överreagerar? Jag kanske ska låta honom använda texterna till hans skiva, eller ska jag? Varför är det så svårt för mig att ta ett beslut?

Efter att jag legat kvar en stund i sängen på morgonen tog jag mig till slut ned på nedanvåningen där jag mötte Mario som satt och läste tidningen i köket.
”Godmorning sunshine.” Sa han och log brett mot mig då han kollade upp från tidningen.
Med tanke på att jag högst fått tre timmars sömn inatt var mitt humör inte på topp, så istället för att säga något trängde jag fram ett halvt leende och en nick mot honom.
”Raurw, kitty cat.” Sa han och formade sin hand som en klo.
Jag förblev tyst och hällde upp kaffe istället, därefter gick jag fram till köksbordet och slog mig ned mitt emot honom som satt och kollade på mig med en frågande blick.
”Vad är det med dig? You look like a mess.” Sa han och kollade på mig från topp till tå.
”Man brukar se ut såhär när man bara fått tre timmars sömn inatt.” Sa jag med en självklar röst och tog en klunk ur mitt kaffe.
”Berätta… är det Justin?” Sa han och på något sätt lät han nästan som min mamma.
Jag nickade mot honom och tog ytterligare en klunk från mitt kaffe och för tillfället orkade jag inte bry mig om att jag in princip höll på att bränna sönder min tunga.
”Vad har han nu gjort?” Sa han och suckade och det lät nästan på honom som att det inte var ovanligt att alla mina problem handlade om Justin.
”Han vill använda mina texter till sin nya skiva och jag vet inte vad jag vill…” Sa jag snabbt.
”Oh… my… god… Tay vafan sitter du här för? Get your tiny ass off the fucking chair och åk hem till Justin och skriv honom några låtar. Jag förstår inte vad det svåra är? Det är fucking Justin… Bieber.” Sa han och vart alldeles chockad.
”Men vad är poängen med det hela? Det är ju i slutändan ändå inte jag som kommer få credit för låtarna, det är ju Justin som kommer få det. Jag kommer inte tjäna någonting på de.” Sa jag med en tung suck.
”Du ska se till att göra en bra deal med honom… baby, han gör allt för dig! ”He would catch a fucking grenade for ya.” Jag kunde inte låta bli att skratta då han sjöng det sista.
”Du får det att låta som att han fortfarande är min pojkvän.” Sa jag och himlade med ögonen.
”Maybe he will? Tänk dig… sena jobbkvällar tillsammans… ni kommer aldrig kunna hålla händerna ifrån varandra, jag lovar… jag kan sätta mitt liv på det.” Sa han och satte sina armar i kors över bröstet.
Tankar om kvällen här hemma på toaletten fick mig att få gåshud vilket Mario även lade märke till på något konstigt sätt och hans min förklarade att han fattade precis vad som försigått.
”No… fucking… way? När då?” Sa han och kollade på mig återigen chockat.
”För två dagar sedan…” Sa jag och kollade generat ned i bordet.
”Olala… hur var det?” Sa han och gav mig en nyfiken blick.
”Men lägg av!” Sa jag och reste mig upp från stolen och gick fram till diskbänken för att diska av min kaffekopp.
”Tell me all about it bitch.” Sa han nyfiket och skrattade till.
”Aldrig…” Sa jag och skrattade retsamt mot honom eftersom jag visste att han så gärna ville veta allt i minsta detalj.
”Boo you whore.” Sa han och suckade tungt.
”Vart är Julia och Ryan förresten?” Sa jag och kollade frågande på honom.
”Dem sover fortfarande.” Sa han smått surt och jag kunde inte låta bli att skratta åt honom.
”Bäst att jag ringer Justin.” Sa jag och gick ut från köket och upp till gästrummet där jag bor för tillfället. Jag satte mig ned på sängen och innan jag tryckte på Justins nummer tänkte jag en sista gång på hur jag skulle göra.

”Hallå?” Hörde jag en trött röst säga genom telefonen.
”Jag vill att vi gör en deal om jag ska låta dig använda mina texter.” Sa jag utan att säga hej tillbaka.
”Absolut…” Sa han och på något sätt lät han piggare, antagligen eftersom han väntat på det här samtalet hela natten.
”För det första så måste det stå någonstans på skivan att det är jag som skrivit låtarna, annars vet jag att det bara är du som kommer få credit för det. För det andra så gör jag inte det gratis. För det tredje är det mycket i texterna som jag vill ändra, så det menas med att vi får träffas ikväll eller någon annan kväll och fixa det tillsammans. För det fjärde är det här bara business, inget annat… okej?” Sa jag snabbt och jag undrade om han hunnit med.
”Okej, okej… det är lugnt. Kan du komma hem till mig ikväll, så kan vi kolla igenom det?” Sa han och det störde mig lite att han tagit dealen så lätt… jag hade ställt in mig på att det skulle bli svårt för honom att gå med på det, men tydligen inte.
”Visst, jag kommer klockan åtta.” Sa jag återigen snabbt.
”Förresten, jag bor inte hemma hos mamma längre. Jag bor i en av lägenheterna vid Sunset Boulevard.” Sa han och jag blev chockad över att Pattie redan låtit honom flytta ifrån henne.
”Det är ju verkligen jätteenkelt för mig att hitta när du säger att du bor i en av lägenheterna vid Sunset Boulevard.” Sa jag ironiskt vilket fick honom till att skratta till.
”Det märks att du inte varit i LA på ett tag. Det finns bara ett lägenhets område vid Sunset, om du bott kvar i LA hade du vetat det, eftersom det byggdes för ett år sedan.” Sa han skrattandes.
”Ha-ha… men då vet jag.” Sa jag snabbt.
”Då ses vi ikväll.” Sa han och lät överdrivet glad.
”Mm.” Sa jag och lade på.
Direkt efter började jag återigen tänka på om jag tagit rätt beslut, men för tillfället kändes det som att det inte fanns någon återvändo eftersom jag vet att det skulle göra Justin väldigt besviken.

”Mario, vad ska jag ha på mig?” Sa jag stressat då jag precis kommit ut från duschen.
”Vaddå, spelar det någon roll vad du tar på dig? Det är ju bara business?” Sa han retsamt och kollade på mig frågande.
”Jag kan ju inte direkt komma i mjukisbyxor och en slapp t-shirt, förstår du väl.” Sa jag återigen stressat och stod och letade igenom min resväska efter något användbart att ta på mig.
”Someone’s gonna get laid tonight.” Försökte han säga så tyst som möjligt, men såklart hörde jag det.
”Aldrig! Det är bara business och det har jag sagt till honom.” Sa jag allvarligt.
”Vi får väl se.” Sa han med en självklar röst och såg nöjd ut vilket fick mig till att bara himla med ögonen och fortsätta leta efter kläder.

Jag hade bett Julia köra mig och hon visste precis vart Justin bodde, eftersom hon varit där med Ryan och Alice tidigare. Både hon, Mario och Ryan hade varit pain in the ass innan vi åkt hemifrån. Dem alla tre har hållt på med mig hela dagen, vilket har gått mig på nerverna.
”Lycka till.” Sa hon retsamt och blinkade med ena ögat mot mig innan jag hann stänga bildörren efter mig. Jag hade ingen lust att säga något tillbaka till henne så istället vände jag mig bara om mot bilen och vinkade när jag var på väg till lägenhetsporten. Då jag gick in genom porten möttes jag av en välstädad reception som var bemannad med en receptionist och tre vakter.
”Vad kan jag hjälpa dig med?” Sa den blonda söta kvinnliga receptionisten bakom disken.
”Jag ska besöka Justin… Bieber.” Det kändes konstigt att säga det, det är inte ofta jag behöver använda hans efternamn i meningar.
”Vad är ditt namn?” Sa hon och satt och tryckte in någonting på en dator.
”Taylor Coleman.” Sa jag snabbt.
”Ta hissen till våning 7, sen är det lägenhet nummer 89B.” Sa hon och log brett mot mig.
Jag log tillbaka och började gå mot hissen. Det var inte förrän jag kom upp på våning sju som det började pirra i magen. Det kändes så konstigt att vara här. Det kändes inte alls som att jag var här för att jobba med Justin, det kändes som något helt annat, men jag kunde inte sätta fingret på vad.
Jag knackade på dörren och efter bara någon sekund kom Justin och öppnade med ett brett leende.
Jag log halvt tillbaka mot honom och gick in i lägenheten utan att vänta på att han skulle be mig komma in. Jag blev faktiskt imponerad av synen jag fick då jag möttes av ett stort vardagsrum som hörde ihop med ett stort kök och de båda rummen var snyggt och väl möblerade. Den tillhörande balkongen ska vi inte ens prata om hur stor den var. Jag märkte inte alla tända ljus förrän jag satt mig ned i en stor svart skinn soffa i vardagsrummet och jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Hade han tänt dem bara för att han brukar göra det eller hade han tänt dem bara för att jag skulle komma? Jag menar, jag klargjorde ganska bra för honom innan idag i telefonen, att det här bara var business.
”Vill du ha något att dricka?” Sa han och kollade på mig borta från köket.
”Vad har du att bjuda på?” Sa jag och reste mig upp och gick mot honom.
”Läsk, vatten, vin, öl… in princip vad som helst.” Sa han och log.
”Ofta din mamma låter dig ha öl och vin hemma när du inte ens är 21?” Sa jag och kollade skeptiskt på honom.
”Vad säger du om jag säger att hon inte vet om det då?” Sa han och kollade på mig retsamt.
”Då säger jag… good for you.” Sa jag och log fakeat mot honom och klappade honom på axeln.
”Så… vad vill du ha?” Sa han och log mot mig.
”Vin går bra.” Sa jag och började leta efter vinglas medan han hämtade vinflaskan ur ett skåp bredvid kylskåpet.
”Glasen finns borta i skåpet till höger.” Sa han och det var precis som han läst mina tankar eftersom jag inte lyckats hitta glasen. Jag tog generat ut två vinglas och tog för givet att han också skulle ha vin. Vilket han också skulle och när han hällt upp till oss båda gick vi bort till soffan igen och satte oss ner. När han tog fram blocket från lådan under soffbordet kunde jag inte låta bli att bli röd om kinderna. Det kändes så pinsamt att han läst mina texter och jag hade ingen aning om han listat ut att dem flesta var om honom.
”Det är verkligen fint skrivit och jag menar det.” Sa han och lade försiktigt blocket i mitt knä.
”Äh… det är ju inte så att jag lagt ner så mycket tid på det. Så fort jag har något jag måste få ur mig, skriver jag ner det istället för att lägga över det på någon annan.” Sa jag och log nervöst.
”Den här killen du skriver om… är det någon du träffade i Syd Amerika?” Sa han och för en stund slutade jag andas. Det var just den frågan jag hoppats på att han inte skulle ställa.
”Ehm… asså… näe… det är bara påhitt.” Ljög jag och hoppades på att han skulle gå på det.
”Om du säger det så…” Sa han och jag såg på honom att han inte trodde på mig.
”Att ändra killen till en tjej kanske vore en bra idé med tanke på att du är kille.” Sa jag och försökte komma ifrån samtalsämnet.
”Det vore ju en bra idé ja.” Sa han och skrattade till.

Efter fyra timmars arbete hade vi kommit en bra bit på vägen. Men för tillfället kände jag mig ganska snurrig och jag antar att det beror på alla de glas vin som Justin tryckt i mig.
”Försöker du få mig full eller?” Sa jag och fnittrade till.
”Vaddå jag? Det är du själv som velat ha mer, jag har frågat dig varje gång innan jag har hällt upp.” Sa han och försökte spela oskyldig.
Jag skratta åt honom och sa ingenting tillbaka, vilket resulterade i att det blev en jobbig tystnad.
”Jag gillar det här.” Sa han plötsligt och jag förstod inte riktigt vad han menade.
”Gillar vad?” Sa jag oförstående.
”Det här… du och jag som vänner, jobbpartners.” Sa han och log.
”Då är vi två.” Sa jag och log tillbaka mot honom och en lättnad sköljdes över mig eftersom jag länge trott att han trodde att det skulle bli något mer än vänner mellan oss, men det var skönt att höra att han tycker samma som mig, att det känns bra att vi är vänner.
”Det börjar bli sent… ska vi ses här hemma imorgon kväll, samma tid?” Sa han och kollade på mig frågande med ett leende.
”Absolut.” Sa jag lite onyktert vilket fick honom till att skratta till.
”Hur kommer du hem?” Sa han och skrattade fortfarande.
Jag kollade på klockan och insåg att den hade blivit halv ett… Jag är säker på att Julia, Ryan, Mario och Alice redan gått och lagt sig, och det skulle vara alldeles för respektlöst från min sida att ringa och väcka dem och be dem komma och hämta mig.
”Taxi, antar jag.” Sa jag och log mot honom onyktert.
”Glöm att jag låter dig ta taxi mitt i natten, isåfall låter jag dig hellre sova här.” Sa han och kollade på mig allvarligt.
”Om det inte är besvärligt för dig så?” Sa jag och kollade på honom osäkert.
”Klart det inte är… du kan sova i min säng, så sover jag här på soffan.” Sa han och log.
”Justin, var inte dum… vi har sovit i samma säng innan, det är inte så att jag skulle försöka våldta dig.” Sa jag menande och skrattade till.

Jag hade på något sätt fått av mig mina kläder och fått på mig en av Justins t-shirts, och jag låg nu i hans säng med honom bredvid mig. Jag vände mig om så att jag låg med huvudet mot mitten av sängen och Justin hade förmodligen tänkt samma tanke, för det tog inte lång tid innan vi dunkade våra huvuden mot varandra och direkt efter började vi båda kvida av smärta.
”Okej… jag ligger åt detta hållet, så får du ligga åt det andra.” Sa jag och kände fortfarande smärtan som dunkade i min panna.
”Det låter bra. God natt.” Sa han och jag tror han kände av den pinsamma stämningen lika mycket som jag gjorde.
”God natt.” Sa jag och somnade nästan så fort jag slutit mina ögon.

Två år senare – 20 år.

Två år har gått och mycket har hänt. Det är lite svårt att veta vart jag ska börja, men jag kan väl säga som så här… ja, jag har kommit över Justin. När? Ungefär för ett år sedan då jag insåg att det aldrig skulle bli han och jag igen. Jag ska inte neka och säga att jag inte tänker på honom längre, för det kommer stunder då jag gör det ganska mycket. Som till exempel då jag ser honom i tidningen eller på datorn, men jag försöker så gott jag kan att undvika det.
En vecka efter att jag blev utskriven från sjukhuset för två år sedan bestämde jag mig för att jag ville lämna USA. Vart jag skulle hade jag ingen aning om, men jag riktade i stort sett in mig på Sydamerika. Jag åkte hem där jag bodde förut, packade en väska och lämnade mamma utan förklaring. Eftersom vi inte var vänner då och fortfarande inte är, så tyckte jag inte att hon behövde veta vart jag skulle och hon har än idag varken ringt eller letat efter mig, så varför ska jag bry mig?
I ett år reste jag runt i Sydamerika med inte så speciellt mycket pengar. Jag ordnade mig ett jobb lite här och där för att få ihop tillräckligt med pengar till att kunna bo på vandrarhem. Jag har både stött på dåliga och bra saker och dem bra dominerar tack och lov denna gången.
Mitt i allt resande mötte jag en man som var utbildad kemist. Han håller på att ta fram de mest ovanliga medicinerna som fortfarande inte nått sig till USA. Han av alla hade på ett väldigt märkligt sätt fått fram en medicin som är en liten hjälp på traven till min sjukdom. Det är i tablettform och jag behöver bara ta medicinen när jag känner mig stressad. Tack vare den kan jag göra i stort sett allt som jag gjorde innan jag fick sjukdomen.
För tillfället jobbar jag på en bar i Buenos Aires som är Argentinas huvudstad och jag har gjort det sedan ett år tillbaka. Jag trivs i Argentina och har inga planer på att någonsin flytta tillbaka till LA. Julia är den enda av mina vänner som vet vart jag bor och som fortfarande har kontakt med mig. Hon har faktiskt varit och hälsat på mig någon gång och då hade hon även med sig sin dotter Alice.

En vanlig dag för mig i Buenos Aires börjar med att jag vaknar upp runt tolv, går och gör mig iordning och sedan går jag till jobbet. Det brukar ta hela dagen att förbereda allt i baren, så som att fixa drickan, städa, ta beställningar på nya grejor osv. Och för tillfället vart jag nu på väg till jobbet. Det var varmt och solen gassade på som vanligt. Det börjar faktiskt bli ganska uttjatat att jag varje dag behöver gå samma väg och samma tid till jobbet. Men för att jag ska kunna ha råd att bo kvar här, så är det något som måste göras helt enkelt. Jag har träffat många nya människor, faktiskt några stycken som jag vet att jag kommer ha kvar för resten av mitt liv.

Jag gick längs trottoaren, på väg till jobbet och alla restauranger hade redan fyllts med turister. Jag var helt inne i min egna värld då jag hörde någon ropa mitt namn. Till en början trodde jag först att det var någon som ropade till någon annan men när ropen blev allt högre var jag tvungen att stanna och vända mig om för att se vem det var som ropade på mig, Taylor är ju trots allt inte så vanligt i Sydamerika. Först kunde jag inte hitta personen som skrikit som en galning, men då jag såg Alfredo som satt på en av restaurangerna och vinkade hektiskt med sin hand, kunde jag inte låta bli att le.
Jag gick med snabba steg mot honom och när jag hade kommit så pass nära att jag kunde se vem han satt med så blev jag ännu gladare. Kenny, Scooter och Carin vände sig all tre glatt mot mig och när jag kom fram reste dem sig upp och omfamnade mig i vars en kram.
”Shit, det känns som evigheter sedan vi sågs sist.” Sa jag och tog en stol från ett tomt bord och satte mig ner.
”Det är ju evigheter sedan! Två år och damn girl, you’re hot!” Sa Alfredo och blinkade mot mig
”Du bara stack efter att du blev utskriven från sjukhuset, vi hann ju inte ens säga hejdå.” Sa Carin och såg en aning bekymrad ut.
”Jag vet, men jag ville bara bort… det var ingenting som stod rätt till då för tillfället så det kändes skönt att bara dra därifrån.” Sa jag och log.
”Så… hur har du det?” Sa Kenny och log mot mig.
”Jag har nog aldrig mått bättre.” Sa jag och log brett tillbaka mot honom.
”Så länge du mår bra och trivs här så är vi glada.” Sa Scooter.
”Men, vad gör ni här då?” Sa jag och blev nyfiken.
”Jobbar.” Sa Alfredo och log ett konstigt leende som jag direkt kunde tolka. Det var någonting dem dolde och jag tror jag fick mitt svar då jag såg Justin komma gåendes en bit bort i restaurangen.
Det kändes som att jag vilken sekund som helst skulle få en hjärtinfarkt och jag hade helst bara velat gå därifrån för att slippa möta honom. Han fick dock inte syn på mig förrän han kom fram till bordet och jag tror han kände exakt samma sak som jag och hela stämningen blev väldigt awkward.
”Tay… det… var längesedan.” Fick Justin fram då han satte sig ned vid bordet.
Jag försökte trycka fram ett leende samtidigt som jag nickade mot honom och jag var nog inte den enda runt bordet som kände stämningen.
”Vart jobbar du någonstans Taylor? Eller du kanske inte har något jobb?” Sa Scooter och äntligen bröt den pinsamma tystnaden som uppstått.
”Jag jobbar på en bar lite längre ner på gatan. Ni borde komma förbi ikväll.” Sa jag och log brett.
”Konserten är inte förrän om två dagar så varför inte? Klart vi kommer!” Sa Scooter glatt.
”Just de, ni är i Sydamerika på turné va?” Sa jag frågande.
”Yes, fem städer kvar sen åker vi tillbaka till LA.” Sa Scooter snabbt.
Jag kollade på klockan runt min handled och såg att jag skulle varit på jobbet för tio minuter sedan.
”Guys, jag måste sticka nu. Jag började för tio minuter sedan. Men jag hoppas vi ses ikväll. Baren heter El trovador.” Sa jag och hade börjat backa bakåt.
”Räkna med oss!” Sa Alfredo och blinkade mot mig vilket fick mig att skratta till. Innan jag vände mig om kollade jag på Justin som satt och kollade ned i bordet. Istället för att försöka få ögonkontakt med honom vände jag mig om och började gå med snabbt steg ned mot baren.

Klockan var nio och baren hade redan börjat fyllas med turister och stamkunder. Det var bara jag och Filippa som jobbade ikväll. Filippa är en av mina nära vänner här i Argentina, hon är visserligen 30 år, men vi kommer ändå bra överens, trots åldersskillnaden. Det är henne jag ber om råd och hjälp då det behövs och hon har enda sedan dag ett ställt upp för mig.
Jag var mitt uppe i att hälla upp shots till ett gäng killar som stod i baren, då jag såg Kenny, Alfredo, Scooter, Carin, Dan, Tay och Justin komma in genom ingången. Dem alla sju ställde sig vid bardisken och log brett mot mig, förutom Justin som istället stod gömd bakom folkskaran.
Jag stressade runt och när jag äntligen var klar med killarnas shots och drinkar, kunde jag äntligen ägna lite tid åt dem andra.
”Så ni kom trots allt.” Sa jag och log brett och försökte prata högt eftersom musiken dånade ut genom högtalarna.
”Mrs bartender, vi skulle gärna vilja beställa.” Sa Alfredo och log retsligt mot mig.
”Vad får det lov att vara?” Sa jag och skrattade till.
”Foaks vad vill ni ha?” Sa Kenny högt så att alla riktade sina blickar åt mitt håll.
”Tre stora öl, en mojito och två gin och tonic, tack!” Sa Kenny efter en stund och log brett mot mig.

Efter tio minuter då jag var klar tog jag brickan med drickan och gick ut till bordet där dem hade satt sig. Jag blev chockad då Justin var en av dem som skulle ha en stor öl, med tanke på att Scooter, Carin och Kenny var med, men jag antar att dem lärt sig att acceptera det.
”När slutar du Tay?” Sa Carin och kollade på mig frågande.
”Om en timme, Antonio tar över mitt skift då.” Sa jag och älskade att jag och min chef Perez kommit överens om att jag börjar ett på dagen och slutar tio på kvällen.
”Kom ut och sätt dig här med oss då.” Sa Carin och log brett mot mig.
”Absolut.” Sa jag och log tillbaka och gick snabbt därefter in i baren igen som på något sätt blivit proppfull med folk på bara någon minut.

Klockan var lite över tio då Antonio kom och bytte av mig. Jag gjorde en stor Margarita åt mig själv och tog med mig den ut till bordet där dem andra satt. Den enda stolen som var ledig var den bredvid Justin och för en stund funderade jag på att dra dit en annan stol och sätta mig bredvid Carin och Scooter, men jag kände att det skulle vara alldeles för barnsligt och taskigt så därför satte jag mig ned bredvid honom precis som att jag inte alls brydde mig om vart jag satt.
”Vad är de du dricker?” Frågade plötsligt Justin och jag var nog inte den enda runt bordet som blev förvånad över att han ens vågade säga ett ord till mig.
”Margarita. Vill du smaka?” Sa jag och försökte släppa tankarna om att hela situationen var väldigt skum, annars blir allting så obvious. Jag har ju trots allt lämnat honom och allt annat bakom mig, så egentligen borde jag inte tycka det är jobbigt att både snacka och träffa honom.
”Fan vad gott… kan du inte fixa en sån till mig?” Sa han och log halvt mot mig.
”Och åtta shots!” Lade Alfredo till.
Jag nickade mot dem båda och gick in till Antonio och det tog inte lång tid innan jag kom tillbaka och det var inte förrän nu jag märkte att Carin, Dan, Justin och Alfredo börjat bli smått onyktra. Vad jag inte vetat innan var att dem beställt dricka utav Filippa ikväll också, så det förklarade ju det hela. Det var en sak att dem lät Justin dricka, men att dem även lät honom dricka sig onykter, förvånade mig.
”Trivs du i Argentina?” Frågade Justin mig då jag satt mig ned på stolen igen.
”Jag stormtrivs och jag vill aldrig åka härifrån.” Sa jag och log.
”Härligt! Alice saknar dig.” Sa han och skrattade till.
”Aw, jag saknar henne också… det var ett halvår sedan jag såg henne sist.” Sa jag och kände att jag saknade både Alice och Julia enormt mycket.
”Hon har vuxit grymt mycket.” Sa han och log.
”Det kan jag tänka mig. Hon fyller två snart.” Sa jag och log tillbaka mot honom.
”Det är precis då när min turné slutar. Ska du gå på kalaset?” Sa han frågande.
”Nja, jag får se. Jag är inte så sugen på att någonsin åka tillbaka till LA.” Sa jag bestämt och på något sätt ville jag att han skulle förstå att en stor del berodde på honom.
”Bor du långt härifrån?” Sa han och kollade på mig frågande men samtidigt skymtade jag lite nyfikenhet i hans blick.
”Inte jätte, det tar max tio minuter att gå.” Sa jag och log.
”Kan du inte visa mig?” Sa han osäkert och om jag ska vara ärlig vet jag inte ens om jag har någon lust till att göra det. Från att inte ha snackat på två år till att ta hem honom till min lägenhet, jag vet inte… men det känns ganska skumt.
”Det är inget speciellt att se.” Sa jag och försökte få honom till att strunta i det.
”Klart det är, jag vill se hur du bor.” Sa han och log.
”Jaja, som du vill.” Sa jag och log samtidigt som jag suckade. Vi reste oss upp och jag kände direkt alla blickar från dem runt om bordet. Istället för att säga något gick jag och hämtade mina grejor i personal rummet och när jag kom ut stod Justin redan en bit ifrån bordet och väntade på mig. Jag antar att han redan berättat vart vi skulle, men det hindrade inte mig från att gå och säga hejdå.
”Jag sticker nu och om vi inte ses innan ni åker vidare så får ni ha det så jättebra. Det var jätteroligt att träffa er.” Sa jag och log brett mot dem.
”Ta hand om dig hjärtat!” Sa Carin och reste sig upp och kramade om mig hårt.
”Du vet vart du har oss!” Sa Alfredo och blinkade retsamt mot oss vilket fick mig till att bara himla med mina ögon. Jag vinkade till dem alla då jag gick därifrån och snart kom jag fram till Justin som såg ut att vänta otåligt på mig.

”Så… träffar du någon just nu eller är du singel?” Sa Justin frågande då vi hade gått en bit och jag tyckte frågan var ganska pinsam eftersom den kändes så uppenbar, jag hade egentligen gått och väntat hela kvällen på att han skulle fråga mig, men nu när den väl kom var det bara jobbigt.
”Jag är singel. Dudå?” Sa jag och pinsamheten som slagit band runt oss kunde man känna på långa vägar.
”Singel… hur länge sedan var det som du hade någon senast?” Sa han och vände blicken mot mig.
”Tre månader sedan kanske.” Sa jag och kände att det inte alls kändes konstigt att berätta det för honom. Om jag kommit över honom så måste han kommit över mig också, eftersom det var han som lämnade mig från första början.
”Jag har inte haft någon sen… två år tillbaka.” Sa han och suckade… jag var tvungen att sluta andas för en stund och gå igenom det han just sagt… två år? Antingen så säger han det bara för att få min sympati eller så stämmer det verkligen.
”Oj… då har du haft en ganska… torr period så att säga.” Sa jag och kunde inte låta bli att skratta till. Fast jag visste att det inte var speciellt schysst så kunde jag inte sluta.
”Ha-ha, skitkul!” Sa han och log fakeat mot mig.
”Så du har verkligen inte haft någon tjej på två år?” Sa jag och ville vara säker på att han menade allvar.
”Mm.” Sa han och det fick mig att återigen börja skratta.
”Så hur många har du legat med sen du flyttade till Sydamerika?” Sa han snabbt därefter och jag var tvungen att stanna för att samla mig.
”Justin, det är mitt sexliv vi pratar om, det har du inte med att göra.” Sa jag allvarligt.
”Kom igen… kan det verkligen vara så farligt att prata med mig om det?” Sa han och skrattade till.
”Ehm, ja… faktiskt!” Sa jag och kollade på honom menande eftersom jag ville få honom att förstå att man inte prata sex med sitt ex.
”Pussy!” Sa han och puttade till mig lätt på axeln.
”Jaja, som du vill…” Sa jag och himlade med ögonen samtidigt som jag började räkna hur många jag haft sex med de senaste två åren och när jag kom upp mot åtta såg jag Justins chockade blick.
”Nio.” Sa jag och log mot honom, och innerst inne kände jag den ljuvliga känslan som spred sig runt i kroppen eftersom jag visste hur svartsjuk han blev.
”Jaså, jaså… Det var ju… trevligt.” Sa han och jag kunde på långa vägar se att han kände sig obekväm.
Tack och lov kom vi fram till lägenhetsporten inte långt efter vårt pinsamma samtal. Jag tryckte in portkoden och Justin följde nyfiket efter mig in i trapphuset. I samma stund som vi gick uppför trappan, kom jag på att jag glömt mina nycklar på jobbet. Men istället för att bry mig om det knackade jag istället på dörren till lägenheten.
”Jag trodde du bodde själv?” Sa Justin då han ställde sig bredvid mig.
”Inte direkt… jag bor tillsammans med Mario.” Sa jag och log.
”Mario… som är din pojkvän?” Sa han och kollade frågande på mig.
Innan jag hann svara öppnade Mario dörren och sken upp i ett brett leende då han såg mig.
”Hej baby!” Sa han högt och kysste mig på vardera kind.
Han vände sig om mot Justin och jag kunde se att han ville kasta sig över honom.
”OMG, Justin… fucking… Bieber! OH MY GOOOOOOD! Tay, varför sa du inte att du skulle ta hit en sån pudding ikväll, då hade jag kunnat fixa till mig lite åtminstone!” Sa Mario och såg chockat på Justin.
”Justin, det är här Mario. Mario, det här är Justin.” Sa jag och log.
”I fucking love you!” Sa Mario och kastade sina armar runt Justin och jag såg att han fick lite panik, vilket fick mig att skratta gällt.
Mario släppte taget om honom och gick snabbt in i lägenheten och innan jag hann gå in tog Justin tag i min arm. ”Är han gay?” Sa han och kollade frågande på mig.
”Visar han det så otydligt?” Sa jag sarkastiskt och skrattade till.
”Wow, vilken lägenhet!” Sa han imponerat då vi kom in i lägenheten.
”Tro inte att jag betalat allt själv, det är Marios pappa som betalat det mesta.” Sa jag och log.
”Hur lärde du känna Mario?” Sa han och satte sig ned i en av sofforna som stod i vardagsrummet som även hänger ihop med köket.
”Vi träffades i Cuba när jag var där för ett år sedan. När jag kom till Sydamerika visste jag inte riktigt vart jag ville någonstans, så istället åkte jag runt till olika länder och jag och Mario jobbade på samma bar i Cuba och vi klickade direkt så efter ett år bestämde vi oss för att flytta hit och Marios pappa är någon sån proffsig fastighetsmäklare så han fixade detta till oss.” Sa jag och satte mig ned i soffan mitt emot.
”Nice! Förresten, hur går det med sjukdomen?” Sa han och kollade på mig frågande.
”Det går jättebra… jag har fått medicin mot den, dock inte som tar bort den men som hjälper mig att slippa kollapser.” Sa jag snabbt.
”Hur kan du ha fått de? Läkaren sa ju att det inte fanns någon medicin för det?” Sa han och såg förvirrat för mig.
”Justin, det har gått två år… dessutom hittade jag medicinen av en kemist i Ecuador.” Sa jag och log.
”Det måste vara härligt att slippa tänka så mycket på den, eller?” Sa han och kollade mig djupt i ögonen.
”Sjukdomen? Jo, det är de… Dem förstörde så mycket för mig.” Sa jag och det var meningen att det skulle vara riktat mot honom.
”Förlåt…” Sa han tyst och kollade ned i golvet.
”Förlåt för vad?” Sa jag och förstod inte riktigt.
”För att jag krossade ditt hjärta, för att jag lämnade dig.” Sa han fortfarande tyst.
”Justin, du behöver inte säga förlåt… jag har släppt dig för längesedan.” Sa jag och skrattade till eftersom jag inte förstod varför han var tvungen att ta upp det.
”Har du?” Sa han och nu kollade han förvånat på mig. Det var precis som han förväntat sig något helt annat svar.
”Gud ja, det gjorde jag för kanske ett och ett halvt år sedan.” Sa jag med en självklar röst.
”Jaha… ja, men det var ju… bra.” Sa han och han visste nog inte riktigt vart han skulle ta vägen.
”Vaddå? Du har väl släppt mig också, med tanke på att det var du som lämnade mig?” Sa jag och kollade frågande på honom, och för en stund blev jag rädd att han inte släppt mig än.
”Det tog lång tid innan jag gjorde det… så fort jag kom hem från Vegas åkte jag hem till dig för att jag ville be om förlåtelse, jag ångrade mig sjukt mycket över att jag lämnat dig, men när din mamma sa att du rest iväg och förmodligen aldrig skulle komma tillbaka blev allting helt upp och nedvänt för mig. Jag varken åt, pratade eller jobbade på en månad, om ingen tvingade mig vill säga.” Sa han och jag kunde på långa vägar höra skammen i hans röst.
”För det första så lämnade du mig när jag fortfarande låg halvt död, för det andra lät du Ryan och Julia berätta det för mig, för det tredje så hade du sagt till dem att du varken ville att jag skulle ringa eller leta efter dig. Det var inte direkt så att jag planerade att stanna hemma och vänta på att du skulle komma tillbaka. Du krossade mitt hjärta Justin, det gjorde du verkligen.” Sa jag allvarligt och försökte få ögonkontakt med honom vilket inte gick eftersom han återigen satt och kollade ned i golvet.
”Jag har mått sjukt dåligt över vad jag gjorde mot dig och det kommer nog aldrig finnas något som jag kan göra eller säga för att rätta till misstaget.” Sa han och suckade.
”Jag är rädd för att du har rätt. Men alla göra vi misstag någon gång och som jag sa, jag har lämnat allting bakom mig för längesedan, likaså har du, så istället kan vi väl sluta prata om det och bara vara i nuet?” Sa jag och log mot honom vilket fick honom att nu kollade på mig och le tillbaka.
”Amigos, vilken skjorta tycker ni att jag ska välja? Den rosa eller den röda?” Sa Mario då han kom gåendes från sitt sovrum med två skjortor i handen.
”Vart ska du?” Sa jag och kollade frågande på honom.
”Men lilla söta älskade du, du vet mycket väl om att Gayklubben inte öppnar förrän tolv.” Sa han och kollade menande på mig.
”Ska du på dejt Mario?” Sa jag och blinkade retsamt mot honom.
”Sluta, du gör mig generad!” Sa han och satte sin fria hand över ansiktet och fnittrade till nervöst.
”Vilken skjorta tycker du han ska ta Justin?” Sa jag och vände mig om mot Justin och visste att jag satte honom i en obekväm situation.
”Ehm… jag tycker… båda… är lika snygga.” Sa han osäkert.
”I freaking love you!” Sa Mario och gick ifrån oss sjungandes på Sexy back med Justin Timberlake.

Det hade gått en timme sen vi kom hem till mig och Mario och jag och Justin hade redan hunnit få i oss några glas vin. Vi hade under den här timmen suttit och snackat om allt ifrån saker som hänt de senaste två åren, till gamla minnen vilket rev upp en del gamla sår inom mig.
”Men du, helt ärligt nu… vi måste ju hitta en chica till dig!” Sa jag menande och skrattade till.
”Jag vill faktiskt vara singel! Det är skönt att slippa all skit som man får från fansen annars.” Sa han och log.
”Jo, jag kan inte mer än hålla med dig.” Sa jag och skrattade till.
”Du har fått i dig ganska mycket vin.” Sa Justin och kollade på mig med höjda ögonbryn.
”Lite för mycket.” Sa jag och skrattade återigen.
”Klockan börjar bli mycket, jag borde nog dra mig tillbaka till hotellet.” Sa han och kollade på sin klockan han hade runt sin handled.
”Är det säkert att du kan gå själv mitt i natten? Jag kan följa dig” Sa jag frågande.
”Det är väl bättre att jag går själv än att du gör det? Med tanke på att du ska gå själv tillbaka sen efter att du följt mig.” Sa han och kollade frågande på mig.
”Jo, det är i och för sig sant… men är det säkert att du kan gå själv då?” Sa jag och log.
”Jag klarar mig.” Sa han och reste sig upp från soffan och var på väg mot ytterdörren för att ta på sig sina skor. Jag gick efter honom och lutade mig mot väggen medan han tog på sig skorna.
”Det var verkligen kul att få träffa dig idag Tay!” Sa han då han var klar.
”Det var kul att få träffa dig med. Det kommer väl ta ett tag innan vi ses igen, så du får ha det så jättebra och ta hand om dig.” Sa jag och visste inte riktigt vad jag skulle säga.
”Om du kommer på Alice födelsedagskalas så lär vi ju ses snart.” Sa han och log mot mig.
”Vi får se hur jag gör.” Sa jag och ryckte på axlarna.
Vi båda stod tysta och ingen av oss visste vad vi skulle säga så istället sträckte Justin ut sina armar och snart omfamnade vi varandra i en mjuk kram.
”Vi hörs!” Sa han innan jag stängde dörren efter honom.
Jag stod kvar i hallen en stund innan jag bestämde mig för att gå och tvätta bort mitt smink och sedan därefter gå och lägga mig i sängen. Den natten blev in princip sömnlös eftersom det enda som fanns i mitt huvud var Justin. Hur jag än försökte gick det inte att sluta tänka på honom. Kanske var det fel att ta hem honom hit? Jag skulle kanske undvikit honom istället? Allting hade varit mycket bättre om jag aldrig träffat honom igen.

Två månader senare.

Tiden går så fort, det känns nästan som att jag och Justin kom hem från Mexico igår, men i självaste fallet kom vi hem för ungefär två månader sedan. Julia ska föda vilken dag som helst och vi alla går nervöst och väntar på att dagen ska komma då vi måste åka i ilfart till sjukhuset.
Jag har för det mesta sovit hos Justin, då han inte varit iväg på event och andra jobb grejor. Och idag var dagen då jag och mamma skulle ha vårt största bråk någonsin.

”Jag tror jag sover hos Julia och Ryan ikväll, med tanke på att vi inte vet när babyn kommer.” Sa jag till mamma då jag mötte henne i köket på morgonen.
”Det tycker jag inte att du ska göra… det är väl bättre om du sover här hemma så skjutsar jag eller Bill dig till sjukhuset när det behövs?” Sa mamma smått strängt då hon stod och skar upp bröd.
”Varför skulle det vara något problem om jag sov hos dem?” Sa jag spydigt.
”För att du aldrig sover hemma längre, du är in princip aldrig hemma nu för tiden, och om du är de så är du bara det för att äta eller hämta rena kläder. Var det ens lönt att vi ordnade ett rum till dig här hemma och inredde det med dyra möbler om du ändå inte använder det?” Sa mamma och kollade på mig med en menande blick och orden som kom ut ur hennes mun fick min mage att vrida sig.
Jag stod bara tyst och visste inte vad jag skulle säga, hon hade rätt… men att hon påstod att vi inte hade behövt ordna ett rum till mig här hemma fick mig krossad.
”Men om jag inte skulle fått ett rum, skulle jag fått bo på gatan då eller?” Sa jag lika spydigt igen.
”Du hade väl kunnat bo hos Justin, med tanke på att det är de enda du gör nu för tiden.” Sa mamma lika spydigt tillbaka vilket fick mig att ilskna till.
”Så du menar att du på sätt och vis inte hade brytt dig om jag flyttat hem till Justin för i så fall får jag ju ta och gratulera dig eftersom du precis vunnit priset för årets sämsta mamma.” Sa jag och klappade sarkastiskt med händerna.
”Passa dig!” Sa hon högt och spände blicken i mig.
”Men berätta då? Hur menar du med det hela? Vill du att jag ska ta mina saker och flytta här ifrån, för om jag ska vara ärlig så har jag ingen lust att bo kvar om du ändå ska vara så jävla sur hela tiden!” Halv skrek jag.
”Du är 18, du får göra precis vad du vill.” Sa hon utan att kolla mig i ögonen.
”Så nu helt plötsligt får jag göra precis vad jag vill, men för fem minuter sedan fick jag absolut inte åka hem till Julia och Ryan och sova där. Make up your mind mother!” Sa jag återigen spydigt.
”Du kan gå härifrån om du ska ha den attityden.” Sa hon argt.
”Och gå härifrån menas med? Flytta härifrån eller gå upp på mitt rum för att lugna ner mig?” Sa jag och kände hur ilskan bubblade inom mig.
”Det får du väl avgöra själv, det är väl inte mitt problem.” Sa hon spydigt.
”Perfect! Have a nice life!” Skrek jag och stormade ut ur köket och ut genom ytterdörren, ut i spöregnet. Jag har inget körkort så att sno en av bilarna var inte ens ett alternativ. Istället började jag gå och insåg snabbt att jag glömt min mobil uppe på mitt rum, men att vända tillbaka tänkte jag absolut inte göra. Det kändes som att det skulle hinna bli kväll innan jag skulle komma fram till Julia och Ryan, med tanke på att dem bor ända nere vid havet och jag uppe i bergen.

Det hade ungefär tagit en timme eller två för mig att komma ner till havet, och nu stod jag utanför Julia och Ryans hus och hoppades på att dem skulle vara hemma. Det hade inte heller slutat regna så jag var genomblöt från topp till tå. Jag plinga på dörren och inom någon sekund öppnade Julia dörren och fick en förvånad min när hon såg mig stå framför henne dyngsur.
”Gumman, vad har du gjort?” Sa hon och gick åt sidan så att jag skulle kunna komma förbi.
”Gått hemifrån.” Sa jag tyst och jag kunde höra hur det droppade från mina kläder.
”Gått?! Varför körde inte Katherine eller Bill dig?” Sa hon frågande.
”För att jag och mamma hade världens största bråk och jag kommer aldrig någonsin sätta min fot i det huset igen.” Sa jag och suckade tungt.
”Här, ta dessa. Gå in på toaletten och byt om, och efter det så sätter du och jag oss ned och pratar om vad som har hänt, okej?” Sa hon och gav mig ett par mjukisbyxor och en t-shirt. Jag nickade mot henne och gick in på toaletten. Jag möttes av min hemska spegelbild. Jag såg ut som jag vet inte vad. Mascaran hade runnit så jag var helt svart under ögonen och håret hängde slickat ned alldeles blött.

Jag kom ut från badrummet och möttes av Julia, Ryan och Justin i sofforna i vardagsrummet. Vad gjorde Justin här? Jag hade ingen lust att diskutera mitt och mammas bråk med varken honom eller Ryan. Detta var bara en grej jag kunde prata med Julia om, eftersom jag vet att hon skulle förstå. Jag torkade mitt hår med en handduk samtidigt som jag gick mot sofforna och när jag satte mig ned bredvid Justin kysste han mig lätt på kinden. Jag hade fortfarande ilskan kvar inom mig sen mitt och mammas bråk så jag var inte på något gull humör, istället log jag bara halvt tillbaka mot honom.
”Så, berätta nu.” Sa Julia och kollade på mig frågande.
”Nä, skitsamma… det spelar ändå ingen roll.” Sa jag och hoppades på att dem inte skulle bry sig.
”Är det säkert? Du vet att du kan prata med oss när som helst.” Sa Ryan menande.
Jag nickade och tryckte fram ett halvt leende mot honom därefter lutade jag mig bak mot ryggstödet på soffan. Jag suckade tungt och sekunden då jag slöt ögonen, dök bilderna från bråket tidigare idag upp. Jag öppnade ögonen snabbt och hoppades på att allt snart skulle bli som vanligt, men så länge mamma inte ringer hit och frågar om jag är här, kommer det aldrig att bli bra igen.

Klockan var lite över tolv på natten och Julia och Ryan hade gått och lagt sig för längesedan. Men varken jag eller Justin kunde somna så istället låg vi i den ena soffan och pratade.
”Kan du inte berätta vad som hände mellan dig och din mamma idag?” Sa han tyst.
”Vi bara bråkade… jag tror aldrig vi har haft ett sådant stort bråk tidigare.” Sa jag och suckade.
”Men det kommer väl lösa sig?” Sa han frågande.
”Jag vet inte… inte så länge hon inte ringer och frågar vart jag är någonstans.” Sa jag och kände att allting var väldigt hopplöst för tillfället.
”Jag är säker på att ni kommer lösa det.” Sa han och smekte mitt huvud.
”För tillfället är jag officiellt hemlös.” Sa jag och log sarkastiskt mot honom.
”Det kan jag inte påstå? Mitt och mammas hem är ditt hem också.” Sa han och kollade på mig menande.
”Jo, men det känns som att jag tränger mig på hemma hos er.” Sa jag bekymrat.
”Klart du inte gör?” Sa han och skrattade till.
Istället för att säga någonting kysste jag honom istället, men avbröts då dörren till Ryan och Julias sovrum slets upp och ut från rummet kom en chockad Julia som höll sig för magen.

”Vad är det Julia?” Sa jag och satte mig upp i soffan.
”Jag tror mitt vatten har gått.” Sa hon och hon andades så tungt att det var svårt att höra vad hon sa.
”Du tror att det har gått, men du är inte säker?” Sa jag och förstod inte riktigt.
”Det är alldeles blött i sängen och det luktar lite skumt.” Sa hon förvirrat.
”Då har definitivt ditt vatten gått.” Sa Justin och reste sig upp från soffan.
Jag och Julia vände våra blickar mot Justin och jag tror Julia blev minst lika förvånad som mig.
”Vaddå? Mamma har berättat.” Sa Justin och fick lite smått panik.
Jag reste mig också upp ur soffan och gick mot Julia för att hjälpa henne och vad jag inte förstod var vart Ryan höll hus?
”Vart är Ryan?” Sa jag då jag lät henne luta sig mot mig.
”Jag kunde inte väcka honom, han sov för tungt.” Sa hon stressat.
”Justin gå och väck honom och Julia, du måste lugna ner dig, jag vet att det är jobbigt för tillfället, men du vet lika väl som mig att jag inte klarar av att vara i stressiga miljöer, så för bådas bästa är det nog bäst om du försöker lugna ner dig lite.” Sa jag och försökte prata så lugnt som möjligt.
Hon nickade mot mig och tog djupa andetag.
Det tog inte lång tid innan Ryan och Justin kom ut ur sovrummet och minen som täckte Ryans ansikte var att dömma väldigt chockad men samtidigt glad.
”Let’s go foaks!” Sa Ryan och tog tag i Julia så att jag kunde gå med Justin till bilen så länge.

Justin hade kört så fort han kunde till sjukhuset och när vi väl var framme fick vi släppa av Julia och Ryan vid ingången så att vi sedan kunde köra och leta efter parkering.
”Jag har nästan inte fattat än att Julia och Ryan snart kommer bli föräldrar.” Sa jag och tonen på min röst kunde man tyda som väldigt förvirrad och chockad.
”It’s gonna be a lucky day.” Sa Justin och skrattade till samtidigt som han lade sin hand på mitt lår.

Jag, Justin, Ryan och Julias föräldrar satt nu i ett litet väntrum och väntade på svar från doktorn om hur allting hade gått. Nästan så fort Julia och Ryan hade kommit in på sjukhuset hade hon börjat få värkar vilket tydde på att hon snart skulle föda. Jag tyckte dock det var konstigt att Ryan inte var med i rummet när hon föder. ”Varför är du inte där inne hos henne?” Sa jag och kollade frågande på Ryan.
”Jag blir så nervös, så jag hade bara varit i vägen.” Sa han nervöst.
Jag svarade inte tillbaka utan nickade bara förstående mot honom.
Jag kände Justins hand som flätade in sig i min och för någon sekund klämde han till den väldigt hårt.
”Det där gör ganska ont.” Sa jag och skrattade till.
”Förlåt… jag är bara så nervös.” Sa han och tog ett djupt andetag.
”Babe, du ska inte vara nervös… varför är du de?” Sa jag och tyckte han var otroligt gullig.
”Tänk så händer det något?” Sa han och kollade frågande på mig.
”Överlämna nervositeten till Ryan istället.” Sa jag och släppte hans hand och tog istället tag i hans ansikte och kysste honom lätt.

Det hade nu gått ett dygn sedan vi kom in på sjukhuset och ingen hade ännu kommit och gett oss någon information. Men precis när jag höll på att somna till såg jag en läkare som kom gåendes mot oss.
”Är ni i sällskap till Mrs Dawson?” Sa han och kollade på oss alla fem.
”Ja.” Sa vi i kör och vi blev nog alla väldigt nyfikna.
”Allt har gått bra med babyn.” Sa han och log.
”Julia då?” Sa Ryan och reste sig upp.
”Det blev lite komplikationer under födelsen, hon tappade medvetandet och vi försöker väcka upp henne. Det brukar oftast inte vara något farligt.” Sa han vilket fick mitt hjärta att dunka fortare.
”Hur lång tid kan det ta?” Sa Ryan och jag såg på honom att han höll på att bli galen.
”Från några timmar till någon dag bara.” Sa läkaren och log.
”Någon dag?!” Sa Ryan högt och såg chockad ut.
”Mr Good, det brukar inte vara så farligt.” Sa läkaren och försökte lugna Ryan.
”Det brukar inte vara så farligt? Men tänk så är det de då?” Sa han frågande.
”Vi ska göra allt vi kan för att hon ska vakna så snart som möjligt.” Sa läkaren och log innan han vände sig om och började gå därifrån.
”Läkare alltså, dem är så dåliga på att ge ut information. Här sittar man helt ovetandes och hoppas på det bästa. Förresten, Tay… din mamma och Bill är på väg hit, jag ringde henne för en stund sedan.” Sa Julias mamma och kollade glatt på mig.
Jag spärrade upp mina ögon och återigen började mitt hjärta slå fortare. Mamma var den sista personen jag ville träffa för tillfället och jag tänkte verkligen inte sitta kvar här när hon kommer.
”Jag går och handlar kaffe på Starbucks.” Sa jag och reste mig upp.
”Babe, det är mörkt ute… ska jag följa med dig?” Sa Justin och tog tag i min hand.
”Nej, det är lugnt. Jag behöver lite tid för mig själv bara.” Sa jag och kysste honom lätt på munnen innan jag gick därifrån.

Jag kom ut på gatan och kände mörkret som svepte sig omkring mig. För en stund kände jag ett stort obehag eftersom jag kände mig väldigt ensam, det är nästan så att jag ångrar att jag inte lät Justin följa med. Men för tillfället ville jag bara vara själv och låta tankarna flöda. Ska jag komma tillbaka till sjukhuset och be mamma om ursäkt eller ska jag undvika henne och låta henne säga förlåt först? Mitt i mitt tänkande hade jag inte lagt märke till ett gäng tjejer som stod och väntade på bussen en bit ifrån Starbucks och det jag heller inte märkt var att dem alla stod med blickarna riktade på mig.
Då jag lagt märke till dem försökte jag bara att ignorera dem när jag gick förbi.
”Hora.” Hörde jag en av dem skrika efter mig. Jag fortsatte bara att gå och försökte att stänga ute deras röster. ”Stanna då!” Hörde jag någon annan skrika, men jag fortsatte bara att gå.
”HÖR DU DÅLIGT DITT JÄVLA ÄCKEL! STANNA!” Hörde jag någon annan skrika och nu hörde jag steg bakom mig. Jag vände mig om och såg att gänget på 6 tjejer nu var på väg mot mig. Jag började gå fortare och min andning blev tätare. ”JUSTIN ÄR MIN, FATTAR DU!?” Ropade dem allihop och därefter skrattade dem gällt men väldigt ondskefullt. Snart hade jag börjat småspringa eftersom jag kände att dem snart var väldigt nära inpå mig. Jag kände en rädsla som sprack upp inom mig och jag ville bara börja gråta. Jag önskade att jag hade haft Justin med mig och att det här aldrig skulle ha hänt. Jag har inte gjort dem någonting men ändå så orkar dem lägga ned sin tid på att hata.
Tjejerna hade också börjat springa och dem skrek allihop samtidigt så jag kunde inte tyda någonting dem sa, men jag bara fortsatte springa och jag sprang nu så fort att jag nästan inte ens hann med mina egna ben. Rädslan hade nu kommit fram helt och jag kände tårar som rann nedför mina kinder.
Starbucks närmade sig allt mer och när jag bara var någon meter ifrån sköljdes en lättnad över mig, ända tills jag kände allting domna av i kroppen och jag föll hjälplöst till marken.

”JUSTIN DREW BIEBER!” Hörde jag någon skrika på nedanvåningen. Jag hade precis vaknat så jag var fortfarande väldigt yrvaken, men någonstans kunde jag tyda att det var Pattie som precis skrikit.
Jag satte mig upp i sängen och gned mig i ögonen för att få bättre syn. Snart kunde jag höra Justin som kom gåendes nedför trappan och snabbt därefter skällde Pattie ut honom efter noter, antagligen från gårdagens incident. Jag trodde jag skulle slippa att bli indragen i det hela men det tog inte lång tid innan jag hörde Pattie ropa mitt namn högt.
Paniken steg inom mig men jag skyndade ändå mig nedför trappan och in i vardagsrummet där både Justin och Pattie satt. Deras blickar var riktade på mig och jag kände mig en aning uttittad.
”Vart var du någonstans igår?” Sa hon allvarligt och spände blicken i mig.
”Ehm… med Carin och Julia på Kids Land.” Sa jag och jag var rädd att hon inte skulle tro mig.
”Så du hade ingen aning om vad som hände här hemma?” Sa hon återigen allvarligt.
”Jag hade ingen aning.” Sa jag och på något sätt kändes jag tom på ord.
”Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga mer än att det är ansvarslöst och otroligt korkat gjort utav dig Justin, jag är enormt besviken på dig. Hur har du tänkt hantera media?” Sa hon besviket.
”Scooter sa att han skulle fixa det, men vad jag kunde se så fanns det inga paparazzis i närheten så förhoppningsvis är det ingen som vet något.” Sa Justin tyst.
”Okej, men jag hoppas du vet att du får utegångsförbud?” Sa hon strängt och jag svalde hårt då hon sa det med tanke på att jag inte alls kan tänka mig Pattie ge Justin utegångsförbud när han är 18.
”Mamma, jag är 18? Kom igen!” Sa han och man kunde höra på honom att han tyckte det var en jobbig situation, och jag har faktiskt sovit över min irritation inatt, så egentligen är jag inte så värst arg på honom längre, men jag tycker fortfarande att det han gjorde var extremt onödigt.
”Och jag är fortfarande din mamma, slutdiskuterat.” Sa Pattie och reste sig upp från soffan och gick ut i köket och jag kunde genast höra hur hon började dona och ha sig med tallrikar och bestick.
Jag och Justin satt under tystnad kvar i vardagsrummet och då och då kunde jag höra honom sucka tungt. Jag reste mig upp från fåtöljen jag satt mig i, och gick till soffan som han satt i istället. Jag tog hans hand i min och han kollade förvånat på mig.
”Nej, jag är inte arg längre.” Sa jag och flinade till.
”Jag trodde du var värre än mamma… jag vet inte vad jag ska säga mer än förlåt för att jag var ett totalt dickhead igår… jag fattar inte vad jag höll på med.” Han suckade tungt och kollade ned i golvet.
”Det är ju kanske inte de smartaste du gjort under din livstid, men egentligen… alla gör misstag någon gång och den här gången var det din tur, men ellerhur har du lärt dig något utav de?” Sa jag och kollade frågande på honom med ett leende.
”Såklart jag har! Men så länge inte du är arg så känns det mycket bättre.” Sa han och kollade mig i ögonen samtidigt som han böjde sitt ansikte fram så att våra pannor nu nuddades vid.
”Jag är inte arg, men fortfarande en gnutta besviken.” Sa jag och log.
”Det har du all rätt att vara.” Sa han och log tillbaka innan han kysste mig.

Fem månader senare – Ett års dagen.

Fem månader har gått och inget jättespeciellt har hänt faktiskt, mer än att Justin har fått ta en del skit från media och hans fans, från den lilla incidenten han råkade ut för då han körde rattfull. Många är besvikna på honom och förstår inte hur han kunde göra det, medan andra tycker det är extremt omoget och ansvarslöst, men vi kan inte mer än skratta åt det. Jag menar, det har gått fem månader och folk håller fortfarande på att tjata på honom om det. Det rann ut i sanden för längesedan och Pattie har lämnat det bakom sig. Nu ser vi framåt istället och förtränger det hela.

Idag är det ett år sedan jag och Justin träffades i New York, där vi började som vänner och sedan fortsatte vidare till förhållande flera veckor eller månader senare. Justin har sagt att han har planerat en överraskning för mig men han tänker inte berätta vad, det enda jag vet är att jag ska packa en väska med kläder för varmt väder och resväskan ska även innehålla en bikini eller två.
Jag är så himla nyfiken att jag nästan spricker och det verkar som att alla vet vad Justin har planerat förutom jag, vilket stör mig ganska mycket eftersom jag har en tendens till att vara väldigt nyfiken. Det värsta av allt var att när vi skulle åka så satte Justin på mig en svart ögonbindel som jag ska ha ända tills vi kommer fram och hur kul är det att gå runt och inte se någonting alls? Inte så jättekul om du frågar mig, det känns som att man är blind.

Vi hade kommit så långt att jag visste att vi hade checkat in på en flygplats, men vart vi skulle flyga hade jag ingen aning om. Jag hade mina funderingar om att vi kanske ska flyga till New York eftersom det var där vi träffades första gången, men efter en stund lät jag bli att försöka komma på vart vi skulle eftersom jag så gärna ville att det skulle bli en överraskning.
”Justin, det känns sjukt skumt att sitta med en ögonbindel på.” Sa jag då vi satt oss ned i flygplanet, tror jag.
”Äh, det är bara du som är mesig…” Sa Justin och skrattade till.
”Kommer det ta lång tid att flyga?” Sa jag frågande.
”Hur vet du att vi sitter på ett flygplan?” Sa han retsamt och jag ville för en sekund bara slita av mig ögonbindeln för att se vart vi befann oss.
”Jag är inte dum? Jag känner att vi sitter på ett flygplan.” Sa jag och skrattade till.
”Det kommer ta ungefär fyra timmar.” Sa han snabbt och därefter började han prata med någon som jag antar var en flygvärdinna.
”FYRA TIMMAR? Så du menar att jag ska sitta blind i fyra timmar? Hur hade du tänkt att jag ska kunna äta?” Sa jag och fick smått panik.
”Jag matar dig.” Sa han återigen retsamt och skrattade gällt.
”Jag klarar mig, tack.” Sa jag och fakelog, men om jag gjorde det mot honom vet jag inte eftersom jag inte visste åt vilket håll han satt.
”Hej Justin, skulle jag kunna få en autograf?” Sa en ljus röst.
”Absolut! Vad heter du sötnos?” Sa Justin och lät överdrivet gullig.
”Lizzie.” Sa hon och fnittrade till.
”Here you go Lizzie.” Sa han och snabbt därefter hörde jag ett tyst, nervöst tack och sedan försvann hon förmodligen.
”Jag fattar inte hur din mamma kunde låta oss åka iväg utan Kenny.” Sa jag förvånat.
”Hon litar på att vi klarar oss.” Sa han lugnande och tog min hand i sin.

Det kändes som en evighet att sitta på planet in princip blind och inte ha någonting alls att göra förutom att försöka sova. Men när jag äntligen kände att vi landade och jag hörde folk runtomkring mig som började packa ihop sina saker så spreds det en lättnad igenom hela kroppen.
Konstigt nog när vi gick av planet hörde jag inga pratande människor, det verkade precis som att vi gick igenom en korridor utan mänsklig existens. Det tog inte lång tid innan vi kom ut i… värmen? Och satte oss i en bil som körde iväg i världens fart så att jag var tvungen att hålla i mig i bildörren.
”Satte du i öronproppar i mina öron när vi gick av planet eller?” Sa jag frågande.
”Nej, jag fixade så att vi fick gå ett annat håll till bilen bara.” Sa Justin och skrattade till.  
”Är det långt kvar tills vi är framme?” Sa jag otåligt och längtade ihjäl mig tills då jag skulle få ta av mig ögonbindeln.
”Du har verkligen inget tålamod.” Sa han och skrattade återigen.
”Du hade förstått mig om du också hade haft en ögonbindel på dig.” Sa jag spydigt.

Efter vad som känts som en evighet, stannade äntligen bilen och jag kände Justin som tog tag i min hand och försiktigt ledde mig ut ur bilen. Han tog emot våra väskor från chauffören och snart började vi gå. Vart vi var på väg hade jag ingen aning om, men värmen trängde sig in genom mitt tunna vita linne och nästan gjorde min hud fuktig. Det tog inte lång tid innan vi stannade och jag hörde något i metall som rasslade till, vart hade han fört mig någonstans? Till ett fängelse?
Vi tog några steg, sedan tog Justin sina armar på mina axlar och vi stannade. Hans händer flyttade sig till baksidan av mitt huvud där knuten på ögonbindeln var. Han började sakta knyta upp knuten och jag blev alldeles exalterad över att jag alldeles strax skulle få se vart vi var någonstans.
Jag såg något ljust som försökte tränga sig in igenom ögonbindeln och snart var den helt av och det tog en liten stund innan ögonen vande sig. Men det var nästintill kväll där vi var och framför mig hade jag ett stort beige/oranget hus som var upplyst av en massa trädgårdsbelysningar. Husets väggar pryddes även av höga röda rosenbuskar och runt omkring kunde man skymta en och annan palm.
”Vad är de här?” Sa jag chockat och var helt tagen av det otroligt vackra huset som på något sätt kändes spanskt och franskt inspirerat.
”Huset som vi ska bo i.” Sa Justin glatt och ställde sig bakom mig och tog sina armar runt min mage.
”Är hela detta huset till för bara dig och mig?” Sa jag och blev ännu mer chockad.
”Precis, tycker du om det?” Sa han och kysste min nacke.
”Tycker om det? Jag älskar det!” Sa jag och kände mig precis som ett barn på julafton.
”Bra, för detta är bara början.” Sa han och skrattade till.
”Var är vi någonstans?” Sa jag och kollade mig runt för att försöka lista ut vart vi var.
”I utkanten av Cancun i Mexico.” Sa han och log.
”Jag kan inte fatta att du har gjort allt detta.” Sa jag och skakade chockat på mitt huvud. Jag vände mig om och mötte nu Justins blick. Jag kysste honom mjukt och jag visste inte hur jag skulle kunna tacka honom nog.
”Det är ju trots allt ett år sedan vid träffades första gången, klart jag vill göra det här då.” Sa han och log samtidigt som han kysste mig.
”Nu vill jag se resten!” Sa jag glatt och började gå mot ingången.
Justin kom efter mig och när vi kom fram till dörren låste han upp den med nycklarna han hade.
Jag möttes av en stor ljus, välstädad hall vars golv var täckt av röda rosenblad. Jag gick chockat in och fortsatte rakt fram då jag möttes av ett normalstort vardagsrum som även här hade ett golv täckt av röda rosenblad. Från vardagsrummet kunde man se ut på en stor altan som var gjord av gråa stenplattor och den var upplyst av ljus och lampor och innehöll också en liten pool. Jag öppnade de två stora altandörrarna som fanns i vardagsrummet och jag möttes direkt av värmen som smekte min hud. Jag vet egentligen inte hur jag ska kunna förklara vart huset ligger, men man kan väl i stort sätt säga att de ligger på ett inte så jättehögt berg som är precis vid havet. Vågorna når nästan ända upp till den gråa muren som omringar huset.
Jag hörde Justin som kom gåendes bakom mig och så fort han var inom räckhåll tog jag tag i honom och kysste honom flera gånger om.
”Vad tycker du än så länge?” Sa han och kollade mig djupt i ögonen.
”Det är helt otroligt, jag kunde inte föreställa mig något bättre.” Sa jag och log brett.
”Så länge du är nöjd så är jag det också.” Sa han och log han också.
”Är du redo att se det sista?” Sa han snabbt därefter och tog min hand och ledde mig in i huset igen.
Jag hann ju dock inte svara med snart var vi uppe på ovanvåningen som endast har två rum, jag antar ett sovrum och ett badrum.
Han öppnade en av dörrarna och vi möttes av ett stort vitt rum som också var täckt av röda rosenblad och här fanns det även tända ljus, det påminde nästan lite om min födelsedag i Israel. Sängen var stor och bäddad med vita lakan, allt var in princip i färgen vit.
”Hur kan du ha fixat allt det här?” Sa jag och vände mig om mot honom mitt i rummet.
”Ägaren som jag lånat huset av har fixat det.” Sa han och log mot mig.
”Jag trodde inte vi skulle ge varandra så här dyra presenter.” Sa jag och blev lite nervös eftersom jag inte köpt något till Justin än. Jag hade verkligen inte glömt bort det, men jag har haft väldigt svårt att hitta något som jag vet att han inte redan har.
”Det spelar ingen roll om din present är dyr, billig, stor eller liten… så länge jag har dig så är det den bästa presenten jag någonsin skulle kunna få.” Sa han och gick fram till mig och tog sina händer runt min nacke. Jag blev röd om kinderna och visste inte vad jag skulle svara tillbaka så istället kysste jag honom och kyssen ledde till att alla våra kläder snart var av och på något sätt hade vi nu hamnat i sängen.

Jag kände en ljusstrimma lysa på mig genom den fördragna vita linnegardinen. Justin måste ha varit uppe inatt och öppnat balkongdörren för jag kunde även känna svaga vindpustar som smekte mina ben som låg utanför täcket. Jag satte mig upp i sängen och insåg snabbt att jag var ensam i den. Jag reste mig upp och tog på mig ett par ljusa slita jeans shorts och ett vitt tub tops linne. Jag gick nedför trappan och in i köket som var spanskt inrett och kände lukten av stekta bacon och ägg. Jag förväntade mig att möta Justin bakom spisen men istället möttes jag av en lång brunbränd man med svart kort hår. ”Buenos diaz señorita.” Sa mannen och nickade glatt mot mig. Som tur är har jag läst spanska i skolan och visste att han sa god morgon till mig. ”Buenos diaz.” Sa jag och log.
”Mr Bieber is outside.” Sa han på väldigt dålig engelska.
Jag log återigen mot honom och gick ut på den stora altanen där Justin låg och solade på en av solsängarna.
”God morgon.” Sa jag glatt och ställde mig vid hans huvud och kysste honom lätt på kinden.
”Jag ville inte väcka dig när jag vaknade.” Sa han och satte sig upp på solsängen.
”Det är lugnt… vem är mannen i köket?” Sa jag och flinade till lite.
”Han är husets kock.” Sa han och log och det verkade inte som att han tyckte det var konstigt alls att ha en egen kock, varför kan vi inte bara laga vår egen mat?
”Husets kock? Vaddå… är du för lat för att laga din egen mat eller?” Sa jag retsamt.
”Absolut inte, men ägaren till huset insisterade på att kocken skulle få laga all mat till oss.” Sa han och log mot mig.
”Okej, man ska i och för sig inte klaga. Vad ska vi göra idag?” Sa jag och blev nyfiken.
”Vi kan gå till stranden som ligger en bit härifrån eller om du bara vill stanna kvar här så kan vi ju göra det också.” Sa han och såg en aning förvirrad ut.
”Klart vi ska gå till stranden!” Sa jag och kysste honom.

Vi har tillbringat hela dagen på stranden som nästan var helt folktom om man inte bortser från de otroligt ivriga och nyfikna paparazzis som gömt sig i buskasken. Hur dem har fått reda på vart vi var vet jag inte, men jobbiga var dem definitivt. Det som var mindre roligt var att vi upptäckte inte dem förrän jag satt gränsle över Justin i sanden, så det är väl inte jätte barntillåtna bilder dem har fått kanske, men det finns tyvärr inte så mycket att göra åt saken.
”Det här är den bästa resan jag varit på.” Sa jag då vi låg tillsammans på en solsäng på den stora altanen till huset senare på kvällen.
”Att spendera den med världens vackraste tjej gör den ännu bättre.” Sa Justin och kysste min panna.

”Jag trodde du och jag skulle ha en kväll för oss själva ikväll.” Sa Justin från sängen som han precis vaknat i. Jag däremot stod och gjorde mig iordning för en heldag med Carin, Julia och Melody.
”Jag vet, men Carin frågade och jag kunde inte säga nej.” Sa jag snabbt.
”Du kommer väl hem ikväll och sover här va?” Sa han frågande.
”Klart jag gör.” Sa jag och vände mig om och log mot honom.
”Du är jävligt sexig i dem jeansen.” Sa han plötsligt och gav mig en creepblick.
Jag skrattade till och himlade med min ögon samtidigt som jag satte upp mitt hår i en tofs.

Carin och Julia hämtade upp mig klockan ett och vi hade nu parkerat utanför Kids land. Melody hade inte haft någon större lust att följa med dit så istället bestämde vi att vi skulle hämta upp henne på vägen hem till Carin och Scooter ikväll. Jag däremot var hyper över att vi skulle handla en massa babysaker till Julia och Ryan, eller egentligen inte till dem utan till deras baby boo.
Vi hittade en massa gulliga saker, så som kläder, leksaker och möbler. Carin och jag insisterade på att betala mer än hälften av sakerna eftersom vi ville att Julia ska se det hela som presenter från oss. Vi kom till slut överens om att vi skulle betala hälften var och det gick vi med på.
Eftersom kids land är otroligt stort, nästan som Ikea har det in princip tagit hela dagen för oss att handla, med tanke på att vi tog god tid på oss att hitta de rätta sakerna. Eftersom vi ännu inte vet om det blir en kille eller tjej så måste man hitta passande färger till båda könen.

Direkt efter Kids Land hade vi åkt vidare hem till Scooter och Carin, och givetvis hade vi hämtat upp en pigg och glad Melody på vägen. Det var först när vi kom innanför dörren till Carin och Scooters hus som jag insåg hur mycket jag saknat henne. Scooter hade redan åkt iväg när vi kom och vi började genast laga maten tillsammans. Det blev Lasagne, en av mina favoriter.
”Du vet hon där Lindsey, Justins ”ex”?” Sa Melody och kollade på mig då vi alla fyra satt runt matbordet och hade precis ätit färdigt.
”Ja?” Sa jag och kollade frågande på henne, jag var egentligen inte alls sugen på att prata om Lindsey eftersom jag i stort sett förträngt henne. Det är precis som att hon inte har existerat i Justins liv.
”Hon har ju börjat på vår skola nu… eller din gamla skola, men min nuvarande.” Sa hon och hon såg nästan lite besvärad ut över att hon börjat där.
”Det var ju trevligt för henne. Lönt att börja där en månad innan sommarlovet?” Sa jag och skrattade till spydigt.
”Tydligen tycker hon de och jag blir illamående av att bara se henne få all uppmärksamhet i matsalen. Hon skryter somfan om att hon varit tillsammans med Justin.” Sa hon och suckade tungt.
”Jag tyckte faktiskt till en början om Lindsey då hon och Justin var tillsammans, men om hon bara såg deras förhållande som en nyckel till status så vet jag faktiskt inte vad jag ska tro längre.” Sa Carin och skakade förvirrat på huvudet.
”Jag har aldrig tyckt om henne och kommer aldrig göra det och jag är så glad att hon är ute ur Justins liv.” Sa jag och log ironiskt mot dem alla tre vilket fick dem att skratta till.
”Nä, det märkte vi.” Sa Julia och tog en diskret klunk av sitt glas med vatten.
”Man kan inte tycka om alla.” Sa jag och log brett.
”Förlåt om jag byter samtalsämne, men på tal om Justin… tror du inte han sitter och väntar på att du ska komma hem… jag menar klockan är ändå kvart över elva?” Sa Carin och kollade på sin klocka.
”Oj, är den redan så mycket? Jo, då är det nog på tiden att jag åker hem.” Sa jag och log samtidigt som jag reste mig upp för att ta min tallrik från bordet.
”Låt det vara, jag fixar disken sen.” Sa Carin och log ett varmt leende mot mig.
”Julia, skjutsar du mig och Melody hem?” Sa jag och kollade frågande på Julia som drack upp det sista ur sitt vattenglas.
”Absolut, let’s go ladies.” Sa hon och började gå mot hallen.

Vi hade släppt av Melody och vi var nu inte många minuter ifrån Justins och Patties hus. Det skulle bli ganska skönt att komma hem och få gosa ner mig i sängen, vi har varit uppe i varv hela dagen så att få slappna av en stund skulle faktiskt bli dagens höjdpunkt… trodde jag.
Vi körde upp på uppfarten men var tvungna att tvärbromsa då vi var nära på att köra in i en röd Lamborghini som stod parkerad. Efter den stod det sju andra bilar parkerade och jag undrade vad som försegick här hemma. Justin visste mycket väl om att vi inte fick ha folk i huset under tiden som Pattie var borta och jag trodde faktiskt att han skulle ta det ansvaret lite mer seriöst.
”Här ser det ut att vara partaj.” Sa Julia och gav mig ”lycka till!” blicken.
”Jag förstår inte ens hur han vill bjuda hem så mycket folk i deras nya hus.” Sa jag och suckade.
”Vill du att jag ska följa med in?” Sa hon och kollade på mig frågande.
”Nej, det är lugnt. Jag klarar mig! Tack för skjutsen.” Sa jag och log halvt mot henne och hoppade snabbt ut ur bilen och smällde igen dörren så tyst jag kunde.
På vägen till dörren kunde jag höra musik som dunkade och det var nästan så högt att fönsterrutorna vibrerade. Jag började gå allt fortare och så fort jag öppnade ytterdörren möttes jag av en grov lukt alkohol och rök. Huset var fullproppat med främmande människor och musiken spelades på högsta volym.  Det var folk precis överallt och jag kunde inte hitta Justin någonstans.
”What’s up?” Sa en kille som ställde sig framför mig, han såg dräggig och ful ut så istället för att säga någonting tillbaka himlade jag bara med ögonen och gick förbi honom.
Jag kunde inte föreställa mig att Justin ställt till med den här röran och om Pattie får reda på det kommer hon aldrig förlåt mig och hon kommer definitivt aldrig förlåta Justin.
Jag gick in i vardagsrummet som in princip var upp och nedvänt. Möblerna stod huller om buller och tv’n var på men hade myrornas krig.
Jag såg plötsligt Alfredo sitta ute i trädgården med ett gäng främmande människor och i hans knä satt en vidrig blond tjej som jag aldrig sett tidigare. Jag gick med bestämda steg fram till honom och så fort han såg mig kunde jag klart och tydligt se paniken stiga i hans ansikte. Jag höjde på mina ögonbryn frågande och inom några sekunder hade han puttat bort tjejen och vi var nu på väg upp till Justins sovrum. När jag öppnade dörren möttes jag av en kille och två tjejer som såg ut att vara mitt uppe i någonting som jag gladeligen kunde avbryta.
”Ehm, det här är inte något jävla horhus!” Skrek jag och dem alla tre inklusive Alfredo blev paralyserade och gav mig chockade blickar.
”SITT INTE BARA DÄR OCH STIRRA SOM FUCKING RETARDS, UT HÄRIFRÅN…NU!” Skrek jag återigen och jag kände ilskan som steg inom mig.
Så fort dem alla tre tagit sina kläder och skamset halv sprungit ut ifrån rummet gick jag och Alfredo in och det första jag gjorde var att smälla igen dörren med en öronbedövande smäll.
”Vad i helvete håller ni på med?” Sa jag argt och stirrade Alfredo i ögonen.
”Vi? Du borde nog precisera dig på Justin istället.” Sa Alfredo och försökte spela oskyldig.
”Hur kan du gå med på att låta Justin ha världens drägg fest i hans mammas NYA hus? Du är för fan 23 Alfredo!” Sa jag och jag blev själv förvånad över att jag lät så allvarlig.
”Jag trodde inte det skulle balla ur såhär mycket… han frågade om jag ville komma hit på pokerkväll och vi drack kanske lite för mycket och helt plötsligt blev det bara mer och mer folk.” Sa han skamset.
”Du verkar ju tydligen inte bry dig ett skit om att det har ballat ur, istället sitter du och dräggar dig med en äcklig liten blond hora?” Sa jag och ilskan hade tagit över helt och hållet för tillfället.
”Jag vet, förlåt… det finns inget jag kan säga som kommer göra det bättre, mer än att folket som är här faktiskt inte är så farliga. Dem är sjukt schyssta.” Sa han och på något sätt kändes det som att försökte få min sympati över det hela.
”Jag skiter i vem som är här, dem ska i alla fall ut, NU! Och förresten, vart är Justin någonstans? Har han deckat i en buske eller?” Sa jag spydigt.
”Ehm… jag… vet… inte.” Sa han och när han sa det kollade han inte ens mig i ögonen.
”Säg vart han är!?” Sa jag högt vilket fick honom att hajja till.
”Han… typ… åkte… iväg.” Sa han och sänkte återigen sitt huvud.
”Åkte vart?” Sa jag frågande.
”Han tog bilen för att köra hem två killar som inte kunde fixa taxi…” Sa han tyst.
”HAN GJORDE VAD?” Sa jag och paniken steg inom mig och jag kunde knappt förstå vad som hände.
”Han körde iväg med…” Hann han bara säga innan jag avbröt honom.
”Så du lät honom köra iväg onykter för att lämna två killar som inte kunde få taxi? Förlåt om jag säger det, men är du helt jävla dum i huvudet?” Sa jag idiotförklarande.
”Förlåt, det var dumt.” Sa han återigen tyst.
”Dumt? Det är helt jävla fucked up!” Sa jag och kände att hur min mobil burrade till i min väska. Jag tog upp den och Justins namn prydde skärmen.
”Var fan är du någonstans?” Sa jag då jag tryckte på den gröna luren.
”Jag ärrr påe poulisstationen, due måeste koma och hämta miggg.” Sa en full Justin.
”Jag hoppas du skämtar med mig?” Sa jag och återigen kände jag ilskan som steg inom mig.
”Babbbyyy, förlåååååt. Koem bara och hämta mig.” Sa han och lade på luren.
Jag lade ner mobilen i väskan igen och spände blicken i Alfredo som satt och kollade på mig.
”Det var Justin som ringde, om du vill veta vart han är så kan du ju alltid börja med att ringa polisstationen, så kommer dem säkert hjälpa dig.” Sa jag och fakelog samtidigt som jag stormade ut ur rummet och ned på nedanvåningen. Paniken steg då jag inte kunde bestämma mig för vad jag skulle göra först. Skicka ut alla eller åka till polisstationen?
Istället ringde jag hem till Carin och berättade allt för henne och bad henne komma och hämta mig. Under tiden som hon var på väg hit hade hon ringt både Ryan och Scooter för att be dem komma hit och skicka ut alla. Jag vill inte ens tänka på hur mycket skit Justin kommer få för allt det här, inte minst för att han nu sitter hos polisen, säkerligen tagen för rattfylleri.

Jag och Carin kom till polisstationen inom några få minuter och allt jag kunde tänka på var hur mycket konsekvenser det här skulle bidra med.
”Gumman, du borde nog lugna ner dig lite, med tanke på din sjukdom.” Sa Carin och jag märkte på henne att hon ville vara försiktig eftersom jag fortfarande var kokande förbannad.
”Jag klarar mig.” Röt jag till och jag fick nästan dåligt samvete över att jag var arg mot henne när hon egentligen inte hade gjort någonting alls.
Vi kom in till receptionen på polisstationen och bakom disken satt det en stor svart kvinna.
”Jag är här angående Justin Bieber.” Sa jag och försökte låta så lugn och trevlig som möjligt.
”Namn tack?” Sa kvinnan och kollade på mig frågande.
”Taylor Coleman.” Sa jag besvärat.
”Han satt att du skulle komma… det var inte så lätt att få kontakt med honom eftersom han är väldigt påverkad av alkohol. Men han är tagen för rattfylleri och han kommer stanna här länge, om inte någon betalar borgen då vill säga.” Sa kvinnan och hennes röst lät extremt dryg i mina öron.
”Hur mycket är det då?” Sa jag spydigt.
”75 000.” Sa kvinnan fortfarande lika drygt.
”Skojar du med mig?” Sa jag högt och jag kände en hand på min axel, vilket var Carin som tryckte mig försiktigt åt sidan och utan att säga ifrån lät jag henne ta över.
Jag gick och satte mig på en stol lite längre bort och försöka rensa tankarna. Men de negativa tog över och allt jag kunde tänka på var det som hade hänt den senaste timmen.

Två timmar senare och vi satt nu i bilen på väg tillbaka till huset. Så fort Justin kommit gåendes på polisstationen och skinit upp i ett brett leende då han fått syn på mig, hade jag vänt mig om och gått ut genom dörrarna och ner till bilen som vi parkerat på parkeringen. Jag hade inte någon lust alls att kolla honom i ögonen, förstod han inte själv vilka konsekvenser detta skulle bidra med?
Scooter hade ringt Carin på polisstationen och berättat att dem fått allting under kontroll och alla hade stuckit direkt då han och Ryan kommit. De enda problemet som nu kvarstod var städningen.

Så fort vi kom innanför dörren till huset stormade Scooter fram till Justin och tog tag hårt om hans ena arm. ”Vad fan har du gjort? Fattar du vilka problem vi kommer få?” Röt han till och för en gångs skull kunde jag se att Justin verkligen försökte koncentrera sig, vilket var ett under med tanke på hur full han egentligen var.
”Förlåt.” Var det enda han kunde få fram och direkt efter kollade han ned i golvet.
”Vad fan tänkte du med?” Sa Scooter återigen, fast denna gången lite lugnare.
”Jag vet inte… förlåt.” Sa han och han lät lite nyktrare.
”Fattar du vilken situation du har satt mig i?” Sa Scooter och lät bekymrad.
”Jag vet… jag kan inte mer än att säga förlåt och säga att det var de dummaste jag någonsin har gjort och jag kommer aldrig gör om det.” Sa han och kollade nu för första gången Scooter i ögonen.
”Ditt straff blir att du får stanna uppe hela natten och städa hela huset, och det ska vara skinande rent innan du går och lägger dig. Jag fixar med pressen och ser till att detta inte kommer ut och tyvärr så överlåter jag snacket med din moder till dig och Tay.” Sa Scooter och kollade på mig.
”Blanda inte in mig i detta, jag har varit med tjejerna hela dagen.” Sa jag förvånat.
”Okej, då överlåter jag det åt dig Justin.” Sa Scooter och klappade Justin på axeln.

När alla hade åkt och Justin börjat städa gick jag upp till sovrummet och städade det eftersom jag inte visste vem som legat i sängen och äcklat sig. Så fort jag bytt lakan så byta jag om och tog bort mitt smink, direkt därefter lade jag mig ned i sängen och försökte sova, men det enda jag kunde höra var dammsugaren som var igång på nedanvåningen. Till slut efter många olika alternativ om vad jag skulle göra, bestämde jag mig för att gå ned för att hjälpa Justin att städa.
Jag gick in i vardagsrummet och såg honom sitta på sina knän och skura golvet. För en stund tyckte jag synd om honom men så fort tankarna om rattfyllan kom ifatt tappade jag sympatin för honom.
Jag tog tag i en stor svart sopsäck och började slänga burkar, plastglas, flaskor, kapsyler och annat skit som jag visste inte funnits i huset tidigare. Jag hade inte sagt ett enda ord till Justin sen vi åkte ifrån polisstationen och jag hade inga planer på att göra det nu heller.
Jag gick ut i trädgården och dubbelcheckade så att allt var i sin normala ordning eftersom jag plockat undan allting där ute, och jag hoppades verkligen på att jag fått undan allting så att det skulle se ut som vanligt imorgon när det blir ljust. När jag gick in i köket möttes jag av Justin som stod lutad mot diskbänken och kollade på mig med en skamsen blick. Jag tänkte fortsätta förbi honom men jag hann inte så långt eftersom han tog tag i min arm.
”Förlåt!” Sa han bekymrat och jag ville knappt kolla honom i ögonen när han sa det.
”Mhm.” Sa jag tyst.
”Jag vet inte varför jag gjorde det, jag ballade ur totalt.” Sa han fortfarande bekymrat.
”Nä, menar du?” Sa jag sarkastiskt och höjde spydigt på mitt ena ögonbryn.
”Jag kan inte få det ogjort och jag skäms så otroligt mycket över de, men jag kan lova att jag aldrig kommer göra det igen. Jag lovar! Du måste tro mig.” Sa han och sökte efter min sympati.
”Jag trodde aldrig du skulle göra det… och jag har svårt att tro på att du aldrig kommer göra det igen.” Sa jag spydigt.
”Jag lovar att jag aldrig kommer göra det igen, med tanke på all skit jag kommer få ta nu efteråt så kommer jag hädanefter försöka undvika de.” Sa han skamset.
”Dubbelkolla huset så att allt verkligen är städat. Vi får prata mer om detta imorgon.” Sa jag och suckade och var alldeles för trött för att ta en diskussion som denna mitt i natten.
Jag gick med tunga steg upp till sovrummet och så fort jag lade mig ned i sängen somnade jag och denna natten var den första på väldigt, väldigt länge som jag och Justin inte spenderade tillsammans.

”Så vad tycker du?” Sa Pattie och kollade på mig med ett brett leende.
”Det är jättefint.” Sa jag imponerat och kollade runt i Justins och Patties nya hem i LA.
”Det är inte för stort och inte för litet, precis vad vi letade efter. Med tanke på att vi inte är i LA hela tiden så är det tråkigt om ett alltför stort hus skulle stå tomt.” Sa hon glatt.
”Det passar er perfekt.” Sa jag och log brett och fortsatte att nyfiket kolla runt i huset, som innehåller tre sovrum, två gästrum, fyra toaletter, ett stort kök, ett vardagsrum och en otroligt stor och vacker trädgård. Det känns nästan lite spanskinspirerat vilket jag älskar.
”Du och Justin får hela huset för er själva nu i helgen, eftersom jag ska till London imorgon.” Sa Pattie plötsligt och jag kunde knappt tro att hon lät oss ha huset för oss själva en hel helg.
”Menar du allvar? Låter du mig och Justin få huset för oss själva en hel helg?” Sa jag förvånat.
”Jag känner att jag kan lita på att ni inte gör något dumt. Eller jag litar på att du håller Justin i tyglarna och inte låter honom göra precis vad han vill. Och när jag säger precis vad han vill menas det med att jag absolut inte tillåter någon fest, pokerkväll osv, jag litar på att du vet vad som får göras och inte göras.” Sa hon och log ett leende som fick mig att ta ansvaret på största allvar.
”Absolut. Jag ska inte göra dig besviken Pattie.” Sa jag och log.
”Jag ska snart hämta upp Justin på gymmet, vill du ha skjuts hem?” Sa hon frågande.
”Har han inte en egen bil att köra?” Sa jag och flinade till.
”Han var för lat för att åka och tanka den så efter många om och men så lyckades han övertala mig att köra honom.” Sa hon och himlade med ögonen samtidigt som hon skrattade till.
”Kunde väl tänka mig det. Men det skulle vara snällt om du kunde släppa av mig på vägen, om det inte blir någon omväg?” Sa jag och log.

”Jag såg dig på Late show, you were amazing!” Sa Pattie då vi satt i den silvergråa Bentleyn.
”Tack! Samtidigt som det kändes att det gick bra, så kändes det även som att jag gav alldeles för mycket information på de frågorna jag fick.” Sa jag osäkert.
”Jag tyckte det var lagom… du skötte dig jättebra. Det enda som störde mig under hela programmet var att Justin satt bredvid mig och kunde inte lugna en enda nerv i sin kropp.” Sa hon och skrattade till vilket fick mig att himla med ögonen och skrattade med henne.
”Så typiskt honom att vara överdrivet orolig.” Sa jag med en självklar röst.
”Han är bara rädd om dig.” Sa hon och log ett varmt leende mot mig.
”Jag antar väl det.” Sa jag och log tillbaka.
Snart svängde vi in på uppfarten till mitt hus och det kändes som jag inte varit hemma på evigheter fast jag sovit hemma inatt. Men dessförinnan så har jag faktiskt inte sovit hemma på två veckor. Jag har sovit med Justin på hotellet och om jag har varit hemma så har de varit för att äta gemensam middag med mamma och Bill. Vi har kommit överens om att när jag inte sover hemma så ska jag i alla fall komma hem minst tre dagar i veckan för att äta middag tillsammans med dem och än så länge tycker jag den överenskommelsen är perfekt.

”Tack för skjutsen Pattie och trevlig resa om vi nu inte ses innan du åker.” Sa jag då jag hoppat ut ur bilen.
”Det var så lite så. Och jag åker ganska tidigt imorgon så jag tror inte vi hinner ses, men ha det så kul här hemma och kom ihåg… jag litar på dig att inget kommer hända medan jag är borta.” Sa hon allvarligt men hon fick ändå fram ett leende.
”Jag lovar!” Sa jag och log tillbaka mot henne och därefter smällde jag igen dörren.
Jag gick mot dörren och innan Pattie hade hunnit köra iväg, vände jag mig om mot bilen och vinkade glatt till henne. Jag kunde dock inte se om hon vinkade tillbaka med tanke på de tonade rutorna.
Jag låste upp dörren och så fort jag kom in i huset märkte jag den obehagliga tystnaden.
”Hallå?” halv skrek jag men fick inget svar tillbaka. Förmodligen är både mamma och Bill och jobbar.

Jag gick upp på mitt rum för att redan nu börja packa ner kläder och andra nödvändiga föremål, eftersom att helgen ska spenderas hos Justin. Under tiden som jag stod i min garderob för att välja ut de kläder som var behagligast och inte för fina så hörde jag min mobil som snabbt burrade till på mitt sängbord. Jag tog upp mobilen från bordet och hoppades på att det skulle vara Justin. Eftersom jag inte visste om jag skulle sova hemma eller hos honom inatt, men till min förvåning var det ett sms från Tyga – Vad gör du snygging? – Jag skrattade till åt det han skrivit eftersom jag kunde på långa vägar känna den flörtiga vibben från hans sida. – Packar, ska sova hos Justin hela helgen. Själv? – Svarade jag tillbaka, och anledningen till att jag nämnde Justin i smset var för att jag ville påminna honom om att jag faktiskt har pojkvän, och den pojkvännen råkar vara en ganska bra vän till honom.
- Jag som hade tänkt fråga om du ville tillbringa helgen med mig, men jaja. Jag chillar i studion med Lil Wayne, han hälsar btw. ;) – Mitt hjärta slog några extra snabba slag då jag läste att Lil Wayne hälsade. Jag träffade aldrig honom på nyår, vilket jag gärna hade velat. Men bara att veta att han hälsade till mig fick mig att bli galen. – Jag har pojkvän, som dessutom är en nära vän till dig, men du kanske hade glömt de? ;) Hälsa tillbaka! – Jag har inga planer på att flörta tillbaka med Tyga, jag kan bara se honom som en väldigt bra vän, en bror… med tanke på att han är sådär fem år äldre än mig.
- I know beautiful, i know. ;) – Jag skrattade till eftersom han inte alls verkade bry sig om Justin för tillfället, vilket jag faktiskt tyckte var rätt taskigt. Eftersom det inte fanns så mycket att svara tillbaka på hans sms lade jag ned mobilen i min halvt packade väska.

En dag senare.

”Jag har saknat dig.” Sa Justin och kysste mig flera gånger om på munnen.
”Vi har bara varit ifrån varandra en natt och du har saknat mig? How sweet.” Sa jag och skrattade till.
”Det är svårt att inte sakna dig, jag älskar dig för mycket antar jag.” Sa han och kysste mig igen.
”Jag älskar dig också.” Sa jag och log och släppte taget om honom och drog med mig min resväska in i huset. Allt luktade nymålat och möblerna spred också en ny lukt som jag älskade.
”Jag hade tänkt ringa hit Alfredo, Kenny, Julia, Ryan, Scooter och Carin.” Sa Justin då han stängde dörren bakom oss.
”Justin, din mamma sa att det inte fick vara en massa folk i huset medan hon är borta.” Sa jag menande.
”Men jag hade bara tänkt bjuda hit dem på grillkväll. Och om nu mamma har något problem med de så behöver hon inte få veta någonting.” Sa han och log jobbigt mot mig.
Jag suckade och lade ifrån mig min handväska och även min resväska. Jag gick ut i köket där rullgardinerna var neddragna och för att få in det härliga solljuset som spred sig över LA idag, drog jag upp dem. Jag gick och öppnade altandörren och värmen utomhus smög sig in och fyllde snart hela köket. Justin kom in och jag mötte hans frågande blick som var riktad mot mig. I handen höll han min mobil och jag kunde direkt koppla att han läst smsen från Tyga.
”Jag skulle gärna vilja ha en förklaring.” Sa han och han lät arg.
”Förklaring på vad?” Sa jag och låtsades som att jag inte visste vad han menade.
Han gick mot mig och när han bara var någon enstaka centimeter ifrån mig tryckte han upp mobilen i ansiktet och jag kunde klart och tydligt tyda smsen från Tyga.
”Kan du förklara nu?” Sa han och lät fortfarande arg.
”Justin… det är inte som du tror.” Sa jag och jag talade ju faktiskt sanning.
”Och jag tror vad?” Sa han frågande.
”Du tror att jag och Tyga smsar med varandra i smyg och att jag inte tänkt berätta någonting för dig. Men saken är den att han smsade mig första gången när jag åkte hem från Late show, och sen har han inte smsat sen dess, sen så fick jag ett sms av honom idag och det är han som flörtar med mig och inte jag med honom och om du kanske läst smsen så hade du nog förstått det och inte brusat upp dig över det.” Sa jag och flinade till eftersom jag tyckte han var löjlig.
”Så när hade du tänkt berätta de för mig?” Sa han återigen frågande.
”När jag kommit på de… det är ju inte direkt så att jag går och tänker på att han smsat mig.” Sa jag och kollade på honom menande vilket fick honom att gå från fundersam till skamsen eftersom han visste att det inte var rätt av honom att attackera mig sådär utan att egentligen ha fått de förklarat.
”Förlåt… det var inte meningen att attackera dig sådär utan en förklaring.” Sa han och kysste mig i pannan. Jag bara log och brydde mig inte om att svara eftersom jag inte var så sugen på att diskutera det mer. Istället tog jag min telefon ifrån honom och gick ut i hallen där mina väskor stod. Jag drog med mig resväskan och började dra med den uppför trappan för att sedan kunna gå vidare till Justins sovrum. Det tog längre tid än jag trodde eftersom väskan var överdrivet tung men när jag väl lyckats komma fram till dörren öppnade jag den snabbt och inom några sekunder låg jag på sängen.

”Babe, kan du hjälpa mig att dra upp dragkedjan?” Sa jag då jag stod i sovrummet och hade problem med att få upp dragkedjan i ryggen på min vita sommarklänning. Justin kom gåendes från den tillhörande toaletten till hans rum och snart kände jag hans händer som smekte min rygg lätt. Han flyttade händerna upp till axelbanden och drog sakta ned dem och han kysste min nacke mjukt.
”Kan du dra upp dragkedjan din tönt?” Sa jag och skrattade till.
”Jag kan göra det sen.” Sa han och fortsatte kyssa min nacke.
Jag vände mig om och mötte hans blick och jag tog mina händer runt hans nacke.
”Men alla kommer ju snart?” Sa jag och fick smått panik att vi inte börjat med maten än.
Justin hade ringt runt till alla som han planerat skulle komma och bestämt att dem skulle komma runt sju tiden och klockan var nu halv sju .
”Och? Det är en halvtimme kvar, vi hinner göra mycket på en halvtimme.” Sa han och gav mig en creep blick samtidigt som han drog av mig min klänning. Jag himlade med ögonen och skrattade till, därefter knäppte jag upp hans byxor och vad som hände efter det vet ni redan.

”Hola amigos!” Hörde jag Alfredo säga på nedanvåningen och paniken steg inom mig då jag och Justin fortfarande hade sex. Jag puttade snabbt bort Justin som bara låg och skrattade och medan jag yrade runt i rummet och letade upp mina underkläder samt min klänning låg Justin bara kvar och kollade på mig. ”Hallå, är det någon hemma?” Hörde jag Alfredo återigen säga och denna gången lät hans röst närmare vilket jag kopplade till att han inte var på nedanvåningen längre. Jag satte på mig mina kläder snabbt och innan jag hann skrika att han inte skulle komma in i rummet, öppnades dörren och Alfredos min gick från glad till chockad. ”What the fuck!? Guys c’mon!” Sa han och såg besvärligt äcklad ut. Justin brast ut i ett skratt medan jag fixade till mitt hår snabbt och sedan drog jag med mig Alfredo ut från rummet. Vi gick under tystnad ned på nedanvåningen och det var inte förrän vi kom in i köket som någon av oss började prata.
”Vilket hus alltså!” Sa Alfredo och satte sig ned på en av de mörkbruna skinnstolarna som tillhörde matbordet.
”Det är riktigt fint.” Sa jag och log brett mot honom och jag kände tydligt den pinsamma stämningen som uppstått.
Jag öppnade kylskåpet och började ta ut maten som Justin varit och handlat innan idag då jag hade somnat till på hans säng. Vi skulle äta grillad kyckling och pastasallad vilket inte var så svårt att laga. Det första jag behövde göra var att gratinera kycklingen vilket gick på två röda sekunder och därefter var det bara att koka upp pastan och sedan blanda den tillsammans med lite soltorkade tomater, fetaost och olivolja. Under tiden som jag gjort maten hade de andra kommit och killarna stod nu där ute i trädgården och grillade kycklingen medan jag, Julia och Carin stod i köket och småpratade.
”Vet ni vad jag tycker att vi tre borde göra imorgon?” Sa Carin då vi satte oss ned runt matbordet.
”Nej vaddå?” Sa Julia och såg nyfiken ut.
”Vi borde åka till Kids land och köpa baby grejor till dig och Ryan, Julia. Sen därefter så kan vi äta mat hemma hos mig och Scooter på kvällen, bara vi tre… jag tror ändå Scooter ska iväg på ett möte sent på kvällen, och jag tycker de är så tråkigt att vara själv… så vad säger ni?” Sa hon och log.
”Jag tror jag ska träffa Melody imorgon… jag har inte träffat henne på år och dar känns det som så jag kan inte direkt säga att de inte går.” Sa jag snabbt.
Jag och Melody har inte träffats på jättelänge och för inte alls längesedan ringde hon mig och frågade vart jag höll hus eftersom jag inte hört av mig till henne och anledningen till att jag inte gjort de är för att Justin nu är i LA och man vet aldrig när han måste åka iväg igen, så jag försöker spendera så mycket tid som möjligt med honom, men jag vet att om jag fortsätter stänga mig inne med honom så kommer det bara bidra med konsekvenser från mina vänner.
”Men låt henne följa med då, en mer eller mindre skadar väl inte.” Sa Carin glatt.
”Om det går bra, så följer hon säkert med.” Sa jag och log.
”Så mysigt vi ska ha.” Sa Julia och skrattade till vilket fick både mig och Carin att le brett.

Efter maten satt vi nu alla proppmätta, runt ett stort bord i trädgården. Jag hade hämtat ut filtar till dem som ville ha och vi hade tänt ljus på bordet. Carin och Kenny som var rastlösa hade plockat undan alla tallrikar och bestick och satt in i diskmaskinen och jag älskade dem för att jag slapp göra det senare. ”Nu är det inte lång tid kvar tills du föder Julia.” Sa Scooter och log. Jag reste mig upp från min stol och gick och satte mig i Justins knä som även svepte sin filt runt om mig.
”Nja, sju månader kvar.” Sa hon och skrattade till.
”Jävlar, jag trodde det typ var fyra kanske.” Sa Alfredo förvånat vilket fick oss alla att skratta till.
”Jag kommer bli världens bästa gudfar, jag älskar barn.” Sa Justin plötsligt från ingenstans.
”Och du kommer få vänta länge innan du får ett eget.” Sa jag och alla skrattade runt bordet.
”Tydligen eftersom du aldrig vill köra utan kondom.” Sa Justin och jag såg att allas blickar runt bordet gick från underhållande till chockade, eftersom det Justin just sagt inte var speciellt lämpligt.
”Justin!” Sa jag och bet ihop mina tänder och knuffade till honom i magen.
”Vaddå? Det är ju sant…” Sa han menande.
”Skojar ni att ni aldrig kör utan kondom?” Sa Ryan och kollade chockat frågande på oss.
”Det är inte ofta vi kör utan... Det är jag som vill köra utan men Tay vägrar.” Sa Justin fortfarande menande.
”Vaddå? Jag tycker inte det är så fräscht utan kanske?” Sa jag frågande.
”Give me break! Ofta ni inte kör utan!?” Sa Ryan återigen.
”Kolla inte på mig, det är fortfarande Tay som vill köra med.” Sa Justin och kollade på mig.
”Men jag tycker det är ofräscht utan sa jag ju!” Sa jag menande.
”Ofta du kan komma med kondom?” Sa Ryan återigen och kollade frågande på Justin.
”Klart jag kan, jag menar kolla bara på det jag ha i mitt knä just nu.” Sa Justin och smekte mitt ena lår vilket fick mig att rodna.
”Går du inte på piller Tay?” Sa Carin glatt.
”Jo, jag proppar i mig piller kan jag lova.” Sa jag och skrattade till.
”Men varför köra med kondom om man går på p-piller?” Sa Alfredo frågande.
”För att p-piller inte är 100 procent säkert och jag är inte redo att skaffa barn för tillfället.” Sa jag återigen menande.
”Smart tjej!” Sa Carin och nickade imponerat.
”Jag går också på piller men jag och Scooter kör ändå utan.” Sa hon snabbt därefter.
”Carin, baby… vi behöver inte dela med oss av vårt sexliv.” Sa Scooter och lade en hand på hennes lår och log nervöst mot henne.
”Om alla andra kan berätta så varför skulle inte vi kunna berätta då?” Sa Carin frågande.
”Jag menade bara eftersom vi är lite äldre…” Sa Scooter nervöst.
”Ta det lugnt älskling.” Sa Carin snabbt och kysste honom.
”Julia och Ryan behöver ju inte ens berätta om dem kör med eller utan, det räcker med att man kollar på Julia så får man sitt svar.” Sa Alfredo och vi alla skrattade.
”Jag tycker det är nice att köra utan.” Sa Julia och log brett, galen som hon är.
”Du till och med sväljer älskling.” Sa Ryan och skrattade till.
”Wow,wow… vänta nu… sväljer vad?” Sa Alfredo och vi alla blev nyfikna.
”När hon… suger… så sväljer hon?” Sa Ryan och förstod inte det konstiga med de hela.
”To much information bro, to much!” Sa Justin och såg äcklad ut.
”Vaddå? Gör inte ni de, Carin och Tay?” Sa Julia och kollade frågande på oss.
”Gud nej, verkligen inte jag.” Sa Carin och skrattade till nervöst.
”Inte jag heller.” Sa jag och kände mig smått äcklad.
”Det är nice!” Sa Ryan och gav ifrån sig ett creepsmile.
Justin vände sitt ansikte mot mig med ett osäkert leende och jag visste precis vad han ville.
”Tänk inte ens tanken.” Sa jag innan han hann säga någonting.
Han skrattade till och kysste mina läppar mjukt.
”Jadu Kenny, då är det bara du och jag.” Sa Alfredo och lade sin arm och Kennys axlar.
”Duuuuude, jag är inte gay!” Sa Kenny och lyfte bort hans arm.
”Nej… asså nej, jag menade inte… oh!” Sa Alfredo och blev nervös över situationen.
”Jaså, är det något du vill berätta fredo?” Sa Ryan och blinkade mot honom.
”Ni missförstår allt!” Sa Alfredo och var fortfarande nervös.
”Berätta nu!” Sa Justin retsamt och skrattade till.
”JAG ÄR INTE GAY, OKEJ!” Sa Alfredo högt och vi alla började skratta gällt.

Klockan var lite över tolv och alla hade åkt för en stund sedan. Jag stod nu uppe på Justins toalett och tvättade bort mitt smink. Efter det gick jag och kröp ned i sängen där Justin redan låg och kollade på tv. Jag gosade in mig i hans famn och det tog inte lång tid innan han stängde av tv’n och gav sin uppmärksamhet till mig. Han kysste min panna och svepte täcket runt oss båda.
”Jag älskar dig.” Viskade jag och kysste hans mage.
”Jag älskar dig också, min ängel.” Viskade han tillbaka och jag kunde inte låt bli att skratta till åt att han just kallat mig ängel, men samtidigt var det väldigt gulligt.
”Vad skrattar du åt?” Sa han och reste sig upp på sin arm och kollade ned på mig.
”Ingenting, det var bara gulligt att du kallade mig din ängel.” Sa jag och log.
”Du är vacker som en också.” Sa han och kysste mig.
Jag vände mig mot sängbordet och släckte lampan som stod tänd och därefter gosade jag återigen in mig i Justins famn, som var varm och trygg.
”Förlåt för allt jag någonsin gjort mot dig.” Sa jag och jag vet egentligen inte varför jag sa det men jag är inte riktigt säker på att han vet att jag verkligen är ledsen för allt jag gjort mot honom.
”Tänk inte på det, det är i de förflutna. Hädanefter vill jag bara tänka framåt.” Sa han och kysste min hjässa vilket fick mig och le.

”Du hörde vad doktorn sa, du är sängliggande i ytterligare fem dagar till.” Sa mamma då vi kom innan för dörren till huset. Justin och de andra hade åkt tillbaka till sitt hotell, eftersom han varken ätit normalt, sovit normalt eller duschat på sex dagar så beordrade jag honom att åka hem. Det var egentligen meningen att han skulle följa med hem till mig, men jag vägrade låta honom göra det.
”Men att röra mig runt i huset skadar väl inte?” Sa jag frågande.
”Sängliggande menas med sängliggande, inget annat.” Sa mamma allvarligt.
Jag suckade och gick uppför trappan med tunga steg. Jag känner mig fortfarande svag i kroppen, så att få lägga mig ned i sängen ska ändå bli ganska skönt, men att ligga kvar i den i ytterligare fem dagar kommer skapa feta liggsår på min kropp.

Två dagar senare.

Jag har nu legat här i två dagar och jag håller redan på att bli galen. Jag har knappt haft något mänskligt sällskap om man inte räknar med Facebook och min väldigt aggressiva Twitter. Eftersom folk nu börjat lägga märke till att jag och Justin är tillsammans igen, så har dem återigen återvänt till den mörka sidan. Men det som verkligen värmer är alla dem underbara människorna som är snälla och mogna för den delen, som skriver saker som får mig att le.
Eftersom jag nu varit utan sällskap i två dagar så har jag tvingat hit Justin, till en början så ville han inte komma eftersom han är rädd att sjukdomen ska bryta ut ännu en gång, vilket jag inte riktigt förstår hur den skulle kunna göra? Ska jag inte ens kunna umgås med min pojkvän på grund av sjukdomen? Men eftersom jag är grym på att övertala folk så är han nu på väg hit och jag har faktiskt saknat honom, fast det bara var två dagar sedan vi sågs så kan jag inte vänta tills vi träffas.

Så fort Justin kom innanför dörren till mitt rum flög jag upp ur sängen och kastade mina armar runt hans hals. Jag tryckte mina läppar mot hans, vilket han bara besvarade en kort stund.
”Babe, du får ta det lugnt så ingenting händer.” Sa han och skrattade till samtidigt som han ledde mig tillbaka till sängen. Jag suckade tungt och lade mig under täcket medan Justin satte sig på sängkanten.
”Jag kan inte stanna så länge, vi ska hem och äta hos Carin och Scooter.” Sa han och log.
”Vilka är vi?” Sa jag nyfiket.
”Jag, mamma, Kenny, Alfredo, Ryan och Julia.” Sa han och log igen.
”Kan inte jag få följa med, snälla?” Sa jag och gav honom puppy dog facet.
”Läkaren har ju sagt att du måste vara sängliggande i minst tre dagar till, så svaret får bli nej.” Sa han och tog min hand i sin.
”Spela roll vad läkaren har sagt, jag klarar mig… snälla, snälla, snälla… jag vill följa med.” Sa jag och lät nästan lite creepigt galen.
”Tay, jag vill inte riskera att något händer.” Sa han allvarligt.
”Nu låter du som att du vore min pappa.” Sa jag och plutade med underläppen.
”Jag skulle aldrig förlåta mig själv om något hände dig.” Sa han återigen allvarligt.
”Men det kommer inte hända något, jag lovar.” Sa jag och satte mig upp och tog mina händer om hans nacke och kollade honom djupt i ögonen.
”Tre dagar till, sen får du göra vad du vill.” Sa han och kysste mina läppar lätt.
”Tre dagar låter som en evighet.” Sa jag bekymrat.
”Det är bara du som är negativ.” Sa han och skrattade till.
”Men hur tror du man blir när man ligger nedbäddad i en säng i flera dagar?” Sa jag återigen bekymrat.
”Jag hade gärna legat med dig i den om jag inte varit tvungen att åka om fem minuter.” Sa han och blinkade mot mig.
”Fem minuter? Vaddå ska du bara lämna mig här helt ensam sen eller?” Sa jag förvånat.
”Tyvärr så måste jag de ja.” Sa han snabbt.
”Men… snälla, kan jag inte få följa med?” Sa jag och blev återigen mitt galna nya jag.
”Tay, du får inte.” Sa han allvarligt.
”Jag kan smyga?” Sa jag och log brett.
”Nej, jag vill inte få skit för att jag låtit dig följa med.” Sa han och skakade på huvudet.
”Snälla!” Sa jag och plutade med min underläpp.
”Nej, och jag måste gå nu, Alfredo kommer vilken minut som helst och hämtar upp mig.” Sa han och reste sig upp från sängen. Jag suckade tungt och han böjde sig ned och kysste mig i pannan.
”Jaja, då får jag väl ligga här själv… och dessutom underhålla mig själv.” Sa jag retsamt och drog upp min tröja så att min mage skymtades.
”Gör inte sådär.” Sa han och jag såg att han fick lite smått panik.
”Kom.” Sa jag och visade med fingret att han skulle komma.
Han gick mot mig och så fort han var inom räckhåll drog jag honom närmare mig. Våra läppar möttes och äntligen var kyssen lite mer passionerad än förra gången.
”Tay jag måste gå nu.” Sa han och rätade på sig.
”Är det bara jag som tycker att det börjar bli riktigt varmt?” Sa jag och drog sakta av mig min t-shirt, enda anledningen var för att reta Justin eftersom jag vet att han har svårt att stå emot.
”Okej, där gick signalen att jag nog borde gå nu.” Sa han nervöst.
”Varför så bråttom? Det finns inget här som du inte redan sett.” Sa jag och blinkade retsamt mot honom samtidigt som jag fingrade över min bh.
”Du kom hem från sjukhuset för två dagar sedan, det är inte direkt läge för sex då.” Viskade han och man såg på långa vägar att han verkligen försökte kämpa emot.
”Vem har sagt att lite tillfredställning skadar Justin? Men det är lugnt, jag klarar mig själv.” Sa jag och drog ner min troskant en bit bara för att reta honom extra mycket.
”Okej, jag ringer dig imorgon.” Sa han och skyndade sig ut från rummet.
Så fort jag hörde dörren smällas igen på nedanvåningen brast jag ut i ett gapskratt och satte på mig min tröja igen. Jag trodde faktiskt aldrig att han skulle gå… men han har blivit så nojjig sen vi fick reda på min sjukdom. Jag hoppas dock inte det håller i sig länge till.

Nio dagar senare.

Det har gått en vecka sedan jag fick börja röra på mig och egentligen har det inte hänt så mycket nytt förutom att Pattie och Justin försöker hitta hus i LA och att David Letterman har kontaktat mig. Eller han snarare kontaktade Scooter för att sedan kunna få tag på mig. Han ville att jag skulle vara med i hans program och till en början var jag väldigt tveksam eftersom jag fortfarande inte riktigt vant mig vid all publicitet som uppstått sedan jag träffade Justin, men sedan tänkte jag att det egentligen inte spelade någon roll, har jag lyckats hålla ut tills nu, så varför skulle jag inte kunna fortsätta då?
Så nu sitter jag i en bilen med Scooter, på väg till studion där programmet sänds och jag är en aning nervös eftersom jag aldrig varit med om något liknande. Jag har ju varit med Justin när han deltagit i talk shows, men aldrig någonsin att jag föreställde mig själv sitta där framför publiken och bli belastad med frågor. Det jag mest är nervös för är frågorna om mig och Justin, men Scooter har sagt att jag inte ska ge dem för mycket detaljer, utan det ska vara korta men bra svar som får alla att bli nyfikna.

”Taylor, jag är glad att du kunde komma.” Sa David Letterman han själv då han mötte oss i dörren in till studion.
”Det är en ära att får vara här… eller okej, det där lät lite fel. Men det är kul att få vara här.” Sa jag och skrattade till nervöst samtidigt som jag skakade hans hand.
”Du får säga precis vad du vill. Det här är Grace och det är hon som ska ta hand om dig tills showen drar igång. Jag måste gå och förbereda mig, men vi ses där inne sen.” Sa han och log.
”Välkommen Taylor.” Sa Grace då David gick iväg.
”Tack så mycket.” Sa jag och log brett mot henne.
”Se nu till att det inte blir för stressigt runt omkring henne, med tanke på hennes sjukdom.” Sa Scooter och jag var glad att han nämnde det eftersom jag själv glömt bort de redan.
”Absolut. Sminket är redo för dig.” Sa hon och började gå mot en grå dörr som var halvt öppen, skylten som var uppsatt på den visade klart och tydligt att det var make-up rummet.
Jag och Scooter följde efter henne och kom in i det upplysta och ganska lilla rummet. Det fanns en lång bänk som var utrustad med smink och speglar och en blond tjej satt på en av stolarna och såg ut att vänta på oss. Hon log brett mot oss när vi kom in.
”Hej Taylor, jag heter Jennifer.” Sa hon och sträckte fram sin hand.
”Hej Jennifer.” Sa jag och log och visste inte om jag borde ha presenterat mig, men eftersom hon redan verkade veta vad jag hette lät jag bli.
Jag slog mig ned på en av stolarna och det tog inte lång tid innan Jennifer började sminka mig. Under tiden satt Scooter och Grace i en soffa bakom oss och pratade.
”Är inte Justin med dig idag?” Sa plötsligt Jennifer.
”Ehm… han ville egentligen inte att jag skulle åka hit, med tanke på min sjukdom och sånt. Så det slutade med att vi bestämde att han skulle stanna på hotellrummet och vara orolig istället för att följa med hit och förvärra hela situationen.” Sa jag och skrattade till.
Jag försökte glömma diskussionen jag och Justin haft den dagen jag berättat för honom att David Letterman ville ha med mig i sin show. Han hade inte blivit glad och till en början ville han absolut inte att jag skulle vara med eftersom han nu den senaste tiden tror att allt jag gör kan påverka min sjukdom. Men eftersom han varken är min mamma, pappa eller något annat som skulle kunna bestämma över mig så hade han egentligen inte så mycket att säga till om.
”Killar alltså, dem oroar sig alldeles för mycket.” Sa Jennifer och skrattade med mig.

Tjugo minuter senare stod jag nu iklädd en beige fodral klänning och svarta mocka högklackade och beredd att vilken minut som helst gå in i studion där programmet sändes och jag fick dessutom reda på för fem minuter sedan att programmet idag skulle sändas live, vilket jag absolut inte förstod eftersom det aldrig brukar göra det i vanliga fall, men just idag var det något speciellt och jag hade inte så mycket att säga till om.
”And our guest for tonight is Justin Biebers girlfriend, i think… please welcome TAYLOR COLEMAAAAN!” Hörde jag David säga och innan jag hann reagera blev jag inknuffad i studion och jag möttes av applåder och jubel från publiken. Jag vände min blick mot David som hade rest sig upp från sin stol och jag antar att det var de hållet jag skulle gå mot, så jag började gå mot David och när jag kom fram omfamnade vi varandra i en lätt kram, därefter satte jag mig ned i en av de beigea fåtöljerna.
”Welcome Taylor, make yourself comfortable.” Sa han och skrattade till.
”Nice armchairs you have David.” Sa jag och log brett mot honom.
”I know, i bought them just for you.” Sa han sarkastiskt och fick hela publiken att skratta till.
”Aw, that’s sweet.” Sa jag och log.
”So… you’re here today because everyone in the whole world says that you are Justin Biebers girlfriend, and I want to clear some things up.” Sa han och lät nu allvarlig.
“Yeah, I’ve heard all these rumors.” Sa jag och skrattade till.
”Oh, so you’re not his girlfriend?” Sa han frågande och höjde på ena ögonbrynet.
”I didn’t say that?” Sa jag och log.
”Well that leads us to my first question… are you Justin Biebers girlfriend?” Sa han frågande.
“Well there’s no reason for me to lie, so yes, I’m his girlfriend.” Sa jag och hade bestämt mig redan innan jag kom in i studion att det inte fanns någon anledning för mig att ljuga.
”When did all this love thing happend?” Sa han och log mot mig.
”It happend somewhere in between november and december i think.” Sa jag tveksamt.
”But you have to be honest, you were dating before that, right?” Sa han menande.
“Well, yes… we did.” Sa jag och log nervöst.
”See, that wasn’t so hard to tell… why don’t you admit it to the paparazzis and journalists when they ask you?” Sa han och log.
“Because you don’t know if they’re going to write down exactly what you say or if they will come up with a completely different story.” Sa jag bestämt.
“That’s true. But how do you deal with all the hate on the internet from Justins fans?” Sa han frågande.
“At first I was really scared and totally broken, it killed me to know that there were people who wanted me dead and all that stuff, but eventually I learned to handle it and now I don’t really pay attention to it. I have so many things in life that are much more important.” Sa jag allvarligt.
“It’s good that you’re still keeping your feet on the ground, a lot of people wouldn’t have done that. But now we’re not gonna talk about negative things, instead I want to ask you, how is Justin in bed?” Sa han skämtsamt vilket fick både mig och publiken att skratta gällt.
”Well, i didn’t know that you were interested in men David?” Sa jag ironiskt.
”And you didn’t answered my question Taylor?” Sa han och skrattade till.
“And you didn’t answering mine.” Sa jag kaxigt och log brett mot honom.
”Okey, let clear this up… you don’t want to share your sexlife with us and i’m not gay.” Sa han och återigen skrattade publiken gällt.
“It’s a very private thing, that’s why I’ll keep it for myself.” Sa jag och log.
”But we all want to know, did he lose his virginity with you?” Sa han frågande.
“No.” Sa jag snabbt och försökte le bort samtalsämnet.
”Well, then we know it was with Selena.” Sa han och slog handen i bordet och såg nöjd ut.
”He had girlfriends before Selena.” Sa jag och log.
”Maybe Jasmine?” Sa han frågande.
”I will not answer that… can’t you just ask anything about me instead?” Sa jag och log och publiken skrattade till.
”Okey sweeite, i will… so… you have a disease called Placenta Previa, right?” Sa han allvarligt.
”Yes, and outside the healthcare you can call it the stress syndrome.” Sa även jag allvarligt.
“Can you tell us something about it?” Sa han frågande.
“Well… it can affect anybody, and if you get affected by it you can’t be in stressful environments and emotional situations. If the person who has the disease gets very stressful and emotional it can be really bad. All the muscles go numb off. All this happened to me and that was my first time, but let’s say it would happened a second time and I can probably die, because the heart muscle can be affected by it.” Sa jag och jag tyckte själv jag lät väldigt professionell.
”But isn’t there some medicine for it?” Sa han frågande.
”No, unfortunately not. The only thing you can do is to stay out of stress and emotions.” Sa jag.
“But let’s say something really terrible happened and you’re very sad? What would happened?” Sa han och lät nyfiken.
“Ehm… I don’t really know exactly… if it happens it happens.” Sa jag och log halvt.
“Well, let’s hope it will never happen then.” Sa han och log brett mot mig.
“Of course it will never happen, I’m alright now and I don’t think about it.” Sa jag glatt.
“Okey, let’s move on… for a long time ago there was a fight between you and Justins ex-girlfriend Selena Gomez, please… tell us what happened, because the news papers are confusing us all the time, you don’t know what true or false anymore.” Sa han förvirrande.
“Wow, that was a really long time ago… I’ve kind of repressed it. But okay… so this Selena walks up in front of me and my best friend and all of a sudden she starts to being rude. She said things about how she and Justin talks to each other on the phone every night and she just wanted me to know whose left-overs I’ll took over, and I was just like trying to be nice to her, because I’ve had a pretty rough day at school, but then she just stood there and laughed at me and something suddenly klicked in my head and I slapped her in her face.” Sa jag och gjorde en fakead skamsen min.
“All I have to say is that it's good that no one got hurt.” Sa han och skrattade med publiken.
Det enda jag kunde göra var att försöka le så gott jag kunde och låtsas som att jag höll med honom vilket jag egentligen inte gjorde överhuvudtaget.
”Well, the time is running out, but it was really nice having you here and i hope i’ll see you soon dear. Ladies and getleman, Taylor Coleman!” Sa David högt och reste sig upp från sin stol.
Även jag reste mig upp och log brett och vände mig om mot David och kramade om honom. Därefter vinkade jag glatt till alla i publiken och gick vidare ut till Scooter och de andra i Davids team.
”Bra jobbat, jag tyckte du skötte dig jättebra.” Sa Scooter och lade sin arm om mina axlar.
”Vi får väl vänta och se hur bra jag skötte mig, med tanke på att en viss Mr Bieber har suttit på hotellet och kollat på programmet.” Sa jag och skrattade till.
”Du har ingenting att oroa dig över.” Sa Scooter och skrattade med mig.

Äntligen efter en halv timmes pratande med David backstage, satt nu jag och Scooter i bilen på väg tillbaka till hotellet. Mamma lät mig sova hos Justin i natt eftersom jag inte fått göra det sen jag kom hem från sjukhuset.
Jag kände plötsligt hur min mobil burrade till i min jackficka. Jag tog upp den med trötta händer och skärmen lystes upp av ett sms från Tyga (han är med i young money)? Hur har han fått mitt nummer och varför smsar han mig? Jag känner knappt killen. Men i alla fall så öppnade jag upp smset som löd – You were hot on the late show tonight, just sayi’n. ;) – Jag kunde inte rå för att skratta till tyst för mig själv och jag blev nästan lite generad över det han skrivit. Jag kommer ihåg att han var lite smått flörtig på nyår, men vi hann aldrig prata så mycket med varandra. Anledningen till att jag hade hans nummer var för att Justin hade ringt honom från min mobil för längesedan och nu när jag tänker efter så förklarar ju det saken till varför han har mitt nummer… - Jaså, haha… vet inte riktigt vad jag ska svara på det. :$ - Och det var faktiskt sant… vad svarar man tillbaka på en sådan sak? Att skriva tack så mycket låter så skrytsamt. Men egentligen, varför bryr jag mig om vad jag svarar tillbaka till honom, jag har pojkvän och Tyga är bara en random dude som i och för sig är sjukt snygg.

Justins version.

Jetlagen jag fått genom att flyga mellan LA och Miami är inte nådig och jag har konsert ikväll. Det är något jag helt enkelt får ta mig igenom. Med Taylors och mitt bråk i tankarna kommer det blir svårare. Jag ringde henne faktiskt igår kväll innan jag skulle gå på planet, bara för att säga förlåt men hon svarade inte. Det förvånar mig, hon brukar alltid svara, vare sig man har bråkat eller inte.

”Bro, varför hängde inte Taylor med?” Sa Alfredo då vi stod i min loge.
”Vi bråkade typ igår… utanför studion.” Sa jag med en tung suck och kände verkligen att jag ångrade allt jag sa till henne om otroheten. Jag skulle aldrig tagit upp det.
”Om vaddå?” Sa han och kollade frågande på mig.
”Om ”min flickvän” i next to you videon. Jag vet, löjligt.” Sa jag och fnös till.
”Jag sa till henne att det bara var skådespeleri men hon verkar inte vilja lyssna på mig.” Sa han och ryckte på axlarna vilket jag också gjorde. Jag lade mig ned i en av de stora sofforna som fanns i logen och jag slöt mina ögon för en stund, men öppnade dem igen då dörren till logen öppnades.
”Justin, vi ska samlas om en kvart och prata schemat för idag.” Sa Scooter snabbt.
”You got it.” Sa jag och knäppte med mina fingrar och log mot honom.
Varken han eller mamma får veta att jag och Taylor har bråkat, då kommer dem bara bli så oroliga att det kommer påverka konserten ikväll och så kommer dem bara bli så jobbigt jobbiga.
”Du nämner ingenting för varken mamma eller Scooter att jag och Taylor har bråkat.” Sa jag och kollade allvarligt på Alfredo så fort Scooter lämnat rummet.
”Varför ringer du inte och pratar med henne och försöker lösa det istället?” Sa han och kollade menande på mig.
”För att hon inte svarade igår när jag ringde henne.” Sa jag och suckade.
”Så det var ett sånt allvarligt bråk ni hade eller?” Sa han frågande.
”Så kan man väl uttrycka det… jag tog upp otroheten.” Sa jag bekymrat.
”Ouch, då förstår jag att hon inte vill svara.” Sa han och flinade till.
”Shut up!” Sa jag och kastade en kudde på honom vilket fick honom att skratta mer.

Hela dagen har gått åt att sitta och planera kommande event, konserter och intervjuer. Jag har även varit ute och träffat fans på gatan, det är inte ofta det händer men jag måste få annat att tänka på än bråket mellan mig och Taylor. Men nu sitter jag här i logen iordning gjort inför konserten och väntar på att Kenny ska komma och hämta mig och säga att det är dags att börja.
”Det är dags bro.” Sa Kenny som plötsligt stack in sitt huvud innanför dörren.
Jag reste mig upp och tog en sista titt i spegeln innan jag gick ut från rummet och bort mot sceningången. Vi körde gruppsamlingen och sen var det dags att gå in på scenen.
Så fort allt kom igång kändes det härligt att återigen få stå på scenen och få göra det jag gör bäst. Att se mina fans glada och veta att pengarna till konserten går till något bra får mig att må bättre.

Halva konserten hade nästan gått och det var dags för ett ombyte som ska ske på tre röda sekunder. Jag skyndade mig in i logen för att sätta på mig de svarta byxorna, den svarta tröjan och den svart/röda bieber jackan. Jag hörde min telefon burra på soffbordet men jag ignorerade det eftersom jag inte har tid för att snacka i telefon just nu. Så fort det slutat burra, började det återigen burra. För en stund tänkte jag skita i den igen men då jag närmade mig telefonen och såg att det var Katherine, Tays mamma som ringde så kunde jag inte låta bli att svara.
”Katherine, jag är lite upptagen just nu, kan jag ringa upp dig?” Sa jag snabbt.
”Justin, Taylor ligger på sjukhus.” Sa hon och hon lät helt förstörd.
Första tanken som kom in i huvudet var att hon varit med om en olycka, men det fanns ingen tvekan… jag ska tillbaka till LA och det går inte att vänta i några timmar, jag ska dit nu.
”Jag kommer så fort jag kan.” Sa jag och lade på luren. Jag gick med snabba steg ut i korridoren och vidare in på scen och hörde alla fansen skrika så fort jag satte ena foten ut på scenen. Jag tog min mick och tog ett djupt andetag innan jag förde den mot munnen.
”Guys, jag är verkligen jätteledsen över att jag måste meddela er detta. Men jag kan tyvärr inte fortsätta konserten. Det har hänt något allvarligt som gör att jag inte kan fortsätta, jag är verkligen jätteledsen och jag lovar att gottgöra er allihop! I LOVE YOU.” Sa jag och jag kunde höra besvikelsen som spred sig över hela publiken. Men jag kunde inte göra mer än att lägga ifrån mig micken och gå av scenen, beredd på att möta en extremt förvirrad och förbannad Scooter.
”Ursäkta mig, men vad håller du på med?” Sa Scooter då jag kom bak till korridoren.
”Åker tillbaka till LA där tjejen jag älskar ligger på sjukhus.” Sa jag och tog av mig min svarta keps och drog handen igenom mitt rätt så svettiga hår.
”Ligger Taylor på sjukhus? Vad har hänt?” Sa Carin som kom in i vår konversation.
”Jag vet inte, men jag ska dit och det är nu med detsamma.” Sa jag allvarligt.
”Du fattar väl att du inte bara kan skita i konserten bara sådär?” Sa Scooter argt.
”För tillfället kan jag det, jo.” Sa jag och försökte nonchalera honom.
”Fattar du hur mycket det kommer kosta oss? Fattar du hur många som kommer bli svikna, du skiter i dem som har fått dig hit där du är idag.” Sa han och försökte få mig att förstå vilket inte alls funkade.
”Jag bryr mig inte Scooter.” Sa jag och suckade.
”Tydligen inte, men för en månad sen hade du aldrig svikit dem.” Sa han spydigt.
”Nej, för då låg i alla fall inte Taylor på sjukhus!” Sa jag i en hög ton vilket fick folk runtomkring att lägga märke till tjafset mellan oss.
”Justin, du går och letar rätt på Kenny och ber honom boka ett flyg till LA. Scooter, förlåt älskling men för tillfället vill jag bara be dig hålla käften och låta Justin åka till Taylor och vara med henne. Jag går och säger till Pattie att vi åker till LA, alla ska med… vi är en familj och vi finns här för varandra, ellerhur?” Sa Carin och kollade allvarligt på både mig och Scooter.
”Tack för att ingen är på min sida.” Sa Scooter och fakelog mot oss båda.
Jag suckade och gick iväg för att leta upp Kenny och jag hittade honom sittandes framför x-boxen i sällskapsrummet tillsammans med Alfredo.
”Guys, någon av er måste boka ett flyg åt oss alla till LA, NU!” Sa jag allvarligt.
”Om inte jag minns fel så har du faktiskt en konsert att ta hand om just nu?” Sa Kenny och kollade frågande på mig.
”Ja, jag hade haft det om jag inte fått reda på att Taylor ligger på sjukhus.” Sa jag fortfarande allvarligt.
”Wow, vad har hänt bro?” Sa Alfredo chockat.
”Jag vet inte, men jag måste dit i alla fall, så snälla… någon av er… boka nu!” Sa jag snabbt.

Fyra timmar senare satt vi nu uppdelade i två stora svarta vanar på väg till sjukhuset i LA. Omväxlingen från sen kväll till mitt på dagen var jobbig men jag hade ingen tanke på att somna för tillfället. Istället var jag bara inriktad på att komma till sjukhuset och leta upp Taylor och vara med henne tills hon vaknar. Jag har så dåligt samvete att vi skiljdes åt som ovänner och att hon nu ligger på sjukhus och jag har ingen som helst aning om varför. Fast det kanske bara är något litet som hänt som inte är alls farligt så känns det ändå bra att jag är tillbaka i LA för att träffa henne. Jag vill att vi reder ut det vi bråkade om och lägger det åt sidan. Men varför skulle Katherine ringa och berätta att Taylor låg på sjukhus om det inte är något allvarligt?

Så fort bilen stannade hoppade jag ut och småsprang in genom dörrarna till sjukhuset. Jag gick fram i receptionen med Alfredo och Kenny hack i häl. Dem andra hade bestämt sig för att åka och boka in oss på något hotell och sedan återvända hit efter det.
”Vad kan jag hjälpa dig med?” Sa en gammal gråhårig dam som satt bakom disken.
”Jag söker Taylor Coleman, hon är patient?” Sa jag och visste egentligen inte hur man skulle fråga efter någon som man inte är helt säker på att den är här.
”Vänta ska jag kolla.” Sa hon och log samtidigt som hon började knappa in på sin dator.
”Jag är ledsen, men hon är på intensivvårdsavdelningen och det är besöks förbjud där. Det enda jag kan hänvisa dig till är väntrummet på andra våningen.” Sa hon och log igen.
”Tack.” Sa jag en aning chockad över att Tay låg på intensivvården.
Jag började med snabba steg gå mot hissen och som innan följde Kenny och Alfredo efter mig.
”Wow, det måste ha hänt något allvarligt.” Sa Alfredo då vi stod i hissen.
”Vi måste hitta Katherine.” Sa jag och ignorerade det Alfredo just sagt eftersom jag försökte intala mig själv att det inte hade hänt något allvarligt.

Vi gick ut ur hissen och möttes av ett gigantiskt rum som var fullt med folk och blandade känslor. Några satt och grät medan några satt och såg tomma ut, andra såg glada ut och några trötta. Mitt i folkmassan såg jag Julia, Katherine, Bill, Julias mamma och konstigt nog Taylors pappa. Jag gick med snabba steg fram till dem och snart mötte dem alla fem min blick. Katherine reste sig upp och lade sina armar runt om mig och jag kunde höra att hon grät, jag insåg snart att dem allihop diskret grät och en orolig känsla spred sig runt i hela min kropp.
”Kan någon berätta vad det är som har hänt?” Sa jag och satte mig ned på en stol mitt emot dem.
”Doktorn kan inte ge svar än… Bill hittade henne liggandes på golvet i hennes rum, totalt medvetslös, vi fick ingen kontakt med henne. Dem håller på att ta en massa prover på henne nu för att försöka få fram vad som kan ha orsakat det hela. Men som det ser ut nu så kommer hon inte vakna upp på väldigt länge.” Sa Katherine och jag kunde höra på långa vägar att hon försökte hålla inne gråten.
”När kommer vi få reda på provsvaren då?” Sa jag stressat.
”Senare idag, imorgon, i övermorgon, dem kunde inte säga när.” Sa Bill och virrade på huvudet.
Jag suckade tungt och lade mitt huvud i mina händer. Jag försökte hela tiden intala mig själv att det inte var allvarligt, det får inte vara allvarligt, hon kommer vakna snart och allt kommer vara som förr.

Jag vet inte hur många timmar det gått, men mamma, Scooter, Carin och Ryan hade kommit tillbaka till sjukhuset. Och jag tror jag har varit borta vid vatten automaten minst tio gånger. Jag höll just på att somna på den otroligt obekväma stolen då jag hörde en man som kom fram till oss och harklade till. ”Mrs Coleman, vi har fått provsvaren nu… kan du vara snäll och följa med.” Sa mannen som förmodligen var doktorn som tagit proverna.
”Är det okej om jag också följer med?” Sa jag och kollade på doktorn.
”Det är nog bäst om bara Mrs…” Hann doktorn bara säga innan Katherine avbröt honom.
”Det går bra Justin.” Sa hon och log mot mig.
Jag reste mig upp och följde efter Katherine och doktorn som gick bort i änden av en lång upplyst korridor. Vi gick in i ett mindre upplyst kontor som pryddes av ett stort skrivbord, en skrivbordsstol, en byrå, en väldans massa högar med papper och två fåtöljer som jag och Katherine slog oss ned i.
”Läget är inte så kritiskt för Taylor just nu, vi har tagit prover på henne och vi har kommit fram till slutsatsen av resultatet.” Sa doktorn och såg ut att gå igenom något från ett papper han hade framför sig.
”Och slutsatsen är?” Sa Katherine och lät otålig.
”Taylor har en sjukdom som kallas Placenta Previa. Ett vanligare ord som man inte använder inom sjukvården är stress syndromet.” Sa doktorn allvarligt.
”Men hur kan vi inte vetat om detta tidigare, att Taylor haft denna sjukdomen? Är den farlig? Går den att bota? Eller försvinner den av sig själv? Vad innebär den?” Sa Katherine och hade många frågor.
”Det är en sjukdom som kan dyka upp när som helst, men dock inte på vem som helst. Det uppkommer på dem som ofta är utsatta för stress och känslomässiga problem. Och det går tyvärr inte att göra någonting åt den, det enda man kan göra är att se till att personen som har sjukdomen inte utsätts för stressiga miljöer och situationer. Så fort personen utsätts för det så domnar alla muskler i kroppen av och slutar samarbeta, vilket gör att personen senare blir medvetslös, första gången det händer brukar vara ganska så lindrig, efter vad jag har förstått så var detta Taylors första gång vilket gör att hon kanske bara kommer ligga medvetslös i någon dag till, max en vecka. Men vi säger att det nu skulle hända igen, måste jag tyvärr förvarna er om konsekvenserna.” Sa doktorn och det var svårt för mig att hänga med eftersom jag hängt upp mig på att sjukdomen ofta bryter ut på dem som utsätts för stressiga miljöer och känslomässiga problem, jag tar på mig skulden för det.
”Och vad är dem konsekvenserna?” Sa Katherine snabbt.
”Att hon kanske aldrig kommer vakna upp igen… Eftersom kroppen nu är påverkad av sjukdomen, får den jobba allt hårdare, vilket gör att musklerna blir mycket trötta. Nästa gång kan det även innebära att hjärtmusklerna domnar av vilket kan vara svårt att få igång igen. Så hädanefter ger jag er uppgiften att se till att stressiga miljöer och känslomässiga situationer inte uppkommer i Taylors närhet. Det kommer bli svårt, det kommer bli jobbigt, men om ni fortfarande vill ha er dotter vid liv rekommenderar jag att ni följer mina instruktioner.” Sa doktorn och log.
”Herregud.” Sa Katherine och tog sin hand för munnen, jag såg tårarna som bildades i hennes ögon och en klump i min hals gjorde allt mycket jobbigare. Allt känns som mitt fel, om hon inte träffat mig så hade det här förmodligen aldrig hänt. Bråket igår måste ha varit det som utlöste det hela.
”En positiv sak är att ni redan imorgon kan få besöka henne.” Sa doktorn och återigen log.
”Men Mr Bieber, miljöer som tex när paparazzis och fans står utanför byggnader för att vänta på dig, är ingenting att rekommendera för Taylor. Jag hoppas att du förstår det?” Sa doktorn och kollade allvarligt på mig, vilket fick mig att känna ett stort obehag.
”Absolut sir.” Sa jag och nickade mot honom.

Jag hade valt att stanna kvar på sjukhuset hela natten tillsammans med Katherine, Kenny och Julia. De andra hade antingen åkt hem eller åkt tillbaka till hotellet för att få lite sömn. Det fanns inte så mycket att göra så jag hade bett Kenny åka till hotellet och hämta min ipod och mina hörlurar. Musik får en i alla fall att koppla bort tankarna för en stund. Jag har sjukt dåligt samvete över att sjukdomen som nu infekterat Taylor är på grund av mig. Vad än alla kommer säga så vet jag att det är mitt fel.
”Ni får besöka Taylor nu.” Sa en rödhårig kort kvinna som kom fram till oss med ett leende.
”Vart ligger hon?” Sa Katherine trött.
”På våning tre, rum 35.” Sa hon och log.
Istället för att säga något nickade vi allihop mot kvinnan och gick mot hissen som kändes ta en evighet. Men när vi väl kom bort till rum 35 pustade vi alla ut. Jag kollade in genom det smala fönstret på dörren och kunde se Tay ligga i en av sängarna inkopplad i en massa apparater och dropp. Jag svalde hårt och öppnade dörren sakta. Jag väntade på att alla skulle följa efter mig, men jag kunde inte höra några steg bakom mig. Jag vände mig om och kollade frågande på Katherine som stod och log men ändå grät. ”Gå du in först, vi kommer snart.” Sa hon snabbt.
Jag tog ett djupt andetag och stängde dörren efter mig och fortsatte bort till sängen. Jag drog en stol närmare den och vågade inte göra några hastiga rörelser som kunde förvärra hela situationen för henne. ”Hey baby.” Sa jag och tog hennes hand. Det hela kändes väldigt skumt. Varför satt jag och pratade med någon som ändå inte skulle svara tillbaka? Men på något sätt kändes det lugnande att veta att hon i alla fall fortfarande är vid liv. Att hon på något sätt kanske ändå hör mig.
”Jag är så ledsen för det jag sa till dig igår. Jag vet att jag inte skulle tagit upp det. Jag kommer aldrig klara mig om du försvinner, fattar du de?” Sa jag lugnt.
Jag blev tyst för en stund och bara lyssnade på hennes andetag och hjärtslag. Det här kan inte hända, det är alldeles för overkligt.
”Jag älskar dig.” Viskade jag och kysste hennes hand.
Jag hörde hur dörren bakom mig öppnades och in kom Kenny, Katherine och Julia. Jag har inte märke till Julias lite större mage förrän nu. Den är inte jättestor, men man ser att hon är gravid.
Dem alla tre kom fram till sängen och vi alla förblev väldigt lugna, eftersom vi nog allihop tänkte på samma sak, ingen stressig situation.
”Min älskling! Hur kunde det bli så här? Va? Du vet att jag inte klarar av att förlora dig också. Vi ska ta oss igenom det här tillsammans, du och jag.” Sa Katherine och en tår rann ned för hennes kind.
Det blev återigen tyst och snart tog Julia tag Tays hand och lade den på hennes mage.
”Glöm inte att jag valde dig till gudmor för många anledningar, du är en av de starkaste personerna jag känner, du är min bästa vän, du är den klantigaste, knäppaste, roligaste personen på jorden och du kommer bli världens bästa gudmor, men inte om du kommer ligga här hela tiden, då kommer jag få byta ut dig mot Lindsey typ, nej men seriöst… du måste vakna snart.” Sa hon och jag kunde inte låta bli att le när hon nämnde Lindsey eftersom jag vet hur illa dem tyckte om henne båda två.
Tankarna hann återigen ikapp mig och snart dök tanken upp om att hela situationen är mitt fel. Om vi ens kommer kunna vara tillsammans så fort hon vaknat har jag ingen aning om? Det kommer inte vara bra för henne, hon måste ta det lugnt hädanefter och jag vet inte om mitt liv är det bästa att vara involverad i om man har en så pass farlig sjukdom. Jag kommer aldrig kunna släppa henne igen.

Två veckor senare.

Jag, Justin, Kenny, Alfredo och Scooter satt nu i bilen på väg till studion där Next to you videon ska filmas idag. Julia och Ryan kunde inte följa med eftersom dem skulle ha middag med deras familjer. Tack och lov så tog Julias föräldrar hela graviditeten väldigt bra, till en början hade dem blivit misstänksamma och undrat om det verkligen var detta Julia ville och när hon sedan hade framfört världens längsta tal om hur mycket hon älskar Ryan, så hade hon mötts av breda leenden som var redo att stå vid hennes sida in i det sista.

Justin hade bett på sina bara knän, eftersom han så gärna ville att jag skulle följa med till inspelningen. Han ville även att jag skulle få träffa Chris Brown, vilket jag absolut inte tackar nej till.
Vi kom gåendes in i studion och möttes av en massa människor som var i full gång med att sätta upp kulisser till de alla olika scenerna som skulle filmas idag och alla som ska vara med i videon satt i sminkhörnan för att bli iordninggjorda.
”Hey guys!” Hördes en röst och jag fick trycka mig fram mellan killarna för att sedan mötas av Chris som stod och kollade på oss med ett brett leende. Hans blick riktades mot mig och jag höll på att tappa andan. ”Well,well… så vem har vi här?” Sa han flörtigt.
”Taylor.” Sa jag och log nervöst mot honom.
”Jaså, Jb’s chica?” Sa han och log brett mot mig.
Eftersom jag och Justin berättade för alla förra veckan att vi var tillsammans igen så nickade vi båda glatt. Vi har inget speciellt att dölja längre, vi orkar inte ens bry oss om alla paparazzis.
”Härligt att ha lite kvinnliga gener med sig på inspelningen.” Sa han och skrattade till.
”Det har ni väl ändå i vilket fall som helst?” Sa Scooter och hoppade in i vårt samtal.
”Jo, men dem är ju bara skådespelare, så det blir inte samma sak.” Sa Chris och blinkade.
”Nu hänger jag inte alls med?” Sa jag och förstod inte vad dem pratade om.
”Det ska vara två tjejer med i videon, en som ska vara min flickvän och en som ska vara Justins.” Sa han och log mot mig.
”Jaså.” Sa jag och försökte trycka fram ett leende, fast jag inte alls var road över det jag just fått höra. Varför har inte Justin berättat någonting? Han har berättat om hur videon ska vara, men han har inte nämnt någonting om att han och Chris ska ha vars en flickvän i den?
Istället för att fortsätta ställa en massa frågor, lämnade vi Justin och Chris för sig själva eftersom dem var tvungna att ge sig iväg för att bli sminkade och fixa kläder. Vi andra fortsatte till en hörna som var möblerad med soffor och fåtöljer. Vi slog oss ned och satt tysta en stund.
”Du vet att det bara är skådespeleri va?” Sa Alfredo och kollade på mig frågande.
”Vaddå?” Sa jag oförstående.
”Flickvännerna, det är ju inte direkt så att det är äkta känslor.” Sa han och skrattade till.
”Jaja.” Sa jag och himlade med mina ögon.
”Du tror seriöst inte att det är på riktigt?” Sa han frågande.
”Nä, varför skulle jag?” Sa jag smått irriterat.
”Nä, jag ville bara konstatera.” Sa han och skrattade åt mig.
Vi satt resten av inspelningen i tystnad och satt nyfiket och kollade på. Det jag mest var nyfiken på var gnistorna som slogs mellan Justin och den korta brunetten som tydligen spelade hans flickvän i videon. Man kunde på långa vägar se att dem flörtade med varandra. Han fick hela tiden henne till att skratta, så fort han sa något. Och detta var då utanför inspelningen, det här var på pauserna.

Det var nu sista scenen som skulle spelas in och jag hade ingen aning om hur den skulle bli. Men när jag såg Justin och ”hans flickvän” stå framför varandra och snart pressa sina läppar mot varandra hoppade mitt hjärta upp i halsgropen. Fast jag vet att det var en del i videon såg kyssen så äkta ut.
Efteråt kollade Justin henne djupt i ögonen och dem båda log brett mot varandra. Jag klarade inte av att se mer så istället reste jag mig hastigt upp och gick med snabba steg ut ifrån studion.
Solen hade gått ner till en orange eftermiddagssol, men det var fortfarande varmt ute. Jag satte mig ned mot cementväggen och lät solens strålar smeka mitt ansikte. Jag försökte tränga ute kyssen som jag just fått bevittna och jag försökte hela tiden intala mig själv att det bara är jobb och ingenting är äkta, men det var så svårt när jag sett flörtande mellan dem båda under hela dagen.
”Tay, varför sitter du här?” Sa Justin som öppnade dörren bredvid mig där jag satt mot väggen.
”Jag behövde luft.” Sa jag snabbt och smått surt.
”Har det hänt något?” Sa han och satte sig ned bredvid mig.
”Nope.” Sa jag nonchalant och lutade mitt huvud mot väggen och slöt mina ögon.
”Är du sur?” Sa han osäkert.
”Nope.” Sa jag igen lika nonchalant och hade ingen lust att diskutera mot honom.
”Säkert? Jag märker på dig att det är någonting?” Sa han frågande.
”Jag måste bara få rensa mina tankar lite.” Sa jag och tog ett djupt andetag.
”Rensa dina tankar på vaddå?” Sa han återigen frågande.
”På flörtande och kyssar som jag just bevittnat.” Sa jag snabbt.
”Mellan vem?” Sa han men jag är säker på att han visste att det var honom jag menade.
”Mellan dig och ”din flickvän”.” Sa jag och citerade.
”Skojar du? Tay, det är bara jobb.” Sa han och hånflinade.
”Flörtandet också i pauserna?” Sa jag och öppnade mina ögon och kollade frågande på honom.
”Jag har inte flörtat med någon idag?” Sa han spydigt.
”Nä okej, så alla flörtiga skämt du berättat för den där tjejen var bara jobb?” Sa jag frågande.
”Jag har inte flörtat med någon, det sa jag ju!” Sa han irriterat.
”Nänä, om du säger det så.” Sa jag och log ett fake leende mot honom.
”Jag har i alla fall inte varit otrogen.” Sa han och gav mig en menande blick.
”Det där var du jävligt nöjd med va?” Sa jag och reste mig argt upp.
”Ganska.” Sa han och reste sig också upp och gav ifrån sig ett leende.
”Du borde egentligen inte säga så mycket eftersom du var otrogen mot din flickvän för ungefär tre veckor sedan. Men det kanske du redan har glömt?” Sa jag frågande.
”Dra inte upp Lindsey i detta.” Sa han allvarligt.
”Jaså, så du får dra upp att jag har varit otrogen men jag får inte dra upp att du har varit det? Om jag ska vara helt korrekt har du faktiskt varit det två gånger.” Sa jag spydigt.
”Okej, lägg bara ner, seriöst. Jag kom faktiskt ut här för att fråga dig om du ville följa med till Miami ikväll och stanna där hela veckan, eftersom jag ska ha en välgörenhetskonsert där imorgon, men vet du vad… för tillfället har jag ingen lust att du följer med.” Sa han argt.
”Jag har ändå ingen lust att följa med.” Sa jag och slog armarna i kors mot min bröstkorg.
”Nä, men vad bra att vi är överens då.” Sa han och fake log innan han gick förbi mig och in i studion igen. Jag suckade tungt och för tillfället var jag så arg att jag bestämde mig för att ta en taxi hem. Och hem menas inte till hotellet, utan det menas för en gång skull hem till mitt riktiga hem där mamma och Bill väntar på mig, som jag inte träffat på hur länge som helst. Jag ringer bara Julia och ber henne checka ut mig från mitt hotellrum och lämna mina kläder till mig i veckan.

Jag satt i taxin på väg hem och ilskan hade fortfarande inte lagt sig. Jag var så arg över mitt och Justins extremt löjliga bråk som jag visserligen börjat. Men att han dragit upp hela otrohetsdramat fick mig att nästan spricka av ilska. Det är i det förflutna och jag förstår inte ens hur han vill dra upp det. Jag satt för ett tag och önskade att jag snart skulle få ett samtal från Justin där han skulle säga förlåt och be mig följa med till Miami ändå, men den önskan försvann så fort taxin svängde in på uppfarten till mitt hus. Jag tackade taxi chauffören så glatt jag kunde och gav honom 15 kronor i dricks eftersom det var de enda jag hade kvar. Jag öppnade ytterdörren våldsamt och smällde igen den minst lika våldsamt. Mamma dök upp i hallen med en frågande blick och när hon såg att det var jag som stod där kom hon framspringandes till mig och omfamnade mig i en obekväm kram som jag snabbt försökte ta mig ur och när jag väl lyckats kollade hon på mig frågande och istället för att säga något började jag gå upp för trappan med tunga steg.
”Och sen när blev du ett sånt monster som inte ens är glad över att se din mamma som du inte träffat på snart tre veckor?” Sa mamma irriterat från hallen.
”Sen Justin blev ett rövhål.” Skrek jag och sprang resten av biten in på mitt rum.
Jag smällde igen dörren så hårt att jag fick ont i mina öron och jag gick runt i rummet för att tända alla små lampor som jag införskaffat till mitt rum. Det luktade instängt så att öppna ett av fönstren var ett tips. Efter ett tag ställde jag mig mitt i rummet och stod bara tyst och stirrade på den tomma vita väggen jag hade framför mig. Jag var fortfarande otroligt arg och jag hade lust att ringa upp Justin och skälla ut honom efter noter eftersom han bara lämnat mig där på parkeringen.
Jag skulle precis ta upp telefonen från min ficka då jag kände musklerna i handen som på något konstigt sätt domnade bort. Snart kände jag även musklerna i benen som också domnade bort och jag föll hårt till golvet. Det tog inte lång tid innan det svartnade för ögonen och jag hade inte längre någon kontakt med världen runt omkring mig.

En resumé av veckan som gått: Sex, sex, sex… okej nej, nu får jag sluta. Men det är väl bättre att vara ärlig än att hitta på någonting? Det har varit en av de mer roligare veckorna med tanke på att jag och Justin har fått hålla allt hemligt. Fast vi var nära på att bli påkomna av Pattie då hon kom runt hörnan i hotellkorridoren en dag. Justin var precis på väg att kyssa mig men fick istället låtsas som att han hjälpte mig att få ut något ur mitt öga. Fast Pattie såg misstänksam ut så fortsatte hon vidare och gick helt enkelt på vår lilla ”smuts i ögat” historia. Och idag är dagen då Lindsey kommer hem från sin semester och kommer få en mindre rolig välkomspresent. Vänta nu? Hon kommer hem idag? Och jag ligger halvt naken i Justins säng. Men jag antar att hon inte kommer komma förrän senare, så jag har god tid på mig att vakna och åka hem.

Jag hörde långt borta i min sömn en dörr som öppnades och klackar som ljudligt slog emot trägolvet in på hotellrummet. Plötsligt hörde jag någonting som slog i golvet. Jag öppnade mitt ena öga sakta och såg en kontur av en människa längre bort i rummet. En stor väska låg slängd på golvet och snart vande sig mina ögon vid ljuset och jag insåg att det var Lindsey som stod chockat och kollade på mig.
”Lindsey… det är inte som det ser ut.” Sa jag och blev nästan chockad över att jag sa det.
”Var är Justin?” Sa hon argt och en röd nyans hade utvecklats i hennes ansikte.
”Han är… ehm… jag vet inte.” Sa jag och vände mig om och såg att platsen bredvid mig i sängen var tom. Det här var ju bara så pinsamt. Här satt jag i Justins säng iklädd bara trosor. Jag hade ju såklart svept täcket runt om mig.
”VART ÄR JUSTIN?” Skrek hon och tog ett steg närmare sängen.
”Jag vet inte… men han sov i alla fall inte i sängen med mig. Jag råkade typ hamna här.” Sa jag och man kunde klart och tydligt höra att jag ljög.
”Jahaaa, så du ”råkade” hamna i hans säng i bara trosor?” Sa hon spydigt.
”Typ.” Sa jag och gav ifrån mitt ett osäkert leende.
”Tay, ba-by… Lindsey, heeej!” Sa Justin som kom gåendes ut från toaletten endast med en handduk virad runt midjan.
”Vad i helvete är det som händer här?” Små skrek Lindsey och jag kunde klart och tydligt se tårarna som höll på att bildas i hennes ögon.
”Wow, eh… vi borde nog gå ut och prata” Sa Justin och plockade fram ett par shorts och en t-shirt som han satte på sig. Där efter tog han sin hand på Lindseys korsrygg och ledde henne ut från rummet. Konstigt nog började jag plötsligt skratta och jag kunde inte sluta.
”Ciao.” Sa jag och försökte imitera Lindsey vilket inte gick så jättebra.

Justins version.

”Jag vill ha en jävligt bra förklaring till varför Taylor ligger halvt naken i din säng?” Sa Lindsey så fort vi hade kommit ut i hotellkorridoren.
”Jag ville vänta att berätta tills du kommer hem.” Sa jag och kollade skamset ned i golvet.
”Berätta vad Justin?” Sa hon allvarligt.
”Att… det är jag och Taylor igen.” Sa jag tyst.
”Så du menar att det är slut?” Sa hon och jag kunde hörde att gråten satt i halsen.
”Mm…” Sa jag och kollade fortfarande skamset ned i golvet.
”Perfekt… det var verkligen snällt av dig att berätta det nu när jag kommit hem och var super glad över att jag skulle få träffa dig. Men eftersom du inte verkar bry dig om hur jag känner så hoppas jag du hamnar i helvetet.” Sa hon och log fakeat mot mig.
”Jag är verkligen ledsen att det blev så här Lindsey.” Sa jag bekymrat.
”Jo, det är du ju säkert.  Att gå tillbaka till ett missfoster som Taylor måste vara jobbigt.” Sa hon argt.
”Snacka inte skit.” Sa jag och kollade henne nu i ögonen.
”Hoppas ni blir lyckliga tillsammans, jag såg ändå ingen framtid för dig och mig.” Sa hon spydigt.
”Då är det ju kanske på tiden att det tog slut, med tanke på att du inte såg någon framtid.” Sa jag och log vilket tydligen fick henne att ilskna ännu mer. Hon gav mig en spydig blick och gick snabbt därifrån. Jag stod kvar en stund innan jag bestämde mig för att gå in till Taylor igen.

När jag kom in i rummet möttes jag av Taylor som satt med en chockad blick, riktad mot tv’ n.
”Tay, vad är det?” Sa jag och satte mig ned på sängen bredvid henne.
”Alla tror det är jag som är gravid.” Sa hon med en chockad ton på rösten.
”Va?” Sa jag och förstod inte riktigt vad hon pratade om.
”Dem meddelade precis på e! att jag troligen är gravid eftersom folk har sett mig handla graviditetstest häromdagen.” Sa hon förvirrat.
”Och? Så länge vi vet om att du inte är det så spelar det ju inte någon större roll eller?” Sa jag fattade inte varför hon brusade upp sig över det hela.
”Det gör det visst de Justin… ingen i ditt crew vet om att Julia är gravid och din mamma kommer flippa ut när hon ser nyheten på tv, hon kommer strypa oss båda två.” Sa hon snabbt.
”Varför skulle hon strypa oss? Du är ju inte gravid och hon får helt enkelt lita på oss.” Sa jag och log mot henne. Hon är så gullig när hon blir orolig.
”Men varken Julia eller Ryan ville inte att graviditeten skulle komma ut så snabbt.” Sa hon oroligt.
”Men oroa dig inte för mamma, hon har säkert inte ens hört någonting om det.” Sa jag och återigen log. Samtidigt knackade det otåligt på dörren och jag reste mig upp och gick och öppnade dörren med ett leende. Jag möttes av en kokande, rosenrasande mamma som stormade in i rummet.
”VAD ÄR DET SOM FÖRSIGÅR HÄR? För det första vill jag fråga varför Lindsey kommer springandes genom receptionen där nere gråtandes, och för det andra så vill jag fråga vad i hela friden e! pratar om, är det verkligen sant att du är gravid Taylor?” Sa hon argt vilket fick både mig och Taylor att ta avstånd.
”Okej, mamma lugna dig. Det är inte alls som du tror.” Sa jag och försökte lugna henne.
”Men berätta då vad som händer?” Sa hon fortfarande lika argt.
”För det första så är inte jag och Lindsey tillsammans längre, därför såg du nog henne komma gråtandes. För det andra så är inte Taylor gravid, det är…” Sa jag och avbröt mig själv eftersom det kändes fel att berätta att det var Julia som är gravid.
”Det är vad?” Sa hon frågande.
”Jag kan inte säga det mamma.” Sa jag och suckade tugnt.
”Det är Julia som är gravid… hon ville egentligen inte att någon skulle veta det förrän om någon vecka. Men eftersom allt har blivit ett totalt missförstånd så var vi ju tvungna att berätta det.” Sa Taylor och kollade allvarligt på mamma.
”Herregud, Julia? Är ni säkra på det?” Sa hon och var tvungen att sätta sig ned.
”Hundra procent.” Sa Tay och nickade.
”Jag ber verkligen om ursäkt för att jag trodde det var du Taylor.” Sa hon ursäktande.
”Det är ingen fara, jag blev själv också väldigt upprörd när jag såg ”nyheten”.” Sa Tay och log.
”Men mamma, det är nog ingen bra idé att studsa på Julia och Ryan direkt. Det är bättre att vänta tills dem berättar själva.” Sa jag och gick fram till mamma och lade en hand på hennes axel.
”Jag förstår, men hur gammal är Julia? 20?” Sa mamma chockat.
”Nej, 22.” Rättade Tay henne.
”Hon är bara några år äldre än vad jag var när jag födde dig Justin.” Sa hon fortfarande chockat.
”Det är hennes val mamma, vad du än säger så kommer hon inte ändra sig.” Sa jag lugnt.
”Hon har hela livet framför sig att skaffa barn. Hela hennes ”ungdom” kommer rinna ut i sanden.” Sa mamma bekymrat.
”Det är fortfarande hennes val, och du får absolut inte säga någonting till dem förrän dem berättar.” Sa jag och försökte få mamma att förstå.
”Jag lovar. Allt är bara så svårt att ta in.” Sa hon och suckade tungt.
”Jag vet, men det är bara att acceptera.” Sa jag och pussade hennes i pannan.
”Oh my fucking god, Taylor är du gravid?” Hördes en röst som kom gåendes in i rummet där vi satt. Det var Alfredo och Kenny som kom patrullerandes in med två chockade miner. Anledningen till att dem kommit in var nog för att Kenny alltid har en extra nyckel till mina hotellrum.
”Nej, allt är ett fett missförstånd!” Sa Taylor och suckade tungt.
”Förklara hur det kan vara ett missförstånd när det finns bilder på dig när du köper graviditetstest, eller du köpte bara dem för rolighetens skull?” Sa Alfredo frågande.
”Guys, ni måste förstå… det är inte alls som det ser ut.” Sa jag och försökte lugna dem.
”Gör det lättare för oss att förstå då.” Sa Kenny förvirrat.
”Det går typ inte, tyvärr.” Sa jag snabbt.
Jag såg i ögonvrån att Taylor tog fram sin mobil och ringde upp någon.
”Julia, det är nog bäst att du och Ryan kommer till Justins rum…” Sa hon till förmodligen Julia.

Det tog inte lång tid för Julia och Ryan att komma till mitt rum och snart var i alla samlade där, förutom Scooter och Carin. ”What’s up?” Sa Ryan och kollade frågande på oss alla.
”Det har liksom skett ett litet missförstånd… det har börjat snackas om att jag är gravid, för att jag sågs handla graviditetstest häromdagen… men i själva verket är det ju faktiskt inte jag som är gravid.” Sa jag och kollade osäkert på Julia.
”Hell no!? Pattie är du gravid?” Sa plötsligt Alfredo och kollade chockat på Pattie.
”Nej, det är jag inte.” Sa Pattie och kollade sedan på Julia som förstod att Pattie redan visste.
”Okej… okej… det är jag!” Sa Julia skyldigt.
”Du är vad?” Sa Kenny och Alfredo samtidigt och förstod ingenting.
”Det är jag som är gravid.” Sa Julia och kollade ned i golvet för att inte möta någons blick.
”Say whaaaaaat? Fan, man får väl ta och gratulera då!” Sa Alfredo och gick fram till Ryan och Julia och kramade om dem båda två. Därefter gjorde mamma och Kenny samma sak.
”Så länge ni känner att ni gör rätt val och är nöjda med det, så är jag glad för er skull och är redo att hjälpa er med vad som krävs.” Sa mamma och log mot dem båda.
”Tack Pattie.” Sa Julia och log brett.
”Och för er som vill veta så är jag och Lindsey inte tillsammans längre.” Sa jag lite smått skamset.
”From the halle to the lujah! Sen när då?” Sa Alfredo och log brett.
”Sen för en halvtimme sen ungefär.” Sa jag och log halvt mot honom.
Han pekade på Taylor och gav mig en frågande blick vilket fick mig att tveka på om jag skulle berätta om mig och Taylor, men med alla nyheter mamma fått ta den senaste kvarten så bestämde jag mig för att berätta det för henne senare så istället ryckte jag på axlarna och låtsades som att jag inte förstod vad han menade. Han bara himlade med ögonen och skrattade bort det hela vilket var en lättnad.

Taylors version.

”Det känns ändå skönt att vi slipper hålla undan Julias graviditet nu.” Sa jag och log samtidigt som jag låg på sängen medan Justin höll satt upp och kollade tv.
”Jo, verkligen. Men hur gör vi med oss två?” Sa han och vände sig om och kollade på mig.
”Det spelar ingen roll, fast det kanske är lite skumt att komma nu någon timme efter att du och Lindsey har gjort slut och säga att det är du och jag igen.” Sa jag och kollade frågande på honom.
”Jo sant, ska vi vänta någon dag då?” Sa han och lade sig ned så att hans ansikte nu var en bit ifrån mitt. Jag nickade och log brett mot honom och direkt efter kysste han mig.
”Du bryr dig inte om graviditets ryktet va?” Sa han och kollade frågande på mig.
”Vilket graviditetsrykte?” Sa jag och förstod inte vad han menade.
”Det om dig, om att du är gravid?” Sa han och log.
”Nejnej, eftersom jag inte är gravid så kan jag ju inte direkt hänga upp mig på de.” Sa jag och skrattade till.
”Vad hade du gjort om du blivit gravid?” Sa han och reste sig upp och kollade mig djupt i ögonen.
”Accepterat det antar jag, eller jag vet inte. Jag är alldeles för ung för att skaffa barn nu. Vaddå då?” Sa jag och reste mig upp jag också.
”Nej, jag bara undrade. Du har många år på dig att bli med barn.”  Sa han och log innan han kysste mig.

Jag har varit ute och gått hela natten. Jag har bara tänkt igenom alltihop, speciellt det som hände igår. Jag förstår inte hur Justin kan göra så mot Lindsey? Fast jag bara skulle vilja slita av honom kläderna och tillbringa resten av mitt liv med honom, så är det ändå inte så lätt. Jag kan inte få kyssen ur mitt huvud, känslan av det hela framkallar gåshud på min kropp. Jag har saknat allt med Justin och jag vill bara att han ska göra slut med Lindsey så att jag slipper få skuldkänslor över att vi kysstes. Fast egentligen, varför bryr jag mig ens om henne? Det finns ingenting med henne som jag tycker om, så egentligen borde det inte röra mig i ryggen, men på något sätt gör det de.

Jag låg i sängen på mitt hotellrum då det knackade på dörren. Jag reste mig upp, nästan halvt yrvaken och gick med tunga steg bort för att öppna. Jag möttes av Alfredo som stod framför mig med ett brett, retsamt leende. ”Jag borde erbjuda mig att väcka dig flera gånger.” Sa han och kollade nerifrån och upp på min halvt nakna kropp, med tanke på att jag bara stod i underkläder.
Jag gäspade och gick tillbaka till min säng och svepte mitt täcke runt om min kropp. Alfredo kom efter och satte sig ned i soffan. Vi var tysta ett tag, tills han bröt tystnaden.
”Justin sa att jag skulle fråga om du ville följa med till hans fotografering idag?” Sa han och log.
”Vilken fotografering?” Sa jag och reste mitt ansikte upp från kudden.
”Fotograferingen för Rolling Stones. Jag, Kenny, Ryan (Good) och Scooter ska med.” Sa han glatt.
”Inte Ryan och Chaz?” Sa jag frågande.
”Dem åker hem i eftermiddag så dem hinner inte.” Sa han snabbt.
”Okej, men jo visst jag kan följa med. Vilken tid ska vi dit?” Sa jag och satte mig upp i sängen.
”Om en timme, så om du ska hinna så får du nog sätta fart.” Sa jag och log brett.
”Jag måste bara hinna säga hejdå till Ryan och Chaz också.” Sa jag och reste mig upp från sängen med täcket svept runt om mig. Jag gick fram till min lilla resväska jag hade med mig där jag packat ned de viktigaste kläderna. Jag valde ett par ljusa jeans och en vit pösig tröja som jag stoppade in i jeansen. Jag lät mitt hår hänga i mittbena.

”Det där kallar jag snabbt.” Sa Alfredo då vi var på väg mot Chaz och Ryans hotellrum.
”Har man tidspress så har man.” Sa jag och skrattade till.
”Förresten, ska inte Julia med?” Sa jag snabbt därefter och kollade frågande på honom.
”Hon skulle hem till sina föräldrar under dagen.” Sa han och log.
Jag log tillbaka mot honom och kunde direkt lista ut vad hon skulle göra där hemma. Konstigt att inte Ryan ska med henne? Men jag förstår henne om hon vill göra det själv.

Vi kom fram till killarnas hotellrum och det tog inte lång tid innan Ryan öppnade dörren iklädd i bara ett par gråa mjukisbyxor. ”Well, look at you.” Sa jag med ett brett leende och gick in i rummet med Alfredo och Ryan gåendes efter mig.
”Vad gör ni här?” Sa Chaz som låg nyvaken i en av de stora sängarna.
”Vi hade tänkt säga hejdå, vi ska iväg till Justins fotografering, så vi kommer inte hinna säga hejdå senare.” Sa jag och satte mig ned i fotänden av Chaz säng.
”Aw, jag vet att du kommer sakna oss.” Sa Ryan och slängde sig ned i sin säng.
”No way, det kommer vara så skönt nu när ni sticker.” Sa jag och log retsamt mot dem båda.
”Det ska bli skönt att slippa dig också.” Sa Chaz och sparkade till mig lätt i sidan.
”Okej, kan ni komma till själva hejdågrejen nu, istället för erkänna hur mycket ni hatar varandra?” Sa Alfredo med ett brett leende samtidigt som han väntade otåligt på oss.
”Okej, guys… jag kommer faktiskt sakna er! Om ni inte ringer mig varje dag framöver kommer jag hemsöka er, fattar ni?” Sa jag och reste mig upp och kollade på dem.
”Okej, jag erkänner… jag kommer sakna dig också Tay.” Sa Chaz och reste sig upp från sängen iklädd bara kalsonger.
”Okej, dude… innan du närmar dig mig så borde du nog sätta på dig något annat.” Sa jag snabbt.
Istället för att lyssna på mig närmade han sig mig och snart omfamnade han mig i en stor kram. Snart kom Ryan fram till oss och gjorde samma sak.
”Det börjar bli en vana att vi alltid kör på gruppkramar.” Sa jag som stod klämd i mitten.
”Det är så mysigt.” Sa Chaz och gjorde till sin röst.
”Okej, det börjar bli lite gay varning på detta, så vi säger istället bara hejdå! Trevlig resa, och vi hörs inom några dagar och jag kommer sakna er. Ciao!” Sa jag och släppte taget om dem.
”WE LOVE YOU TAY!” Skrek dem båda då jag och Alfredo var på väg ut ur rummet.
”Love you to.” Sa jag sarkastiskt och skrattade till då vi stängde dörren efter oss.

Dem andra hade redan åkt i förväg så jag och Alfredo fick ta taxi till fotostudion, som redan var fullproppad av hårt arbetande människor. Fotograferingen hade redan dragit igång och när vi närmade oss fotografen, Kenny, Ryan och Scooter riktades mig blick på Justin som stod framför kameran i bar överkropp och ett par slitna svarta jeans.  Hur kunde jag helt plötsligt bli så attraherad av honom? Det fick inte hända! Jag hade ju bestämt mig för att ingenting skulle hända mellan oss, så länge han är tillsammans med Lindsey. Men det var något inom mig som drogs till honom på något sätt, något som suktade efter hans kropp, efter honom. Jag försökte stänga tankarna ute, men det fortsatte bara att rulla på som rinnande vatten. Alla rörelser han gör med kroppen får mig att rysa.

Jag hade suttit i snart en timme och kollat på det som snart får mig att bli galen, Justin. Så fort han var klar och var på väg mot sin loge som ligger långt ner i en smal korridor, sprang jag efter honom och såg fort han kom inom räckhåll drog jag in honom i ett trångt mörkt rum. Jag tryckte honom hårt mot den kalla stenväggen och tryckte mina läppar hårt mot hans.
”Wow, wow… Tay vad håller du på med?” Sa han plötsligt och tryckte bort mig.
”Okej, vi kan göra det här på ett villkor och det är att du dumpar Lindsey så fort hon kommer hem från sin semester.” Sa jag och log brett.
”Vad är det vi ska göra?” Sa han och verkade inte förstå någonting.
”Det du försökte göra igår, och du hade rätt, jag har inte släppt dig, jag har inte gått vidare, jag vill att vi ska få det här…” Jag tystnade då Justin satte sitt finger för min mun.
”Jag hörde knappt någonting av vad du just sa, men det spelar ingen roll, för du är jävligt sexig när du är upphetsad.” Sa han och skrattade till innan han kysste mig.
”Jag ska inte behöva få några skuldkänslor, du gör slut med Lindsey så fort hon kommer hem, okej?” Sa jag plötsligt.
”Jag lovar.” Sa han och skrattade till innan vi började kyssas igen.

Justins version.

Jag hade varit vaken en stund eftersom Lindsey hade gått tidigt imorse. Hennes mamma hade ringt skrikandes på henne. Tydligen hade hon glömt städa sitt rum? Det lät väldigt skumt, men hon åkte i alla fall hem klockan tio. Där efter hade jag inte kunnat somna så istället satt jag och kollade Smallville på datorn. Mitt i ett av avsnitten knackade det otåligt på dörren till rummet. Jag tog mig upp från sängen och gick med tunga steg till dörren och öppnade den sakta. Jag möttes av Ryan (Butler) och Chaz som stod med nyfikna ansiktsuttryck. Utan att jag hann säga någonting så gick dem båda in i rummet. Dem kollade sig runt och dem såg nästan ut att leta efter någonting.
”Och ni är här för att?” Sa jag och kollade frågande på dem.
”Är Lindsey här?” Viskade Chaz.
”Nej, hon gick tio imorse.” Sa jag och förstod fortfarande inte vad dem ville.
”Bro, berätta allt!” Sa dem båda samtidigt och satte sig ned i soffan med nyfikna blickar.
”Berätta vad?” Sa jag och förstod ingenting.
”Du, Lindsey, sova i samma säng, hon åker hem tidigt… det måste ju ha något att göra med dopp i grytan eller?” Sa Ryan och log brett.
”Jaså, så det därför ni är här.” Sa jag och förstod att dem var här för att dem ville veta om jag och Lindsey hade sex igår, vilket vi hade. Men om jag ska vara ärlig vet jag inte om jag har någon större lust att berätta för dem hur det var eftersom det inte direkt var något att skryta om.
”Berätta nu!” Sa Chaz nyfiket.
”Det finns inte så mycket att berätta mer än att vi hade de.” Sa jag nonchalant och satte mig ned på sängen.
”Men dude, hur var hon?” Sa Ryan och kollade på mig frågande.
”Okej, jag vill inte låta för taskig för jag tycker verkligen om Lindsay, men om jag säger såhär… hon är ingenting gemfört med Taylor. Det var bara så jävla awkward, alltihop.” Sa jag och suckade.
”Vidareutveckla…” Sa Chaz och vevade med sin hand.
”Nä men allt var bara så jävla pinsamt, inte för mig… men för henne. Hon visste inte hur hon skulle göra, hon börja typ nästan gråta av smärtan och vi höll max på i fem minuter.” Sa jag snabbt.
Chaz och Ryan satt tysta en stund och sedan brast dem i ett gapskratt.
”Sorry bro. Men det måste ha varit jobbigt för dig.” Sa Ryan skrattandes.
”Skojar du, jag ville fan nästan ge mig ut på gatan och hitta någon att sätta på… hon fick mig kåt och sen efter fem minuter sket det sig eftersom hon inte ville mer.” Sa jag irriterat.
”Du hade ju alltid kunnat göra Taylor sällskap?” Sa Chaz och gav mig en retsam blick.
”Om jag kommit på den tanken igår hade jag fan gjort det, jag skojar inte.” Sa jag och skrattade till.
”Du och Lindsey har en ljus framtid tillsammans… utan sex.” Sa Chaz och brast ut i ytterligare ett gapskratt vilket Ryan hängde på.
”Skit kul killar, skit kul.” Sa jag och fakelog mot dem.
”Förlåt… men det är bara så jävla synd om dig. Men vad säger ni killar, ska vi dra ner och käka frulle?” Sa Ryan och kollade på mig och Chaz frågande med ett leende.
”Jag är lätt på, men jag går förbi Taylor och frågar om hon vill följa med.” Sa jag och log.
”När du ändå är där kan du ju alltid fortsätta där du och Lindsey slutade igår.” Sa Chaz och blinkade mot mig.
”Shut it!” Sa jag och vi alla tre skrattade till.
Vi reste oss alla upp och gick mot dörren för att gå vidare till Taylor och fråga om hon ville med. Vi alla tre stannade upp hastigt då vi såg en lång, muskulös och solbränd kille komma ut från hennes rum. Taylor kom efter men hon stannade i dörröppningen iklädd svarta underkläder och en vit uppknäppt skjorta. Jag hade nästan glömt hur sexig hon var, speciellt i underkläder. Och jag börjar känna att mina tankar är lite för mycket.
”To bad bro, to bad. Jag tror inte hon hade bangat om du kommit igår, men någon hann visst före.” Sa Chaz och armbågade mig i sidan. Jag hade nästan inte hört vad han sagt, min blick var riktad på Taylor och jag kunde inte låta bli att stirra.

Taylors version.

Allt jag vet om mitt så kallade ”one night stand” är att han är från Texas, han är surfingtränare, han är 22 år och har haft sex med 7 stycken. Jag vet inte ens vad han heter? Det brukar väl vara det första man frågar, men nej… istället gick vi rakt på sak och det var inte förrän imorse som jag blev nyfiken och bad honom berätta lite om sig själv, vilket inte inkluderade hans namn tydligen.
Det bästa med det hela, tyckte jag var när han skulle gå och jag följde honom till dörren och ute i korridoren möttes vi av Justin, Chaz och Ryan, dem alla tre stannade upp och bara stirrade och Justin såg nästan lite creepy ut. Men det gav ju bara mig en anledning till att göra honom svartsjuk.
”Tack för igår.” Sa jag och log mot killen jag fortfarande inte visste namnet på.
”Tack själv, vi får… göra om det… eller säger man så?” Sa han och vi båda skrattade till.
”Mhm.” Sa jag och var egentligen inte alls sugen på att träffa honom igen.
”Nice, kan jag få ditt nummer?” Sa han och kollade frågande på mig med ett leende.
”Vi bor ju på samma hotell, då behöver du inte mitt nummer.” Sa jag och flinade till.
”Sant… men ja, jag borde väl gå nu. Vi ses!” Sa han och böjde sig fram och kysste mig på kinden.
När han gått in i hissen vände jag mig om mot Ryan, Justin och Chaz som fortfarande stod och stirrade på mig. Jag himlade med mina ögon och skrattade till. Jag tog av mig den vita skjortan och kastade den bort mot dem vilket fick dem alla tre att rycka till och för första gången på fem minuter såg dem ut att vara kontaktbara.
”Varför står ni där och ser chockade ut?” Sa jag och skrattade till.
”Vi… hade typ… tänkt… snälla kan du gå och ta på dig lite kläder?” Sa Justin snabbt.
Jag kollade förvånat på honom och gjorde som han sa. Jag kom snart ut i korridoren där dem stod kvar och denna gången såg dem lättade ut.
”Bättre?” Sa jag då jag hade på mig ett par vita tighta jeans shorts och en marinblå t-shirt.
”Sämre… Justin du är sån moodbreaker.” Sa Chaz bekymrat.
”Så, Justin… hur gick det med Lindsey igår?” Sa jag och blinkade mot honom.
”Bra.” Sa han snabbt.
”Bro, berätta nu… om vi vet så borde Tay också få veta.” Chaz med självklar röst.
”Nä, lägg av!” Sa Justin smått irriterat.
”Då berättar jag… dem höll på i fem minuter, sen ville hon inte mer… så Justin blev kåt i onödan.” Sa Ryan och både han och Chaz började skratta högt.
”Jag förstår att det måste ha varit jobbigt.” Sa jag och låtsades låta bekymrad.
”Tack för ert medlidande, det hjälper verkligen.” Sa Justin ironiskt.
”Dudå Tay, vem var le böff som kom ut från ditt rum?” Sa Chaz och blinkade mot mig.
”Ingen aning.” Sa jag och skrattade till.
”Vad gjorde ni då?” Sa Justin och såg en aning svartsjuk ut.
”Vi höll på längre än fem minuter iallafall.” Sa jag och log brett.
”Ha-ha, skit kul! Kom vi går och käkar frukost nu.” Sa han och började gå mot hissen.

På något konstigt sätt hade det bestämts att jag och Justin skulle ha filmkväll ikväll, eftersom Lindsey åker iväg tidigt, tidigt imorgonbitti och inte kommer kunna träffa Justin ikväll så har han inget att göra, och eftersom jag inte heller har så mycket att göra än att vara Julias andrahand, så tänkte jag att jag kunde göra honom sällskap. Eller han får snarare göra mig sällskap eftersom jag helst föredrar att sitta i en säng där inte mitt ex och hans flickvän haft sex. Klockan var nio då Justin knackade på mitt rum och så fort jag öppnat dörren kom han ingåendes med en stor påse som bestod av chips, godis och läsk. ”Det var inte lite godis du har med dig.” Sa jag och kollade förvånat på allt han hällt ut på sängen.
”Jag får passa på nu när Lindsey inte är här, hon låter inte mig äta sånt här.” Sa han med ett leende.
”Ofta du låter henne bossa så mycket över dig? Dude hon är två år yngre än dig.” Sa jag frågande.
”Jag låter inte henne bossa över mig, det är nog snarare jag som bossar över henne.” Sa han snabbt.
”Sen när började du bossa över dina flickvänner? Vad jag minns så bossade du aldrig över mig?” Sa jag och kollade frågande på honom med ett leende.
”Det var annorlunda med dig Tay.” Sa han och log halvt och satte sig ned på sängen.
”Men det verkar ju som att du tycker Lindsey nästan är lite jobbig, varför stannar du kvar hos henne?” Sa jag och försökte slingra mig ur det han nyss sagt.
”För att jag vet hur krossad hon skulle bli.” Sa han och suckade tungt.
”Så länge du är lycklig.” Sa jag och ryckte på axlarna och satte mig ned på sängen bredvid honom.
”Ibland är jag, ibland inte.” Sa han tyst.
”Var du någonsin lycklig med mig?” Sa jag och kollade nervöst på honom.
”Varje dag…” Sa han och suckade.
Jag satt tyst och visste inte riktigt vad jag skulle svara på det. Stämningen behövde lättas upp.
”Om typ fyra månader så har vi känt varandra i ett år.” Sa jag och log.
”Tiden har gått sjukt fort, men som man brukar säga… tiden går fort då man har roligt.” Sa han och skrattade till vilket också fick mig att skratta till eftersom det hela kunde misstolkas.
”Och med roligt menar du?” Sa jag och log brett.
”Allt vi gjorde tillsammans.” Sa han och våra blickar möttes.
Snart kände jag Justins läppar som trycktes mot mina och innan det hann utvecklas till något annat tryckte jag bort honom. Han kollade på mig med en frågande blick.
”Wow, vad håller du på med?” Sa jag och kollade på honom chockat.
”Förlåt.” Sa han och böjde sitt huvud ner.
”Justin, du har Lindsey nu… du kan inte göra samma sak mot henne som jag gjorde mot dig.” Sa jag smått irriterad över det han precis gjort.
”Jag vet, förlåt.” Sa han och hade fortfarande sitt huvud nedböjt.
”Varför gjorde du det?” Sa jag och kollade frågande på honom.
”Jag vet inte… jag antar att jag saknar dig.” Sa han tyst.
”Du är lite för sent ute kan jag ju säga…” Sa jag spydigt och reste mig upp från sängen.
”Varför är jag det, du har väl ingen ny eller?” Sa han och kollade nu upp på mig.
”Nej, men genom att du gör mig svartsjuk med din vidriga flickvän, så har jag på sätt och vis lämnat dig bakom mig.” Sa jag surt.
”Jag tror dig inte.” Sa han och reste sig upp och kom närmare mig.
”Mina känslor för dig har försvunnit, du får bara inse det.” Sa jag fortfarande surt.
”Du försöker intala dig själv att dem har gjort det, men innerst inne vet både du och jag att dem finns kvar.” Sa han och han tog sina händer om mina höfter.
”Gör inte så här.” Sa jag och tog bort hans händer.
”Vaddå?” Sa han frågande.
”Det här, försöka få mig tillbaka eller vara på gränsen till otrogen mot Lindsey.” Sa jag snabbt.
”Jag vet inte vart jag har haft mitt huvud den senaste månaden, jag fattar inte hur jag kunde släppa taget om dig.” Sa han och kollade mig djupt i ögonen.
”Well, nu gjorde du det.” Sa jag irriterat.
Återigen kände jag Justins läppar mot mina och för ett tag besvarade jag kyssen och snart kände jag hans tunga mot min. Men verkligheten kom ifatt oss och jag puttade bort honom.
”Justin, jag kan inte.” Sa jag och gick mot hotelldörren. Vart jag var på väg hade jag ingen aning om, men jag var bara tvungen att få vara med mig själv ett tag och rensa mina tankar.

”Det här var alla olika graviditetstest jag kunde hitta.” Sa jag och kom gåendes in på Julias och Ryans hotellrum. Jag hällde ut alla graviditetstesten på sängen och Julia satt ihop krupen på golvet.
”Vad ska jag göra om jag är gravid Taylor?” Sa hon och kollade osäkert på mig.
”Döpa barnet efter mig?” Sa jag och höjde på mitt egna ögonbryn och direkt där efter kunde jag inte hålla mig för skratt vilket fick Julia att ge mig en menande blick.
”Vad kommer Ryan säga?” Sa hon och hon hade ett förskräckt ansiktsuttryck.
”Om han älskar dig så kommer han finnas där för dig in i det sista, och om jag känner Ryan rätt så vet jag att han kommer göra det.” Sa jag och satte mig ned bredvid henne på golvet.
”Jag har inte ens fyllt tjugotvå.” Sa hon och tårar började bildas i hennes ögon.
”Och? Fattar du vilken milf till mamma ditt barn kommer ha?” Sa jag och log brett mot henne.
”Pattie kommer ju få fnatt! Jag menar… hon var ju också ung när hon fick Justin.” Sa hon och såg fortfarande lika förskräckt ut.
”Och se vilken fin son hon fick?” Sa jag och kollade frågande på henne.
”Jaså, där ser man…” Sa hon och kollade retsamt på mig.
”Men… du fattar vad jag menar.” Sa jag och kunde inte rå för att bli generad.
”Mamma och pappa kommer döda mig.” Sa hon och en tår rann nu sakta ned för hennes kind.
”Det kommer dem inte alls göra. Nu vänder du bara allt till negativt. Istället för att sitta här och kväva dig själv med en massa onda tankar så kanske du borde pallra dig in till toaletten istället.” Sa jag och gav henne en menande blick samtidigt som jag log mot henne. Hon reste sig med tung kropp upp och tog med sig några av graviditetstesten in på toaletten.

Det tog en stund innan hon kom tillbaka ut till mig och hennes ansiktsuttryck var mindre förskräckt denna gången. ”Hur gick det?” Sa jag och kollade frågande på henne.
Tårar började nu rinna ned för hennes kinder och hon sken upp i ett leende.
”Jag är gravid, Tay… jag är gravid.” Sa hon och skrattade till.
Jag sprang fram till henne och omfamnade henne i en kram och jag kunde egentligen ens själv fatta det riktigt. Jag var så glad för Julias skull, fast jag vet att hon är extremt rädd inför det hela så vet jag att hon kommer klara det galant.
”Du kommer bli världens bästa mamma.” Sa jag och skrattade till.
”Wow, är det lesbian act här inne eller?” Sa Ryan som kom ingåendes genom dörren till hotellrummet.
Jag och Julia släppte taget om varandra snabbt och vi vände oss om mot Ryan som stod och kollade på oss frågande. Jag vände mig nervöst mot Julia och gav henne blicken som var signalen på att hon skulle berätta för honom. Jag såg hur tårarna återigen började bildas i hennes ögon.
”Vad har hänt älskling, varför gråter du?” Sa han plötsligt och kollade oroligt på Julia.
”V-vi… måste prata.” Sa hon snyftandes.
”Jag hatar dem där orden.” Sa han och suckade tungt och gick och satte sig ned på sängen.
”Okej… det är så jobbigt.” Sa Julia och tog ett tungt andetag.
Ryan satt och kollade frågande på henne och jag kunde se på långa vägar att han trodde att tiden nu hade kommit då Julia skulle dumpa honom och jag tyckte nästan lite synd om honom.
”Jag… jag är gravid.” Sa Julia tyst så att man knappt kunde höra.
”Va?” Sa Ryan och jag vet inte om han inte hörde vad hon sa eller om det var det enda han hade att säga om det hela, vilket jag inte trodde.
”Jag är gravid… Ryan.” Sa hon och tog ett steg närmare honom.
”Hur vet du de?” Sa han och kollade oförstående på henne.
”Jag har inte fått min mens på en månad och jag har tagit graviditetstest.” Sa hon och log halvt.
”Ska jag… bli pappa?” Sa han och kollade chockat frågande på henne.
”Det ser så ut.” Sa hon och snart skymtade jag ett brett leende på hennes läppar och samtidigt rann några enstaka tårar ned för hennes kinder.
”Jag ska bli pappa.” Sa Ryan och reste sig upp från sängen med ett brett leende och kramade om Julia hårt och hela situationen fick mig att bli gråtfärdig.
”Jag vill att du blir barnets gudmor Tay.” Sa Julia och kollade tårögt på mig.
”Wow, sakta i backarna… det där ordet fick mig att känna mig gammal.” Sa jag och höjde på båda mina ögonbryn, förmodligen en aning chockad över det Julia precis sagt.
”Vill du inte det då?” Sa hon och kollade bekymrat frågande på mig.
”Klart jag vill. Men innan ni börja fira och ha er så borde ni nog söka upp en doktor först så ni är hundra procent säkra.” Sa jag och log halvt mot dem båda.
”Men det är väl klart!” Sa Ryan med en självklar röst.

Redan nästa dag hade Julia och Ryan gett sig iväg till doktorn eller gynekologen, eller vad man nu kallar en sådan som kollar graviditeter. Och det hade visat sig att Julia var hundra procent gravid. Dem vill hålla det ganska hemligt för en tid nu fram över. I alla fall tills det har börjat synas på Julias mage. 

Justins version.

”Du och Julia stack iväg tidigt imorse, vart skulle ni?” Sa jag nyfiket då jag och Ryan satt nere i hotellbaren för att äta lunch.
”Vi åkte bara för att handla.” Sa Ryan och kollade ned i bordet.
Jag vet lika väl som Ryan att han hatar att handla, jag visste att det låg något bakom det hela men jag kunde inte komma på vad det var som var på gång.
”Både du och jag vet att du hatar att handla… what’s up bro?” Sa jag och kollade frågande på honom.
”Jag får liksom… inte säga något för Julia… typ.” Sa han och försökte kolla åt ett helt annat håll för att inte möta min blick.
”Men berätta… jag kommer inte säga någonting och det vet du.” Sa jag menande.
”Lovar du?” Sa han och kollade på mig allvarligt.
Jag nickade till svars och blev nyfiken över vad den stora hemligheten var.
”Julia är gravid.” Sa han snabbt och jag var tvungen att stanna upp en stund för att tänka igenom det han precis sagt. Jag kunde liksom inte direkt koppla det.
”What? När fick ni reda på det?” Sa jag chockat.
”Igår, eller egentligen idag… vi var hos doktorn imorse.” Sa han glatt.
”Hur känner du inför det?” Sa jag frågande.
”Jag är den lyckligaste killen på jorden. Jag ska bli fucking pappa.” Sa han och log brett.
”Jag är glad för eran skull.” Sa jag och log brett mot honom. Så länge han är glad och redo så är jag glad med honom.
”Men du får lova att inte säga någonting till någon, du och Tay är dem enda som vet.” Sa han allvarligt.
”Får jag inte ens berätta för Lindsey?” Sa jag frågande.
”Vad har hon med detta att göra?” Sa han och blängde spydigt på mig.
”Chill down bro, jag ska inte berätta.” Sa jag och log.
”Så… Julia gick ganska snabbt fram med att fråga Tay om hon ville bli gudmor… så därför tar jag på mig ansvaret att fråga om du vill bli gudfar?” Sa han och log brett mot mig.
”Wow, det där lät gammalt!” Sa jag och höjde på mina ögonbryn i chock.
”Hade förväntat mig att du skulle säga det… Julia fick exakt samma reaktion från Tay.” Sa han och skrattade till.
”Men är det inte lite tidigt att börja tänka på gudmor och gudfar?” Sa jag frågande.
”Det är alltid bra att vara ute i god tid. Du och Tay kommer bli perfekta gudföräldrar.” Sa han och gjorde till sin röst lite divigt vilket fick mig att skratta till.
”Det där lät precis som att jag och Tay är gamla pensionärer.” Sa jag menande.
”Ni kanske kommer bli det i framtiden, vem vet.” Sa han och gav mig en retsam blick.
”Dude! Jag har faktiskt Lindsay nu.” Sa jag menande.
”På tal om Lindsey, vart är hon någonstans?” Sa han frågande.
”Hon är hemma och packar, hon och hennes föräldrar åker på semester i övermorgon till Frankrike.”  Sa jag lite smått deppigt eftersom jag inte vill att hon ska åka.
”Mer tid för dig och Taylor att umgås då ju.” Sa Ryan och blinkade retsamt mot mig.
”Absolut…” Sa jag snabbt.

Taylors version.

Jag visste att Lindsey och Justin hade planerat att kolla film på deras hotellrum ikväll och jag ville vara lite extra retsam så därför var jag nu på väg till deras rum för att kolla film med dem, säkerligen mot deras vilja. Anledningen till att jag fortfarande är kvar på hotellet är för att Julia på något sätt har kommit in i en rädd-zon där hon måste ha mig i närheten hela tiden. Så vi har bokat ett hotellrum till mig som jag ska bo i så länge dem är här. Mamma var först inte så jätteglad över det, för hon tyckte att jag lika gärna kan bo hemma, men Julia protesterade emot och till slut gick mamma med på det.
Men återigen till det här med att jag skulle störa Justin och Lindsey. Jag var nu utanför deras hotellrum och jag knackade några knackningar innan Lindsey öppnade dörren och kollade frågande på mig. Utan att säga någonting stormade jag in i rummet och mötte Justin som låg i sängen.
”Vad gör du här Tay?” Sa han och log halvt mot mig.
”Jag hade så tråkigt på mitt hotellrum och alla andra har gått och lagt sig eller så har dem gått ut till någon klubb, så jag tänkte att jag kunde kolla film med er?” Sa jag och log retsamt brett mot honom.
”Ehm… okej.” Sa han och såg förvirrad ut. Jag satte mig ned på sängen bredvid honom och Lindsey var nu på väg mot oss. Hennes blick tydde att hon inte alls var sugen på att ha mig här, men jag kan erkänna att jag faktiskt njöt av att veta att detta retade gallfeber på henne.
”Vilken film ska vi se?” Sa jag nyfiket.
”Jag vill typ kolla Mean Girls.” Sa Lindsey surt.
”Nä, fyfan… den suger!” Sa jag och hånskrattade.
”Kan vi inte se på Takers?” Sa Justin och kollade frågande på oss.
”LÄTT!” Sa jag och gav Lindsey en spydig blick medan hon kollade irriterat på Justin.
”Är det typ inte nu du faktiskt borde vara på min sida?” Sa hon surt till honom.
”Baby, du måste ju hålla med om att det inte är så kul för mig som kille att kolla på Mean girls?” Sa han och log mot henne samtidigt som han lade sin hand på hennes lår. Hon himlade med sina ögon och tryckte fram ett halvt leende, medan jag satt och klöktes av bilden jag hade framför mig.

Filmen var snart slut och jag höll på att somna ett antal gånger under tiden. Men jag hade varje gång väckts av Justins mobil som burrade till konstant. Senaste gången kunde jag inte rå för att snegla över hans axel och till min förvåning så satt faktiskt han och Lindsey och smsade med varandra, i samma rum? Det hela fick mig att skratta inombords och när jag läste smset från Lindsey som löd – Jag har en present till dig ikväll, med tanke på att jag åker i övermorgon. Få bara ut Taylor härifrån. – Visste jag att det var dags för mig att gå.
”Jag är svintrött, jag tror jag går och lägger mig.” Sa jag och reste mig sakta upp ur sängen.
”Ciao.” Sa Lindsey spydigt och vinkade till mig.
”Ciaoa dig själv va?” Sa jag nonchalant och gäspade.
Jag var på väg mot dörren men innan jag skulle öppna den kunde jag inte rå för att sjunga ”Like a virgin, touch for the very first time.” Där efter skrattade jag gällt och smällde igen dörren med en duns, medveten om att både Lindsey och Justin retat upp sig över det.
Jag började gå mot mitt rum som låg två rum ifrån Justin och Lindseys. På vägen mötte jag en muskulös, solbränd, otroligt snygg kille. För tillfället var jag så äcklad över att tänka på vad Justin och Lindsey förmodligen gjorde just nu. Jag behövde något att göra, något som fick mina tankar att försvinna.
”Vad tycker du om one night stands?” Sa jag plötsligt till killen som jag nyss gått förbi.
”Va?” Sa han och vände sig om och kollade frågande på mig.
”Vad tycker du om one night stands?” Sa jag och kollade frågande tillbaka på honom.
”Ehm… jag har aldrig haft ett så jag kan inte säga så mycket om det.” Sa han och skrattade till.
”Skulle du vilja ha ett?” Sa jag och log halvt mot honom.
”Med dig?” Sa han förvånat.
”Det har jag väl inte sagt, men skulle du vilja ha ett?” Sa jag och skrattade till.
”Om du menar med dig så vet jag inte riktigt vad jag ska svara, jag känner knappt dig.” Sa han och log. Jag suckade till tungt eftersom detta skulle ta sin tid.
”Spelar det någon roll då?” Sa jag snabbt.
”Egentligen inte… men om jag säger ja, vad händer då?” Sa han och log.
”Det får vi väl se då.” Sa jag och låste upp min dörr. Jag gick in i mitt rum och lät dörren stå öppen.

Justins version.

Det känns bra att jag och Taylor är vänner nu. Fast att jag inte riktigt släppt hela otrohetsgrejen än, så är jag ändå glad att vi kan vara vänner. Och fast hon säger att det inte gör det, så vet jag att mitt och Lindsays förhållande sliter henne i bitar. Ingen annan kanske kan, men jag kan på långa vägar se hur hon försöker kämpa sig igenom det, genom att lägga på en tuffare attityd.
Jag vet egentligen inte vad det var som fick mig att dras till Lindsay. Vi träffades ju genom mammas ena väninna. Chaz och Ryan säger att jag bara har henne för att komma över Taylor. På sätt och vis kanske dem har rätt, men jag gillar henne faktiskt. Fast att hon kanske inte visar hela sin personlighet inför mina vänner så gör hon det för mig vilket är huvudsaken.

”Älskling, ska Taylor med till stranden idag?” Sa Lindsay då vi var på hotellet och gjorde oss iordning inför en dag på stranden.
”Mm.” Sa jag samtidigt som jag stod och satte på mig mina badbyxor.
Hon kom fram till mig och tog sina händer runt min nacke och kysste mina läppar lätt. Den senaste tiden har Taylor dykt upp i mitt huvud när Lindsey gjort så, och jag vet inte varför men ibland kan jag inte sluta tänka på henne. Det är precis som att hon styr mina tankar. Kåt är jag också för den delen, Lindsey vill inte göra någonting, det längsta vi har kommit är att hon låg ovanpå mig iklädd tjocka kläder. Jag antar att det faktiskt stämmer att hon är oskuld och det Taylor fått höra från någon att hon knullar runt med halva Hollywood, är nog bara bullshit.
”Måste hon de?” Sa Lindsey plötsligt och avbröt mig i mitt tänkande.
”Ehm… Lindsay… hon är min vän, jag kan inte säga till henne att hon inte får följa med.” Sa jag och kollade på henne frågande samtidigt som jag släppte taget om henne.
”Hon är också ditt ex, vilket stör mig så fruktansvärt mycket.” Sa hon och blängde surt på mig.
”Det är någonting du får tolerera helt enkelt.” Sa jag nonchalant.
”Hur lätt är det när hon bara bitchar sig mot mig hela tiden?” Sa hon fortfarande sur.
”Men vi snackade ju om det igår… hon har lovat att hon ska sluta, okej?” Sa jag besvärat.
”Om hon bitchar så kommer hon får tio gånger mer bitchande tillbaka från min sida.” Sa hon spydigt.
”Lägg av, hon sa att hon skulle sluta. Och hur moget är det av dig att vara lika dålig tillbaka?” Sa jag och kollade på henne med en löjligt frågande min.
”Nä, men seriöst… om hon vill ha slagsmål så kan hon få slagsmål… jag kanske inte har visat min tuffa sida innan, men om Taylor fortsätter såhär så kommer ni alla få se den förr eller senare.” Sa hon argt och jag kunde inte rå för att börja skratta åt henne.
”Går du i trean eller? Snälla, Lindsey lägg bara ner, okej?” Sa jag och skrattade fortfarande.
”Men hon tror ju att hon äger er allihop.” Sa hon och plutade med underläppen.
”Nä, det gör hon inte. Hon bara känner oss alla lite bättre än vad du gör, vi lägger ner detta nu okej? Låt oss få en lugn dag på stranden utan några konflikter.” Sa jag och gick fram till henne och pussade henne på pannan vilket fick henne att ge ifrån sig ett flin.

 

Taylors version.

Jag satt i Julias bil med Julia på väg ned till stranden där vi skulle möta upp alla andra. Jag har funderat över den här vänskaps grejen mellan mig och Justin och jag har bestämt mig för att ge det en chans. Fast jag kanske inte riktigt är sugen på det, men det finns inte så mycket annat att göra. Huvudsaken är ju att han ens överhuvudtaget finns i mitt liv.

Vi hade parkerat bilen på en grusparkering som låg ovanför stranden och vi var nu på väg ned till de andra som redan kommit. Alla hade slagit ut sina handdukar på sanden och hade redan börjat resa parasoll och vindskydd. När vi närmade oss såg vi Lindsey och Justin som satt och ”gullade” med varandra, i själva verket tyckte jag bara det såg awkward ut.
”Där är ni ju, jag började nästan bli lite orolig att något hade hänt.” Sa Pattie och log brett mot oss.
”Köerna klockan tolv är inget att leka med.” Sa Julia och skrattade till.
”Slå er ner.” Sa Pattie och vecklade ut sin solstol som hon tagit med sig.
Jag bredde ut min handduk bredvid Alfredo och Chaz, helst så långt ifrån Justin och Lindsey som möjligt, eftersom jag inte är så sugen på att höra deras smackande läppar hela tiden.
Jag tog av mig min strand klänning och hörde direkt visslingar från Ryan, Chaz och Alfredo. Jag kunde inte mer än skratta och himla med mina ögon. Jag vände mitt ansikte bort mot Justin och Lindsey som satt tysta och höll om varandra.
”Ska inte du byta om till bikini Lindsey?” Sa jag och kunde inte rå för att fråga eftersom hon fortfarande satt fullt påklädd med en lång klänning och kofta.
”Njä, jag måste typ… jobba på min kroppsform lite till innan jag kan visa mig i bikini på stranden.” Sa hon och log ett nervöst leende mot mig.
”Ehm… okej? Jag är i alla fall svinhungrig är det någon som ska med och handla mat?” Sa jag spydigt.
”JAG!” Sa Alfredo, Ryan, Chaz och Justin i kör och alla reste sig upp samtidigt.
”Skulle ni kunna köpa en kycklingsallad utan fetaost till mig?” Sa Lindsey och hennes blick var riktad på mig. Jag nickade snabbt mot henne och vände mig om mot killarna.
Vi började allihop gå mot restaurangen som låg en bit bort på stranden och jag kunde fortfarande inte sluta tänka på hur skrattretande Justin och Lindsays ”förhållande” är.
”Hur fan löser du och Lindsey det när ni ska ha sex om hon inte ens vill klä av sig på stranden?” Sa Ryan och vi alla började skratta förutom Justin som såg generad ut.
”Guys, hon är oskuld.” Sa han och kollade menande på oss alla.
”Mjaooo, lammkött.” Sa Alfredo och fast det kändes dumt så skrattade vi allihop återigen.

”En stor kebabtallrik med extra pommes och sås, och en kycklingsallad med extra fetaost.” Sa jag och log mig tjejen som stod i kassan.
”Skulle inte Lindsey ha utan fetaost?” Sa Alfredo och kollade på mig frågande.
”Det skulle hon säkert, men det menas inte med att jag hört när hon sagt det, ellerhur?” Sa jag och log brett mot honom. Som tur var så hörde inte Justin vårt lilla samtal.
”Jaså, the witch is back huh?” Sa han och blinkade mot mig.
”Det kommer aldrig ändras. Varför ska jag spela trevlig mot någon jag inte ens tycker om?” Sa jag och skrattade till och Alfredo skrattade med mig.
”Du har en poäng sister.” Sa han och log mot mig.
”Här har du din kebabtallrik med extra pommes och sås, och även din kycklingsallad med extra fetaost.” Sa tjejen i kassan och lyfte fram påsen med maten i mot mig.
”Kycklingsalladen skulle vara utan fetaost.” Sa Justin som dykt upp bredvid mig.
”To bad, jag har redan betalat och har inte tid att vänta på en ny.” Sa jag och log mot honom.

Jag och Alfredo hade fått vår mat först så istället för att vi skulle stå och vänta på de andra så gick vi tillbaka till de andra så länge. Jag sträckte över Lindsays sallad till henne när vi kom fram och till en början såg hon glad ut över att jag faktiskt köpt salladen åt henne, men så fort hon öppnade den och möttes av all fetaost såg hon en aning panikslagen och irriterad ut.
”Jag sa faktiskt utan fetaost.” Sa hon och blängde surt på mig.
”Oops.” Sa jag och log fakeat mot henne.
Hon suckade och hon började snart en efter en plocka ut fetaostsbitarna ur burken.
Efter ett tag kom de andra tillbaka och vi satte oss ned tillsammans och började äta.
”Jag måste bara fråga Taylor, går du på någon speciell diet eller något?… din kropp är verkligen to die for.” Sa Lindsey och kollade frågande på mig.
”It’s all Mc Donalds.” Sa jag och log brett mot henne.
Hon spärrade upp sina ögon vilket fick mig att börja skratta, tjejen är verkligen knäpp.
”Tjejer med kruvor, that’s what we like.” Sa Chaz och klickade sin knutna hand med både Alfredo, Justin och Ryan som alla tre satt och skrattade.
Lindsey kollade ned i sin burk med sallad och jag såg att hon skämdes. På något sätt tyckte jag synd om henne, men jag skulle aldrig få för mig att börja tycka om henne.
”Oh hello sexy mama, look at that hot piece of ass.” Sa jag och hade fått syn på en muskulös, solbränd, snygg kille som kom gåendes på stranden med en surfingbräda.
”Här är rena rama köttmarknaden för dig Tay, det är bara att välja.” Sa Ryan och blinkade mot mig. Jag skrattade till och såg att Justin försökte dölja sitt svartsjuka ansiktsuttryck.

Efter maten bestämde vi oss för att dela upp oss i lag och spela fotboll. Chaz, Kenny, Dan och Alfredo var i mitt lag. Ryan, Julia, Lindsey och Ryan var i Justins lag. Till en början gick det extremt dåligt för mitt lag och jag var nära på att lägga ner hela matchen men när jag och Justin möttes på mitten och jag skulle försöka ta bollen ifrån honom, tog jag i lite för hårt och puttade till honom så att han flög rätt ner i sanden. Alla stannade upp och kollade nyfiket på incidenten som hänt. Till en början satt Justin kvar i sanden, men efter ett tag kollade han upp på mig med ett creep smile och jag visste direkt vad det betydde ”Spring för ditt liv.” tanken dök upp i huvudet och innan jag hann hänga med i min egen kropp hade jag börjat springa ifrån alla, med Justin hack i häl. Snart kände jag hans varma händer som omfamnade mig och lyfte upp mig så att jag nu hängde på hans axel.
”Justin släpp ner mig!” Skrek jag samtidigt som jag skrattade.
”Inte förrän du har hamnat i vattnet.” Sa han och hånskrattade åt mig.
”Oh no, du skulle bara våga!” Sa jag och blev nervös inför det kalla vattnet som snart skulle omfamna min kropp. Och det tog inte lång tid innan det hände, men det Justin inte visste om var att när han slängde ned mig i vattnet drog jag med mig honom så att hela han nu också var blöt.
”Det där var inte snällt?” Sa han och låtsades vara sur.
”Synd, inte mitt problem.” Sa jag och blinkade mot honom.
”Jag borde väl gå upp till Lindsey.” Sa han plötsligt efter en liten stunds pinsam tystnad.
”Du borde väl det.” Sa jag och blängde nonchalant på honom.
Utan att säga någonting vände han sig om och gick upp mot strandkanten. Plötsligt hördes ett gällt skratt från gänget som slagit sig ned i sanden där vi hade spelat fotboll.
”JUSTIN HAR BONGE, JUSTIN HAR BONGE!” Hörde jag Chaz skrika högt och jag antar att det var det, de andra också skrattade åt. Jag såg hur Justin vände sig om mot mig och skakade på huvudet för att visa att dem bara skojade och jag kunde inte mer än skratta åt det hela.

Det hade bestämts att vi skulle äta gemensam middag på hotellet som Justin och hans crew bor på nu när dem är här i LA. Jag och Julia hade kört inom mig för att hämta lite renare och fräschare kläder och när vi kommit till hotellet så hade Justin erbjudit sig att låna ut sitt hotellrum till mig där jag kunde duscha av mig och göra mig iordning, under tiden som han drog till gymmet.
När jag hade duschat en lång dusch och bara hunnit sätta på mig underkläderna knackade det på dörren. Eftersom att jag tänkte att det förmodligen var Justin som kommit tillbaka från gymmet brydde jag mig inte om att sätta på mig kläder… det finns ingenting som han inte sätt innan.
Jag öppnade dörren snabbt och möttes av Lindsey, vars ögon förstorades upp till stora tennisbollar.
”Vad… gör du i min pojkväns rum?” Sa hon och kollade på mig ilsket frågande.
”Ehm… för det första så vill jag bara klarlägga för dig att han inte är din pojkvän, inte än i alla fall och för det andra så är han nere på gymmet. Jag fick låna hans rum till att duscha.” Sa jag och log.
”Han är inte på gymmet, jag var precis där nere. Vart är han?” Sa hon och rusade in i rummet och började leta i varenda vrå efter Justin och det enda jag kunde göra var att skratta åt henne.
”VAR ÄR HAN?” Skrek hon plötsligt och hon såg fullständigt galen ut.
”Han.är.på.gymmet.” Sa jag och betonade vartenda ord.
”Fan vad du ljuger!” Sa hon och snart kunde jag skymma tårar som bildades i hennes ögon.
”Baby, vad håller du på med?” Sa Justin som kom gåendes in i rummet med en frågande blick.
Han kollade först på Lindsey och sedan på mig, vilket gjorde att han fick en liten chockad blick. Han var nog inte riktigt beredd på att möta mig i underkläder här inne.
”Vart har du varit?” Sa Lindsey och blängde argt på Justin.
”På… gymmet?” Sa han och kollade frågande på henne.
”Så du har inte varit här tillsammans med Taylor?” Sa hon och var fortfarande lika sur.
”Varför skulle jag vara det?” Sa han och kollade fortfarande frågande på henne.
”För att hon är ditt fucking ex och jag vet att du tycker hon är snyggare än mig!” Skrek hon ut och nu rann tår efter tår nedför hennes kind. Jag själv stod där tyst och tyckte det hela var en aning pinsamt. Jag försökte diskret gå ut från rummet medan Justin och Lindsey stod och förmodligen hade sitt första bråk någonsin. Att det handlade om mig brydde jag mig inte överhuvudtaget om. I själva verket tycker jag bara att Lindsey är extremt barnslig som tar upp en massa onödiga grejor.

Samtidigt som jag smet ut ur rummet iklädd bara underkläder stötte jag på Julia som kom gåendes. Hon såg ut att fundera över något och hon lade nästan inte märke till mig.
”Julia… hemskt vad du ser ut att fundera?” Sa jag och tog mina händer på hennes axlar och skrattade till. Hon vände sitt ansikte upp och för första gången på länge såg hon rädd ut.
”Vad har hänt Julia?” Sa jag och kollade på henne frågande.
”Tay… jag… jag har inte fått min… mens på en månad?” Sa hon och skakade till i kroppen.
”Och det menas med…?” Sa jag och förstod inte riktigt vart hon ville komma.
”Att jag kanske är…” Hann hon bara säga innan jag avbröt henne.
”Oh my god… du är gravid!?” Sa jag chockat.