stuckinthebieberstory

En månad senare.

Det känns som att mitt liv försvunnit någonstans och att jag inte kan hitta tillbaka till det. Man kan in princip säga att jag stängt in mig själv i en månad. Igår kom mamma in på mitt rum och slet loss mina lakan från sägen eftersom dem inte blivit tvättade på länge.
Inte ens Julia, min bästa vän, som varit hos mig mesta dels av tiden sen hon kom hem från turnén, har fått någon kontakt med mig. Jag har varit som en vandrande zombie, eller jag är fortfarande det och jag är inte säker på om jag någonsin kommer komma tillbaka till mitt vanliga jag.
Jag har inte ens orkat få tag på Justin, fast det är en sak jag kanske borde göra. Men jag har känt att det inte ens är lönt att försöka eftersom jag vet att han ändå inte kommer svara när jag ringer.
Pattie har dessutom ringt till mig, men jag svarade inte så hon skickade sms istället där hon frågade vad det var som hade hänt mellan mig och Justin eftersom han själv vägrar berätta något. Jag vet att jag kanske borde ha svarat men istället tog jag bara mobilen och slängde in den i garderoben, och där har jag låtit den ligga i snart tre veckor, helt orörd.

”Gumman, vill du ha frukost?” Sa mamma som kom smygandes in genom dörren till mitt rum.
Jag vände mitt huvud sakta mot henne och gav henne ett långsamt skak på huvudet.
”Du måste äta något, du har snart inte ätit på en vecka.” Sa hon allvarligt.
Jag blängde bara på henne och hon förstod nog att mat inte var det första jag tänkte på just nu.
”Billboard Awards är ikväll, ska vi kolla på det tillsammans på tv’ n?” Sa hon och försökte låta glad.
Jag skakade återigen på mitt huvud, väl medveten om att Justin skulle dit och att jag egentligen skulle följt med honom om jag nu inte fuckat upp allting, som jag är så himla bra på att göra.
”Jag ska kolla på det i alla fall, du kan ju bestämma dig senare.” Sa hon och log mot mig.
Det uppstod en lång tystnad och jag kände att jag bara ville resa mig upp och putta ut mamma från rummet och låsa dörren efter mig, men hon har gjort alldeles för mycket för mig den senaste månaden så hon förtjänar inte att behandlas dåligt av mig.
”Jag och Bill ska nog ner till stan lite senare för att anställa trädgårdsmästare och poolskötare, du vill inte följa med?” Sa hon och jag märkte på henne hur mycket hon verkligen försökte.
”Jag stannar hellre hemma.” Sa jag hest och tyst, och både jag och mamma blev nog lite förvånade över att jag öppnade munnen som jag haft stängd i flera veckor.
”Okej, älskling. Ring om du behöver någonting.” Sa hon och smekte mig försiktigt på kinden.
”Inte så lätt när jag slängt in mobilen i garderoben.” Sa jag fortfarande hest och tyst.
Istället för att säga någonting gick mamma ut från mitt rum med ett brett leende. Jag visste att hon var glad att jag fått fram något ord överhuvudtaget.

Justins version.

”Ikväll är det mycket som står på spel Justin, jag vet att du har mycket som går runt i dina tankar för tillfället, men om du bara skulle kunna lägga det åt sidan för någon timme så skulle det vara perfekt.” Sa Scooter som gick bredvid mig på flygplatsen i Las Vegas.
”Jag kan ju alltid försöka, jag menar det har ju funkat innan så.” Sa jag och log mot honom.
”Du har fortfarande ingen lust att berätta vad som har hänt mellan dig och Taylor?” Sa han och sneglade osäkert på mig och han visste att svaret skulle bli nej. Jag skakade på huvudet och böjde det snabbt ned mot golvet. Han tog sin hand på min axel och vi var snart ute vid parkeringen där bilen som skulle hämta upp oss väntade.

”Röda mattan är klockan sju, sen börjar allting klockan åtta. Det är bäst om vi kommer så sent som möjligt så slipper vi sitta och vänta.” Sa Scooter samtidigt som jag stod och byta om på hotellrummet.
”Vem är det jag sitter bredvid?” Sa jag och kollade frågande på honom.
”Bredvid mig och din mamma.” Sa han och log mot mig.
Jag blev lättad över att det inte var någon annan. Scooter hade visserligen fått ta Taylors plats. Samma dag i Spanien som hon sagt att hon ville följa med så fixade vi en plats åt henne. Men istället för att jag skulle ge bort den till någon annan så bestämde sig Scooter för att följa med.
”Vad ska du säga om folk frågar vart Taylor är då?” Sa Scooter plötsligt och kollade på mig frågande.
”Sanningen… att jag inte vet?” Sa jag lite små nonchalant och var inte alls på humör för att snacka om Taylor. Jag har tänkt på henne alldeles för mycket den senaste tiden och det är först nu som jag åtminstone kan förtränga det, eller i alla fall lite.
”Folk kommer börja snacka så småningom Justin…” Sa Scooter menande.
”Då får dem väl göra det, de är inte mitt problem. Det är inte så att jag bryr mig speciellt mycket, Taylor kanske gör, men ska jag vara ärlig skiter jag i det fullständigt.” Sa jag smått irriterat.
”Justin, vad hände egentligen mellan dig och Taylor?” Sa Scooter och satte sig ned på soffan.
Jag vände mig om mot honom och suckade tungt. Jag antar att han aldrig kommer sluta fråga.
”Jag orkar inte prata om det Scooter, inte idag. Du om någon borde tycka att jag inte ska tänka på negativa saker.” Sa jag och flinade till mot honom.
”Jo, okej… du har rätt.” Sa han och log mot mig samtidigt som han reste sig upp från soffan och gick bort till sin dator väska som är fullproppad med papper.
”Hur får din dator ens plats i den väskan?” Sa jag och skrattade till samtidigt som jag stod och fixade mitt hår i spegeln.
”Organiserad kallas det.” Sa Scooter och blinkade skämtsamt mot mig.
”Jo, jag ser det.” Sa jag och himlade med ögonen och fortsatte att fixa mig.
”Hur mycket är klockan förresten?” Sa jag snabbt därefter.
”Sex, så du har en timme på dig att göra lite vad du vill, sen måste vi åka.” Sa Scooter och log.

Klockan är halv åtta och vi satt nu i bilen på väg till Billboard Awards. Det känns så konstigt att sitta här utan Taylor som egentligen skulle varit med mig ikväll. Jag har fortfarande inte riktigt förstått hur hon kunde vara otrogen och det känns skönt att jag inte har haft någonting att göra med henne den senaste månaden. Jag har tänkt på henne non stop och jag fattar inte hur hon inte kan ha hört av sig egentligen? Om det var jag som varit boven i det hela hade jag försökt få tag på henne tills hon svarade, men hon verkar inte bry sig. Det är jävligt tråkigt att det blev som de blev, men alla funkar inte ihop, så är det helt enkelt. Fast jag såg en framtid med henne så måste jag på något sätt bearbeta bort det dag för dag och lämna henne bakom mig.
”Älskling, svara nu bara på de frågor du själv tycker är lämpliga.” Sa mamma innan vi skulle hoppa ut ur bilen. Jag nickade glatt mot henne och snart öppnades dörren av chauffören och vi alla tre hoppade ut ur bilen. Mamma och Scooter gick inte röda mattan, dem fick gå ett annat håll. En kort blond tjej kom fram till mig, hon var svartklädd och hade en öronsnäcka i örat.
”Du kan följa med här Justin.” Sa hon och log mot mig. Hon vände sig om och jag följde efter henne in på röda mattan. Det var en stor mängd fotografer och journalister där och jag bara väntade på att dem skulle börja med frågorna. Jag ställde mig framför fotograferna och lät dem fota mig, jag kunde även höra hur dem frågade vart Taylor var, men jag ignorerade dem och fortsatte vidare bort till Guiliana Rancic som jobbar för E!. ”Justin Bieber, it’s so nice to see you. How are you?” Sa Guiliana så fort jag kom inom räckhåll. ”I’m fine, thanks. It’s an amazing night.” Sa jag och log.
”Are you riding solo tonight or is Taylor here with you?” Sa hon och jag blev plötsligt tom på ord.
“Ehm… you know… I’m definitely riding solo tonight.” Sa jag och blinkade mot henne.
”So the rumor is true? That you and Taylor broke up?” Sa hon och kollade på mig nyfiket.
”Don’t believe everything you hear.” Sa jag och log brett. Det kändes på något sätt inte rättvist mot Taylor att säga att vi gjort slut. Fast att jag egentligen inte bryr mig överhuvudtaget om henne, så känns det bara så fel.
”Well that was a good answer. It’s too bad that she isn’t here with you today, i really wanted to meet her.” Sa Guiliana och la på en bekymrad ton på rösten.
”Maybe another time.” Sa jag och log brett mot henne vilket gjorde att hon också log tillbaka.
”I hope so. Well, i guess you have to move on now, but i hope we’ll see eachother soon. And good luck tonight!” Sa hon och kramade om mig.
”Thank you!” Sa jag och log in mot kameran.

Taylors version.

Jag hade på något sätt lyckats ta mig upp ur sängen och in i garderoben för att hitta min telefon. När jag till slut hittat den i all röra bland kläderna, såg jag att jag hade 5 olästa sms från Melody, 2 från Vincent och 3 missade samtalt från… Alfredo? För tillfället orkade jag varken läsa smsen eller ringa upp Alfredo. Istället gick jag ned till vardagsrummet där mamma satt framför tv’ n.
”Vart är Bill?” Sa jag så fort jag satt mig ned i soffan bredvid henne.
”Han var tvungen att jobba över, han kommer nog inte komma hem förrän inatt.” Sa hon och log.
”Har Billboard börjat än?” Sa jag frågande.
”Det är röda mattan nu, kan du inte kolla på det tillsammans med mig?” Sa hon och halv log.
Jag suckade tungt och satte mig till rätta i soffan. Precis när jag svept en av de bruna filtarna om mig hörde jag en röst på tv’ n som lät väldigt bekant. Jag tvekade för en sekund att kolla upp, men jag var alldeles för nyfiken för att vägra. Jag kollade upp och möttes av Justins ansikte som täckte hela tv skärmen. Det högg till i bröstet och jag kände att jag skulle börja gråta vilken sekund som helst.
Speciellt då han sa ”Ehm… you know… I’m definitely riding solo tonight.”.
Jag såg i ögonvrån att mamma satt och sneglade på mig, men jag försökte ignorera henne, för jag visste att så fort jag skulle vända mig om mot henne så skulle hon börja ställa sina jobbigt mammiga frågor. Istället satt jag tyst igenom hela programmet och fick tränga tillbaka gråten varje gång Justin dök upp på tv skärmen. Han såg inte alls ledsen ut, han kanske redan har gått vidare? Han kanske redan har skaffat sig någon ny? Alla frågorna fick mig att må illa.

Efter programmet gick jag med tunga steg upp på mitt rum och kastade mig ned i sängen. Jag tog upp min mobil och gick igenom smsen från Melody, vilket bestod av – Jag finns här för dig.- - Just give me a call, i love you. - - Allt kommer lösa sig. <3 - - Försök prata med honom, ni kan väl i alla fall försöka lösa de så ni skiljs åt som vänner? - - Tveka inte på att ringa mig. <3 – Jag raderade dem alla och orkade för tillfället inte svara tillbaka. Jag öppnade upp Vincents sms – Baby, jag saknar dig. - - Vill du träffas? – Sen när blev jag hans baby? Jag vill inte ha med honom att göra. Jag blev så ilsken att jag raderade hans nummer och till en början kändes det riktigt bra, men så fort tankarna om kvällen då han och jag var här inne på mitt rum, hann ikapp mig blev jag återigen dyster.
Jag gick in på mina missade samtal och tryckte tveksamt på Alfredos nummer.
”Hola chica!” Svarade Alfredo efter några signaler.
”Hej, du hade ringt.” Sa jag hest.
”Ja, vart har du hållt hus? Jag trodde jag skulle få träffa dig nu när vi kom hem från turnén.” Sa han och skrattade till.
”Jag har bara varit hemma.” Sa jag och försökte låta så glad som möjligt.
”Jaha, jaja… vet du vart JB håller hus? Jag har inte snackat med honom sen vi kom hem.” Sa han och lät på något konstigt sätt orolig?
”Billboard awards antar jag.” Sa jag nonchalant.
”Just de, det glömde jag helt bort. Men du… nu vill jag komma till saken som faktiskt är anledningen till att jag försökt få tag på dig… Jag fyller ju år på lördag, och jag har hyrt ett stort hus i Malibu där jag ska ha min födelsedags fest, och både du och jag vet att det inte blir någon fest utan dig? Så vad säger du, du kommer va?” Sa han och lät överdrivet glad.
”Nja, jag vet inte om jag kan.” Ljög jag.
”Jaså, vad har du för andra planer då?” Sa han frågande.
”Eller… jag kanske kan komma. Vilken tid i såfall?” Sa jag och var ändå sugen på att få komma ut och göra någonting, så varför inte komma på hans födelsedags fest då?
”Klockan nio, du kan komma senare om du vill, men det är från nio.” Sa han glatt.
”Ja, okej… men jo, jag ska försöka komma.” Sa jag och försökte spela glad.
”Härligt! Men då ses vi på lördag Tay!” Sa han fortfarande glatt.
”Absolut.” Sa jag tillbaka och jag hade för tillfället ingen tanke om att Justin förmodligen skulle vara där. Det var någonting jag så småningom kom på vilket fick mitt hjärta att hoppa några extra slag.