stuckinthebieberstory

”Du hörde vad doktorn sa, du är sängliggande i ytterligare fem dagar till.” Sa mamma då vi kom innan för dörren till huset. Justin och de andra hade åkt tillbaka till sitt hotell, eftersom han varken ätit normalt, sovit normalt eller duschat på sex dagar så beordrade jag honom att åka hem. Det var egentligen meningen att han skulle följa med hem till mig, men jag vägrade låta honom göra det.
”Men att röra mig runt i huset skadar väl inte?” Sa jag frågande.
”Sängliggande menas med sängliggande, inget annat.” Sa mamma allvarligt.
Jag suckade och gick uppför trappan med tunga steg. Jag känner mig fortfarande svag i kroppen, så att få lägga mig ned i sängen ska ändå bli ganska skönt, men att ligga kvar i den i ytterligare fem dagar kommer skapa feta liggsår på min kropp.

Två dagar senare.

Jag har nu legat här i två dagar och jag håller redan på att bli galen. Jag har knappt haft något mänskligt sällskap om man inte räknar med Facebook och min väldigt aggressiva Twitter. Eftersom folk nu börjat lägga märke till att jag och Justin är tillsammans igen, så har dem återigen återvänt till den mörka sidan. Men det som verkligen värmer är alla dem underbara människorna som är snälla och mogna för den delen, som skriver saker som får mig att le.
Eftersom jag nu varit utan sällskap i två dagar så har jag tvingat hit Justin, till en början så ville han inte komma eftersom han är rädd att sjukdomen ska bryta ut ännu en gång, vilket jag inte riktigt förstår hur den skulle kunna göra? Ska jag inte ens kunna umgås med min pojkvän på grund av sjukdomen? Men eftersom jag är grym på att övertala folk så är han nu på väg hit och jag har faktiskt saknat honom, fast det bara var två dagar sedan vi sågs så kan jag inte vänta tills vi träffas.

Så fort Justin kom innanför dörren till mitt rum flög jag upp ur sängen och kastade mina armar runt hans hals. Jag tryckte mina läppar mot hans, vilket han bara besvarade en kort stund.
”Babe, du får ta det lugnt så ingenting händer.” Sa han och skrattade till samtidigt som han ledde mig tillbaka till sängen. Jag suckade tungt och lade mig under täcket medan Justin satte sig på sängkanten.
”Jag kan inte stanna så länge, vi ska hem och äta hos Carin och Scooter.” Sa han och log.
”Vilka är vi?” Sa jag nyfiket.
”Jag, mamma, Kenny, Alfredo, Ryan och Julia.” Sa han och log igen.
”Kan inte jag få följa med, snälla?” Sa jag och gav honom puppy dog facet.
”Läkaren har ju sagt att du måste vara sängliggande i minst tre dagar till, så svaret får bli nej.” Sa han och tog min hand i sin.
”Spela roll vad läkaren har sagt, jag klarar mig… snälla, snälla, snälla… jag vill följa med.” Sa jag och lät nästan lite creepigt galen.
”Tay, jag vill inte riskera att något händer.” Sa han allvarligt.
”Nu låter du som att du vore min pappa.” Sa jag och plutade med underläppen.
”Jag skulle aldrig förlåta mig själv om något hände dig.” Sa han återigen allvarligt.
”Men det kommer inte hända något, jag lovar.” Sa jag och satte mig upp och tog mina händer om hans nacke och kollade honom djupt i ögonen.
”Tre dagar till, sen får du göra vad du vill.” Sa han och kysste mina läppar lätt.
”Tre dagar låter som en evighet.” Sa jag bekymrat.
”Det är bara du som är negativ.” Sa han och skrattade till.
”Men hur tror du man blir när man ligger nedbäddad i en säng i flera dagar?” Sa jag återigen bekymrat.
”Jag hade gärna legat med dig i den om jag inte varit tvungen att åka om fem minuter.” Sa han och blinkade mot mig.
”Fem minuter? Vaddå ska du bara lämna mig här helt ensam sen eller?” Sa jag förvånat.
”Tyvärr så måste jag de ja.” Sa han snabbt.
”Men… snälla, kan jag inte få följa med?” Sa jag och blev återigen mitt galna nya jag.
”Tay, du får inte.” Sa han allvarligt.
”Jag kan smyga?” Sa jag och log brett.
”Nej, jag vill inte få skit för att jag låtit dig följa med.” Sa han och skakade på huvudet.
”Snälla!” Sa jag och plutade med min underläpp.
”Nej, och jag måste gå nu, Alfredo kommer vilken minut som helst och hämtar upp mig.” Sa han och reste sig upp från sängen. Jag suckade tungt och han böjde sig ned och kysste mig i pannan.
”Jaja, då får jag väl ligga här själv… och dessutom underhålla mig själv.” Sa jag retsamt och drog upp min tröja så att min mage skymtades.
”Gör inte sådär.” Sa han och jag såg att han fick lite smått panik.
”Kom.” Sa jag och visade med fingret att han skulle komma.
Han gick mot mig och så fort han var inom räckhåll drog jag honom närmare mig. Våra läppar möttes och äntligen var kyssen lite mer passionerad än förra gången.
”Tay jag måste gå nu.” Sa han och rätade på sig.
”Är det bara jag som tycker att det börjar bli riktigt varmt?” Sa jag och drog sakta av mig min t-shirt, enda anledningen var för att reta Justin eftersom jag vet att han har svårt att stå emot.
”Okej, där gick signalen att jag nog borde gå nu.” Sa han nervöst.
”Varför så bråttom? Det finns inget här som du inte redan sett.” Sa jag och blinkade retsamt mot honom samtidigt som jag fingrade över min bh.
”Du kom hem från sjukhuset för två dagar sedan, det är inte direkt läge för sex då.” Viskade han och man såg på långa vägar att han verkligen försökte kämpa emot.
”Vem har sagt att lite tillfredställning skadar Justin? Men det är lugnt, jag klarar mig själv.” Sa jag och drog ner min troskant en bit bara för att reta honom extra mycket.
”Okej, jag ringer dig imorgon.” Sa han och skyndade sig ut från rummet.
Så fort jag hörde dörren smällas igen på nedanvåningen brast jag ut i ett gapskratt och satte på mig min tröja igen. Jag trodde faktiskt aldrig att han skulle gå… men han har blivit så nojjig sen vi fick reda på min sjukdom. Jag hoppas dock inte det håller i sig länge till.

Nio dagar senare.

Det har gått en vecka sedan jag fick börja röra på mig och egentligen har det inte hänt så mycket nytt förutom att Pattie och Justin försöker hitta hus i LA och att David Letterman har kontaktat mig. Eller han snarare kontaktade Scooter för att sedan kunna få tag på mig. Han ville att jag skulle vara med i hans program och till en början var jag väldigt tveksam eftersom jag fortfarande inte riktigt vant mig vid all publicitet som uppstått sedan jag träffade Justin, men sedan tänkte jag att det egentligen inte spelade någon roll, har jag lyckats hålla ut tills nu, så varför skulle jag inte kunna fortsätta då?
Så nu sitter jag i en bilen med Scooter, på väg till studion där programmet sänds och jag är en aning nervös eftersom jag aldrig varit med om något liknande. Jag har ju varit med Justin när han deltagit i talk shows, men aldrig någonsin att jag föreställde mig själv sitta där framför publiken och bli belastad med frågor. Det jag mest är nervös för är frågorna om mig och Justin, men Scooter har sagt att jag inte ska ge dem för mycket detaljer, utan det ska vara korta men bra svar som får alla att bli nyfikna.

”Taylor, jag är glad att du kunde komma.” Sa David Letterman han själv då han mötte oss i dörren in till studion.
”Det är en ära att får vara här… eller okej, det där lät lite fel. Men det är kul att få vara här.” Sa jag och skrattade till nervöst samtidigt som jag skakade hans hand.
”Du får säga precis vad du vill. Det här är Grace och det är hon som ska ta hand om dig tills showen drar igång. Jag måste gå och förbereda mig, men vi ses där inne sen.” Sa han och log.
”Välkommen Taylor.” Sa Grace då David gick iväg.
”Tack så mycket.” Sa jag och log brett mot henne.
”Se nu till att det inte blir för stressigt runt omkring henne, med tanke på hennes sjukdom.” Sa Scooter och jag var glad att han nämnde det eftersom jag själv glömt bort de redan.
”Absolut. Sminket är redo för dig.” Sa hon och började gå mot en grå dörr som var halvt öppen, skylten som var uppsatt på den visade klart och tydligt att det var make-up rummet.
Jag och Scooter följde efter henne och kom in i det upplysta och ganska lilla rummet. Det fanns en lång bänk som var utrustad med smink och speglar och en blond tjej satt på en av stolarna och såg ut att vänta på oss. Hon log brett mot oss när vi kom in.
”Hej Taylor, jag heter Jennifer.” Sa hon och sträckte fram sin hand.
”Hej Jennifer.” Sa jag och log och visste inte om jag borde ha presenterat mig, men eftersom hon redan verkade veta vad jag hette lät jag bli.
Jag slog mig ned på en av stolarna och det tog inte lång tid innan Jennifer började sminka mig. Under tiden satt Scooter och Grace i en soffa bakom oss och pratade.
”Är inte Justin med dig idag?” Sa plötsligt Jennifer.
”Ehm… han ville egentligen inte att jag skulle åka hit, med tanke på min sjukdom och sånt. Så det slutade med att vi bestämde att han skulle stanna på hotellrummet och vara orolig istället för att följa med hit och förvärra hela situationen.” Sa jag och skrattade till.
Jag försökte glömma diskussionen jag och Justin haft den dagen jag berättat för honom att David Letterman ville ha med mig i sin show. Han hade inte blivit glad och till en början ville han absolut inte att jag skulle vara med eftersom han nu den senaste tiden tror att allt jag gör kan påverka min sjukdom. Men eftersom han varken är min mamma, pappa eller något annat som skulle kunna bestämma över mig så hade han egentligen inte så mycket att säga till om.
”Killar alltså, dem oroar sig alldeles för mycket.” Sa Jennifer och skrattade med mig.

Tjugo minuter senare stod jag nu iklädd en beige fodral klänning och svarta mocka högklackade och beredd att vilken minut som helst gå in i studion där programmet sändes och jag fick dessutom reda på för fem minuter sedan att programmet idag skulle sändas live, vilket jag absolut inte förstod eftersom det aldrig brukar göra det i vanliga fall, men just idag var det något speciellt och jag hade inte så mycket att säga till om.
”And our guest for tonight is Justin Biebers girlfriend, i think… please welcome TAYLOR COLEMAAAAN!” Hörde jag David säga och innan jag hann reagera blev jag inknuffad i studion och jag möttes av applåder och jubel från publiken. Jag vände min blick mot David som hade rest sig upp från sin stol och jag antar att det var de hållet jag skulle gå mot, så jag började gå mot David och när jag kom fram omfamnade vi varandra i en lätt kram, därefter satte jag mig ned i en av de beigea fåtöljerna.
”Welcome Taylor, make yourself comfortable.” Sa han och skrattade till.
”Nice armchairs you have David.” Sa jag och log brett mot honom.
”I know, i bought them just for you.” Sa han sarkastiskt och fick hela publiken att skratta till.
”Aw, that’s sweet.” Sa jag och log.
”So… you’re here today because everyone in the whole world says that you are Justin Biebers girlfriend, and I want to clear some things up.” Sa han och lät nu allvarlig.
“Yeah, I’ve heard all these rumors.” Sa jag och skrattade till.
”Oh, so you’re not his girlfriend?” Sa han frågande och höjde på ena ögonbrynet.
”I didn’t say that?” Sa jag och log.
”Well that leads us to my first question… are you Justin Biebers girlfriend?” Sa han frågande.
“Well there’s no reason for me to lie, so yes, I’m his girlfriend.” Sa jag och hade bestämt mig redan innan jag kom in i studion att det inte fanns någon anledning för mig att ljuga.
”When did all this love thing happend?” Sa han och log mot mig.
”It happend somewhere in between november and december i think.” Sa jag tveksamt.
”But you have to be honest, you were dating before that, right?” Sa han menande.
“Well, yes… we did.” Sa jag och log nervöst.
”See, that wasn’t so hard to tell… why don’t you admit it to the paparazzis and journalists when they ask you?” Sa han och log.
“Because you don’t know if they’re going to write down exactly what you say or if they will come up with a completely different story.” Sa jag bestämt.
“That’s true. But how do you deal with all the hate on the internet from Justins fans?” Sa han frågande.
“At first I was really scared and totally broken, it killed me to know that there were people who wanted me dead and all that stuff, but eventually I learned to handle it and now I don’t really pay attention to it. I have so many things in life that are much more important.” Sa jag allvarligt.
“It’s good that you’re still keeping your feet on the ground, a lot of people wouldn’t have done that. But now we’re not gonna talk about negative things, instead I want to ask you, how is Justin in bed?” Sa han skämtsamt vilket fick både mig och publiken att skratta gällt.
”Well, i didn’t know that you were interested in men David?” Sa jag ironiskt.
”And you didn’t answered my question Taylor?” Sa han och skrattade till.
“And you didn’t answering mine.” Sa jag kaxigt och log brett mot honom.
”Okey, let clear this up… you don’t want to share your sexlife with us and i’m not gay.” Sa han och återigen skrattade publiken gällt.
“It’s a very private thing, that’s why I’ll keep it for myself.” Sa jag och log.
”But we all want to know, did he lose his virginity with you?” Sa han frågande.
“No.” Sa jag snabbt och försökte le bort samtalsämnet.
”Well, then we know it was with Selena.” Sa han och slog handen i bordet och såg nöjd ut.
”He had girlfriends before Selena.” Sa jag och log.
”Maybe Jasmine?” Sa han frågande.
”I will not answer that… can’t you just ask anything about me instead?” Sa jag och log och publiken skrattade till.
”Okey sweeite, i will… so… you have a disease called Placenta Previa, right?” Sa han allvarligt.
”Yes, and outside the healthcare you can call it the stress syndrome.” Sa även jag allvarligt.
“Can you tell us something about it?” Sa han frågande.
“Well… it can affect anybody, and if you get affected by it you can’t be in stressful environments and emotional situations. If the person who has the disease gets very stressful and emotional it can be really bad. All the muscles go numb off. All this happened to me and that was my first time, but let’s say it would happened a second time and I can probably die, because the heart muscle can be affected by it.” Sa jag och jag tyckte själv jag lät väldigt professionell.
”But isn’t there some medicine for it?” Sa han frågande.
”No, unfortunately not. The only thing you can do is to stay out of stress and emotions.” Sa jag.
“But let’s say something really terrible happened and you’re very sad? What would happened?” Sa han och lät nyfiken.
“Ehm… I don’t really know exactly… if it happens it happens.” Sa jag och log halvt.
“Well, let’s hope it will never happen then.” Sa han och log brett mot mig.
“Of course it will never happen, I’m alright now and I don’t think about it.” Sa jag glatt.
“Okey, let’s move on… for a long time ago there was a fight between you and Justins ex-girlfriend Selena Gomez, please… tell us what happened, because the news papers are confusing us all the time, you don’t know what true or false anymore.” Sa han förvirrande.
“Wow, that was a really long time ago… I’ve kind of repressed it. But okay… so this Selena walks up in front of me and my best friend and all of a sudden she starts to being rude. She said things about how she and Justin talks to each other on the phone every night and she just wanted me to know whose left-overs I’ll took over, and I was just like trying to be nice to her, because I’ve had a pretty rough day at school, but then she just stood there and laughed at me and something suddenly klicked in my head and I slapped her in her face.” Sa jag och gjorde en fakead skamsen min.
“All I have to say is that it's good that no one got hurt.” Sa han och skrattade med publiken.
Det enda jag kunde göra var att försöka le så gott jag kunde och låtsas som att jag höll med honom vilket jag egentligen inte gjorde överhuvudtaget.
”Well, the time is running out, but it was really nice having you here and i hope i’ll see you soon dear. Ladies and getleman, Taylor Coleman!” Sa David högt och reste sig upp från sin stol.
Även jag reste mig upp och log brett och vände mig om mot David och kramade om honom. Därefter vinkade jag glatt till alla i publiken och gick vidare ut till Scooter och de andra i Davids team.
”Bra jobbat, jag tyckte du skötte dig jättebra.” Sa Scooter och lade sin arm om mina axlar.
”Vi får väl vänta och se hur bra jag skötte mig, med tanke på att en viss Mr Bieber har suttit på hotellet och kollat på programmet.” Sa jag och skrattade till.
”Du har ingenting att oroa dig över.” Sa Scooter och skrattade med mig.

Äntligen efter en halv timmes pratande med David backstage, satt nu jag och Scooter i bilen på väg tillbaka till hotellet. Mamma lät mig sova hos Justin i natt eftersom jag inte fått göra det sen jag kom hem från sjukhuset.
Jag kände plötsligt hur min mobil burrade till i min jackficka. Jag tog upp den med trötta händer och skärmen lystes upp av ett sms från Tyga (han är med i young money)? Hur har han fått mitt nummer och varför smsar han mig? Jag känner knappt killen. Men i alla fall så öppnade jag upp smset som löd – You were hot on the late show tonight, just sayi’n. ;) – Jag kunde inte rå för att skratta till tyst för mig själv och jag blev nästan lite generad över det han skrivit. Jag kommer ihåg att han var lite smått flörtig på nyår, men vi hann aldrig prata så mycket med varandra. Anledningen till att jag hade hans nummer var för att Justin hade ringt honom från min mobil för längesedan och nu när jag tänker efter så förklarar ju det saken till varför han har mitt nummer… - Jaså, haha… vet inte riktigt vad jag ska svara på det. :$ - Och det var faktiskt sant… vad svarar man tillbaka på en sådan sak? Att skriva tack så mycket låter så skrytsamt. Men egentligen, varför bryr jag mig om vad jag svarar tillbaka till honom, jag har pojkvän och Tyga är bara en random dude som i och för sig är sjukt snygg.