stuckinthebieberstory

”I’m Guiliana Rancic and this is E! News. Yesterday Taylor Coleman, who’s also Justin Biebers ex girlfriend, was spotted outside the LAX airport with a guy? But we’ve cleared some things up, the guy is gay and his name is Mario Rodruigez. The rumor says that Taylor and Mario are here in LA to celebrate Taylors best friend Julias daughter Alice, who’s turning two this year. Julia and Ryan Good hooked up three years ago and has been a couple since then. But now to the real big news… Our beloved Bieber was also spotted in LA yesterday, he has just finished his South America tour. Maybe Taylor went here to meet up with JB? People are saying that the two of them were hanging out in Argentina, where Taylor is living. Both of them are single, maybe they’re trying to reunite. Stay tuned and we will update you as soon as we know more.” Jag kunde inte låta bli att skruva upp volymen på tv’ n när den otroligt komiska nyheten på E! News kom. Jag trodde dem hade lagt mig och Justin bakom sig, eftersom vi inte träffats på två år, men jag hade tydligen fel. Julia, Ryan och Alice hade åkt iväg tidigt imorse för att besöka en djurpark långt härifrån. Alice hade fått det i födelsedagspresent av Julias föräldrar och jag blev förvånad att dem bestämde sig för att åka iväg redan dagen efter kalaset.

”Godmorning sexy.” Sa Mario som kom gåendes in i köket med tunga steg.
”Du får gärna kalla mig sexy när jag är lite mer iordninggjord.” Sa jag och skrattade till, med tanke på att jag stod i mjukisshorts, linne och håret uppsatt i en slarvig knorr.
”Du är alltid sexig Tay.” Sa han och satte sig ned på en av stolarna runt matbordet.
”På tal om något helt annat, när kom du hem inatt?” Sa jag och kollade nyfiket på honom.
”Jag har ingen aning, klockan var över fyra, helt klart… först drog jag till gayklubben H nere i stan, och där träffade jag en kille som var det snyggaste jag sett på länge. När klockan var typ tre så drog vi på efterfest hos hans gay kompis Charles och där stannade jag tills jag drog hem.” Sa han och det verkade precis som att han fick tänka efter extra noggrant för att komma ihåg.
”Blev det något hook up då?” Sa jag och satte mig ned mitt emot honom med en kopp kaffe i handen.
”Tay, du gör mig generad.” Sa han och gömde sitt huvud i sina händer.
”Kom igen, du kan berätta allt för mig.” Sa jag med en självklar röst och tog en klunk av kaffet.
”Jag säger bara… det bästa fucking knullet jag har haft.” Sa han divigt och jag kunde inte låt bli att skratta.
”Där ser man.” Sa jag och nickade med mitt huvud förvånat.
”Vi ska träffas idag.” Sa han och sken upp i ett stort leende.
”Vem ska träffas idag?” Sa jag frågande.
”Jag och Mark, killen jag träffade på H. Vi ska ta en fika i stan… om det är okej för dig då vill säga?” Sa han och kollade på mig frågande, förmodligen eftersom han var rädd att jag inte alls skulle tycka om det.
”Absolut, go ahead.” Sa jag och gjorde en chest med mina armar. Han log mot mig och gjorde en slängkyss innan han reste sig upp från stolen och ut ur köket.
”Love you!” Skrek han då han var på väg upp för trappan.
Jag sa inget tillbaka istället hade jag virkat mig in i mina tankar, som återigen bestod av Justin. Men denna gången innehöll dem bara vad som hade hänt mellan honom och mig igår. Varför gjorde jag ens som jag gjorde? Idag känns det så himla fel… jag vill inte att han ska få fel vibbar från mig, för jag är inte alls inriktad på att försöka lappa ihop vårt förhållande. Efter ett tags tänkande bestämde jag mig för att hämta mitt skrivblock, den senaste tiden har jag börjat skriva en del… det som finns i mina tankar samlas i blocket och ibland känns det faktiskt på något sätt som att jag blir av med en del av tankarna. Det är som en sorts terapi för mig, jag började med det då jag flyttade till Syd Amerika, jag hade ingen att prata med, så på så sätt lyckades jag få blocket som en sorts person som jag kunde lägga över alla problemen på.

Under tiden som jag skrev hade jag inte märkt att Justin satt sig framför mig i köket och när jag väl insåg det for en konstig känsla igenom hela min kropp.
”Shit vad du skräms.” Sa jag chockat.
”Förlåt, det var inte meningen. What’s up?” Sa han och log brett mot mig.
”Inget.” Sa jag och försökte så diskret som möjligt plocka ihop mitt block.
”Vad är det?” Sa han och kollade nyfiket på mitt block och precis när han tänkte rycka det ur mina händer reste jag mig upp från stolen för att gå och lägga det i min väska ute i hallen.
”Vad gör du här Justin?” Sa jag nästan lite smått besvärat när jag kom tillbaka in i köket igen.
”Ryan ringde och sa att dem var på väg till någon djurpark och att du skulle vara ensam hela dagen, så jag tänkte att vi kunde hitta på något.” Sa han och log.
”Mario är här så jag klarar mig.” Sa jag och fick fram ett fakeat leende.
”Jag vill inte förstöra dina planer, men jag mötte Mario i dörren när jag kom, han skulle iväg och träffa någon Mark.” Sa han och försökte se bekymrad ut.
Fan, jag kom just på att Mario berättat för mig om träffen med Mark. Jag hade verkligen ingen lust att hänga med Justin idag, inte efter det som hände igår. Jag vill att han ska förstå att det aldrig kommer bli något mellan oss igen.
”Vad hade du tänkt att vi skulle göra då?” Sa jag och jag måste erkänna att jag ändå var smått nyfiken på vad han planerat för oss idag.
”Åka hem till din mamma.” Sa han och på något sätt verkade han inte alls berörd över det han just sagt, det var precis som att han glömt att jag och min mamma är ovänner.
”Tror du på fullaste allvaret att jag skulle sätta min fot där hemma?” Sa jag och blängde frågande på honom.
”Kom igen, någon gång måste ni reda ut det. Jag vet att du vill bli vän med din mamma och hon vill likaså med dig.” Sa han och för en gångs skull lät han allvarlig.
”Hur vet du de?” Sa jag fortfarande frågande.
”För… för att jag har pratat med henne.” Sa han och kollade ned i bordet.
”Pratat med min mamma? När då?” Sa jag och tyckte det hela verkade ganska konstigt.
”Det var för ganska längesedan… eller om jag ska vara exakt så var det för två år sedan… när jag kom hem från Las Vegas efter att ha lämnat dig på sjukhuset, så åkte jag hem till dig för att be om förlåtelse, men du var inte där, det var bara din mamma och Bill, jag tror aldrig jag har sett din mamma så ledsen Tay, hon sa att hon inte visste vad hon skulle göra för att få dig tillbaka och hon var inte ens säker på att någonting skulle funka, hon sa att hon inte brydde sig om hur länge hon skulle behöva vänta på dig, den dagen du bestämmer dig för att komma hem kommer vara den bästa dagen i hennes liv.” Sa han och kollade mig djupt i ögonen.
Jag satt tyst och var helt tom på ord. Jag visste inte vad jag skulle svara honom, istället satt jag och tänkte på bråket mellan mig och mamma för två år sedan, egentligen ett ganska löjligt bråk.
”Det har gått två år, mycket kan ha ändrats på två år.” Sa jag envist.
”Du har helt rätt, men man ska inte säga för mycket innan man har testat, ellerhur?” Sa han och log jobbigt mot mig vilket fick mig till att sucka högt och resa mig upp från stolen för att sedan ta mig upp på ovanvåningen för att byta om till något snyggare och fixa mitt hår.

När jag kom ner stod Justin redan vid ytterdörren och väntade på mig. Då han såg mig, såg jag att han egentligen tänkt vissla men han hejdade sig eftersom han visste att det inte var läge för det.
”Ska vi åka då?” Sa jag och kollade frågande på honom eftersom han stod som paralyserad.
”Ja, visst.” Sa han och skakade på sitt huvud.
Vi gick ut genom dörren och fram till hans svarta Range Rover. De första minuterna i bilen var tysta, men tack och lov bröt Justin den pinsamma tystnaden efter ett tag.
”Jag trodde aldrig det skulle bli så lätt att övertala dig till att åka hem till din mamma.” Sa han och log brett mot mig.
”Maybe it’s your lucky day?” Sa jag ironiskt och blinkade mot honom.

Vi svängde in på den stora uppfarten till mammas och Bills hus och det var inte förrän jag satte foten utanför bilen som en pirrande känsla dök upp i min mage. Det var nu eller aldrig. Det var nu jag skulle möta mamma på riktigt för första gången på två år. Det var nu mycket stod på spel. Antingen kommer jag gå härifrån med ytterligare ett krossat hjärta, eller så kommer det vara tvärtom. Vilket alternativ jag håller på, vet jag faktiskt inte.
Innan jag hann komma fram till dörren öppnades den och ut ur huset kom mamma med tårarna rinnandes ned för hennes kinder och ett brett smile på läpparna. Innan jag nästan hann reagera på hela situationen hade hon kastat sina armar runt mig och hon grät i mängder nu.
”Förlåt… jag vet inte vad jag mer kan säga än förlåt.” Sa hon gråtandes och det var nästan svårt att höra vad hon sa eftersom hon grät så mycket att hon knappt kunde andas.
Jag däremot stod helt stum och visste inte vad jag skulle säga tillbaka, klart att jag också ville säga förlåt, men det känns så konstigt att säga det till någon man inte träffat på två år. Det känns nästan som att vi aldrig varit ovänner bara att vi inte haft kontakt med varandra.
”Taylor, förlåt för allt jag sa och gjorde mot dig. Jag är så himla ledsen för att det blev som det blev. Allt jag vill är att du ska flytta tillbaka till LA och flytta in till mig och Bill igen.” Sa hon gråtandes.
”F..förlåt… men jag vet inte om jag någonsin vill flytta tillbaka hit… LA bidrar bara med en massa problem.” Sa jag tveksamt och kände att det kanske var lite för hårt sagt.
”Då får vi se till att det inte blir så… snälla Taylor, jag gör vad som helst för att du ska flytta tillbaka hit.” Sa hon och hon lät otroligt bekymrad.
”Jag vet inte… jag kan inte bara lämna Mario.” Sa jag och suckade och tänkte på hur besviken och sårad Mario skulle bli om jag lämnade honom alldeles ensam i Argentina, vi har ju trots allt bott ihop i ca ett och ett halvt år.
”Han kan också flytta hit, huvudsaken är att du är här.” Sa hon snabbt och log.
”Så om jag flyttar tillbaka så är det helt okej om Mario flyttar med mig?” Sa jag och kollade förvånat på henne eftersom jag vet att Bill är lite utav en homofob.
”Absolut! Det är inga problem.” Sa hon och log brett mot mig samtidigt som hon torkade bort sina tårar som fortfarande rann ned för hennes kinder.
”Jag måste såklart tänka på det och jag måste prata med Mario också.” Sa jag och log halvt.
”Förslaget kommer alltid att finnas kvar… så länge vi lagt det förflutna bakom oss och är redo att gå vidare så är jag glad.” Sa hon och tog sina händer om mina kinder vilket jag tyckte var en aning obekvämt, med tanke på att vi just sagt förlåt till varandra, det känns konstigt att ens kalla henne min mamma, eftersom vi inte pratat med varandra på två år.
”Mm.” Sa jag och försökte tränga fram ett brett leende samtidigt som jag diskret backade bakåt.
”Tack så mycket Justin.” Sa mamma och kramade om Justin som stått i bakgrunden och lyssnat på vårat samtal.
”Det var så lite så… jag är glad att det löste sig.” Sa han och log brett mot henne samtidigt som han backade bakåt mot bilen.
”Taylor, hör av dig så fort du har bestämt dig hur du vill göra. Och kom ihåg… förslaget finns alltid kvar här.” Sa hon och kollade på mig med ett leende samtidigt som jag också backade bakåt mot bilen. Jag nickade mot henne och fick tack och lov fram ett leende mot henne. Hon stod kvar ända tills vi svängt ut från uppfarten med bilen och det tog inte lång tid innan jag mindes att mamma tackat Justin för något.
”Varför tackade hon dig?” Sa jag och kollade frågande på honom.
”För att… jag lyckades få dig att åka hit.” Sa han och log tveksamt mot mig.
”Så ni hade planerat det här?” Sa jag fortfarande frågande.
”Så kan man väl säga… jag visste att ni båda skulle må bättre av det, så jag tänkte… varför inte testa och se om det löser sig, vilket det också gjorde.” Sa han och han såg stolt ut över att han lyckats.
”Tack.” Sa jag tyst och önskade nästan att han inte hade hört det.
Istället för att han sa någonting log han bara mot mig och det tog inte lång tid innan vi svängde in på Julia och Ryans uppfart. Jag hoppade ut ur bilen och innan jag stängde dörren vände jag mig om mot Justin som satt och kollade på mig med ett leende.
”Tack igen…” Sa jag och log mot honom.
”You owe me.” Sa han och blinkade retsamt mot mig.
Istället för att säga något tillbaka stängde jag dörren efter mig och gick in igenom huset.
Det var inte förrän när jag senare på kvällen la mig ned i sängen för att sova, som jag kom på att jag glömt min väska i Justins bil, som dels innehåller mitt block… Jag skickade snabbt iväg ett sms – Jag glömde min väska i din bil tror jag…- Jag brydde mig inte speciellt mycket om väskan, det är mer blocket som jag oroar mig över, eftersom jag absolut inte vill att Justin ska läsa det – You don’t need a crown to be the king. ;) – Då jag läste det han skrivit stannade mitt hjärta till för någon sekund, eftersom jag skrivit exakt samma mening i en av mina texter i blocket. – Säg inte att du har läst från mitt block? – En ilska började flamma upp inom mig eftersom det skulle vara otroligt respektlöst av honom om han läst ifrån blocket. – Vad har du att skämmas över? Det är ju riktigt bra och fina texter. – Då han in princip bekräftat att han läst ifrån blocket fick jag panik. – Man läser inte andras privata saker, trodde du visste bättre! – Jag vet att det kanske är nördigt att jag brusar upp mig över det, men eftersom en del av texterna handlar om honom, så borde alla förstå mig. Inte för att jag preciserar just honom i texterna, men om man läser dem noggrant och vet när jag skrev dem, så förstår man att det handlar om honom. – Tay, det är riktigt bra skrivit. Jag förstår inte varför du blir så arg… jag visade dem för Scooter och både han och jag tycker att vi borde använda dem till min nästa skiva, dessutom var det jag som kom med det förslaget och inte Scooter. JAG vill använda dina texter till min nästa skiva. – Paniken hade nu stigit och jag kunde knappt förstå det han just hade skrivit till mig. Istället för att svara var jag tvungen att lägga ifrån mig mobilen och lägga mig under täcket. Det här var något jag verkligen måste fundera över, något som jag absolut inte bara kan bestämma på fem minuter. Det är fortfarande svårt att ta in, men vad ska jag säga? Ska jag säga ja eller ska jag säga nej? Kommer jag göra det rätta oavsett vad?