stuckinthebieberstory

Man kan ju säga att jag har haft en ganska sömnlös natt. Det enda jag har legat vaken och tänkt på är erbjudandet Justin gav mig igår kväll. Jag kan inte förstå att han fortfarande hade mage till att läsa mina texter. Hur kul hade han tyckt att det var om jag hade läst hans texter som var till hans nya skiva, han hade blivit rasande antagligen. Eller egentligen vet jag inte, jag kan inte se mig honom bli rasande på grund av en sådan sak. Det är kanske jag som överreagerar? Jag kanske ska låta honom använda texterna till hans skiva, eller ska jag? Varför är det så svårt för mig att ta ett beslut?

Efter att jag legat kvar en stund i sängen på morgonen tog jag mig till slut ned på nedanvåningen där jag mötte Mario som satt och läste tidningen i köket.
”Godmorning sunshine.” Sa han och log brett mot mig då han kollade upp från tidningen.
Med tanke på att jag högst fått tre timmars sömn inatt var mitt humör inte på topp, så istället för att säga något trängde jag fram ett halvt leende och en nick mot honom.
”Raurw, kitty cat.” Sa han och formade sin hand som en klo.
Jag förblev tyst och hällde upp kaffe istället, därefter gick jag fram till köksbordet och slog mig ned mitt emot honom som satt och kollade på mig med en frågande blick.
”Vad är det med dig? You look like a mess.” Sa han och kollade på mig från topp till tå.
”Man brukar se ut såhär när man bara fått tre timmars sömn inatt.” Sa jag med en självklar röst och tog en klunk ur mitt kaffe.
”Berätta… är det Justin?” Sa han och på något sätt lät han nästan som min mamma.
Jag nickade mot honom och tog ytterligare en klunk från mitt kaffe och för tillfället orkade jag inte bry mig om att jag in princip höll på att bränna sönder min tunga.
”Vad har han nu gjort?” Sa han och suckade och det lät nästan på honom som att det inte var ovanligt att alla mina problem handlade om Justin.
”Han vill använda mina texter till sin nya skiva och jag vet inte vad jag vill…” Sa jag snabbt.
”Oh… my… god… Tay vafan sitter du här för? Get your tiny ass off the fucking chair och åk hem till Justin och skriv honom några låtar. Jag förstår inte vad det svåra är? Det är fucking Justin… Bieber.” Sa han och vart alldeles chockad.
”Men vad är poängen med det hela? Det är ju i slutändan ändå inte jag som kommer få credit för låtarna, det är ju Justin som kommer få det. Jag kommer inte tjäna någonting på de.” Sa jag med en tung suck.
”Du ska se till att göra en bra deal med honom… baby, han gör allt för dig! ”He would catch a fucking grenade for ya.” Jag kunde inte låta bli att skratta då han sjöng det sista.
”Du får det att låta som att han fortfarande är min pojkvän.” Sa jag och himlade med ögonen.
”Maybe he will? Tänk dig… sena jobbkvällar tillsammans… ni kommer aldrig kunna hålla händerna ifrån varandra, jag lovar… jag kan sätta mitt liv på det.” Sa han och satte sina armar i kors över bröstet.
Tankar om kvällen här hemma på toaletten fick mig att få gåshud vilket Mario även lade märke till på något konstigt sätt och hans min förklarade att han fattade precis vad som försigått.
”No… fucking… way? När då?” Sa han och kollade på mig återigen chockat.
”För två dagar sedan…” Sa jag och kollade generat ned i bordet.
”Olala… hur var det?” Sa han och gav mig en nyfiken blick.
”Men lägg av!” Sa jag och reste mig upp från stolen och gick fram till diskbänken för att diska av min kaffekopp.
”Tell me all about it bitch.” Sa han nyfiket och skrattade till.
”Aldrig…” Sa jag och skrattade retsamt mot honom eftersom jag visste att han så gärna ville veta allt i minsta detalj.
”Boo you whore.” Sa han och suckade tungt.
”Vart är Julia och Ryan förresten?” Sa jag och kollade frågande på honom.
”Dem sover fortfarande.” Sa han smått surt och jag kunde inte låta bli att skratta åt honom.
”Bäst att jag ringer Justin.” Sa jag och gick ut från köket och upp till gästrummet där jag bor för tillfället. Jag satte mig ned på sängen och innan jag tryckte på Justins nummer tänkte jag en sista gång på hur jag skulle göra.

”Hallå?” Hörde jag en trött röst säga genom telefonen.
”Jag vill att vi gör en deal om jag ska låta dig använda mina texter.” Sa jag utan att säga hej tillbaka.
”Absolut…” Sa han och på något sätt lät han piggare, antagligen eftersom han väntat på det här samtalet hela natten.
”För det första så måste det stå någonstans på skivan att det är jag som skrivit låtarna, annars vet jag att det bara är du som kommer få credit för det. För det andra så gör jag inte det gratis. För det tredje är det mycket i texterna som jag vill ändra, så det menas med att vi får träffas ikväll eller någon annan kväll och fixa det tillsammans. För det fjärde är det här bara business, inget annat… okej?” Sa jag snabbt och jag undrade om han hunnit med.
”Okej, okej… det är lugnt. Kan du komma hem till mig ikväll, så kan vi kolla igenom det?” Sa han och det störde mig lite att han tagit dealen så lätt… jag hade ställt in mig på att det skulle bli svårt för honom att gå med på det, men tydligen inte.
”Visst, jag kommer klockan åtta.” Sa jag återigen snabbt.
”Förresten, jag bor inte hemma hos mamma längre. Jag bor i en av lägenheterna vid Sunset Boulevard.” Sa han och jag blev chockad över att Pattie redan låtit honom flytta ifrån henne.
”Det är ju verkligen jätteenkelt för mig att hitta när du säger att du bor i en av lägenheterna vid Sunset Boulevard.” Sa jag ironiskt vilket fick honom till att skratta till.
”Det märks att du inte varit i LA på ett tag. Det finns bara ett lägenhets område vid Sunset, om du bott kvar i LA hade du vetat det, eftersom det byggdes för ett år sedan.” Sa han skrattandes.
”Ha-ha… men då vet jag.” Sa jag snabbt.
”Då ses vi ikväll.” Sa han och lät överdrivet glad.
”Mm.” Sa jag och lade på.
Direkt efter började jag återigen tänka på om jag tagit rätt beslut, men för tillfället kändes det som att det inte fanns någon återvändo eftersom jag vet att det skulle göra Justin väldigt besviken.

”Mario, vad ska jag ha på mig?” Sa jag stressat då jag precis kommit ut från duschen.
”Vaddå, spelar det någon roll vad du tar på dig? Det är ju bara business?” Sa han retsamt och kollade på mig frågande.
”Jag kan ju inte direkt komma i mjukisbyxor och en slapp t-shirt, förstår du väl.” Sa jag återigen stressat och stod och letade igenom min resväska efter något användbart att ta på mig.
”Someone’s gonna get laid tonight.” Försökte han säga så tyst som möjligt, men såklart hörde jag det.
”Aldrig! Det är bara business och det har jag sagt till honom.” Sa jag allvarligt.
”Vi får väl se.” Sa han med en självklar röst och såg nöjd ut vilket fick mig till att bara himla med ögonen och fortsätta leta efter kläder.

Jag hade bett Julia köra mig och hon visste precis vart Justin bodde, eftersom hon varit där med Ryan och Alice tidigare. Både hon, Mario och Ryan hade varit pain in the ass innan vi åkt hemifrån. Dem alla tre har hållt på med mig hela dagen, vilket har gått mig på nerverna.
”Lycka till.” Sa hon retsamt och blinkade med ena ögat mot mig innan jag hann stänga bildörren efter mig. Jag hade ingen lust att säga något tillbaka till henne så istället vände jag mig bara om mot bilen och vinkade när jag var på väg till lägenhetsporten. Då jag gick in genom porten möttes jag av en välstädad reception som var bemannad med en receptionist och tre vakter.
”Vad kan jag hjälpa dig med?” Sa den blonda söta kvinnliga receptionisten bakom disken.
”Jag ska besöka Justin… Bieber.” Det kändes konstigt att säga det, det är inte ofta jag behöver använda hans efternamn i meningar.
”Vad är ditt namn?” Sa hon och satt och tryckte in någonting på en dator.
”Taylor Coleman.” Sa jag snabbt.
”Ta hissen till våning 7, sen är det lägenhet nummer 89B.” Sa hon och log brett mot mig.
Jag log tillbaka och började gå mot hissen. Det var inte förrän jag kom upp på våning sju som det började pirra i magen. Det kändes så konstigt att vara här. Det kändes inte alls som att jag var här för att jobba med Justin, det kändes som något helt annat, men jag kunde inte sätta fingret på vad.
Jag knackade på dörren och efter bara någon sekund kom Justin och öppnade med ett brett leende.
Jag log halvt tillbaka mot honom och gick in i lägenheten utan att vänta på att han skulle be mig komma in. Jag blev faktiskt imponerad av synen jag fick då jag möttes av ett stort vardagsrum som hörde ihop med ett stort kök och de båda rummen var snyggt och väl möblerade. Den tillhörande balkongen ska vi inte ens prata om hur stor den var. Jag märkte inte alla tända ljus förrän jag satt mig ned i en stor svart skinn soffa i vardagsrummet och jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Hade han tänt dem bara för att han brukar göra det eller hade han tänt dem bara för att jag skulle komma? Jag menar, jag klargjorde ganska bra för honom innan idag i telefonen, att det här bara var business.
”Vill du ha något att dricka?” Sa han och kollade på mig borta från köket.
”Vad har du att bjuda på?” Sa jag och reste mig upp och gick mot honom.
”Läsk, vatten, vin, öl… in princip vad som helst.” Sa han och log.
”Ofta din mamma låter dig ha öl och vin hemma när du inte ens är 21?” Sa jag och kollade skeptiskt på honom.
”Vad säger du om jag säger att hon inte vet om det då?” Sa han och kollade på mig retsamt.
”Då säger jag… good for you.” Sa jag och log fakeat mot honom och klappade honom på axeln.
”Så… vad vill du ha?” Sa han och log mot mig.
”Vin går bra.” Sa jag och började leta efter vinglas medan han hämtade vinflaskan ur ett skåp bredvid kylskåpet.
”Glasen finns borta i skåpet till höger.” Sa han och det var precis som han läst mina tankar eftersom jag inte lyckats hitta glasen. Jag tog generat ut två vinglas och tog för givet att han också skulle ha vin. Vilket han också skulle och när han hällt upp till oss båda gick vi bort till soffan igen och satte oss ner. När han tog fram blocket från lådan under soffbordet kunde jag inte låta bli att bli röd om kinderna. Det kändes så pinsamt att han läst mina texter och jag hade ingen aning om han listat ut att dem flesta var om honom.
”Det är verkligen fint skrivit och jag menar det.” Sa han och lade försiktigt blocket i mitt knä.
”Äh… det är ju inte så att jag lagt ner så mycket tid på det. Så fort jag har något jag måste få ur mig, skriver jag ner det istället för att lägga över det på någon annan.” Sa jag och log nervöst.
”Den här killen du skriver om… är det någon du träffade i Syd Amerika?” Sa han och för en stund slutade jag andas. Det var just den frågan jag hoppats på att han inte skulle ställa.
”Ehm… asså… näe… det är bara påhitt.” Ljög jag och hoppades på att han skulle gå på det.
”Om du säger det så…” Sa han och jag såg på honom att han inte trodde på mig.
”Att ändra killen till en tjej kanske vore en bra idé med tanke på att du är kille.” Sa jag och försökte komma ifrån samtalsämnet.
”Det vore ju en bra idé ja.” Sa han och skrattade till.

Efter fyra timmars arbete hade vi kommit en bra bit på vägen. Men för tillfället kände jag mig ganska snurrig och jag antar att det beror på alla de glas vin som Justin tryckt i mig.
”Försöker du få mig full eller?” Sa jag och fnittrade till.
”Vaddå jag? Det är du själv som velat ha mer, jag har frågat dig varje gång innan jag har hällt upp.” Sa han och försökte spela oskyldig.
Jag skratta åt honom och sa ingenting tillbaka, vilket resulterade i att det blev en jobbig tystnad.
”Jag gillar det här.” Sa han plötsligt och jag förstod inte riktigt vad han menade.
”Gillar vad?” Sa jag oförstående.
”Det här… du och jag som vänner, jobbpartners.” Sa han och log.
”Då är vi två.” Sa jag och log tillbaka mot honom och en lättnad sköljdes över mig eftersom jag länge trott att han trodde att det skulle bli något mer än vänner mellan oss, men det var skönt att höra att han tycker samma som mig, att det känns bra att vi är vänner.
”Det börjar bli sent… ska vi ses här hemma imorgon kväll, samma tid?” Sa han och kollade på mig frågande med ett leende.
”Absolut.” Sa jag lite onyktert vilket fick honom till att skratta till.
”Hur kommer du hem?” Sa han och skrattade fortfarande.
Jag kollade på klockan och insåg att den hade blivit halv ett… Jag är säker på att Julia, Ryan, Mario och Alice redan gått och lagt sig, och det skulle vara alldeles för respektlöst från min sida att ringa och väcka dem och be dem komma och hämta mig.
”Taxi, antar jag.” Sa jag och log mot honom onyktert.
”Glöm att jag låter dig ta taxi mitt i natten, isåfall låter jag dig hellre sova här.” Sa han och kollade på mig allvarligt.
”Om det inte är besvärligt för dig så?” Sa jag och kollade på honom osäkert.
”Klart det inte är… du kan sova i min säng, så sover jag här på soffan.” Sa han och log.
”Justin, var inte dum… vi har sovit i samma säng innan, det är inte så att jag skulle försöka våldta dig.” Sa jag menande och skrattade till.

Jag hade på något sätt fått av mig mina kläder och fått på mig en av Justins t-shirts, och jag låg nu i hans säng med honom bredvid mig. Jag vände mig om så att jag låg med huvudet mot mitten av sängen och Justin hade förmodligen tänkt samma tanke, för det tog inte lång tid innan vi dunkade våra huvuden mot varandra och direkt efter började vi båda kvida av smärta.
”Okej… jag ligger åt detta hållet, så får du ligga åt det andra.” Sa jag och kände fortfarande smärtan som dunkade i min panna.
”Det låter bra. God natt.” Sa han och jag tror han kände av den pinsamma stämningen lika mycket som jag gjorde.
”God natt.” Sa jag och somnade nästan så fort jag slutit mina ögon.