stuckinthebieberstory

Ny dag, nya tag. Det är väl så man får se på livet framöver. Se framåt, positivt, gå vidare, glömma. Vilket jag aldrig kommer göra. När jag kom hem igår kväll från stranden hade mamma och Bill kommit hem, även typ hela min släkt förutom Julia och hennes familj. Mormor och morfar var här, farmor och farfar, pappa, pappas syster Karen och hennes man och barn som även då är mina kusiner, men dem är små, typ tre och fyra kanske. Jag gick snabbt in och hälsade på alla och fick medlidande blickar, det blev mycket för min del så jag gick istället upp och la mig i sängen på mitt rum. Jag hade somnat snabbt efter att jag och Justin smsat och nu låg jag här nyvaken och önskade bara att gårdagen var en mardröm. Men så fort dörren till rummet öppnades och pappa kom in genom den så kom jag tillbaka till verkligheten. Han såg trött ut, han kan inte ha fått mycket sömn under natten.
”God morgon gumman, har du sovit gott?” Sa han trött och gned sig i ögonen.
Jag nickade och kollade upp i taket. Han satte sig ned på sängkanten och tog min hand. Jag ville nästan dra den åt mig men jag lät bli bara för att slippa se honom bli mer ledsen än vad han redan var.
”Vi hade tänkt åka och kolla på… Leo… idag. Vill du följa med?” Sa han tyst.
Jag skakade på huvudet, jag kände att jag inte var redo för det än. Pappa förstod mig och smekte min kind med ena handen sedan lämnade han mitt rum. Jag kan känna stämningen från nedanvåningen ända upp hit och jag är säker på att dem där nere kan känna stämningen från mitt rum ner till sig. Jag hörde hur dörren smälldes igen där nere och det blev alldeles tyst i huset. Dem allihopa skulle väl åka iväg, vilket var ganska skönt. Ett under på att mamma lät mig vara ensam hemma i en sådan turbulent situation. Inte för att jag har några planer på att göra något dumt.

Jag reste mig upp från sängen och drog på mig ett par gråa mjukisshorts och ett vitt linne. Jag gick ned med tunga steg från trappan och när jag kom ned på nedanvåningen öppnade jag ytterdörren för att kolla om alla bilar var borta. Istället för att rikta min blick på uppfarten som faktiskt var helt tom stannade blicken på killen som stod på trappan upp till huset. Han stod med ryggen mot mig och hade en svart hoodie med luvan uppdragen så jag kunde inte se vem det var. När han vände sig om tog han av sig sina svarta Ray ban glasögon och sken upp i ett leende. Jag å andra sidan fick inte ens fram ett halv leende, jag var alldeles för nere och dessutom alldeles för trött för det.
”Justin, vad gör du här?” Sa jag hest och frågande.
”Ehm, jag tänkte… typ… att du kanske ville ha lite sällskap. Jag träffade din mamma precis och hon sa att det nog var en bra idé.” Sa han och kollade osäkert på mig. Han var nog lite rädd för att jag skulle säga nej och gå in och stänga dörren mitt framför honom. Men istället fick jag konstigt nog fram ett halvt leende och nickade mot honom och vi båda gick in i huset. När han kom in tittade han sig runt och såg en aning intresserad ut, eller så spelade han bara.
”Fint hus, och nej jag säger det inte bara för att vara snäll.” Sa han och flinade.
Jag gick tyst in i köket och öppnade kylskåpet, det var inget som frestade mig så jag drog ut en av stolarna och satte mig ned med en duns och suckade samtidigt som jag kollade på Justin som närmade sig stolen bredvid mig.
”Inte hungrig?” Sa han och plutade med underläppen på en skämtsamt sätt.
Jag skakade på huvudet och drog min hand igenom mitt toviga hår. Justin log och ställde sig upp och gick fram till kylskåpet som han öppnade hastigt. Han slängde ut ett paket bacon och lyfte ut skålen med ägg. ”Har jag sagt att jag är typ världens bästa kock?” Sa han och blinkade mot mig.
Jag höjde på ena ögonbrynet förvånat och hånflinade mot honom. Det kändes verkligen som att jag fick ta i från fötterna för att skratta men det funkade för stunden i alla fall.
”Jag lovar, du kommer inte tacka nej när Mr Bieber är klar i köket.” Sa han och återigen blinkade han.

När han var klar med maten hade han tvingat i mig varenda tugga tills allting var uppätet på tallriken. Det kändes bra att jag fått i mig lite mat i alla fall. Efter maten hade Justin tvingat mig att gå och duscha medan han satte sig i soffan och kollade på tv. Det var längesedan jag njöt av en dusch så mycket som jag gjorde nu. Jag tror inte jag duschat så länge någonsin och när jag kom ut ur duschen var jag alldeles röd om mina ben för värmen jag haft på vattnet. Jag satte upp mitt hår i en turban och svepte in kroppen i en annan handduk. Denna gången var jag förbered på att Justin var här, men jag orkade inte bry mig utan gick ut från toaletten. Jag såg att hans ögon blev en aning större men han försökte dölja det genom att hosta till och vrida på sig lite i soffan. Jag skrattade inombords och gick upp på mitt rum och bytade om. Bara för att reta Justin satte jag på mig min vita oversize tröja där det står ”I’m not with stupid anymore.” och ett par svarta tighta jeansshorts. Jag visste att han skulle misstolka tröjan och tro att den var riktad mot honom. Det var ju därför jag satte på mig den.
Jag gick ned från trappan och torkade mitt hår med handduken samtidigt. Jag gick in och satte mig bredvid honom i soffan och jag såg att hans blick var riktad mot min tröja och han läste flitigt. När han läst klart flinade han till och suckade. Jag flinade till jag också och himlade med ögonen. Vi satt tysta en stund och bara kollade på tvn. Egentligen kollade jag inte så mycket, utan istället flög bara tankarna runt omkring i mitt huvud. Man kan ju säga att jag har en del att tänka på, sånt som jag egentligen inte vill tänka på men som bara dyker upp i huvudet hela tiden. Leo.

Justins version.

Texten på Tay’s tröja fick mig att börja fundera. Var den riktad mot mig? Hade hon satt på sig den bara för att jag skulle få mig en tankeställare, eller till och med en bang in the head? Jag försökte att dölja min frågande blick och jag tror inte hon lade märke till den. Istället uppstod en lång tystnad och hon var ju inte direkt så sugen på att snacka, vilket jag helt och hållet kan förstå.
Jag såg en gitarr som stod i ena hörnet av vardagsrummet, lite musik kanske kan få henne på lite bättre humör? Visserligen har Mama Jan strängt förbjudit mig att sjunga någon annanstans förutom när jag har övningar med henne och på konserter såklart och om det skulle behövas på någon intervju eller tv show, men för tillfället brydde jag mig inte så mycket om det. Huvudsaken var att jag kanske på något sätt kunde pigga upp Tay lite i alla fall. När jag tog upp gitarren kollade jag frågande på henne och hon gav ifrån sig ett halvt leende. Jag tog gitarren med mig till soffan och satte mig bredvid henne igen. Jag stämde den, men jag kunde inte bestämma mig vilken låt jag skulle sjunga. Down to earth kanske? Innan jag började spela så flinade jag till, det kändes konstigt och nästan lite nervöst att sitta ensam och spela inför bara henne. Hon måste ju tro att jag är konstig på något sätt som bara börjar sjunga helt plötsligt. Men jag skakade av mig tankarna och började spela och snart började jag även sjunga. Jag kollade på henne för att se hennes reaktion och jag kunde faktiskt se ett litet leende på hennes läppar. Jag log tillbaka mot henne och fortsatte spela. När jag spelat klart såg jag att hon fått tårar i ögonen. Jag gav henne en frågande blick och lade ifrån mig gitarren. Hon skrattade till och torkade bort tåren som nu rann nedför hennes kind.
”Bry dig inte om att jag gråter, du får vänja dig helt enkelt.” Sa hon och kollade ned. 
”Du får gråta hur mycket du vill.” Sa jag och log.
”Har inte du skola idag förresten?” Sa jag en stund efter och kollade på henne frågande.
”Skolan är det sista jag tänker på för tillfället, mamma får väl ringa och prata med dem eller något. Har inte du en massa jobb att göra? Du åker väl typ hem imorgon?” Sa hon tyst.
Just de, jag hade ju glömt att berätta för henne att jag skulle stanna. Det kanske skulle få henne på lite bättre humör. Eller hon kanske inte ens vill att jag ska stanna?
”Eh… vi har bestämt oss för att stanna i två veckor till, med tanke på… det som har hänt.” Sa jag nervöst. Hon kollade upp och såg förvånad ut men snart syntes ett litet leende på hennes läppar.
”Men… Justin, du ska inte ställa in jobbet bara för detta.” Sa hon menande.
”Jo, precis vad jag måste göra. Du lär behöva mig ett tag fram över.” Sa jag och log mot henne.
Hon fick fram ett svagt snabbt skratt och skakade på huvudet samtidigt.
”Så vad säger du, här kan vi ju inte sitta och ruttna… ska vi ut och gå en lite stund?” Sa jag och reste mig upp och gick och ställde tillbaka gitarren där den stod innan.
”Får du verkligen det? Jag menar… hur ska det funka utan Kenny i närheten?” Sa hon frågande.
”Äh, vi ska väl klara det? Vi behöver ju inte gå så långt.” Sa jag nonchalant.
Jag gick ut i hallen och började sätta på mig mina skor. Jag drog upp luvan över min svarta keps och satte på min mina svarta Ray ban. Tay kom efter mig och satte på sig sina skor och solglasögon.
När vi öppnade dörren möttes vi av en varm vindpust och än så länge så var det varken några paparazzis eller fans i närheten som störde oss, vilket var en ganska stor lättnad för mig.

Vi började gå men vi gick inte nedåt mot stranden utan det blev uppåt istället mot ett av de få låga bergen som låg nära huset. ”Ehm, Tay… vet du vart vi är på väg för jag har ingen aning?” Sa jag frågande.
”Till berget? Inte det höga där borta men det lite lägre. Leo älskade att gå dit.” Sa hon och pekade. Det kändes som att det tog en evighet att gå och vi blev flera gånger stoppade på vägen av fans som ville ha autograf och ta foto. Varje gång det hände stod Tay i bakgrunden och småskrattade. Fansen frågade om hon var min nya flickvän men vi båda två skakade snabbt på huvudet och hostade till lite. Än så länge hade vi inte sett en skymt av några paparazzi vilket kändes skönt, för så fort dem skulle se oss två tillsammans skulle det bli en massa snack och för tillfället har jag ingen lust att tynga Tays axlar med mer problem än vad hon redan har.

Vi kom till slut upp på berget, vilket hade varit ett helvete, den sista biten hade vi pinsamt nog fått ta tag i varandras händer för att inte trilla ner. Eller pinsamt och pinsamt, det var Tay som tagit tag i min hand för att hon höll på att trilla, men när hon efter ett tag insåg att hon gjort det så blev hennes min en aning nervös och hon ville nog egentligen bara släppa den så snabbt som möjligt. Men bara för att reta henne så höll jag kvar hennes hand i min ända tills vi hade kommit till utkiksplatsen på berget. Så fort vi kom fram så släppte hon den och stod och kollade ut över utsikten. Det var verkligen imponerande, allt var så tyst här uppe, det var inga människor, ingen trafik, och vinden låg konstigt nog helt stilla här uppe. Man kunde se ner till stranden och ännu längre bort, det var vackert.
”Tänk vad enkelt det hade varit att bara hoppa ut från berget.” Sa Taylor plötsligt och kollade ner på stupet vi hade framför oss. Jag fick en ilning genom hela kroppen när hon sa det.
”Vad snackar du om?” Sa jag frågande och tog tag i hennes ena arm när hon gick fram till bergskanten. Hon vände sig om mot mig och hon hade tårar i ögonen.
”Justin, jag kommer aldrig klara det här.” Hennes röst vek sig nästan.
”Det kommer du visst de, jag ska hjälpa dig att klara det.” Sa jag och gick fram till henne och kramade om henne, eftersom hon nu tagit sina händer för ansiktet och grät. Jag hade gärna kunnat stå på berget för resten av livet och bara krama om henne och känna hennes närhet. Men som hon sagt så vill hon ju bara att vi ska vara vänner, och det gör mig en aning bekymrad.
När hon lugnat ner sig så släppte vi taget om varandra och vi satte oss ned på grusen.
”Låt dagen imorgon bli bättre.” Sa Tay med en suck.
”Det kommer den bli.” Sa jag och kollade på henne.
”Hur kan du veta det?” Sa hon nonchalant och kollade dessvärre inte tillbaka på mig.
”För vi ska till nöjesfältet nere vid piren.” Sa jag och log ett brett leende.
”Vilka är vi?” Sa hon fortfarande lite nonchalant men en aning nyfikenhet fanns i rösten.
”Du, jag, Kenny, Scooter, Carin, mamma, Ryan och Julia.” Hon hade nu vänt sig om mot mig.
”Men hur ska det kunna gå? Du kommer ju inte kunna åka någonting utan att bli typ attackerad av fans?” Sa hon och hade en väldigt skeptiskt blick.
”Äh, Kenny brukar klara av det ganska bra. Dessutom så är jag ganska sugen på att du visar mig den här hemska bergodalbanan som du och Leo åkt. Vi båda är nog i behov av en liten adrenalinkick och mamma tyckte att det var en bra idé att vi allihop får lite annat att göra här i LA istället för jobb.” Sa jag och log fortfarande mot henne, det kvittar vad hon säger, hon SKA med.