stuckinthebieberstory

Just i natt hade jag sovit dåligt. Första sömnlösa natten sedan Leo dog. Jag hade kanske fått tre timmars sömn innan solen lös in genom gardinerna på mitt rum och jag vaknade. Istället för att gå ned till nedanvåningen som fortfarande har den dåliga stämningen så stannade jag kvar i min säng och startade datorn och loggade in på twitter. Justin hade uppdaterat – If you hurt my friends or family, you hurt me to… is that what you guys want? #BADMOVE – Jag skrattade till åt hans tweet och tyckte det var onödigt att han brusade upp sig så mycket över det.
Jag låg fortfarande kvar i sängen och efter en stund började min mobil burra. Det var okänt nummer men jag svarade hest. ”Hallå?”
”Hej, är det Taylor?” Sa rösten försiktigt och lät ganska osäker.
”Ja, vem är det?” Sa jag frågande.
”Oh, så bra att jag kom rätt. Det är Pattie, Justins mamma.” Sa hon glatt och lät en aning lättad.
”Oh, hej Pattie!” Sa jag, en aning förvånad över att det var hon som ringde.
”Hur mår du idag?” Sa hon frågande men fortfarande lika glad.
”Jodå, mycket bättre än igår. Men det går över.” Sa jag.
”Du har skola nu egentligen va?” Sa hon återigen frågande.
Jag undrar vart hon ville komma med det här samtalat, det kan ju knappast bara vara ett vanligt samtal där hon ringde för att prata med mig som om vi vore bästa vänner.
”Jo, egentligen… men mamma har ringt till rektorn och dem kom överens om att jag ska vara hemma tills jag mår bättre och han förstod om det skulle ta ett tag.” Sa jag lite oförstående.
”Ja, men vad bra… för då kan jag ju fråga dig det som var anledningen till att jag ringde… vi hade tänkt åka ifrån LA imorgon.” Sa hon och stannade upp.
”Imorgon? Men… skulle ni inte stanna i två veckor?” Sa jag och blev nästan lite bekymrad över att dem redan hade bestämt sig för att åka hem.
”Jo, men saken är den att du ska följa med oss… eller om du får för din mamma såklart. Vi tänkte att det skulle vara bra för oss alla att komma iväg ett litet tag, och eftersom vi avbokat allt två veckor framöver fram till Justins konsert i Australien, så tänkte vi att vi kunde ta en liten semester. Skulle du vilja följa med om du fick? Justin har så dåligt samvete för det som hände igår, så du behöver inte tänka på att du ska betala hotell och så, det ordnar vi.” Sa hon snabbt.
Jag hann knappt med i allt hon sa och försökte ta in så mycket av det i huvudet. Jag var tyst en stund och fick tänka igenom allt och jag var nästan i en liten chock, eftersom hon näst intill bad mig att följa med dem på semester. Jag som aldrig varit på semester förut utanför USA.
”Räkna med mig, men ni ska ju absolut inte behöva betala.” Sa jag menande.
”Tyvärr så har du nog inget att säga till om där, Justin är fast besluten om att vi ska göra det.” Sa hon och skrattade till. Hennes skratt smittade av sig lätt och jag gav också ifrån mig ett flin.
”Men problemet är att mamma kanske inte kommer låta mig åka iväg, med tanke på omständigheterna.” Sa jag med lite bekymmer i rösten.
”Men det ska vi försöka ordna, har du hennes nummer så kan jag kanske ringa och prata med henne?” Sa hon frågande men fortfarande lika glad.
”Mjo, men annars kan ju jag bara gå ner med telefonen till henne?” Sa jag osäkert.
”Jo, men det går bra.” Sa hon med sin söta och ljusa röst.
Jag gick nedför trappan och var en aning nervös över vad mammas svar skulle bli. Jag är nästan säker på att hon aldrig kommer tillåta mig åka, vilket hade varit ganska bra för mig, att komma bort lite.
Jag hittade mamma sittandes i köket. Hon kollade upp på mig trött, men gav mig ett litet leende.
”Mamma, det är… Justins…mamma i telefon. Hon vill prata med dig om en grej.” Sa jag med en stor osäkerhet i min röst. Hon kollade frågande på mig och mimade Justin, efter ett tag kom hon på vem han var eftersom hon träffat honom utanför vårt hus för någon dag sedan.
”Ja, hallå det är Katherine?” Sa mamma och försökte låta lite piggare än vad hon egentligen var.
Dem pratade i en lång stund och jag hade gått och satt mig i vardagsrummet, alldeles för nervös för att höra mammas reaktion. Hon hade pratat väldigt lågt, förmodligen så att jag inte skulle höra.

Hon kom in i vardagsrummet efter en stund och satte sig ned bredvid mig.
”Vi måste nog prata om det här innan vi tar något beslut. Pattie sa att vi kunde ha dagen på oss att bestämma. Men min första fråga är, vad vill du själv?” Sa hon frågande.
”Jag tycker det hade varit skönt att få komma iväg lite… ifrån allt. Men jag vill inte åka om du vill att jag ska stanna hemma.” Sa jag och kollade på henne osäkert.
”Jo, visst hade det varit det. Men jag bara tänker på att… är det verkligen så bra att åka iväg just nu? Jag menar… du måste ju förstå att jag är orolig över dig. Dessutom så känner jag ingen av dem här människorna förutom Julia. Såklart litar jag på henne, men jag bara känner att det inte är rätt tillfälle att åka nu.” Sa hon och gav mig en menande blick.
”Jag tycker de är det bästa tillfället att åka iväg på. Det kommer få mig att tänka på annat än allt som hänt den senaste tiden. Snälla mamma… Bill kommer ju vara här hela tiden?” Sa jag och gav henne en bekymrad blick. Jag satt bara och hoppades på att hon skulle säga ja så att jag direkt kunde ringa Justin och berätta det. Men hon såg en aning skeptisk ut och jag var säker på att svaret skulle bli nej.
”Ja, men det är han ju ändå annars också. Men jag vet inte Taylor, det känns så fel att släppa iväg dig när jag… eller vi… precis förlorat en. Jag ser gärna att jag inte förlorar två.” Hon suckade.
”Mamma, jag kommer inte försvinna? Jag är här och ska komma tillbaka lika levande som jag är när jag åker härifrån.” Sa jag och tog hennes hand. Hon fnissade till.
”Du ser inte så särskilt levande ut, du har stora påsar under ögonen och bulan i din panna gör det inte bättre. Okej, om vi säger såhär… du får åka… på två villkor. Det första, du måste vara rädd om dig, sen det andra är att du måste lova mig att ha så roligt du bara kan, och försök att inte tänka på det negativa, okej?” Sa hon och log ett brett busigt leende.
Jag kollade förvånat på henne, jag som inte trodde att hon skulle säga ja. Jag kastade mig över henne och gav henne en stor kram och hon skrattade till. Jag pussade henne på kinden. ”Jag älskar dig mamma.” Sa jag innan jag sprang snabbt upp på mitt rum. Jag tog upp mobilen och tryckte fram Justins nummer och ringde upp. ”Hallå?” Svarade en otroligt trött kille.
”Justin, jag fick följa med!” Sa jag glatt och skrattade, jag visste att han förmodligen inte var så glad över att jag väckt honom men det gav ju bara mig en anledning till att reta honom lite mer.
”Oh, vad kul! Du vet väl att vi typ ska åka klockan fyra på morgonen imorgon?” Sa han glatt.
”ÄH, ingen match för mig.” Sa jag och hostade till diskret.
”Jaja, vi får väl se. Men mamma sa igår att det nog var bäst om du och Julia sov på vårt hotell i natt så att vi alla åker tillsammans till flygplatsen. Tror du att ni klarar att packa under dagen och sen komma hit ikväll?” Sa han snabbt och lät fortfarande en aning trött.
”Jo, men det ska väl gå att ordna.” Sa jag glatt.
”Och eftersom det bara är någon timme vi ska sova så gör det väl inget om ni får sova på sofforna? Julia sover ju förmodligen hos Ryan, men isåfall om det är okej för dig att du sover på soffan?” Sa han osäkert.
”Jaja, det är lugnt.” Sa jag övertygande.
”Eller så kan du ju alltid sova i min säng med mig.” Sa han och lät ironisk men på ett jobbigt sätt.
”Ha-ha, Justin… vi är fortfarande bara vänner.” Sa jag menande och skrattade.
”Vem har sagt att vänner inte kan dela säng med varandra?” Sa han frågande och glatt.
”Sant, men ändå…” Sa jag och flinade fortfarande lite åt honom.
”Det är lugnt… mamma hade ändå aldrig tillåtit det. Förresten, jag ska hälsa att du och hon ska dela rum. Jag och Kenny ska dela, Julia och Ryan, Scooter och Carin, Alfredo, Tay och Dan, och sen ska Allison och Mama jan dela. Så vi blir många, men det kommer bli sjukt kul!” Sa han glatt.
Jag blev lite nervös när han sa att jag skulle dela rum med Pattie. Jag kände inte henne och det kändes som att man behövde vara sitt bästa jag runt henne, hon var så söt och nätt och jag blev nästan alltid lite nervös när hon var i närheten för att jag kanske skulle få för mig att säga något dumt. Men jag skakade av mig tankarna snabbt och tänkte istället att det skulle bli kul.
”Det ser jag fram emot. Men om jag ska hinna packa och sen komma till hotellet så måste jag nog lägga på nu, annars kommer jag aldrig lyckas bli klar. Men jag hör av mig sen när jag är påväg.” Sa jag snabbt.
”Jo, men det blir bra. Vi hörs sen ”bff”.” Han betonade bff tydligt och skrattade.
”Haha, mhm. Hejdå sötnos!” Sa jag ironiskt och skrattade innan jag la på.

Det hade verkligen tagit hela dagen för mig att packa och när jag nu satt i bilen på väg till hotellet var jag säker på att jag glömt någonting. Både mamma, jag och Julia satt tysta i bilen hela vägen och när vi var famme började mamma gråta och började med allt snack om hur försiktig jag skulle vara och att jag absolut inte fick glömma att ringa och att hon älskade mig. Jag hade nickat förstående mot henne och pussat henne i pannan och sagt att jag älskade henne.

När vi kom upp till Justin, Kennys och Patties suite så var alla i full gång med att packa. Jag och Julia satte oss tysta ned på sofforna och väntade på att dem skulle ägna lite mer tid åt oss. Men dem var så inne i packningen att dem nästan inte lade märke till att vi var där.
Efter ett tag kom Ryan och som alltid annars slängde han sig på Julia och pussade henne överallt och såklart blev hon jättegenerad och fnittrade extremt mycket.
”Wasssssssup?” Sa han och tog min hand och skakade den hastigt.
Jag nickade mot honom och skrattade.
”Hur mår du idag… efter det där?” Sa han och pekade på min panna och såg frågande ut.
”Jodå, jag är ju en kämpe trots allt.” Sa jag och blinkade retsamt mot honom.

När alla blivit klara med sitt packande hade dem satt sig ned i soffan tillsammans med mig, Julia och Ryan. Vi alla hade pratat om en massa grejor vi skulle göra på resan. Men det var en sak som jag fortfarande inte fått reda på, vart skulle vi åka? ”Ehm… vart ska vi åka någonstans?” Sa jag osäkert och kollade runt på alla som satt i sofforna, vilka var: Justin, Pattie, Kenny, Scooter, Carin, Alfredo, Tay, Julia, Ryan, Dan, Allison och Mama Jan. Dem allihop började små skratta och efter ett tag sa Tay högt ”Pattie, säg inte att du bjöd med Taylor och Julia utan att berätta vart vi ska någonstans?” Han skrattade överdrivet och fick alla andra med på sin tråd. Pattie kollade generat på mig och Julia och hostade till. ”Tjejer, jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Det var inte meningen att glömma det viktigaste. Men vi ska till Saint Lucia som ligger i Västindien.” Hon var lite röd om kinderna.
”Oh, jag har alltid velat åka till Västindien. Det sägs att det ska vara jättefint där.” Sa Julia och lät jätte exalterad. Jag själv blev också glad, jag hade aldrig varit där och blev ganska nyfiken på hur det såg ut där. Var det som typ Spanien som är ett helt vanligt turistställe eller var det ett paradis?
”Justin var där för inte så längesedan med Ryan Butler och Selena.” Sa Pattie men hackade till på Selenas namn. Hon kollade frågande på Justin som bara nickade. Ingen verkade lägga märke till den pinsamma situationen mellan dem två, förutom jag då kanske. Alla andra pratade på som vanligt. Allison, Mama Jan och Pattie var sugna på att besöka något berg när vi var där, men det var ingen som hängde på, på deras planer så det lades ned ganska snabbt. Justin kom nog med kvällens bästa idé och det var att vi bara skulle njuta av tiden där nere och försöka få så mycket vila vi bara kunde. Vi skulle ta dagarna som dem kom och inte planera något i förväg.

Alla hade gått tillbaka till sina rum och såklart hade Julia följt med Ryan till hans rum så nu låg jag här ensam på soffan och allt var nedsläckt och tyst. Jag låg där i mörkret nästan lite rädd, jag hörde plötsligt hur en av dörrarna öppnades från sovrummen och snart stod Justin framför min soffa.
”Tay, är du vaken?” Viskade han väldigt odiskret.
”Mm.” Sa jag lite halvtyst.
Han gick och lade sig i soffan mitt emot men jag kunde knappt se honom så jag låg och kollade upp i taket istället. Det var tyst en liten stund men snart bröt han tystnaden.
”Ska det bli skönt att komma iväg lite?” Viskade han.
”Ja, det är ju en av anledningarna till att jag följer med… att få komma bort och slippa tänka på problemen här hemma.” Viskade jag tillbaka så tyst jag kunde för att inte väcka Pattie och Kenny.
”Jag är glad att du följer med.” Jag kunde nästan känna hans smile över till min soffa.
Jag svarade inte på det utan blundade och på något sätt måste jag ha somnat, men jag vaknade lika fort igen när jag kände Justins läppar nudda vid min panna. Jag låtsades som att jag fortfarande sov för att inte göra det pinsamt för honom. Jag fick en rysning igenom hela kroppen och jag skulle absolut kunnat dra ner honom till mig i soffan. Men det var något som fortfarande drog mig tillbaka, som sa att jag fick hålla i mina tyglar lite hårdare. Jag kunde inte bara släppa efter så lätt efter det han gjort mot mig. Men det kändes bra att ha honom som en vän, en riktigt nära vän.