Kapitel 17.

PREVIOUS:
”Avundsjuk eller?” Sa jag och armbågade honom i sidan och gav honom en busblick. ”Absolut inte, jag är bara rädd om dig… jag vill inte att du ska bli sårad så som jag sårade dig.” Sa han och hans blick var riktad ner mot marken och han såg en aning bekymrad ut.
Jag log ett mjukt leende och tänka på hur gullig han faktiskt var. Men fortfarande bara en vän
.



Jag vaknade tidigt. Jag och Pattie sover i samma rum men i vars en säng. Jag vände mig mot hennes säng och såg att den var tom, jag kollade på klockan på mobilen och såg att den bara var nio på morgonen. Jag gav ifrån mig en tung suck och reste mig ur sängen. Jag gick ut ur sovrummet och såg att balkongdörren var öppen. Solen sken redan och värmen strömmade in i rummet. Jag gick ut och möttes av Pattie som satt framför sin bärbara dator. ”God morgon, har du sovit gott?” Sa hon glatt.
”Jadå, men jag är inte så van vid att vakna såhär tidigt bara.” Sa jag och satte mig ned mitt emot henne. Jag undrar hur länge hon varit uppe egentligen, men hon såg inte ett dugg trött ut, utan väldigt pigg och fräsch. Det kändes väldigt skumt att sitta här med henne, vi kände ju knappt varandra. Men det var väl det som kanske var meningen med att vi skulle dela rum, att vi skulle lära känna varandra bättre och det har jag absolut ingenting emot.
”Men visst är det härligt att vakna såhär tidigt när man är på semester, då känner jag i alla fall att jag har hela dagen att utnyttja.” Hon kollade nu på mig och log.
”Absolut. Hur länge tror du att dem andra sover?” Sa jag frågande och log.
”Det vet man aldrig, Justin sover alltid tills han själv vaknar, vilket kan bli väldigt sent… men när han har någon tid att passa så väcker Kenny honom. Men nu när alla har ledigt kommer dem väl sova allt för länge.” Sa hon och fällde ned locket på datorn.
”Jag skulle ju alltid kunna gå och väcka Justin, annars kommer han väl säkert sova bort hela dagen.” Sa jag och skrattade till.
”Om du vågar så får du gärna göra det, men jag är inte säker på att du kommer komma ut hel från hans och Kennys rum när dem väl har vaknat.” Sa hon och skrattade sitt ljusa klingande skratt.
”Men det ska jag nog klara.” Sa jag och log samtidigt som jag reste mig upp och gick igenom vårt hotellrum till dörren. Justins och Kennys rum låg två rum ifrån vårat så det tog ju inte så speciellt lång tid att komma dit. Jag hade tagit med mig Patties nyckel som hon hade till deras rum, hon hade väl den så att hon skulle kunna ha lite extra koll.

Jag låste upp och smög in. Gardinerna var fördragna och det var alldeles tyst. Jag gick fram till sängarna för att se vem som sov i vilken. Justin sov närmast balkongdörren vilket var perfekt för då kunde jag dra upp gardinerna först och sen slänga mig på hans säng. Gud vad han måste älska mig efter att jag gjort det här.
Jag slet upp gardinerna och slängde mig på sängen och Justin flög upp så fort att jag själv knappt han reagera. ”AHHHHHH!” Skrek han ut så att Kenny vaknade till liv och reste sig upp i sängen.
”Dude, det är bara jag.” Sa jag och satte ett finger för min mun för att han skulle dämpa sig.
”Oh jävlar, jag trodde att du var en inbrottstjuv.” Sa han och suckade samtidigt som han burrade in sitt huvud i en av kuddarna. Kenny hade åter lagt sig ned i sängen och skrattade till lite.
”Boys, jag kom inte in här för att ni skulle få somna om. Se så, upp och hoppa.” Sa jag och gick fram till balkongdörren och öppnade den. ”Det är ett underbart väder idag, jag och Pattie ska nog snart ner och äta frukost sen går vi direkt till stranden.” Sa jag igen och lät överdrivet glad och hyper.
”Varför drabbas jag av detta? Jag har inte gjort något för att förtjäna det.” Sa Kenny bekymrat.
”Kanske för att du bor i samma rum som Justin och hans mamma tycker inte att han borde sova så länge som han gör när han har semester.” Sa jag och flinade till.
”Du har en poäng där alltså.” Sa Kenny och drog täcket över huvudet och kved.
Justin hade rest sig upp ur sängen och kom ut på balkongen där jag stod och kollade ner på hotell gården. Jag kunde ju inte rå för att kolla på honom när han kom ut där i bar överkropp och kalsonger. Men så fort han märkte det gav han mig ett creep smile och jag vände snabbt bort mitt huvud.
”Du kommer få igen, du vet de va? Värre än igår.” Sa han och skrattade samtidigt som han drog sin hand igenom sitt hår. Jag försökte kolla lite diskret men varje gång kom han på mig.
”Den här gången kommer jag vara beredd, jag kanske sa det förra gången också… men den här gången ska jag vara det.” Sa jag bestämt och blinkade mot honom.
Han kollade mig djupt i ögonen och log efter en stund. Snart höll han sina armar om mig och vi omfamnade varandra i en stor kram. ”Känns som det var längesedan jag kramade om dig. Dessutom frågar jag inte hur du mår så ofta och jag säger heller inte ofta till dig att jag finns här för dig när du vill om du vill prata.” Sa han lugnt och kramade mig lite hårdare.
Det kändes bra att bara stå där och krama om honom, och verkligen känna att han fanns där för mig. Fast han inte sagt det så mycket den senaste tiden så visste jag det ändå. Jag böjde mig bakåt för att möta hans blick. ”Och jag för dig.” Sa jag tyst.
Vi släppte varandra och stod bara tysta en stund. Vi hörde en harkling bakom oss och där stod en morgontrött Kenny. ”Är ni redo att gå ner och äta frukost?” Sa han frågande men glatt.
”Jag måste bara sätta på mig lite kläder.” Sa Justin och skyndade sig in på rummet och satte på sig ett par svarta shorts och en vit v ringad t-shirt. Vi gick ner till frukosten och där satt alla redan samlade förutom Ryan och Julia. Dem hade tydligen beställt upp frukost på rummet.
”Vad säger ni? Borde vi inte ha en volleyboll turnering ikväll på stranden?” Sa Tay och kollade på oss alla runt om bordet med ett brett leende. Alla nickade instämmande och sa ja i kör. Det blev mycket prat om vilka lag vi skulle vara men vi delade upp oss tjejer mot killar och Scooter erbjöd sig att vara domare. Han hade skadat sin axel och ville helst att det skulle bli bättre innan han gav sig in i någon aktivitet på semestern. Vi andra såg fram emot matchen och Justin som är utav en vinnarskalle höll resten av dagen på att reta mig och säga att vi redan förlorat matchen. Det roliga var att han inte visste att min släkt har en liten tradition (eller hade) att alltid spela volleyboll på våra släktmiddagar, och pappa har alltid älskat volleyboll så därifrån har jag fått mina ”skills”. Det skulle bli kul att se hans paffa min när deras lag förlorade.

Justins version.

Kvällen hade kommit och det var dags för oss att samlas på stranden för att spela volleyboll mot varandra. Det var nästan skrattretande hur dem delat upp lagen under frukosten imorse. Det är väl klart att vårt lag som bara innehåller killar kommer vinna. Om tjejerna mot förmodan skulle vinna så vet jag inte vad jag tar mig till. Det får bara inte hända.


Matchen började och vi alla var lika taggade på att vinna, så det blev lite intensivt.
Först ledde vi killar med fyra poäng men i slutet av matchen tog tjejerna igen och dem vann tillslut med två poäng över oss. Det kändes så pinsamt att tjejerna vunnit, jag hade gått runt hela dagen och varit lite kaxig och sagt till Taylor att dem skulle förlora, och nu var det istället tvärtom. Jag gick och lade mig på en av solsängarna i skam och snart kom Taylor och hoppade på mig. Hon satt nu gränsle över mig och jag undrade vad hon höll på med? Jag brydde mig inte speciellt mycket över att hon satt på mig som hon gjorde, men var det inte hon som sagt i flera dagar att hon bara vill vara vänner?
”Inte trodde jag att vänner satt gränsle över varandra, men fine by me.” Sa jag och blinkade.
Hon smällde till mig med ena handen på magen och flinade till.
”Lite generad över att mitt lag vann eller?” Sa hon och gav mig en kaxig blick.
”Äh, jag lät er vinna. Det hade bara varit synd om er annars, vi hade ju klassat ut er.” Sa jag och log.
”Mjo, säkert…” Sa hon och skrattade till samtidigt som hon gick av mig och lade sig på solsängen bredvid. Jag hade ju gärna sett att hon satt kvar, för varje dag som går så blir hon snyggare, sexigare, attraktivare, roligare, gladare osv. Ingenting jag skulle kunna säga till henne nu, men jag hade önskat att hon kände samma sak för mig, men nej… istället ville hon bara vara vänner… men jag förstår henne ändå, jag sårade nog henne ganska mycket, och hon kommer nog ha svårt att lita på mig igen. Jag fattar inte vad som hände de dagarna då jag träffade Selena i LA. Det blev som det blev, jag drogs till henne för ett ögonblick men när vi sedan började komma tillbaka till det gamla vanliga, bråken och allt annat, då insåg jag att det aldrig skulle funka och förstod att jag varit ett svin mot Taylor. Jag och Selena har inte pratat sen jag lämnade henne på hotellet ensam utan förklaringar, men jag tror hon också insåg att det aldrig skulle funka igen.
”Vad tyst du är… vad tänker du på?” Sa Taylor och kollade på mig med ett gulligt leende.
”Allt möjligt… livet är inte alltid rättvist.” Sa jag och log tillbaka mot henne.
”Det har jag varit med om.” Sa hon och hennes leende sjönk och hon kollade upp mot himlen.
”Tänker du på honom mycket?” Sa jag lugnt och lite tyst.
”Varje dag, och det kommer jag fortsätta göra tills jag dör.” Sa hon allvarligt och svalde hårt.
”Jag är i alla fall glad att du har börjat le och skratta igen, det är de Leo vill att du ska fortsätta göra, jag är helt säker på det. Du ska också veta att han finns vid din sida hela tiden.” Nya Dr.phil här ja.
”Du är en stor del till att jag gör det.” Sa hon och kollade nu på mig igen och log.
”Bra att jag kan vara till hjälp.” Sa jag och log tillbaka samtidigt som jag blinkade mot henne.


Kommentarer
Postat av: victoria

du borde få fler kommentarer för du är jätte duktig ! <3

2011-06-06 @ 16:34:38
Postat av: Madeleine

GRYMT BRAAAAAA!!!!

2011-06-06 @ 16:37:23
URL: http://karinbeatrice.blogg.se/
Postat av: Svar till Victoria.

Oh vad glad jag blir! Tack så mycket. :D

2011-06-06 @ 16:37:31
Postat av: Lisa'A

Du skriver så jävla bra, kan du ite lägga upp en del till idag?:) (A)

2011-06-06 @ 19:10:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0