Kapitel 18.
”Varje dag, och det kommer jag fortsätta göra tills jag dör.” Sa hon allvarligt och svalde hårt.
”Jag är i alla fall glad att du har börjat le och skratta igen, det är de Leo vill att du ska fortsätta göra, jag är helt säker på det. Du ska också veta att han finns vid din sida hela tiden.” Nya Dr.phil här ja.
”Du är en stor del till att jag gör det.” Sa hon och kollade nu på mig igen och log.
”Bra att jag kan vara till hjälp.” Sa jag och log tillbaka samtidigt som jag blinkade mot henne.
Jag gick upp före Pattie idag, jag tror klockan kan ha varit åtta. Varför vaknar jag så tidigt nu för tiden? Innan kunde jag sova till två på dagen utan att ens känna skuldkänslor för att jag sovit bort hela dagen. Men det är ju inte något negativt med att gå upp tidigt av sig själv. Det hade varit en annan sak om någon väckt mig så tidigt och tvingat mig upp. Jag orkade inte ligga kvar i sängen och vänta på att Pattie skulle vakna så istället tog jag på mig min bikini och en vit strandklänning med broderier på. Jag lät mitt hår hänga rakt och satte på mig en stråhatt. Jag gick ned till stranden och solen hade precis börjat komma upp. Det var redan varmt nog för att sätta sig ned i sanden och bara njuta av vågornas ljud och fåglarna som kvittrade. Jag andades in den friska luften och tänkte på hur mycket jag älskade att vara här. Men hela tiden dyker tankar om Leo upp i huvudet, ibland bra, ibland dåliga. Jag försöker att hålla mig till de bra, men ibland dominerar de dåliga. Ibland önskar jag att det var jag som dog, bara för att jag fått leva mitt liv längre än vad han fick. Men jag får försöka intala mig själv att dem tankarna inte är bra, ibland funkar det, ibland inte.
Jag satt på stranden och jag hade riktat in mig på en kille som var ute och surfade. Jag hade inte märkt att han gått ut i havet, men jag märkte definitivt att han snart var på väg upp från havet mot mig. När han började närma sig såg jag att det var Javier som var på väg mot mig. Jag log mot honom och jag fick det underbara leendet tillbaka, vilket fick mig att bli alldeles varm inombords.
”Inte trodde jag att du skulle vara uppe såhär tidigt.” Sa han och satte sig ned bredvid mig lite andfådd. Han drog sin hand genom sitt blöta hår och torkade bort vattnet i sitt ansikte.
”Jag kunde inte sova, så vad är bättre än att sätta sig på stranden då?” Sa jag och skrattade till.
”Sant, jag brukar faktiskt alltid ge mig ut på havet och surfa på morgonen innan jag ska till jobbet.” Sa han och kollade på mig med ett leende som gjorde att jag halvt smälte.
”Men… vänta… fyller inte du år idag?” Sa jag tveksamt och var säker på att det var idag.
Han sken upp i ett brett leende och nickade glatt.
”Jag trodde aldrig du skulle komma ihåg det, men du har alldeles rätt.” Sa han glatt.
Jag skrattade till och böjde mig fram mot honom för att ge honom en snabb kram.
”Grattis!” Sa jag glatt.
”Jag och mina polare ska fira mig på min systers pojkväns klubb ikväll, du borde komma och göra oss sällskap, det kommer bli wild!” Sa han glatt och satte sin hand på min axel.
”Nja, jag vet inte… jag tror inte någon av dem jag är här med kommer vilja följa med, och jag kommer aldrig få gå ut själv.” Sa jag halvt bekymrat och kollade ned i sanden.
Varför skulle dem inte låta mig gå ut själv egentligen? Dem bestämmer ju knappast över mig, och om någon vill följa med mig så får dem gärna göra det. Enda sen vi kom hit har vi bara varit instängda på hotellområdet och bara tagit det lugnt. För en gångs skull ville jag komma ut och ha lite kul. Jag hoppas att Julia vill följa med i alla fall.
”Kom igen, om du inte får… kan du ju alltid smyga ut?” Sa han och blinkade med ena ögat mot mig.
”Det ordnar sig, men vart ligger klubben?” Sa jag glatt och kollade på honom.
”Det ligger nere i stan, det tar kanske fem minuter att gå härifrån dit. Den heter No.3, den är inte så svår att hitta, det hänger en stor röd lysande skyllt utanför. Men… jag måste till jobbet nu, men jag hoppas att du kommer ikväll.” Sa han och reste sig upp och samtidigt blinkade han mot mig och log sitt vackra leende. Jag kollade på honom en stund innan jag svarade.
”I’ll be there.” Sa jag och skrattade till.
Han vinkade till mig och sprang mot ett hotell längre bort. Jag kunde inte sluta kolla på hans extremt vältränade rygg men kom på mig själv med att verkligen stirra ut honom. Så jag skakade på huvudet och började skratta åt mig själv. Nu måste väl ändå alla ha vaknat, jag har ju nästan suttit här nere i en timme, Pattie måste i alla fall ha vaknat.
Jag skulle precis vända mig om och gå upp mot hotellet då jag blev skrämd av Julia som hoppade fram från en buske.
”Din jävel, du skrämde livet ur mig.” Sa jag och försökte få tillbaka min tappade anda.
”Haha, där fick jag dig allt.” Sa hon och stod och skrattade sitt pipiga skratt.
”Vad gör du här? Är du inte med Ryan?” Sa jag frågande men skrattade lite jag också.
”Nope, jag kom på att jag inte ägnat så mycket tid tillsammans med min bästa vän den senaste tiden, så jag ställde klockan och tänkte gå och väcka dig, men Pattie sa att hon sett dig här på stranden från balkongen så jag gick ner hit men såg att du satt med den hottien, vem är han förresten? Ni snackade ju precis som att ni känt varandra ett bra tag?” Hon gav mig en jobbigt frågande blick.
”Äh, jag träffade honom på bryggan här om dagen, jag är förresten bjuden till en klubb ikväll där han och hans vänner ska fira hans födelsedag. Är du på att sticka dit?” Sa jag och log mot henne.
”Oh, jag hoppades att du skulle fråga. Jag har känt mig lite för instängd de senaste dagarna, så lite party skadar absolut inte. Jag tror även Ryan kommer vilja följa med, vi kan ju lika gärna fråga alla andra också?” Sa hon och lät otroligt glad för en gångs skull, med tanke på omständigheterna.
”Absolut. Men först tycker jag vi ska avnjuta denna dagen på stranden.” Sa jag och kramade om henne. Vi stod där ett tag och vi behövde inte säga någonting, vi båda förstod att vi fanns här för varandra no matter what.
Dagen hade varit extremt bra, alla hade varit på ett strålande humör och vädret hade varit på topp. Jag hade för ovanlighetens skull tagit två dopp, ett tillsammans med Pattie och ett med Justin och de andra killarna. Dem var imponerade, vilket dem borde vara eftersom det inte händer ofta att jag badar. Jag och Julia hade även tagit upp idén om att vi alla skulle gå ut till klubben, men såklart ville inte de ”gamla” som vi kallade dem, följa med. Vilket var: Pattie, Mama Jan, Allison, Scooter och Carin. Dem är absolut inte gamla, men eftersom dem var så tråkiga och bara ville stanna på hotellet så fick dem det nya smeknamnet av oss alla andra som var hur taggade som helst på att dra ut. Pattie hade genast blivit nervös och började tänka på alla saker som skulle kunna hända med Justin på klubben, men Kenny och de andra killarna hade lovat att se efter honom noggrant. Det jag och Julia inte nämnt ännu var Javiers födelsedags firande. Jag hade sagt till Julia att det nog inte var en så bra idé. De flesta skulle nog bangat då och vi ville ju ha så många som möjligt med oss.
”Ni är så duktiga ni brudar, som fixar ihop sånt här.” Sa Ryan samtidigt som han trängde sig mellan mig och Julia och lade vars en arm om oss och skakade om oss. Vi skrattade till båda två.
”Visst är vi, vi kommer vara ännu duktigare när vi super dig under bordet också.” Sa Jag och gav Ryan en jobbigt busig blick som han skrattade bort.
”Phft, dröm vidare! Synd för dig att du bara är 17, annars hade jag supit dig under bordet kan jag lova.” Sa han och kollade på mig och log.
”Det har ju inte stoppat dig förr, att låta mig dricka då alltså… dessutom tror jag inte dem har samma regler för åldern på alkohol här.” Sa jag och log tillbaka fast lite kaxigt.
”Du har en poäng, vi får väl helt enkelt se och sen får vi avgöra hur kvällen kommer sluta för oss båda.” Sa han och klappade mig på ryggen samtidigt som han reste sig upp.
”Vi får väl se.” Sa jag och skrattade till och lade mig ned på min solsäng.
Kvällen hade kommit och jag hade precis kommit ut ur duschen och stod nu och försökte välja vad jag skulle ha på mig. Jag valde till slut ett par vita höga shorts till mina brunbrända ben, till det valde jag ett grönt glansigt linne som jag stoppade innanför shortsen, till det tog jag ett par blåa mockapumps. Håret lät jag bara hänga ner lite smålockit och i mittbena. När jag var klar gick jag och knackade på hos Justin och Kenny för att se om dem var klara och när Justin öppnade dörren stod han där förstenad med halv öppen mun. ”Justin, stäng munnen.” Sa jag och skrattade samtidigt som jag satte min hand på hans haka och tryckte ihop hans läppar. Han vaknade upp ur sin paralys och skrattade till generat.
”Är ni klara?” Sa jag och kollade på Justins bara överkropp och som svar fick jag ett skak på huvudet från honom. Jag skrattade till och gick förbi honom in i rummet. Kenny låg färdig på sängen och kollade på tv. ”Wassup?” Hörde jag Kenny säga från sängen, jag vände mig om och log och satte mig ned på sängen. ”Är du taggad?” Sa jag och skrattade till.
”Vem är inte? Det har varit lite segt att vara kvar på rummet de senaste dagarna. Det är på tiden att vi kommer ut och rör på oss.” Sa Kenny mörkt och reste sig upp från sängen och gick bort och sprutade lite parfym på sig.
”Precis vad jag också tänkte.” Sa jag och log.
”Fellas, jag är klar nu… let’s go.” Sa Justin när han kom in i rummet och han gick bort till mig och satte sin hand på min rygg för att trycka mig upp från sängen. När jag hade rest mig upp gick vi ut ur rummet och ut i hotellkorridoren. Jag kände en svag men väldigt väldoftande doft av parfym, jag antar att det kom från Justin eftersom han gick bredvid mig. Jag kunde inte rå för att böja huvudet lite mer åt hans håll bara för att känna av lukten ännu mer, men såklart skulle ha märka mig och kollade på mig med en frågande blick samtidigt som han skrattade till.
”Vad gör du knäppis?” Sa han och la armen om mig.
”Va? Inget…” Sa jag och kollade bort och försökte hålla mig för skratt.
Vi kom ner i hotellreceptionen där de andra satt och väntade, vilket var: Julia, Ryan, Dan, Tay och Alfredo. Jag kände att jag fick en del blickar när jag kom ner, jag antar att ingen av dem är vana att se mig lite uppklädd för en gångs skull. De senaste dagarna har mina klädval varit en aning mörka och dystra. Alla log breda leenden mot oss när vi kom fram till dem och jag kunde känna doften av alkohol. Ryan såg redan en aning berusad ut och jag undrade hur det skulle gå för honom att supa ner mig ikväll när han själv skulle bli nersupen låååååångt under bordet.
Vi gick ut på gatan utanför hotellet och än så länge var det lugnt med paparazzis och fans. Dan berättade på vägen att St Lucia är en av de ställena i världen där Justin faktiskt inte har så många fans. Det är en av anledningarna till att dem ofta åker hit när dem ska på semester. Men visst finns det några enstaka men dem brukar oftast vara för blyga för att komma fram till dem. Det kändes så tyspiskt… för när jag precis pratat med Dan om paparazzis och fans så såg vi plötsligt hur det började blixtra på andra sidan gatan, där stod det en man med en kamera i högsta hugg och tryckte av bild efter bild. Det fick mig att känna ett stort obehag, vad skulle tidningarna börja skriva om dem såg mig på bild tillsammans med Justin, det hade redan stått i tidningen om Ryan och Julia, men eftersom dem var ett offentligt par brydde dem sig inte speciellt mycket om tidningarna. Men jag å andra sidan som inte är någons flickvän här… det kan börja spekuleras en himla massa, om vems flickvän jag är.
Jag kände en hand på min axel och såg att Tay nu gick bredvid mig med ett stort leende på läpparna. ”Bry dig inte om kameramannen, dem brukar vara väldigt lätta att ignorera, eller det funkar för mig i alla fall.” Sa han och skrattade till samtidigt som han klappade mig på axeln.
”Jag ska försöka.” Sa jag och log och suckade till lite.
Vi kom till slut fram till klubben och utanför hängde den stora röd lysande skylten. Musiken dunkade ända ut på gatan och det såg ut att vara hyfsat med folk där inne, inte för mycket och inte för lite heller. Plötsligt såg jag Javier komma gåendes ut från klubben med en cigarett i munnen, han fick syn på mig och sken upp i ett stort leende. Han slängde ifrån sig cigaretten och gick fram till mig och kramade om mig hårt. ”Du kom!” Sa han glatt och skrattade till.
Jag kollade runt på gänget som kollade frågande på mig och jag gav ifrån mig ett oskyldigt leende. Jag såg att Justin inte var så nöjd med det, men det var någonting jag fick ta med honom imorgon. Nu var jag här för att ha kul. ”Varför skulle jag inte?” Sa jag glatt och skrattade till.
Vi alla gick in och Javier visade oss ett bord. Han hade även lagt märke till Justin och hälsat på honom. Han hälsade även på de andra i gänget och dem hälsade glatt tillbaka. Snart kom Javier in med en bricka, det stod minst 30 shots på den och vi alla blev en aning chockade. Men innan jag hann reagera så hade Ryan redan svept två stycken. Jag skrattade åt hur galen han var och tog upp en jag också och skålade med Javier som också tagit en. ”Grattis på födelsedagen igen!” Skrek jag och svepte min shot. Jag tror aldrig jag varit med om någon godare shot, den hade smaken av jordgubb och smakade nästan ingen sprit alls. Det skulle bli lätt att få mig full ikväll, vilket jag inte strävade efter direkt. Jag tog en till, och jag såg att Justin också hade velat ta en men Kenny hade lovat Pattie att hålla koll på honom så att han inte drack någonting ikväll. Jag tyckte synd om honom och skrek plötsligt ”Kenny, kolla han där borta som liknar dig.” Jag pekade åt något random håll och Kenny vände sig direkt dit, jag såg Justins busblick och han svepte snabbt en shot. Ingen annan hade heller verkat lägga märke till Justins shot och det gjorde oss båda lättade.
Kvällen fortsatte och snart hade vi allihopa fått i oss en del dricka, förutom Kenny och Justin. Men dem såg faktiskt inte ut att ha tråkigt för det. Vi alla satt och skrattade och pratade tillsammans. Snart kom Javier till oss igen och han böjde sig ner mot mig och viskade i mitt öra. ”Får jag lov?” Jag blev lite generad av frågan och satte handen för min mun lite diskret och flinade till. Han sträckte fram sin hand mot mig och jag tog tag i den och reste mig upp. Det kändes verkligen att jag suttit ner under hela tiden som vi druckit för när jag reste mig upp kände jag hur det snurrade till lite i huvudet. Jag vände mig om och gjorde en chockad blick mot Julia som också såg en aning chockad ut men även väldigt exalterad. Min blick gled över till Justin som såg en aning fundersam ut, men jag brydde mig inte speciellt mycket för tillfället utan vände mig om mot Javier som nu stod vänd mot mig. Låten som spelades hade jag aldrig hört tidigare, det var någon spansk låt och det var många som stod och dansade runt om oss. De flesta dansade som oss, två och två och de flesta var även väldigt duktiga på att dansa. Jag tänkte mig själv hur jag såg ut här bland alla dessa duktiga dansarna och hoppades att jag inte skulle skämma ut mig själv. Javier tog båda mina händer och förde mig närmare hans kropp. Snart möttes våra pannor och vi båda två flinade till. Han snurra runt mig och snart höll han sin hand på min korsrygg och böjde mig ner mot golvet. Jag kom efter ett tag in i hela dansandet och kände mig snart som en av alla de som dansade. Snart kände jag att dansen blev lite för intim mellan mig och Javier, men såklart ska alkoholen alltid ta över och gjorde att jag inte brydde mig för tillfället. Jag kände Javiers hand på baksidan av mitt lår och snart drog han upp mitt ena ben mot hans höft. Jag höll mina händer om hans nacke och våra blickar möttes hela tiden. Varje gång skrattade vi båda till och jag kunde känna attraktionen, men till slut innan det hann leda till något annat lyckades jag sätta en spärr och kysste han på kinden och log. ”Tack för dansen.” Sa jag innan jag vände mig om och gick bort mot bordet, där nu bara Justin och Kenny satt. Jag satte mig ned med ett stort leende på läpparna och kollade på Justin som såg ut att stirra på Javier.
”Vart är dem andra?” Sa jag och kollade på Kenny.
”Dem gick till baren, det var en kille som kom hit och sa att dem skulle köra något ölrace, och vem tackar nej till det egentligen?” Sa han och skrattade till.
”Tydligen ni två?” Sa jag och kollade frågande på Justin som såg en aning uttråkad ut.
”Jag har ett jobb att sköta och Justin får inte dricka av Pattie.” Sa han och gav Justin ett hånleende.
”Kenny, kan vi inte dra hem… jag är sjukt less på detta stället.” Sa Justin små surt.
”Absolut, whatever you say.” Sa han och såg förvånat på Justin som nu reste sig upp.
Jag själv började också känna mig lite trött, dansen hade fått mina fötter att värka och jag kunde tänka mig att dem andra inte skulle dra hem förrän senare, eftersom dem nu fick i sig ännu mer dricka. Javier hade jag inte sett vart han tog vägen efter dansen men han syntes inte till någonstans i lokalen, sen kände jag mig lite dum mot Justin som dansat med Javier mitt framför hans ögon, när jag egentligen visste hur han kände för mig. Och om vi gick hem före alla andra kanske vi skulle kunna få lite tid att prata utan att någon störde oss.
”Vänta… jag följer med.” Sa jag och reste mig upp och gick fram till Kenny och Justin som stannat.
”Säker på att Javier vill att du drar?” Sa Justin och blinkade jobbigt mot mig.
”Han bestämmer väl inte om jag ska stanna eller inte?” Sa jag frågande.
”Nänä, jag bara tänkte… äh skitsamma.” Sa han och vände sig om och började gå mot utgången.
Jag brydde mig inte om att fråga vad han tänkt säga, han betedde sig bara väldigt barnsligt för tillfället. Och under promenaden hem hade vi alla tre gått tysta.
”Justin, kan du och jag gå och prata vid poolen?” Sa jag när vi kommit fram till hotellet.
”Mjo, visst.” Sa han och började gå mot poolen.
”Jag går upp på rummet.” Hörde vi Kenny säga bakom oss. Jag vände mig om och gjorde tummen upp mot honom och log, han log tillbaka och gick iväg.
Vi kom fram till poolen och satte oss ned på vars en solstol.
”Vad är det med dig ikväll?” Frågade jag Justin så fort vi satt oss ned och han kollade upp på mig.
”Ingenting, vaddå då?” Sa han och kollade på mig förvånat, men jag kunde se på långa vägar att han ljög. Jag hade varit med innan om när han ljugit för antingen sin mamma eller Kenny, och då höjde han alltid på sina ögonbryn och försökte spänna ansiktet för att inte visa hur han kände.
”Du har varit helt spänd hela kvällen, du har knappt sagt någonting och du har knappt kollat på mig när jag försökt prata med dig…” Sa jag fortfarande frågande.
”Det har inte varit meningen isåfall, jag har snarare försökt att kolla på dig så mycket det går under kvällen, du är otroligt vacker ikväll ska jag säga.” Sa han och kollade mig djupt i ögonen.
Jag blev såklart generad som alltid och skrattade till lite och kollade ned i marken.
”Men något måste det ha varit, jag har aldrig sett dig så nere som du var ikväll.” Sa jag och blev allvarlig igen, våra blickar möttes åter och han såg nästan lite sur ut nu.
”Det gör bara ont att se dig dansa med någon annan, jag är fortfarande sjukt ledsen för det jag gjorde mot dig och vill att vi ska vara mer än vänner, men eftersom att du inte vill detsamma så kan jag inte göra så mycket mer än att sitta och kolla på när han där Javier kladdar på dig. Han förtjänar inte dig.” Sa Justin och nu lät han arg men ändå bekymrad. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på det han just sagt. Visst, jag visste att han ville mer än vänner, det hade jag märkt sen dagen då han hoppade ut ur bilen och bad om förlåtelse. Men att han var avundsjuk på att jag dansade med en annan kille, trodde jag faktiskt aldrig. Jag fick dåligt samvete och tog hans hand i min.
”Justin… jag vet inte vad jag ska säga. Jag måste bara få mer tid att tänka.” Sa jag med en suck och släppte hans hand och reste mig upp och började gå mot hotell entrén. Justin satt fortfarande kvar och när jag kom upp på hotellrummet sov Pattie. Jag smög fram till balkongdörren och öppnade den sakta, när jag kom ut på balkongen såg jag att Justin fortfarande satt kvar vid poolen. Jag undrade vad han tänkte på just nu och kände mig nästan lite dum som gjorde det så svårt för honom. Men en sak som jag kom på att jag glömt säga till honom var att jag inte var ute efter att få Javier. Honom såg jag bara som en vän, som var väldigt attraktiv, men som jag aldrig skulle kunna tänka mig som min pojkvän. Jag tog upp min mobil och skulle smsa Justin, men istället hade jag fått en note om att han uppdaterat sin twitter. Jag tryckte in och såg att han skrivit – Can you tell me once again, how we’re gonna be just friends? – Lite ovanligt för att vara honom, jag menar, han brukar inte vara den som skriver ut tweets som är privata. Men genom det här förstod jag att han förmodligen var en aning förvirrad. Men jag fick ta det med honom imorgon, och om jag inte gjorde det då så hade vi en och en halv vecka på oss att reda ut det. Jag vill ha Justin, men jag är rädd att han kommer göra likadant mot mig som han gjorde förra gången. Jag vill att han ska förstå att jag är rädd.
Älskar att du skriver realistisk tillskillnad från andra noveller då dom förlåter varadra direkt - det är mycket bättre när dom måste kämpa :)
Fortsätt som du gör - du skriver allt perfect!:)
Dö, du skriver förbaskat bra! Du vet alltid hur du ska skriva, och du skriver så bra! :)
Du skriver awesome!
Längtar till nästa del! :)