stuckinthebieberstory

Jag vaknade till med ett litet ryck och öppnade ögonen sakta och gnuggade dem för att få bättre syn. Hur länge hade jag sovit egentligen? Jag satte mig upp på bänken och grimaserade åt min ömma kropp. Hur kunde jag ha somnat här? Jag började kolla runt och det hade kommit lite folk som satt sig ned på bänkraderna. Min blick svepte fram och tillbaka, men snabbt stannade den på bänkraden mitt emot min. ”Justin?” Sa jag frågande och fick gnugga mig än en gång i ögonen.
”Jävlar vad du är bra på att sova.” Sa han och log ett jobbigt leende mot mig.
”Men… vad gör du här? Jag såg när flyget… åkte iväg?” Sa jag och fattade ingenting.
”Saken är den att jag och Kenny blev skithungriga, så vi fick boka om vårt flyg. Vi hatar flygplans mat. Sen när vi satt där på en av restaurangerna så ser vi plötsligt dig komma kutandes förbi, så vi fick kasta i oss maten och sen så gick vi hit, men då låg du och sov som en stock, så vi ville inte väcka dig. Men frågan är ju egentligen… vad gör du här?” Sa han och skrattade till.
Det pirrade till i magen av hans fråga, och jag visste nästan inte vad jag skulle svara men jag tog ett djupt andetag och gick och satte mig bredvid honom.
”Innan jag börjar så måste jag ju bara fråga vart Kenny är?” Sa jag och gav honom en frågande blick.
”Han gick iväg för att köpa dricka och tidningar till flygresan.”  Sa han och log.
”Men ofta han bara lämnar dig själv sådär?” Sa jag och än en gång gav jag honom en frågande blick.
”Som du kanske ser så är det inte så jättemycket folk här än, så det är lugnt. Men nu vill jag veta vad du gör här Tay.” Sa han glatt och kollade mig i ögonen.
”Jo… anledningen till att jag är här är typ för att… jag inte vill att du ska åka hem. Allting har blivit helt fel mellan oss på den här resan. Saken är den att jag är rädd Justin, jag är rädd att jag ska bli sårad igen, jag kommer inte palla det. Men under de senaste dagarna har jag tänkt på… oss… och jag har insett att jag i stort har ljugit för mig själv hela tiden. Du får en andra chans på ett villkor…” Sa jag och fick ta ett djupt andetag. Han log ett brett leende och tog min hand.
”Och det villkoret är?” Sa han och skrattade till.
”Att vi inte går för fort fram.” Sa jag och log mot honom.
”Absolut… men det är fan imponerande att du tog dig ända hit för att berätta detta för mig, det trodde jag faktiskt aldrig.” Sa han och skrattade än en gång till och klämde till min hand.
”Jag skulle förmodligen aldrig fått chansen till det annars, eftersom du bara tänkte leava mig.” Sa jag och plutade med underläppen på skojj. Vi blev avbrutna när Kenny kom tillbaka och slängde sig på bänkraden mitt emot oss med ett brett leende. ”Wassssup Tay, inte trodde jag att du skulle vilja följa med oss till Stratford?” Sa han och log brett mot mig.
”Hrm… Kenny… jag tror vi får avboka biljetterna och åka tillbaka till hotellet.” Sa Justin och kollade menande på Kenny som lös upp och gav ifrån sig ett ”ohhhhhh, jag förstår.” och lade till en blinkning med ena ögat. Både jag och Justin blev lite generade och jag fnittrade till.
”Men vi nämner inte att detta har hänt för någon, inte ens mamma… jag hade nämligen tänkt ringa henne när vi hade landat i Stratford, hon hade förmodligen flippat ur att jag åkt utan hennes tillåtelse, men nu kommer vi ju komma tillbaka till hotellet innan dem har vaknat, så vi låtsas som ingenting… okej?” Sa Justin allvarligt men la till ett skratt på slutet. Både jag och Kenny nickade och log.

Dem hade avbokat sina biljetter och vi satt nu i taxin på väg tillbaka till hotellet. Under hela bilresan så hade Justin hållt om min hand och jag var glad att allting nu var löst mellan oss två.
När vi kom fram till hotellet så gick vi tillbaka till våra rum, jag öppnade dörren till mitt och Patties rum sakta och smög in. Jag stängde dörren efter mig så tyst jag kunde och när jag vände mig om tändes en lampa och där stod en förvånad och lite irriterad Pattie. ”Taylor, vart har du varit? Jag har varit så orolig.” Sa hon och kollade irriterat frågande på mig.
”Öhm, eh… ute…” Sa jag och gav ifrån med ett osäkert leende.
”Knappast, jag stod på balkongen och såg dig, Justin och Kenny hoppa ut från en taxi… För det första kan Kenny reglerna och vet att han inte får låta Justin vara ute till klockan halv fem på morgonen, för det andra… varför hade dem sina resväskor med sig?” Hon hade nu kommit lite närmare mig.
”Ehm… jag vill inte vara så… men du får nog prata med Justin istället.” Sa jag nervöst.
Utan att ge mig en blick gick hon förbi mig och ut genom dörren. Jag tog snabbt upp min mobil och smsade Justin – OMFG, din mamma är på väg till ditt och Kennys rum och jag kan lova att hon inte är på humör. ;o – Jag fick inget svar tillbaka och jag hade lagt mig ned i sängen och höll på att somna när Pattie kom tillbaka. ”Taylor, är du vaken?” Sa hon tyst och satte sig ned på sin säng. Jag reste mig upp och kollade på henne. Där satt hon och såg pigg ut. Jag gav henne ett osäkert leende, jag kunde inte se på henne om hon fortfarande var arg eller inte.
”Förlåt för min lilla utskällning innan, eftersom jag inte visste hur det låg till så visste jag heller inte hur jag skulle reagera när du kom in här klockan halv fem på morgonen utan någon direkt förklaring. Men Justin har berättat allt nu, att du åkte efter dem för att säga till dem att dem skulle komma tillbaka eftersom du visste hur orolig och arg jag skulle bli…” Sa hon och log.
Justin hade alltså ljugit ihop en liten egen historia, men det var väl helt okej för min del.
”Precis, men var inte arg på Kenny bara… eftersom han är Justins livvakt så måste han ju följa med Justin vart än han går, så han gjorde bara som han blev tillsagd.” Sa jag och log tillbaka.
”Nejdå, det ska jag inte vara. Jag förstår precis vad du menar. Men bara allting är okej mellan dig och mig, det var inte alls meningen att vara så arg på dig.” Nu var det Pattie som såg lite osäker ut.
”Det är absolut ingen fara. Du är en mamma och mammor har all rätt att bli oroliga.” Sa jag och skrattade till, hon skrattade med mig och lade sig ned under täcket.
”Vi kan ju i alla fall försöka sova i någon timme till innan vi går upp.” Sa hon och gäspade.
”Gärna för min del.” Sa jag och fnittrade till.
Pattie släckte sin sänglampa och min mobil vibrerade till på sängbordet. Det var från Justin – Det är lugnt nu, fick hitta på lite bara. Vi ses imorgon eller ”senare” hehe, sov gott beautiful. – Jag log åt hans sms och lade mobilen på bordet igen och det tog inte lång tid innan jag somnade.

Jag vaknade av att jag hörde folk prata utanför sovrummet. Jag reste mig upp yrvaken från sängen och satte på mig en stor vit t shirt. Jag gick ut från sovrummet och möttes av hela gänget som satt i sofforna och pratade med varandra. Dem allihopa stannade upp och kollade på mig. Jag kände att det hettade till om mina kinder och men egentligen, vad har jag att skämmas för? Istället lättade jag upp den pinsamma stämningen genom att på ett tröttsamt sätt säga ”wasssup?” och de andra i soffan började skratta och skrek wassup tillbaka. Jag gick fram och satte mig på en av soffkanterna bredvid Julia som satt i Ryans knä. Jag mötte Justins blick och blicken var inte vilken blick som helst utan snarare typ ”sovrummet nu?” blick. Jag skrattade till och skakade på huvudet.
”Okej, lyssna nu allihop! Idag ska vi ALLA tillsammans ge oss ut i djungeln på lite äventyr. Vi ska möta upp vår guide klockan tolv vid Amazona skogen. Han ska guida oss runt i djungeln och vi ska även försöka hinna med att bada in en sjö som ligger vid vattenfallet New Jerusalem fall.” Sa Carin bestämt och kollade på oss allihop som satt i sofforna. Alla nickade åt det hon precis sagt och jag kollade på klockan som satt på en av väggarna och den visade på halv tolv. Jag fick lite panik och reste mig upp för att gå in i sovrummet och byta om. ”Taylor, vi ska åka om tio minuter så om du inte vill gå i djungeln i pyjamas så borde du nog skynda dig.” Skrek Ryan och alla började skratta. Jag vände mig om mot honom och gav ifrån mig ett fake skratt och skyndade mig in i sovrummet och slängde på mig min bikini, ett grönt mag linne och ett par svarta shorts. Håret lät jag hänga och jag satte på mina solbrillor och även mina flipflop. Jag gick ut i vardagsrummet och satte mig ned i soffan igen tillsammans med alla. ”Snabb tjej.” Sa Alfredo och blinkade åt mig. Jag himlade med ögonen samtidigt som jag skrattade och virrade på huvudet. Dessa killar alltså.

Att åka till djungeln hade inte tagit lång tid och under bilresan dit så hade vi alla haft allsång i den stora vanen vi åkte i. Chauffören hade satt på All right now med Free och den kunde vi alla såklart, och Ryan, galen som han är… körde lite för mycket allsång och ibland kunde man inte hålla sig för skratt när han fick alldeles för falska toner. Justin hade satt sig bredvid mig och i smyg höll han min hand, men såklart såg Julia det och under hela bilresan hade hon suttit och gett oss båda jobbiga blickar. Jag brydde mig inte om att Julia visste, och egentligen skulle jag inte bry mig om någon annan visste det heller, men eftersom vi bestämt att vi inte skulle gå för fort fram så är det bättre att vi håller tyst om det tills det har blivit lite mer seriösare.

När vi nu var framme och guiden hade mött upp oss, gav vi oss in i djungeln. Jag tyckte nästan det var läskigt, jag tänkte bara på alla ormar, apor, spindlar och andra småkryp som befann sig runt om oss. Guiden hade även berättat på väldigt knakig engelska, att det fanns mycket farliga ormar i djungeln, och det fick ju verkligen inte mig att må något bättre alls. Kenny hade lovat att han skulle gå bredvid mig hela vägen till sjön och när vi hade kommit en bit fick jag även rida på hans rygg eftersom vi sett en orm i en håla inte alls långt ifrån oss. ”Du får säga till när det blir för tungt.” Sa jag och skrattade till. ”Taylor lilla, har du redan glömt att jag är Justins livvakt? Ingenting ska behöva vara för tungt för mig. Och du ska bara veta hur många gånger i veckan jag får bära Justin på ryggen för att han är alldeles för lat och jag kan lova att han väger nog liiiiiite mer än dig.” Sa han och skrattade.
Justin och Alfredo som gick framför oss gick bara och larvade sig hela tiden. Dem skrämde upp varandra mer och mer för varje minut som gick. Dem lurade varandra att det dök upp ormar överallt hela tiden och man kunde inte hålla sig för skratt när dem båda två hoppade till och höll på att ramla när det kom en apa hoppandes framför dem. Den svingade sig mellan alla träden och Kenny och jag skrattade så mycket att vi efteråt fick ta vars ett djupt andetag för att få tillbaka andan.
”Ha-ha, jättekul… Tay, akta så du inte får en spindel i håret, jag menar… dem där grenarna är inte långt ifrån ditt huvud.” Sa Justin och gav mig en bus blick.
”Istället för att påpeka det till mig så borde du nog kolla framför dig så att du inte trampar på den stora tarantellan som är där på marken?” Sa jag och skrattade till samtidigt som jag pekade.
Han skrek till och hoppade bak till mig och Kenny och tog tag i Kennys arm. Både jag och Kenny började asgarva igen och självklart hade jag bara skojat med honom. När han fick reda på det gav han oss en tjurig min. ”Du skrämde fan livet ur mig.” Sa han och pustade ut.

När vi äntligen kom fram till vattenfallet kunde Kenny släppa ned mig från sin rygg och jag gick fram till de andra i gänget. Guiden berättade att detta var den varmaste sjön i St Lucia, det är ungefär 35 grader och det finns bara lite småfisk som lever i den, inget annat läskigt. Tack och lov för det! Vi alla tog av oss våra kläder och hoppade i sjön, det var verkligen jättevarmt. Såklart började vi alla ha vattenkrig och stänkte vatten på varandra hit och dit. Tay, Dan, Alfredo och Kenny hittade en klippa som man kunde hoppa ifrån och från den gjorde dem en massa galna grejor, volter, dykningar osv. Allison, Carin, Mama Jan, Scooter och Pattie hade gått vidare med guiden men dem skulle komma tillbaka om en timme. Julia och Ryan hade bara tagit ett dopp sen hade dem gått upp och satt sig på en klippa för att få lite sol på sig. Justin kom simmandes mot mig med ett brett leende på läpparna. ”Har du kul?” Frågade han glatt.
”Jadå, du också hoppas jag?” Sa jag och skrattade till. Jag kände hans händer på mina höfter, och den beröringen från honom hade jag inte känt sen New York. Det fick mig att rysa och jag fnittrade till lite. ”Klart jag har, men kom jag vill visa dig en sak.” Sa han och tog tag i min hand och drog med mig bort från alla, vi rundade en bergsvägg och snart kunde jag inte höra de andra killarna från gänget som höll på att skrika och skratta så att man nästan blev döv. Där vi var nu var det alldeles tyst och solen lös rakt på sjön, eftersom den inte täcktes för av en massa träd. Det fanns även en bergsvägg där det rann ned ett tunt lager med vatten, det hördes knappt. Justin vände sig om mot mig och log. ”Visst är det fint?” Sa han glatt.
”Hur visste du att det fanns här?” Sa jag och skrattade till.
”Hemlis.” Sa han och gav mig en bus blick.
Jag antog att eftersom han varit i St Lucia innan så har han väl förmodligen varit här också. Han kollade mig i ögonen och gick mot mig. Jag backade och snart stoppades jag av bergsväggen med det rinnande vattnet. Justin satte sina händer mot bergväggen och kollade mig i ögonen.
”Om jag kysser dig nu, går jag för fort fram då?” Sa han och log.
”En skadar väl inte.” Sa jag och skrattade till.
Han skrattade också till och snart nuddade våra läppar varandra. Det blev lite mer än bara en kyss för snart kände jag hans tunga mot min och ingen av oss ville sluta. Vi avbröts när vi hörde Kenny ropa långt bort. ”JUSTIN!” Vi båda två började snabbt simma tillbaka och när vi kom runt bergsväggen pustade Kenny ut. ”Dude, där skrämde ni nästan slag på mig. Försvinn inte så en gång till, snälla.” Sa han och skrattade till lite. Jag simmade bort mot Ryan och Julia som båda satt med jobbigt frågande blickar och halv skratta. ”Äh, lägg av!” Sa jag och skrattade samtidigt som jag klättrade upp från sjön. ”Hade ni det mysigt där borta?” Sa Ryan jobbigt.
”Om du anser att kolla på fiskar är mysigt, så okej.” Sa jag och gav honom en kaxig blick.
Han blev tyst efter det och jag älskade mig själv för att jag är så bra på vita lögner. Justin gick upp till de andra killarna som fortfarande hoppade från den höga klippan. Dem hade nu en tävling om vem som kunde hoppa ”coolast” ned för klippan. Tuffa killar!


Snart kom de andra tillbaka efter sin lilla guidetur och då var det dags för oss alla att åka tillbaka till hotellet. Killarna var helt tysta hela bilresan och halvsov nästan, men det kan man ju förstå, eftersom dem tagit ut all sin energi i sjön. När vi kom tillbaka till hotellet bestämde vi att vi skulle gå och duscha och göra oss iordning och sen träffas nere i restaurangen och ha en gemensam middag.
”Vem ska duscha först?” Sa Pattie med sin ljusa röst.
”Du kan duscha först, jag vill bara lägga mig ned lite innan jag gör mig iordning.” Sa jag och gick in i sovrummet och lade mig på sängen. Pattie gick in i badrummet och jag tog upp min mobil och gick in på twitter. Justin hade uppdaterat – Jungle day with the crew, and tonight it’s common dinner with those I call my family. Let’s call it #theperfectday – Jag såg även att Kenny hade uppdaterat – From now on i’m @TaylorColeman ’s back carrier. Perfect day with the crew. – Jag skrattade till åt det han hade tweetat och jag var ju tvungen att twittra tillbaka – @KennyHamilton can you pick me up before dinner, i don’t want to walk down to the restaurant? – Efter ett tag blev Pattie klar i badrummet så jag gick in och duschade, när jag var klar satte jag på mig en vit virkad klänning, det var broderier av blommor och andra mönster, under den hade jag ett vitt linne för att man inte skulle kunna se igenom. Skorna blev ett par bruna ballerina skor och håret plattade jag bara.

När vi kom ner i restaurangen satt alla där redan och hade beställt in dricka. När jag och Pattie satte oss ned blev alla tysta och de flesta kollade på mig. Scooter harklade sig och jag mötte hans blick. ”Taylor…” Sa han allvarligt och jag blev nästan lite rädd av tonen på hans röst. 
”Idag när jag, Carin, Pattie, Mama Jan och Allison var ute och gick i djungeln kom vi på en ideé och vi hade velat fråga dig vad du tycker om den, för man kan säga att vi gör det här för din skull, och även din bror… Leos. ” Han lät fortfarande allvarlig men hans ton hade tonats ner lite. 
Så fort han nämnde Leos namn stannade mitt hjärta till för någon sekund och jag fick nästan svårt att andas kändes det som. Det hade gått några dagar nu när jag inte tänkt på Leo alls. 
”Vi hade tänkt starta en organisation som ska samla in pengar och sedan skänka dem till cancer drabbade barn. Vi hade tänkt att den skulle heta Leo, men vi ville prata med dig innan vi bestämde något.” Han lät lite osäker på rösten och han var nog rädd över vad jag skulle svara. 
”Det är jättefint att ni vill göra något sådant, och jag blir jätteglad för det. Finns det någon chans att jag kanske skulle kunna få vara med i själva organisationen?” Sa jag och log.
”Absolut, vi hade nästan hoppats på att du skulle fråga.” Sa Scooter och nu lade han till ett smile. 
Tanken på att dem verkligen tänkte på mig och på Leo fick mig att bli alldeles rörd. Jag kände hur gråten satt i halsen och för att inte göra stämningen låg, så reste jag mig upp. 
”Ursäkta mig.” Sa jag och gick fort iväg ut genom en stor skjutdörr och ut till poolen. 

Jag kom ut och satte mig ned på en av solstolarna. Jag lät tårarna rinna ned för min kind och jag kunde inte sluta gråta. Det var ett tag sedan jag faktiskt grät vid tanken av Leo. Jag saknade honom så mycket och jag önskade att han kunde ha varit här med mig nu och upplevt allt detta med mig. Men jag uppskattade verkligen det Scooter och de andra tänkte göra för hans och min skull.
Jag kände plötsligt en hand på min axel och jag vände mig bak. Justin satte sig mitt emot mig och kollade på mig med en bekymrad blick. ”Snälla, gråt inte.” Sa han och torkade bort en tår från min kind.
”Jag vet, jag borde inte gråta. Men jag saknar honom så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen.” Sa jag och lät skrovlig på rösten av all gråt.
”Och han saknar dig lika mycket, men han finns med dig varje dag och han får uppleva allt du upplever. Och han är jätteglad för att du är glad och har roligt istället för att stänga in dig själv och deppa.” Sa han och tog min hand och kramade om den hårt.
”Men allt hade bara varit så himla mycket lättare om han hade levt. Jag kan inte föreställa mig att han sitter här bredvid mig just nu, det går bara inte.” Sa jag och grät fortfarande, men nu lite mer.
”Jag lovar dig, han finns här alltid. Och om han inte gör det, så finns han i ditt hjärta.” Sa han och satte sin hand på sitt hjärta och log. Jag log tillbaka mot honom och böjde mig fram och kysste honom. ”Tack för att du finns.” Sa jag och skrattade till samtidigt som jag torkade bort tårarna.
”Tvivla aldrig på det.” Sa han och log.