stuckinthebieberstory

Veckan har varit ett helvete rent ut sagt, både i skolan och utanför den. Allt fler har börjat komma fram till mig i skolan och frågat om det är sant att jag är Justins flickvän, och fast att jag säger nej varje gång så fortsätter ändå alla att komma fram. Men det är nog inte det värsta… det är någon som fotat när jag slog Selena på Beverly Centre. Bilden har spridit sig över hela internet och nu ser alla mig som någon uppmärksamhetshora. Jag är snarare tvärtom, jag vill absolut inte ha den här uppmärksamheten jag har fått nu de senaste två veckorna. Folk har även börjat förfölja mig på gatan, på väg hem och på väg till skolan. Antar att det är dem man kallar paparazzis i ”kändisvärlden”. Jag skulle bara vilja slänga mina skor på dem. Jobbigare människor får man leta efter. Jag tycker det är jobbigt när en människa med en kamera följer efter mig, undra då hur Justin känner när femtio stycken sådana människor följer efter honom, VARJE DAG. På tal om Justin, man kan ju inte säga att han blev överlycklig när han fick reda på att jag slagit Selena. Jag antar väl att hon ringde honom direkt, sen har han väl också sett bilderna på internet. Men han ringde upp mig samma kväll och skällde ut mig efter noter. Jag tror inte jag kan minnas att jag hört honom så sur innan. Och jag som tyckte han var överdrivet arg då jag blev attackerad av hans fans på nöjesparken, men det var ingenting gemfört med hur arg han var nu. Varje gång jag försökte förklara mig, så avbröt han mig och sa att han inte orkade lyssna på mitt skitsnack. ”Du har gått för långt Tay!”
Jaså, har jag gått för långt? Han kanske borde lyssna på hur mycket hans häxa till ex, provocerade mig. Inte konstigt att man flippar ur. Men om han tycker det är bättre att försvara Selena så har jag inget mer att säga till honom. ”Vad har hänt med dig egentligen? Först det som hände uppe på berget och nu går du och slår mitt ex?” Under hela samtalet lät han nedvärderande och det fick mig att både bli ledsen och en aning arg också. Jag satt för det mesta tyst genom hela samtalet och lät honom skrika på i telefonen. När han sedan tystnade sa jag ”Är du klar?” Han gav ifrån sig ett argt skratt, eller hur man ska förklara det och sen klickade han mig. Jag slängde bara iväg min mobil och vi har inte hörts på flera dagar. Killen vet precis hur han ska sköta konflikter, absolut. Good work dude!

Jag hade inte orkat gå till skolan idag. Jag ville bara få en dag för mig själv utan en massa människor som hänger runt om mig. Melody ringde mig efter skolan och berättade en god nyhet iallafall.
”Lagkaptenen, du vet hon… Melissa… hon berättade idag att vårt basketlag och cheerleaderlag har blivit uttagna till att få åka till Washington om en vecka och se Washington Wizards spela mot Lakers. HUR FETT ÄR INTE DET?” Skrek hon nästan exalterat i mitt öra.
Jag har aldrig riktigt varit intresserad av basket, men att se Lakers spela, det är något jag alltid har velat göra. Leo älskade dem, han ville alltid att vi skulle försöka skaffa biljetter så att vi kunde gå och se dem när dem spelade hemma. Men varken jag eller mamma orkade någon gång. Jag ångrar nästan att jag aldrig gick med honom. Men den här gången kommer jag verkligen inte tacka nej.
”Fan vad nice. Men ska man betala flyg och hotell själv?” Sa jag frågande men glad.
”Nej, det betalar det där företaget som valt oss. Så det är chill.” Sa Melody lugnt.
”Oh, jag längtar redan.” Sa jag och skrattade till.
”Jag med. Men du, varför var du inte i skolan idag förresten?” Sa hon frågande.
”Nja, jag pallade inte. Jag ville bara få en dag med mig själv utan någon annan jobbig jävel runt omkring. Det har blivit massa skit nu sen bilderna på mig och Selena dök upp.” Sa jag dystert.
”Äh, gumman… det löser sig! Jag finns här, glöm inte de. Men jag måste sluta nu, jag ska handla med mamma. Men vi ses imorgon hoppas jag? Love you.” Sa hon och lade på luren innan jag hann svara tillbaka. Jag suckade när jag lade på luren och lade mig ned i min säng. En positiv sak… jag skulle få se Lakers om en vecka. Om dem inte vinner, så måste jag seriöst ha otur med livet.
Telefonen ringde igen och jag hoppades nästan på att det skulle vara Justin som ringde och ville be om ursäkt för sitt beteende för någon dag sedan. Men till min förvåning var det Scooter.
”H-hallå?” Sa jag orsäkert när jag lyfte upp luren mot mitt öra.
”Hej Taylor! Hur mår du?” Sa han glatt, ovanligt… han brukar alltid låta så allvarlig.
”Jodå, jag mår bara bra. Hur mår du själv?” Sa jag fortfarande lite osäker.
”Jo, jag mår också bra tack. Men du, jag ska komma till saken snabbt… det ska hållas en presskonferens i Washington om en vecka… om ja, du vet… organisationen vi ska starta. Och både jag, Carin och Pattie hade gärna sett att du var med oss där då och pratade lite om hur livet var innan Leo… dog… och ja, lite sånt. Vad säger du om det?” Sa han snabbt och glatt.
Fanfanfanfan, presskonferensen är om en vecka, och det är Lakers matchen också. Dem är i och för sig i samma stad, men tänk så är dem samma tid?
”Ehm… cheerleader- och basketlaget på min skola blev uttagna idag, till att få åka och se Washington Wizards mot Lakers, och det är också om en vecka. Så jag tror inte jag kan Scooter.” Sa jag bekymrat och det tog en stund innan han svarade mig.
”Jaha… hm… men vi kan alltid försöka flytta konferensen så att tiderna inte krockar med varandra? Skulle det vara bättre?” Sa han tveksamt, man hörde att han tänkte.
”Jo, det skulle väl funka.” Sa jag osäkert. Jag har ju ingen aning om vilken tid matchen är.
”Matchen börjar halv åtta på kvällen, så vi kan ju ha konferensen vid fyra på eftermiddagen?” Det var precis som om han hade läst mina tankar. Jag skrattade till för mig själv.
”Det blir jättebra. Men hämtar ni upp mig på flygplatsen?” Sa jag glatt.
”Absolut! Härligt att du vill vara med, vi räknar med dig nu Tay!” Sa han och skrattade till.
”Räkna med mig!” Sa jag och skrattade med honom.
”Perfekt! Men vi hörs när dagen kommer, så vi planerar när vi ska hämta dig och sånt. Ha det bra så länge. Hejdå!” Sa han och lät fortfarande lika glad.
”Hejdå!” Sa jag och lade på luren.
Jag lade mig återigen ner i sängen och kollade upp i taket. Jag fick en pirrande känsla i magen när tanken slog mig… tänk om Justin kommer vara i Washington när jag är där? Med tanke på att både Scooter och Pattie kommer vara där.

Justins version.

Det går nog inte att beskriva hur arg jag är på Taylor för tillfället. Att hon går och slår Selena bara sådär, det fattar jag inte. Selena hade ringt mig direkt efter att det hade hänt och hon hade gråtit. Hon hade berättat hur Taylor hade kommit fram till henne och varit hur otrevlig som helst och Selena hade bara försökt vara trevlig tillbaka. Istället hade Taylor flippat och från ingenstans och slagit Selena i ansiktet. Bilderna som kommit ut på internet är ju inte så trevliga heller. Jag fattar inte varför hon gjorde det? Hela hon har blivit helt förändrad. Jag vet att hon har mycket att handskas med för tillfället, men jag trodde aldrig att det skulle få henne förändrad. Först kunde hon inte bestämma sig för om hon ville ha mig eller inte, sen funderade hon på att hoppa från ett berg och nu har hon gått och slagit mitt ex? Mamma och Scooter hade bara skrattat när dem sett bilden och försökt prata bort det. Dem försöker ju bara se det bästa i Taylor hela tiden, med tanke på att hon nu är vd för deras organisation. Mamma hade även fått syn på bilderna på mig och Taylor från St Lucia. Jag försökte prata bort mig när hon frågade mig om dem. Jag sa att vi bara är väldigt nära vänner och bilden där det ser ut som vi kysser varandra var bara fakead, jag sa att i själva verket så kysste hon mig på kinden. Som alltid annars så gick hon på det och jag skrattade inombords åt att hon var så lättlurad.

För tillfället så satt jag nu tillsammans med mamma, Scooter, Kenny och Alfredo på tour bussen, på väg mot Washington där jag ska ha två konserter i veckan. Jag hoppas även på att vi ska hinna se Lakers matchen. Det är verkligen ingenting man får missa om man får chansen. Scooter hade även berättat att dem skulle ha presskonferens för Leo-organisationen. Som tur var, så sa han att Taylor inte kunde komma för att hon hade andra planer som hon var tvungen att göra. Men jag vill ändå inte vara med på presskonferensen. Det får mig bara att tänka på henne, och jag orkade inte det.

”Dude, är du taggad inför konserten imorgon?” Sa Alfredo som satt sig bredvid mig i soffan.
”Det är jag alltid, det vet du.” Sa jag och log mot honom samtidigt som jag kollade på tv ’n.
”Varför bjöd du inte med Taylor förresten?” Sa han och skrattade till lite.
”Därför.” Sa jag snabbt och försökte små nonchalera honom.
”Ditt snabba svar är ganska avslöjande… tell me, vad har hänt bro?” Sa han och knuffade till mig.
Jag satt tyst och ignorerade honom, men jag insåg att det inte skulle fungera, han kommer fråga mig tills jag ger honom ett svar som han är nöjd med så det var väl lika bra att berätta.
”Vi är typ ovänner…” Sa jag och suckade djupt.
”Varför?” Sa han och nu lät han lite mer allvarlig, eller han försökte låta allvarlig vilket inte funkade.
”För att hon slog Selena.” Sa jag snabbt och bara tanken av det fick mig att bli arg.
”Jo, det har man ju läst. Men hur fick du reda på det, genom tidningen?” Sa han frågande.
”Nej, Selena ringde mig direkt efter.” Sa jag snabbt och hade nu vänt mig mot honom.
”Och hon sa?” Han var så jobbig med sina frågor, det var alltid så många av dem. Nyfiken kille!
”Att Tay slog henne? Att hon varit otrevlig mot Selena och sen hade hon slagit henne.” Sa jag och gav ifrån mig en arg blick.
”Jaså… det kunde jag aldrig tro om Taylor. Men är du säker på att Selena talar sanning?” Sa han och höjde på ena ögonbrynet och lät frågande. Jag funderade en liten stund på det han precis sagt. Jag hade i och för sig bara hört Selenas version. Jag hade inte haft någon lust att lyssna på Taylor när vi pratade i telefon senast, vilket var för fem dagar sedan. Jag hade varit alldeles för arg på henne.
”Varför skulle Selena ljuga för mig?” Nu var det jag som kollade frågande på honom.
”Det har jag inte sagt, men jag menar bara… du kan ju inte veta om det är sant förrän du pratat med Taylor.” Sa han, och för en gångs skull lät han som den vuxna killen han är. Han är annars väldigt barnslig och beter sig som om han vore i min ålder, vilket jag i och för sig älskar.  
”Mjo, men jag tror inte det finns någon chans att hon kommer svara när jag ringer… jag typ… skällde ut henne som fan förra gången vi pratade i telefon. Och jag klickade henne dessutom.” Sa jag och skrattade till lite. Alfredo skrattade med mig och klappade mig på axeln. Han reste sig upp från soffan och vände sig om mot mig innan han skulle gå. ”Dude, jag hade gärna hjälpt dig, men du får nog försöka lösa det här själv.” Sa han innan han gick fram i bussen till mamma, Scooter och Kenny.
Jag stängde av tv ’n och gick och lade mig ner i sängen. Jag funderade på hur jag skulle göra. Ska jag ringa Taylor och be henne förklara vad som egentligen hände. Eller ska jag skita i det och dessutom skita i henne? Jag är fortfarande arg på henne och jag vet inte om en förklaring kan få mig att förlåta henne. För jag kommer ju fortfarande inte veta vem av Selena och Taylor som talar sanning. Dem kanske bara kommer försöka skylla över allt på varandra. Vem som var otrevlig mot vem. Men Taylors beat up tar priset i den här situationen. Hon har ingen anledning att slå Selena, så vidare hon inte är avundsjuk på henne. Men jag kan inte tänka mig Taylor som den avundsjuka tjejen.
”Älskling, får jag komma in?” Sa mamma som stod utanför sovrumskupéen.
”Mm.” Sa jag och kollade upp i taket.
Hon satte sig ned på säng kanten och strök sin hand över mitt huvud.
”Alfredo berättade vad som hade hänt… mellan dig och Taylor.” Sa hon tyst och lugnt.
Alfredo? Hade han gått och berättat detta för min mamma? Han brukar aldrig göra det.
”Okej.” Sa jag nonchalant och kollade fortfarande bara upp i taket. Ska jag behöva var tvungen att ha samma samtal med henne som jag och Alfredo precis hade?
”Tror du verkligen att allt som Selena sagt till dig är sant?” Sa hon fortfarande lika lugnt.
”Jag vet inte.” Sa jag och var fortfarande nonchalant.
”Du kanske ska låta Taylor få berätta sin version av det hela också?” Sa hon och log.
”Kanske, jag funderar på det… men jag vet inte om jag kommer kunna förlåta henne ändå. Hon har blivit så annorlunda.” Sa jag och reste mig upp och satte mig mot väggen.
”Det bestämmer du helt och hållet själv älskling, men jag tycker i alla fall du ska ge henne en chans att få förklara sig.” Sa hon och lade sin hand på min hand.
”Mm, men det har bara varit väldigt mycket den senaste tiden.” Sa jag och kollade på henne.
”Jag förstår det. Men tänk på det i alla fall. Med tanke på att ni är eller var väldigt nära vänner, som du sa till mig.” Sa hon och reste sig upp från sängen och var på väg ut från sovrumskupéen.
”Mamma… jag älskar dig.” Sa jag innan hon hann gå ut. Hon vände sig om.
”Jag älskar dig också Justin.” Sa hon och stängde dörren efter sig när hon gick ut.

Taylors version.

”Washington, here we fucking come!” Sa Melody när flygplanet slog i marken.
Vi båda skrattade till när hon sa det. Äntligen i Washington. Resan har varit lång och jobbig. Melissa, vår lagkapten var inte alls glad över att jag hade en massa saker planerade under hela dagen. Hon kände att det var hon som hade ”ansvaret” för allihop i vårt lag eftersom hon är lagkapten. Men jag kunde inte mer än skratta åt henne när hon hade sagt det.

När vi hade fått våra väskor och gick ut i terminalen såg jag Pattie och Scooter stå med en stor skyllt där det stod ”TAYLOR COLEMAN.” stort. När dem fick syn på mig började dem båda skratta och jag kunde heller inte hålla mig för skratt. Jag sprang fram till dem och kramade om dem båda två. Jag vände mig om mot Melody som stod och stirrade på oss. Jag vinkade åt henne att komma.
”Scooter, Pattie… det här är min bästa vän Melody.” Sa jag och kollade på en häpen Melody som stod bredvid mig. Hon hade under hela flygresan hit pratat om att det var ganska coolt att jag skulle bli upphämtad av Justins mamma och manager och jag hade lovat henne att hon skulle få träffa dem båda.
”Hej Melody, trevligt att träffa dig! Det är jag som är Pattie Mallette.” Sa Pattie och sträckte fram sin hand mot Melody med ett brett leende på läpparna.
”H-hej… M-melody.” Sa Melody och stammade fram sitt namn.
Vi alla tre stod och små skrattade åt henne, jag hade aldrig sett henne såhär tidigare. Det var precis som att hon hade sett ett spöke. När Scooter hälsade på henne blev det lite bättre.
”Så Taylor är du redo att åka?” Sa Scooter glatt, vad har hänt med den allvarlige mannen?
”Absolut. Melody, vi ses på matchen ikväll.” Sa jag och lyfte upp min väska med ett leende.
”Just de, angående matchen. Vi ska också dit, så du kan åka med oss dit Taylor.” Sa Scooter och log ett brett leende mot mig och Melody.
”Jaså, men det är ju perfekt!” Sa jag och log brett tillbaka.
”Vi…ses…ikväll Taylor. Lycka till!” Sa Melody stammande innan hon gick tillbaka till laget som otåligt stod och väntade på henne. De alla hade stirrat ut oss under tiden som vi stått här och pratat och jag visste precis vad anledningen var. Dem visste mycket väl vem dessa två människorna som hämtade upp mig var. Alla vet vem dem är. Scooter insisterade på att ta min väska när vi började gå så jag fick helt enkelt låta honom. ”Jo, jag vill bara varna dig… det är lite kaos utanför flygplatsen. Fansen trodde att Justin skulle komma hit… så dem har… vandaliserat hela utgången.” Sa Pattie och skrattade till. Jag blev nervös över det som väntade utanför och hade hellre stannat kvar här inne på flygplatsen. Men det fanns ingen genväg, utan det var ut eller inte.
Pattie hade verkligen inte överdrivit när hon sa vandaliserat. Hela stället var verkligen full smockat med fans och så fort Scooter satte sin fot utanför på trottoaren fick man hålla för öronen för att inte tappa hörseln av allt skrik. När jag försökte tränga mig igenom folkmassan till bilen kände jag folk som drog i mina kläder och i mitt hår som jag lät hänga löst. Jag hörde även någon skrika ”If you hurt Justin, we will hurt YOU!” Jag blev chockad över det jag hörde och försökte skaka av mig det så fort jag satte mig i bilen. Pattie såg att jag blev orolig och skrattade till lite samtidigt som hon satt och kollade på mig.
”Oroa dig inte för det du just hörde… dem tror bara att dem äger Justin lite för mycket. Jag brukar få höra att om jag inte är en bra mamma så kommer dem kidnappa honom och en massa annat. Du vänjer dig.” Sa hon och flinade till lite innan hon vände sig mot Scooter som ville prata med henne om någonting viktigt. Jag stängde av mina öron och satt bara och kollade ut genom den tonade rutan. Jag funderade på det Pattie precis sagt. Hon fick det att låta så ofarligt, men i själv verket tyckte jag det lät väldigt seriöst. Vad gör jag om jag vaknar i natt och har 100 fans utanför mitt hotellrum som vill döda mig? Då kommer det inte finnas någon som kan skydda mig. Tanken fick mig att må illa och jag försökte ta djupa andetag för att få bort illamåendet. Jag började även bli nervös inför presskonferensen, men det var nog mitt minsta problem i livet för tillfället.

När vi kom till lokalen där presskonferensen skulle hållas, gick vi igenom allt som skulle tas upp. Som tur är så behöver jag inte säga så mycket, det enda jag ska göra är att berätta om Leo och hans cancer och hur vi försökte ta oss igenom det. Det kommer bli svårt, men jag gör det för jag vet att jag någon gång måste börja prata om det. Jag kan inte stänga det inom mig hela tiden.
Jag, Scooter, Pattie och Carin (som vi mött upp efter flygplatsen) satte oss ner längs ett långt vitt bord. Framför oss satt ett femtiotal andra människor med anteckningsblock och kameror. Kamerorna fick mig att vilja gå härifrån. Jag hade fått nog av dem den senaste tiden, dem bara förstör.
”Hej allihopa! Jag vill hälsa er välkomna hit till presskonferensen vi ska hålla idag om Leo organisationen som är en organisation som samlar in och skänker pengar till cancer drabbade barn. Jag är Scooter Braun och mina kollegor som sitter här med mig är Pattie Mallette, Taylor Coleman som även är vd för organisationen och Carin Morris Braun.” Sa Scooter och lät nu som den allvarlige mannen han alltid brukar vara annars, antar att det är en fasad han måste ha.
”Vad är anledningen till att ni startar en sådan här organisation?” Sa en reporter som satt framför oss.
Scooter vände sitt ansikte mot mig och gav mitt ett leende och nickade ut mot de andra, och jag tolkade det som att det nu var min tur att börja prata. Jag tog ett djupt andetag som ingen såg.
”Ehm… namnet Leo på organisationen kommer från min bror Leo som… dog… i cancer nyligen. Han kämpade för sitt liv i fem år och lyckades… aldrig… besegra den. Som ni alla vet så kostar läkarbesök en otrolig massa pengar. Både för vuxna och barn. När hans cancer började var han tvungen att besöka sjukhuset från fyra till sju gånger i veckan, för att få den behandlingen han behövde. Det var nu mot slutet han var hemma som mest. Det var till och med ett tag då min familj knappt hade råd att betala Leos sjukhusräkningar. Fast att jag, min mamma och min pappa försökte samla ihop pengar tillsammans, så hjälpte det inte. Min mormor och morfar fick lägga till pengar också, och då lyckades vi betala den. Jag vill hjälpa andra barn och familjer att slippa gå igenom detta som jag och min familj har fått genomgå. Det är en hemsk väg att uppleva och jag avskyr att den någon gång tar slut för någon. Därför vill jag vara med och samarbeta och samla in pengar som vi sedan kan skänka till familjer i stort behov. Jag vill försöka rädda så många liv som det går.” När jag hade pratat klart tog jag ännu ett stort andetag och kollade på Scooter som klappade ljudlöst med sina händer under bordet. Jag log mot honom och kollade ut mot publiken som satt med sina kameror i högsta hugg.
Konferensen fortsatte i två timmar framåt och när den var slut var klockan halv sju. Matchen skulle börja om en timme, vilket var perfekt. Då hade vi lite tid på oss att prata om vad som sagts under konferensen. Vi reste oss upp från stolarna och gick bakom ett svart skynke för att plocka ihop våra grejor. Jag hade ännu inte lämnat min väska på hotellrummet. Men Scooter hade lovat att vi skulle åka inom hotellet och lämna den innan vi åkte till matchen.
”Vi får nog åka nu direkt om vi ska inom hotellet och lämna din väska. Justin, Kenny och Alfredo möter oss på stadion.” Sa Scooter samtidigt som ha satte på sig sin svarta vindjacka.
Justin? Oh nej… varför? Jag försökte återspela det Scooter precis sagt och tänkte om han kanske hade sagt något annat namn, men han hade sagt Justin vilket fick min mage att vrida sig.

Vi hade snabbt lämnat av väskan och Melody hade fått åka med oss. Hon hade haft extremt tråkigt hela dagen tillsammans med laget. Hon kände bara två av tjejerna i laget, men dem var bara med varandra hela tiden och hon hade ingenting gemensamt med dem. När vi stannade bilen utanför stadion hoppade vi ut och jag gick snabbt fram till Scooter, Pattie och Carin och tackade dem för dagen och kramade om dem alla tre och tog Melody snabbt i handen och drog med henne in genom en av de stora dörrarna. ”Tay, chill down… varför springer vi?” Sa Melody frågande och stoppade mig. ”Justin… han kommer hit ikväll. Jag vill gärna undvika honom.” Sa jag när jag vänt mig om mot henne med en bekymrad och stressad blick.
”Wow, haha… det ska bli roligt att se. Men kan du bara vänta här, jag ska bara gå på toa.” Sa hon och gick in på toaletten bredvid. Det tog lång tid innan hon kom ut och klockan hade redan blivit tio över sju. ”Snabb tjej.” Sa jag till henne med ett jobbigt leende när hon kom ut.
”Den fucking mensen slutar ju aldrig.” Sa hon och skrattade till samtidigt som vi började gå.
Vi gick igenom två stora glasdörrar och kom in på planen. Läktarna var fyllda med färgglada människor. Vi försökte leta efter vårt lag, och så fort vi hittat dem insåg vi att vi satt längst ner och längst fram, precis vid planen. Vi började gå mot dem, men jag stannade snabbt till och mitt hjärta tog några extra slag när jag såg Justin sitta bredvid de två tomma stolarna som var mellan honom och Melissa. Jag tog tag i Melodys arm och drog henne till mig.
”Vad är det nuuuu?” Sa hon småirriterat och vände sitt ansikte mot mig frågande.
”Du får sitta bredvid honom.” Sa jag snabbt.
”Ha, vem? Wooooooooooooow.” Sa hon när hon fick syn på Justin.
”Dude, det är inte mitt problem att ni bråkar… jag vill kanske sitta bredvid Melissa.” Sa hon och log.
”Melody!” Skrek viskande jag när hon började gå ifrån mig mot våra platser.
Hon vände sig om mot mig samtidigt som hon gick. Hon luftjuckade och räckte ut tungan. Jag himlade med mina ögon och började gå med tunga steg mot platsen som brände hål i mina ögon. När jag kom fram till laget hälsade jag på alla som hälsade glatt på mig, när jag vände mig om mot min plats mötte jag Justins blick som stirrade sönder mig. Jag gick sakta fram till min plats och satte mig ned. Jag kollade rakt fram och tänkte inte ens tanken på att vända mig om mot honom. Om det var någon som skulle säga förlåt så var det han, jag hade inte gjort något fel. Kanske… jag hade ju i och för sig slagit Selena, men man kan ju alltid kalla det… självförsvar… typ.
Jag fick plötsligt den briljanta idén och reste mig upp och gick fram till Alfredo och Kenny som sken upp i två stora leenden när dem såg mig. ”Heeeeeeeeeeeej!” Sa jag högt och kramade om dem båda.
”Wassssssssssup!” Sa Alfredo och knuffade till Justin i sidan som såg ut att sura.
”Är ni taggade inför matchen?” Sa jag glatt.
”Somfan, du också hoppas jag?” Sa Alfredo och lät överdrivet glad, antagligen för att reta Justin.
”Absolut. Men vi får prata mer efter matchen guys.” Sa jag och skrattade till samtidigt som jag gick och satte mig på min plats igen. Jag såg hur dem båda böjde sig fram och sökte min ögonkontakt. Jag kollade på dem och såg att dem luftpratade, jag lyckades tolka att dem sa ”PRATA!” och samtidigt som dem sa det så pekade dem odiskret på Justin som låtsades att han inte såg dem. Jag skrattade till och satte mig till rätta på stolen och kollade ut på den fortfarande tomma basketplanen.
”Jag hoppas du håller på Lakers.” Sa plötsligt Justin från ingenstans och kollade nu på mig.
Jag vände mig om och gav honom en frågande men väldigt chockad blick. Även Kenny, Alfredo och Melody gjorde detsamma. Jag såg att han fick lite panik och fixade till sin blåa mössa han hade på sig.
”Mm.” Sa jag stelt och vände mitt ansikte ut mot planen igen.
”Bäst för dig!” Sa han och skrattade till.
Vad håller han på med? Jag var alldeles förvirrad, jag visste inte hur jag skulle reagera. Ska jag bli arg för att han låtsas som att ingenting har hänt eller ska jag spela med honom? Jag lät bli att fråga honom och matchen började kort därefter. Vi allihop var väldigt inne i matchen och jag tror nog aldrig att jag varit så intresserad av basket som jag var idag. Varje mål Lakers gjorde skrek jag som aldrig förr och reste mig upp med alla andra och hoppade. Matchen var alldeles strax slut och vi behövde två poäng till för att vinna den. Jag satt och önskade till gud att vi skulle vinna så att jag kunde gå härifrån med ett leende på läpparna. Och min önskning verkar ha gått igenom för Lakers Point Guard Lamar Odom sköt en trepoängare och ett jubel hördes i hela stadion. Jag reste mig upp tillsammans med alla andra och när jag skulle vända mig om och krama om Melody såg jag att hon stod och ”kram-hoppades” med Melissa. Tydligen hade Justin samma problem, eftersom Alfredo och Kenny stod och hoppade tillsammans. Vi båda kollade på varandra och snart bröt vi båda ut i ett skrik och kramade plötsligt om varandra och hoppade runt vi också. Jag orkade inte tänka på allt som hänt mellan oss, för stunden ville jag bara skrika ut och vara glad. Vi fick ta problemen senare. Det verkar som att Justin tänkte samma sak för plötsligt kände jag hans läppar pressas hårt mot mina och jag hann in tänka klart innan han släppte taget om mig och sprang fram till Alfredo och kramade om honom. Jag vände mig om mot Melody som stod och kollade på mig med en jobbig blick. Hon blinkade med ena ögat och boxade till mig på axeln. Jag skrattade till och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Det som precis hänt gick inte riktigt in i mitt huvud. Jag gick fram till Kenny och Alfredo som fortfarande var över taggade för att Lakers hade vunnit. Jag kramade om dem båda innan dem var tvungna att sticka iväg. Jag såg inte Justin någonstans och antog att han varit tvungen att gå lite tidigare än alla andra för att inte synas.

Melody och de andra i laget hade bestämt sig för att ge sig ut på stan och fira. Utan alkohol. Eftersom dem är under 21 så kommer dem inte in på någon klubb. Men dem hade hört av någon annan på stadion att en studentkorridor skulle hålla en fest och dem blev bjudna dit. Jag orkade inte följa med, jag hade varit uppe i varv hela dagen så jag gick tillbaka till hotellet. Direkt när jag kom in på hotellrummet slängde jag av mig alla mina kläder och hoppade in i duschen. Tankarna snurrade runt i huvudet om och om igen. Det som hänt på stadion var fortfarande helt oklart för mig. Var inte Justin extremt förbannad på mig? Jag visste inte att man kysser människor man är arg på.


När jag kom ut från duschen satte jag på mig ett par vita spetshipsters och en vit bh. Jag virade in håret i handduken och lade mig ned i sängen och satte på tv ’n. Men såklart ska hotell alltid ha de sämsta kanalerna. Plötsligt knackade det på dörren. Det kan ju knappast vara Melody som redan kommer hem, så jag gick sakta fram till dörren och öppnade den försiktigt. Till min stora förvåning stod nu Justin framför mig med minst lika chockad blick som jag hade. Jag hade helt och hållet glömt att jag stod i bara underkläder framför honom och jag stängde snabbt igen dörren och sprang och tog på mig en vit tight t-shirt och ett par gråa mjukis shorts. Jag öppnade dörren igen och han stod kvar men denna gången hade han en mindre chockad blick. Han lutade sig mot väggen och gav mig ett creep smile. ”Roomservice?” Sa han och skrattade till innan han gick förbi mig in på rummet. Jag stod kvar vid den öppna dörren ett tag innan jag stängde den. Jag gick sakta in på rummet, där Justin satt sig på sängen. ”Vad gör du här?” Sa jag frågande och kollade på honom.
”Kom.” Sa han och klappade sin hand på en ledig plats på sängen bredvid honom.
Jag gick sakta dit med en frågande blick och satte mig ned. Han log mot mig och jag förstod inte riktigt vart han ville komma med detta.
”Förklara för mig vad som hände på Beverly Centre.” Sa han snabbt och halv log mot mig.
Jag tänkte till lite och gick igenom hela händelsen mellan mig och Selena.
”Vill du verkligen veta? Selena har väl redan ”berättat vad som hände”? Sa jag och härmade henne.
”Tay, jag vill veta din version.” Sa han och tog min hand. Jag drog så diskret jag kunde undan den och kliade mig i håret under handduken. Jag var fortfarande arg på att han skällt ut mig i telefonen förra veckan utan att ha låtit mig förklara vad som egentligen hände.
”Okej… Jag och Melody skulle gå och ta en fika och plötsligt såg vi Selena som dök upp en bit ifrån oss och hon fick syn på oss också. Vi skulle precis vända och gå någon annanstans men då insåg vi att hon var på väg mot oss och när hon kom fram presenterade hon sig ”trevligt” och jag gjorde likaså. Sen började hon vara spydig och sa att hon ville att jag skulle veta vems rester det var jag tog över och även att du och hon pratar i telefon varje kväll och att hon trodde du hade berättat det för mig, sen skrattade hon mig rätt upp i ansiktet när jag blev osäker över det hon sagt. Och dagen hade varit ett helvete för mig. Alla i skolan förföljer mig på grund av bilderna på dig och mig. Och genom att hon stod och skrattade mig rätt upp i huvudet och var allmänt otrevlig gjorde inte dagen mycket bättre. Så plötsligt slog det bara slint i huvudet på mig och utan att jag egentligen ens hann tänka så slog jag bara till henne. Och jag lovar… jag blev minst lika chockad som hon blev och direkt efter det hade hänt så gick vi därifrån. Det är ditt eget val om vem du tror på, men jag kan lova dig att det jag säger är 100 procent sanning.” Sa jag och pustade ut efter att jag pratat utan stop.
Han skrattade till lite när han såg att jag nästan blev andfådd över att jag pratat så snabbt och länge.
”Jag har tänkt mycket… och jag insåg att det nog inte är Selena jag ska lita på. Med tanke på att det inte är henne jag tycker om. Det är dig jag tycker om Taylor och det var fel av mig att skälla ut dig innan jag visste sanningen. Jag är verkligen sjukt ledsen om jag gjorde dig ledsen eller arg.” Sa han och gjorde ett försök till med att ta min hand i hans och denna gången lät jag den vara kvar.
Jag log mot honom och böjde mig fram och kysste honom på kinden.
Han vände sitt huvud så att våra läppar nu möttes och snart kände jag hans tunga mot min. Jag satte mina händer om hans nacke och han höll sin ena hand på min korsrygg och den andra hade han på mitt lår. Jag kände hur hans hand började smeka mitt lår och gick längre och längre upp. Han lutade mig bakåt och nu låg han över mig. Han drog av sig sin tröja och snart hade han dragit av mig mina shorts också. Hans hand smekte insidan av mitt lår och jag fick en tillbakablick från New York. Han kysste min hals och jag började andas tungt. Min hand närmade sig hans byx gylf och jag kunde känna igenom byxorna att han var hård. Jag knäppte upp byxorna och han tog av dem. Han drog upp min tröja och kysste min mage och han närmade sig min troslinje med sin mun. När han kom ner till troskanten tog han tag i trosorna med sin mun och drog av mig dem. Han lade sig över mig igen och och vi kysste varandra passionerat. Han drog av mig min tröja och jag tog handen innanför hans kalsonger. Han stönade till lätt och jag drog av dem. Jag kände hur han kom in i mig och vi båda två började andas tungt.

Jag vaknade och det var fortfarande mörkt i rummet. Jag skulle vända mig om och lägga min arm runt Justins kropp, men där var ingen kropp. Det var tomt. Jag tände säng lampan och såg att Melody låg helt still och sov i sin säng. ”Släck lampan bitch.” Sa hon trött och slängde en kudde på mig.
Jag släckte lampan snabbt och tog upp min mobil. Jag hade fått ett sms från Justin – Förlåt, jag var tvungen att gå. Du sov så sött att jag inte ville väcka dig. Mamma var crazy, jag hade helt glömt att jag har konsert imorgon. Kan du inte komma och kolla? <3 – Jag kunde helt och hållet tänka mig Pattie som ringde oroligt till Justin och var rasande för att han inte hade kommit tillbaka än. – Vi ska ju åka hem imorgon? :( - Jag hade jättegärna velat gå och se på hans konsert. – Det fixar vi, Scooter kan ringa till din mamma och fråga om du kan få komma hem på söndag. Vi kan hämta upp dig imorgon på hotellet innan soundchecken? – Jag ville hoppa i sängen så glad jag blev, och jag var säker på att mamma skulle gå med på att låta mig stanna till söndag. Hon och Scooter hade ju blivit värsta buddies nu eftersom han startat organisationen. – Great, be honom ringa henne imorgon bitti. <3- Jag lade ifrån mig mobilen och jag somnade så fort jag lade mig ner under täcket.