stuckinthebieberstory

Justin var nu på väg mot mig. Jag ville bara springa därifrån. Kunde det här bli värre? Jag tänkte innan idag att jag redan varit med om så mycket pinsamt idag att en blind date inte skulle skada, men den här blind daten var värre än allt som hänt mig. Skulle jag kanske låtsas att jag inte alls var hans blind date? Att jag istället ska ut på dejt med min pojkvän? Men det skulle ju i och för sig vara väldigt taskigt att sedan låta honom stå här nere alldeles själv och vänta på tjejen som inte kommer.

Jag avbröts i mitt tänkande och hade inte insett att nu Justin stod mitt framför mig.
”Så det är du som är Taylor?” Sa han med en frågande blick.
”Precis, hur visste du det förresten?” Sa jag lite stelt.
”Jag fick ett foto på dig innan idag av Ryan som han fått av din kompis. Så för mig var det ju kanske inte direkt någon blind date.” Sa han och skrattade till.
”Vad fuskit, jag hade också velat veta hur min date såg ut.” Sa jag och log.
Jag bestämde mig för att inte visa en enda sur min ikväll och jag höll ena tummen för att jag hoppades att han inte skulle nämna någonting om kvällen då jag fick mitt skrattutbrott. Men det skulle inte förvåna mig om han skulle ta upp det.
”Är det okej om vi håller oss på hotellets restaurang ikväll… paparazzis blir som galna när jag är med en tjej. Vill inte utsätta någon för det.” Sa han lugnt.
Tanken på att bli fotad av ett gäng paparazzis fick mig att rysa. Jag skulle aldrig orka med pressen. Så att äta på hotellets restaurang gjorde inte mig någonting.

När vi satt oss vid ett avskilt bord beställde vi in maten. Justin beställde in en stor oxstek med potatismos och brunsås, medan jag tog någon pastarätt.
”Jag vill förresten säga förlåt för mitt humör imorse. Det var den trötta sidan av mig du fick se.” Sa jag och blev röd om mina kinder.
”Det är lugnt, det var bara onödigt av mig att lägga mig i. Det du gör om kvällarna, som visserligen verkar väldigt roligt, har jag ingenting med att göra.” Skrattade han.
”Hm, ehm ja… precis.” Sa jag och visste inte riktigt vad jag skulle svara.
”Har du några speciella låtar du brukar lyssna på när du gör det? Du vet typ, bob marley eller någon?” Sa han och spände ögonen i mig lite skämtsamt.
Men va? Vaddå någon speciell låt när jag gör det? Gör vad? Sen kom jag på det… igår hade jag hört den ena viskande rösten frågat om jag var hög…
”Ehm, du har nog missuppfattat det hela. Jag var inte hög igår, det hade bara hänt en sak som jag inte kunde sluta skratta åt och när jag sen märkte att jag var iakttagen av dig och den andra mannen som var med dig så fick jag panik och började skratta ännu mer. Det hade inte alls något att göra med att jag var hög.” Sa jag och skrattade samtidigt.
Justin tyckte nog det var lite pinsamt att han trott att jag rökte på, för han släppte min blick och kollade ner i sin tallrik samtidigt som han små skrattade lite.
”Haha, pinsamt… jag och Kenny var helt säkra på att du var totally stoned.” Sa han och nu kollade han upp igen, fortfarande skrattandes.
”Nej, shit nej… jag håller inte på med sånt.” Sa jag lite förvånat.
Vi båda två började skratta och efter ett tag ville han även veta vad det varit som fått mig att skratta så hysteriskt i gårkväll och när jag berättat klart skrattade han fortfarande. Han tyckte det var sjukt att det bodde en blottare på hans våning, han skojade även om att han skulle sätta ut en kamera i korridoren, som på något sätt skulle fånga den nakna mannen på video. Men efter att jag sett honom så skulle han nog aldrig visa sig naken ute på hotellet igen.
”Men vad skönt att vi har rett ut alla pinsamheter som du råkat ut för då.” Sa han.
Jaha, så han själv tyckte också att sakerna jag gjort varit lite pinsamma? Ja, men det var ju så lättande att få höra, nu skulle jag ju verkligen kunna släppa dem. Men han hade ju faktiskt rätt om att det var skönt att vi ”rett” ut dem.
”Ja, verkligen… men du får vara beredd på att det kommer bli fler.” Sa jag ironiskt.
”Det ser jag fram emot.” Sa han och blinkade mot mig.

När klockan nästan hade närmat sig tolv började vi båda vrida på oss i stolarna. Jag kände verkligen hur jag bara ville sträcka ut mina ben. Vi hade suttit ner alldeles för länge och jag tror Justin märkte på mig att jag började vrida på mig.
”Ska vi gå någon annanstans? Det börjar faktiskt bli ganska drygt att sitta här.” Sa han och skrattade till lite charmigt.
”Var ska vi gå då?” Sa jag och log.
”Det får bli en hemlis.” Sa han och gav mig en retsam blick.
Vi gick ut ur restaurangen och möttes av ett skarpt ljus från receptionen. Vi hade ju suttit i hur många timmar som helst i den mörka restaurangen så det tog ett tag för ögonen att vänja sig vid det skarpa upplysta rummet. Jag följde efter Justin som gick med raska steg bort mot hissen. När jag vi klev in i den gav jag honom en frågande blick men han bara log mot mig och tryckte på knappen där det stod ”roof”.

Det plingade till och dörrarna öppnades. Justin gick snabbt ur hissen och gick bort mot en liten trappa som ledde till en glasdörr. Han gick upp för trappan och öppnade dörren. ”Damerna först.” Sa han och log fånigt och gjorde en chest med armen som visade att jag skulle gå igenom dörren. Jag kollade ned i golvet samtidigt som jag gick och när jag kollade upp möttes jag av en upplyst blå pool, och några solstolar. Jag kunde höra svaga ljud av bil sorl och musik från klubbar nere i stan. Vi var alltså uppe på hotellets tak. Det var folktomt och jag undrade varför han tagit med mig upp hit. ”Varför är vi här uppe?” Sa jag och log frågande.
”Det är ett bra ställe om man vill vara för sig själv.” Sa han och gick bort och lade sig på en av solstolarna och kollade upp mot himmeln. Själv tog jag av mig mina skor och satte mig på poolkanten med fötterna i vattnet. Vi satt tysta en stund, men tystnaden var inte pinsam den var bara väldigt behaglig. För en gång skull var det skönt att bara sitta tyst och tänka. Låta tankarna komma åt en. Plötsligt kom tanken om min lillebror Leo upp i huvudet, jag saknade honom så himla mycket och jag undrade hur det var med honom. Jag var så djupt inne i mina tankar att jag inte hade märkt att Justin hade börjat prata med mig, han hade även satt sig bredvid mig men dock inte med fötterna i vattnet. Han satte sin hand framför mitt ansikte och skakade på den så att jag skulle vakna till.
”Är du kvar?” Sa han och skrattade till.
”Haha, jag var helt inne i mina egna tankar.” Sa jag generat.
”Vad tänkte du på? Jag hoppas du tänker på mig.” Sa han ironiskt och blinkade till. Jag var inte så glad av att öppna upp mig för människor jag inte kände.
”Äh, jag tänkte bara på min lillebror. Jag saknar honom.” Sa jag och kollade ned i vattnet. Jag kände hur tårarna började bildas men jag klarade av att hejda dem.
”Är det något speciellt som gör att du saknar honom då?” Sa han och nu såg han ut att vara väldigt koncentrerad och kollade på mig med spända ögon.
”Nja… asså… ehm… han… har cancer.” Sa jag och försökte hålla gråten borta.
Jag vände upp mitt huvud så att jag nu mötte Justins blick. Den var allvarlig och han visste nog inte vad han skulle svara så istället för att göra det pinsamt för honom så bröt jag tystnaden som uppstått.
”Är du alltid så flörtig av dig? Med tanke på hur du raggade på servitrisen där nere i restaurangen? Jag menar… hur gammal var hon? Typ 25, minst.” Sa jag och skrattade till och nu började han också skratta.
”Skojar du? Jag raggade inte på henne.” Sa han och såg lite generad ut. Samtidigt som han sa det så knuffade han till mig på armen vilket gjorde att jag tappade balansen och pladask så flög jag ned i poolen. Jag åkte ner under ytan och när jag kom upp igen såg jag Justin som nu hade rest sig upp och stod med händerna för munnen för att inte börja skratta. Men han kunde inte hålla sig. Istället brast han ut i ett gapskratt. Jag själv blev till en början lite tjurig, jag måste ha sett förjävlig ut. Men efter ett tag kunde jag heller inte hålla mig, så jag började också skratta.
”Wow, shit… förlåt!” Sa Justin sarkastiskt och fortsatte skratta.
Jag sträckte upp min hand för att visa att han skulle hjälpa mig upp och när han tog tag i den så drog jag allt vad jag kunde och efter någon sekund så var även Justin nu i vattnet. När han kom upp till ytan såg han chockad ut. Det var nog inte direkt det han hade räknat med. Nu var det jag som istället gapskrattade och sa ”Wow, shit… förlåt!” Tillbaka fick jag en småsur blick som sedan sken upp i ett leende. Han började skvätta en massa vatten på mig och jag försökte så gott jag kunde skvätta tillbaka men jag skrattade för mycket för att få mina armar att sammarbeta med mig… så istället vände jag ryggen till och lät honom skvätta så mycket vatten han ville. Efter ett tag dök jag under vattnet och när jag kom upp till ytan igen hade han slutat skvätta. Istället hade han lagt sig på rygg och flöt nu istället runt på vattnet. När han märkte att jag hade kommit upp igen så ställde han sig upp och kollade mig djupt in i ögonen. Vi båda två stod helt tysta och kollade på varandra. Men efter ett tag kände vi båda att det blev lite pinsamt så istället bröt vi tystnaden samtidigt ”Eh, ska vi kanske gå upp?” Sa vi i kör och började skratta.

Vi hade lagt oss på vars en solstol och det var ganska varmt i luften så det var inte så kallt att ligga där i blöta kläder.
”Vad tror du din kompis och Ryan gör just nu?” Sa Justin och flinade till.
”Jadu, det kan man aldrig veta. Julia är helt galen så när man är med henne gör man dem mest sjukaste sakerna.” Sa jag började undra hur mycket klockan var. Jag tog upp min mobil och såg att jag hade fått ett sms av Julia – Where r u? Ryan är fortfarande kvar, ring två signaler innan du kommer så att vi vet. – Jag skrattade åt smset och förstod helt och hållet vad dem gjorde, men jag höll det för mig själv.
Klockan visade ett och jag undrade hur länge Ryan skulle vara hos Julia.  
”Jag är i alla fall säker på att Ryan kommer stanna där länge. Vilket inte är en fördel för mig kanske.” Sa jag och suckade till. 
”Om du vill kan vi gå ner till mitt och Ryans rum, jag tror Kenny är där och kollar fotboll. Vi kan ju alltid göra honom sällskap.” Sa han och kollade på mig och log. 
”Vem är Kenny?” Sa jag frågande. 
”Det är min livvakt eller vad man nu ska kalla honom. Det känns så fel att kalla honom det för han är som min bästa vän. Det var dessutom han som stod med mig i dörren när du fick ditt skrattanfall igår.” Sa han och skrattade till. Jag kände att det hettade till om mina kinder men för att dölja det skrattade jag med honom och reste mig upp. Vi tog hissen en våning ner och Justin låste upp rum nummer 567. När vi kom in reste sig en stor svart man upp ur sängen och gick fram till oss. Han sträckte fram handen mot mig ”Nämen, det är ju du… smoke weed everyday!” Sa han och skrattade till samtidigt som han nynnade till låten. Justin vände sig mot honom och skakade på huvudet.
”Kenny, nej… inte bra.” Sa han och försökte kväva sitt skratt som trängde sig fram. 
Jag kollade generat på dem båda två som stod och försökte kväva sina skratt.
”Ja, här är jag!” Sa jag med ett fejkat glatt leende, bara för att göra det mindre.
”Gisses, ungar… ni borde ta på er torra kläder. Glöm att ni sätter er i sängarna med dem blöta kläderna. Justin, du har väl något att låna ut till…?” Sa han och kollade frågande på mig.
”Taylor.” Sa jag och log mot Kenny som såg generad ut över att han inte kunde mitt namn.

Jag följde efter Justin som gick in i ett rum där det var tre stora resväskor och även två ställningar med kläder hängandes snyggt strykta. ”Den här borde passa dig, ta dem här också.” Sa han och gav mig en stor lila hoodie och ett par gråa mjukisbyxor. Han själv började klä av sig sin tröja och nu stod han i bar överkropp och jag fastnade med min blick på hans nakna rygg. Han vände sig om och kollade på mig med ett leende, jag kollade snabbt ned i golvet och visst inte riktigt vart jag skulle ta vägen.
”Ehm… vart ligger toaletten?” Sa jag lite generat.
”Pinsamt att byta om inför mig eller? Jag lovar, jag ska inte kolla.” Sa han och blinkade mot mig. Jag kollade frågande på honom men han vände sig om igen och jag tog snabbt av mig min klänning och satte på mig mjukisbyxorna som var en aning för stora. Jag är ganska kort och liten så dem såg ut som två stora påsar på benen. När jag precis skulle ta hoodien som låg slängd på golvet så vände sig Justin om, men han vände sig snabbt tillbaka med ryggen mot när han insåg att jag stod i bara mjukisbyxor och Bh. ”Förlåt.” Sa han och skrattade till. Jag fick inte fram några ord utan skrattade bara med honom istället. 
”Jag är klar nu, så du kan vända dig om.” Sa jag flinandes. 
”Oj, lite för stort kanske.” Sa han och kollade på mig med ett leende på läpparna.
”Jag klarar mig, huvudsaken är att det är torra kläder.” Sa jag och log tillbaka mot honom.
”Det är gulligt med tjejer som har för stora kläder.” Sa han skämtsamt och blinkade mot mig.
Vi gick ut till Kenny som lagt sig ner i sängen igen. Jag satte mig på den tomma sängen medan Justin slängde sig ned bredvid Kenny som suckade till. ”Känn dig som hemma Taylor.” Sa Kenny och gjorde en chest med armarna som såg lite töntig ut. Precis när jag skulle lägga mig ned i sängen öppnades hotelldörren och in kommer det en vinglande Ryan som ler ett brett leende mot mig. ”Jaså, det är här ni är.” Sa han sluddrigt. Både Kenny och Justin visslade till när Ryan stod och kollade på oss med frågande blick. 
”Vi har inte träffats innan, det är jag som är Ryan och kn… känner Julia.” Sa han och skrattade.
Jag sträckte fram min hand mot honom och han tog tag i den och skakade den hastigt. 
”Trevligt att träffas, det är jag som är Taylor.” Sa jag och skrattade till. 
Ryan gick bort mot sängen där Justin och Kenny låg och utan att förvarna dem kastade han sig över dem och de båda två kved av smärta när han lade all sin tyngd på dem. 
”Jag går tillbaka till Julia nu.” Sa jag och reste mig ur sängen. Justin reste sig upp snabbt och följde mig bort till dörren. Han öppnade den åt mig och jag gick ut i korridoren. Jag vände mig om och mötte hans blick. 
”Jag kan komma upp med kläderna imorgon… Tack för ikväll!” Sa jag och log.
”Äh, det är ingen brådska.” Sa han och log tillbaka. 
Han gick mot mig och lade sina armar om min rygg och gav mig en mjuk kram. 
”Tack själv förresten, vi får göra om det.” Sa han samtidigt som vi kramades. 
Det kändes som att vi stod där i en evighet men det kändes bra. Efter ett tag släppte vi taget och jag började gå mot hissen. När jag gått några steg kände jag hans hand som tog tag i min arm. Framför mig höll han upp sin mobil och viftade den framför mitt huvud. ”Jag brukar säga att jag har allas nummer när någon frågar, men jag saknar faktiskt ditt…” Sa han och flinade till. Jag flinade tillbaka och tog hans mobil och lade in mitt nummer. 
”Vilka raggningsrepliker… du får lära mig några någon gång.” Sa jag och skrattade till innan jag gav tillbaka telefonen till honom och vände om för att gå. Han stod kvar tills jag gått in i hissen och när dörrarna stängt sig pustade jag ut och lutade mig mot väggen. Allting som hänt ikväll kändes så overkligt men det kändes ändå så himla bra och naturligt.