stuckinthebieberstory

Jag vaknade av att jag kände mjuka pussar på min hals som gick ner på mitt bröst och fortsatte ända ner till min mage. Jag fnissade sömnigt när det kittlade till. Jag öppnade mina ögon och såg Justin ligga pigg och glad i sängen och kolla på mig. ”God morgon sömntuta.” Sa han skrattandes.
”Det är inte mitt fel att du höll mig vaken hela natten.” Sa jag och höjde på ena ögonbrynet retsamt.
”Det är inte mitt fel att du blir helt wild och inte vill sluta.” Sa han och det fick mig att rodna.
”Och jag vet att du gillar det.” Sa jag och närmade mig hans ansikte.
”Mm, mm.” Sa han och log ett creep smile samtidigt som våra läppar pressades mjukt mot varandra.
”Varför väckte du mig såhär tidigt förresten?” Sa jag och kollade frågande på honom.
”Vi ska iväg, allihop.” Sa han och log samtidigt som han satte sig upp i sängen.
”Vart ska vi?” Sa jag och blev nyfiken.
”Vi ska till födelsekyrkan, Via Dolorosa, Den heliga Gravkyrkan och olivberget.” Sa han och det verkade på honom som att han förväntade sig att jag visste vad detta var för ställen.
”Detta är kanske helt fel fråga att ställa, men vad är de för speciellt med dem ställena?” Sa jag lite smått osäkert och blicken han gav mig var svår att tolka, någonting mellan frågande och förvånad.
”Har ni aldrig läst om det i skolan?” Sa han frågande.
”Läst vad?” Var det meningen att jag skulle fatta någonting alls av vad det här handlade om?
”Om Jesus, Jerusalem, kristendomen?” Sa han snabbt.
”J-jo… men religion är inte direkt mitt favoritämne.” Sa jag osäkert.
”Hm, okej… då ska vi ta detta så kortfattat som möjligt… Födelsekyrkan är kyrkan som byggts över den platsen där man tror att Jesus föddes. Via Dolorosa är gatan som Jesus gick på dagen då han skulle korsfästas, Gravkyrkan är där han korsfästes, begravdes och sedan återuppstod och olivberget är där Jungfru Marias grav finns och även Getsehmane trädgården där Jesus ska ha kysst Judas.” Sa han och log mot mig. Jag satt tyst och visste inte riktigt vad jag skulle svara. Jag hade glömt bort att Justin och de flesta i hans crew är väldigt kristna. Jag fick lite ångest eftersom jag precis suttit och sagt att religion inte är mitt favorit ämne i skolan och att jag överhuvudtaget har noll koll på det här ställena vi ska besöka idag är lite smått pinsamt. Jag har varit i kyrkan kanske två gånger under hela min livstid och då räknar jag faktiskt bort Leos begravning och mammas och Bills bröllop.
”Ah, nu kommer jag ihåg.” Ljög jag lite.
”Ska mamma och Bill med?” Sa jag direkt efter och log mot honom.
”Nej, jag tror dem ska till döda havet och till marknaden i stan. Du får gärna följa med dem om du tycker att det verkar lite roligare.” Sa han och log ett halvt leende mot mig.
”Klart jag följer med er.” Sa jag och kysste honom snabbt innan jag reste mig upp från sängen för att gå och göra mig iordning.

Under tiden som Justin var inne och tog en snabb dusch så satte jag mig vid hans dator. Jag hade inte tagit bort mitt twitter konto som jag bestämt mig för att göra i Atlanta. Jag måste på något sätt försöka motarbeta allt det negativa. Det kommer ta sin tid, men så länge jag har vänner och familj som hjälper mig så ska det nog gå bra. Jag loggade in på min twitter och som alltid annars var det ökade antalet på mina followers, det första jag lade märke till. Jag hade upp mot 10 000 followers nu och för en månad sedan hade jag ungefär 1000. Till en början blev jag nästan lite glad att det hade ökat så kraftigt men så fort min blick drogs till alla som skrivit om mig, sjönk humöret direkt.
- @TaylorColeman Justin’s not happy with you, you can see it in his eyes on the pictures from the beach. Puke on you, flowers on Justin. - - @TaylorColeman If I see you sometime I will slap you in your fucking ugly face, bitch! - - Why are you guys lying about your relationship? The pictures says it all, little to much nudity, don’t you think? @justinbieber and @TaylorColeman? - - Even if I’m the only one, I don’t give a shit, I will always support @TaylorColeman and @justinbieber. - - @TaylorColeman You’re an ugly motherfucker, I can’t understand how Justin could pick you? I mean, is he blind or something? - - @TaylorColeman you’re just Justins rebound girl, he hasn’t got over Selena yet. - - I will fucking kill @TaylorColeman someday, I know where she lives, I watch every step she takes. – I have a list of names who wants to see @TaylorColeman dead, so who’s with me? – Jag fällde ner locket på datorn med en smäll och kände tår efter tår rinna nedför min kind. Jag trodde att jag skulle klara det, men allt är fortfarande väldigt nytt för mig och det är så mycket på samma gång som måste tas in. Jag kan inte fatta det? Jag är en oskyldig tjej, som på något sätt utsätts för sådant som man bara tror kan hända på filmer.
När jag hörde låset på toalettdörren låsas upp torkade jag snabbt bort tårarna och försökte dölja att jag precis gråtit. Men Justins ansiktsuttryck avslöjade att jag var ganska dålig på det.
”Baby, varför gråter du?” Sa han oroligt och satte sig bredvid mig på sängen.
”Va? Jag gråter inte? Jag fick något i ögat bara.” Ljög jag och hade en spydig attityd.
”Jag vet att du inte fått något i ögat, jag vet att något är fel. Berätta.” Sa han allvarligt.
”Det är inte så viktigt, vi tar det när vi kommer hem ikväll istället, jag vill inte förstöra dagen.” Sa jag och kände en ny tår som var på väg ned för kinden.
”Vi går inte ut härifrån förrän du har berättat varför du är ledsen.” Sa han återigen allvarligt.
”Jag gick in på twitter och…” Min röst skar sig då gråten tryckte sig upp genom halsen.
”Och vaddå?” Sa han och såg besvärad ut.
”Det är nog bättre att jag stannar kvar på hotellet idag…” Sa jag och log ett halvt leende mot honom.
”Varför de?” Sa han oförstående.
”Jag riskerar inte mitt liv genom att sätta foten utanför hotellet.” Sa jag hest.
”Taylor, jag förstår ingenting…?” Sa han frågande.
”DEM SKRIVER ATT DEM VILL DÖDA MIG JUSTIN, DÖDA MIG!” Skrek jag och reste mig upp gråtandes. Jag förlorade plötsligt kontrollen över mig själv och jag började gråta hysteriskt.
Justin satt chockat kvar på sängen och bara stirrade på mig medan jag hade slängt mig ned på golvet. Det var precis som att en spärr lossnat och att jag bara släppte ut allting. Jag kände rädslan som växte inuti i mig. Alla tankar om att folk vill döda mig får mina tarmar att krampa. Var det såhär det skulle bli i fortsättningen? Att det varje dag ska komma upp någonting nytt, att jag varje dag ska bli hotad till döden på nytt, att jag varje dag ska behöva gå och bära på allt det negativa, att jag varje dag ska behöva tynga ner Justin med all skit jag måste stå ut med, att jag varje dag ska behöva gå orolig. Om det bara fanns någon som kunde hjälpa mig?
Jag kände händer som omfamnade mig och drog upp mig hastigt. Justin kramade om mig hårt och kysste min hjässa. Jag grät fortfarande men känslan av hans närhet fick tryggheten att växa.
”Baby, jag kommer aldrig låta något hända dig.” Sa han bekymrat.
Jag fick inte fram några ord, istället satt jag tyst och försökte få stopp på tårarna.
”Det här måste få ett slut.” Sa han och lät arg. Han släppte taget om mig och satte sig på sängen och tog upp datorn i sitt knä. Han började trycka på tangenterna och efter ett tag smällde han igen locket på datorn med en smäll. Han log brett mot mig och gjorde en chest mot mig att komma till honom. Jag hade äntligen lugnat ned mig en aning, så jag gick lugnt mot honom och satte mig i hans knä med armarna om hans nacke. ”Vad gjorde du?” Sa jag hest och kollade frågande på honom.
”Skrek på twitter bara.” Sa han lite nonchalant, han var väl medveten om att jag skulle bli nyfiken och fråga vad han skrivit. ”Vad skrev du?” Sa jag och log ett halvt leende mot honom.
”Nä, inget speciellt.” Sa han och log men han var fortfarande lika nonchalant.
Jag himlade med mina ögon mot honom och gick av honom för att ta datorn. Jag öppnade upp twitter och jag såg Justins oroande blick. Jag tryckte in på hans sida och såg hans senaste uppdatering som löd – All this drama is just making me sick. I’m not even in the mood for another 25 concerts anymore. Where are my beautiful beliebers that always supported me, no matter what? – Jag kollade upp från datornskärmen och mötte hans blick. Det kändes som att han skrivit det bara för min skull. Det var redan en massa som skrivit tillbaka till honom – It’s not you @justinbieber it’s Taylor! - - Please, don’t cancel your concerts, i’ve been waiting a year and a half for you to come to Germany. - - All this drama is because of the pictures of you and your fucking ugly ass girlfriend @justinbieber - - I will support you till the end Justin, I will always support Jaylor, and I’m sure I’m not the only one. – Ett leende dök upp på mina läppar då jag läste den sista tweeten. Jaylor… jag hade ingen aning om att dem gett oss ett smeknamn. Att veta att det faktiskt finns folk som accepterar mig, fick mig att må lite bättre. Jag stängde locket på datorn och satte mig närmare Justin och tog hans hand.
”Vi tänker inte på det mer idag, okej?” Sa jag och kollade honom djupt i ögonen.
”Hur ska man kunna undvika det?” Sa han och kollade frågande på mig.
”Genom att inte tänka på det. Du är världens finaste pojkvän, men Justin… du kan inte svika dina fans såhär… du kan inte ställa in 25 konserter på grund av det som har hänt. Jag kommer aldrig tillåta dig att göra det.” Sa jag och försökte få honom att förstå.
”Babe, dem kommer aldrig sluta… Varför ska jag ge dem det här om dem ändå inte ger någonting tillbaka?” Sa han allvarligt.
”För att det var dem som fick dig hit där du är idag.” Sa jag allvarligt.
Istället för att han sa något satt han och kollade ned i sina händer. Han visste att jag hade rätt.

Vi satt i den stora vanen på väg till födelsekyrkan. Medan alla verkade super exalterade över besöken vi skulle göra runt om i Jerusalem idag, satt jag och kollade ut genom fönstret och visste inte riktigt hur jag skulle bete mig runt omkring dem. Eftersom jag inte är kristen överhuvudtaget så känns hela utflykten väldigt onödig för mig. Men jag följer med för Justin och de andras skull.
”Excited?” Sa Alfredo som satt sig bredvid mig i bilen.
”Mm.” Sa jag och log ett leende som jag kände var lite väl för fram tryckt.
”Blev det något –birthday sex, birthday sex – igår?” Sjöng han vilket fick mig att flina till.
”Det angår inte dig.” Sa jag skrattandes samtidigt som jag blinkade mot honom.
”Aw c’mon, jag trodde du var min homegirl tay?” Sa han och plutade skämtsamt med underläppen.
”Men vad tror du vi gjorde, lekte i sandlådan eller?” Sa jag och kollade frågande på honom.
”Olala.” Sa han och armbågade mig i sidan.

Vi kom fram till födelsekyrkan och alla hoppade snabbt ut ur bilen. Justin tog tag i min hand så fort vi stod bredvid varandra och för varje gång jag känner hans närhet känner jag mig trygg.
Det var paparazzis överallt som skrek våra namn och försökte komma så nära inpå oss för att få en så bra bild som möjligt. Kenny försökte hindra dem från att få någon bild alls, men dem var som en flock galna lejon som inte fått mat på länge. Med tanke på det som hänt på hotellet tidigare så var jag inte på humör för att bli fotad och förföljd, så istället satte jag handen för mitt ansikte och försökte gömma mig bakom Justin.
När vi äntligen tagit oss in i kyrkan blev allting lugnare och Scooter hade ordnat så att kyrkan bara skulle vara tillgänglig för oss idag. Alfredo dök upp bredvid mig då Justin släppte taget om min hand för att gå till Pattie och Carin som gick längst fram av oss alla.
”Jävlar vad stort!” Sa jag högt och alla i kyrkan stannade upp och gav mig en irriterad blick.
”Tay… du borde nog tänka på att man inte svär i kyrkor.” Viskade Alfredo till mig.
Jag insåg precis att det jag sagt inte var den mest lämpligaste frasen att använda i en kyrka.
”Om man inte är kristen är det inte så lätt att komma ihåg.” Viskade jag tillbaka så ingen kunde höra.
”Det är något alla vet och aldrig glömmer, oavsett om du är kristen eller inte.” Viskade han tillbaka och skrattade till lite. Jag märkte Pattie som stod en bit ifrån oss med en allvarlig blick. Istället för att svara Alfredo bestämde jag mig för att istället vara tyst under resten av kyrkbesöket.

Vi hade nu anlänt till Via Dolorosa och allt runtomkring oss verkade så fridfullt och lugnt. Men det jag inte lagt märke till var alla Paparazzis som satt och väntade borta under ett träd.
”Justin, jag väntar i bilen istället.” Sa jag och kände mig inte alls sugen på att bli återigen omringad av en massa galna människor som trycker upp en kamera i ansiktet på en.
”Varför det? Jag hoppas inte det är på grund av dem?” Sa han och pekade bort mot trädet.
Jag stod en stund och funderade ut en bra förklaring till varför jag ville stanna kvar i bilen, jag visste mycket väl om att han aldrig skulle låta mig sitta kvar på grund av alla paparazzis.
”Jag blir yr av denna värmen, så det är nog bättre att jag stannar kvar här och dricker lite vatten.” Ljög jag och försökte dölja min osäkerhet som nästan i stort sätt tog över.
”Men det kommer ta ett tag innan vi kommer tillbaka.” Sa Justin och kollade frågande på mig.
”Det gör ingenting, jag klarar mig.” Sa jag och log mot honom.
Han log ett halvt leende tillbaka och kysste min panna. Han och de andra började gå iväg och jag gick och satte mig i en av de svarta vanarna. Jag stängde bildörren om mig och tystnaden som uppstod var nästan lite obehaglig. Tanken om allt drama som uppstått nyligen fick mig att känna en obehaglig känsla. Skulle det ens bli bättre när jag kom hem? Förmodligen sämre.

Jag hade nästan suttit i bilen i två timmar då hela gänget kom tillbaka. Alla verkade en aning irriterade och jag fick känslan av att det berodde på mig… Justin satte sig inte ens bredvid mig utan i raden bakom och vi fortsatte inte vidare till de andra ställena, istället märkte jag hur chauffören körde mot vårt hotell. Vad var det frågan om egentligen?

Jag och Justin hade gått tysta upp till vårt hotellrum och det enda någon sagt till oss var att middagen var klockan 6 nere i restaurangen.
När vi kom in på rummet slängde sig Justin på sängen och låg med armarna bakom huvudet och kollade upp i taket med en allvarlig blick. Jag gick och satte mig försiktigt på sängkanten och kollade på honom frågande, men han verkade inte ens lägga märke till att jag satt där, eller så ignorerade han mig med flit. ”Vad är det som har hänt?” Sa jag efter en stund.
”Mycket.” Sa han snabbt.
”Prata med mig Justin.” Sa jag tyst.
”Dem äckliga paparazzi killarna förstörde hela min dag, men det hade varit lite bättre om du varit vid min sida.” Sa han och satte sig upp och kollade mig allvarligt i ögonen.
”Hur blev jag inblandad i detta helt plötsligt?” Sa jag och gav honom en frågande blick.
”Du har varit helt off hela dagen, först i kyrkan så gick du med Alfredo istället för mig och du svor dessutom och sen nu på Via Dolorosa så bestämde du dig för att stanna kvar i bilen?” Sa han surt.
”För det första så gick du faktiskt bara ifrån mig i kyrkan, för det andra så svor jag inte med mening, jag vet att det var dumt att jag gjorde de och för det tredje så var ni borta i två timmar, jag hade aldrig orkat stå upp konstant i två timmar när jag inte mådde så bra.” Sa jag menande.
”Under dem två timmarna så hann vi äta och ta två pauser i skuggan.” Sa han fortfarande surt.
”Okej, ja men det var ju snällt att ni ringde och frågade mig om jag också ville ha mat.” Sa jag och reste mig upp och gick bort till min resväska för att rota upp något annat mer behagligt att sätta på mig.
”Jag ville inte att du skulle gå alldeles själv till restaurangen, det var därför vi inte ringde dig. Vi bestämde att vi skulle stanna till vid något snabbmatsställe så att du kunde få mat, men nu åkte vi hem istället för att alla paparazzis gick mig på nerverna.” Sa han och hade nu ställt sig framför mig.
”Ovanligt att allt bara ska kretsar kring dig Justin.” Sa jag men ångrade mig direkt när jag sagt det, då jag såg Justins ansiktsuttryck som gick från sur till förbannad.
”Så du påstår att allt kretsar kring mig, när det är jag som ordnar din födelsedag, när det är jag som ser till att du är trygg så fort vi går utanför dörren, när det är jag som säger ifrån till mina fans när dem varit elaka mot dig? Om du påstår det så måste jag faktiskt fråga dig vart du varit de senaste dagarna. För om det är någon allting kretsar kring så är det ju dig.” Han hade nu höjt sin röst så att jag kände ett stort obehag som spred sig runt i rummet.
Jag stod framför honom, chockad av det han precis sagt och helt tom på ord. Istället kom gråten utan förvarning och jag bara stod där och lät tårarna rinna en efter en ned på mina kinder.
Jag hade ju inte menat det jag sagt, om att allt bara kretsar kring honom, men det han just sagt om mig verkade han ju mena till hundra procent, vilket fick mig att tänka efter. Han får stå ut med så mycket tack vare mig. Han förtjänar inte det. Istället för att försöka säga någonting så sprang jag ut från rummet och smällde igen dörren bakom mig. Jag fortsatte springa ned till receptionen och ut genom entrédörrarna. Jag fortsatte vidare ned på en väg som förmodligen leder ned till stan.
Efter ett tag saktade jag ned och gick med tunga steg mot hamnen som jag skymde lite längre bort. En del av mig hoppades på att jag snart skulle känna en hand på min axel och att när jag sen skulle vända mig om, skulle jag se Justin så där och säga förlåt. Men det hoppet rann snabbt ut i sanden då jag vänt mig om för tionde gången utan någon framgång på min förhoppning.

När jag kom ner till hamnen satte jag mig på en bänk och blickade ut över havet som låg helt still. Jag funderade över vad Justin gjorde just nu, satt han på rummet och inte brydde sig ett skit över att jag lämnat honom utan förklaringar, eller var han ute med de andra i hans crew och letade efter mig? För tillfället så var alternativ två ganska uteslutet.
Klockan runt min handled visade på sju, vilket menades med att alla redan varit och ätit och förmodligen undrat vart jag var någonstans. Men jag hade inga planer på att dra mig tillbaka.

Klockan hade sprungit iväg och den hade börjat närma sig elva. Jag vet inte hur den kunde bli så mycket, men jag var i alla fall nu på väg tillbaka till hotellet. Förhoppningsvis så har alla gått och lagt sig, och när jag säger alla så är även Justin inräknad där. Mamma och Bill måste väl ha varit jätteoroliga och jag vill inte ens tänka på hur orolig Pattie måste ha varit.
Jag tog hissen upp till våningen där jag och Justin har vårt rum och när jag skulle låsa upp dörren så gjorde jag det så ljudlöst som möjligt. Hela rummet vad nedsläckt men en liten ljusstrimma från fullmånen lysta in genom gardinerna, vilket gjorde att jag kunde skymta Justins kroppsform under lakanet. Jag tog av mig mina kläder och haffade åt mig närmsta t-shirt vilket förmodligen var Justins eftersom den luktade honom. Tanken av att vi fortfarande var ovänner fick mig att börja gråta igen. Jag lyfte på lakanet sakta och slank under det försiktigt. Jag försökte vara så tyst som möjligt eftersom jag nu börjat gråta igen, men jag kunde inte rå för att snyfta till då och då.
Plötsligt kände jag Justin arm som omfamnade mig och drog mig tätt intill honom.
”Förlåt.” Viskade han trött och sedan kysste han mig i nacken.
Det hela fick mig bara till att gråta ännu mer. Det var jag som skulle säga förlåt och inte han. Det var jag som varit konstig hela dagen, det var jag som lämnat honom utan förklaringar, det är jag som är krävande av oss två hela tiden och han klargjorde det ganska bra för mig idag.
”Justin, du har ingenting att säga förlåt för.” Sa jag och satte mig upp.
”Jo, för att jag var ett totalt svin som inte brydde mig överhuvudtaget om att min flickvän sprang iväg gråtandes, för det jag sagt.” Sa han och nu satt han också upp.
”Utan mig hade du sluppit alla de här problemen.” Sa jag och snyftade till.
”So what? Utan dig är jag inte hel.” Sa han och smekte min kind.
Innan jag hann svara honom pressades hans läppar mot mina.