stuckinthebieberstory

”Jag fattar inte hur du inte bryr dig om att Justin skaffat någon ny? För en vecka sedan låg du instängd på ditt rum för att du var ledsen över det som hänt mellan er?” Sa Julia frågande då vi satt på ett av fiken nere i stan.
”Det var kanske det jag behövde, en bekräftelse på att jag kan släppa honom och gå vidare. Det är ju knappast lönt att jag försöker om han nu ändå har skaffat sig en ny.” Sa jag och tog en klunk kaffe.
”Kanske. Men vaddå, ska du bara släppa allting och gå vidare?” Sa hon fortfarande frågande.
”Typ. Det finns inte så mycket annat att göra.” Sa jag och log mot henne.
”Ska du inte ens försöka bli vän med honom?” Sa hon och som alltid annars är hon full av frågor.
”Asså vi är ju inte ovänner, men inte bästa vänner heller. Men jag kan inte sitta och lipa över något som jag ändå aldrig kommer få. Så då är det lika bra att bestämma sig från första början att man ska skita i det och lägga det bakom sig. Jag kanske inte har lyckats med det till 100 procent ännu, men jag kommer klara det.” Sa jag och jag är fast besluten om att jag inte ska stänga inne mig själv denna gången. Justin har skaffat sig en ny tjej, vilket jag innerst inne hatar. Men jag kan inte göra så mycket åt det. Han har gått vidare och då ska fan jag också visa att jag kan göra det.
”Vet du vem tjejen är ens?” Sa Julia fortfarande lika frågande.
”Ingen aning, tidningen har inte ens skrivit om det, så förmodligen håller han väl henne väldigt hemlig. Men jag antar att vi förr eller senare får reda på det.” Sa jag snabbt.
”Antar det. Men tycker du inte det känns konstigt att han lämnade dig bakom sig så snabbt och gick vidare till någon annan?” Sa hon och det verkade som att hon aldrig skulle få slut på frågor.
”Asså, om jag ska vara ärlig… jag hatar att han har hittat någon ny, men som jag sa innan, jag kan inte göra någonting åt det. Sen så försöker jag intala mig själv hela tiden att hon bara är en rebound girl. Man kan ju alltid hoppas.” Det fick oss båda att skratta till, vilket gjorde mig glad.

Efter fikan gick vi till ett av de stora köp centrumen nere i stan. Jag kände att jag behövde förnya min garderob lite. På mig för tillfället hade jag ett par höga blåa jeansshorts, en svart t-shirt instoppad och en vit kavaj över det, och även ett par svarta kilklackar till det.
Vi var inne på H&M och kollade runt lite, då jag plötsligt skymtade Justin borta vid omklädningsrummen som tillhörde herravdelningen. Jag började gå mot omklädningsrummet men fick tvärbromsa då en blond, smal, mellanlång tjej dök upp framför honom och lade sina armar runt hans nacke och kysste honom. Jag stod som paralyserad och visste inte riktigt åt vilket håll jag skulle gå. Ska jag gå fram och hälsa eller ska jag vända om och försöka hitta Julia istället. Alternativ två blev det jag valde och snabbt därefter hittade jag Julia som stod och betalade i kassan.
Det var mycket som skulle betalas och packas ner i påsar och jag stod otåligt och stampade med min ena fot bredvid. Jag riktade min blick diskret bort mot omklädningsrummet men kunde inte se Justin och den blonda tjejen någonstans. Men snabbt därefter insåg jag att dem var på väg mot kassan. Mitt hjärta började banka lite fortare och jag vill verkligen inte stå kvar. Istället började jag småspringa, vart jag sprang hade jag ingen aning om men efter ett tag insåg jag att jag på något konstigt sätt hamnat på barnavdelningen, inte långt ifrån kassan. Jag såg Julia fixa med sin plånbok och hon tog sina kassar snabbt och snurrade runt för att kunna hitta mig. Hon började snart gå mot mitt håll utan att egentligen veta att jag var här. Och till min lättnad så hann inte Justin och tjejen han var med komma till kassan innan Julia gick därifrån. Jag satte mig ned på huk bakom en klädställning och tittade fram mellan kläderna, bort mot kassan på Justin och blondie. Jag kände mig som en stalker, men jag kunde inte rå för att vara nyfiken. Under hela betalningen i kassan stod dem och höll handen, men jag kunde inte bry mig mindre. Eller okej, jag brydde mig jättemycket.

”Hrm.” Någon harklade till bakom mig och jag reste mig upp snabbt och vände mig om och mötte Julias frågande blick. Hon kunde dessutom inte rå för att skratta till lite också vilket fick mina kinder att hetta till en aning. ”Hittade du något intressant där nere?” Sa hon flinandes.
”Absolut, lite dammråttor här och där.” Sa jag och log ett oskyldigt leende.
”Du har alltså lagt märke till dem? Jag såg dem redan när vi kom hit, men jag ville inte säga någonting till dig.” Sa hon och kollade tveksamt på mig.
”Jag kan inte bry mig mindre om dem.” Sa jag och försökte dölja att jag egentligen ljög.
”Precis! Kan vi gå och köpa något att dricka i butiken mitt över, jag är as törstig.” Sa hon och hon visste mycket väl om att jag ljög. Jag riktade min blick bort mot kassan som blivit tom och lättnaden sköljdes över mig. Jag nickade glatt mot Julia som otåligt stod och väntade på mitt svar.

Vi handlade vars en Vitamin Water och vi var nu på väg ut ur affären. Det vi inte visste när vi var på väg ut var att vi skulle stöta på Justin och blondie utanför. När vi väl gjorde det stannade vi alla fyra upp chockat och kollade på varandra. Jag kände hur pinsamheten spred sig mellan oss.
”Hej tjejer!” Sa Justin och försökte tränga fram ett leende.
”Heeeej.” Sa jag och Julia i kör och försökte låta så glada som möjligt.
”Hur är det?” Sa han och jag märkte att han försökte dra igång en konversation för att lätta på den pinsamma stämningen, men jag tyckte bara det blev pinsammare, eftersom det hela var väldigt stelt.
”Jodå, det är jättebra.” Sa Julia och kollade frågande på mig.
”Det är bra med mig också. Hur är det med dig då?” Sa jag och log fakeat.
”Jo, det är bra. Förresten, det här är… Lindsey.” Sa han och vi alla riktade våra blickar på den blonda tjejen som stod och log ett brett leende bredvid Justin. Jag studerade henne från topp till tå och när jag gjort det lade jag på ett brett fakesmile och sträckte fram min hand mot henne.
”Heeeeeej, det är jag som är Taylor, Justins ex.” Sa jag med ett brett leende och skrattade högt inombords. Jag såg hur Justin sattes i en obekväm situation, vilket jag tyckte han förtjänade.
”Trevligt att träffas, jag heter Lindsey.” Sa hon och log fortfarande brett mot mig.
”Jo, Justin sa det.” Sa jag och log brett tillbaka.
”Det är jag som är Julia, Ryans flickvän.” Sa Julia och försökte lossa på den pinsamma situationen som uppstått genom att så trevligt som möjligt hälsa på Lindsey.
”Jag visste inte att Ryan hade flickvän, men det var trevligt att träffa dig.” Sa Lindsey och log.
”Så, Lindsey… hur gammal är du?” Sa jag samtidigt som jag tog en klunk från min dricka.
”16, jag fyllde år igår faktiskt.” Sa hon och log fortfarande brett.
Chocken jag fick från det hon just sagt fick mig att spotta ut min dricka och hosta till hastigt.
”Förlåt, hostattack bara. Men grattis i efterskott då.” Sa jag och log fakeat.
Jag såg att Justin skämdes ihjäl, vilket bara fick mig att vilja skämma ut honom ännu mer, men en del av mig fick mig att låta bli. Dessutom stod Julia och blängde allvarligt på mig, vilket förmodligen var signalen till att vi borde gå.
”Jag tror vi ska gå vidare nu, men ni får ha det så jättebra. Vi ses! Ciao.” Sa jag och vinkade mot dem båda två. Jag drog med mig Julia i armen och vi gick mot utgången på köp centrumet.

”Vad håller du på med?” Sa Julia och stannade mig så fort vi kommit ut.
”Vaddå?” Sa jag och log mot henne.
”Man märkte på långa vägar hur svartsjuk du var.” Sa hon och blängde menande på mig.
”Phft, jag är långt ifrån svartsjuk på den där lille plutten Julia? Hur gammal var hon? 12?” Sa jag och skrattade till och tänkte bara på hur skrattretande allt var.
”Du hade i alla fall kunnat vara lite trevligare, för Justins skull.” Sa hon och log menande mot mig.
”För hans skull? Nja, tveksamt.” Sa jag och började gå bort mot bilen som vi parkerat en bit bort.
”Och du sa att du inte brydde dig om att han skaffat någon ny.” Sa hon och skrattade till.
”Det gör jag inte.” Sa jag och försökte återigen dölja att jag ljög.
”Jaja, whatever you say.” Sa hon och vi hoppade in i bilen.

Julia släppte av mig hemma och när jag kom in var det ingen hemma. Förmodligen var mamma och Bill på jobbet vilket var en fördel för mig för då kunde jag göra precis vad jag ville i huset. Men okej, för tillfället hade jag ingen ork till att göra något speciellt så istället satte jag mig i soffan i vardagsrummet, med min dator i mitt knä. Jag loggade in på twitter som jag inte varit inne på, på åratal. Jag möttes som vanligt av ett stigande followers antal och därefter alla tweets som var skrivna om mig. – Even if @TaylorColeman and Justin aren’t together anymore, i still hate her. - - Please, go back to Justin @TaylorColeman, i don’t want him to date that blonde whore, she’s been with every famous guy in LA. She just wants the fame. I don’t want him to get hurt. I know her, that’s why I know. - - Why did @TaylorColeman and @JustinBieber broke up, anyone who knows? - - I regret every little bad thing I said about you @TaylorColeman, you beautiful and you should be the one who dates Justin, not that blond bitch. - - I really don’t like @TaylorColeman, but I think she’s prettier than the blonde girl Justin dates now. – Det var inte lika hårda tweets längre, men det var fortfarande jobbigt att läsa vissa av dem. Men att folk hackar på Lindsey tycker jag är tråkigt, varken jag eller dem känner henne, därför borde vi inte dömma henne. Men om det stämmer som den tjejen skrev att hon bara är ute efter fame, så borde Justin få veta det.

Klockan hade börjat närma sig åtta och jag kände tröttheten som smög sig fram i min kropp. Efter kvällmiddagen som bestått av kött, pommes och bearnaisesås, tog jag mig upp till mitt rum med tunga ben och kastade mig på sängen. Jag hade ingen ork för tillfället att gå och ta bort sminket så istället låg jag kvar i sängen en stund. När jag precis höll på att somna, ryckte jag till då min telefon började burra på sängbordet. Jag tog den utan att kolla vem det var som ringde.
”Hallå?” Sa jag hest.
”Hej, det är Justin.” Sa Justin osäkert. Jag satte mig chockat upp i sängen och förstod överhuvudtaget inte varför han ringde mig. Han borde vara förbannad på mig efter mötet i stan idag.
”Hej, wassup?” Sa jag och ångrade mig direkt efter, det var helt fel val av fråga.
”Jag hade tänkt fråga dig om du ville komma till Beverly Arena, jag ska ha konsert där ikväll. Och Alfredo, Chaz, Ryan och Kenny tjatar på mig att jag ska be dig komma hit, så vad säger du?” Sa han osäkert.
”Ehm… jag vet inte riktigt… när börjar den?” Sa jag och förstod inte vad Justin höll på med. Visserligen hade han sagt att Kenny, Ryan, Chaz och Alfredo var dem som ville att jag skulle komma, men varför var det då han som ringde och inte någon av dem?
”Nio, du kommer in bakvägen då såklart.” Sa han och lät förvånansvärt glad.
”Mjo, okej… jag ska försöka.” Sa jag osäkert men glatt.
”Perfekt, då ses vi sen! Hejdå.” Sa han och jag orkade inte säga någonting tillbaka så istället lade jag bara på och hoppade upp från sängen och gick raka vägen in i min garderob för att hitta någonting att ha på mig. Det blev tillslut ett par svarta tighta jeans och ett grått slappt linne, över det tog jag bara en svart kofta och jag lät mitt hår hänga små vågigt i mittbena.
Jag gick ned för trappan och in i köket där mamma och Bill satt och tog sitt kvällsvin.
”Oj, vart ska du någonstans?” Sa mamma och kollade frågande på mig.
”Justin ringde och frågade om jag ville komma på hans konsert ikväll, så jag tänkte att jag kunde åka dit. Jag tänkte fråga om någon av er kunde köra, men eftersom ni har druckit vin så rann den frågan ut i sanden.” Sa jag och blev lite bekymrad eftersom jag förmodligen skulle få ta taxi.
”Men jag har inte druckit så mycket så jag kan köra dig.” Sa Bill och log mot mig.
”Är ni tillsammans nu igen?” Sa mamma frågande och log.
”Nej, gud nej. Det är vi verkligen inte.” Sa jag och blev smått röd i ansiktet.
”Är du redo att åka fröken?” Sa Bill som gått ut i hallen och väntade på mig.
Jag gick fram och pussade mamma på kinden innan jag försvann ut i hallen och vidare ut till bilen.

Bill släppte av mig utanför Beverly Arena och eftersom det hade börjat regna så fick jag springa mot den stora svarta dubbeldörren på baksidan av arenan. När jag närmade mig dörren såg jag att det var någon som var på väg in genom den. ”Håll dörren!” Skrek jag högt samtidigt som jag sprang fort.
När jag kom fram möttes jag av Lindsey som stod där med ett osäkert leende.
”H-hej, Lindsey.” Sa jag och log halvt mot henne.
”Hej Taylor… Ska du också se på konserten?” Sa hon och kollade frågande på mig.
”Mm… eller jag får se om jag kollar på konserten, jag kanske stannar backstage istället med Alfredo, Kenny, Chaz och Ryan.” Sa jag och började gå.
Vi möttes av en stor svart man iklädd svart kostym som blängde argt på oss.
”Tjejer ni får inte komma in här.” Sa han allvarligt och stannade framför oss.
”Eller det är ju du Taylor, Justin sa att du skulle komma.” Sa han snabbt därefter och log.
”Precis.” Sa jag och log tillbaka mot honom.
”Men hon får du tyvärr inte ta med dig in.” Sa han och vände sig mot Lindsey.
”Men… jag är… Justins…typ…flickvän.” Sa hon och blev osäker.
”Flickvän? Redan? Det tog typ flera månader innan jag blev Justins flickvän.” Sa jag och hånflinade.
”Ehm… ja, asså… vi har ju inte riktigt pratat om förhållande saken än, men jag tar det som att vi är tillsammans.” Sa hon och log brett mot mig.
”Hm, okej… du var 16 va?” Sa jag och kollade frågande på henne.
”Yes.” Sa hon överdrivet glad.
”Den åldern brukar vara förvirrande, du vet… hormoner och sånt som kommer, man har liksom inte riktigt koll på grejor, men det är någonting som du får ta dig igenom. Men för säkerhets skull, nämn ingenting om flickvän grejen för Justin än, han har egentligen lite fobi för förhållande.” Jag ljög ihop någonting och tyckte själv att jag var genial.
”Varför har han det?” Sa hon och kollade frågande på mig. Jag vände mig om mot vakten som fortfarande stod framför oss. Jag gav honom en blick som tydde på att han kunde lämna oss, vilket han gjort snabbt därefter. Jag vände mig återigen mot Lindsey som stod och kollade på mig frågande.
”Jo, saken är den att… han har lite svårt för att… få upp den.” Viskade jag.
”Va? Är det sant?” Sa hon fortfarande frågande.
”Mm, faktiskt… men, sex är ju inte allt i ett förhållande ellerhur? Man kan göra mycket annat, som att titta på film…” Sa jag och var supernöjd med mitt lilla påhitt.
”Film… ja… a-absolut.” Sa hon och jag såg att hennes leende var fakeat.
”Nu ska vi inte stå här och prata om det, kom vi går till dem andra.” Sa jag och skrattade till.

Vi kom fram till sällskapsrummet och jag öppnade dörren försiktigt. Jag möttes av Justin, Chaz, Ryan, Kenny, Scooter, Carin och Pattie som alla satt nedtrycka i de tre sofforna som fanns där.
”Taylor!” Sa Pattie och Carin i kör och flög upp från sofforna och kom fram till mig och omfamnade mig i en stor gruppkram. Vi alla tre skrattade till och vi släppte snart taget om varandra.
”Hej allihopa!” Sa jag och log brett mot alla som satt i soffan och log brett tillbaka mot mig, förutom Justin som kollade frågande på först mig och sen på Lindsey som blygt kom gåendes bakom mig.
”Maka på er tjockisar!” Sa jag och gick fram till Chaz och Ryan som tog upp en hel soffa tillsammans.
”Här finns gott om plats för dig här.” Sa Chaz och pekade på sitt knä samtidigt som han blinkade mot mig. Jag himlade med mina ögon och puttade bort honom från platsen där jag tänkt sätta mig.
”Hej baby.” Hörde jag Justin säga till Lindsey och snart nuddade deras läppar varandra vilket fick det att hugga till i min mage. Men istället för att visa det så låtsades jag som att jag varken hört eller sett något. Jag såg att Alfredo och Kenny satt och kollade på mig i ögonvrån och när jag mötte deras blickar fattade jag direkt att dem undrade vad som hände. Jag ryckte på axlarna och vi alla tre skratta till. ”Du har träffat Lindsey innan eller, Taylor?” Sa Carin och kollade glatt på mig då hon satte sig ned i soffan mitt emot. Jag nickade mot henne och jag gav henne inte direkt något brett smile tillbaka.
”När då?” Sa hon och jag visste att hon hade massa frågor på lager.
”Innan idag faktiskt, nere i stan… jag och Julia stötte på henne och Justin.” Sa jag halvt glatt.
”Jaså, vad trevligt. Du verkar helt lugn med att Justin har någon annan nu?” Sa hon och hon kunde säga det eftersom Lindsey och Justin hade gått ut ifrån rummet.
”Mm, precis. Jag kan inte göra så mycket åt det.” Sa jag och log mot henne.
”Tay, du kan göra så jävla mycket åt det… jag har nog aldrig träffat en blygare tjej än Lindsey… Justin kommer aldrig klara av att ha ett förhållande med henne. Hon har ingen humor.” Sa Chaz som hoppat in i vårt samtal från ingenstans.
”Såja, nu ska vi inte prata skit.” Sa Pattie och log.
Vi alla andra skrattade till åt det Chaz sagt och en gnista hopp började bildas inom mig men den försvann snabbt då Justin och Lindsey kom tillbaka in i rummet. Justin hade sin blick riktad mot mig och den var allvarlig. Han nickade ut mot rummet och jag förstod att han förmodligen ville prata med mig. Så jag reste mig försiktigt upp och började gå sakta mot dörröppningen. Justin kom efter mig och stängde dörren med en smäll. Han tog tag i min arm hårt och ledde mig längre bort i korridoren. Vi stannade plötsligt till och han vände mig mot honom och han blängde allvarligt på mig.
”Vad är det för skit du går och säger till Lindsey?” Sa han argt.
”Va? Skit? Jag har ingen aning om vad du snackar om.” Ljög jag och ryckte på axlarna.
”Varför har du sagt till henne att… jag inte kan få upp den?” Han viskade det sista och jag kunde knappt hålla mig för skratt eftersom man såg tydligt på honom att han tyckte situationen var jobbig.
”Tjejer i den åldern kan verkligen aldrig hålla tyst.” Sa jag och flinade till.
”Tydligen inte du heller? Och varför ljuger du om det? Vill du förstöra mellan mig och Lindsey?” Sa han och kollade frågande på mig.
”Jag skoja ju bara, jag trodde hon fattade det?” Sa jag och visste inte riktigt hur jag skulle ta mig ur denna situationen, men den var ganska komisk eftersom jag såg att Justin hade panik.
”Nä, det gjorde hon inte. I fortsättningen föreslår jag att du förblir trevlig mot henne och inte hittar på en massa saker om mig som får henne att tveka.” Sa han allvarligt.
”Haha, så du menar att hon tvekade på dig bara för att ”inte kan få upp den”? Jo, men det är verkligen en toppentjej du har hittat Justin.” Sa jag och blinkade retsamt mot honom.
Jag vet att det kanske inte är rättvist mot honom att jag är så oseriös med det hela, men jag ser det hela som en enda stor komisk röra, som snart kommer braka samman för att Justin kommer öppna sina ögon och inse att han valt fel. Inte för att jag påstår att han ska välja mig, men… eller jo, jag kanske gör det.
”Hon är oskuld Tay.” Sa han och blängde på mig.
”Jaså, inte direkt det jag har hört men okej.” Sa jag och log brett mot honom.
”Vad har du hört då?” Sa han och kollade frågande på mig.
”Att hon knullar runt med de flesta kända killarna i hollywood bara för att få status. Men jag vet ju inte, det är ju bara rykten… hon är säkert pappas ängel.” Sa jag och log.
”Okej, snälla sluta! Sluta upp med den här fasaden du har byggt upp.” Sa han spydigt.
”Vilken fasad?” Sa jag och kollade frågande på honom.
”Den här fasaden du spelar just nu… kaxigheten, låtsas som att du inte bryr dig, för det vet jag att du gör. Och snälla, var snäll mot Lindsey.” Sa han återigen allvarligt.
”Whatever Justin.” Sa jag och himlade med mina ögon och började gå mot sällskapsrummet igen.
Jag hann gå en bit innan han tog tag i min arm och vände mig om mot honom.
”Jag menar allvar Taylor. Jag vill verkligen få det att funka mellan mig och Lindsey, samtidigt vill jag få en vänskap att funka mellan dig och mig.” Sa han och kollade mig djupt i ögonen.
”Ousch, det där kändes.” Sa jag och satte min hand på mitt hjärta och därefter vände jag mig hastigt om och gick med snabba steg mot sällskapsrummet där alla fortfarande satt kvar.
Lindsey satt och blängde frågande på mig när jag kom in i rummet och jag blängde minst lika mycket tillbaka. Jag vet precis vad den där blängande blicken betydde.
”Nej, Lindsey… vi har inte haft sex. Vi har bara pratat.” Sa jag och satt mig ned i soffan. Alla blickar riktade sig på mig och Patties ögon var stora som tennisbollar. Jag såg att Alfredo, Kenny, Chaz och Ryan försökte göra allt för att inte skratta och snart gick dem en efter en ut från rummet och man kunde höra genom dörren hur dem alla stod och gapskrattade ute i korridoren. Vart Justin hade tagit vägen efter vårt samtal har jag ingen aning om och för tillfället brydde jag mig inte speciellt mycket.

Lindsey hade följt med Pattie, Carin och Scooter för att kolla på konserten medan vi andra satt kvar i sällskapsrummet istället. Tiden gick snabbt och snart var det bara tjugo minuter kvar av konserten.
”Du vet att Justin kommer lacka om du fortsätter vara le bitch mot Lindsey.” Sa Alfredo skrattandes.
”Just därför jag är det. För jag vet att det retar gallfeber på honom.” Sa jag och blinkade mot honom.
”I smell jealousy.” Sa Ryan i en pipig röst.
”Långt ifrån, ibland måste man få ha lite kul, ellerhur?” Sa jag och log frågande.
”Absolut, men se bara till att inte gå över gränsen.” Sa Alfredo och log.
”Sen när gick ni över på blondies sida? Jag trodde ni var mina homeboys?” Sa jag frågande.
”Jag kan lova dig att vi är på din sida, men be nice okey?” Sa Alfredo glatt.
”Jaja.” Sa jag och himlade med ögonen och lade mig ned i en av sofforna.

Vi stod nu i korridoren för att säga hejdå, eller jag skulle säga hejdå till alla eftersom min taxi som mamma beställt till mig, alldeles strax skulle komma. Tydligen skulle Lindsey hem samtidigt som mig så hon skulle också säga hejdå till alla, men själva hejdå grejen mellan henne och alla andra såg bara väldigt awkward ut. Istället för att stå och blänga på henne så sa jag hejdå till alla och när jag skulle säga hejdå till Justin smet Lindsey framför mig och omfamnade Justin i en stor kram och jag stod så när att jag kunde se deras tungor omfamna varandra. Jag gav ifrån mig en äcklande blick och kände återigen den huggande känslan i magen, vilket fick mig att vända mig om och gå mot utgången. Jag öppnade dörren och regnet vräkte ned utanför. Såklart hade inte min taxi kommit än och så fort dörren smälldes igen bakom mig, kunde jag inte ta mig in igen eftersom den är självlåsande. Jag suckade tungt och började gå mot arenans framsida.
”Taylor!” Hörde jag Justins röst skrika bakom mig. Jag vände mig bak och såg Justin komma springandes mot mig. Han kom fram till mig och bara den lilla biten som han sprungit hade fått honom genomblöt. ”Jag menade verkligen det jag sa innan, jag vill verkligen få en vänskap att funka mellan oss.” Sa han och andades tungt efter springturen.
”Då har jag ett villkor.” Sa jag smått irriterat eftersom bilderna från Lindseys och hans kyss fortfarande snurrade runt i mitt huvud.
”Okej, tell me.” Sa han och log.
”Om jag ska vara trevlig mot Lindsey, så får ni faktiskt respektera att folk kan bli illamående när ni står och strular mitt framför ögonen på en.” Sa jag och försökte överrösta spöregnet.
”Förlåt, jag vet att det inte är rätt mot dig. Jag har sagt till Lindsey, men hon verkar inte bry sig. Hon har nog inte fått det bästa första intrycket av dig.” Sa han och skrattade till.
”Tydligen inte.” Sa jag och log halvt mot honom.
”Vänner?” Sa han och kollade frågande på mig med ett leende.
”Vänner.” Sa jag och log tillbaka mot honom och snart omfamnade han mig i en varm kram.
Jag kände den enorma saknaden som förstorades upp inom mig och jag ville aldrig släppa. Gråten hade dykt upp från ingenstans och tår efter tår rann nu ned för mina kinder, men det fanns ingenting att oroa sig över eftersom Justin inte skulle lägga märke till det eftersom hela mitt ansikte var helt blött från regnet. ”Gråter du?” Sa han så fort vi släppt taget om varandra.
”Va? Nej… det är vatten från regnet.” Sa jag och kollade frågande på honom.
”Taylor… man ser tydligt när du gråter… eller jag gör i alla fall det.” Sa han och skrattade till och torkade bort tårarna från mina kinder.
”Antar det.” Sa jag och kollade nervöst ner i marken.
”Vi ska få det här att funka, right?” Sa han glatt.
”Absolut.” Sa jag men jag var tveksam på om jag skulle klara det, men det återstår att se.