stuckinthebieberstory

”Jag trodde du och jag skulle ha en kväll för oss själva ikväll.” Sa Justin från sängen som han precis vaknat i. Jag däremot stod och gjorde mig iordning för en heldag med Carin, Julia och Melody.
”Jag vet, men Carin frågade och jag kunde inte säga nej.” Sa jag snabbt.
”Du kommer väl hem ikväll och sover här va?” Sa han frågande.
”Klart jag gör.” Sa jag och vände mig om och log mot honom.
”Du är jävligt sexig i dem jeansen.” Sa han plötsligt och gav mig en creepblick.
Jag skrattade till och himlade med min ögon samtidigt som jag satte upp mitt hår i en tofs.

Carin och Julia hämtade upp mig klockan ett och vi hade nu parkerat utanför Kids land. Melody hade inte haft någon större lust att följa med dit så istället bestämde vi att vi skulle hämta upp henne på vägen hem till Carin och Scooter ikväll. Jag däremot var hyper över att vi skulle handla en massa babysaker till Julia och Ryan, eller egentligen inte till dem utan till deras baby boo.
Vi hittade en massa gulliga saker, så som kläder, leksaker och möbler. Carin och jag insisterade på att betala mer än hälften av sakerna eftersom vi ville att Julia ska se det hela som presenter från oss. Vi kom till slut överens om att vi skulle betala hälften var och det gick vi med på.
Eftersom kids land är otroligt stort, nästan som Ikea har det in princip tagit hela dagen för oss att handla, med tanke på att vi tog god tid på oss att hitta de rätta sakerna. Eftersom vi ännu inte vet om det blir en kille eller tjej så måste man hitta passande färger till båda könen.

Direkt efter Kids Land hade vi åkt vidare hem till Scooter och Carin, och givetvis hade vi hämtat upp en pigg och glad Melody på vägen. Det var först när vi kom innanför dörren till Carin och Scooters hus som jag insåg hur mycket jag saknat henne. Scooter hade redan åkt iväg när vi kom och vi började genast laga maten tillsammans. Det blev Lasagne, en av mina favoriter.
”Du vet hon där Lindsey, Justins ”ex”?” Sa Melody och kollade på mig då vi alla fyra satt runt matbordet och hade precis ätit färdigt.
”Ja?” Sa jag och kollade frågande på henne, jag var egentligen inte alls sugen på att prata om Lindsey eftersom jag i stort sett förträngt henne. Det är precis som att hon inte har existerat i Justins liv.
”Hon har ju börjat på vår skola nu… eller din gamla skola, men min nuvarande.” Sa hon och hon såg nästan lite besvärad ut över att hon börjat där.
”Det var ju trevligt för henne. Lönt att börja där en månad innan sommarlovet?” Sa jag och skrattade till spydigt.
”Tydligen tycker hon de och jag blir illamående av att bara se henne få all uppmärksamhet i matsalen. Hon skryter somfan om att hon varit tillsammans med Justin.” Sa hon och suckade tungt.
”Jag tyckte faktiskt till en början om Lindsey då hon och Justin var tillsammans, men om hon bara såg deras förhållande som en nyckel till status så vet jag faktiskt inte vad jag ska tro längre.” Sa Carin och skakade förvirrat på huvudet.
”Jag har aldrig tyckt om henne och kommer aldrig göra det och jag är så glad att hon är ute ur Justins liv.” Sa jag och log ironiskt mot dem alla tre vilket fick dem att skratta till.
”Nä, det märkte vi.” Sa Julia och tog en diskret klunk av sitt glas med vatten.
”Man kan inte tycka om alla.” Sa jag och log brett.
”Förlåt om jag byter samtalsämne, men på tal om Justin… tror du inte han sitter och väntar på att du ska komma hem… jag menar klockan är ändå kvart över elva?” Sa Carin och kollade på sin klocka.
”Oj, är den redan så mycket? Jo, då är det nog på tiden att jag åker hem.” Sa jag och log samtidigt som jag reste mig upp för att ta min tallrik från bordet.
”Låt det vara, jag fixar disken sen.” Sa Carin och log ett varmt leende mot mig.
”Julia, skjutsar du mig och Melody hem?” Sa jag och kollade frågande på Julia som drack upp det sista ur sitt vattenglas.
”Absolut, let’s go ladies.” Sa hon och började gå mot hallen.

Vi hade släppt av Melody och vi var nu inte många minuter ifrån Justins och Patties hus. Det skulle bli ganska skönt att komma hem och få gosa ner mig i sängen, vi har varit uppe i varv hela dagen så att få slappna av en stund skulle faktiskt bli dagens höjdpunkt… trodde jag.
Vi körde upp på uppfarten men var tvungna att tvärbromsa då vi var nära på att köra in i en röd Lamborghini som stod parkerad. Efter den stod det sju andra bilar parkerade och jag undrade vad som försegick här hemma. Justin visste mycket väl om att vi inte fick ha folk i huset under tiden som Pattie var borta och jag trodde faktiskt att han skulle ta det ansvaret lite mer seriöst.
”Här ser det ut att vara partaj.” Sa Julia och gav mig ”lycka till!” blicken.
”Jag förstår inte ens hur han vill bjuda hem så mycket folk i deras nya hus.” Sa jag och suckade.
”Vill du att jag ska följa med in?” Sa hon och kollade på mig frågande.
”Nej, det är lugnt. Jag klarar mig! Tack för skjutsen.” Sa jag och log halvt mot henne och hoppade snabbt ut ur bilen och smällde igen dörren så tyst jag kunde.
På vägen till dörren kunde jag höra musik som dunkade och det var nästan så högt att fönsterrutorna vibrerade. Jag började gå allt fortare och så fort jag öppnade ytterdörren möttes jag av en grov lukt alkohol och rök. Huset var fullproppat med främmande människor och musiken spelades på högsta volym.  Det var folk precis överallt och jag kunde inte hitta Justin någonstans.
”What’s up?” Sa en kille som ställde sig framför mig, han såg dräggig och ful ut så istället för att säga någonting tillbaka himlade jag bara med ögonen och gick förbi honom.
Jag kunde inte föreställa mig att Justin ställt till med den här röran och om Pattie får reda på det kommer hon aldrig förlåt mig och hon kommer definitivt aldrig förlåta Justin.
Jag gick in i vardagsrummet som in princip var upp och nedvänt. Möblerna stod huller om buller och tv’n var på men hade myrornas krig.
Jag såg plötsligt Alfredo sitta ute i trädgården med ett gäng främmande människor och i hans knä satt en vidrig blond tjej som jag aldrig sett tidigare. Jag gick med bestämda steg fram till honom och så fort han såg mig kunde jag klart och tydligt se paniken stiga i hans ansikte. Jag höjde på mina ögonbryn frågande och inom några sekunder hade han puttat bort tjejen och vi var nu på väg upp till Justins sovrum. När jag öppnade dörren möttes jag av en kille och två tjejer som såg ut att vara mitt uppe i någonting som jag gladeligen kunde avbryta.
”Ehm, det här är inte något jävla horhus!” Skrek jag och dem alla tre inklusive Alfredo blev paralyserade och gav mig chockade blickar.
”SITT INTE BARA DÄR OCH STIRRA SOM FUCKING RETARDS, UT HÄRIFRÅN…NU!” Skrek jag återigen och jag kände ilskan som steg inom mig.
Så fort dem alla tre tagit sina kläder och skamset halv sprungit ut ifrån rummet gick jag och Alfredo in och det första jag gjorde var att smälla igen dörren med en öronbedövande smäll.
”Vad i helvete håller ni på med?” Sa jag argt och stirrade Alfredo i ögonen.
”Vi? Du borde nog precisera dig på Justin istället.” Sa Alfredo och försökte spela oskyldig.
”Hur kan du gå med på att låta Justin ha världens drägg fest i hans mammas NYA hus? Du är för fan 23 Alfredo!” Sa jag och jag blev själv förvånad över att jag lät så allvarlig.
”Jag trodde inte det skulle balla ur såhär mycket… han frågade om jag ville komma hit på pokerkväll och vi drack kanske lite för mycket och helt plötsligt blev det bara mer och mer folk.” Sa han skamset.
”Du verkar ju tydligen inte bry dig ett skit om att det har ballat ur, istället sitter du och dräggar dig med en äcklig liten blond hora?” Sa jag och ilskan hade tagit över helt och hållet för tillfället.
”Jag vet, förlåt… det finns inget jag kan säga som kommer göra det bättre, mer än att folket som är här faktiskt inte är så farliga. Dem är sjukt schyssta.” Sa han och på något sätt kändes det som att försökte få min sympati över det hela.
”Jag skiter i vem som är här, dem ska i alla fall ut, NU! Och förresten, vart är Justin någonstans? Har han deckat i en buske eller?” Sa jag spydigt.
”Ehm… jag… vet… inte.” Sa han och när han sa det kollade han inte ens mig i ögonen.
”Säg vart han är!?” Sa jag högt vilket fick honom att hajja till.
”Han… typ… åkte… iväg.” Sa han och sänkte återigen sitt huvud.
”Åkte vart?” Sa jag frågande.
”Han tog bilen för att köra hem två killar som inte kunde fixa taxi…” Sa han tyst.
”HAN GJORDE VAD?” Sa jag och paniken steg inom mig och jag kunde knappt förstå vad som hände.
”Han körde iväg med…” Hann han bara säga innan jag avbröt honom.
”Så du lät honom köra iväg onykter för att lämna två killar som inte kunde få taxi? Förlåt om jag säger det, men är du helt jävla dum i huvudet?” Sa jag idiotförklarande.
”Förlåt, det var dumt.” Sa han återigen tyst.
”Dumt? Det är helt jävla fucked up!” Sa jag och kände att hur min mobil burrade till i min väska. Jag tog upp den och Justins namn prydde skärmen.
”Var fan är du någonstans?” Sa jag då jag tryckte på den gröna luren.
”Jag ärrr påe poulisstationen, due måeste koma och hämta miggg.” Sa en full Justin.
”Jag hoppas du skämtar med mig?” Sa jag och återigen kände jag ilskan som steg inom mig.
”Babbbyyy, förlåååååt. Koem bara och hämta mig.” Sa han och lade på luren.
Jag lade ner mobilen i väskan igen och spände blicken i Alfredo som satt och kollade på mig.
”Det var Justin som ringde, om du vill veta vart han är så kan du ju alltid börja med att ringa polisstationen, så kommer dem säkert hjälpa dig.” Sa jag och fakelog samtidigt som jag stormade ut ur rummet och ned på nedanvåningen. Paniken steg då jag inte kunde bestämma mig för vad jag skulle göra först. Skicka ut alla eller åka till polisstationen?
Istället ringde jag hem till Carin och berättade allt för henne och bad henne komma och hämta mig. Under tiden som hon var på väg hit hade hon ringt både Ryan och Scooter för att be dem komma hit och skicka ut alla. Jag vill inte ens tänka på hur mycket skit Justin kommer få för allt det här, inte minst för att han nu sitter hos polisen, säkerligen tagen för rattfylleri.

Jag och Carin kom till polisstationen inom några få minuter och allt jag kunde tänka på var hur mycket konsekvenser det här skulle bidra med.
”Gumman, du borde nog lugna ner dig lite, med tanke på din sjukdom.” Sa Carin och jag märkte på henne att hon ville vara försiktig eftersom jag fortfarande var kokande förbannad.
”Jag klarar mig.” Röt jag till och jag fick nästan dåligt samvete över att jag var arg mot henne när hon egentligen inte hade gjort någonting alls.
Vi kom in till receptionen på polisstationen och bakom disken satt det en stor svart kvinna.
”Jag är här angående Justin Bieber.” Sa jag och försökte låta så lugn och trevlig som möjligt.
”Namn tack?” Sa kvinnan och kollade på mig frågande.
”Taylor Coleman.” Sa jag besvärat.
”Han satt att du skulle komma… det var inte så lätt att få kontakt med honom eftersom han är väldigt påverkad av alkohol. Men han är tagen för rattfylleri och han kommer stanna här länge, om inte någon betalar borgen då vill säga.” Sa kvinnan och hennes röst lät extremt dryg i mina öron.
”Hur mycket är det då?” Sa jag spydigt.
”75 000.” Sa kvinnan fortfarande lika drygt.
”Skojar du med mig?” Sa jag högt och jag kände en hand på min axel, vilket var Carin som tryckte mig försiktigt åt sidan och utan att säga ifrån lät jag henne ta över.
Jag gick och satte mig på en stol lite längre bort och försöka rensa tankarna. Men de negativa tog över och allt jag kunde tänka på var det som hade hänt den senaste timmen.

Två timmar senare och vi satt nu i bilen på väg tillbaka till huset. Så fort Justin kommit gåendes på polisstationen och skinit upp i ett brett leende då han fått syn på mig, hade jag vänt mig om och gått ut genom dörrarna och ner till bilen som vi parkerat på parkeringen. Jag hade inte någon lust alls att kolla honom i ögonen, förstod han inte själv vilka konsekvenser detta skulle bidra med?
Scooter hade ringt Carin på polisstationen och berättat att dem fått allting under kontroll och alla hade stuckit direkt då han och Ryan kommit. De enda problemet som nu kvarstod var städningen.

Så fort vi kom innanför dörren till huset stormade Scooter fram till Justin och tog tag hårt om hans ena arm. ”Vad fan har du gjort? Fattar du vilka problem vi kommer få?” Röt han till och för en gångs skull kunde jag se att Justin verkligen försökte koncentrera sig, vilket var ett under med tanke på hur full han egentligen var.
”Förlåt.” Var det enda han kunde få fram och direkt efter kollade han ned i golvet.
”Vad fan tänkte du med?” Sa Scooter återigen, fast denna gången lite lugnare.
”Jag vet inte… förlåt.” Sa han och han lät lite nyktrare.
”Fattar du vilken situation du har satt mig i?” Sa Scooter och lät bekymrad.
”Jag vet… jag kan inte mer än att säga förlåt och säga att det var de dummaste jag någonsin har gjort och jag kommer aldrig gör om det.” Sa han och kollade nu för första gången Scooter i ögonen.
”Ditt straff blir att du får stanna uppe hela natten och städa hela huset, och det ska vara skinande rent innan du går och lägger dig. Jag fixar med pressen och ser till att detta inte kommer ut och tyvärr så överlåter jag snacket med din moder till dig och Tay.” Sa Scooter och kollade på mig.
”Blanda inte in mig i detta, jag har varit med tjejerna hela dagen.” Sa jag förvånat.
”Okej, då överlåter jag det åt dig Justin.” Sa Scooter och klappade Justin på axeln.

När alla hade åkt och Justin börjat städa gick jag upp till sovrummet och städade det eftersom jag inte visste vem som legat i sängen och äcklat sig. Så fort jag bytt lakan så byta jag om och tog bort mitt smink, direkt därefter lade jag mig ned i sängen och försökte sova, men det enda jag kunde höra var dammsugaren som var igång på nedanvåningen. Till slut efter många olika alternativ om vad jag skulle göra, bestämde jag mig för att gå ned för att hjälpa Justin att städa.
Jag gick in i vardagsrummet och såg honom sitta på sina knän och skura golvet. För en stund tyckte jag synd om honom men så fort tankarna om rattfyllan kom ifatt tappade jag sympatin för honom.
Jag tog tag i en stor svart sopsäck och började slänga burkar, plastglas, flaskor, kapsyler och annat skit som jag visste inte funnits i huset tidigare. Jag hade inte sagt ett enda ord till Justin sen vi åkte ifrån polisstationen och jag hade inga planer på att göra det nu heller.
Jag gick ut i trädgården och dubbelcheckade så att allt var i sin normala ordning eftersom jag plockat undan allting där ute, och jag hoppades verkligen på att jag fått undan allting så att det skulle se ut som vanligt imorgon när det blir ljust. När jag gick in i köket möttes jag av Justin som stod lutad mot diskbänken och kollade på mig med en skamsen blick. Jag tänkte fortsätta förbi honom men jag hann inte så långt eftersom han tog tag i min arm.
”Förlåt!” Sa han bekymrat och jag ville knappt kolla honom i ögonen när han sa det.
”Mhm.” Sa jag tyst.
”Jag vet inte varför jag gjorde det, jag ballade ur totalt.” Sa han fortfarande bekymrat.
”Nä, menar du?” Sa jag sarkastiskt och höjde spydigt på mitt ena ögonbryn.
”Jag kan inte få det ogjort och jag skäms så otroligt mycket över de, men jag kan lova att jag aldrig kommer göra det igen. Jag lovar! Du måste tro mig.” Sa han och sökte efter min sympati.
”Jag trodde aldrig du skulle göra det… och jag har svårt att tro på att du aldrig kommer göra det igen.” Sa jag spydigt.
”Jag lovar att jag aldrig kommer göra det igen, med tanke på all skit jag kommer få ta nu efteråt så kommer jag hädanefter försöka undvika de.” Sa han skamset.
”Dubbelkolla huset så att allt verkligen är städat. Vi får prata mer om detta imorgon.” Sa jag och suckade och var alldeles för trött för att ta en diskussion som denna mitt i natten.
Jag gick med tunga steg upp till sovrummet och så fort jag lade mig ned i sängen somnade jag och denna natten var den första på väldigt, väldigt länge som jag och Justin inte spenderade tillsammans.