stuckinthebieberstory

”JUSTIN DREW BIEBER!” Hörde jag någon skrika på nedanvåningen. Jag hade precis vaknat så jag var fortfarande väldigt yrvaken, men någonstans kunde jag tyda att det var Pattie som precis skrikit.
Jag satte mig upp i sängen och gned mig i ögonen för att få bättre syn. Snart kunde jag höra Justin som kom gåendes nedför trappan och snabbt därefter skällde Pattie ut honom efter noter, antagligen från gårdagens incident. Jag trodde jag skulle slippa att bli indragen i det hela men det tog inte lång tid innan jag hörde Pattie ropa mitt namn högt.
Paniken steg inom mig men jag skyndade ändå mig nedför trappan och in i vardagsrummet där både Justin och Pattie satt. Deras blickar var riktade på mig och jag kände mig en aning uttittad.
”Vart var du någonstans igår?” Sa hon allvarligt och spände blicken i mig.
”Ehm… med Carin och Julia på Kids Land.” Sa jag och jag var rädd att hon inte skulle tro mig.
”Så du hade ingen aning om vad som hände här hemma?” Sa hon återigen allvarligt.
”Jag hade ingen aning.” Sa jag och på något sätt kändes jag tom på ord.
”Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga mer än att det är ansvarslöst och otroligt korkat gjort utav dig Justin, jag är enormt besviken på dig. Hur har du tänkt hantera media?” Sa hon besviket.
”Scooter sa att han skulle fixa det, men vad jag kunde se så fanns det inga paparazzis i närheten så förhoppningsvis är det ingen som vet något.” Sa Justin tyst.
”Okej, men jag hoppas du vet att du får utegångsförbud?” Sa hon strängt och jag svalde hårt då hon sa det med tanke på att jag inte alls kan tänka mig Pattie ge Justin utegångsförbud när han är 18.
”Mamma, jag är 18? Kom igen!” Sa han och man kunde höra på honom att han tyckte det var en jobbig situation, och jag har faktiskt sovit över min irritation inatt, så egentligen är jag inte så värst arg på honom längre, men jag tycker fortfarande att det han gjorde var extremt onödigt.
”Och jag är fortfarande din mamma, slutdiskuterat.” Sa Pattie och reste sig upp från soffan och gick ut i köket och jag kunde genast höra hur hon började dona och ha sig med tallrikar och bestick.
Jag och Justin satt under tystnad kvar i vardagsrummet och då och då kunde jag höra honom sucka tungt. Jag reste mig upp från fåtöljen jag satt mig i, och gick till soffan som han satt i istället. Jag tog hans hand i min och han kollade förvånat på mig.
”Nej, jag är inte arg längre.” Sa jag och flinade till.
”Jag trodde du var värre än mamma… jag vet inte vad jag ska säga mer än förlåt för att jag var ett totalt dickhead igår… jag fattar inte vad jag höll på med.” Han suckade tungt och kollade ned i golvet.
”Det är ju kanske inte de smartaste du gjort under din livstid, men egentligen… alla gör misstag någon gång och den här gången var det din tur, men ellerhur har du lärt dig något utav de?” Sa jag och kollade frågande på honom med ett leende.
”Såklart jag har! Men så länge inte du är arg så känns det mycket bättre.” Sa han och kollade mig i ögonen samtidigt som han böjde sitt ansikte fram så att våra pannor nu nuddades vid.
”Jag är inte arg, men fortfarande en gnutta besviken.” Sa jag och log.
”Det har du all rätt att vara.” Sa han och log tillbaka innan han kysste mig.

Fem månader senare – Ett års dagen.

Fem månader har gått och inget jättespeciellt har hänt faktiskt, mer än att Justin har fått ta en del skit från media och hans fans, från den lilla incidenten han råkade ut för då han körde rattfull. Många är besvikna på honom och förstår inte hur han kunde göra det, medan andra tycker det är extremt omoget och ansvarslöst, men vi kan inte mer än skratta åt det. Jag menar, det har gått fem månader och folk håller fortfarande på att tjata på honom om det. Det rann ut i sanden för längesedan och Pattie har lämnat det bakom sig. Nu ser vi framåt istället och förtränger det hela.

Idag är det ett år sedan jag och Justin träffades i New York, där vi började som vänner och sedan fortsatte vidare till förhållande flera veckor eller månader senare. Justin har sagt att han har planerat en överraskning för mig men han tänker inte berätta vad, det enda jag vet är att jag ska packa en väska med kläder för varmt väder och resväskan ska även innehålla en bikini eller två.
Jag är så himla nyfiken att jag nästan spricker och det verkar som att alla vet vad Justin har planerat förutom jag, vilket stör mig ganska mycket eftersom jag har en tendens till att vara väldigt nyfiken. Det värsta av allt var att när vi skulle åka så satte Justin på mig en svart ögonbindel som jag ska ha ända tills vi kommer fram och hur kul är det att gå runt och inte se någonting alls? Inte så jättekul om du frågar mig, det känns som att man är blind.

Vi hade kommit så långt att jag visste att vi hade checkat in på en flygplats, men vart vi skulle flyga hade jag ingen aning om. Jag hade mina funderingar om att vi kanske ska flyga till New York eftersom det var där vi träffades första gången, men efter en stund lät jag bli att försöka komma på vart vi skulle eftersom jag så gärna ville att det skulle bli en överraskning.
”Justin, det känns sjukt skumt att sitta med en ögonbindel på.” Sa jag då vi satt oss ned i flygplanet, tror jag.
”Äh, det är bara du som är mesig…” Sa Justin och skrattade till.
”Kommer det ta lång tid att flyga?” Sa jag frågande.
”Hur vet du att vi sitter på ett flygplan?” Sa han retsamt och jag ville för en sekund bara slita av mig ögonbindeln för att se vart vi befann oss.
”Jag är inte dum? Jag känner att vi sitter på ett flygplan.” Sa jag och skrattade till.
”Det kommer ta ungefär fyra timmar.” Sa han snabbt och därefter började han prata med någon som jag antar var en flygvärdinna.
”FYRA TIMMAR? Så du menar att jag ska sitta blind i fyra timmar? Hur hade du tänkt att jag ska kunna äta?” Sa jag och fick smått panik.
”Jag matar dig.” Sa han återigen retsamt och skrattade gällt.
”Jag klarar mig, tack.” Sa jag och fakelog, men om jag gjorde det mot honom vet jag inte eftersom jag inte visste åt vilket håll han satt.
”Hej Justin, skulle jag kunna få en autograf?” Sa en ljus röst.
”Absolut! Vad heter du sötnos?” Sa Justin och lät överdrivet gullig.
”Lizzie.” Sa hon och fnittrade till.
”Here you go Lizzie.” Sa han och snabbt därefter hörde jag ett tyst, nervöst tack och sedan försvann hon förmodligen.
”Jag fattar inte hur din mamma kunde låta oss åka iväg utan Kenny.” Sa jag förvånat.
”Hon litar på att vi klarar oss.” Sa han lugnande och tog min hand i sin.

Det kändes som en evighet att sitta på planet in princip blind och inte ha någonting alls att göra förutom att försöka sova. Men när jag äntligen kände att vi landade och jag hörde folk runtomkring mig som började packa ihop sina saker så spreds det en lättnad igenom hela kroppen.
Konstigt nog när vi gick av planet hörde jag inga pratande människor, det verkade precis som att vi gick igenom en korridor utan mänsklig existens. Det tog inte lång tid innan vi kom ut i… värmen? Och satte oss i en bil som körde iväg i världens fart så att jag var tvungen att hålla i mig i bildörren.
”Satte du i öronproppar i mina öron när vi gick av planet eller?” Sa jag frågande.
”Nej, jag fixade så att vi fick gå ett annat håll till bilen bara.” Sa Justin och skrattade till.  
”Är det långt kvar tills vi är framme?” Sa jag otåligt och längtade ihjäl mig tills då jag skulle få ta av mig ögonbindeln.
”Du har verkligen inget tålamod.” Sa han och skrattade återigen.
”Du hade förstått mig om du också hade haft en ögonbindel på dig.” Sa jag spydigt.

Efter vad som känts som en evighet, stannade äntligen bilen och jag kände Justin som tog tag i min hand och försiktigt ledde mig ut ur bilen. Han tog emot våra väskor från chauffören och snart började vi gå. Vart vi var på väg hade jag ingen aning om, men värmen trängde sig in genom mitt tunna vita linne och nästan gjorde min hud fuktig. Det tog inte lång tid innan vi stannade och jag hörde något i metall som rasslade till, vart hade han fört mig någonstans? Till ett fängelse?
Vi tog några steg, sedan tog Justin sina armar på mina axlar och vi stannade. Hans händer flyttade sig till baksidan av mitt huvud där knuten på ögonbindeln var. Han började sakta knyta upp knuten och jag blev alldeles exalterad över att jag alldeles strax skulle få se vart vi var någonstans.
Jag såg något ljust som försökte tränga sig in igenom ögonbindeln och snart var den helt av och det tog en liten stund innan ögonen vande sig. Men det var nästintill kväll där vi var och framför mig hade jag ett stort beige/oranget hus som var upplyst av en massa trädgårdsbelysningar. Husets väggar pryddes även av höga röda rosenbuskar och runt omkring kunde man skymta en och annan palm.
”Vad är de här?” Sa jag chockat och var helt tagen av det otroligt vackra huset som på något sätt kändes spanskt och franskt inspirerat.
”Huset som vi ska bo i.” Sa Justin glatt och ställde sig bakom mig och tog sina armar runt min mage.
”Är hela detta huset till för bara dig och mig?” Sa jag och blev ännu mer chockad.
”Precis, tycker du om det?” Sa han och kysste min nacke.
”Tycker om det? Jag älskar det!” Sa jag och kände mig precis som ett barn på julafton.
”Bra, för detta är bara början.” Sa han och skrattade till.
”Var är vi någonstans?” Sa jag och kollade mig runt för att försöka lista ut vart vi var.
”I utkanten av Cancun i Mexico.” Sa han och log.
”Jag kan inte fatta att du har gjort allt detta.” Sa jag och skakade chockat på mitt huvud. Jag vände mig om och mötte nu Justins blick. Jag kysste honom mjukt och jag visste inte hur jag skulle kunna tacka honom nog.
”Det är ju trots allt ett år sedan vid träffades första gången, klart jag vill göra det här då.” Sa han och log samtidigt som han kysste mig.
”Nu vill jag se resten!” Sa jag glatt och började gå mot ingången.
Justin kom efter mig och när vi kom fram till dörren låste han upp den med nycklarna han hade.
Jag möttes av en stor ljus, välstädad hall vars golv var täckt av röda rosenblad. Jag gick chockat in och fortsatte rakt fram då jag möttes av ett normalstort vardagsrum som även här hade ett golv täckt av röda rosenblad. Från vardagsrummet kunde man se ut på en stor altan som var gjord av gråa stenplattor och den var upplyst av ljus och lampor och innehöll också en liten pool. Jag öppnade de två stora altandörrarna som fanns i vardagsrummet och jag möttes direkt av värmen som smekte min hud. Jag vet egentligen inte hur jag ska kunna förklara vart huset ligger, men man kan väl i stort sätt säga att de ligger på ett inte så jättehögt berg som är precis vid havet. Vågorna når nästan ända upp till den gråa muren som omringar huset.
Jag hörde Justin som kom gåendes bakom mig och så fort han var inom räckhåll tog jag tag i honom och kysste honom flera gånger om.
”Vad tycker du än så länge?” Sa han och kollade mig djupt i ögonen.
”Det är helt otroligt, jag kunde inte föreställa mig något bättre.” Sa jag och log brett.
”Så länge du är nöjd så är jag det också.” Sa han och log han också.
”Är du redo att se det sista?” Sa han snabbt därefter och tog min hand och ledde mig in i huset igen.
Jag hann ju dock inte svara med snart var vi uppe på ovanvåningen som endast har två rum, jag antar ett sovrum och ett badrum.
Han öppnade en av dörrarna och vi möttes av ett stort vitt rum som också var täckt av röda rosenblad och här fanns det även tända ljus, det påminde nästan lite om min födelsedag i Israel. Sängen var stor och bäddad med vita lakan, allt var in princip i färgen vit.
”Hur kan du ha fixat allt det här?” Sa jag och vände mig om mot honom mitt i rummet.
”Ägaren som jag lånat huset av har fixat det.” Sa han och log mot mig.
”Jag trodde inte vi skulle ge varandra så här dyra presenter.” Sa jag och blev lite nervös eftersom jag inte köpt något till Justin än. Jag hade verkligen inte glömt bort det, men jag har haft väldigt svårt att hitta något som jag vet att han inte redan har.
”Det spelar ingen roll om din present är dyr, billig, stor eller liten… så länge jag har dig så är det den bästa presenten jag någonsin skulle kunna få.” Sa han och gick fram till mig och tog sina händer runt min nacke. Jag blev röd om kinderna och visste inte vad jag skulle svara tillbaka så istället kysste jag honom och kyssen ledde till att alla våra kläder snart var av och på något sätt hade vi nu hamnat i sängen.

Jag kände en ljusstrimma lysa på mig genom den fördragna vita linnegardinen. Justin måste ha varit uppe inatt och öppnat balkongdörren för jag kunde även känna svaga vindpustar som smekte mina ben som låg utanför täcket. Jag satte mig upp i sängen och insåg snabbt att jag var ensam i den. Jag reste mig upp och tog på mig ett par ljusa slita jeans shorts och ett vitt tub tops linne. Jag gick nedför trappan och in i köket som var spanskt inrett och kände lukten av stekta bacon och ägg. Jag förväntade mig att möta Justin bakom spisen men istället möttes jag av en lång brunbränd man med svart kort hår. ”Buenos diaz señorita.” Sa mannen och nickade glatt mot mig. Som tur är har jag läst spanska i skolan och visste att han sa god morgon till mig. ”Buenos diaz.” Sa jag och log.
”Mr Bieber is outside.” Sa han på väldigt dålig engelska.
Jag log återigen mot honom och gick ut på den stora altanen där Justin låg och solade på en av solsängarna.
”God morgon.” Sa jag glatt och ställde mig vid hans huvud och kysste honom lätt på kinden.
”Jag ville inte väcka dig när jag vaknade.” Sa han och satte sig upp på solsängen.
”Det är lugnt… vem är mannen i köket?” Sa jag och flinade till lite.
”Han är husets kock.” Sa han och log och det verkade inte som att han tyckte det var konstigt alls att ha en egen kock, varför kan vi inte bara laga vår egen mat?
”Husets kock? Vaddå… är du för lat för att laga din egen mat eller?” Sa jag retsamt.
”Absolut inte, men ägaren till huset insisterade på att kocken skulle få laga all mat till oss.” Sa han och log mot mig.
”Okej, man ska i och för sig inte klaga. Vad ska vi göra idag?” Sa jag och blev nyfiken.
”Vi kan gå till stranden som ligger en bit härifrån eller om du bara vill stanna kvar här så kan vi ju göra det också.” Sa han och såg en aning förvirrad ut.
”Klart vi ska gå till stranden!” Sa jag och kysste honom.

Vi har tillbringat hela dagen på stranden som nästan var helt folktom om man inte bortser från de otroligt ivriga och nyfikna paparazzis som gömt sig i buskasken. Hur dem har fått reda på vart vi var vet jag inte, men jobbiga var dem definitivt. Det som var mindre roligt var att vi upptäckte inte dem förrän jag satt gränsle över Justin i sanden, så det är väl inte jätte barntillåtna bilder dem har fått kanske, men det finns tyvärr inte så mycket att göra åt saken.
”Det här är den bästa resan jag varit på.” Sa jag då vi låg tillsammans på en solsäng på den stora altanen till huset senare på kvällen.
”Att spendera den med världens vackraste tjej gör den ännu bättre.” Sa Justin och kysste min panna.