Kapitel 8.
Jag skrattade till och tänkte på kyssen, den hade verkligen varit oväntad men det var någonting inom mig som sa att jag egentligen inte borde ha tryckt ifrån honom. Men jag skakade snabbt av mig tankarna – Jaså, det var ju tur det! Jag är din positiva coach så länge du vill. <3 – Undra om han någonsin skulle släppa Selena?
Vi ska åka hem imorgon och det känns verkligen jättetråkigt. Jag vill inte ens tänka på det. Tiden har gått alldeles för fort och det känns som att jag aldrig mer kommer träffa varken Justin eller någon annan i hans crew. Ryan och Julia kommer ju såklart träffas med tanke på att dem nu nästan är tillsammans. Dem träffas hela tiden och jag och Julia har inte hunnit få den bff tiden tillsammans som vi planerat. Men jag bryr mig inte så mycket, för, för tillfället så vill jag bara att tiden ska stanna upp så att vi kan få ta vara på de 24 timmarna som är kvar av semestern. Julia och Ryan skulle ut och äta på restaurang tillsammans ikväll eftersom det skulle ta två veckor innan dem kunde ses igen. Jag förstod att hon verkligen ville det och gav henne inga sura miner tillbaka när hon berättade det. Istället bestämde jag och Justin att vi skulle träffas. Ryan och Chaz hade åkt hem igår och det hade blivit ett snabbt farväl.
För kvällen bestämde jag mig för att inte klä upp mig direkt eftersom Justin bara skulle komma hit och vi skulle ta det lugnt. Istället satte jag bara på mig ett par svarta shorts som var höga i midjan och ett vitt linne till det som jag stoppade in i shortsen. Julia hade redan gett sig iväg och jag satt nu här och väntade på att Justin skulle komma. Efter en stund knackade det på dörren och jag gick och öppnade och där stod Justin med ett brett leende på läpparna och i händerna hade han två stora kassar och jag såg att i kassarna fanns det allt från chips till massvis med choklad och en massa läsk. Jag skrattade till när jag såg det men gick åt sidan så att han kunde komma in.
”Innan jag går härifrån ikväll så ska vi ha ätit upp allting som kassarna innehåller?” Sa han och log.
”The game is on… glöm att jag äter det utan tävla om vem som äter upp det först.” Sa jag och gav honom en menande blick samtidigt som jag flinade till.
Han blinkade tillbaka mot mig och hällde ut allting på min säng. Jag fick nästan en chock över hur mycket det var, och jag skulle på något sätt få i mig allt det där innan honom. Jag svalde hårt och gav ifrån mig ett nervöst skratt. Han såg att jag blev nervös och skrattade.
”Banga inte nu, vi ska klara detta… okej?” Sa han och gick fram till mig och tryckte upp en påse potatischips i famnen på mig, sedan på det lastade han två cola flaskor och ytterligare en till påse chips och sen tre chokladkakor, till sig själv tog han lika mycket och öppnade ena chips påsen och började kränga. Jag fick den här tävlingsinstinkten i mig och lade ner allting på Julias säng och skulle öppna min ena chips påse, men jag tog nog i lite för mycket så nu var hela sängen plus en stor del av golvet täckt av chips och jag själv blev alldeles röd i ansiktet medan Justin lade sig ner i sängen av skratt.
”Ha-ha, jättekul!” Sa jag sarkastiskt och gav ifrån mig en suck medan jag satte mig ner och började plocka upp alla chipsen som hade trillat ut. Justin satt bara och kollade på mig och gav ifrån sig lite skratt då och då. Jag själv gav ifrån mig en massa suckar och när jag äntligen hade plockat ihop allting slängde jag påsen i papperskorgen. När jag var klar hade Justin gått ut på balkongen och satt sig, Scooter hade ringt och det verkade ju vara privat eftersom han varit tvungen att gå iväg. Jag gick ut och satte mig på en av stolarna och kollade frågande på honom.
”Han ville bara säga att jag inte fick stanna för länge eftersom planet går klockan fyra imorgon bitti.” Sa han och log mot mig snabbt.
”Shit vad tiden har gått fort.” Sa jag och kollade ut över New York som nu låg i ett mörker.
”Så kan man väl uttrycka det, sjukt bull!” Sa han och jag märkte att han kollade på mig.
”Jag vill inte hem… hem till alla problem, skolan…” Sa jag och suckade.
”Jag tycker ändå det ska bli skönt med lite paus från turnén, men jag hade ju så mycket hellre stannat här och umgåtts med dig.” Han fnissade till och jag kunde inte låta bli att le.
Vi satt tysta en stund och jag satt fortfarande och kollade ut över staden. Alla minnen kom tillbaka från de senaste dagarna och jag började tänka på hur snabbt det hade gått för mig och Justin att komma varandra så nära. Jag kände hur gråten satte sig i halsen, men jag försökte tvinga tillbaka den för det skulle vara alldeles för wierd att börja gråta nu, det var inte direkt läge för det.
”Haha, förresten… videon vi la upp på dig på twitter när du höll i soundchecken, den har fått över 200 000 views.” Sa han och skrattade till, jag vände mig mot honom med en förvånad min och började också skratta då jag tänkte tillbaka på hur kul jag haft då och orkade inte bry mig om den pinsamma stunden efteråt. Det fanns så mycket som hänt här.
”Jag kommer bli kändis.” Sa jag och blinkade mot honom.
”Jaja, du kommer lätt bli kändare än mig.” Sa han och log sarkastiskt.
”Tänk så snabbt tiden har gått sen första gången vi sågs, jag räknar inte riktigt gången då du och Kenny hittade mig skrattandes i korridoren. Utan vår ”blind date” som Ryan kallade det… när du puttade i mig i poolen och jag som sedan drog ned dig och sen hela dagen på Madison Square Garden och i förr i går när vi ”festade” på ert rum. Jag kommer sakna det.” Sa jag och kände hur gråten kom krypandes fram. Jag försökte hålla tillbaka tårarna men en efter en började dem sakta rinna ned för min kind. Jag försökte torka bort dem för att inte visa det, men såklart hade Justin redan märkt det. Jag reste mig upp och ställde mig mot balkong räcket och kollade ner på gatan. Nu kunde han inte se mig så nu lät jag istället tårarna bara rinna. Vi var tysta och snart kände jag en hand mot min rygg.
”Var inte ledsen… vi kommer träffas snart igen, det lovar jag!” Sa Justin med en lugn röst. Jag kollade inte på honom men jag kände snart hur hans hand tog tag om min haka och drog mitt huvud så att jag nu kollade på honom. Han torkade bort mina tårar och jag kunde inte mer än le.
”Oh, jag blir alltid så känslig…” Sa jag och satte händerna för mitt ansikte.
Justin tog bort mina händer och våra blickar möttes. Vi stod tysta en stund och snart mötte våra läppar varandra och vi båda släppte allting. Jag tog mina händer om hans nacke och han hade sina händer om min midja. Våra tungor möttes och jag kände hans varma andedräkt. Han lyfte upp mig och vi rörde oss in mot sovrummet. Han lade mig sakta ned på sängen och kysste min hals. Jag kände hur han drog upp mitt linne från shortsen och kysste min mage. Han knäppte upp mina shorts och drog av dem snabbt. Han närmade sig mitt ansikte och våra läppar möttes igen. Vi snurrade runt så att jag nu satt på honom och jag drog snabbt av mig mitt linne och snabbt därefter hans tröja. Jag böjde mig ner och kysste hans bröst, jag kände hans händer om mina höfter och mina händer gled ner mot hans gylf på hans jeans. Jag knäppte upp hans byxor och drog av dem. Jag satt fortfarande på honom men snart låg jag underst igen och jag kände hans händer smeka hela min kropp samtidigt som han kysste min hals passionerat. Hans händer närmade sig mitten på min rygg och han började snart försöka knäppa upp min bh. Hans hand smekte insidan av mitt ena lår och snart tog han av mina trosor också. Mina händer smekte hans mage och jag började ta av honom hans kalsonger, jag kände att han var hård och det fick mig bara till att vilja ha honom ännu mer. Våra läppar möttes igen och jag kände hans tunga mot min. Vi kysstes passionerat och jag kände honom snart i mig. Jag började andas tungt och jag smekte hans rygg.
Efteråt hade vi lagt oss bredvid varandra och bara hållit om varandra. Jag hade fått tårar i ögonen igen och bara tänkt tillbaka på allting som jag inte skulle få uppleva igen. Någonstans där mellan att få tårar i ögonen och att Justin kysste mig på pannan, så måste jag ha somnat. För när jag sedan vaknade, inlindad i mitt täcke så kollade jag på sängbords klockan som stod på två. Jag vände mig om för att lägga mig närmre Justin, men där fanns ingen. Det var tomt på platsen där jag trodde han skulle ligga och istället låg där en lapp – Jag håller förmodligen på att packa för fullt när du läser det här, eller jag kanske till och med är på planet på väg hem. Jag kommer sakna dig och tiden vi har haft denna veckan. Jag lovar att smsa direkt när jag är hemma, vilket kommer bli när du förmodligen sitter på ditt plan på väg hem. Du är så jävla vacker och så otroligt bra, glöm aldrig det! – Jag lade ifrån mig pappret med ett ryck och reste mig snabbt upp ur sängen. Jag tog på mig en stor svart hoodie som sträckte sig ner en bra bit på mina lår, sedan satte jag på mig mina vita låga converse. Jag sprang mot dörren och när jag öppnade den sprang jag rätt in i Julia och Ryan som stod och kysste varandra. Vi alla fick chockade blickar och jag kollade på Ryan allvarligt.
”Är Justin kvar?” Sa jag snabbt och stressat.
”Eh, han är nere i receptionen, men du får skynda dig om du vill hinna säga hejdå för han och jag ska inte ta samma bil till flygplatsen.” Sa Ryan och kollade frågande på mig.
Jag började springa mot hissen och den var seg som vanligt, jag stod och stampade med fötterna och jag kände hur stressen bara steg högre och högre. Till slut kunde jag inte vänta längre och istället tog jag snabba steg nedför trappan. När jag kom ned till receptionen var det helt tyst och halv nedsläckt. Jag tappade luften efter allt springande och stannade upp. ”Allt detta springande i onödan.” Sa jag till mig själv. Jag gick ut genom entré dörren bara för att ta lite luft eftersom jag knappt hade någon kvar, eller det kändes som det i alla fall. När jag stod där och kollade upp mot himlen och suckade kände jag en hand på min axel. Jag vände mig hastigt om och jag sken upp i ett leende.
”Jag antar att det var mig du letade efter?” Sa Justin och log mot mig.
Istället för att säga något slängde jag mina armar om honom och kramade honom hårt. Jag ville stå kvar här i evigheter men jag visste att så skulle det inte bli. Han skulle snart behöva släppa mig och gå mot bilen som stod och väntade på att åka till flygplatsen. Tanken fick tårarna att återigen komma, och denna gången hade jag ingen ork till att torka bort dem utan jag lät dem bara rinna nedför mina kinder. Vi stod där helt tysta på trottoaren och kramade om varandra. Men efter ett tag var vi tvungna att släppa taget och hans ögon letade sig djupt in i mina och hans hand smekte min kind och torkade bort mina tårar. Han flinade till.
”Vi ses snart.” Sa han samtidigt som han tog min hand.
Jag fick inte fram några ord utan jag bara stod där och kollade honom i ögonen och lät tårarna en efter en rinna nedför min kind.
”Snälla, gråt inte…” Sa han och såg nu bekymrad ut.
”Det är väldigt svårt att inte göra det.” Sa jag med en klump i halsen som jag försökte svälja bort.
”För min skull?” Sa han och såg mig än en gång djupt i ögonen.
Jag torkade bort mina tårar och nickade mot honom samtidigt som jag smålog.
Han böjde sig fram och kysste mig på pannan. Han började backa och snart släppte våra händer varandra och han gick fortfarande baklänges och kollade på mig. Jag gjorde en slängkyss till honom och han ”fångade” den med sina båda händer och satte dem mot sitt hjärta. Jag skrattade till åt det hela och han skrattade med mig. Till slut slets våra blickar loss när han vände sig om för att hoppa in i bilen. Innan han stängde dörren böjde han ut huvudet och kollade på mig en sista gång. Jag gick sakta tillbaka in i receptionen och kände en obehaglig känsla i magen. Jag hoppades att detta inte var slutet. Allting hade känts så bra, men nu kändes det väldigt tomt.