stuckinthebieberstory

”JUSTIN DREW BIEBER!” Hörde jag någon skrika på nedanvåningen. Jag hade precis vaknat så jag var fortfarande väldigt yrvaken, men någonstans kunde jag tyda att det var Pattie som precis skrikit.
Jag satte mig upp i sängen och gned mig i ögonen för att få bättre syn. Snart kunde jag höra Justin som kom gåendes nedför trappan och snabbt därefter skällde Pattie ut honom efter noter, antagligen från gårdagens incident. Jag trodde jag skulle slippa att bli indragen i det hela men det tog inte lång tid innan jag hörde Pattie ropa mitt namn högt.
Paniken steg inom mig men jag skyndade ändå mig nedför trappan och in i vardagsrummet där både Justin och Pattie satt. Deras blickar var riktade på mig och jag kände mig en aning uttittad.
”Vart var du någonstans igår?” Sa hon allvarligt och spände blicken i mig.
”Ehm… med Carin och Julia på Kids Land.” Sa jag och jag var rädd att hon inte skulle tro mig.
”Så du hade ingen aning om vad som hände här hemma?” Sa hon återigen allvarligt.
”Jag hade ingen aning.” Sa jag och på något sätt kändes jag tom på ord.
”Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga mer än att det är ansvarslöst och otroligt korkat gjort utav dig Justin, jag är enormt besviken på dig. Hur har du tänkt hantera media?” Sa hon besviket.
”Scooter sa att han skulle fixa det, men vad jag kunde se så fanns det inga paparazzis i närheten så förhoppningsvis är det ingen som vet något.” Sa Justin tyst.
”Okej, men jag hoppas du vet att du får utegångsförbud?” Sa hon strängt och jag svalde hårt då hon sa det med tanke på att jag inte alls kan tänka mig Pattie ge Justin utegångsförbud när han är 18.
”Mamma, jag är 18? Kom igen!” Sa han och man kunde höra på honom att han tyckte det var en jobbig situation, och jag har faktiskt sovit över min irritation inatt, så egentligen är jag inte så värst arg på honom längre, men jag tycker fortfarande att det han gjorde var extremt onödigt.
”Och jag är fortfarande din mamma, slutdiskuterat.” Sa Pattie och reste sig upp från soffan och gick ut i köket och jag kunde genast höra hur hon började dona och ha sig med tallrikar och bestick.
Jag och Justin satt under tystnad kvar i vardagsrummet och då och då kunde jag höra honom sucka tungt. Jag reste mig upp från fåtöljen jag satt mig i, och gick till soffan som han satt i istället. Jag tog hans hand i min och han kollade förvånat på mig.
”Nej, jag är inte arg längre.” Sa jag och flinade till.
”Jag trodde du var värre än mamma… jag vet inte vad jag ska säga mer än förlåt för att jag var ett totalt dickhead igår… jag fattar inte vad jag höll på med.” Han suckade tungt och kollade ned i golvet.
”Det är ju kanske inte de smartaste du gjort under din livstid, men egentligen… alla gör misstag någon gång och den här gången var det din tur, men ellerhur har du lärt dig något utav de?” Sa jag och kollade frågande på honom med ett leende.
”Såklart jag har! Men så länge inte du är arg så känns det mycket bättre.” Sa han och kollade mig i ögonen samtidigt som han böjde sitt ansikte fram så att våra pannor nu nuddades vid.
”Jag är inte arg, men fortfarande en gnutta besviken.” Sa jag och log.
”Det har du all rätt att vara.” Sa han och log tillbaka innan han kysste mig.

Fem månader senare – Ett års dagen.

Fem månader har gått och inget jättespeciellt har hänt faktiskt, mer än att Justin har fått ta en del skit från media och hans fans, från den lilla incidenten han råkade ut för då han körde rattfull. Många är besvikna på honom och förstår inte hur han kunde göra det, medan andra tycker det är extremt omoget och ansvarslöst, men vi kan inte mer än skratta åt det. Jag menar, det har gått fem månader och folk håller fortfarande på att tjata på honom om det. Det rann ut i sanden för längesedan och Pattie har lämnat det bakom sig. Nu ser vi framåt istället och förtränger det hela.

Idag är det ett år sedan jag och Justin träffades i New York, där vi började som vänner och sedan fortsatte vidare till förhållande flera veckor eller månader senare. Justin har sagt att han har planerat en överraskning för mig men han tänker inte berätta vad, det enda jag vet är att jag ska packa en väska med kläder för varmt väder och resväskan ska även innehålla en bikini eller två.
Jag är så himla nyfiken att jag nästan spricker och det verkar som att alla vet vad Justin har planerat förutom jag, vilket stör mig ganska mycket eftersom jag har en tendens till att vara väldigt nyfiken. Det värsta av allt var att när vi skulle åka så satte Justin på mig en svart ögonbindel som jag ska ha ända tills vi kommer fram och hur kul är det att gå runt och inte se någonting alls? Inte så jättekul om du frågar mig, det känns som att man är blind.

Vi hade kommit så långt att jag visste att vi hade checkat in på en flygplats, men vart vi skulle flyga hade jag ingen aning om. Jag hade mina funderingar om att vi kanske ska flyga till New York eftersom det var där vi träffades första gången, men efter en stund lät jag bli att försöka komma på vart vi skulle eftersom jag så gärna ville att det skulle bli en överraskning.
”Justin, det känns sjukt skumt att sitta med en ögonbindel på.” Sa jag då vi satt oss ned i flygplanet, tror jag.
”Äh, det är bara du som är mesig…” Sa Justin och skrattade till.
”Kommer det ta lång tid att flyga?” Sa jag frågande.
”Hur vet du att vi sitter på ett flygplan?” Sa han retsamt och jag ville för en sekund bara slita av mig ögonbindeln för att se vart vi befann oss.
”Jag är inte dum? Jag känner att vi sitter på ett flygplan.” Sa jag och skrattade till.
”Det kommer ta ungefär fyra timmar.” Sa han snabbt och därefter började han prata med någon som jag antar var en flygvärdinna.
”FYRA TIMMAR? Så du menar att jag ska sitta blind i fyra timmar? Hur hade du tänkt att jag ska kunna äta?” Sa jag och fick smått panik.
”Jag matar dig.” Sa han återigen retsamt och skrattade gällt.
”Jag klarar mig, tack.” Sa jag och fakelog, men om jag gjorde det mot honom vet jag inte eftersom jag inte visste åt vilket håll han satt.
”Hej Justin, skulle jag kunna få en autograf?” Sa en ljus röst.
”Absolut! Vad heter du sötnos?” Sa Justin och lät överdrivet gullig.
”Lizzie.” Sa hon och fnittrade till.
”Here you go Lizzie.” Sa han och snabbt därefter hörde jag ett tyst, nervöst tack och sedan försvann hon förmodligen.
”Jag fattar inte hur din mamma kunde låta oss åka iväg utan Kenny.” Sa jag förvånat.
”Hon litar på att vi klarar oss.” Sa han lugnande och tog min hand i sin.

Det kändes som en evighet att sitta på planet in princip blind och inte ha någonting alls att göra förutom att försöka sova. Men när jag äntligen kände att vi landade och jag hörde folk runtomkring mig som började packa ihop sina saker så spreds det en lättnad igenom hela kroppen.
Konstigt nog när vi gick av planet hörde jag inga pratande människor, det verkade precis som att vi gick igenom en korridor utan mänsklig existens. Det tog inte lång tid innan vi kom ut i… värmen? Och satte oss i en bil som körde iväg i världens fart så att jag var tvungen att hålla i mig i bildörren.
”Satte du i öronproppar i mina öron när vi gick av planet eller?” Sa jag frågande.
”Nej, jag fixade så att vi fick gå ett annat håll till bilen bara.” Sa Justin och skrattade till.  
”Är det långt kvar tills vi är framme?” Sa jag otåligt och längtade ihjäl mig tills då jag skulle få ta av mig ögonbindeln.
”Du har verkligen inget tålamod.” Sa han och skrattade återigen.
”Du hade förstått mig om du också hade haft en ögonbindel på dig.” Sa jag spydigt.

Efter vad som känts som en evighet, stannade äntligen bilen och jag kände Justin som tog tag i min hand och försiktigt ledde mig ut ur bilen. Han tog emot våra väskor från chauffören och snart började vi gå. Vart vi var på väg hade jag ingen aning om, men värmen trängde sig in genom mitt tunna vita linne och nästan gjorde min hud fuktig. Det tog inte lång tid innan vi stannade och jag hörde något i metall som rasslade till, vart hade han fört mig någonstans? Till ett fängelse?
Vi tog några steg, sedan tog Justin sina armar på mina axlar och vi stannade. Hans händer flyttade sig till baksidan av mitt huvud där knuten på ögonbindeln var. Han började sakta knyta upp knuten och jag blev alldeles exalterad över att jag alldeles strax skulle få se vart vi var någonstans.
Jag såg något ljust som försökte tränga sig in igenom ögonbindeln och snart var den helt av och det tog en liten stund innan ögonen vande sig. Men det var nästintill kväll där vi var och framför mig hade jag ett stort beige/oranget hus som var upplyst av en massa trädgårdsbelysningar. Husets väggar pryddes även av höga röda rosenbuskar och runt omkring kunde man skymta en och annan palm.
”Vad är de här?” Sa jag chockat och var helt tagen av det otroligt vackra huset som på något sätt kändes spanskt och franskt inspirerat.
”Huset som vi ska bo i.” Sa Justin glatt och ställde sig bakom mig och tog sina armar runt min mage.
”Är hela detta huset till för bara dig och mig?” Sa jag och blev ännu mer chockad.
”Precis, tycker du om det?” Sa han och kysste min nacke.
”Tycker om det? Jag älskar det!” Sa jag och kände mig precis som ett barn på julafton.
”Bra, för detta är bara början.” Sa han och skrattade till.
”Var är vi någonstans?” Sa jag och kollade mig runt för att försöka lista ut vart vi var.
”I utkanten av Cancun i Mexico.” Sa han och log.
”Jag kan inte fatta att du har gjort allt detta.” Sa jag och skakade chockat på mitt huvud. Jag vände mig om och mötte nu Justins blick. Jag kysste honom mjukt och jag visste inte hur jag skulle kunna tacka honom nog.
”Det är ju trots allt ett år sedan vid träffades första gången, klart jag vill göra det här då.” Sa han och log samtidigt som han kysste mig.
”Nu vill jag se resten!” Sa jag glatt och började gå mot ingången.
Justin kom efter mig och när vi kom fram till dörren låste han upp den med nycklarna han hade.
Jag möttes av en stor ljus, välstädad hall vars golv var täckt av röda rosenblad. Jag gick chockat in och fortsatte rakt fram då jag möttes av ett normalstort vardagsrum som även här hade ett golv täckt av röda rosenblad. Från vardagsrummet kunde man se ut på en stor altan som var gjord av gråa stenplattor och den var upplyst av ljus och lampor och innehöll också en liten pool. Jag öppnade de två stora altandörrarna som fanns i vardagsrummet och jag möttes direkt av värmen som smekte min hud. Jag vet egentligen inte hur jag ska kunna förklara vart huset ligger, men man kan väl i stort sätt säga att de ligger på ett inte så jättehögt berg som är precis vid havet. Vågorna når nästan ända upp till den gråa muren som omringar huset.
Jag hörde Justin som kom gåendes bakom mig och så fort han var inom räckhåll tog jag tag i honom och kysste honom flera gånger om.
”Vad tycker du än så länge?” Sa han och kollade mig djupt i ögonen.
”Det är helt otroligt, jag kunde inte föreställa mig något bättre.” Sa jag och log brett.
”Så länge du är nöjd så är jag det också.” Sa han och log han också.
”Är du redo att se det sista?” Sa han snabbt därefter och tog min hand och ledde mig in i huset igen.
Jag hann ju dock inte svara med snart var vi uppe på ovanvåningen som endast har två rum, jag antar ett sovrum och ett badrum.
Han öppnade en av dörrarna och vi möttes av ett stort vitt rum som också var täckt av röda rosenblad och här fanns det även tända ljus, det påminde nästan lite om min födelsedag i Israel. Sängen var stor och bäddad med vita lakan, allt var in princip i färgen vit.
”Hur kan du ha fixat allt det här?” Sa jag och vände mig om mot honom mitt i rummet.
”Ägaren som jag lånat huset av har fixat det.” Sa han och log mot mig.
”Jag trodde inte vi skulle ge varandra så här dyra presenter.” Sa jag och blev lite nervös eftersom jag inte köpt något till Justin än. Jag hade verkligen inte glömt bort det, men jag har haft väldigt svårt att hitta något som jag vet att han inte redan har.
”Det spelar ingen roll om din present är dyr, billig, stor eller liten… så länge jag har dig så är det den bästa presenten jag någonsin skulle kunna få.” Sa han och gick fram till mig och tog sina händer runt min nacke. Jag blev röd om kinderna och visste inte vad jag skulle svara tillbaka så istället kysste jag honom och kyssen ledde till att alla våra kläder snart var av och på något sätt hade vi nu hamnat i sängen.

Jag kände en ljusstrimma lysa på mig genom den fördragna vita linnegardinen. Justin måste ha varit uppe inatt och öppnat balkongdörren för jag kunde även känna svaga vindpustar som smekte mina ben som låg utanför täcket. Jag satte mig upp i sängen och insåg snabbt att jag var ensam i den. Jag reste mig upp och tog på mig ett par ljusa slita jeans shorts och ett vitt tub tops linne. Jag gick nedför trappan och in i köket som var spanskt inrett och kände lukten av stekta bacon och ägg. Jag förväntade mig att möta Justin bakom spisen men istället möttes jag av en lång brunbränd man med svart kort hår. ”Buenos diaz señorita.” Sa mannen och nickade glatt mot mig. Som tur är har jag läst spanska i skolan och visste att han sa god morgon till mig. ”Buenos diaz.” Sa jag och log.
”Mr Bieber is outside.” Sa han på väldigt dålig engelska.
Jag log återigen mot honom och gick ut på den stora altanen där Justin låg och solade på en av solsängarna.
”God morgon.” Sa jag glatt och ställde mig vid hans huvud och kysste honom lätt på kinden.
”Jag ville inte väcka dig när jag vaknade.” Sa han och satte sig upp på solsängen.
”Det är lugnt… vem är mannen i köket?” Sa jag och flinade till lite.
”Han är husets kock.” Sa han och log och det verkade inte som att han tyckte det var konstigt alls att ha en egen kock, varför kan vi inte bara laga vår egen mat?
”Husets kock? Vaddå… är du för lat för att laga din egen mat eller?” Sa jag retsamt.
”Absolut inte, men ägaren till huset insisterade på att kocken skulle få laga all mat till oss.” Sa han och log mot mig.
”Okej, man ska i och för sig inte klaga. Vad ska vi göra idag?” Sa jag och blev nyfiken.
”Vi kan gå till stranden som ligger en bit härifrån eller om du bara vill stanna kvar här så kan vi ju göra det också.” Sa han och såg en aning förvirrad ut.
”Klart vi ska gå till stranden!” Sa jag och kysste honom.

Vi har tillbringat hela dagen på stranden som nästan var helt folktom om man inte bortser från de otroligt ivriga och nyfikna paparazzis som gömt sig i buskasken. Hur dem har fått reda på vart vi var vet jag inte, men jobbiga var dem definitivt. Det som var mindre roligt var att vi upptäckte inte dem förrän jag satt gränsle över Justin i sanden, så det är väl inte jätte barntillåtna bilder dem har fått kanske, men det finns tyvärr inte så mycket att göra åt saken.
”Det här är den bästa resan jag varit på.” Sa jag då vi låg tillsammans på en solsäng på den stora altanen till huset senare på kvällen.
”Att spendera den med världens vackraste tjej gör den ännu bättre.” Sa Justin och kysste min panna.

”Jag trodde du och jag skulle ha en kväll för oss själva ikväll.” Sa Justin från sängen som han precis vaknat i. Jag däremot stod och gjorde mig iordning för en heldag med Carin, Julia och Melody.
”Jag vet, men Carin frågade och jag kunde inte säga nej.” Sa jag snabbt.
”Du kommer väl hem ikväll och sover här va?” Sa han frågande.
”Klart jag gör.” Sa jag och vände mig om och log mot honom.
”Du är jävligt sexig i dem jeansen.” Sa han plötsligt och gav mig en creepblick.
Jag skrattade till och himlade med min ögon samtidigt som jag satte upp mitt hår i en tofs.

Carin och Julia hämtade upp mig klockan ett och vi hade nu parkerat utanför Kids land. Melody hade inte haft någon större lust att följa med dit så istället bestämde vi att vi skulle hämta upp henne på vägen hem till Carin och Scooter ikväll. Jag däremot var hyper över att vi skulle handla en massa babysaker till Julia och Ryan, eller egentligen inte till dem utan till deras baby boo.
Vi hittade en massa gulliga saker, så som kläder, leksaker och möbler. Carin och jag insisterade på att betala mer än hälften av sakerna eftersom vi ville att Julia ska se det hela som presenter från oss. Vi kom till slut överens om att vi skulle betala hälften var och det gick vi med på.
Eftersom kids land är otroligt stort, nästan som Ikea har det in princip tagit hela dagen för oss att handla, med tanke på att vi tog god tid på oss att hitta de rätta sakerna. Eftersom vi ännu inte vet om det blir en kille eller tjej så måste man hitta passande färger till båda könen.

Direkt efter Kids Land hade vi åkt vidare hem till Scooter och Carin, och givetvis hade vi hämtat upp en pigg och glad Melody på vägen. Det var först när vi kom innanför dörren till Carin och Scooters hus som jag insåg hur mycket jag saknat henne. Scooter hade redan åkt iväg när vi kom och vi började genast laga maten tillsammans. Det blev Lasagne, en av mina favoriter.
”Du vet hon där Lindsey, Justins ”ex”?” Sa Melody och kollade på mig då vi alla fyra satt runt matbordet och hade precis ätit färdigt.
”Ja?” Sa jag och kollade frågande på henne, jag var egentligen inte alls sugen på att prata om Lindsey eftersom jag i stort sett förträngt henne. Det är precis som att hon inte har existerat i Justins liv.
”Hon har ju börjat på vår skola nu… eller din gamla skola, men min nuvarande.” Sa hon och hon såg nästan lite besvärad ut över att hon börjat där.
”Det var ju trevligt för henne. Lönt att börja där en månad innan sommarlovet?” Sa jag och skrattade till spydigt.
”Tydligen tycker hon de och jag blir illamående av att bara se henne få all uppmärksamhet i matsalen. Hon skryter somfan om att hon varit tillsammans med Justin.” Sa hon och suckade tungt.
”Jag tyckte faktiskt till en början om Lindsey då hon och Justin var tillsammans, men om hon bara såg deras förhållande som en nyckel till status så vet jag faktiskt inte vad jag ska tro längre.” Sa Carin och skakade förvirrat på huvudet.
”Jag har aldrig tyckt om henne och kommer aldrig göra det och jag är så glad att hon är ute ur Justins liv.” Sa jag och log ironiskt mot dem alla tre vilket fick dem att skratta till.
”Nä, det märkte vi.” Sa Julia och tog en diskret klunk av sitt glas med vatten.
”Man kan inte tycka om alla.” Sa jag och log brett.
”Förlåt om jag byter samtalsämne, men på tal om Justin… tror du inte han sitter och väntar på att du ska komma hem… jag menar klockan är ändå kvart över elva?” Sa Carin och kollade på sin klocka.
”Oj, är den redan så mycket? Jo, då är det nog på tiden att jag åker hem.” Sa jag och log samtidigt som jag reste mig upp för att ta min tallrik från bordet.
”Låt det vara, jag fixar disken sen.” Sa Carin och log ett varmt leende mot mig.
”Julia, skjutsar du mig och Melody hem?” Sa jag och kollade frågande på Julia som drack upp det sista ur sitt vattenglas.
”Absolut, let’s go ladies.” Sa hon och började gå mot hallen.

Vi hade släppt av Melody och vi var nu inte många minuter ifrån Justins och Patties hus. Det skulle bli ganska skönt att komma hem och få gosa ner mig i sängen, vi har varit uppe i varv hela dagen så att få slappna av en stund skulle faktiskt bli dagens höjdpunkt… trodde jag.
Vi körde upp på uppfarten men var tvungna att tvärbromsa då vi var nära på att köra in i en röd Lamborghini som stod parkerad. Efter den stod det sju andra bilar parkerade och jag undrade vad som försegick här hemma. Justin visste mycket väl om att vi inte fick ha folk i huset under tiden som Pattie var borta och jag trodde faktiskt att han skulle ta det ansvaret lite mer seriöst.
”Här ser det ut att vara partaj.” Sa Julia och gav mig ”lycka till!” blicken.
”Jag förstår inte ens hur han vill bjuda hem så mycket folk i deras nya hus.” Sa jag och suckade.
”Vill du att jag ska följa med in?” Sa hon och kollade på mig frågande.
”Nej, det är lugnt. Jag klarar mig! Tack för skjutsen.” Sa jag och log halvt mot henne och hoppade snabbt ut ur bilen och smällde igen dörren så tyst jag kunde.
På vägen till dörren kunde jag höra musik som dunkade och det var nästan så högt att fönsterrutorna vibrerade. Jag började gå allt fortare och så fort jag öppnade ytterdörren möttes jag av en grov lukt alkohol och rök. Huset var fullproppat med främmande människor och musiken spelades på högsta volym.  Det var folk precis överallt och jag kunde inte hitta Justin någonstans.
”What’s up?” Sa en kille som ställde sig framför mig, han såg dräggig och ful ut så istället för att säga någonting tillbaka himlade jag bara med ögonen och gick förbi honom.
Jag kunde inte föreställa mig att Justin ställt till med den här röran och om Pattie får reda på det kommer hon aldrig förlåt mig och hon kommer definitivt aldrig förlåta Justin.
Jag gick in i vardagsrummet som in princip var upp och nedvänt. Möblerna stod huller om buller och tv’n var på men hade myrornas krig.
Jag såg plötsligt Alfredo sitta ute i trädgården med ett gäng främmande människor och i hans knä satt en vidrig blond tjej som jag aldrig sett tidigare. Jag gick med bestämda steg fram till honom och så fort han såg mig kunde jag klart och tydligt se paniken stiga i hans ansikte. Jag höjde på mina ögonbryn frågande och inom några sekunder hade han puttat bort tjejen och vi var nu på väg upp till Justins sovrum. När jag öppnade dörren möttes jag av en kille och två tjejer som såg ut att vara mitt uppe i någonting som jag gladeligen kunde avbryta.
”Ehm, det här är inte något jävla horhus!” Skrek jag och dem alla tre inklusive Alfredo blev paralyserade och gav mig chockade blickar.
”SITT INTE BARA DÄR OCH STIRRA SOM FUCKING RETARDS, UT HÄRIFRÅN…NU!” Skrek jag återigen och jag kände ilskan som steg inom mig.
Så fort dem alla tre tagit sina kläder och skamset halv sprungit ut ifrån rummet gick jag och Alfredo in och det första jag gjorde var att smälla igen dörren med en öronbedövande smäll.
”Vad i helvete håller ni på med?” Sa jag argt och stirrade Alfredo i ögonen.
”Vi? Du borde nog precisera dig på Justin istället.” Sa Alfredo och försökte spela oskyldig.
”Hur kan du gå med på att låta Justin ha världens drägg fest i hans mammas NYA hus? Du är för fan 23 Alfredo!” Sa jag och jag blev själv förvånad över att jag lät så allvarlig.
”Jag trodde inte det skulle balla ur såhär mycket… han frågade om jag ville komma hit på pokerkväll och vi drack kanske lite för mycket och helt plötsligt blev det bara mer och mer folk.” Sa han skamset.
”Du verkar ju tydligen inte bry dig ett skit om att det har ballat ur, istället sitter du och dräggar dig med en äcklig liten blond hora?” Sa jag och ilskan hade tagit över helt och hållet för tillfället.
”Jag vet, förlåt… det finns inget jag kan säga som kommer göra det bättre, mer än att folket som är här faktiskt inte är så farliga. Dem är sjukt schyssta.” Sa han och på något sätt kändes det som att försökte få min sympati över det hela.
”Jag skiter i vem som är här, dem ska i alla fall ut, NU! Och förresten, vart är Justin någonstans? Har han deckat i en buske eller?” Sa jag spydigt.
”Ehm… jag… vet… inte.” Sa han och när han sa det kollade han inte ens mig i ögonen.
”Säg vart han är!?” Sa jag högt vilket fick honom att hajja till.
”Han… typ… åkte… iväg.” Sa han och sänkte återigen sitt huvud.
”Åkte vart?” Sa jag frågande.
”Han tog bilen för att köra hem två killar som inte kunde fixa taxi…” Sa han tyst.
”HAN GJORDE VAD?” Sa jag och paniken steg inom mig och jag kunde knappt förstå vad som hände.
”Han körde iväg med…” Hann han bara säga innan jag avbröt honom.
”Så du lät honom köra iväg onykter för att lämna två killar som inte kunde få taxi? Förlåt om jag säger det, men är du helt jävla dum i huvudet?” Sa jag idiotförklarande.
”Förlåt, det var dumt.” Sa han återigen tyst.
”Dumt? Det är helt jävla fucked up!” Sa jag och kände att hur min mobil burrade till i min väska. Jag tog upp den och Justins namn prydde skärmen.
”Var fan är du någonstans?” Sa jag då jag tryckte på den gröna luren.
”Jag ärrr påe poulisstationen, due måeste koma och hämta miggg.” Sa en full Justin.
”Jag hoppas du skämtar med mig?” Sa jag och återigen kände jag ilskan som steg inom mig.
”Babbbyyy, förlåååååt. Koem bara och hämta mig.” Sa han och lade på luren.
Jag lade ner mobilen i väskan igen och spände blicken i Alfredo som satt och kollade på mig.
”Det var Justin som ringde, om du vill veta vart han är så kan du ju alltid börja med att ringa polisstationen, så kommer dem säkert hjälpa dig.” Sa jag och fakelog samtidigt som jag stormade ut ur rummet och ned på nedanvåningen. Paniken steg då jag inte kunde bestämma mig för vad jag skulle göra först. Skicka ut alla eller åka till polisstationen?
Istället ringde jag hem till Carin och berättade allt för henne och bad henne komma och hämta mig. Under tiden som hon var på väg hit hade hon ringt både Ryan och Scooter för att be dem komma hit och skicka ut alla. Jag vill inte ens tänka på hur mycket skit Justin kommer få för allt det här, inte minst för att han nu sitter hos polisen, säkerligen tagen för rattfylleri.

Jag och Carin kom till polisstationen inom några få minuter och allt jag kunde tänka på var hur mycket konsekvenser det här skulle bidra med.
”Gumman, du borde nog lugna ner dig lite, med tanke på din sjukdom.” Sa Carin och jag märkte på henne att hon ville vara försiktig eftersom jag fortfarande var kokande förbannad.
”Jag klarar mig.” Röt jag till och jag fick nästan dåligt samvete över att jag var arg mot henne när hon egentligen inte hade gjort någonting alls.
Vi kom in till receptionen på polisstationen och bakom disken satt det en stor svart kvinna.
”Jag är här angående Justin Bieber.” Sa jag och försökte låta så lugn och trevlig som möjligt.
”Namn tack?” Sa kvinnan och kollade på mig frågande.
”Taylor Coleman.” Sa jag besvärat.
”Han satt att du skulle komma… det var inte så lätt att få kontakt med honom eftersom han är väldigt påverkad av alkohol. Men han är tagen för rattfylleri och han kommer stanna här länge, om inte någon betalar borgen då vill säga.” Sa kvinnan och hennes röst lät extremt dryg i mina öron.
”Hur mycket är det då?” Sa jag spydigt.
”75 000.” Sa kvinnan fortfarande lika drygt.
”Skojar du med mig?” Sa jag högt och jag kände en hand på min axel, vilket var Carin som tryckte mig försiktigt åt sidan och utan att säga ifrån lät jag henne ta över.
Jag gick och satte mig på en stol lite längre bort och försöka rensa tankarna. Men de negativa tog över och allt jag kunde tänka på var det som hade hänt den senaste timmen.

Två timmar senare och vi satt nu i bilen på väg tillbaka till huset. Så fort Justin kommit gåendes på polisstationen och skinit upp i ett brett leende då han fått syn på mig, hade jag vänt mig om och gått ut genom dörrarna och ner till bilen som vi parkerat på parkeringen. Jag hade inte någon lust alls att kolla honom i ögonen, förstod han inte själv vilka konsekvenser detta skulle bidra med?
Scooter hade ringt Carin på polisstationen och berättat att dem fått allting under kontroll och alla hade stuckit direkt då han och Ryan kommit. De enda problemet som nu kvarstod var städningen.

Så fort vi kom innanför dörren till huset stormade Scooter fram till Justin och tog tag hårt om hans ena arm. ”Vad fan har du gjort? Fattar du vilka problem vi kommer få?” Röt han till och för en gångs skull kunde jag se att Justin verkligen försökte koncentrera sig, vilket var ett under med tanke på hur full han egentligen var.
”Förlåt.” Var det enda han kunde få fram och direkt efter kollade han ned i golvet.
”Vad fan tänkte du med?” Sa Scooter återigen, fast denna gången lite lugnare.
”Jag vet inte… förlåt.” Sa han och han lät lite nyktrare.
”Fattar du vilken situation du har satt mig i?” Sa Scooter och lät bekymrad.
”Jag vet… jag kan inte mer än att säga förlåt och säga att det var de dummaste jag någonsin har gjort och jag kommer aldrig gör om det.” Sa han och kollade nu för första gången Scooter i ögonen.
”Ditt straff blir att du får stanna uppe hela natten och städa hela huset, och det ska vara skinande rent innan du går och lägger dig. Jag fixar med pressen och ser till att detta inte kommer ut och tyvärr så överlåter jag snacket med din moder till dig och Tay.” Sa Scooter och kollade på mig.
”Blanda inte in mig i detta, jag har varit med tjejerna hela dagen.” Sa jag förvånat.
”Okej, då överlåter jag det åt dig Justin.” Sa Scooter och klappade Justin på axeln.

När alla hade åkt och Justin börjat städa gick jag upp till sovrummet och städade det eftersom jag inte visste vem som legat i sängen och äcklat sig. Så fort jag bytt lakan så byta jag om och tog bort mitt smink, direkt därefter lade jag mig ned i sängen och försökte sova, men det enda jag kunde höra var dammsugaren som var igång på nedanvåningen. Till slut efter många olika alternativ om vad jag skulle göra, bestämde jag mig för att gå ned för att hjälpa Justin att städa.
Jag gick in i vardagsrummet och såg honom sitta på sina knän och skura golvet. För en stund tyckte jag synd om honom men så fort tankarna om rattfyllan kom ifatt tappade jag sympatin för honom.
Jag tog tag i en stor svart sopsäck och började slänga burkar, plastglas, flaskor, kapsyler och annat skit som jag visste inte funnits i huset tidigare. Jag hade inte sagt ett enda ord till Justin sen vi åkte ifrån polisstationen och jag hade inga planer på att göra det nu heller.
Jag gick ut i trädgården och dubbelcheckade så att allt var i sin normala ordning eftersom jag plockat undan allting där ute, och jag hoppades verkligen på att jag fått undan allting så att det skulle se ut som vanligt imorgon när det blir ljust. När jag gick in i köket möttes jag av Justin som stod lutad mot diskbänken och kollade på mig med en skamsen blick. Jag tänkte fortsätta förbi honom men jag hann inte så långt eftersom han tog tag i min arm.
”Förlåt!” Sa han bekymrat och jag ville knappt kolla honom i ögonen när han sa det.
”Mhm.” Sa jag tyst.
”Jag vet inte varför jag gjorde det, jag ballade ur totalt.” Sa han fortfarande bekymrat.
”Nä, menar du?” Sa jag sarkastiskt och höjde spydigt på mitt ena ögonbryn.
”Jag kan inte få det ogjort och jag skäms så otroligt mycket över de, men jag kan lova att jag aldrig kommer göra det igen. Jag lovar! Du måste tro mig.” Sa han och sökte efter min sympati.
”Jag trodde aldrig du skulle göra det… och jag har svårt att tro på att du aldrig kommer göra det igen.” Sa jag spydigt.
”Jag lovar att jag aldrig kommer göra det igen, med tanke på all skit jag kommer få ta nu efteråt så kommer jag hädanefter försöka undvika de.” Sa han skamset.
”Dubbelkolla huset så att allt verkligen är städat. Vi får prata mer om detta imorgon.” Sa jag och suckade och var alldeles för trött för att ta en diskussion som denna mitt i natten.
Jag gick med tunga steg upp till sovrummet och så fort jag lade mig ned i sängen somnade jag och denna natten var den första på väldigt, väldigt länge som jag och Justin inte spenderade tillsammans.

”Så vad tycker du?” Sa Pattie och kollade på mig med ett brett leende.
”Det är jättefint.” Sa jag imponerat och kollade runt i Justins och Patties nya hem i LA.
”Det är inte för stort och inte för litet, precis vad vi letade efter. Med tanke på att vi inte är i LA hela tiden så är det tråkigt om ett alltför stort hus skulle stå tomt.” Sa hon glatt.
”Det passar er perfekt.” Sa jag och log brett och fortsatte att nyfiket kolla runt i huset, som innehåller tre sovrum, två gästrum, fyra toaletter, ett stort kök, ett vardagsrum och en otroligt stor och vacker trädgård. Det känns nästan lite spanskinspirerat vilket jag älskar.
”Du och Justin får hela huset för er själva nu i helgen, eftersom jag ska till London imorgon.” Sa Pattie plötsligt och jag kunde knappt tro att hon lät oss ha huset för oss själva en hel helg.
”Menar du allvar? Låter du mig och Justin få huset för oss själva en hel helg?” Sa jag förvånat.
”Jag känner att jag kan lita på att ni inte gör något dumt. Eller jag litar på att du håller Justin i tyglarna och inte låter honom göra precis vad han vill. Och när jag säger precis vad han vill menas det med att jag absolut inte tillåter någon fest, pokerkväll osv, jag litar på att du vet vad som får göras och inte göras.” Sa hon och log ett leende som fick mig att ta ansvaret på största allvar.
”Absolut. Jag ska inte göra dig besviken Pattie.” Sa jag och log.
”Jag ska snart hämta upp Justin på gymmet, vill du ha skjuts hem?” Sa hon frågande.
”Har han inte en egen bil att köra?” Sa jag och flinade till.
”Han var för lat för att åka och tanka den så efter många om och men så lyckades han övertala mig att köra honom.” Sa hon och himlade med ögonen samtidigt som hon skrattade till.
”Kunde väl tänka mig det. Men det skulle vara snällt om du kunde släppa av mig på vägen, om det inte blir någon omväg?” Sa jag och log.

”Jag såg dig på Late show, you were amazing!” Sa Pattie då vi satt i den silvergråa Bentleyn.
”Tack! Samtidigt som det kändes att det gick bra, så kändes det även som att jag gav alldeles för mycket information på de frågorna jag fick.” Sa jag osäkert.
”Jag tyckte det var lagom… du skötte dig jättebra. Det enda som störde mig under hela programmet var att Justin satt bredvid mig och kunde inte lugna en enda nerv i sin kropp.” Sa hon och skrattade till vilket fick mig att himla med ögonen och skrattade med henne.
”Så typiskt honom att vara överdrivet orolig.” Sa jag med en självklar röst.
”Han är bara rädd om dig.” Sa hon och log ett varmt leende mot mig.
”Jag antar väl det.” Sa jag och log tillbaka.
Snart svängde vi in på uppfarten till mitt hus och det kändes som jag inte varit hemma på evigheter fast jag sovit hemma inatt. Men dessförinnan så har jag faktiskt inte sovit hemma på två veckor. Jag har sovit med Justin på hotellet och om jag har varit hemma så har de varit för att äta gemensam middag med mamma och Bill. Vi har kommit överens om att när jag inte sover hemma så ska jag i alla fall komma hem minst tre dagar i veckan för att äta middag tillsammans med dem och än så länge tycker jag den överenskommelsen är perfekt.

”Tack för skjutsen Pattie och trevlig resa om vi nu inte ses innan du åker.” Sa jag då jag hoppat ut ur bilen.
”Det var så lite så. Och jag åker ganska tidigt imorgon så jag tror inte vi hinner ses, men ha det så kul här hemma och kom ihåg… jag litar på dig att inget kommer hända medan jag är borta.” Sa hon allvarligt men hon fick ändå fram ett leende.
”Jag lovar!” Sa jag och log tillbaka mot henne och därefter smällde jag igen dörren.
Jag gick mot dörren och innan Pattie hade hunnit köra iväg, vände jag mig om mot bilen och vinkade glatt till henne. Jag kunde dock inte se om hon vinkade tillbaka med tanke på de tonade rutorna.
Jag låste upp dörren och så fort jag kom in i huset märkte jag den obehagliga tystnaden.
”Hallå?” halv skrek jag men fick inget svar tillbaka. Förmodligen är både mamma och Bill och jobbar.

Jag gick upp på mitt rum för att redan nu börja packa ner kläder och andra nödvändiga föremål, eftersom att helgen ska spenderas hos Justin. Under tiden som jag stod i min garderob för att välja ut de kläder som var behagligast och inte för fina så hörde jag min mobil som snabbt burrade till på mitt sängbord. Jag tog upp mobilen från bordet och hoppades på att det skulle vara Justin. Eftersom jag inte visste om jag skulle sova hemma eller hos honom inatt, men till min förvåning var det ett sms från Tyga – Vad gör du snygging? – Jag skrattade till åt det han skrivit eftersom jag kunde på långa vägar känna den flörtiga vibben från hans sida. – Packar, ska sova hos Justin hela helgen. Själv? – Svarade jag tillbaka, och anledningen till att jag nämnde Justin i smset var för att jag ville påminna honom om att jag faktiskt har pojkvän, och den pojkvännen råkar vara en ganska bra vän till honom.
- Jag som hade tänkt fråga om du ville tillbringa helgen med mig, men jaja. Jag chillar i studion med Lil Wayne, han hälsar btw. ;) – Mitt hjärta slog några extra snabba slag då jag läste att Lil Wayne hälsade. Jag träffade aldrig honom på nyår, vilket jag gärna hade velat. Men bara att veta att han hälsade till mig fick mig att bli galen. – Jag har pojkvän, som dessutom är en nära vän till dig, men du kanske hade glömt de? ;) Hälsa tillbaka! – Jag har inga planer på att flörta tillbaka med Tyga, jag kan bara se honom som en väldigt bra vän, en bror… med tanke på att han är sådär fem år äldre än mig.
- I know beautiful, i know. ;) – Jag skrattade till eftersom han inte alls verkade bry sig om Justin för tillfället, vilket jag faktiskt tyckte var rätt taskigt. Eftersom det inte fanns så mycket att svara tillbaka på hans sms lade jag ned mobilen i min halvt packade väska.

En dag senare.

”Jag har saknat dig.” Sa Justin och kysste mig flera gånger om på munnen.
”Vi har bara varit ifrån varandra en natt och du har saknat mig? How sweet.” Sa jag och skrattade till.
”Det är svårt att inte sakna dig, jag älskar dig för mycket antar jag.” Sa han och kysste mig igen.
”Jag älskar dig också.” Sa jag och log och släppte taget om honom och drog med mig min resväska in i huset. Allt luktade nymålat och möblerna spred också en ny lukt som jag älskade.
”Jag hade tänkt ringa hit Alfredo, Kenny, Julia, Ryan, Scooter och Carin.” Sa Justin då han stängde dörren bakom oss.
”Justin, din mamma sa att det inte fick vara en massa folk i huset medan hon är borta.” Sa jag menande.
”Men jag hade bara tänkt bjuda hit dem på grillkväll. Och om nu mamma har något problem med de så behöver hon inte få veta någonting.” Sa han och log jobbigt mot mig.
Jag suckade och lade ifrån mig min handväska och även min resväska. Jag gick ut i köket där rullgardinerna var neddragna och för att få in det härliga solljuset som spred sig över LA idag, drog jag upp dem. Jag gick och öppnade altandörren och värmen utomhus smög sig in och fyllde snart hela köket. Justin kom in och jag mötte hans frågande blick som var riktad mot mig. I handen höll han min mobil och jag kunde direkt koppla att han läst smsen från Tyga.
”Jag skulle gärna vilja ha en förklaring.” Sa han och han lät arg.
”Förklaring på vad?” Sa jag och låtsades som att jag inte visste vad han menade.
Han gick mot mig och när han bara var någon enstaka centimeter ifrån mig tryckte han upp mobilen i ansiktet och jag kunde klart och tydligt tyda smsen från Tyga.
”Kan du förklara nu?” Sa han och lät fortfarande arg.
”Justin… det är inte som du tror.” Sa jag och jag talade ju faktiskt sanning.
”Och jag tror vad?” Sa han frågande.
”Du tror att jag och Tyga smsar med varandra i smyg och att jag inte tänkt berätta någonting för dig. Men saken är den att han smsade mig första gången när jag åkte hem från Late show, och sen har han inte smsat sen dess, sen så fick jag ett sms av honom idag och det är han som flörtar med mig och inte jag med honom och om du kanske läst smsen så hade du nog förstått det och inte brusat upp dig över det.” Sa jag och flinade till eftersom jag tyckte han var löjlig.
”Så när hade du tänkt berätta de för mig?” Sa han återigen frågande.
”När jag kommit på de… det är ju inte direkt så att jag går och tänker på att han smsat mig.” Sa jag och kollade på honom menande vilket fick honom att gå från fundersam till skamsen eftersom han visste att det inte var rätt av honom att attackera mig sådär utan att egentligen ha fått de förklarat.
”Förlåt… det var inte meningen att attackera dig sådär utan en förklaring.” Sa han och kysste mig i pannan. Jag bara log och brydde mig inte om att svara eftersom jag inte var så sugen på att diskutera det mer. Istället tog jag min telefon ifrån honom och gick ut i hallen där mina väskor stod. Jag drog med mig resväskan och började dra med den uppför trappan för att sedan kunna gå vidare till Justins sovrum. Det tog längre tid än jag trodde eftersom väskan var överdrivet tung men när jag väl lyckats komma fram till dörren öppnade jag den snabbt och inom några sekunder låg jag på sängen.

”Babe, kan du hjälpa mig att dra upp dragkedjan?” Sa jag då jag stod i sovrummet och hade problem med att få upp dragkedjan i ryggen på min vita sommarklänning. Justin kom gåendes från den tillhörande toaletten till hans rum och snart kände jag hans händer som smekte min rygg lätt. Han flyttade händerna upp till axelbanden och drog sakta ned dem och han kysste min nacke mjukt.
”Kan du dra upp dragkedjan din tönt?” Sa jag och skrattade till.
”Jag kan göra det sen.” Sa han och fortsatte kyssa min nacke.
Jag vände mig om och mötte hans blick och jag tog mina händer runt hans nacke.
”Men alla kommer ju snart?” Sa jag och fick smått panik att vi inte börjat med maten än.
Justin hade ringt runt till alla som han planerat skulle komma och bestämt att dem skulle komma runt sju tiden och klockan var nu halv sju .
”Och? Det är en halvtimme kvar, vi hinner göra mycket på en halvtimme.” Sa han och gav mig en creep blick samtidigt som han drog av mig min klänning. Jag himlade med ögonen och skrattade till, därefter knäppte jag upp hans byxor och vad som hände efter det vet ni redan.

”Hola amigos!” Hörde jag Alfredo säga på nedanvåningen och paniken steg inom mig då jag och Justin fortfarande hade sex. Jag puttade snabbt bort Justin som bara låg och skrattade och medan jag yrade runt i rummet och letade upp mina underkläder samt min klänning låg Justin bara kvar och kollade på mig. ”Hallå, är det någon hemma?” Hörde jag Alfredo återigen säga och denna gången lät hans röst närmare vilket jag kopplade till att han inte var på nedanvåningen längre. Jag satte på mig mina kläder snabbt och innan jag hann skrika att han inte skulle komma in i rummet, öppnades dörren och Alfredos min gick från glad till chockad. ”What the fuck!? Guys c’mon!” Sa han och såg besvärligt äcklad ut. Justin brast ut i ett skratt medan jag fixade till mitt hår snabbt och sedan drog jag med mig Alfredo ut från rummet. Vi gick under tystnad ned på nedanvåningen och det var inte förrän vi kom in i köket som någon av oss började prata.
”Vilket hus alltså!” Sa Alfredo och satte sig ned på en av de mörkbruna skinnstolarna som tillhörde matbordet.
”Det är riktigt fint.” Sa jag och log brett mot honom och jag kände tydligt den pinsamma stämningen som uppstått.
Jag öppnade kylskåpet och började ta ut maten som Justin varit och handlat innan idag då jag hade somnat till på hans säng. Vi skulle äta grillad kyckling och pastasallad vilket inte var så svårt att laga. Det första jag behövde göra var att gratinera kycklingen vilket gick på två röda sekunder och därefter var det bara att koka upp pastan och sedan blanda den tillsammans med lite soltorkade tomater, fetaost och olivolja. Under tiden som jag gjort maten hade de andra kommit och killarna stod nu där ute i trädgården och grillade kycklingen medan jag, Julia och Carin stod i köket och småpratade.
”Vet ni vad jag tycker att vi tre borde göra imorgon?” Sa Carin då vi satte oss ned runt matbordet.
”Nej vaddå?” Sa Julia och såg nyfiken ut.
”Vi borde åka till Kids land och köpa baby grejor till dig och Ryan, Julia. Sen därefter så kan vi äta mat hemma hos mig och Scooter på kvällen, bara vi tre… jag tror ändå Scooter ska iväg på ett möte sent på kvällen, och jag tycker de är så tråkigt att vara själv… så vad säger ni?” Sa hon och log.
”Jag tror jag ska träffa Melody imorgon… jag har inte träffat henne på år och dar känns det som så jag kan inte direkt säga att de inte går.” Sa jag snabbt.
Jag och Melody har inte träffats på jättelänge och för inte alls längesedan ringde hon mig och frågade vart jag höll hus eftersom jag inte hört av mig till henne och anledningen till att jag inte gjort de är för att Justin nu är i LA och man vet aldrig när han måste åka iväg igen, så jag försöker spendera så mycket tid som möjligt med honom, men jag vet att om jag fortsätter stänga mig inne med honom så kommer det bara bidra med konsekvenser från mina vänner.
”Men låt henne följa med då, en mer eller mindre skadar väl inte.” Sa Carin glatt.
”Om det går bra, så följer hon säkert med.” Sa jag och log.
”Så mysigt vi ska ha.” Sa Julia och skrattade till vilket fick både mig och Carin att le brett.

Efter maten satt vi nu alla proppmätta, runt ett stort bord i trädgården. Jag hade hämtat ut filtar till dem som ville ha och vi hade tänt ljus på bordet. Carin och Kenny som var rastlösa hade plockat undan alla tallrikar och bestick och satt in i diskmaskinen och jag älskade dem för att jag slapp göra det senare. ”Nu är det inte lång tid kvar tills du föder Julia.” Sa Scooter och log. Jag reste mig upp från min stol och gick och satte mig i Justins knä som även svepte sin filt runt om mig.
”Nja, sju månader kvar.” Sa hon och skrattade till.
”Jävlar, jag trodde det typ var fyra kanske.” Sa Alfredo förvånat vilket fick oss alla att skratta till.
”Jag kommer bli världens bästa gudfar, jag älskar barn.” Sa Justin plötsligt från ingenstans.
”Och du kommer få vänta länge innan du får ett eget.” Sa jag och alla skrattade runt bordet.
”Tydligen eftersom du aldrig vill köra utan kondom.” Sa Justin och jag såg att allas blickar runt bordet gick från underhållande till chockade, eftersom det Justin just sagt inte var speciellt lämpligt.
”Justin!” Sa jag och bet ihop mina tänder och knuffade till honom i magen.
”Vaddå? Det är ju sant…” Sa han menande.
”Skojar ni att ni aldrig kör utan kondom?” Sa Ryan och kollade chockat frågande på oss.
”Det är inte ofta vi kör utan... Det är jag som vill köra utan men Tay vägrar.” Sa Justin fortfarande menande.
”Vaddå? Jag tycker inte det är så fräscht utan kanske?” Sa jag frågande.
”Give me break! Ofta ni inte kör utan!?” Sa Ryan återigen.
”Kolla inte på mig, det är fortfarande Tay som vill köra med.” Sa Justin och kollade på mig.
”Men jag tycker det är ofräscht utan sa jag ju!” Sa jag menande.
”Ofta du kan komma med kondom?” Sa Ryan återigen och kollade frågande på Justin.
”Klart jag kan, jag menar kolla bara på det jag ha i mitt knä just nu.” Sa Justin och smekte mitt ena lår vilket fick mig att rodna.
”Går du inte på piller Tay?” Sa Carin glatt.
”Jo, jag proppar i mig piller kan jag lova.” Sa jag och skrattade till.
”Men varför köra med kondom om man går på p-piller?” Sa Alfredo frågande.
”För att p-piller inte är 100 procent säkert och jag är inte redo att skaffa barn för tillfället.” Sa jag återigen menande.
”Smart tjej!” Sa Carin och nickade imponerat.
”Jag går också på piller men jag och Scooter kör ändå utan.” Sa hon snabbt därefter.
”Carin, baby… vi behöver inte dela med oss av vårt sexliv.” Sa Scooter och lade en hand på hennes lår och log nervöst mot henne.
”Om alla andra kan berätta så varför skulle inte vi kunna berätta då?” Sa Carin frågande.
”Jag menade bara eftersom vi är lite äldre…” Sa Scooter nervöst.
”Ta det lugnt älskling.” Sa Carin snabbt och kysste honom.
”Julia och Ryan behöver ju inte ens berätta om dem kör med eller utan, det räcker med att man kollar på Julia så får man sitt svar.” Sa Alfredo och vi alla skrattade.
”Jag tycker det är nice att köra utan.” Sa Julia och log brett, galen som hon är.
”Du till och med sväljer älskling.” Sa Ryan och skrattade till.
”Wow,wow… vänta nu… sväljer vad?” Sa Alfredo och vi alla blev nyfikna.
”När hon… suger… så sväljer hon?” Sa Ryan och förstod inte det konstiga med de hela.
”To much information bro, to much!” Sa Justin och såg äcklad ut.
”Vaddå? Gör inte ni de, Carin och Tay?” Sa Julia och kollade frågande på oss.
”Gud nej, verkligen inte jag.” Sa Carin och skrattade till nervöst.
”Inte jag heller.” Sa jag och kände mig smått äcklad.
”Det är nice!” Sa Ryan och gav ifrån sig ett creepsmile.
Justin vände sitt ansikte mot mig med ett osäkert leende och jag visste precis vad han ville.
”Tänk inte ens tanken.” Sa jag innan han hann säga någonting.
Han skrattade till och kysste mina läppar mjukt.
”Jadu Kenny, då är det bara du och jag.” Sa Alfredo och lade sin arm och Kennys axlar.
”Duuuuude, jag är inte gay!” Sa Kenny och lyfte bort hans arm.
”Nej… asså nej, jag menade inte… oh!” Sa Alfredo och blev nervös över situationen.
”Jaså, är det något du vill berätta fredo?” Sa Ryan och blinkade mot honom.
”Ni missförstår allt!” Sa Alfredo och var fortfarande nervös.
”Berätta nu!” Sa Justin retsamt och skrattade till.
”JAG ÄR INTE GAY, OKEJ!” Sa Alfredo högt och vi alla började skratta gällt.

Klockan var lite över tolv och alla hade åkt för en stund sedan. Jag stod nu uppe på Justins toalett och tvättade bort mitt smink. Efter det gick jag och kröp ned i sängen där Justin redan låg och kollade på tv. Jag gosade in mig i hans famn och det tog inte lång tid innan han stängde av tv’n och gav sin uppmärksamhet till mig. Han kysste min panna och svepte täcket runt oss båda.
”Jag älskar dig.” Viskade jag och kysste hans mage.
”Jag älskar dig också, min ängel.” Viskade han tillbaka och jag kunde inte låt bli att skratta till åt att han just kallat mig ängel, men samtidigt var det väldigt gulligt.
”Vad skrattar du åt?” Sa han och reste sig upp på sin arm och kollade ned på mig.
”Ingenting, det var bara gulligt att du kallade mig din ängel.” Sa jag och log.
”Du är vacker som en också.” Sa han och kysste mig.
Jag vände mig mot sängbordet och släckte lampan som stod tänd och därefter gosade jag återigen in mig i Justins famn, som var varm och trygg.
”Förlåt för allt jag någonsin gjort mot dig.” Sa jag och jag vet egentligen inte varför jag sa det men jag är inte riktigt säker på att han vet att jag verkligen är ledsen för allt jag gjort mot honom.
”Tänk inte på det, det är i de förflutna. Hädanefter vill jag bara tänka framåt.” Sa han och kysste min hjässa vilket fick mig och le.

Som du kanske ser så har det faktiskt kommit upp ett nytt kapitel, det gäller bara att hänga med i svängarna sötnos. Btw, så har jag faktiskt sommarlov och jag försöker verkligen göra allt för att jag ska kunna skriva klart mina kapitel så att jag kan göra er nöjda... och ibland så skriver jag att jag lovar ett nytt den dagen och den tiden... men då och då går inte all planering som man önskar. Det kan dyka upp saker som måste göras, vilket då gör att skrivningen på kapitlena går i andrahand och jag hoppas verkligen att folk kan acceptera det. Om inte, tack och adjö. Till er andra kära läsare, ni är bäst!

”Du hörde vad doktorn sa, du är sängliggande i ytterligare fem dagar till.” Sa mamma då vi kom innan för dörren till huset. Justin och de andra hade åkt tillbaka till sitt hotell, eftersom han varken ätit normalt, sovit normalt eller duschat på sex dagar så beordrade jag honom att åka hem. Det var egentligen meningen att han skulle följa med hem till mig, men jag vägrade låta honom göra det.
”Men att röra mig runt i huset skadar väl inte?” Sa jag frågande.
”Sängliggande menas med sängliggande, inget annat.” Sa mamma allvarligt.
Jag suckade och gick uppför trappan med tunga steg. Jag känner mig fortfarande svag i kroppen, så att få lägga mig ned i sängen ska ändå bli ganska skönt, men att ligga kvar i den i ytterligare fem dagar kommer skapa feta liggsår på min kropp.

Två dagar senare.

Jag har nu legat här i två dagar och jag håller redan på att bli galen. Jag har knappt haft något mänskligt sällskap om man inte räknar med Facebook och min väldigt aggressiva Twitter. Eftersom folk nu börjat lägga märke till att jag och Justin är tillsammans igen, så har dem återigen återvänt till den mörka sidan. Men det som verkligen värmer är alla dem underbara människorna som är snälla och mogna för den delen, som skriver saker som får mig att le.
Eftersom jag nu varit utan sällskap i två dagar så har jag tvingat hit Justin, till en början så ville han inte komma eftersom han är rädd att sjukdomen ska bryta ut ännu en gång, vilket jag inte riktigt förstår hur den skulle kunna göra? Ska jag inte ens kunna umgås med min pojkvän på grund av sjukdomen? Men eftersom jag är grym på att övertala folk så är han nu på väg hit och jag har faktiskt saknat honom, fast det bara var två dagar sedan vi sågs så kan jag inte vänta tills vi träffas.

Så fort Justin kom innanför dörren till mitt rum flög jag upp ur sängen och kastade mina armar runt hans hals. Jag tryckte mina läppar mot hans, vilket han bara besvarade en kort stund.
”Babe, du får ta det lugnt så ingenting händer.” Sa han och skrattade till samtidigt som han ledde mig tillbaka till sängen. Jag suckade tungt och lade mig under täcket medan Justin satte sig på sängkanten.
”Jag kan inte stanna så länge, vi ska hem och äta hos Carin och Scooter.” Sa han och log.
”Vilka är vi?” Sa jag nyfiket.
”Jag, mamma, Kenny, Alfredo, Ryan och Julia.” Sa han och log igen.
”Kan inte jag få följa med, snälla?” Sa jag och gav honom puppy dog facet.
”Läkaren har ju sagt att du måste vara sängliggande i minst tre dagar till, så svaret får bli nej.” Sa han och tog min hand i sin.
”Spela roll vad läkaren har sagt, jag klarar mig… snälla, snälla, snälla… jag vill följa med.” Sa jag och lät nästan lite creepigt galen.
”Tay, jag vill inte riskera att något händer.” Sa han allvarligt.
”Nu låter du som att du vore min pappa.” Sa jag och plutade med underläppen.
”Jag skulle aldrig förlåta mig själv om något hände dig.” Sa han återigen allvarligt.
”Men det kommer inte hända något, jag lovar.” Sa jag och satte mig upp och tog mina händer om hans nacke och kollade honom djupt i ögonen.
”Tre dagar till, sen får du göra vad du vill.” Sa han och kysste mina läppar lätt.
”Tre dagar låter som en evighet.” Sa jag bekymrat.
”Det är bara du som är negativ.” Sa han och skrattade till.
”Men hur tror du man blir när man ligger nedbäddad i en säng i flera dagar?” Sa jag återigen bekymrat.
”Jag hade gärna legat med dig i den om jag inte varit tvungen att åka om fem minuter.” Sa han och blinkade mot mig.
”Fem minuter? Vaddå ska du bara lämna mig här helt ensam sen eller?” Sa jag förvånat.
”Tyvärr så måste jag de ja.” Sa han snabbt.
”Men… snälla, kan jag inte få följa med?” Sa jag och blev återigen mitt galna nya jag.
”Tay, du får inte.” Sa han allvarligt.
”Jag kan smyga?” Sa jag och log brett.
”Nej, jag vill inte få skit för att jag låtit dig följa med.” Sa han och skakade på huvudet.
”Snälla!” Sa jag och plutade med min underläpp.
”Nej, och jag måste gå nu, Alfredo kommer vilken minut som helst och hämtar upp mig.” Sa han och reste sig upp från sängen. Jag suckade tungt och han böjde sig ned och kysste mig i pannan.
”Jaja, då får jag väl ligga här själv… och dessutom underhålla mig själv.” Sa jag retsamt och drog upp min tröja så att min mage skymtades.
”Gör inte sådär.” Sa han och jag såg att han fick lite smått panik.
”Kom.” Sa jag och visade med fingret att han skulle komma.
Han gick mot mig och så fort han var inom räckhåll drog jag honom närmare mig. Våra läppar möttes och äntligen var kyssen lite mer passionerad än förra gången.
”Tay jag måste gå nu.” Sa han och rätade på sig.
”Är det bara jag som tycker att det börjar bli riktigt varmt?” Sa jag och drog sakta av mig min t-shirt, enda anledningen var för att reta Justin eftersom jag vet att han har svårt att stå emot.
”Okej, där gick signalen att jag nog borde gå nu.” Sa han nervöst.
”Varför så bråttom? Det finns inget här som du inte redan sett.” Sa jag och blinkade retsamt mot honom samtidigt som jag fingrade över min bh.
”Du kom hem från sjukhuset för två dagar sedan, det är inte direkt läge för sex då.” Viskade han och man såg på långa vägar att han verkligen försökte kämpa emot.
”Vem har sagt att lite tillfredställning skadar Justin? Men det är lugnt, jag klarar mig själv.” Sa jag och drog ner min troskant en bit bara för att reta honom extra mycket.
”Okej, jag ringer dig imorgon.” Sa han och skyndade sig ut från rummet.
Så fort jag hörde dörren smällas igen på nedanvåningen brast jag ut i ett gapskratt och satte på mig min tröja igen. Jag trodde faktiskt aldrig att han skulle gå… men han har blivit så nojjig sen vi fick reda på min sjukdom. Jag hoppas dock inte det håller i sig länge till.

Nio dagar senare.

Det har gått en vecka sedan jag fick börja röra på mig och egentligen har det inte hänt så mycket nytt förutom att Pattie och Justin försöker hitta hus i LA och att David Letterman har kontaktat mig. Eller han snarare kontaktade Scooter för att sedan kunna få tag på mig. Han ville att jag skulle vara med i hans program och till en början var jag väldigt tveksam eftersom jag fortfarande inte riktigt vant mig vid all publicitet som uppstått sedan jag träffade Justin, men sedan tänkte jag att det egentligen inte spelade någon roll, har jag lyckats hålla ut tills nu, så varför skulle jag inte kunna fortsätta då?
Så nu sitter jag i en bilen med Scooter, på väg till studion där programmet sänds och jag är en aning nervös eftersom jag aldrig varit med om något liknande. Jag har ju varit med Justin när han deltagit i talk shows, men aldrig någonsin att jag föreställde mig själv sitta där framför publiken och bli belastad med frågor. Det jag mest är nervös för är frågorna om mig och Justin, men Scooter har sagt att jag inte ska ge dem för mycket detaljer, utan det ska vara korta men bra svar som får alla att bli nyfikna.

”Taylor, jag är glad att du kunde komma.” Sa David Letterman han själv då han mötte oss i dörren in till studion.
”Det är en ära att får vara här… eller okej, det där lät lite fel. Men det är kul att få vara här.” Sa jag och skrattade till nervöst samtidigt som jag skakade hans hand.
”Du får säga precis vad du vill. Det här är Grace och det är hon som ska ta hand om dig tills showen drar igång. Jag måste gå och förbereda mig, men vi ses där inne sen.” Sa han och log.
”Välkommen Taylor.” Sa Grace då David gick iväg.
”Tack så mycket.” Sa jag och log brett mot henne.
”Se nu till att det inte blir för stressigt runt omkring henne, med tanke på hennes sjukdom.” Sa Scooter och jag var glad att han nämnde det eftersom jag själv glömt bort de redan.
”Absolut. Sminket är redo för dig.” Sa hon och började gå mot en grå dörr som var halvt öppen, skylten som var uppsatt på den visade klart och tydligt att det var make-up rummet.
Jag och Scooter följde efter henne och kom in i det upplysta och ganska lilla rummet. Det fanns en lång bänk som var utrustad med smink och speglar och en blond tjej satt på en av stolarna och såg ut att vänta på oss. Hon log brett mot oss när vi kom in.
”Hej Taylor, jag heter Jennifer.” Sa hon och sträckte fram sin hand.
”Hej Jennifer.” Sa jag och log och visste inte om jag borde ha presenterat mig, men eftersom hon redan verkade veta vad jag hette lät jag bli.
Jag slog mig ned på en av stolarna och det tog inte lång tid innan Jennifer började sminka mig. Under tiden satt Scooter och Grace i en soffa bakom oss och pratade.
”Är inte Justin med dig idag?” Sa plötsligt Jennifer.
”Ehm… han ville egentligen inte att jag skulle åka hit, med tanke på min sjukdom och sånt. Så det slutade med att vi bestämde att han skulle stanna på hotellrummet och vara orolig istället för att följa med hit och förvärra hela situationen.” Sa jag och skrattade till.
Jag försökte glömma diskussionen jag och Justin haft den dagen jag berättat för honom att David Letterman ville ha med mig i sin show. Han hade inte blivit glad och till en början ville han absolut inte att jag skulle vara med eftersom han nu den senaste tiden tror att allt jag gör kan påverka min sjukdom. Men eftersom han varken är min mamma, pappa eller något annat som skulle kunna bestämma över mig så hade han egentligen inte så mycket att säga till om.
”Killar alltså, dem oroar sig alldeles för mycket.” Sa Jennifer och skrattade med mig.

Tjugo minuter senare stod jag nu iklädd en beige fodral klänning och svarta mocka högklackade och beredd att vilken minut som helst gå in i studion där programmet sändes och jag fick dessutom reda på för fem minuter sedan att programmet idag skulle sändas live, vilket jag absolut inte förstod eftersom det aldrig brukar göra det i vanliga fall, men just idag var det något speciellt och jag hade inte så mycket att säga till om.
”And our guest for tonight is Justin Biebers girlfriend, i think… please welcome TAYLOR COLEMAAAAN!” Hörde jag David säga och innan jag hann reagera blev jag inknuffad i studion och jag möttes av applåder och jubel från publiken. Jag vände min blick mot David som hade rest sig upp från sin stol och jag antar att det var de hållet jag skulle gå mot, så jag började gå mot David och när jag kom fram omfamnade vi varandra i en lätt kram, därefter satte jag mig ned i en av de beigea fåtöljerna.
”Welcome Taylor, make yourself comfortable.” Sa han och skrattade till.
”Nice armchairs you have David.” Sa jag och log brett mot honom.
”I know, i bought them just for you.” Sa han sarkastiskt och fick hela publiken att skratta till.
”Aw, that’s sweet.” Sa jag och log.
”So… you’re here today because everyone in the whole world says that you are Justin Biebers girlfriend, and I want to clear some things up.” Sa han och lät nu allvarlig.
“Yeah, I’ve heard all these rumors.” Sa jag och skrattade till.
”Oh, so you’re not his girlfriend?” Sa han frågande och höjde på ena ögonbrynet.
”I didn’t say that?” Sa jag och log.
”Well that leads us to my first question… are you Justin Biebers girlfriend?” Sa han frågande.
“Well there’s no reason for me to lie, so yes, I’m his girlfriend.” Sa jag och hade bestämt mig redan innan jag kom in i studion att det inte fanns någon anledning för mig att ljuga.
”When did all this love thing happend?” Sa han och log mot mig.
”It happend somewhere in between november and december i think.” Sa jag tveksamt.
”But you have to be honest, you were dating before that, right?” Sa han menande.
“Well, yes… we did.” Sa jag och log nervöst.
”See, that wasn’t so hard to tell… why don’t you admit it to the paparazzis and journalists when they ask you?” Sa han och log.
“Because you don’t know if they’re going to write down exactly what you say or if they will come up with a completely different story.” Sa jag bestämt.
“That’s true. But how do you deal with all the hate on the internet from Justins fans?” Sa han frågande.
“At first I was really scared and totally broken, it killed me to know that there were people who wanted me dead and all that stuff, but eventually I learned to handle it and now I don’t really pay attention to it. I have so many things in life that are much more important.” Sa jag allvarligt.
“It’s good that you’re still keeping your feet on the ground, a lot of people wouldn’t have done that. But now we’re not gonna talk about negative things, instead I want to ask you, how is Justin in bed?” Sa han skämtsamt vilket fick både mig och publiken att skratta gällt.
”Well, i didn’t know that you were interested in men David?” Sa jag ironiskt.
”And you didn’t answered my question Taylor?” Sa han och skrattade till.
“And you didn’t answering mine.” Sa jag kaxigt och log brett mot honom.
”Okey, let clear this up… you don’t want to share your sexlife with us and i’m not gay.” Sa han och återigen skrattade publiken gällt.
“It’s a very private thing, that’s why I’ll keep it for myself.” Sa jag och log.
”But we all want to know, did he lose his virginity with you?” Sa han frågande.
“No.” Sa jag snabbt och försökte le bort samtalsämnet.
”Well, then we know it was with Selena.” Sa han och slog handen i bordet och såg nöjd ut.
”He had girlfriends before Selena.” Sa jag och log.
”Maybe Jasmine?” Sa han frågande.
”I will not answer that… can’t you just ask anything about me instead?” Sa jag och log och publiken skrattade till.
”Okey sweeite, i will… so… you have a disease called Placenta Previa, right?” Sa han allvarligt.
”Yes, and outside the healthcare you can call it the stress syndrome.” Sa även jag allvarligt.
“Can you tell us something about it?” Sa han frågande.
“Well… it can affect anybody, and if you get affected by it you can’t be in stressful environments and emotional situations. If the person who has the disease gets very stressful and emotional it can be really bad. All the muscles go numb off. All this happened to me and that was my first time, but let’s say it would happened a second time and I can probably die, because the heart muscle can be affected by it.” Sa jag och jag tyckte själv jag lät väldigt professionell.
”But isn’t there some medicine for it?” Sa han frågande.
”No, unfortunately not. The only thing you can do is to stay out of stress and emotions.” Sa jag.
“But let’s say something really terrible happened and you’re very sad? What would happened?” Sa han och lät nyfiken.
“Ehm… I don’t really know exactly… if it happens it happens.” Sa jag och log halvt.
“Well, let’s hope it will never happen then.” Sa han och log brett mot mig.
“Of course it will never happen, I’m alright now and I don’t think about it.” Sa jag glatt.
“Okey, let’s move on… for a long time ago there was a fight between you and Justins ex-girlfriend Selena Gomez, please… tell us what happened, because the news papers are confusing us all the time, you don’t know what true or false anymore.” Sa han förvirrande.
“Wow, that was a really long time ago… I’ve kind of repressed it. But okay… so this Selena walks up in front of me and my best friend and all of a sudden she starts to being rude. She said things about how she and Justin talks to each other on the phone every night and she just wanted me to know whose left-overs I’ll took over, and I was just like trying to be nice to her, because I’ve had a pretty rough day at school, but then she just stood there and laughed at me and something suddenly klicked in my head and I slapped her in her face.” Sa jag och gjorde en fakead skamsen min.
“All I have to say is that it's good that no one got hurt.” Sa han och skrattade med publiken.
Det enda jag kunde göra var att försöka le så gott jag kunde och låtsas som att jag höll med honom vilket jag egentligen inte gjorde överhuvudtaget.
”Well, the time is running out, but it was really nice having you here and i hope i’ll see you soon dear. Ladies and getleman, Taylor Coleman!” Sa David högt och reste sig upp från sin stol.
Även jag reste mig upp och log brett och vände mig om mot David och kramade om honom. Därefter vinkade jag glatt till alla i publiken och gick vidare ut till Scooter och de andra i Davids team.
”Bra jobbat, jag tyckte du skötte dig jättebra.” Sa Scooter och lade sin arm om mina axlar.
”Vi får väl vänta och se hur bra jag skötte mig, med tanke på att en viss Mr Bieber har suttit på hotellet och kollat på programmet.” Sa jag och skrattade till.
”Du har ingenting att oroa dig över.” Sa Scooter och skrattade med mig.

Äntligen efter en halv timmes pratande med David backstage, satt nu jag och Scooter i bilen på väg tillbaka till hotellet. Mamma lät mig sova hos Justin i natt eftersom jag inte fått göra det sen jag kom hem från sjukhuset.
Jag kände plötsligt hur min mobil burrade till i min jackficka. Jag tog upp den med trötta händer och skärmen lystes upp av ett sms från Tyga (han är med i young money)? Hur har han fått mitt nummer och varför smsar han mig? Jag känner knappt killen. Men i alla fall så öppnade jag upp smset som löd – You were hot on the late show tonight, just sayi’n. ;) – Jag kunde inte rå för att skratta till tyst för mig själv och jag blev nästan lite generad över det han skrivit. Jag kommer ihåg att han var lite smått flörtig på nyår, men vi hann aldrig prata så mycket med varandra. Anledningen till att jag hade hans nummer var för att Justin hade ringt honom från min mobil för längesedan och nu när jag tänker efter så förklarar ju det saken till varför han har mitt nummer… - Jaså, haha… vet inte riktigt vad jag ska svara på det. :$ - Och det var faktiskt sant… vad svarar man tillbaka på en sådan sak? Att skriva tack så mycket låter så skrytsamt. Men egentligen, varför bryr jag mig om vad jag svarar tillbaka till honom, jag har pojkvän och Tyga är bara en random dude som i och för sig är sjukt snygg.

Justins version.

Jetlagen jag fått genom att flyga mellan LA och Miami är inte nådig och jag har konsert ikväll. Det är något jag helt enkelt får ta mig igenom. Med Taylors och mitt bråk i tankarna kommer det blir svårare. Jag ringde henne faktiskt igår kväll innan jag skulle gå på planet, bara för att säga förlåt men hon svarade inte. Det förvånar mig, hon brukar alltid svara, vare sig man har bråkat eller inte.

”Bro, varför hängde inte Taylor med?” Sa Alfredo då vi stod i min loge.
”Vi bråkade typ igår… utanför studion.” Sa jag med en tung suck och kände verkligen att jag ångrade allt jag sa till henne om otroheten. Jag skulle aldrig tagit upp det.
”Om vaddå?” Sa han och kollade frågande på mig.
”Om ”min flickvän” i next to you videon. Jag vet, löjligt.” Sa jag och fnös till.
”Jag sa till henne att det bara var skådespeleri men hon verkar inte vilja lyssna på mig.” Sa han och ryckte på axlarna vilket jag också gjorde. Jag lade mig ned i en av de stora sofforna som fanns i logen och jag slöt mina ögon för en stund, men öppnade dem igen då dörren till logen öppnades.
”Justin, vi ska samlas om en kvart och prata schemat för idag.” Sa Scooter snabbt.
”You got it.” Sa jag och knäppte med mina fingrar och log mot honom.
Varken han eller mamma får veta att jag och Taylor har bråkat, då kommer dem bara bli så oroliga att det kommer påverka konserten ikväll och så kommer dem bara bli så jobbigt jobbiga.
”Du nämner ingenting för varken mamma eller Scooter att jag och Taylor har bråkat.” Sa jag och kollade allvarligt på Alfredo så fort Scooter lämnat rummet.
”Varför ringer du inte och pratar med henne och försöker lösa det istället?” Sa han och kollade menande på mig.
”För att hon inte svarade igår när jag ringde henne.” Sa jag och suckade.
”Så det var ett sånt allvarligt bråk ni hade eller?” Sa han frågande.
”Så kan man väl uttrycka det… jag tog upp otroheten.” Sa jag bekymrat.
”Ouch, då förstår jag att hon inte vill svara.” Sa han och flinade till.
”Shut up!” Sa jag och kastade en kudde på honom vilket fick honom att skratta mer.

Hela dagen har gått åt att sitta och planera kommande event, konserter och intervjuer. Jag har även varit ute och träffat fans på gatan, det är inte ofta det händer men jag måste få annat att tänka på än bråket mellan mig och Taylor. Men nu sitter jag här i logen iordning gjort inför konserten och väntar på att Kenny ska komma och hämta mig och säga att det är dags att börja.
”Det är dags bro.” Sa Kenny som plötsligt stack in sitt huvud innanför dörren.
Jag reste mig upp och tog en sista titt i spegeln innan jag gick ut från rummet och bort mot sceningången. Vi körde gruppsamlingen och sen var det dags att gå in på scenen.
Så fort allt kom igång kändes det härligt att återigen få stå på scenen och få göra det jag gör bäst. Att se mina fans glada och veta att pengarna till konserten går till något bra får mig att må bättre.

Halva konserten hade nästan gått och det var dags för ett ombyte som ska ske på tre röda sekunder. Jag skyndade mig in i logen för att sätta på mig de svarta byxorna, den svarta tröjan och den svart/röda bieber jackan. Jag hörde min telefon burra på soffbordet men jag ignorerade det eftersom jag inte har tid för att snacka i telefon just nu. Så fort det slutat burra, började det återigen burra. För en stund tänkte jag skita i den igen men då jag närmade mig telefonen och såg att det var Katherine, Tays mamma som ringde så kunde jag inte låta bli att svara.
”Katherine, jag är lite upptagen just nu, kan jag ringa upp dig?” Sa jag snabbt.
”Justin, Taylor ligger på sjukhus.” Sa hon och hon lät helt förstörd.
Första tanken som kom in i huvudet var att hon varit med om en olycka, men det fanns ingen tvekan… jag ska tillbaka till LA och det går inte att vänta i några timmar, jag ska dit nu.
”Jag kommer så fort jag kan.” Sa jag och lade på luren. Jag gick med snabba steg ut i korridoren och vidare in på scen och hörde alla fansen skrika så fort jag satte ena foten ut på scenen. Jag tog min mick och tog ett djupt andetag innan jag förde den mot munnen.
”Guys, jag är verkligen jätteledsen över att jag måste meddela er detta. Men jag kan tyvärr inte fortsätta konserten. Det har hänt något allvarligt som gör att jag inte kan fortsätta, jag är verkligen jätteledsen och jag lovar att gottgöra er allihop! I LOVE YOU.” Sa jag och jag kunde höra besvikelsen som spred sig över hela publiken. Men jag kunde inte göra mer än att lägga ifrån mig micken och gå av scenen, beredd på att möta en extremt förvirrad och förbannad Scooter.
”Ursäkta mig, men vad håller du på med?” Sa Scooter då jag kom bak till korridoren.
”Åker tillbaka till LA där tjejen jag älskar ligger på sjukhus.” Sa jag och tog av mig min svarta keps och drog handen igenom mitt rätt så svettiga hår.
”Ligger Taylor på sjukhus? Vad har hänt?” Sa Carin som kom in i vår konversation.
”Jag vet inte, men jag ska dit och det är nu med detsamma.” Sa jag allvarligt.
”Du fattar väl att du inte bara kan skita i konserten bara sådär?” Sa Scooter argt.
”För tillfället kan jag det, jo.” Sa jag och försökte nonchalera honom.
”Fattar du hur mycket det kommer kosta oss? Fattar du hur många som kommer bli svikna, du skiter i dem som har fått dig hit där du är idag.” Sa han och försökte få mig att förstå vilket inte alls funkade.
”Jag bryr mig inte Scooter.” Sa jag och suckade.
”Tydligen inte, men för en månad sen hade du aldrig svikit dem.” Sa han spydigt.
”Nej, för då låg i alla fall inte Taylor på sjukhus!” Sa jag i en hög ton vilket fick folk runtomkring att lägga märke till tjafset mellan oss.
”Justin, du går och letar rätt på Kenny och ber honom boka ett flyg till LA. Scooter, förlåt älskling men för tillfället vill jag bara be dig hålla käften och låta Justin åka till Taylor och vara med henne. Jag går och säger till Pattie att vi åker till LA, alla ska med… vi är en familj och vi finns här för varandra, ellerhur?” Sa Carin och kollade allvarligt på både mig och Scooter.
”Tack för att ingen är på min sida.” Sa Scooter och fakelog mot oss båda.
Jag suckade och gick iväg för att leta upp Kenny och jag hittade honom sittandes framför x-boxen i sällskapsrummet tillsammans med Alfredo.
”Guys, någon av er måste boka ett flyg åt oss alla till LA, NU!” Sa jag allvarligt.
”Om inte jag minns fel så har du faktiskt en konsert att ta hand om just nu?” Sa Kenny och kollade frågande på mig.
”Ja, jag hade haft det om jag inte fått reda på att Taylor ligger på sjukhus.” Sa jag fortfarande allvarligt.
”Wow, vad har hänt bro?” Sa Alfredo chockat.
”Jag vet inte, men jag måste dit i alla fall, så snälla… någon av er… boka nu!” Sa jag snabbt.

Fyra timmar senare satt vi nu uppdelade i två stora svarta vanar på väg till sjukhuset i LA. Omväxlingen från sen kväll till mitt på dagen var jobbig men jag hade ingen tanke på att somna för tillfället. Istället var jag bara inriktad på att komma till sjukhuset och leta upp Taylor och vara med henne tills hon vaknar. Jag har så dåligt samvete att vi skiljdes åt som ovänner och att hon nu ligger på sjukhus och jag har ingen som helst aning om varför. Fast det kanske bara är något litet som hänt som inte är alls farligt så känns det ändå bra att jag är tillbaka i LA för att träffa henne. Jag vill att vi reder ut det vi bråkade om och lägger det åt sidan. Men varför skulle Katherine ringa och berätta att Taylor låg på sjukhus om det inte är något allvarligt?

Så fort bilen stannade hoppade jag ut och småsprang in genom dörrarna till sjukhuset. Jag gick fram i receptionen med Alfredo och Kenny hack i häl. Dem andra hade bestämt sig för att åka och boka in oss på något hotell och sedan återvända hit efter det.
”Vad kan jag hjälpa dig med?” Sa en gammal gråhårig dam som satt bakom disken.
”Jag söker Taylor Coleman, hon är patient?” Sa jag och visste egentligen inte hur man skulle fråga efter någon som man inte är helt säker på att den är här.
”Vänta ska jag kolla.” Sa hon och log samtidigt som hon började knappa in på sin dator.
”Jag är ledsen, men hon är på intensivvårdsavdelningen och det är besöks förbjud där. Det enda jag kan hänvisa dig till är väntrummet på andra våningen.” Sa hon och log igen.
”Tack.” Sa jag en aning chockad över att Tay låg på intensivvården.
Jag började med snabba steg gå mot hissen och som innan följde Kenny och Alfredo efter mig.
”Wow, det måste ha hänt något allvarligt.” Sa Alfredo då vi stod i hissen.
”Vi måste hitta Katherine.” Sa jag och ignorerade det Alfredo just sagt eftersom jag försökte intala mig själv att det inte hade hänt något allvarligt.

Vi gick ut ur hissen och möttes av ett gigantiskt rum som var fullt med folk och blandade känslor. Några satt och grät medan några satt och såg tomma ut, andra såg glada ut och några trötta. Mitt i folkmassan såg jag Julia, Katherine, Bill, Julias mamma och konstigt nog Taylors pappa. Jag gick med snabba steg fram till dem och snart mötte dem alla fem min blick. Katherine reste sig upp och lade sina armar runt om mig och jag kunde höra att hon grät, jag insåg snart att dem allihop diskret grät och en orolig känsla spred sig runt i hela min kropp.
”Kan någon berätta vad det är som har hänt?” Sa jag och satte mig ned på en stol mitt emot dem.
”Doktorn kan inte ge svar än… Bill hittade henne liggandes på golvet i hennes rum, totalt medvetslös, vi fick ingen kontakt med henne. Dem håller på att ta en massa prover på henne nu för att försöka få fram vad som kan ha orsakat det hela. Men som det ser ut nu så kommer hon inte vakna upp på väldigt länge.” Sa Katherine och jag kunde höra på långa vägar att hon försökte hålla inne gråten.
”När kommer vi få reda på provsvaren då?” Sa jag stressat.
”Senare idag, imorgon, i övermorgon, dem kunde inte säga när.” Sa Bill och virrade på huvudet.
Jag suckade tungt och lade mitt huvud i mina händer. Jag försökte hela tiden intala mig själv att det inte var allvarligt, det får inte vara allvarligt, hon kommer vakna snart och allt kommer vara som förr.

Jag vet inte hur många timmar det gått, men mamma, Scooter, Carin och Ryan hade kommit tillbaka till sjukhuset. Och jag tror jag har varit borta vid vatten automaten minst tio gånger. Jag höll just på att somna på den otroligt obekväma stolen då jag hörde en man som kom fram till oss och harklade till. ”Mrs Coleman, vi har fått provsvaren nu… kan du vara snäll och följa med.” Sa mannen som förmodligen var doktorn som tagit proverna.
”Är det okej om jag också följer med?” Sa jag och kollade på doktorn.
”Det är nog bäst om bara Mrs…” Hann doktorn bara säga innan Katherine avbröt honom.
”Det går bra Justin.” Sa hon och log mot mig.
Jag reste mig upp och följde efter Katherine och doktorn som gick bort i änden av en lång upplyst korridor. Vi gick in i ett mindre upplyst kontor som pryddes av ett stort skrivbord, en skrivbordsstol, en byrå, en väldans massa högar med papper och två fåtöljer som jag och Katherine slog oss ned i.
”Läget är inte så kritiskt för Taylor just nu, vi har tagit prover på henne och vi har kommit fram till slutsatsen av resultatet.” Sa doktorn och såg ut att gå igenom något från ett papper han hade framför sig.
”Och slutsatsen är?” Sa Katherine och lät otålig.
”Taylor har en sjukdom som kallas Placenta Previa. Ett vanligare ord som man inte använder inom sjukvården är stress syndromet.” Sa doktorn allvarligt.
”Men hur kan vi inte vetat om detta tidigare, att Taylor haft denna sjukdomen? Är den farlig? Går den att bota? Eller försvinner den av sig själv? Vad innebär den?” Sa Katherine och hade många frågor.
”Det är en sjukdom som kan dyka upp när som helst, men dock inte på vem som helst. Det uppkommer på dem som ofta är utsatta för stress och känslomässiga problem. Och det går tyvärr inte att göra någonting åt den, det enda man kan göra är att se till att personen som har sjukdomen inte utsätts för stressiga miljöer och situationer. Så fort personen utsätts för det så domnar alla muskler i kroppen av och slutar samarbeta, vilket gör att personen senare blir medvetslös, första gången det händer brukar vara ganska så lindrig, efter vad jag har förstått så var detta Taylors första gång vilket gör att hon kanske bara kommer ligga medvetslös i någon dag till, max en vecka. Men vi säger att det nu skulle hända igen, måste jag tyvärr förvarna er om konsekvenserna.” Sa doktorn och det var svårt för mig att hänga med eftersom jag hängt upp mig på att sjukdomen ofta bryter ut på dem som utsätts för stressiga miljöer och känslomässiga problem, jag tar på mig skulden för det.
”Och vad är dem konsekvenserna?” Sa Katherine snabbt.
”Att hon kanske aldrig kommer vakna upp igen… Eftersom kroppen nu är påverkad av sjukdomen, får den jobba allt hårdare, vilket gör att musklerna blir mycket trötta. Nästa gång kan det även innebära att hjärtmusklerna domnar av vilket kan vara svårt att få igång igen. Så hädanefter ger jag er uppgiften att se till att stressiga miljöer och känslomässiga situationer inte uppkommer i Taylors närhet. Det kommer bli svårt, det kommer bli jobbigt, men om ni fortfarande vill ha er dotter vid liv rekommenderar jag att ni följer mina instruktioner.” Sa doktorn och log.
”Herregud.” Sa Katherine och tog sin hand för munnen, jag såg tårarna som bildades i hennes ögon och en klump i min hals gjorde allt mycket jobbigare. Allt känns som mitt fel, om hon inte träffat mig så hade det här förmodligen aldrig hänt. Bråket igår måste ha varit det som utlöste det hela.
”En positiv sak är att ni redan imorgon kan få besöka henne.” Sa doktorn och återigen log.
”Men Mr Bieber, miljöer som tex när paparazzis och fans står utanför byggnader för att vänta på dig, är ingenting att rekommendera för Taylor. Jag hoppas att du förstår det?” Sa doktorn och kollade allvarligt på mig, vilket fick mig att känna ett stort obehag.
”Absolut sir.” Sa jag och nickade mot honom.

Jag hade valt att stanna kvar på sjukhuset hela natten tillsammans med Katherine, Kenny och Julia. De andra hade antingen åkt hem eller åkt tillbaka till hotellet för att få lite sömn. Det fanns inte så mycket att göra så jag hade bett Kenny åka till hotellet och hämta min ipod och mina hörlurar. Musik får en i alla fall att koppla bort tankarna för en stund. Jag har sjukt dåligt samvete över att sjukdomen som nu infekterat Taylor är på grund av mig. Vad än alla kommer säga så vet jag att det är mitt fel.
”Ni får besöka Taylor nu.” Sa en rödhårig kort kvinna som kom fram till oss med ett leende.
”Vart ligger hon?” Sa Katherine trött.
”På våning tre, rum 35.” Sa hon och log.
Istället för att säga något nickade vi allihop mot kvinnan och gick mot hissen som kändes ta en evighet. Men när vi väl kom bort till rum 35 pustade vi alla ut. Jag kollade in genom det smala fönstret på dörren och kunde se Tay ligga i en av sängarna inkopplad i en massa apparater och dropp. Jag svalde hårt och öppnade dörren sakta. Jag väntade på att alla skulle följa efter mig, men jag kunde inte höra några steg bakom mig. Jag vände mig om och kollade frågande på Katherine som stod och log men ändå grät. ”Gå du in först, vi kommer snart.” Sa hon snabbt.
Jag tog ett djupt andetag och stängde dörren efter mig och fortsatte bort till sängen. Jag drog en stol närmare den och vågade inte göra några hastiga rörelser som kunde förvärra hela situationen för henne. ”Hey baby.” Sa jag och tog hennes hand. Det hela kändes väldigt skumt. Varför satt jag och pratade med någon som ändå inte skulle svara tillbaka? Men på något sätt kändes det lugnande att veta att hon i alla fall fortfarande är vid liv. Att hon på något sätt kanske ändå hör mig.
”Jag är så ledsen för det jag sa till dig igår. Jag vet att jag inte skulle tagit upp det. Jag kommer aldrig klara mig om du försvinner, fattar du de?” Sa jag lugnt.
Jag blev tyst för en stund och bara lyssnade på hennes andetag och hjärtslag. Det här kan inte hända, det är alldeles för overkligt.
”Jag älskar dig.” Viskade jag och kysste hennes hand.
Jag hörde hur dörren bakom mig öppnades och in kom Kenny, Katherine och Julia. Jag har inte märke till Julias lite större mage förrän nu. Den är inte jättestor, men man ser att hon är gravid.
Dem alla tre kom fram till sängen och vi alla förblev väldigt lugna, eftersom vi nog allihop tänkte på samma sak, ingen stressig situation.
”Min älskling! Hur kunde det bli så här? Va? Du vet att jag inte klarar av att förlora dig också. Vi ska ta oss igenom det här tillsammans, du och jag.” Sa Katherine och en tår rann ned för hennes kind.
Det blev återigen tyst och snart tog Julia tag Tays hand och lade den på hennes mage.
”Glöm inte att jag valde dig till gudmor för många anledningar, du är en av de starkaste personerna jag känner, du är min bästa vän, du är den klantigaste, knäppaste, roligaste personen på jorden och du kommer bli världens bästa gudmor, men inte om du kommer ligga här hela tiden, då kommer jag få byta ut dig mot Lindsey typ, nej men seriöst… du måste vakna snart.” Sa hon och jag kunde inte låta bli att le när hon nämnde Lindsey eftersom jag vet hur illa dem tyckte om henne båda två.
Tankarna hann återigen ikapp mig och snart dök tanken upp om att hela situationen är mitt fel. Om vi ens kommer kunna vara tillsammans så fort hon vaknat har jag ingen aning om? Det kommer inte vara bra för henne, hon måste ta det lugnt hädanefter och jag vet inte om mitt liv är det bästa att vara involverad i om man har en så pass farlig sjukdom. Jag kommer aldrig kunna släppa henne igen.

Två veckor senare.

Jag, Justin, Kenny, Alfredo och Scooter satt nu i bilen på väg till studion där Next to you videon ska filmas idag. Julia och Ryan kunde inte följa med eftersom dem skulle ha middag med deras familjer. Tack och lov så tog Julias föräldrar hela graviditeten väldigt bra, till en början hade dem blivit misstänksamma och undrat om det verkligen var detta Julia ville och när hon sedan hade framfört världens längsta tal om hur mycket hon älskar Ryan, så hade hon mötts av breda leenden som var redo att stå vid hennes sida in i det sista.

Justin hade bett på sina bara knän, eftersom han så gärna ville att jag skulle följa med till inspelningen. Han ville även att jag skulle få träffa Chris Brown, vilket jag absolut inte tackar nej till.
Vi kom gåendes in i studion och möttes av en massa människor som var i full gång med att sätta upp kulisser till de alla olika scenerna som skulle filmas idag och alla som ska vara med i videon satt i sminkhörnan för att bli iordninggjorda.
”Hey guys!” Hördes en röst och jag fick trycka mig fram mellan killarna för att sedan mötas av Chris som stod och kollade på oss med ett brett leende. Hans blick riktades mot mig och jag höll på att tappa andan. ”Well,well… så vem har vi här?” Sa han flörtigt.
”Taylor.” Sa jag och log nervöst mot honom.
”Jaså, Jb’s chica?” Sa han och log brett mot mig.
Eftersom jag och Justin berättade för alla förra veckan att vi var tillsammans igen så nickade vi båda glatt. Vi har inget speciellt att dölja längre, vi orkar inte ens bry oss om alla paparazzis.
”Härligt att ha lite kvinnliga gener med sig på inspelningen.” Sa han och skrattade till.
”Det har ni väl ändå i vilket fall som helst?” Sa Scooter och hoppade in i vårt samtal.
”Jo, men dem är ju bara skådespelare, så det blir inte samma sak.” Sa Chris och blinkade.
”Nu hänger jag inte alls med?” Sa jag och förstod inte vad dem pratade om.
”Det ska vara två tjejer med i videon, en som ska vara min flickvän och en som ska vara Justins.” Sa han och log mot mig.
”Jaså.” Sa jag och försökte trycka fram ett leende, fast jag inte alls var road över det jag just fått höra. Varför har inte Justin berättat någonting? Han har berättat om hur videon ska vara, men han har inte nämnt någonting om att han och Chris ska ha vars en flickvän i den?
Istället för att fortsätta ställa en massa frågor, lämnade vi Justin och Chris för sig själva eftersom dem var tvungna att ge sig iväg för att bli sminkade och fixa kläder. Vi andra fortsatte till en hörna som var möblerad med soffor och fåtöljer. Vi slog oss ned och satt tysta en stund.
”Du vet att det bara är skådespeleri va?” Sa Alfredo och kollade på mig frågande.
”Vaddå?” Sa jag oförstående.
”Flickvännerna, det är ju inte direkt så att det är äkta känslor.” Sa han och skrattade till.
”Jaja.” Sa jag och himlade med mina ögon.
”Du tror seriöst inte att det är på riktigt?” Sa han frågande.
”Nä, varför skulle jag?” Sa jag smått irriterat.
”Nä, jag ville bara konstatera.” Sa han och skrattade åt mig.
Vi satt resten av inspelningen i tystnad och satt nyfiket och kollade på. Det jag mest var nyfiken på var gnistorna som slogs mellan Justin och den korta brunetten som tydligen spelade hans flickvän i videon. Man kunde på långa vägar se att dem flörtade med varandra. Han fick hela tiden henne till att skratta, så fort han sa något. Och detta var då utanför inspelningen, det här var på pauserna.

Det var nu sista scenen som skulle spelas in och jag hade ingen aning om hur den skulle bli. Men när jag såg Justin och ”hans flickvän” stå framför varandra och snart pressa sina läppar mot varandra hoppade mitt hjärta upp i halsgropen. Fast jag vet att det var en del i videon såg kyssen så äkta ut.
Efteråt kollade Justin henne djupt i ögonen och dem båda log brett mot varandra. Jag klarade inte av att se mer så istället reste jag mig hastigt upp och gick med snabba steg ut ifrån studion.
Solen hade gått ner till en orange eftermiddagssol, men det var fortfarande varmt ute. Jag satte mig ned mot cementväggen och lät solens strålar smeka mitt ansikte. Jag försökte tränga ute kyssen som jag just fått bevittna och jag försökte hela tiden intala mig själv att det bara är jobb och ingenting är äkta, men det var så svårt när jag sett flörtande mellan dem båda under hela dagen.
”Tay, varför sitter du här?” Sa Justin som öppnade dörren bredvid mig där jag satt mot väggen.
”Jag behövde luft.” Sa jag snabbt och smått surt.
”Har det hänt något?” Sa han och satte sig ned bredvid mig.
”Nope.” Sa jag nonchalant och lutade mitt huvud mot väggen och slöt mina ögon.
”Är du sur?” Sa han osäkert.
”Nope.” Sa jag igen lika nonchalant och hade ingen lust att diskutera mot honom.
”Säkert? Jag märker på dig att det är någonting?” Sa han frågande.
”Jag måste bara få rensa mina tankar lite.” Sa jag och tog ett djupt andetag.
”Rensa dina tankar på vaddå?” Sa han återigen frågande.
”På flörtande och kyssar som jag just bevittnat.” Sa jag snabbt.
”Mellan vem?” Sa han men jag är säker på att han visste att det var honom jag menade.
”Mellan dig och ”din flickvän”.” Sa jag och citerade.
”Skojar du? Tay, det är bara jobb.” Sa han och hånflinade.
”Flörtandet också i pauserna?” Sa jag och öppnade mina ögon och kollade frågande på honom.
”Jag har inte flörtat med någon idag?” Sa han spydigt.
”Nä okej, så alla flörtiga skämt du berättat för den där tjejen var bara jobb?” Sa jag frågande.
”Jag har inte flörtat med någon, det sa jag ju!” Sa han irriterat.
”Nänä, om du säger det så.” Sa jag och log ett fake leende mot honom.
”Jag har i alla fall inte varit otrogen.” Sa han och gav mig en menande blick.
”Det där var du jävligt nöjd med va?” Sa jag och reste mig argt upp.
”Ganska.” Sa han och reste sig också upp och gav ifrån sig ett leende.
”Du borde egentligen inte säga så mycket eftersom du var otrogen mot din flickvän för ungefär tre veckor sedan. Men det kanske du redan har glömt?” Sa jag frågande.
”Dra inte upp Lindsey i detta.” Sa han allvarligt.
”Jaså, så du får dra upp att jag har varit otrogen men jag får inte dra upp att du har varit det? Om jag ska vara helt korrekt har du faktiskt varit det två gånger.” Sa jag spydigt.
”Okej, lägg bara ner, seriöst. Jag kom faktiskt ut här för att fråga dig om du ville följa med till Miami ikväll och stanna där hela veckan, eftersom jag ska ha en välgörenhetskonsert där imorgon, men vet du vad… för tillfället har jag ingen lust att du följer med.” Sa han argt.
”Jag har ändå ingen lust att följa med.” Sa jag och slog armarna i kors mot min bröstkorg.
”Nä, men vad bra att vi är överens då.” Sa han och fake log innan han gick förbi mig och in i studion igen. Jag suckade tungt och för tillfället var jag så arg att jag bestämde mig för att ta en taxi hem. Och hem menas inte till hotellet, utan det menas för en gång skull hem till mitt riktiga hem där mamma och Bill väntar på mig, som jag inte träffat på hur länge som helst. Jag ringer bara Julia och ber henne checka ut mig från mitt hotellrum och lämna mina kläder till mig i veckan.

Jag satt i taxin på väg hem och ilskan hade fortfarande inte lagt sig. Jag var så arg över mitt och Justins extremt löjliga bråk som jag visserligen börjat. Men att han dragit upp hela otrohetsdramat fick mig att nästan spricka av ilska. Det är i det förflutna och jag förstår inte ens hur han vill dra upp det. Jag satt för ett tag och önskade att jag snart skulle få ett samtal från Justin där han skulle säga förlåt och be mig följa med till Miami ändå, men den önskan försvann så fort taxin svängde in på uppfarten till mitt hus. Jag tackade taxi chauffören så glatt jag kunde och gav honom 15 kronor i dricks eftersom det var de enda jag hade kvar. Jag öppnade ytterdörren våldsamt och smällde igen den minst lika våldsamt. Mamma dök upp i hallen med en frågande blick och när hon såg att det var jag som stod där kom hon framspringandes till mig och omfamnade mig i en obekväm kram som jag snabbt försökte ta mig ur och när jag väl lyckats kollade hon på mig frågande och istället för att säga något började jag gå upp för trappan med tunga steg.
”Och sen när blev du ett sånt monster som inte ens är glad över att se din mamma som du inte träffat på snart tre veckor?” Sa mamma irriterat från hallen.
”Sen Justin blev ett rövhål.” Skrek jag och sprang resten av biten in på mitt rum.
Jag smällde igen dörren så hårt att jag fick ont i mina öron och jag gick runt i rummet för att tända alla små lampor som jag införskaffat till mitt rum. Det luktade instängt så att öppna ett av fönstren var ett tips. Efter ett tag ställde jag mig mitt i rummet och stod bara tyst och stirrade på den tomma vita väggen jag hade framför mig. Jag var fortfarande otroligt arg och jag hade lust att ringa upp Justin och skälla ut honom efter noter eftersom han bara lämnat mig där på parkeringen.
Jag skulle precis ta upp telefonen från min ficka då jag kände musklerna i handen som på något konstigt sätt domnade bort. Snart kände jag även musklerna i benen som också domnade bort och jag föll hårt till golvet. Det tog inte lång tid innan det svartnade för ögonen och jag hade inte längre någon kontakt med världen runt omkring mig.

En resumé av veckan som gått: Sex, sex, sex… okej nej, nu får jag sluta. Men det är väl bättre att vara ärlig än att hitta på någonting? Det har varit en av de mer roligare veckorna med tanke på att jag och Justin har fått hålla allt hemligt. Fast vi var nära på att bli påkomna av Pattie då hon kom runt hörnan i hotellkorridoren en dag. Justin var precis på väg att kyssa mig men fick istället låtsas som att han hjälpte mig att få ut något ur mitt öga. Fast Pattie såg misstänksam ut så fortsatte hon vidare och gick helt enkelt på vår lilla ”smuts i ögat” historia. Och idag är dagen då Lindsey kommer hem från sin semester och kommer få en mindre rolig välkomspresent. Vänta nu? Hon kommer hem idag? Och jag ligger halvt naken i Justins säng. Men jag antar att hon inte kommer komma förrän senare, så jag har god tid på mig att vakna och åka hem.

Jag hörde långt borta i min sömn en dörr som öppnades och klackar som ljudligt slog emot trägolvet in på hotellrummet. Plötsligt hörde jag någonting som slog i golvet. Jag öppnade mitt ena öga sakta och såg en kontur av en människa längre bort i rummet. En stor väska låg slängd på golvet och snart vande sig mina ögon vid ljuset och jag insåg att det var Lindsey som stod chockat och kollade på mig.
”Lindsey… det är inte som det ser ut.” Sa jag och blev nästan chockad över att jag sa det.
”Var är Justin?” Sa hon argt och en röd nyans hade utvecklats i hennes ansikte.
”Han är… ehm… jag vet inte.” Sa jag och vände mig om och såg att platsen bredvid mig i sängen var tom. Det här var ju bara så pinsamt. Här satt jag i Justins säng iklädd bara trosor. Jag hade ju såklart svept täcket runt om mig.
”VART ÄR JUSTIN?” Skrek hon och tog ett steg närmare sängen.
”Jag vet inte… men han sov i alla fall inte i sängen med mig. Jag råkade typ hamna här.” Sa jag och man kunde klart och tydligt höra att jag ljög.
”Jahaaa, så du ”råkade” hamna i hans säng i bara trosor?” Sa hon spydigt.
”Typ.” Sa jag och gav ifrån mitt ett osäkert leende.
”Tay, ba-by… Lindsey, heeej!” Sa Justin som kom gåendes ut från toaletten endast med en handduk virad runt midjan.
”Vad i helvete är det som händer här?” Små skrek Lindsey och jag kunde klart och tydligt se tårarna som höll på att bildas i hennes ögon.
”Wow, eh… vi borde nog gå ut och prata” Sa Justin och plockade fram ett par shorts och en t-shirt som han satte på sig. Där efter tog han sin hand på Lindseys korsrygg och ledde henne ut från rummet. Konstigt nog började jag plötsligt skratta och jag kunde inte sluta.
”Ciao.” Sa jag och försökte imitera Lindsey vilket inte gick så jättebra.

Justins version.

”Jag vill ha en jävligt bra förklaring till varför Taylor ligger halvt naken i din säng?” Sa Lindsey så fort vi hade kommit ut i hotellkorridoren.
”Jag ville vänta att berätta tills du kommer hem.” Sa jag och kollade skamset ned i golvet.
”Berätta vad Justin?” Sa hon allvarligt.
”Att… det är jag och Taylor igen.” Sa jag tyst.
”Så du menar att det är slut?” Sa hon och jag kunde hörde att gråten satt i halsen.
”Mm…” Sa jag och kollade fortfarande skamset ned i golvet.
”Perfekt… det var verkligen snällt av dig att berätta det nu när jag kommit hem och var super glad över att jag skulle få träffa dig. Men eftersom du inte verkar bry dig om hur jag känner så hoppas jag du hamnar i helvetet.” Sa hon och log fakeat mot mig.
”Jag är verkligen ledsen att det blev så här Lindsey.” Sa jag bekymrat.
”Jo, det är du ju säkert.  Att gå tillbaka till ett missfoster som Taylor måste vara jobbigt.” Sa hon argt.
”Snacka inte skit.” Sa jag och kollade henne nu i ögonen.
”Hoppas ni blir lyckliga tillsammans, jag såg ändå ingen framtid för dig och mig.” Sa hon spydigt.
”Då är det ju kanske på tiden att det tog slut, med tanke på att du inte såg någon framtid.” Sa jag och log vilket tydligen fick henne att ilskna ännu mer. Hon gav mig en spydig blick och gick snabbt därifrån. Jag stod kvar en stund innan jag bestämde mig för att gå in till Taylor igen.

När jag kom in i rummet möttes jag av Taylor som satt med en chockad blick, riktad mot tv’ n.
”Tay, vad är det?” Sa jag och satte mig ned på sängen bredvid henne.
”Alla tror det är jag som är gravid.” Sa hon med en chockad ton på rösten.
”Va?” Sa jag och förstod inte riktigt vad hon pratade om.
”Dem meddelade precis på e! att jag troligen är gravid eftersom folk har sett mig handla graviditetstest häromdagen.” Sa hon förvirrat.
”Och? Så länge vi vet om att du inte är det så spelar det ju inte någon större roll eller?” Sa jag fattade inte varför hon brusade upp sig över det hela.
”Det gör det visst de Justin… ingen i ditt crew vet om att Julia är gravid och din mamma kommer flippa ut när hon ser nyheten på tv, hon kommer strypa oss båda två.” Sa hon snabbt.
”Varför skulle hon strypa oss? Du är ju inte gravid och hon får helt enkelt lita på oss.” Sa jag och log mot henne. Hon är så gullig när hon blir orolig.
”Men varken Julia eller Ryan ville inte att graviditeten skulle komma ut så snabbt.” Sa hon oroligt.
”Men oroa dig inte för mamma, hon har säkert inte ens hört någonting om det.” Sa jag och återigen log. Samtidigt knackade det otåligt på dörren och jag reste mig upp och gick och öppnade dörren med ett leende. Jag möttes av en kokande, rosenrasande mamma som stormade in i rummet.
”VAD ÄR DET SOM FÖRSIGÅR HÄR? För det första vill jag fråga varför Lindsey kommer springandes genom receptionen där nere gråtandes, och för det andra så vill jag fråga vad i hela friden e! pratar om, är det verkligen sant att du är gravid Taylor?” Sa hon argt vilket fick både mig och Taylor att ta avstånd.
”Okej, mamma lugna dig. Det är inte alls som du tror.” Sa jag och försökte lugna henne.
”Men berätta då vad som händer?” Sa hon fortfarande lika argt.
”För det första så är inte jag och Lindsey tillsammans längre, därför såg du nog henne komma gråtandes. För det andra så är inte Taylor gravid, det är…” Sa jag och avbröt mig själv eftersom det kändes fel att berätta att det var Julia som är gravid.
”Det är vad?” Sa hon frågande.
”Jag kan inte säga det mamma.” Sa jag och suckade tugnt.
”Det är Julia som är gravid… hon ville egentligen inte att någon skulle veta det förrän om någon vecka. Men eftersom allt har blivit ett totalt missförstånd så var vi ju tvungna att berätta det.” Sa Taylor och kollade allvarligt på mamma.
”Herregud, Julia? Är ni säkra på det?” Sa hon och var tvungen att sätta sig ned.
”Hundra procent.” Sa Tay och nickade.
”Jag ber verkligen om ursäkt för att jag trodde det var du Taylor.” Sa hon ursäktande.
”Det är ingen fara, jag blev själv också väldigt upprörd när jag såg ”nyheten”.” Sa Tay och log.
”Men mamma, det är nog ingen bra idé att studsa på Julia och Ryan direkt. Det är bättre att vänta tills dem berättar själva.” Sa jag och gick fram till mamma och lade en hand på hennes axel.
”Jag förstår, men hur gammal är Julia? 20?” Sa mamma chockat.
”Nej, 22.” Rättade Tay henne.
”Hon är bara några år äldre än vad jag var när jag födde dig Justin.” Sa hon fortfarande chockat.
”Det är hennes val mamma, vad du än säger så kommer hon inte ändra sig.” Sa jag lugnt.
”Hon har hela livet framför sig att skaffa barn. Hela hennes ”ungdom” kommer rinna ut i sanden.” Sa mamma bekymrat.
”Det är fortfarande hennes val, och du får absolut inte säga någonting till dem förrän dem berättar.” Sa jag och försökte få mamma att förstå.
”Jag lovar. Allt är bara så svårt att ta in.” Sa hon och suckade tungt.
”Jag vet, men det är bara att acceptera.” Sa jag och pussade hennes i pannan.
”Oh my fucking god, Taylor är du gravid?” Hördes en röst som kom gåendes in i rummet där vi satt. Det var Alfredo och Kenny som kom patrullerandes in med två chockade miner. Anledningen till att dem kommit in var nog för att Kenny alltid har en extra nyckel till mina hotellrum.
”Nej, allt är ett fett missförstånd!” Sa Taylor och suckade tungt.
”Förklara hur det kan vara ett missförstånd när det finns bilder på dig när du köper graviditetstest, eller du köpte bara dem för rolighetens skull?” Sa Alfredo frågande.
”Guys, ni måste förstå… det är inte alls som det ser ut.” Sa jag och försökte lugna dem.
”Gör det lättare för oss att förstå då.” Sa Kenny förvirrat.
”Det går typ inte, tyvärr.” Sa jag snabbt.
Jag såg i ögonvrån att Taylor tog fram sin mobil och ringde upp någon.
”Julia, det är nog bäst att du och Ryan kommer till Justins rum…” Sa hon till förmodligen Julia.

Det tog inte lång tid för Julia och Ryan att komma till mitt rum och snart var i alla samlade där, förutom Scooter och Carin. ”What’s up?” Sa Ryan och kollade frågande på oss alla.
”Det har liksom skett ett litet missförstånd… det har börjat snackas om att jag är gravid, för att jag sågs handla graviditetstest häromdagen… men i själva verket är det ju faktiskt inte jag som är gravid.” Sa jag och kollade osäkert på Julia.
”Hell no!? Pattie är du gravid?” Sa plötsligt Alfredo och kollade chockat på Pattie.
”Nej, det är jag inte.” Sa Pattie och kollade sedan på Julia som förstod att Pattie redan visste.
”Okej… okej… det är jag!” Sa Julia skyldigt.
”Du är vad?” Sa Kenny och Alfredo samtidigt och förstod ingenting.
”Det är jag som är gravid.” Sa Julia och kollade ned i golvet för att inte möta någons blick.
”Say whaaaaaat? Fan, man får väl ta och gratulera då!” Sa Alfredo och gick fram till Ryan och Julia och kramade om dem båda två. Därefter gjorde mamma och Kenny samma sak.
”Så länge ni känner att ni gör rätt val och är nöjda med det, så är jag glad för er skull och är redo att hjälpa er med vad som krävs.” Sa mamma och log mot dem båda.
”Tack Pattie.” Sa Julia och log brett.
”Och för er som vill veta så är jag och Lindsey inte tillsammans längre.” Sa jag lite smått skamset.
”From the halle to the lujah! Sen när då?” Sa Alfredo och log brett.
”Sen för en halvtimme sen ungefär.” Sa jag och log halvt mot honom.
Han pekade på Taylor och gav mig en frågande blick vilket fick mig att tveka på om jag skulle berätta om mig och Taylor, men med alla nyheter mamma fått ta den senaste kvarten så bestämde jag mig för att berätta det för henne senare så istället ryckte jag på axlarna och låtsades som att jag inte förstod vad han menade. Han bara himlade med ögonen och skrattade bort det hela vilket var en lättnad.

Taylors version.

”Det känns ändå skönt att vi slipper hålla undan Julias graviditet nu.” Sa jag och log samtidigt som jag låg på sängen medan Justin höll satt upp och kollade tv.
”Jo, verkligen. Men hur gör vi med oss två?” Sa han och vände sig om och kollade på mig.
”Det spelar ingen roll, fast det kanske är lite skumt att komma nu någon timme efter att du och Lindsey har gjort slut och säga att det är du och jag igen.” Sa jag och kollade frågande på honom.
”Jo sant, ska vi vänta någon dag då?” Sa han och lade sig ned så att hans ansikte nu var en bit ifrån mitt. Jag nickade och log brett mot honom och direkt efter kysste han mig.
”Du bryr dig inte om graviditets ryktet va?” Sa han och kollade frågande på mig.
”Vilket graviditetsrykte?” Sa jag och förstod inte vad han menade.
”Det om dig, om att du är gravid?” Sa han och log.
”Nejnej, eftersom jag inte är gravid så kan jag ju inte direkt hänga upp mig på de.” Sa jag och skrattade till.
”Vad hade du gjort om du blivit gravid?” Sa han och reste sig upp och kollade mig djupt i ögonen.
”Accepterat det antar jag, eller jag vet inte. Jag är alldeles för ung för att skaffa barn nu. Vaddå då?” Sa jag och reste mig upp jag också.
”Nej, jag bara undrade. Du har många år på dig att bli med barn.”  Sa han och log innan han kysste mig.

Jag har varit ute och gått hela natten. Jag har bara tänkt igenom alltihop, speciellt det som hände igår. Jag förstår inte hur Justin kan göra så mot Lindsey? Fast jag bara skulle vilja slita av honom kläderna och tillbringa resten av mitt liv med honom, så är det ändå inte så lätt. Jag kan inte få kyssen ur mitt huvud, känslan av det hela framkallar gåshud på min kropp. Jag har saknat allt med Justin och jag vill bara att han ska göra slut med Lindsey så att jag slipper få skuldkänslor över att vi kysstes. Fast egentligen, varför bryr jag mig ens om henne? Det finns ingenting med henne som jag tycker om, så egentligen borde det inte röra mig i ryggen, men på något sätt gör det de.

Jag låg i sängen på mitt hotellrum då det knackade på dörren. Jag reste mig upp, nästan halvt yrvaken och gick med tunga steg bort för att öppna. Jag möttes av Alfredo som stod framför mig med ett brett, retsamt leende. ”Jag borde erbjuda mig att väcka dig flera gånger.” Sa han och kollade nerifrån och upp på min halvt nakna kropp, med tanke på att jag bara stod i underkläder.
Jag gäspade och gick tillbaka till min säng och svepte mitt täcke runt om min kropp. Alfredo kom efter och satte sig ned i soffan. Vi var tysta ett tag, tills han bröt tystnaden.
”Justin sa att jag skulle fråga om du ville följa med till hans fotografering idag?” Sa han och log.
”Vilken fotografering?” Sa jag och reste mitt ansikte upp från kudden.
”Fotograferingen för Rolling Stones. Jag, Kenny, Ryan (Good) och Scooter ska med.” Sa han glatt.
”Inte Ryan och Chaz?” Sa jag frågande.
”Dem åker hem i eftermiddag så dem hinner inte.” Sa han snabbt.
”Okej, men jo visst jag kan följa med. Vilken tid ska vi dit?” Sa jag och satte mig upp i sängen.
”Om en timme, så om du ska hinna så får du nog sätta fart.” Sa jag och log brett.
”Jag måste bara hinna säga hejdå till Ryan och Chaz också.” Sa jag och reste mig upp från sängen med täcket svept runt om mig. Jag gick fram till min lilla resväska jag hade med mig där jag packat ned de viktigaste kläderna. Jag valde ett par ljusa jeans och en vit pösig tröja som jag stoppade in i jeansen. Jag lät mitt hår hänga i mittbena.

”Det där kallar jag snabbt.” Sa Alfredo då vi var på väg mot Chaz och Ryans hotellrum.
”Har man tidspress så har man.” Sa jag och skrattade till.
”Förresten, ska inte Julia med?” Sa jag snabbt därefter och kollade frågande på honom.
”Hon skulle hem till sina föräldrar under dagen.” Sa han och log.
Jag log tillbaka mot honom och kunde direkt lista ut vad hon skulle göra där hemma. Konstigt att inte Ryan ska med henne? Men jag förstår henne om hon vill göra det själv.

Vi kom fram till killarnas hotellrum och det tog inte lång tid innan Ryan öppnade dörren iklädd i bara ett par gråa mjukisbyxor. ”Well, look at you.” Sa jag med ett brett leende och gick in i rummet med Alfredo och Ryan gåendes efter mig.
”Vad gör ni här?” Sa Chaz som låg nyvaken i en av de stora sängarna.
”Vi hade tänkt säga hejdå, vi ska iväg till Justins fotografering, så vi kommer inte hinna säga hejdå senare.” Sa jag och satte mig ned i fotänden av Chaz säng.
”Aw, jag vet att du kommer sakna oss.” Sa Ryan och slängde sig ned i sin säng.
”No way, det kommer vara så skönt nu när ni sticker.” Sa jag och log retsamt mot dem båda.
”Det ska bli skönt att slippa dig också.” Sa Chaz och sparkade till mig lätt i sidan.
”Okej, kan ni komma till själva hejdågrejen nu, istället för erkänna hur mycket ni hatar varandra?” Sa Alfredo med ett brett leende samtidigt som han väntade otåligt på oss.
”Okej, guys… jag kommer faktiskt sakna er! Om ni inte ringer mig varje dag framöver kommer jag hemsöka er, fattar ni?” Sa jag och reste mig upp och kollade på dem.
”Okej, jag erkänner… jag kommer sakna dig också Tay.” Sa Chaz och reste sig upp från sängen iklädd bara kalsonger.
”Okej, dude… innan du närmar dig mig så borde du nog sätta på dig något annat.” Sa jag snabbt.
Istället för att lyssna på mig närmade han sig mig och snart omfamnade han mig i en stor kram. Snart kom Ryan fram till oss och gjorde samma sak.
”Det börjar bli en vana att vi alltid kör på gruppkramar.” Sa jag som stod klämd i mitten.
”Det är så mysigt.” Sa Chaz och gjorde till sin röst.
”Okej, det börjar bli lite gay varning på detta, så vi säger istället bara hejdå! Trevlig resa, och vi hörs inom några dagar och jag kommer sakna er. Ciao!” Sa jag och släppte taget om dem.
”WE LOVE YOU TAY!” Skrek dem båda då jag och Alfredo var på väg ut ur rummet.
”Love you to.” Sa jag sarkastiskt och skrattade till då vi stängde dörren efter oss.

Dem andra hade redan åkt i förväg så jag och Alfredo fick ta taxi till fotostudion, som redan var fullproppad av hårt arbetande människor. Fotograferingen hade redan dragit igång och när vi närmade oss fotografen, Kenny, Ryan och Scooter riktades mig blick på Justin som stod framför kameran i bar överkropp och ett par slitna svarta jeans.  Hur kunde jag helt plötsligt bli så attraherad av honom? Det fick inte hända! Jag hade ju bestämt mig för att ingenting skulle hända mellan oss, så länge han är tillsammans med Lindsey. Men det var något inom mig som drogs till honom på något sätt, något som suktade efter hans kropp, efter honom. Jag försökte stänga tankarna ute, men det fortsatte bara att rulla på som rinnande vatten. Alla rörelser han gör med kroppen får mig att rysa.

Jag hade suttit i snart en timme och kollat på det som snart får mig att bli galen, Justin. Så fort han var klar och var på väg mot sin loge som ligger långt ner i en smal korridor, sprang jag efter honom och såg fort han kom inom räckhåll drog jag in honom i ett trångt mörkt rum. Jag tryckte honom hårt mot den kalla stenväggen och tryckte mina läppar hårt mot hans.
”Wow, wow… Tay vad håller du på med?” Sa han plötsligt och tryckte bort mig.
”Okej, vi kan göra det här på ett villkor och det är att du dumpar Lindsey så fort hon kommer hem från sin semester.” Sa jag och log brett.
”Vad är det vi ska göra?” Sa han och verkade inte förstå någonting.
”Det du försökte göra igår, och du hade rätt, jag har inte släppt dig, jag har inte gått vidare, jag vill att vi ska få det här…” Jag tystnade då Justin satte sitt finger för min mun.
”Jag hörde knappt någonting av vad du just sa, men det spelar ingen roll, för du är jävligt sexig när du är upphetsad.” Sa han och skrattade till innan han kysste mig.
”Jag ska inte behöva få några skuldkänslor, du gör slut med Lindsey så fort hon kommer hem, okej?” Sa jag plötsligt.
”Jag lovar.” Sa han och skrattade till innan vi började kyssas igen.

Justins version.

Jag hade varit vaken en stund eftersom Lindsey hade gått tidigt imorse. Hennes mamma hade ringt skrikandes på henne. Tydligen hade hon glömt städa sitt rum? Det lät väldigt skumt, men hon åkte i alla fall hem klockan tio. Där efter hade jag inte kunnat somna så istället satt jag och kollade Smallville på datorn. Mitt i ett av avsnitten knackade det otåligt på dörren till rummet. Jag tog mig upp från sängen och gick med tunga steg till dörren och öppnade den sakta. Jag möttes av Ryan (Butler) och Chaz som stod med nyfikna ansiktsuttryck. Utan att jag hann säga någonting så gick dem båda in i rummet. Dem kollade sig runt och dem såg nästan ut att leta efter någonting.
”Och ni är här för att?” Sa jag och kollade frågande på dem.
”Är Lindsey här?” Viskade Chaz.
”Nej, hon gick tio imorse.” Sa jag och förstod fortfarande inte vad dem ville.
”Bro, berätta allt!” Sa dem båda samtidigt och satte sig ned i soffan med nyfikna blickar.
”Berätta vad?” Sa jag och förstod ingenting.
”Du, Lindsey, sova i samma säng, hon åker hem tidigt… det måste ju ha något att göra med dopp i grytan eller?” Sa Ryan och log brett.
”Jaså, så det därför ni är här.” Sa jag och förstod att dem var här för att dem ville veta om jag och Lindsey hade sex igår, vilket vi hade. Men om jag ska vara ärlig vet jag inte om jag har någon större lust att berätta för dem hur det var eftersom det inte direkt var något att skryta om.
”Berätta nu!” Sa Chaz nyfiket.
”Det finns inte så mycket att berätta mer än att vi hade de.” Sa jag nonchalant och satte mig ned på sängen.
”Men dude, hur var hon?” Sa Ryan och kollade på mig frågande.
”Okej, jag vill inte låta för taskig för jag tycker verkligen om Lindsay, men om jag säger såhär… hon är ingenting gemfört med Taylor. Det var bara så jävla awkward, alltihop.” Sa jag och suckade.
”Vidareutveckla…” Sa Chaz och vevade med sin hand.
”Nä men allt var bara så jävla pinsamt, inte för mig… men för henne. Hon visste inte hur hon skulle göra, hon börja typ nästan gråta av smärtan och vi höll max på i fem minuter.” Sa jag snabbt.
Chaz och Ryan satt tysta en stund och sedan brast dem i ett gapskratt.
”Sorry bro. Men det måste ha varit jobbigt för dig.” Sa Ryan skrattandes.
”Skojar du, jag ville fan nästan ge mig ut på gatan och hitta någon att sätta på… hon fick mig kåt och sen efter fem minuter sket det sig eftersom hon inte ville mer.” Sa jag irriterat.
”Du hade ju alltid kunnat göra Taylor sällskap?” Sa Chaz och gav mig en retsam blick.
”Om jag kommit på den tanken igår hade jag fan gjort det, jag skojar inte.” Sa jag och skrattade till.
”Du och Lindsey har en ljus framtid tillsammans… utan sex.” Sa Chaz och brast ut i ytterligare ett gapskratt vilket Ryan hängde på.
”Skit kul killar, skit kul.” Sa jag och fakelog mot dem.
”Förlåt… men det är bara så jävla synd om dig. Men vad säger ni killar, ska vi dra ner och käka frulle?” Sa Ryan och kollade på mig och Chaz frågande med ett leende.
”Jag är lätt på, men jag går förbi Taylor och frågar om hon vill följa med.” Sa jag och log.
”När du ändå är där kan du ju alltid fortsätta där du och Lindsey slutade igår.” Sa Chaz och blinkade mot mig.
”Shut it!” Sa jag och vi alla tre skrattade till.
Vi reste oss alla upp och gick mot dörren för att gå vidare till Taylor och fråga om hon ville med. Vi alla tre stannade upp hastigt då vi såg en lång, muskulös och solbränd kille komma ut från hennes rum. Taylor kom efter men hon stannade i dörröppningen iklädd svarta underkläder och en vit uppknäppt skjorta. Jag hade nästan glömt hur sexig hon var, speciellt i underkläder. Och jag börjar känna att mina tankar är lite för mycket.
”To bad bro, to bad. Jag tror inte hon hade bangat om du kommit igår, men någon hann visst före.” Sa Chaz och armbågade mig i sidan. Jag hade nästan inte hört vad han sagt, min blick var riktad på Taylor och jag kunde inte låta bli att stirra.

Taylors version.

Allt jag vet om mitt så kallade ”one night stand” är att han är från Texas, han är surfingtränare, han är 22 år och har haft sex med 7 stycken. Jag vet inte ens vad han heter? Det brukar väl vara det första man frågar, men nej… istället gick vi rakt på sak och det var inte förrän imorse som jag blev nyfiken och bad honom berätta lite om sig själv, vilket inte inkluderade hans namn tydligen.
Det bästa med det hela, tyckte jag var när han skulle gå och jag följde honom till dörren och ute i korridoren möttes vi av Justin, Chaz och Ryan, dem alla tre stannade upp och bara stirrade och Justin såg nästan lite creepy ut. Men det gav ju bara mig en anledning till att göra honom svartsjuk.
”Tack för igår.” Sa jag och log mot killen jag fortfarande inte visste namnet på.
”Tack själv, vi får… göra om det… eller säger man så?” Sa han och vi båda skrattade till.
”Mhm.” Sa jag och var egentligen inte alls sugen på att träffa honom igen.
”Nice, kan jag få ditt nummer?” Sa han och kollade frågande på mig med ett leende.
”Vi bor ju på samma hotell, då behöver du inte mitt nummer.” Sa jag och flinade till.
”Sant… men ja, jag borde väl gå nu. Vi ses!” Sa han och böjde sig fram och kysste mig på kinden.
När han gått in i hissen vände jag mig om mot Ryan, Justin och Chaz som fortfarande stod och stirrade på mig. Jag himlade med mina ögon och skrattade till. Jag tog av mig den vita skjortan och kastade den bort mot dem vilket fick dem alla tre att rycka till och för första gången på fem minuter såg dem ut att vara kontaktbara.
”Varför står ni där och ser chockade ut?” Sa jag och skrattade till.
”Vi… hade typ… tänkt… snälla kan du gå och ta på dig lite kläder?” Sa Justin snabbt.
Jag kollade förvånat på honom och gjorde som han sa. Jag kom snart ut i korridoren där dem stod kvar och denna gången såg dem lättade ut.
”Bättre?” Sa jag då jag hade på mig ett par vita tighta jeans shorts och en marinblå t-shirt.
”Sämre… Justin du är sån moodbreaker.” Sa Chaz bekymrat.
”Så, Justin… hur gick det med Lindsey igår?” Sa jag och blinkade mot honom.
”Bra.” Sa han snabbt.
”Bro, berätta nu… om vi vet så borde Tay också få veta.” Chaz med självklar röst.
”Nä, lägg av!” Sa Justin smått irriterat.
”Då berättar jag… dem höll på i fem minuter, sen ville hon inte mer… så Justin blev kåt i onödan.” Sa Ryan och både han och Chaz började skratta högt.
”Jag förstår att det måste ha varit jobbigt.” Sa jag och låtsades låta bekymrad.
”Tack för ert medlidande, det hjälper verkligen.” Sa Justin ironiskt.
”Dudå Tay, vem var le böff som kom ut från ditt rum?” Sa Chaz och blinkade mot mig.
”Ingen aning.” Sa jag och skrattade till.
”Vad gjorde ni då?” Sa Justin och såg en aning svartsjuk ut.
”Vi höll på längre än fem minuter iallafall.” Sa jag och log brett.
”Ha-ha, skit kul! Kom vi går och käkar frukost nu.” Sa han och började gå mot hissen.

På något konstigt sätt hade det bestämts att jag och Justin skulle ha filmkväll ikväll, eftersom Lindsey åker iväg tidigt, tidigt imorgonbitti och inte kommer kunna träffa Justin ikväll så har han inget att göra, och eftersom jag inte heller har så mycket att göra än att vara Julias andrahand, så tänkte jag att jag kunde göra honom sällskap. Eller han får snarare göra mig sällskap eftersom jag helst föredrar att sitta i en säng där inte mitt ex och hans flickvän haft sex. Klockan var nio då Justin knackade på mitt rum och så fort jag öppnat dörren kom han ingåendes med en stor påse som bestod av chips, godis och läsk. ”Det var inte lite godis du har med dig.” Sa jag och kollade förvånat på allt han hällt ut på sängen.
”Jag får passa på nu när Lindsey inte är här, hon låter inte mig äta sånt här.” Sa han med ett leende.
”Ofta du låter henne bossa så mycket över dig? Dude hon är två år yngre än dig.” Sa jag frågande.
”Jag låter inte henne bossa över mig, det är nog snarare jag som bossar över henne.” Sa han snabbt.
”Sen när började du bossa över dina flickvänner? Vad jag minns så bossade du aldrig över mig?” Sa jag och kollade frågande på honom med ett leende.
”Det var annorlunda med dig Tay.” Sa han och log halvt och satte sig ned på sängen.
”Men det verkar ju som att du tycker Lindsey nästan är lite jobbig, varför stannar du kvar hos henne?” Sa jag och försökte slingra mig ur det han nyss sagt.
”För att jag vet hur krossad hon skulle bli.” Sa han och suckade tungt.
”Så länge du är lycklig.” Sa jag och ryckte på axlarna och satte mig ned på sängen bredvid honom.
”Ibland är jag, ibland inte.” Sa han tyst.
”Var du någonsin lycklig med mig?” Sa jag och kollade nervöst på honom.
”Varje dag…” Sa han och suckade.
Jag satt tyst och visste inte riktigt vad jag skulle svara på det. Stämningen behövde lättas upp.
”Om typ fyra månader så har vi känt varandra i ett år.” Sa jag och log.
”Tiden har gått sjukt fort, men som man brukar säga… tiden går fort då man har roligt.” Sa han och skrattade till vilket också fick mig att skratta till eftersom det hela kunde misstolkas.
”Och med roligt menar du?” Sa jag och log brett.
”Allt vi gjorde tillsammans.” Sa han och våra blickar möttes.
Snart kände jag Justins läppar som trycktes mot mina och innan det hann utvecklas till något annat tryckte jag bort honom. Han kollade på mig med en frågande blick.
”Wow, vad håller du på med?” Sa jag och kollade på honom chockat.
”Förlåt.” Sa han och böjde sitt huvud ner.
”Justin, du har Lindsey nu… du kan inte göra samma sak mot henne som jag gjorde mot dig.” Sa jag smått irriterad över det han precis gjort.
”Jag vet, förlåt.” Sa han och hade fortfarande sitt huvud nedböjt.
”Varför gjorde du det?” Sa jag och kollade frågande på honom.
”Jag vet inte… jag antar att jag saknar dig.” Sa han tyst.
”Du är lite för sent ute kan jag ju säga…” Sa jag spydigt och reste mig upp från sängen.
”Varför är jag det, du har väl ingen ny eller?” Sa han och kollade nu upp på mig.
”Nej, men genom att du gör mig svartsjuk med din vidriga flickvän, så har jag på sätt och vis lämnat dig bakom mig.” Sa jag surt.
”Jag tror dig inte.” Sa han och reste sig upp och kom närmare mig.
”Mina känslor för dig har försvunnit, du får bara inse det.” Sa jag fortfarande surt.
”Du försöker intala dig själv att dem har gjort det, men innerst inne vet både du och jag att dem finns kvar.” Sa han och han tog sina händer om mina höfter.
”Gör inte så här.” Sa jag och tog bort hans händer.
”Vaddå?” Sa han frågande.
”Det här, försöka få mig tillbaka eller vara på gränsen till otrogen mot Lindsey.” Sa jag snabbt.
”Jag vet inte vart jag har haft mitt huvud den senaste månaden, jag fattar inte hur jag kunde släppa taget om dig.” Sa han och kollade mig djupt i ögonen.
”Well, nu gjorde du det.” Sa jag irriterat.
Återigen kände jag Justins läppar mot mina och för ett tag besvarade jag kyssen och snart kände jag hans tunga mot min. Men verkligheten kom ifatt oss och jag puttade bort honom.
”Justin, jag kan inte.” Sa jag och gick mot hotelldörren. Vart jag var på väg hade jag ingen aning om, men jag var bara tvungen att få vara med mig själv ett tag och rensa mina tankar.

Sitter här och är på ett väldigt bra humör, tack vare Clara som skrev en otroligt awesome dikt. Haha, skrattade otroligt mycket när jag läste den och jag blir så glad av att höra att hon tycker att min novellblogg är bättre än biebertime, för jag tycker att dem som skriver den novellen är riktigt proffsiga. But this made my day!

”Det här var alla olika graviditetstest jag kunde hitta.” Sa jag och kom gåendes in på Julias och Ryans hotellrum. Jag hällde ut alla graviditetstesten på sängen och Julia satt ihop krupen på golvet.
”Vad ska jag göra om jag är gravid Taylor?” Sa hon och kollade osäkert på mig.
”Döpa barnet efter mig?” Sa jag och höjde på mitt egna ögonbryn och direkt där efter kunde jag inte hålla mig för skratt vilket fick Julia att ge mig en menande blick.
”Vad kommer Ryan säga?” Sa hon och hon hade ett förskräckt ansiktsuttryck.
”Om han älskar dig så kommer han finnas där för dig in i det sista, och om jag känner Ryan rätt så vet jag att han kommer göra det.” Sa jag och satte mig ned bredvid henne på golvet.
”Jag har inte ens fyllt tjugotvå.” Sa hon och tårar började bildas i hennes ögon.
”Och? Fattar du vilken milf till mamma ditt barn kommer ha?” Sa jag och log brett mot henne.
”Pattie kommer ju få fnatt! Jag menar… hon var ju också ung när hon fick Justin.” Sa hon och såg fortfarande lika förskräckt ut.
”Och se vilken fin son hon fick?” Sa jag och kollade frågande på henne.
”Jaså, där ser man…” Sa hon och kollade retsamt på mig.
”Men… du fattar vad jag menar.” Sa jag och kunde inte rå för att bli generad.
”Mamma och pappa kommer döda mig.” Sa hon och en tår rann nu sakta ned för hennes kind.
”Det kommer dem inte alls göra. Nu vänder du bara allt till negativt. Istället för att sitta här och kväva dig själv med en massa onda tankar så kanske du borde pallra dig in till toaletten istället.” Sa jag och gav henne en menande blick samtidigt som jag log mot henne. Hon reste sig med tung kropp upp och tog med sig några av graviditetstesten in på toaletten.

Det tog en stund innan hon kom tillbaka ut till mig och hennes ansiktsuttryck var mindre förskräckt denna gången. ”Hur gick det?” Sa jag och kollade frågande på henne.
Tårar började nu rinna ned för hennes kinder och hon sken upp i ett leende.
”Jag är gravid, Tay… jag är gravid.” Sa hon och skrattade till.
Jag sprang fram till henne och omfamnade henne i en kram och jag kunde egentligen ens själv fatta det riktigt. Jag var så glad för Julias skull, fast jag vet att hon är extremt rädd inför det hela så vet jag att hon kommer klara det galant.
”Du kommer bli världens bästa mamma.” Sa jag och skrattade till.
”Wow, är det lesbian act här inne eller?” Sa Ryan som kom ingåendes genom dörren till hotellrummet.
Jag och Julia släppte taget om varandra snabbt och vi vände oss om mot Ryan som stod och kollade på oss frågande. Jag vände mig nervöst mot Julia och gav henne blicken som var signalen på att hon skulle berätta för honom. Jag såg hur tårarna återigen började bildas i hennes ögon.
”Vad har hänt älskling, varför gråter du?” Sa han plötsligt och kollade oroligt på Julia.
”V-vi… måste prata.” Sa hon snyftandes.
”Jag hatar dem där orden.” Sa han och suckade tungt och gick och satte sig ned på sängen.
”Okej… det är så jobbigt.” Sa Julia och tog ett tungt andetag.
Ryan satt och kollade frågande på henne och jag kunde se på långa vägar att han trodde att tiden nu hade kommit då Julia skulle dumpa honom och jag tyckte nästan lite synd om honom.
”Jag… jag är gravid.” Sa Julia tyst så att man knappt kunde höra.
”Va?” Sa Ryan och jag vet inte om han inte hörde vad hon sa eller om det var det enda han hade att säga om det hela, vilket jag inte trodde.
”Jag är gravid… Ryan.” Sa hon och tog ett steg närmare honom.
”Hur vet du de?” Sa han och kollade oförstående på henne.
”Jag har inte fått min mens på en månad och jag har tagit graviditetstest.” Sa hon och log halvt.
”Ska jag… bli pappa?” Sa han och kollade chockat frågande på henne.
”Det ser så ut.” Sa hon och snart skymtade jag ett brett leende på hennes läppar och samtidigt rann några enstaka tårar ned för hennes kinder.
”Jag ska bli pappa.” Sa Ryan och reste sig upp från sängen med ett brett leende och kramade om Julia hårt och hela situationen fick mig att bli gråtfärdig.
”Jag vill att du blir barnets gudmor Tay.” Sa Julia och kollade tårögt på mig.
”Wow, sakta i backarna… det där ordet fick mig att känna mig gammal.” Sa jag och höjde på båda mina ögonbryn, förmodligen en aning chockad över det Julia precis sagt.
”Vill du inte det då?” Sa hon och kollade bekymrat frågande på mig.
”Klart jag vill. Men innan ni börja fira och ha er så borde ni nog söka upp en doktor först så ni är hundra procent säkra.” Sa jag och log halvt mot dem båda.
”Men det är väl klart!” Sa Ryan med en självklar röst.

Redan nästa dag hade Julia och Ryan gett sig iväg till doktorn eller gynekologen, eller vad man nu kallar en sådan som kollar graviditeter. Och det hade visat sig att Julia var hundra procent gravid. Dem vill hålla det ganska hemligt för en tid nu fram över. I alla fall tills det har börjat synas på Julias mage. 

Justins version.

”Du och Julia stack iväg tidigt imorse, vart skulle ni?” Sa jag nyfiket då jag och Ryan satt nere i hotellbaren för att äta lunch.
”Vi åkte bara för att handla.” Sa Ryan och kollade ned i bordet.
Jag vet lika väl som Ryan att han hatar att handla, jag visste att det låg något bakom det hela men jag kunde inte komma på vad det var som var på gång.
”Både du och jag vet att du hatar att handla… what’s up bro?” Sa jag och kollade frågande på honom.
”Jag får liksom… inte säga något för Julia… typ.” Sa han och försökte kolla åt ett helt annat håll för att inte möta min blick.
”Men berätta… jag kommer inte säga någonting och det vet du.” Sa jag menande.
”Lovar du?” Sa han och kollade på mig allvarligt.
Jag nickade till svars och blev nyfiken över vad den stora hemligheten var.
”Julia är gravid.” Sa han snabbt och jag var tvungen att stanna upp en stund för att tänka igenom det han precis sagt. Jag kunde liksom inte direkt koppla det.
”What? När fick ni reda på det?” Sa jag chockat.
”Igår, eller egentligen idag… vi var hos doktorn imorse.” Sa han glatt.
”Hur känner du inför det?” Sa jag frågande.
”Jag är den lyckligaste killen på jorden. Jag ska bli fucking pappa.” Sa han och log brett.
”Jag är glad för eran skull.” Sa jag och log brett mot honom. Så länge han är glad och redo så är jag glad med honom.
”Men du får lova att inte säga någonting till någon, du och Tay är dem enda som vet.” Sa han allvarligt.
”Får jag inte ens berätta för Lindsey?” Sa jag frågande.
”Vad har hon med detta att göra?” Sa han och blängde spydigt på mig.
”Chill down bro, jag ska inte berätta.” Sa jag och log.
”Så… Julia gick ganska snabbt fram med att fråga Tay om hon ville bli gudmor… så därför tar jag på mig ansvaret att fråga om du vill bli gudfar?” Sa han och log brett mot mig.
”Wow, det där lät gammalt!” Sa jag och höjde på mina ögonbryn i chock.
”Hade förväntat mig att du skulle säga det… Julia fick exakt samma reaktion från Tay.” Sa han och skrattade till.
”Men är det inte lite tidigt att börja tänka på gudmor och gudfar?” Sa jag frågande.
”Det är alltid bra att vara ute i god tid. Du och Tay kommer bli perfekta gudföräldrar.” Sa han och gjorde till sin röst lite divigt vilket fick mig att skratta till.
”Det där lät precis som att jag och Tay är gamla pensionärer.” Sa jag menande.
”Ni kanske kommer bli det i framtiden, vem vet.” Sa han och gav mig en retsam blick.
”Dude! Jag har faktiskt Lindsay nu.” Sa jag menande.
”På tal om Lindsey, vart är hon någonstans?” Sa han frågande.
”Hon är hemma och packar, hon och hennes föräldrar åker på semester i övermorgon till Frankrike.”  Sa jag lite smått deppigt eftersom jag inte vill att hon ska åka.
”Mer tid för dig och Taylor att umgås då ju.” Sa Ryan och blinkade retsamt mot mig.
”Absolut…” Sa jag snabbt.

Taylors version.

Jag visste att Lindsey och Justin hade planerat att kolla film på deras hotellrum ikväll och jag ville vara lite extra retsam så därför var jag nu på väg till deras rum för att kolla film med dem, säkerligen mot deras vilja. Anledningen till att jag fortfarande är kvar på hotellet är för att Julia på något sätt har kommit in i en rädd-zon där hon måste ha mig i närheten hela tiden. Så vi har bokat ett hotellrum till mig som jag ska bo i så länge dem är här. Mamma var först inte så jätteglad över det, för hon tyckte att jag lika gärna kan bo hemma, men Julia protesterade emot och till slut gick mamma med på det.
Men återigen till det här med att jag skulle störa Justin och Lindsey. Jag var nu utanför deras hotellrum och jag knackade några knackningar innan Lindsey öppnade dörren och kollade frågande på mig. Utan att säga någonting stormade jag in i rummet och mötte Justin som låg i sängen.
”Vad gör du här Tay?” Sa han och log halvt mot mig.
”Jag hade så tråkigt på mitt hotellrum och alla andra har gått och lagt sig eller så har dem gått ut till någon klubb, så jag tänkte att jag kunde kolla film med er?” Sa jag och log retsamt brett mot honom.
”Ehm… okej.” Sa han och såg förvirrad ut. Jag satte mig ned på sängen bredvid honom och Lindsey var nu på väg mot oss. Hennes blick tydde att hon inte alls var sugen på att ha mig här, men jag kan erkänna att jag faktiskt njöt av att veta att detta retade gallfeber på henne.
”Vilken film ska vi se?” Sa jag nyfiket.
”Jag vill typ kolla Mean Girls.” Sa Lindsey surt.
”Nä, fyfan… den suger!” Sa jag och hånskrattade.
”Kan vi inte se på Takers?” Sa Justin och kollade frågande på oss.
”LÄTT!” Sa jag och gav Lindsey en spydig blick medan hon kollade irriterat på Justin.
”Är det typ inte nu du faktiskt borde vara på min sida?” Sa hon surt till honom.
”Baby, du måste ju hålla med om att det inte är så kul för mig som kille att kolla på Mean girls?” Sa han och log mot henne samtidigt som han lade sin hand på hennes lår. Hon himlade med sina ögon och tryckte fram ett halvt leende, medan jag satt och klöktes av bilden jag hade framför mig.

Filmen var snart slut och jag höll på att somna ett antal gånger under tiden. Men jag hade varje gång väckts av Justins mobil som burrade till konstant. Senaste gången kunde jag inte rå för att snegla över hans axel och till min förvåning så satt faktiskt han och Lindsey och smsade med varandra, i samma rum? Det hela fick mig att skratta inombords och när jag läste smset från Lindsey som löd – Jag har en present till dig ikväll, med tanke på att jag åker i övermorgon. Få bara ut Taylor härifrån. – Visste jag att det var dags för mig att gå.
”Jag är svintrött, jag tror jag går och lägger mig.” Sa jag och reste mig sakta upp ur sängen.
”Ciao.” Sa Lindsey spydigt och vinkade till mig.
”Ciaoa dig själv va?” Sa jag nonchalant och gäspade.
Jag var på väg mot dörren men innan jag skulle öppna den kunde jag inte rå för att sjunga ”Like a virgin, touch for the very first time.” Där efter skrattade jag gällt och smällde igen dörren med en duns, medveten om att både Lindsey och Justin retat upp sig över det.
Jag började gå mot mitt rum som låg två rum ifrån Justin och Lindseys. På vägen mötte jag en muskulös, solbränd, otroligt snygg kille. För tillfället var jag så äcklad över att tänka på vad Justin och Lindsey förmodligen gjorde just nu. Jag behövde något att göra, något som fick mina tankar att försvinna.
”Vad tycker du om one night stands?” Sa jag plötsligt till killen som jag nyss gått förbi.
”Va?” Sa han och vände sig om och kollade frågande på mig.
”Vad tycker du om one night stands?” Sa jag och kollade frågande tillbaka på honom.
”Ehm… jag har aldrig haft ett så jag kan inte säga så mycket om det.” Sa han och skrattade till.
”Skulle du vilja ha ett?” Sa jag och log halvt mot honom.
”Med dig?” Sa han förvånat.
”Det har jag väl inte sagt, men skulle du vilja ha ett?” Sa jag och skrattade till.
”Om du menar med dig så vet jag inte riktigt vad jag ska svara, jag känner knappt dig.” Sa han och log. Jag suckade till tungt eftersom detta skulle ta sin tid.
”Spelar det någon roll då?” Sa jag snabbt.
”Egentligen inte… men om jag säger ja, vad händer då?” Sa han och log.
”Det får vi väl se då.” Sa jag och låste upp min dörr. Jag gick in i mitt rum och lät dörren stå öppen.

Justins version.

Det känns bra att jag och Taylor är vänner nu. Fast att jag inte riktigt släppt hela otrohetsgrejen än, så är jag ändå glad att vi kan vara vänner. Och fast hon säger att det inte gör det, så vet jag att mitt och Lindsays förhållande sliter henne i bitar. Ingen annan kanske kan, men jag kan på långa vägar se hur hon försöker kämpa sig igenom det, genom att lägga på en tuffare attityd.
Jag vet egentligen inte vad det var som fick mig att dras till Lindsay. Vi träffades ju genom mammas ena väninna. Chaz och Ryan säger att jag bara har henne för att komma över Taylor. På sätt och vis kanske dem har rätt, men jag gillar henne faktiskt. Fast att hon kanske inte visar hela sin personlighet inför mina vänner så gör hon det för mig vilket är huvudsaken.

”Älskling, ska Taylor med till stranden idag?” Sa Lindsay då vi var på hotellet och gjorde oss iordning inför en dag på stranden.
”Mm.” Sa jag samtidigt som jag stod och satte på mig mina badbyxor.
Hon kom fram till mig och tog sina händer runt min nacke och kysste mina läppar lätt. Den senaste tiden har Taylor dykt upp i mitt huvud när Lindsey gjort så, och jag vet inte varför men ibland kan jag inte sluta tänka på henne. Det är precis som att hon styr mina tankar. Kåt är jag också för den delen, Lindsey vill inte göra någonting, det längsta vi har kommit är att hon låg ovanpå mig iklädd tjocka kläder. Jag antar att det faktiskt stämmer att hon är oskuld och det Taylor fått höra från någon att hon knullar runt med halva Hollywood, är nog bara bullshit.
”Måste hon de?” Sa Lindsey plötsligt och avbröt mig i mitt tänkande.
”Ehm… Lindsay… hon är min vän, jag kan inte säga till henne att hon inte får följa med.” Sa jag och kollade på henne frågande samtidigt som jag släppte taget om henne.
”Hon är också ditt ex, vilket stör mig så fruktansvärt mycket.” Sa hon och blängde surt på mig.
”Det är någonting du får tolerera helt enkelt.” Sa jag nonchalant.
”Hur lätt är det när hon bara bitchar sig mot mig hela tiden?” Sa hon fortfarande sur.
”Men vi snackade ju om det igår… hon har lovat att hon ska sluta, okej?” Sa jag besvärat.
”Om hon bitchar så kommer hon får tio gånger mer bitchande tillbaka från min sida.” Sa hon spydigt.
”Lägg av, hon sa att hon skulle sluta. Och hur moget är det av dig att vara lika dålig tillbaka?” Sa jag och kollade på henne med en löjligt frågande min.
”Nä, men seriöst… om hon vill ha slagsmål så kan hon få slagsmål… jag kanske inte har visat min tuffa sida innan, men om Taylor fortsätter såhär så kommer ni alla få se den förr eller senare.” Sa hon argt och jag kunde inte rå för att börja skratta åt henne.
”Går du i trean eller? Snälla, Lindsey lägg bara ner, okej?” Sa jag och skrattade fortfarande.
”Men hon tror ju att hon äger er allihop.” Sa hon och plutade med underläppen.
”Nä, det gör hon inte. Hon bara känner oss alla lite bättre än vad du gör, vi lägger ner detta nu okej? Låt oss få en lugn dag på stranden utan några konflikter.” Sa jag och gick fram till henne och pussade henne på pannan vilket fick henne att ge ifrån sig ett flin.

 

Taylors version.

Jag satt i Julias bil med Julia på väg ned till stranden där vi skulle möta upp alla andra. Jag har funderat över den här vänskaps grejen mellan mig och Justin och jag har bestämt mig för att ge det en chans. Fast jag kanske inte riktigt är sugen på det, men det finns inte så mycket annat att göra. Huvudsaken är ju att han ens överhuvudtaget finns i mitt liv.

Vi hade parkerat bilen på en grusparkering som låg ovanför stranden och vi var nu på väg ned till de andra som redan kommit. Alla hade slagit ut sina handdukar på sanden och hade redan börjat resa parasoll och vindskydd. När vi närmade oss såg vi Lindsey och Justin som satt och ”gullade” med varandra, i själva verket tyckte jag bara det såg awkward ut.
”Där är ni ju, jag började nästan bli lite orolig att något hade hänt.” Sa Pattie och log brett mot oss.
”Köerna klockan tolv är inget att leka med.” Sa Julia och skrattade till.
”Slå er ner.” Sa Pattie och vecklade ut sin solstol som hon tagit med sig.
Jag bredde ut min handduk bredvid Alfredo och Chaz, helst så långt ifrån Justin och Lindsey som möjligt, eftersom jag inte är så sugen på att höra deras smackande läppar hela tiden.
Jag tog av mig min strand klänning och hörde direkt visslingar från Ryan, Chaz och Alfredo. Jag kunde inte mer än skratta och himla med mina ögon. Jag vände mitt ansikte bort mot Justin och Lindsey som satt tysta och höll om varandra.
”Ska inte du byta om till bikini Lindsey?” Sa jag och kunde inte rå för att fråga eftersom hon fortfarande satt fullt påklädd med en lång klänning och kofta.
”Njä, jag måste typ… jobba på min kroppsform lite till innan jag kan visa mig i bikini på stranden.” Sa hon och log ett nervöst leende mot mig.
”Ehm… okej? Jag är i alla fall svinhungrig är det någon som ska med och handla mat?” Sa jag spydigt.
”JAG!” Sa Alfredo, Ryan, Chaz och Justin i kör och alla reste sig upp samtidigt.
”Skulle ni kunna köpa en kycklingsallad utan fetaost till mig?” Sa Lindsey och hennes blick var riktad på mig. Jag nickade snabbt mot henne och vände mig om mot killarna.
Vi började allihop gå mot restaurangen som låg en bit bort på stranden och jag kunde fortfarande inte sluta tänka på hur skrattretande Justin och Lindsays ”förhållande” är.
”Hur fan löser du och Lindsey det när ni ska ha sex om hon inte ens vill klä av sig på stranden?” Sa Ryan och vi alla började skratta förutom Justin som såg generad ut.
”Guys, hon är oskuld.” Sa han och kollade menande på oss alla.
”Mjaooo, lammkött.” Sa Alfredo och fast det kändes dumt så skrattade vi allihop återigen.

”En stor kebabtallrik med extra pommes och sås, och en kycklingsallad med extra fetaost.” Sa jag och log mig tjejen som stod i kassan.
”Skulle inte Lindsey ha utan fetaost?” Sa Alfredo och kollade på mig frågande.
”Det skulle hon säkert, men det menas inte med att jag hört när hon sagt det, ellerhur?” Sa jag och log brett mot honom. Som tur var så hörde inte Justin vårt lilla samtal.
”Jaså, the witch is back huh?” Sa han och blinkade mot mig.
”Det kommer aldrig ändras. Varför ska jag spela trevlig mot någon jag inte ens tycker om?” Sa jag och skrattade till och Alfredo skrattade med mig.
”Du har en poäng sister.” Sa han och log mot mig.
”Här har du din kebabtallrik med extra pommes och sås, och även din kycklingsallad med extra fetaost.” Sa tjejen i kassan och lyfte fram påsen med maten i mot mig.
”Kycklingsalladen skulle vara utan fetaost.” Sa Justin som dykt upp bredvid mig.
”To bad, jag har redan betalat och har inte tid att vänta på en ny.” Sa jag och log mot honom.

Jag och Alfredo hade fått vår mat först så istället för att vi skulle stå och vänta på de andra så gick vi tillbaka till de andra så länge. Jag sträckte över Lindsays sallad till henne när vi kom fram och till en början såg hon glad ut över att jag faktiskt köpt salladen åt henne, men så fort hon öppnade den och möttes av all fetaost såg hon en aning panikslagen och irriterad ut.
”Jag sa faktiskt utan fetaost.” Sa hon och blängde surt på mig.
”Oops.” Sa jag och log fakeat mot henne.
Hon suckade och hon började snart en efter en plocka ut fetaostsbitarna ur burken.
Efter ett tag kom de andra tillbaka och vi satte oss ned tillsammans och började äta.
”Jag måste bara fråga Taylor, går du på någon speciell diet eller något?… din kropp är verkligen to die for.” Sa Lindsey och kollade frågande på mig.
”It’s all Mc Donalds.” Sa jag och log brett mot henne.
Hon spärrade upp sina ögon vilket fick mig att börja skratta, tjejen är verkligen knäpp.
”Tjejer med kruvor, that’s what we like.” Sa Chaz och klickade sin knutna hand med både Alfredo, Justin och Ryan som alla tre satt och skrattade.
Lindsey kollade ned i sin burk med sallad och jag såg att hon skämdes. På något sätt tyckte jag synd om henne, men jag skulle aldrig få för mig att börja tycka om henne.
”Oh hello sexy mama, look at that hot piece of ass.” Sa jag och hade fått syn på en muskulös, solbränd, snygg kille som kom gåendes på stranden med en surfingbräda.
”Här är rena rama köttmarknaden för dig Tay, det är bara att välja.” Sa Ryan och blinkade mot mig. Jag skrattade till och såg att Justin försökte dölja sitt svartsjuka ansiktsuttryck.

Efter maten bestämde vi oss för att dela upp oss i lag och spela fotboll. Chaz, Kenny, Dan och Alfredo var i mitt lag. Ryan, Julia, Lindsey och Ryan var i Justins lag. Till en början gick det extremt dåligt för mitt lag och jag var nära på att lägga ner hela matchen men när jag och Justin möttes på mitten och jag skulle försöka ta bollen ifrån honom, tog jag i lite för hårt och puttade till honom så att han flög rätt ner i sanden. Alla stannade upp och kollade nyfiket på incidenten som hänt. Till en början satt Justin kvar i sanden, men efter ett tag kollade han upp på mig med ett creep smile och jag visste direkt vad det betydde ”Spring för ditt liv.” tanken dök upp i huvudet och innan jag hann hänga med i min egen kropp hade jag börjat springa ifrån alla, med Justin hack i häl. Snart kände jag hans varma händer som omfamnade mig och lyfte upp mig så att jag nu hängde på hans axel.
”Justin släpp ner mig!” Skrek jag samtidigt som jag skrattade.
”Inte förrän du har hamnat i vattnet.” Sa han och hånskrattade åt mig.
”Oh no, du skulle bara våga!” Sa jag och blev nervös inför det kalla vattnet som snart skulle omfamna min kropp. Och det tog inte lång tid innan det hände, men det Justin inte visste om var att när han slängde ned mig i vattnet drog jag med mig honom så att hela han nu också var blöt.
”Det där var inte snällt?” Sa han och låtsades vara sur.
”Synd, inte mitt problem.” Sa jag och blinkade mot honom.
”Jag borde väl gå upp till Lindsey.” Sa han plötsligt efter en liten stunds pinsam tystnad.
”Du borde väl det.” Sa jag och blängde nonchalant på honom.
Utan att säga någonting vände han sig om och gick upp mot strandkanten. Plötsligt hördes ett gällt skratt från gänget som slagit sig ned i sanden där vi hade spelat fotboll.
”JUSTIN HAR BONGE, JUSTIN HAR BONGE!” Hörde jag Chaz skrika högt och jag antar att det var det, de andra också skrattade åt. Jag såg hur Justin vände sig om mot mig och skakade på huvudet för att visa att dem bara skojade och jag kunde inte mer än skratta åt det hela.

Det hade bestämts att vi skulle äta gemensam middag på hotellet som Justin och hans crew bor på nu när dem är här i LA. Jag och Julia hade kört inom mig för att hämta lite renare och fräschare kläder och när vi kommit till hotellet så hade Justin erbjudit sig att låna ut sitt hotellrum till mig där jag kunde duscha av mig och göra mig iordning, under tiden som han drog till gymmet.
När jag hade duschat en lång dusch och bara hunnit sätta på mig underkläderna knackade det på dörren. Eftersom att jag tänkte att det förmodligen var Justin som kommit tillbaka från gymmet brydde jag mig inte om att sätta på mig kläder… det finns ingenting som han inte sätt innan.
Jag öppnade dörren snabbt och möttes av Lindsey, vars ögon förstorades upp till stora tennisbollar.
”Vad… gör du i min pojkväns rum?” Sa hon och kollade på mig ilsket frågande.
”Ehm… för det första så vill jag bara klarlägga för dig att han inte är din pojkvän, inte än i alla fall och för det andra så är han nere på gymmet. Jag fick låna hans rum till att duscha.” Sa jag och log.
”Han är inte på gymmet, jag var precis där nere. Vart är han?” Sa hon och rusade in i rummet och började leta i varenda vrå efter Justin och det enda jag kunde göra var att skratta åt henne.
”VAR ÄR HAN?” Skrek hon plötsligt och hon såg fullständigt galen ut.
”Han.är.på.gymmet.” Sa jag och betonade vartenda ord.
”Fan vad du ljuger!” Sa hon och snart kunde jag skymma tårar som bildades i hennes ögon.
”Baby, vad håller du på med?” Sa Justin som kom gåendes in i rummet med en frågande blick.
Han kollade först på Lindsey och sedan på mig, vilket gjorde att han fick en liten chockad blick. Han var nog inte riktigt beredd på att möta mig i underkläder här inne.
”Vart har du varit?” Sa Lindsey och blängde argt på Justin.
”På… gymmet?” Sa han och kollade frågande på henne.
”Så du har inte varit här tillsammans med Taylor?” Sa hon och var fortfarande lika sur.
”Varför skulle jag vara det?” Sa han och kollade fortfarande frågande på henne.
”För att hon är ditt fucking ex och jag vet att du tycker hon är snyggare än mig!” Skrek hon ut och nu rann tår efter tår nedför hennes kind. Jag själv stod där tyst och tyckte det hela var en aning pinsamt. Jag försökte diskret gå ut från rummet medan Justin och Lindsey stod och förmodligen hade sitt första bråk någonsin. Att det handlade om mig brydde jag mig inte överhuvudtaget om. I själva verket tycker jag bara att Lindsey är extremt barnslig som tar upp en massa onödiga grejor.

Samtidigt som jag smet ut ur rummet iklädd bara underkläder stötte jag på Julia som kom gåendes. Hon såg ut att fundera över något och hon lade nästan inte märke till mig.
”Julia… hemskt vad du ser ut att fundera?” Sa jag och tog mina händer på hennes axlar och skrattade till. Hon vände sitt ansikte upp och för första gången på länge såg hon rädd ut.
”Vad har hänt Julia?” Sa jag och kollade på henne frågande.
”Tay… jag… jag har inte fått min… mens på en månad?” Sa hon och skakade till i kroppen.
”Och det menas med…?” Sa jag och förstod inte riktigt vart hon ville komma.
”Att jag kanske är…” Hann hon bara säga innan jag avbröt henne.
”Oh my god… du är gravid!?” Sa jag chockat.

”Jag fattar inte hur du inte bryr dig om att Justin skaffat någon ny? För en vecka sedan låg du instängd på ditt rum för att du var ledsen över det som hänt mellan er?” Sa Julia frågande då vi satt på ett av fiken nere i stan.
”Det var kanske det jag behövde, en bekräftelse på att jag kan släppa honom och gå vidare. Det är ju knappast lönt att jag försöker om han nu ändå har skaffat sig en ny.” Sa jag och tog en klunk kaffe.
”Kanske. Men vaddå, ska du bara släppa allting och gå vidare?” Sa hon fortfarande frågande.
”Typ. Det finns inte så mycket annat att göra.” Sa jag och log mot henne.
”Ska du inte ens försöka bli vän med honom?” Sa hon och som alltid annars är hon full av frågor.
”Asså vi är ju inte ovänner, men inte bästa vänner heller. Men jag kan inte sitta och lipa över något som jag ändå aldrig kommer få. Så då är det lika bra att bestämma sig från första början att man ska skita i det och lägga det bakom sig. Jag kanske inte har lyckats med det till 100 procent ännu, men jag kommer klara det.” Sa jag och jag är fast besluten om att jag inte ska stänga inne mig själv denna gången. Justin har skaffat sig en ny tjej, vilket jag innerst inne hatar. Men jag kan inte göra så mycket åt det. Han har gått vidare och då ska fan jag också visa att jag kan göra det.
”Vet du vem tjejen är ens?” Sa Julia fortfarande lika frågande.
”Ingen aning, tidningen har inte ens skrivit om det, så förmodligen håller han väl henne väldigt hemlig. Men jag antar att vi förr eller senare får reda på det.” Sa jag snabbt.
”Antar det. Men tycker du inte det känns konstigt att han lämnade dig bakom sig så snabbt och gick vidare till någon annan?” Sa hon och det verkade som att hon aldrig skulle få slut på frågor.
”Asså, om jag ska vara ärlig… jag hatar att han har hittat någon ny, men som jag sa innan, jag kan inte göra någonting åt det. Sen så försöker jag intala mig själv hela tiden att hon bara är en rebound girl. Man kan ju alltid hoppas.” Det fick oss båda att skratta till, vilket gjorde mig glad.

Efter fikan gick vi till ett av de stora köp centrumen nere i stan. Jag kände att jag behövde förnya min garderob lite. På mig för tillfället hade jag ett par höga blåa jeansshorts, en svart t-shirt instoppad och en vit kavaj över det, och även ett par svarta kilklackar till det.
Vi var inne på H&M och kollade runt lite, då jag plötsligt skymtade Justin borta vid omklädningsrummen som tillhörde herravdelningen. Jag började gå mot omklädningsrummet men fick tvärbromsa då en blond, smal, mellanlång tjej dök upp framför honom och lade sina armar runt hans nacke och kysste honom. Jag stod som paralyserad och visste inte riktigt åt vilket håll jag skulle gå. Ska jag gå fram och hälsa eller ska jag vända om och försöka hitta Julia istället. Alternativ två blev det jag valde och snabbt därefter hittade jag Julia som stod och betalade i kassan.
Det var mycket som skulle betalas och packas ner i påsar och jag stod otåligt och stampade med min ena fot bredvid. Jag riktade min blick diskret bort mot omklädningsrummet men kunde inte se Justin och den blonda tjejen någonstans. Men snabbt därefter insåg jag att dem var på väg mot kassan. Mitt hjärta började banka lite fortare och jag vill verkligen inte stå kvar. Istället började jag småspringa, vart jag sprang hade jag ingen aning om men efter ett tag insåg jag att jag på något konstigt sätt hamnat på barnavdelningen, inte långt ifrån kassan. Jag såg Julia fixa med sin plånbok och hon tog sina kassar snabbt och snurrade runt för att kunna hitta mig. Hon började snart gå mot mitt håll utan att egentligen veta att jag var här. Och till min lättnad så hann inte Justin och tjejen han var med komma till kassan innan Julia gick därifrån. Jag satte mig ned på huk bakom en klädställning och tittade fram mellan kläderna, bort mot kassan på Justin och blondie. Jag kände mig som en stalker, men jag kunde inte rå för att vara nyfiken. Under hela betalningen i kassan stod dem och höll handen, men jag kunde inte bry mig mindre. Eller okej, jag brydde mig jättemycket.

”Hrm.” Någon harklade till bakom mig och jag reste mig upp snabbt och vände mig om och mötte Julias frågande blick. Hon kunde dessutom inte rå för att skratta till lite också vilket fick mina kinder att hetta till en aning. ”Hittade du något intressant där nere?” Sa hon flinandes.
”Absolut, lite dammråttor här och där.” Sa jag och log ett oskyldigt leende.
”Du har alltså lagt märke till dem? Jag såg dem redan när vi kom hit, men jag ville inte säga någonting till dig.” Sa hon och kollade tveksamt på mig.
”Jag kan inte bry mig mindre om dem.” Sa jag och försökte dölja att jag egentligen ljög.
”Precis! Kan vi gå och köpa något att dricka i butiken mitt över, jag är as törstig.” Sa hon och hon visste mycket väl om att jag ljög. Jag riktade min blick bort mot kassan som blivit tom och lättnaden sköljdes över mig. Jag nickade glatt mot Julia som otåligt stod och väntade på mitt svar.

Vi handlade vars en Vitamin Water och vi var nu på väg ut ur affären. Det vi inte visste när vi var på väg ut var att vi skulle stöta på Justin och blondie utanför. När vi väl gjorde det stannade vi alla fyra upp chockat och kollade på varandra. Jag kände hur pinsamheten spred sig mellan oss.
”Hej tjejer!” Sa Justin och försökte tränga fram ett leende.
”Heeeej.” Sa jag och Julia i kör och försökte låta så glada som möjligt.
”Hur är det?” Sa han och jag märkte att han försökte dra igång en konversation för att lätta på den pinsamma stämningen, men jag tyckte bara det blev pinsammare, eftersom det hela var väldigt stelt.
”Jodå, det är jättebra.” Sa Julia och kollade frågande på mig.
”Det är bra med mig också. Hur är det med dig då?” Sa jag och log fakeat.
”Jo, det är bra. Förresten, det här är… Lindsey.” Sa han och vi alla riktade våra blickar på den blonda tjejen som stod och log ett brett leende bredvid Justin. Jag studerade henne från topp till tå och när jag gjort det lade jag på ett brett fakesmile och sträckte fram min hand mot henne.
”Heeeeeej, det är jag som är Taylor, Justins ex.” Sa jag med ett brett leende och skrattade högt inombords. Jag såg hur Justin sattes i en obekväm situation, vilket jag tyckte han förtjänade.
”Trevligt att träffas, jag heter Lindsey.” Sa hon och log fortfarande brett mot mig.
”Jo, Justin sa det.” Sa jag och log brett tillbaka.
”Det är jag som är Julia, Ryans flickvän.” Sa Julia och försökte lossa på den pinsamma situationen som uppstått genom att så trevligt som möjligt hälsa på Lindsey.
”Jag visste inte att Ryan hade flickvän, men det var trevligt att träffa dig.” Sa Lindsey och log.
”Så, Lindsey… hur gammal är du?” Sa jag samtidigt som jag tog en klunk från min dricka.
”16, jag fyllde år igår faktiskt.” Sa hon och log fortfarande brett.
Chocken jag fick från det hon just sagt fick mig att spotta ut min dricka och hosta till hastigt.
”Förlåt, hostattack bara. Men grattis i efterskott då.” Sa jag och log fakeat.
Jag såg att Justin skämdes ihjäl, vilket bara fick mig att vilja skämma ut honom ännu mer, men en del av mig fick mig att låta bli. Dessutom stod Julia och blängde allvarligt på mig, vilket förmodligen var signalen till att vi borde gå.
”Jag tror vi ska gå vidare nu, men ni får ha det så jättebra. Vi ses! Ciao.” Sa jag och vinkade mot dem båda två. Jag drog med mig Julia i armen och vi gick mot utgången på köp centrumet.

”Vad håller du på med?” Sa Julia och stannade mig så fort vi kommit ut.
”Vaddå?” Sa jag och log mot henne.
”Man märkte på långa vägar hur svartsjuk du var.” Sa hon och blängde menande på mig.
”Phft, jag är långt ifrån svartsjuk på den där lille plutten Julia? Hur gammal var hon? 12?” Sa jag och skrattade till och tänkte bara på hur skrattretande allt var.
”Du hade i alla fall kunnat vara lite trevligare, för Justins skull.” Sa hon och log menande mot mig.
”För hans skull? Nja, tveksamt.” Sa jag och började gå bort mot bilen som vi parkerat en bit bort.
”Och du sa att du inte brydde dig om att han skaffat någon ny.” Sa hon och skrattade till.
”Det gör jag inte.” Sa jag och försökte återigen dölja att jag ljög.
”Jaja, whatever you say.” Sa hon och vi hoppade in i bilen.

Julia släppte av mig hemma och när jag kom in var det ingen hemma. Förmodligen var mamma och Bill på jobbet vilket var en fördel för mig för då kunde jag göra precis vad jag ville i huset. Men okej, för tillfället hade jag ingen ork till att göra något speciellt så istället satte jag mig i soffan i vardagsrummet, med min dator i mitt knä. Jag loggade in på twitter som jag inte varit inne på, på åratal. Jag möttes som vanligt av ett stigande followers antal och därefter alla tweets som var skrivna om mig. – Even if @TaylorColeman and Justin aren’t together anymore, i still hate her. - - Please, go back to Justin @TaylorColeman, i don’t want him to date that blonde whore, she’s been with every famous guy in LA. She just wants the fame. I don’t want him to get hurt. I know her, that’s why I know. - - Why did @TaylorColeman and @JustinBieber broke up, anyone who knows? - - I regret every little bad thing I said about you @TaylorColeman, you beautiful and you should be the one who dates Justin, not that blond bitch. - - I really don’t like @TaylorColeman, but I think she’s prettier than the blonde girl Justin dates now. – Det var inte lika hårda tweets längre, men det var fortfarande jobbigt att läsa vissa av dem. Men att folk hackar på Lindsey tycker jag är tråkigt, varken jag eller dem känner henne, därför borde vi inte dömma henne. Men om det stämmer som den tjejen skrev att hon bara är ute efter fame, så borde Justin få veta det.

Klockan hade börjat närma sig åtta och jag kände tröttheten som smög sig fram i min kropp. Efter kvällmiddagen som bestått av kött, pommes och bearnaisesås, tog jag mig upp till mitt rum med tunga ben och kastade mig på sängen. Jag hade ingen ork för tillfället att gå och ta bort sminket så istället låg jag kvar i sängen en stund. När jag precis höll på att somna, ryckte jag till då min telefon började burra på sängbordet. Jag tog den utan att kolla vem det var som ringde.
”Hallå?” Sa jag hest.
”Hej, det är Justin.” Sa Justin osäkert. Jag satte mig chockat upp i sängen och förstod överhuvudtaget inte varför han ringde mig. Han borde vara förbannad på mig efter mötet i stan idag.
”Hej, wassup?” Sa jag och ångrade mig direkt efter, det var helt fel val av fråga.
”Jag hade tänkt fråga dig om du ville komma till Beverly Arena, jag ska ha konsert där ikväll. Och Alfredo, Chaz, Ryan och Kenny tjatar på mig att jag ska be dig komma hit, så vad säger du?” Sa han osäkert.
”Ehm… jag vet inte riktigt… när börjar den?” Sa jag och förstod inte vad Justin höll på med. Visserligen hade han sagt att Kenny, Ryan, Chaz och Alfredo var dem som ville att jag skulle komma, men varför var det då han som ringde och inte någon av dem?
”Nio, du kommer in bakvägen då såklart.” Sa han och lät förvånansvärt glad.
”Mjo, okej… jag ska försöka.” Sa jag osäkert men glatt.
”Perfekt, då ses vi sen! Hejdå.” Sa han och jag orkade inte säga någonting tillbaka så istället lade jag bara på och hoppade upp från sängen och gick raka vägen in i min garderob för att hitta någonting att ha på mig. Det blev tillslut ett par svarta tighta jeans och ett grått slappt linne, över det tog jag bara en svart kofta och jag lät mitt hår hänga små vågigt i mittbena.
Jag gick ned för trappan och in i köket där mamma och Bill satt och tog sitt kvällsvin.
”Oj, vart ska du någonstans?” Sa mamma och kollade frågande på mig.
”Justin ringde och frågade om jag ville komma på hans konsert ikväll, så jag tänkte att jag kunde åka dit. Jag tänkte fråga om någon av er kunde köra, men eftersom ni har druckit vin så rann den frågan ut i sanden.” Sa jag och blev lite bekymrad eftersom jag förmodligen skulle få ta taxi.
”Men jag har inte druckit så mycket så jag kan köra dig.” Sa Bill och log mot mig.
”Är ni tillsammans nu igen?” Sa mamma frågande och log.
”Nej, gud nej. Det är vi verkligen inte.” Sa jag och blev smått röd i ansiktet.
”Är du redo att åka fröken?” Sa Bill som gått ut i hallen och väntade på mig.
Jag gick fram och pussade mamma på kinden innan jag försvann ut i hallen och vidare ut till bilen.

Bill släppte av mig utanför Beverly Arena och eftersom det hade börjat regna så fick jag springa mot den stora svarta dubbeldörren på baksidan av arenan. När jag närmade mig dörren såg jag att det var någon som var på väg in genom den. ”Håll dörren!” Skrek jag högt samtidigt som jag sprang fort.
När jag kom fram möttes jag av Lindsey som stod där med ett osäkert leende.
”H-hej, Lindsey.” Sa jag och log halvt mot henne.
”Hej Taylor… Ska du också se på konserten?” Sa hon och kollade frågande på mig.
”Mm… eller jag får se om jag kollar på konserten, jag kanske stannar backstage istället med Alfredo, Kenny, Chaz och Ryan.” Sa jag och började gå.
Vi möttes av en stor svart man iklädd svart kostym som blängde argt på oss.
”Tjejer ni får inte komma in här.” Sa han allvarligt och stannade framför oss.
”Eller det är ju du Taylor, Justin sa att du skulle komma.” Sa han snabbt därefter och log.
”Precis.” Sa jag och log tillbaka mot honom.
”Men hon får du tyvärr inte ta med dig in.” Sa han och vände sig mot Lindsey.
”Men… jag är… Justins…typ…flickvän.” Sa hon och blev osäker.
”Flickvän? Redan? Det tog typ flera månader innan jag blev Justins flickvän.” Sa jag och hånflinade.
”Ehm… ja, asså… vi har ju inte riktigt pratat om förhållande saken än, men jag tar det som att vi är tillsammans.” Sa hon och log brett mot mig.
”Hm, okej… du var 16 va?” Sa jag och kollade frågande på henne.
”Yes.” Sa hon överdrivet glad.
”Den åldern brukar vara förvirrande, du vet… hormoner och sånt som kommer, man har liksom inte riktigt koll på grejor, men det är någonting som du får ta dig igenom. Men för säkerhets skull, nämn ingenting om flickvän grejen för Justin än, han har egentligen lite fobi för förhållande.” Jag ljög ihop någonting och tyckte själv att jag var genial.
”Varför har han det?” Sa hon och kollade frågande på mig. Jag vände mig om mot vakten som fortfarande stod framför oss. Jag gav honom en blick som tydde på att han kunde lämna oss, vilket han gjort snabbt därefter. Jag vände mig återigen mot Lindsey som stod och kollade på mig frågande.
”Jo, saken är den att… han har lite svårt för att… få upp den.” Viskade jag.
”Va? Är det sant?” Sa hon fortfarande frågande.
”Mm, faktiskt… men, sex är ju inte allt i ett förhållande ellerhur? Man kan göra mycket annat, som att titta på film…” Sa jag och var supernöjd med mitt lilla påhitt.
”Film… ja… a-absolut.” Sa hon och jag såg att hennes leende var fakeat.
”Nu ska vi inte stå här och prata om det, kom vi går till dem andra.” Sa jag och skrattade till.

Vi kom fram till sällskapsrummet och jag öppnade dörren försiktigt. Jag möttes av Justin, Chaz, Ryan, Kenny, Scooter, Carin och Pattie som alla satt nedtrycka i de tre sofforna som fanns där.
”Taylor!” Sa Pattie och Carin i kör och flög upp från sofforna och kom fram till mig och omfamnade mig i en stor gruppkram. Vi alla tre skrattade till och vi släppte snart taget om varandra.
”Hej allihopa!” Sa jag och log brett mot alla som satt i soffan och log brett tillbaka mot mig, förutom Justin som kollade frågande på först mig och sen på Lindsey som blygt kom gåendes bakom mig.
”Maka på er tjockisar!” Sa jag och gick fram till Chaz och Ryan som tog upp en hel soffa tillsammans.
”Här finns gott om plats för dig här.” Sa Chaz och pekade på sitt knä samtidigt som han blinkade mot mig. Jag himlade med mina ögon och puttade bort honom från platsen där jag tänkt sätta mig.
”Hej baby.” Hörde jag Justin säga till Lindsey och snart nuddade deras läppar varandra vilket fick det att hugga till i min mage. Men istället för att visa det så låtsades jag som att jag varken hört eller sett något. Jag såg att Alfredo och Kenny satt och kollade på mig i ögonvrån och när jag mötte deras blickar fattade jag direkt att dem undrade vad som hände. Jag ryckte på axlarna och vi alla tre skratta till. ”Du har träffat Lindsey innan eller, Taylor?” Sa Carin och kollade glatt på mig då hon satte sig ned i soffan mitt emot. Jag nickade mot henne och jag gav henne inte direkt något brett smile tillbaka.
”När då?” Sa hon och jag visste att hon hade massa frågor på lager.
”Innan idag faktiskt, nere i stan… jag och Julia stötte på henne och Justin.” Sa jag halvt glatt.
”Jaså, vad trevligt. Du verkar helt lugn med att Justin har någon annan nu?” Sa hon och hon kunde säga det eftersom Lindsey och Justin hade gått ut ifrån rummet.
”Mm, precis. Jag kan inte göra så mycket åt det.” Sa jag och log mot henne.
”Tay, du kan göra så jävla mycket åt det… jag har nog aldrig träffat en blygare tjej än Lindsey… Justin kommer aldrig klara av att ha ett förhållande med henne. Hon har ingen humor.” Sa Chaz som hoppat in i vårt samtal från ingenstans.
”Såja, nu ska vi inte prata skit.” Sa Pattie och log.
Vi alla andra skrattade till åt det Chaz sagt och en gnista hopp började bildas inom mig men den försvann snabbt då Justin och Lindsey kom tillbaka in i rummet. Justin hade sin blick riktad mot mig och den var allvarlig. Han nickade ut mot rummet och jag förstod att han förmodligen ville prata med mig. Så jag reste mig försiktigt upp och började gå sakta mot dörröppningen. Justin kom efter mig och stängde dörren med en smäll. Han tog tag i min arm hårt och ledde mig längre bort i korridoren. Vi stannade plötsligt till och han vände mig mot honom och han blängde allvarligt på mig.
”Vad är det för skit du går och säger till Lindsey?” Sa han argt.
”Va? Skit? Jag har ingen aning om vad du snackar om.” Ljög jag och ryckte på axlarna.
”Varför har du sagt till henne att… jag inte kan få upp den?” Han viskade det sista och jag kunde knappt hålla mig för skratt eftersom man såg tydligt på honom att han tyckte situationen var jobbig.
”Tjejer i den åldern kan verkligen aldrig hålla tyst.” Sa jag och flinade till.
”Tydligen inte du heller? Och varför ljuger du om det? Vill du förstöra mellan mig och Lindsey?” Sa han och kollade frågande på mig.
”Jag skoja ju bara, jag trodde hon fattade det?” Sa jag och visste inte riktigt hur jag skulle ta mig ur denna situationen, men den var ganska komisk eftersom jag såg att Justin hade panik.
”Nä, det gjorde hon inte. I fortsättningen föreslår jag att du förblir trevlig mot henne och inte hittar på en massa saker om mig som får henne att tveka.” Sa han allvarligt.
”Haha, så du menar att hon tvekade på dig bara för att ”inte kan få upp den”? Jo, men det är verkligen en toppentjej du har hittat Justin.” Sa jag och blinkade retsamt mot honom.
Jag vet att det kanske inte är rättvist mot honom att jag är så oseriös med det hela, men jag ser det hela som en enda stor komisk röra, som snart kommer braka samman för att Justin kommer öppna sina ögon och inse att han valt fel. Inte för att jag påstår att han ska välja mig, men… eller jo, jag kanske gör det.
”Hon är oskuld Tay.” Sa han och blängde på mig.
”Jaså, inte direkt det jag har hört men okej.” Sa jag och log brett mot honom.
”Vad har du hört då?” Sa han och kollade frågande på mig.
”Att hon knullar runt med de flesta kända killarna i hollywood bara för att få status. Men jag vet ju inte, det är ju bara rykten… hon är säkert pappas ängel.” Sa jag och log.
”Okej, snälla sluta! Sluta upp med den här fasaden du har byggt upp.” Sa han spydigt.
”Vilken fasad?” Sa jag och kollade frågande på honom.
”Den här fasaden du spelar just nu… kaxigheten, låtsas som att du inte bryr dig, för det vet jag att du gör. Och snälla, var snäll mot Lindsey.” Sa han återigen allvarligt.
”Whatever Justin.” Sa jag och himlade med mina ögon och började gå mot sällskapsrummet igen.
Jag hann gå en bit innan han tog tag i min arm och vände mig om mot honom.
”Jag menar allvar Taylor. Jag vill verkligen få det att funka mellan mig och Lindsey, samtidigt vill jag få en vänskap att funka mellan dig och mig.” Sa han och kollade mig djupt i ögonen.
”Ousch, det där kändes.” Sa jag och satte min hand på mitt hjärta och därefter vände jag mig hastigt om och gick med snabba steg mot sällskapsrummet där alla fortfarande satt kvar.
Lindsey satt och blängde frågande på mig när jag kom in i rummet och jag blängde minst lika mycket tillbaka. Jag vet precis vad den där blängande blicken betydde.
”Nej, Lindsey… vi har inte haft sex. Vi har bara pratat.” Sa jag och satt mig ned i soffan. Alla blickar riktade sig på mig och Patties ögon var stora som tennisbollar. Jag såg att Alfredo, Kenny, Chaz och Ryan försökte göra allt för att inte skratta och snart gick dem en efter en ut från rummet och man kunde höra genom dörren hur dem alla stod och gapskrattade ute i korridoren. Vart Justin hade tagit vägen efter vårt samtal har jag ingen aning om och för tillfället brydde jag mig inte speciellt mycket.

Lindsey hade följt med Pattie, Carin och Scooter för att kolla på konserten medan vi andra satt kvar i sällskapsrummet istället. Tiden gick snabbt och snart var det bara tjugo minuter kvar av konserten.
”Du vet att Justin kommer lacka om du fortsätter vara le bitch mot Lindsey.” Sa Alfredo skrattandes.
”Just därför jag är det. För jag vet att det retar gallfeber på honom.” Sa jag och blinkade mot honom.
”I smell jealousy.” Sa Ryan i en pipig röst.
”Långt ifrån, ibland måste man få ha lite kul, ellerhur?” Sa jag och log frågande.
”Absolut, men se bara till att inte gå över gränsen.” Sa Alfredo och log.
”Sen när gick ni över på blondies sida? Jag trodde ni var mina homeboys?” Sa jag frågande.
”Jag kan lova dig att vi är på din sida, men be nice okey?” Sa Alfredo glatt.
”Jaja.” Sa jag och himlade med ögonen och lade mig ned i en av sofforna.

Vi stod nu i korridoren för att säga hejdå, eller jag skulle säga hejdå till alla eftersom min taxi som mamma beställt till mig, alldeles strax skulle komma. Tydligen skulle Lindsey hem samtidigt som mig så hon skulle också säga hejdå till alla, men själva hejdå grejen mellan henne och alla andra såg bara väldigt awkward ut. Istället för att stå och blänga på henne så sa jag hejdå till alla och när jag skulle säga hejdå till Justin smet Lindsey framför mig och omfamnade Justin i en stor kram och jag stod så när att jag kunde se deras tungor omfamna varandra. Jag gav ifrån mig en äcklande blick och kände återigen den huggande känslan i magen, vilket fick mig att vända mig om och gå mot utgången. Jag öppnade dörren och regnet vräkte ned utanför. Såklart hade inte min taxi kommit än och så fort dörren smälldes igen bakom mig, kunde jag inte ta mig in igen eftersom den är självlåsande. Jag suckade tungt och började gå mot arenans framsida.
”Taylor!” Hörde jag Justins röst skrika bakom mig. Jag vände mig bak och såg Justin komma springandes mot mig. Han kom fram till mig och bara den lilla biten som han sprungit hade fått honom genomblöt. ”Jag menade verkligen det jag sa innan, jag vill verkligen få en vänskap att funka mellan oss.” Sa han och andades tungt efter springturen.
”Då har jag ett villkor.” Sa jag smått irriterat eftersom bilderna från Lindseys och hans kyss fortfarande snurrade runt i mitt huvud.
”Okej, tell me.” Sa han och log.
”Om jag ska vara trevlig mot Lindsey, så får ni faktiskt respektera att folk kan bli illamående när ni står och strular mitt framför ögonen på en.” Sa jag och försökte överrösta spöregnet.
”Förlåt, jag vet att det inte är rätt mot dig. Jag har sagt till Lindsey, men hon verkar inte bry sig. Hon har nog inte fått det bästa första intrycket av dig.” Sa han och skrattade till.
”Tydligen inte.” Sa jag och log halvt mot honom.
”Vänner?” Sa han och kollade frågande på mig med ett leende.
”Vänner.” Sa jag och log tillbaka mot honom och snart omfamnade han mig i en varm kram.
Jag kände den enorma saknaden som förstorades upp inom mig och jag ville aldrig släppa. Gråten hade dykt upp från ingenstans och tår efter tår rann nu ned för mina kinder, men det fanns ingenting att oroa sig över eftersom Justin inte skulle lägga märke till det eftersom hela mitt ansikte var helt blött från regnet. ”Gråter du?” Sa han så fort vi släppt taget om varandra.
”Va? Nej… det är vatten från regnet.” Sa jag och kollade frågande på honom.
”Taylor… man ser tydligt när du gråter… eller jag gör i alla fall det.” Sa han och skrattade till och torkade bort tårarna från mina kinder.
”Antar det.” Sa jag och kollade nervöst ner i marken.
”Vi ska få det här att funka, right?” Sa han glatt.
”Absolut.” Sa jag men jag var tveksam på om jag skulle klara det, men det återstår att se.

”Hur vet du att Justin kommer vara där? Alfredo sa väl aldrig det i telefonen?” Sa Julia samtidigt som vi stod och gjorde oss iordning på toaletten hemma hos mig.
”Men Julia, vem som helst förstår ju att Justin kommer vara där.” Sa jag menande.
”Varför tackade du ja från första början då?” Sa hon och kollade på mig frågande.
”För att… jag vet inte… jag kände bara för att hitta på något istället för att sitta instängd.” Sa jag och visste egentligen inte alls vad jag skulle svara på hennes fråga. Jag vet egentligen inte varför jag tackade ja… kanske för att inte vara dum mot Alfredo? Jag vet inte.
”Jag är glad att du hänger med i alla fall, ett tag var jag rädd att du aldrig skulle komma ur din ”zombiezon”.” Sa hon och skrattade till.
”Om jag har gjort det än är jag inte riktigt säker på, men jag har det för ikväll i alla fall.” Sa jag och log.
”Tjejer, Ryan är här!” Skrek mamma från nedanvåningen och paniken steg i mitt bröst då jag inte var helt klar. Jag sprang in på mitt rum iklädd underkläder och tog på mig min svarta tubtops fodralklänning. Håret hade jag bara i mittbena och lite vågigt.
Jag mötte Julia som stod och väntade i trappan och vi gick tillsammans ned på nedanvåningen där mamma och Ryan stod och väntade. ”Hej älskling.” Sa Julia då hon kom fram till Ryan och kysste honom. ”Vad fina ni är tjejer.” Sa mamma som stod och studerade oss från topp till tå.
Jag log mot henne och gick fram och pussade henne på kinden, därefter gick vi ut till bilen som Ryan parkerat på uppfarten. ”Det var ett tag sedan man såg dig Taylor.” Sa Ryan och jag kunde på något konstigt sätt höra att han visste vad som hänt mellan mig och Justin, antar att Julia berättat.
”Jo, det var längesedan.” Sa jag och log osäkert mot honom.
”Har det löst sig mellan dig och Justin än?” Sa han och kollade frågande på mig.
Jag skakade bara på huvudet och hoppade skamsen in i bilen.
”Jag ska vara ärlig nu, jag trodde aldrig du var den där otrohetstypen.” Sa Ryan och blängde på mig i backspegeln. Jag stelnade till i kroppen så fort han sagt de och jag visste inte vad jag skulle svara.
”Lägg av! Hon har fått ta tillräckligt med skit.” Sa Julia smått irriterat.
”Vaddå? Bättre att vara ärlig ellerhur?” Sa Ryan och kollade frågande på Julia.
”Inte i detta sammanhanget.” Sa hon och röt till.
”Guys, börja inte bråka nu!” Sa jag och försökte dyka in i deras samtal lite diskret.
Dem tystnade och tystnaden kvarstod resten av bilresan till Malibu som tog tjugo minuter. När jag hoppade ut ur bilen spreds en lättnad över mig eftersom Ryan och Julia omfamnade varandra i en kram och bad om förlåtelse. Därefter kom Ryan fram till mig med en ursäktande blick.
”Förlåt, jag skulle inte sagt någonting om det.” Sa han och gjorde puppy dog minen.
”Det gör inget.” Sa jag och log mot honom och därefter gick jag mot Julia som stod vid den upplysta gången som var prydd med en röd matta, röda inhängnings rep och marschaller.
En kille öppnade den stora dubbeldörren till huset och kom ut med en stor kamera.
”Hello guys! Välkomna, jag måste bara få ta ett foto på er innan ni fortsätter in.” Sa han glatt.
Jag, Julia och Ryan tryckte ihop oss och killen tryckte av ett foto.
”Taylor, kan jag få ta ett enskilt foto på dig, jag är ett stort fan.” Sa han och log frågande.
”Haha, ett fan?” Sa jag och kollade frågande på honom, sen när blev jag någon man såg upp till?
”Ja, jag är så sjukt imponerad över att du har lyckats stå emot all skit du har fått ta. Så man kan väl på sätt och vis kalla mig ett fan, eller?” Sa han och man såg att han blev lite nervös.
”Haha, jo… visst. Då är du nog mitt första och enda fan.” Sa jag och skrattade till.
”My pleasure.” Sa han och blinkade mot mig.
Julia och Ryan flinade till och gick in genom den stora dubbeldörren medan jag stod kvar och blev fotad av fotografen. Jag hörde hur en bil svängde in på den stora uppfarten och snart hörde jag killröster som närmade sig mig.
”Tayloooooooooooor!” Hörde jag någon skrika och jag vände mig hastigt om och möttes av Ryan och Chaz som kom springandes mot mig. Chaz iklädd i mörkblå jeans och en vit farfartröja. Ryan i svarta jeans och en vit t-shirt med svart tryck på. Jag log brett mot dem och vi omfamnade varandra i en gruppkram. ”Det var längesedan!” Sa Chaz och log brett mot mig.
”J-jo…” Sa jag och blev helt tom på ord då jag såg Justin komma gåendes förbi oss, utan att rikta en enda blick på mig. Han bara fortsatte förbi och gick in genom dubbeldörren.
”Bara jag som kände av den extrema awkward moment grejen precis?” Sa Ryan och småflinade.
”I with ya bro.” Sa Chaz och de båda klickade sina knuta händer med varandra.
Jag gav dem en menande blick vilket fick dem båda att skärpa till sig. Dem drog mig till dem så att jag nu hamnade mellan dem, sedan lade dem vars en arm över mina axlar och vi började tillsammans gå in mot huset.

Huset var stort och luftigt och var fullproppat med folk. Vi möttes av en man som stod bakom en liknande bardisk. Hans blick var riktad på mig, Chaz och Ryan då vi kom innanför dörrarna vilket fick mig att känna ett obehag. ”Står ni med på listan?” Sa han då vi höll på att passera honom.
”Chaz, Ryan och Taylor.” Sa Chaz och lutade sig mot bardisken kaxigt vilket fick mig att skratta till eftersom han såg ut som världens tönt.
”Ni kan fortsätta in, trevlig kväll.” Sa mannen och log mot oss alla tre.
Vi fortsatte vidare in i vardagsrummet som var möblerat med en stor mängd soffor som var fulla med människor jag inte alls kände igen.
”Taylor! Jag trodde aldrig du skulle komma.” Skrek Alfredo så fort han fått syn på oss från en av sofforna. Han kom mot oss med ett brett leende och omfamnade mig snart i en stor kram.
”Klart jag kom, det är ju din födelsedag! Grattis!” Sa jag och log brett.
”Tack så mycket! Kom vi letar upp JB.” Sa han och drog med mig ut på den stora altanen.
”Nej, nej, nej, nej! Jag stannar gärna där inne tack.” Sa jag och kunde känna alkohollukten från Alfredo. Han stannade upp och kollade på mig frågande.
”Sen när ville du inte umgås med din pojkvän?” Sa han och höjde på sitt ögonbryn.
”Sen vi gjorde slut? Jag trodde han hade berättat?” Sa jag frågande.
”Say whaaaat? När hände det här?” Sa han och hans ögon hade förstorats till stora bollar.
”För en månad sen ungefär.” Sa jag och kollade ned på mina fötter.
”Varför det? Och varför har ingen sagt någonting till mig?” Sa han fortfarande frågande.
”Det bara blev så, det är en lång historia, som vi inte ska ta nu, det är din födelsedag!” Sa jag och skakade om honom vilket fick honom att skratta till.
”Oh, där är Julia och Ryan, kom.” Sa han och drog med mig mot Ryan och Julia som satt runt ett runt bord med några andra som jag inte riktigt kände igen.
”Wasssssssup!” Skrek Alfredo så fort han kom fram till bordet och alla riktade sina blickar mot oss, även… Justin. Våra blickar möttes, men jag klarade inte av att kolla på honom så istället vände jag bort min blick. Jag kände hur mitt hjärta dunkade fortare och gråten gömde sig någonstans inne i min kropp och bara väntade på att få komma ut. Istället för att stå där och se dum ut gick jag därifrån med snabba steg. Jag gick ned för altan trappan och möttes av en stor trädgård med en massa stengångar. Jag fortsatte rakt fram och kom till en damm som var täckt av näckrosor. Det var trädgårdsbelysningar runt om som lyste upp platsen och jag slog mig ned i gräset intill.

Jag hörde svaga fotsteg som kom närmare mig. Jag vände mig hastigt om och kunde skymta Julia som kom gåendes. Hon satte sig ned bredvid mig på gräset och vi båda satt tysta en stund.
”Hur mår du?” Sa hon och kollade bekymrat på mig.
”Jag trodde jag skulle klara det, men tydligen inte.” Sa jag och suckade tungt.
”Det kommer lösa sig ska du se.” Sa hon och tog sin arm runt mig och drog mig till henne.
”Ska jag vara ärlig så tror jag inte det.” Sa jag och en tår rann nu ned från min ena kind.
”Säg inte så! Försök prata med honom istället.” Sa hon menande.
”Hur ska jag kunna göra det när han in princip hatar mig Julia?” Sa jag gråtandes.
”Tay, han hatar inte dig!” Sa hon och nästan skrattade till lite.
”Vaddå, så jag ska komma fram till honom ”Hej Justin, kan vi pra…”.” Hann jag säga innan jag upptäckte att vi inte var ensamma längre.
”Julia, skulle jag kunna få prata med Taylor ensam?” Sa Justin som dykt upp bakom oss.
Julia satt kvar en stund och bara stirrade häpet på Justin innan hon kopplade att han precis bett henne gå härifrån för att han vill prata med mig ensam. Jag själv visste inte riktigt hur jag skulle reagera. När Julia gick iväg och Justin slog sig ned bredvid mig torkade jag diskret bort mina tårar.
Vi satt tysta en stund och jag började känna den pinsamma stämningen som spred sig runt om oss.
”Vad var det du ville prata om?” Sa jag och sneglade osäkert på honom.
”Hur kunde det bli såhär Taylor? Jag tyckte allt var perfekt mellan oss…” Sa han och suckade.
”På grund av att jag gjorde någonting som jag ångar så fruktansvärt mycket.” Sa jag och försökte tränga bort gråten som var på väg att bryta ut ännu en gång.
”Varför gjorde du de?” Sa han och vände sitt ansikte mot mig.
”Jag vet inte… det bara blev så och jag ångrar det så otroligt mycket Justin, du måste förstå det.” Sa jag och jag kunde inte hålla inne gråten längre.
”Dem orden kan inte få mig att förlåta dig Taylor.” Sa han menande.
”Men säg då vad jag kan göra för att du ska förlåta mig!” Sa jag högt och grät.
”För tillfället vet jag inte. Det kommer ta lång tid innan jag kan lita på dig igen.” Sa han med en suck.
”Jag gör vad som helst, bara du förlåter mig.” Tår efter tår rann nu ned för mina kinder.
”Jag vet inte Taylor.” Sa han och kollade mig djupt i ögonen.
”Jag är så ledsen Justin, jag är verkligen ledsen för det jag gjorde mot dig. Jag förstår inte hur jag kunde vara så dum, som lät det hända. Jag har tagit bort Vincents nummer och jag vill aldrig mer ha någon kontakt med honom. Det var det största misstaget jag någonsin har gjort och jag lovar dig att det aldrig kommer hända igen, men snälla bara förlåt mig, jag klarar inte av smärtan längre, du är den enda som kan tar bort den Justin, du är den enda, fattar du? Den enda!” Sa jag gråtandes och precis när jag avslutat sista meningen drog Justin mig mot hans famn och höll om mig.
Vi satt sådär ett tag. Plötsligt vet jag inte vad som hände men jag drog mig ur hans grepp och innan jag hann tänka på vad jag höll på med pressade jag mina läppar mot hans. På något konstigt sätt så besvarade han kyssen vilket förvånade mig. Kyssen varade dock inte så länge som jag hoppats.
”Taylor, jag kan inte.” Sa han plötsligt och kollade ned i gräset.
”Varför inte?” Sa jag snyftande och kollade frågande på honom.
”Jag har träffat någon annan…” Sa han och orden satte sig som pilar i mitt hjärta och försökte slita det i stycken. Jag bara satt tyst och visste inte vad jag skulle säga. Det kändes som att min andning försvårades och en obehaglig känsla slingrade sig längs ryggraden.
Justin hade rest sig upp och var på väg därifrån. ”Förlåt.” Sa han tyst innan han försvann i mörkret. Kvar satt jag, förstörd, sliten i stycken, krossad, förlöjligad, med så många frågor utan svar.

En månad senare.

Det känns som att mitt liv försvunnit någonstans och att jag inte kan hitta tillbaka till det. Man kan in princip säga att jag stängt in mig själv i en månad. Igår kom mamma in på mitt rum och slet loss mina lakan från sägen eftersom dem inte blivit tvättade på länge.
Inte ens Julia, min bästa vän, som varit hos mig mesta dels av tiden sen hon kom hem från turnén, har fått någon kontakt med mig. Jag har varit som en vandrande zombie, eller jag är fortfarande det och jag är inte säker på om jag någonsin kommer komma tillbaka till mitt vanliga jag.
Jag har inte ens orkat få tag på Justin, fast det är en sak jag kanske borde göra. Men jag har känt att det inte ens är lönt att försöka eftersom jag vet att han ändå inte kommer svara när jag ringer.
Pattie har dessutom ringt till mig, men jag svarade inte så hon skickade sms istället där hon frågade vad det var som hade hänt mellan mig och Justin eftersom han själv vägrar berätta något. Jag vet att jag kanske borde ha svarat men istället tog jag bara mobilen och slängde in den i garderoben, och där har jag låtit den ligga i snart tre veckor, helt orörd.

”Gumman, vill du ha frukost?” Sa mamma som kom smygandes in genom dörren till mitt rum.
Jag vände mitt huvud sakta mot henne och gav henne ett långsamt skak på huvudet.
”Du måste äta något, du har snart inte ätit på en vecka.” Sa hon allvarligt.
Jag blängde bara på henne och hon förstod nog att mat inte var det första jag tänkte på just nu.
”Billboard Awards är ikväll, ska vi kolla på det tillsammans på tv’ n?” Sa hon och försökte låta glad.
Jag skakade återigen på mitt huvud, väl medveten om att Justin skulle dit och att jag egentligen skulle följt med honom om jag nu inte fuckat upp allting, som jag är så himla bra på att göra.
”Jag ska kolla på det i alla fall, du kan ju bestämma dig senare.” Sa hon och log mot mig.
Det uppstod en lång tystnad och jag kände att jag bara ville resa mig upp och putta ut mamma från rummet och låsa dörren efter mig, men hon har gjort alldeles för mycket för mig den senaste månaden så hon förtjänar inte att behandlas dåligt av mig.
”Jag och Bill ska nog ner till stan lite senare för att anställa trädgårdsmästare och poolskötare, du vill inte följa med?” Sa hon och jag märkte på henne hur mycket hon verkligen försökte.
”Jag stannar hellre hemma.” Sa jag hest och tyst, och både jag och mamma blev nog lite förvånade över att jag öppnade munnen som jag haft stängd i flera veckor.
”Okej, älskling. Ring om du behöver någonting.” Sa hon och smekte mig försiktigt på kinden.
”Inte så lätt när jag slängt in mobilen i garderoben.” Sa jag fortfarande hest och tyst.
Istället för att säga någonting gick mamma ut från mitt rum med ett brett leende. Jag visste att hon var glad att jag fått fram något ord överhuvudtaget.

Justins version.

”Ikväll är det mycket som står på spel Justin, jag vet att du har mycket som går runt i dina tankar för tillfället, men om du bara skulle kunna lägga det åt sidan för någon timme så skulle det vara perfekt.” Sa Scooter som gick bredvid mig på flygplatsen i Las Vegas.
”Jag kan ju alltid försöka, jag menar det har ju funkat innan så.” Sa jag och log mot honom.
”Du har fortfarande ingen lust att berätta vad som har hänt mellan dig och Taylor?” Sa han och sneglade osäkert på mig och han visste att svaret skulle bli nej. Jag skakade på huvudet och böjde det snabbt ned mot golvet. Han tog sin hand på min axel och vi var snart ute vid parkeringen där bilen som skulle hämta upp oss väntade.

”Röda mattan är klockan sju, sen börjar allting klockan åtta. Det är bäst om vi kommer så sent som möjligt så slipper vi sitta och vänta.” Sa Scooter samtidigt som jag stod och byta om på hotellrummet.
”Vem är det jag sitter bredvid?” Sa jag och kollade frågande på honom.
”Bredvid mig och din mamma.” Sa han och log mot mig.
Jag blev lättad över att det inte var någon annan. Scooter hade visserligen fått ta Taylors plats. Samma dag i Spanien som hon sagt att hon ville följa med så fixade vi en plats åt henne. Men istället för att jag skulle ge bort den till någon annan så bestämde sig Scooter för att följa med.
”Vad ska du säga om folk frågar vart Taylor är då?” Sa Scooter plötsligt och kollade på mig frågande.
”Sanningen… att jag inte vet?” Sa jag lite små nonchalant och var inte alls på humör för att snacka om Taylor. Jag har tänkt på henne alldeles för mycket den senaste tiden och det är först nu som jag åtminstone kan förtränga det, eller i alla fall lite.
”Folk kommer börja snacka så småningom Justin…” Sa Scooter menande.
”Då får dem väl göra det, de är inte mitt problem. Det är inte så att jag bryr mig speciellt mycket, Taylor kanske gör, men ska jag vara ärlig skiter jag i det fullständigt.” Sa jag smått irriterat.
”Justin, vad hände egentligen mellan dig och Taylor?” Sa Scooter och satte sig ned på soffan.
Jag vände mig om mot honom och suckade tungt. Jag antar att han aldrig kommer sluta fråga.
”Jag orkar inte prata om det Scooter, inte idag. Du om någon borde tycka att jag inte ska tänka på negativa saker.” Sa jag och flinade till mot honom.
”Jo, okej… du har rätt.” Sa han och log mot mig samtidigt som han reste sig upp från soffan och gick bort till sin dator väska som är fullproppad med papper.
”Hur får din dator ens plats i den väskan?” Sa jag och skrattade till samtidigt som jag stod och fixade mitt hår i spegeln.
”Organiserad kallas det.” Sa Scooter och blinkade skämtsamt mot mig.
”Jo, jag ser det.” Sa jag och himlade med ögonen och fortsatte att fixa mig.
”Hur mycket är klockan förresten?” Sa jag snabbt därefter.
”Sex, så du har en timme på dig att göra lite vad du vill, sen måste vi åka.” Sa Scooter och log.

Klockan är halv åtta och vi satt nu i bilen på väg till Billboard Awards. Det känns så konstigt att sitta här utan Taylor som egentligen skulle varit med mig ikväll. Jag har fortfarande inte riktigt förstått hur hon kunde vara otrogen och det känns skönt att jag inte har haft någonting att göra med henne den senaste månaden. Jag har tänkt på henne non stop och jag fattar inte hur hon inte kan ha hört av sig egentligen? Om det var jag som varit boven i det hela hade jag försökt få tag på henne tills hon svarade, men hon verkar inte bry sig. Det är jävligt tråkigt att det blev som de blev, men alla funkar inte ihop, så är det helt enkelt. Fast jag såg en framtid med henne så måste jag på något sätt bearbeta bort det dag för dag och lämna henne bakom mig.
”Älskling, svara nu bara på de frågor du själv tycker är lämpliga.” Sa mamma innan vi skulle hoppa ut ur bilen. Jag nickade glatt mot henne och snart öppnades dörren av chauffören och vi alla tre hoppade ut ur bilen. Mamma och Scooter gick inte röda mattan, dem fick gå ett annat håll. En kort blond tjej kom fram till mig, hon var svartklädd och hade en öronsnäcka i örat.
”Du kan följa med här Justin.” Sa hon och log mot mig. Hon vände sig om och jag följde efter henne in på röda mattan. Det var en stor mängd fotografer och journalister där och jag bara väntade på att dem skulle börja med frågorna. Jag ställde mig framför fotograferna och lät dem fota mig, jag kunde även höra hur dem frågade vart Taylor var, men jag ignorerade dem och fortsatte vidare bort till Guiliana Rancic som jobbar för E!. ”Justin Bieber, it’s so nice to see you. How are you?” Sa Guiliana så fort jag kom inom räckhåll. ”I’m fine, thanks. It’s an amazing night.” Sa jag och log.
”Are you riding solo tonight or is Taylor here with you?” Sa hon och jag blev plötsligt tom på ord.
“Ehm… you know… I’m definitely riding solo tonight.” Sa jag och blinkade mot henne.
”So the rumor is true? That you and Taylor broke up?” Sa hon och kollade på mig nyfiket.
”Don’t believe everything you hear.” Sa jag och log brett. Det kändes på något sätt inte rättvist mot Taylor att säga att vi gjort slut. Fast att jag egentligen inte bryr mig överhuvudtaget om henne, så känns det bara så fel.
”Well that was a good answer. It’s too bad that she isn’t here with you today, i really wanted to meet her.” Sa Guiliana och la på en bekymrad ton på rösten.
”Maybe another time.” Sa jag och log brett mot henne vilket gjorde att hon också log tillbaka.
”I hope so. Well, i guess you have to move on now, but i hope we’ll see eachother soon. And good luck tonight!” Sa hon och kramade om mig.
”Thank you!” Sa jag och log in mot kameran.

 

Taylors version.

Jag hade på något sätt lyckats ta mig upp ur sängen och in i garderoben för att hitta min telefon. När jag till slut hittat den i all röra bland kläderna, såg jag att jag hade 5 olästa sms från Melody, 2 från Vincent och 3 missade samtalt från… Alfredo? För tillfället orkade jag varken läsa smsen eller ringa upp Alfredo. Istället gick jag ned till vardagsrummet där mamma satt framför tv’ n.
”Vart är Bill?” Sa jag så fort jag satt mig ned i soffan bredvid henne.
”Han var tvungen att jobba över, han kommer nog inte komma hem förrän inatt.” Sa hon och log.
”Har Billboard börjat än?” Sa jag frågande.
”Det är röda mattan nu, kan du inte kolla på det tillsammans med mig?” Sa hon och halv log.
Jag suckade tungt och satte mig till rätta i soffan. Precis när jag svept en av de bruna filtarna om mig hörde jag en röst på tv’ n som lät väldigt bekant. Jag tvekade för en sekund att kolla upp, men jag var alldeles för nyfiken för att vägra. Jag kollade upp och möttes av Justins ansikte som täckte hela tv skärmen. Det högg till i bröstet och jag kände att jag skulle börja gråta vilken sekund som helst.
Speciellt då han sa ”Ehm… you know… I’m definitely riding solo tonight.”.
Jag såg i ögonvrån att mamma satt och sneglade på mig, men jag försökte ignorera henne, för jag visste att så fort jag skulle vända mig om mot henne så skulle hon börja ställa sina jobbigt mammiga frågor. Istället satt jag tyst igenom hela programmet och fick tränga tillbaka gråten varje gång Justin dök upp på tv skärmen. Han såg inte alls ledsen ut, han kanske redan har gått vidare? Han kanske redan har skaffat sig någon ny? Alla frågorna fick mig att må illa.

Efter programmet gick jag med tunga steg upp på mitt rum och kastade mig ned i sängen. Jag tog upp min mobil och gick igenom smsen från Melody, vilket bestod av – Jag finns här för dig.- - Just give me a call, i love you. - - Allt kommer lösa sig. <3 - - Försök prata med honom, ni kan väl i alla fall försöka lösa de så ni skiljs åt som vänner? - - Tveka inte på att ringa mig. <3 – Jag raderade dem alla och orkade för tillfället inte svara tillbaka. Jag öppnade upp Vincents sms – Baby, jag saknar dig. - - Vill du träffas? – Sen när blev jag hans baby? Jag vill inte ha med honom att göra. Jag blev så ilsken att jag raderade hans nummer och till en början kändes det riktigt bra, men så fort tankarna om kvällen då han och jag var här inne på mitt rum, hann ikapp mig blev jag återigen dyster.
Jag gick in på mina missade samtal och tryckte tveksamt på Alfredos nummer.
”Hola chica!” Svarade Alfredo efter några signaler.
”Hej, du hade ringt.” Sa jag hest.
”Ja, vart har du hållt hus? Jag trodde jag skulle få träffa dig nu när vi kom hem från turnén.” Sa han och skrattade till.
”Jag har bara varit hemma.” Sa jag och försökte låta så glad som möjligt.
”Jaha, jaja… vet du vart JB håller hus? Jag har inte snackat med honom sen vi kom hem.” Sa han och lät på något konstigt sätt orolig?
”Billboard awards antar jag.” Sa jag nonchalant.
”Just de, det glömde jag helt bort. Men du… nu vill jag komma till saken som faktiskt är anledningen till att jag försökt få tag på dig… Jag fyller ju år på lördag, och jag har hyrt ett stort hus i Malibu där jag ska ha min födelsedags fest, och både du och jag vet att det inte blir någon fest utan dig? Så vad säger du, du kommer va?” Sa han och lät överdrivet glad.
”Nja, jag vet inte om jag kan.” Ljög jag.
”Jaså, vad har du för andra planer då?” Sa han frågande.
”Eller… jag kanske kan komma. Vilken tid i såfall?” Sa jag och var ändå sugen på att få komma ut och göra någonting, så varför inte komma på hans födelsedags fest då?
”Klockan nio, du kan komma senare om du vill, men det är från nio.” Sa han glatt.
”Ja, okej… men jo, jag ska försöka komma.” Sa jag och försökte spela glad.
”Härligt! Men då ses vi på lördag Tay!” Sa han fortfarande glatt.
”Absolut.” Sa jag tillbaka och jag hade för tillfället ingen tanke om att Justin förmodligen skulle vara där. Det var någonting jag så småningom kom på vilket fick mitt hjärta att hoppa några extra slag.

En vecka senare.

”Vilket jävla fett hus.” Sa Melody då hon kom innanför ytterdörren då hon var den första gästen till vår inflyttningsfest. Jag log brett mot henne och kläderna jag bar var ett par ljusa jeansshorts, en svart tuptob och ett brunt flätat skärp i midjan.
”Är det mycket folk som ska komma?” Sa hon då vi var på väg upp till mitt rum.
”Ja, ganska… det är många från Bills jobb, mammas jobb, sen hela släkten och sen har ju mamma bjudit hit Vincent som vi träffade på Cypern, kommer du ihåg honom?” Sa jag frågande.
”Ojoj, vad säger Justin om det?” Sa hon och gav mig en jobbig blick.
”Han vet inte att han kommer. Vi har inte pratat sen hans födelsedag förra veckan… han kommer hem imorgon.” Sa jag och kände mig skamsen som inte nämnt någonting om inflyttningsfesten för Justin.
”I smell drama.” Sa Melody samtidigt som hon satte sig ned på min säng med ett hånflin.
Jag ignorerade det hon just sagt och fick lite panik över vad Justin skulle säga om han fick reda på att Vincent varit här. Mitt i mitt tänkande avbröts jag då min telefon burrade till i min ficka.
”Hallå?” Sa jag utan att ha kollat på skärmen vem det var som ringde.
”Taylor, det är Vincent!” Sa Vincent glatt.
”Hej! När kommer du?” Sa jag snabbt.
”Jag är på väg, men du jag hade tänkt fråga dig om det är okej att jag tar med mig några vänner?” Sa han och lät osäker, förmodligen eftersom han inte visste riktigt vad jag skulle svara.
”Hur många är dem?” Sa jag frågande.
”8 st… jag vet att det är lite för många, men dem är riktigt schyssta!” Sa han glatt.
”Nja, jag vet inte… jag måste nog snacka med mamma först.” Sa jag tvekande.
Jag gick ned på nedanvåningen och in i köket som hade fyllts av gäster. Jag letade upp mamma som stod och pratade med Julias mamma Vivianne.
”Hej snäckan!” Sa Vivianne då jag kom fram till dem.
”Hej vivi!” Sa jag glatt och kramade om henne.
”Mamma, jag måste prata med dig.” Sa jag och gav mamma en menande blick.
Mamma nickade mot mig och följde med mig ut i hallen som var folktom.
”Du vet Vincent som du bjöd hit, du vet förra veckan från möbelvaruhuset?” Sa jag frågande.
”Aa, ska han inte komma eller?” Sa mamma helt oförstående.
”Jo, men han undrade om han kanske skulle kunna få ta med sig åtta kompisar?” Sa jag osäkert.
Hon stod och tänkte en stund och jag var säker på att hon skulle säga nej.
”Okej, men då får ni vara i vardagsrummet, för vi ska ju sitta i tältet ute i trädgården.” Sa hon och log mot mig. Jag sken upp i ett leende och tryckte mobilen mot örat.
”Det gick!” Sa jag glatt.
”Härligt, men vi kommer om tio minuter typ. Hej!” Sa han charmigt och lade på luren.

Efter tjugo minuter hade killarna kommit, vi hade även ringt hit Khloé, Theresa och Erica eftersom jag och Melody inte ville vara dem enda tjejerna. Vi hade alla slagit oss ned i vardagsrummet och jag hade kopplat in min dator i högtalarna till tv’n och utan förvarning började killarna lasta upp vodkaflaska efter vodkaflaska på soffbordet.
”Ehm, det är nog bäst för er att varken mamma eller min styvpappa får syn på det där.” Sa jag och blängde på flaskorna som dem lastat upp.
”Det är lugnt, om dem kommer in så tar vi ner det på golvet bara.” Sa Vincent och log brett.
”Har du glas?” Sa Jacob, en av Vincents kompisar.
Jag gick ut i köket och hämtade in glas åt oss alla, jag tog såklart för givet att vi tjejer också skulle få smaka och det blev vi också. Snart hade jag blivit bjuden på fem glas och jag hade svept alla i ett svep. Varken mamma eller någon annan av våra gäster hade kommit in i huset, så istället för att jag skulle sitta och vara tråkig hela kvällen så släppte jag loss alla trådar i kroppen.

”Kan man kanske få en private tour runt om i huset?” Sa Vincent och log brett mot mig.
”Absolut.” Sa jag lite småsluddrigt. Har jag glömt att nämna att jag är väldigt lättpåverkad?
Jag tog tag i hans hand och ledde honom upp på ovanvåningen. Jag visade honom toaletten, mammas och Bills sovrum och de andra två gästrummen. Vi fortsatte vidare till mitt rum och när vi kom in där släppte jag taget om hans hand och vände mig om mot honom med ett brett leende.
”Jävlar vad fint.” Sa han och såg imponerad ut. 
”Det börjar bli i alla fall, jag har inte köpt alla möbler än.” Sa jag och fylle log.
”Du är också ganska fin.” Sa han och log sitt charmiga leende mot mig samtidigt som han började närma sig mig. Jag fick lite panik och backade bakåt för att inte komma för nära honom. Snart bromsade en vägg upp mig och han tryckte mig hårt mot den. Våra läppar nuddade vid varandra och jag vet inte vad som flög i mig men jag lät allting fortsätta. Han lyfte upp mig och tryckte mig hårdare mot väggen samtidigt som våra läppar kysstes passionerat.
Jag kände plötsligt hur min mobil burrade till i min bakficka på mina shorts. Jag tryckte bort Vincent som släppte ned mig på golvet. Jag rättade till min tubtop som hamnat på sniskan. Skärmen visade ett inkommande samtal från Justin. Mitt hjärta började banka fortare och det som nyss hänt kom som en flygande bomb rakt in i min mage. ”H-hallå?” Sa jag osäkert.
”Kom ut.” Sa Justin som lät pigg och glad.
”Va? Vart är du?” Sa jag frågande.
”Utanför, kom.” Sa han och skrattade till.
”Hur visste du vart vi flyttat?” Sa jag fortfarande frågande.
”Din mamma berättade över sms innan idag, jag ville göra det till en överraskning.” Sa han glatt.
Mitt hjärta började banka ännu fortare och jag kände att min andning blev svårare. Mina ben försökte vika sig under mig och Vincent stod framför mig och små log samtidigt som han kollade frågande på mig. Jag tog min hand i ansiktet och jag kände hur gråten trycktes upp i halsen. Hur kan jag vara så korkad? Hur kan jag dricka så mycket att jag inte ens kan kontrollera mig själv? Hur kunde jag låta detta mellan mig och Vincent hända? Hur kan jag göra så mot Justin? Hur kan jag göra så mot den personen som sagt att han älskar mig, hur kan jag ens göra så mot den personen jag älskar och som även nu står utanför mitt hus och som jag saknat så oerhört mycket?
”Jag kommer ut.” Sa jag snabbt och lade på luren.
”Vem var det?” Sa Vincent med ett leende på läpparna samtidigt som han närmade sig mig.
Hans händer smekte mina höfter och denna gången lät jag det inte gå längre. Istället slet jag loss hans händer och kollade chockat på honom. ”Du och dem andra, stannar här inne!” Sa jag samtidigt som jag sprang ut från mitt rum. Då jag sprang ned för trappan kände jag tårarna tryckas upp ur ögonen. Jag kom ned i hallen och mötte Melody och Jacob som stod och kysstes mot väggen. Melody vände sig om och våra blickar möttes. Hon vände sig mot Jacob och bad honom gå in till de andra. Hon kom fram till mig och tog tag i mina armar. ”Tay, vad har hänt? Var är Vincent?” Sa hon chockat.
”Melody, jag fattar inte hur jag kunde låta det hända.” Sa jag samtidigt som jag bröt ut i gråt.
”Gumman, vad har hänt?” Sa hon chockat och frågande.
”Vincent och jag… oh jag vill inte ens tänka på det. Justin är utanför.” Sa jag och kände att jag aldrig skulle klara av det här. Hur kunde jag vara så dum?
”Oh my god…” Sa hon samtidigt som hon släppte mig och såg fundersam ut.
”Sluta…” Sa jag och försökte torka bort mina tårar, fast dem fortsatte bara rinna.
”Hade ni… sex?” Sa hon frågande.
”Nej, gud nej! Vi bara kysstes och ohhhhhh, vad ska jag göra?” Sa jag gråtandes.
”Du måste berätta för Justin.” Sa hon allvarligt.
”Han kommer aldrig förlåta mig.” Sa jag och tänkte på hur Justin skulle reagera.
”Du måste.” Sa Melody samtidigt som hon puttade mig mot dörren.
Jag tog tag i handtaget och tvekade i någon sekund innan jag öppnade dörren och såg Justins kropps kontur borta vid grinden. Jag torkade bort tårarna som fortfarande rann ned för kinderna och försökte sansa mig. Jag gick med sakta steg bort mot honom och när han såg mig sken han upp i ett brett leende. Men så fort han såg att jag grät sjönk leendet till en orolig blick.

 

Justins version.

Jag blev så glad då jag såg Taylor komma gåendes från husets ingång. Men så fort jag såg att hon grät blev jag orolig och det skar i mitt hjärta av att se henne ledsen.
Hon öppnade grinden och gick fram till mig, jag omfamnade henne i en stor kram och det var längesedan jag hörde henne gråta så här mycket.
”Taylor, vad har hänt?” Sa jag och tog tag i hennes ansikte och kollade henne djupt i ögonen.
Hon fick inte fram några ord, utan hon stod bara där och grät.
”Snälla, berätta vad som har hänt?” Sa jag och blev orolig över att det hänt något allvarligt.
”J-a-ag kan… inte.” Fick hon fram genom sina snyftningar.
”Du måste, jag klarar inte av att se dig så här ledsen.” Sa jag allvarligt.
”Du… kommer aldrig… förlåta… mig.” Sa hon hackandes.
Jag började fundera över vad det var hon ville få sagt med det hela… vad hade hon gjort som jag aldrig skulle förlåta henne för? Hon hade låtit helt normal i telefonen?
”Vad har hänt?” Sa jag och nu började känna lukten av alkohol från henne.
”Det var inte meningen att det skulle hända. Jag lovar att jag inte gjorde det med flit, det bara hände.” Sa hon stressat och hon grät samtidigt som hon sa det.
”Vad gjorde du inte med mening?” Sa jag och kollade på henne frågande.
”Jag och Vincent… Justin, du måste förstå att det inte var meningen, det bara hände och det kommer aldrig hända igen.” Sa hon snabbt och kollade ned i marken.
”Du och Vincent har gjort vad?” Sa jag frågande och jag kände hur ilskan bubblade upp inom mig.
”Vi kysstes… Oh Justin, förlåt… det var inte meningen att det skulle hända. Jag vet inte vad som flög i mig, jag borde ha slutat då han pressade sina läppar mot mina.” Sa hon och jag kände hur hennes ord blev mindre och mindre betydelsefulla. Istället för att kolla på hennes kollade jag åt ett helt annat håll och jag kan inte beskriva känslan jag kände inom mig. Plötsligt närmade Taylor sig mig och försökte omfamna mig i en kram, men istället för att besvara kramen slog jag bort hennes armar.
”Rör mig inte!” Skrek jag och hon kollade upp på mig chockat.
”Justin, snälla… förlåt!” Sa hon och grät nu lika mycket som hon gjorde då hon precis kom ut.
”Att du ens har mage till att komma ut här och ta dina äckliga händer runt min kropp.” Sa jag och kände mig äcklad över att hennes tunga precis varit inne i en annan killes mun.
”Justin, du måste förstå mig… jag gjorde det inte med mening.” Sa hon gråtandes.
”Men ändå så gjorde du det?” Sa jag och kollade argt och frågande på henne.
”Jag vet inte vad som hände, men det bara hände och det kommer aldrig hända igen.” Sa hon snabbt.
”Du är ett stort skämt Taylor.” Sa jag och hånflinade mot henne.
”Justin… sluta!” Skrek hon och jag blev chockad över att det ens fanns någon kraft kvar inom henne.
Jag ryckte på mina axlar och orkade inte stå kvar och se henne. Jag vände mig om och gick mot min bil jag parkerat en bit bort. Jag hörde henne gråta bakom mig, men jag orkade för tillfället inte bry mig om henne överhuvudtaget. Hon hade gått för långt och jag är rädd att jag aldrig kommer kunna förlåta henne. Att det var Vincent, killen från Cypern, som också var inblandad gjorde det hela ännu mer äckligt. Jag skulle aldrig kunna tänka mig Taylor vara otrogen, men jag hade visst fel.
Jag satte mig i bilen och jag satt där ett tag i tystnad och gick igenom allting i huvudet. Jag kunde inte förstå det, det kändes som en dröm och en del av mig hoppades på att det var det.
Jag började tänka tillbaka på tiden jag och Taylor haft tillsammans och allt kände bara väldigt sorgligt. Inte det bästa avslutet på ett förhållande precis. Jag kände gråten som tryckte sig sakta upp i halsgropen, men jag kämpade emot den. Jag tänkte inte gråta över henne. Istället blev jag förbannad och slog till ratten så att det började värka i handen. ”Välkommen hem Justin.” Sa jag till mig själv och suckade tungt samtidigt som jag startade bilen och körde iväg, iväg från tjejen jag älskar.

Tre veckor senare.

”Mamma, vi kan inte låta Bill betala det här… det är alldeles för mycket.” Sa jag chockat samtidigt som min blick var riktad mot det stora huset framför mig.
”Det är nog lite för sent för det nu gumman, eftersom han betalade in igår.” Sa mamma och skrattade till. Jag vände mig chockat mot henne och visste inte riktigt vad jag skulle säga.
För tre veckor sedan då jag, mamma och Bill kom hem från Israel så hade det blivit en massa prat om att Bill skulle flytta in till oss (inte för att det skulle blivit någon skillnad eftersom han så gott som bott hos oss sen dem började dejta). Men eftersom Bill jobbar på en mäklarbyrå kom mamma med idén om att vi skulle köpa ett nytt hus. Jag trodde till en början att storleken på det nya huset skulle bli som mitt och mammas hus, men nu står jag här framför det extrema huset och har nästan tappat andan. Mamma hade fått olika ritningar på hus som Bill plockat fram och när hon fick se ritningen och bilder på detta huset bestämde hon sig direkt för att det skulle bli vårt nya hem. Bill hade gått med på det och erbjöd sig att betala för hela paketet. Hur han fått pengar till det undrar jag, men mamma säger att han har en god ekonomi, vilket jag aldrig riktigt lagt märke till tidigare. Men huset bevisade det ganska mycket så att säga. Det var första gången för mig idag att få se huset, och det var även idag det var inflyttningsdatum. Att dem kunde fått sålt mitt och mammas hus så fort, kan jag inte förstå, men har man en styvpappa som är mäklare så antar jag allt är möjligt.
Jag kan inte påstå att jag är missnöjd med det nya huset, men det gamla huset har så många minnen som jag måste lämna bakom mig. Men jag kanske ska se det hela från den ljusa sidan, det blir en ny start. Samtidigt som jag lämnar en massa glada minnen bakom mig så lämnar jag även de negativa minnena där. Och jag som alltid har velat bo närmare havet, får väl helt enkelt lägga den drömmen åt sidan, eftersom vi nu har flyttat längre upp i bergen i de mer ”finare” områdena, som mamma kallar det. Men jag ska inte förstöra detta för henne, hon verkar så lycklig och om jag bara hänger läpp så kommer det även dra ner hennes humör.

”Så vad tycker du?” Sa mamma och vi stod nu i det stora och ljusa köket.
”Wow säger jag bara.” Sa jag och gav ifrån mig en chockad blick.
”Det är fortfarande mycket möbler som fattas, men det tänkte jag att vi kunde åka och köpa idag.” Sa hon och log brett mot mig.
”För vilka pengar då?” Sa jag och kollade frågande på henne.
”Med det här.” Sa hon och tog upp ett kreditkort från sin plånbok.
Jag skakade bara på mitt huvud och orkade inte ens fråga henne vart hon fått tag på det. Förmodligen Bill. Men om hon nu fått tillåtelse till att handla möbler för det, så fine by me.
”Vart är mitt rum då?” Sa jag och var nyfiken på vilket rum dem valt ut till mig.
”Om du går ut i hallen och går upp för trappan, sen är det första dörren till vänster.” Sa mamma som var helt inne i att gå igenom en massa papper som hon lagt upp på diskbänken.
Jag gick ut i hallen och uppför den beigea trappan. Jag gick direkt till vänster och öppnade den vita dörren. Jag möttes av ett tomt stort och ljust rum. Väggarna var vita och golvet var i träslaget ek. Det fanns fyra fönster som var stora och de släppte även in enormt med ljus. Jag hade utsikt ut över LA vilket var ett av kraven jag hade om jag skulle gå med på att flytta och jag är glad att mamma lyssnat på mig. Jag upptäckte en dörr i rummet som jag försiktigt öppnade. Till en början trodde jag att det var en städskrubb jag kommit in i, men efter ett tag förstod jag att det var min garderob. Den var inte större än en mellanstor hiss, men den skulle passa mig perfekt.

 

"När är det Justin kommer hem?” Sa mamma samtidigt som vi satt i bilen, på väg till möbelaffären.
”Nästa vecka tror jag.” Sa jag och log mot henne och det pirrade till i magen då jag kom att tänka på att det bara var en vecka kvar tills jag skulle få träffa honom. 
”När är det han fyller år nu igen?” Sa hon och kollade nyfiket på mig.
Mitt hjärta stannade till för en sekund och jag tog panikslaget upp min mobil från min väska och insåg att dagens datum var den 1a mars. Jag började andas snabbt och mamma kollade oroligt på mig.
”Gumman, lugna ned dig… vad är det som har hänt?” Sa hon och släppte sin ena hand från ratten och satte den på min axel.
”Justins födelsedag är idag och jag hade helt glömt bort det.” Sa jag med en bekymrad röst. 
”Men det är väl bara och ringa honom och berätta att du har mycket att göra i och med flytten?” Sa hon och som alltid annars försöker hon komma på den bästa lösningen.
”Mamma, en flickvän ska inte glömma bort sin pojkväns födelsedag?” Sa jag smått irriterat. 
”Sluta larva dig, ring bara och låtsas som ingenting har hänt, okej?” Sa hon och flinade åt mig. 
Jag suckade tungt och tryckte upp Justins nummer och tryckte på ring. 
”Hey baby!” Hörde jag Justins röst säga efter några signaler.
”Grattis på födelsedagen!” Sa jag högt och skrattade till.
”Aw, tack! Du ska inte behöva slösa pengar på att ringa hit och säga det.” Sa han med en gullig röst.
”Klart jag måste? Jag saknar dig.” 
”Jag saknar dig med babe, men jag kommer till LA om en vecka.” Sa han och han lät glad. 
”En vecka kommer kännas som flera år. Förresten… vi har flyttat.” Sa jag och kände saknaden. 
”What? När hände detta?” Sa han och lät förvånad. 
”Det planerades direkt när vi kom hem från Israel, vi flyttar in idag.” Sa jag exalterat. 
”Sweet. Men jag måste sticka nu, soundchecken drar igång vilket sekund som helst. Vi ses om en vecka! Och du… jag älskar dig.” Sa han och det pirrade till i hela min kropp.
”Jag älskar dig också.” Sa jag och blev generad över mammas mammiga ansikte som var riktat mot mig. Jag lade på luren och himlade med mina ögon och vände mitt ansikte ut mot bilfönstret.

Vi hade nu kommit till det stora möbelvaruhuset vars namn jag inte kom ihåg. Jag kände på mig att det här skulle ta hela dagen och jag var inte direkt sugen på att slösa bort en hel dag inne på ett varuhus, när solen skiner utomhus. Mamma däremot var super exalterad på att få välja och vraka mellan allt varuhuset hade att erbjuda. Hon bestämde sig för att ta den största vagnen som fanns och vi gick nu bredvid varandra och hade olika åsikter om allt som dök upp. En stor brun skinnsoffa som mamma riktat sig in på, tyckte jag såg alldeles för fjuttig ut i vårt stora hus, medan jag riktat in mig på en större vit soffa, som mamma tyckte var alldeles för vit. Hur kan vitt bli alldeles för vitt?
Vi hittade till slut en soffa som föll oss båda i smaken, det var en väldigt stor mörkbrun skinnsoffa som gott och väl skulle täcka en stor del av vardagsrummet. Till det hittade vi ett grått stenbord, vars höjd sträckte sig upp till mina knän ungefär. Mattan som skulle vara under bordet var beige och fransig. Vi hittade även lite växter och annat dekorativt som vi plockade på oss. Bill hade fått i uppdrag att fixa elektroniken. Vi fortsatte bort till sovrumsavdelningen där jag hittade min drömsäng. Den var stor och vit och hade en skärm som sträckte sig en bit upp på väggen. Mamma tvekade, eftersom priset var väldigt mycket högre än vad hon förväntat sig. Men efter många om och men från min sida så gav hon till slut med sig. Vi köpte tillhörande dekorationskuddar och täcke till och jag kunde redan peka ut en plats i mitt rum där den skulle stå. Vi hittade även ett vitt sängbord och en tillhörande lampa, vars fot var av glas och lampskärmen i brunt tyg. Mamma sa att det fick räcka med möbler till mitt rum för ett tag och vi bestämde att vi skulle åka hit nästa vecka igen och handla resten. Istället fortsatte vi vidare till badrums och köksinredningen. Till badrummet köpte vi handdukar och mattor och till köket blev det bord och stolar i vitt träslag, och en massa knivar, tallrikar, bestick och annat köksmaterial. Såklart köpte vi även möbler till mammas och Bills sovrum och även till de två gästrummen som också finns i huset. Vi pratade med en av killarna i personalen och han sa att allt skulle levereras inom två dagar. ”Det är vad jag kallar service.” Sa mamma imponerat.

Vi var nu klara och skulle gå till kassan för att betala de grejor vi kunde få med oss hem redan idag. Medan mamma gick fram till personen som stod i kassan för att förbereda med sitt kort, stod jag och packade upp allting från vagnen upp på rullbandet.
”Storshopping på gång eller?” Sa en manlig röst och den kom från kassan.
”Så kan man väl uttrycka det ja.” Sa mamma och skrattade till.
Rösten kunde jag på något sätt känna igen och jag kunde inte låta bli att titta upp.
”Vincent… hej!” Sa jag glatt och kollade på Vincent som stod bakom kassan.
”Taylor, det var inte igår!” Sa han och böjde sig över rullbandet och omfamnade mig i en kram.
”K-känner ni varandra?” Sa mamma och kollade frågande på oss båda.
”Vi träffades på Cypern när vi var där.” Sa jag och log brett.
”Men vad trevligt!” Sa hon och skrattade till.
”Vi får träffas och ta en fika eller något, jag hade ingen aning om att du bodde i dessa trakterna.” Sa Vincent och log sitt charmiga leende mot mig.
”Och jag hade heller ingen aning om att du bodde eller arbetade i dessa trakterna, men absolut… klart vi ska ta en fika.” Sa jag och kunde inte låt bli att le tillbaka.
”Eller varför inte komma på vår inflyttningsfest som vi ska ha på fredag nästa vecka?” Sa mamma som tjuvlyssnat på vårt samtal.
”Inflyttningsfest?” Sa jag och kollade frågande på henne.
”Ja, inflyttningsfest.” Sa mamma och kollade menande på mig.
”Jag kommer jättegärna, tack för inbjudan.” Sa Vincent glatt.
”Ingen fara. Vi bor på Beverly Glen Boulevard 567 C.” Sa mamma och verkade planera någonting som jag inte alls var speciellt involverad i.
”Vi ses nästa vecka då.” Sa Vincent och kollade på mig.
”Mm.” Sa jag och fick fram ett fakeat leende eftersom jag inte alls var speciellt exalterad över den nyligen planerade inflyttningsfesten. Varför fick mamma ens tanken att bjuda Vincent hem till oss?

”Sen när planerade vi att ha en inflyttningsfest?” Sa jag frågande när vi satt i bilen på väg hem.
”Jag har funderat på det länge, men jag kunde inte riktigt bestämma mig om det skulle bli av eller inte. Men eftersom jag nyss bjöd en av dina vänner så antar jag att det blir av.” Sa mamma och log brett mot mig samtidigt som jag gav ifrån mig en tung suck. Mammas mobil burrade till och på skärmen stod det att numret var okänt. ”Aa, det är Katherine?” Sa hon glatt.
Efter många mm, okej, jag förstår, absolut… så lade hon på luren och hennes ansiktsuttryck hade gått från glatt till allvarligt. Hon vände sig om mot mig och blicken fick mig att rysa.
”Det var din rektor.” Sa hon till en början.
”Och…?” Sa jag och vevade med handen för att hon skulle fortsätta.
”Han vill att vi ska komma till skolan i eftermiddag, på ett akut möte om din skolgång.” Sa hon allvarligt och trummade på bilratten.
”Ett akutmöte på en lördag?” Sa jag och kollade frågande på henne.
”Mm, han hade tydligen inte tid med det någon annan dag.” Sa hon fortfarande allvarligt.
”Okeeeeeej?” Sa jag och förstod ingenting. Akutmöte på en lördag? Det måste vara något viktigt.

Fyra timmar senare satt vi nu inne på rektorns kontor. Jag och mamma på två knakiga stolar framför rektorns välstädade skrivbord. Den pinsamma tystnaden hade uppstått så fort vi alla satt oss ned och jag satt bara och väntade på att rektor Randall skulle framföra sina ord.
”Så, Taylor… du undrar kanske vad ni göra här på skolan en lördag, inte sant?” Sa han snobbigt.
”Jo, det kan man väl säga.” Sa jag och log fakeat mot honom.
Jag och rektorn har aldrig riktigt kommit överens, det är bara han och mamma som kommit överens, dem känner varandra sen tidigare eftersom dem gått på samma skola tillsammans när dem var yngre.
”Jag har gått igenom din frånvaro lista, eftersom jag fått mycket klagomål från dina lärare. Du har inte varit närvarande på lektionerna den senaste tiden. Och det ser inte bra ut Taylor, du har över 70 procents frånvaro, och då menar jag inte från någon enstaka kurs, utan detta är sammanlagt under hela din skolgång förra och denna terminen.” Sa han och sneglade på mig samtidigt som han läste av något papper som han lagt upp på skrivbordet.
”Men du har ju gett tillåtelse varje gång jag har varit ifrån skolan?” Sa jag frågande.
”För att jag var säker på att du skulle ta igen allt arbete, men tydligen inte, eftersom dina lärare inte fått in ett enda arbete av dig.” Sa Mr Randall menande.
”Vi är inte säkra på att du kommer kunna ta igen allt arbete som du har efter dig, så vi har två alternativ.” Sa han direkt efter så att jag inte hann svara.
”Vilka är dem alternativen?” Sa mamma snabbt.
”Antingen så hoppar du av skolan självmant eller så kickar vi ut dig.” Sa han allvarligt vilket gjorde att min haka åkte ända ned till golvet och jag tror även mammas gjorde det.
”Skojar du?” Sa jag chockat.
”Tyvärr så är det de enda alternativen vi har…” Sa han nonchalant.
”Finns det verkligen inget annat alternativ? Så som kanske hemskolning?” Sa mamma förvånat.
”Tyvärr inte, alla hemskole lärare som jobbar för vår skola är redan upptagna denna terminen.” Sa Mr Randall fortfarande lika allvarligt.
”Nä men vad trevligt det här blev, jag vill bara önska dig ett fortsatt trevligt liv.” Sa jag och reste mig hastigt upp och gick med snabba steg ut från kontoret utan att ägna rektorn en blick.
När jag kom ut genom skoldörrarna kunde jag svagt höra mammas klackar som klingade mot stengolvet i korridoren. ”Taylor, vänta!” Skrek hon, men jag orkade inte stanna.
”Gumman, stanna!” Skrek hon så fort hon kom utanför dörren, men jag ignorerade henne och fortsatte istället mot bilen som jag snart kom fram till.
”Bry dig inte om dem, vi hittar en ny skola till dig.” Sa mamma tröstande då hon kom fram till bilen och mig. Jag himlade med mina ögon, alldeles för irriterad för att bry mig.
”Mamma, jag känner inte ens motivationen till att börja i en ny skola.” Sa jag argt.
”Men hur har du tänkt få jobb i framtiden om du inte går i skolan?” Sa hon allvarligt.
”Det orkar jag faktiskt inte tänka på just nu.” Sa jag och öppnade bildörren på min sida.
Vi hoppade båda in i bilen och under resten av bilresan hem satt vi under tystnad.

Jag vaknade av att jag kände mjuka pussar på min hals som gick ner på mitt bröst och fortsatte ända ner till min mage. Jag fnissade sömnigt när det kittlade till. Jag öppnade mina ögon och såg Justin ligga pigg och glad i sängen och kolla på mig. ”God morgon sömntuta.” Sa han skrattandes.
”Det är inte mitt fel att du höll mig vaken hela natten.” Sa jag och höjde på ena ögonbrynet retsamt.
”Det är inte mitt fel att du blir helt wild och inte vill sluta.” Sa han och det fick mig att rodna.
”Och jag vet att du gillar det.” Sa jag och närmade mig hans ansikte.
”Mm, mm.” Sa han och log ett creep smile samtidigt som våra läppar pressades mjukt mot varandra.
”Varför väckte du mig såhär tidigt förresten?” Sa jag och kollade frågande på honom.
”Vi ska iväg, allihop.” Sa han och log samtidigt som han satte sig upp i sängen.
”Vart ska vi?” Sa jag och blev nyfiken.
”Vi ska till födelsekyrkan, Via Dolorosa, Den heliga Gravkyrkan och olivberget.” Sa han och det verkade på honom som att han förväntade sig att jag visste vad detta var för ställen.
”Detta är kanske helt fel fråga att ställa, men vad är de för speciellt med dem ställena?” Sa jag lite smått osäkert och blicken han gav mig var svår att tolka, någonting mellan frågande och förvånad.
”Har ni aldrig läst om det i skolan?” Sa han frågande.
”Läst vad?” Var det meningen att jag skulle fatta någonting alls av vad det här handlade om?
”Om Jesus, Jerusalem, kristendomen?” Sa han snabbt.
”J-jo… men religion är inte direkt mitt favoritämne.” Sa jag osäkert.
”Hm, okej… då ska vi ta detta så kortfattat som möjligt… Födelsekyrkan är kyrkan som byggts över den platsen där man tror att Jesus föddes. Via Dolorosa är gatan som Jesus gick på dagen då han skulle korsfästas, Gravkyrkan är där han korsfästes, begravdes och sedan återuppstod och olivberget är där Jungfru Marias grav finns och även Getsehmane trädgården där Jesus ska ha kysst Judas.” Sa han och log mot mig. Jag satt tyst och visste inte riktigt vad jag skulle svara. Jag hade glömt bort att Justin och de flesta i hans crew är väldigt kristna. Jag fick lite ångest eftersom jag precis suttit och sagt att religion inte är mitt favorit ämne i skolan och att jag överhuvudtaget har noll koll på det här ställena vi ska besöka idag är lite smått pinsamt. Jag har varit i kyrkan kanske två gånger under hela min livstid och då räknar jag faktiskt bort Leos begravning och mammas och Bills bröllop.
”Ah, nu kommer jag ihåg.” Ljög jag lite.
”Ska mamma och Bill med?” Sa jag direkt efter och log mot honom.
”Nej, jag tror dem ska till döda havet och till marknaden i stan. Du får gärna följa med dem om du tycker att det verkar lite roligare.” Sa han och log ett halvt leende mot mig.
”Klart jag följer med er.” Sa jag och kysste honom snabbt innan jag reste mig upp från sängen för att gå och göra mig iordning.

Under tiden som Justin var inne och tog en snabb dusch så satte jag mig vid hans dator. Jag hade inte tagit bort mitt twitter konto som jag bestämt mig för att göra i Atlanta. Jag måste på något sätt försöka motarbeta allt det negativa. Det kommer ta sin tid, men så länge jag har vänner och familj som hjälper mig så ska det nog gå bra. Jag loggade in på min twitter och som alltid annars var det ökade antalet på mina followers, det första jag lade märke till. Jag hade upp mot 10 000 followers nu och för en månad sedan hade jag ungefär 1000. Till en början blev jag nästan lite glad att det hade ökat så kraftigt men så fort min blick drogs till alla som skrivit om mig, sjönk humöret direkt.
- @TaylorColeman Justin’s not happy with you, you can see it in his eyes on the pictures from the beach. Puke on you, flowers on Justin. - - @TaylorColeman If I see you sometime I will slap you in your fucking ugly face, bitch! - - Why are you guys lying about your relationship? The pictures says it all, little to much nudity, don’t you think? @justinbieber and @TaylorColeman? - - Even if I’m the only one, I don’t give a shit, I will always support @TaylorColeman and @justinbieber. - - @TaylorColeman You’re an ugly motherfucker, I can’t understand how Justin could pick you? I mean, is he blind or something? - - @TaylorColeman you’re just Justins rebound girl, he hasn’t got over Selena yet. - - I will fucking kill @TaylorColeman someday, I know where she lives, I watch every step she takes. – I have a list of names who wants to see @TaylorColeman dead, so who’s with me? – Jag fällde ner locket på datorn med en smäll och kände tår efter tår rinna nedför min kind. Jag trodde att jag skulle klara det, men allt är fortfarande väldigt nytt för mig och det är så mycket på samma gång som måste tas in. Jag kan inte fatta det? Jag är en oskyldig tjej, som på något sätt utsätts för sådant som man bara tror kan hända på filmer.
När jag hörde låset på toalettdörren låsas upp torkade jag snabbt bort tårarna och försökte dölja att jag precis gråtit. Men Justins ansiktsuttryck avslöjade att jag var ganska dålig på det.
”Baby, varför gråter du?” Sa han oroligt och satte sig bredvid mig på sängen.
”Va? Jag gråter inte? Jag fick något i ögat bara.” Ljög jag och hade en spydig attityd.
”Jag vet att du inte fått något i ögat, jag vet att något är fel. Berätta.” Sa han allvarligt.
”Det är inte så viktigt, vi tar det när vi kommer hem ikväll istället, jag vill inte förstöra dagen.” Sa jag och kände en ny tår som var på väg ned för kinden.
”Vi går inte ut härifrån förrän du har berättat varför du är ledsen.” Sa han återigen allvarligt.
”Jag gick in på twitter och…” Min röst skar sig då gråten tryckte sig upp genom halsen.
”Och vaddå?” Sa han och såg besvärad ut.
”Det är nog bättre att jag stannar kvar på hotellet idag…” Sa jag och log ett halvt leende mot honom.
”Varför de?” Sa han oförstående.
”Jag riskerar inte mitt liv genom att sätta foten utanför hotellet.” Sa jag hest.
”Taylor, jag förstår ingenting…?” Sa han frågande.
”DEM SKRIVER ATT DEM VILL DÖDA MIG JUSTIN, DÖDA MIG!” Skrek jag och reste mig upp gråtandes. Jag förlorade plötsligt kontrollen över mig själv och jag började gråta hysteriskt.
Justin satt chockat kvar på sängen och bara stirrade på mig medan jag hade slängt mig ned på golvet. Det var precis som att en spärr lossnat och att jag bara släppte ut allting. Jag kände rädslan som växte inuti i mig. Alla tankar om att folk vill döda mig får mina tarmar att krampa. Var det såhär det skulle bli i fortsättningen? Att det varje dag ska komma upp någonting nytt, att jag varje dag ska bli hotad till döden på nytt, att jag varje dag ska behöva gå och bära på allt det negativa, att jag varje dag ska behöva tynga ner Justin med all skit jag måste stå ut med, att jag varje dag ska behöva gå orolig. Om det bara fanns någon som kunde hjälpa mig?
Jag kände händer som omfamnade mig och drog upp mig hastigt. Justin kramade om mig hårt och kysste min hjässa. Jag grät fortfarande men känslan av hans närhet fick tryggheten att växa.
”Baby, jag kommer aldrig låta något hända dig.” Sa han bekymrat.
Jag fick inte fram några ord, istället satt jag tyst och försökte få stopp på tårarna.
”Det här måste få ett slut.” Sa han och lät arg. Han släppte taget om mig och satte sig på sängen och tog upp datorn i sitt knä. Han började trycka på tangenterna och efter ett tag smällde han igen locket på datorn med en smäll. Han log brett mot mig och gjorde en chest mot mig att komma till honom. Jag hade äntligen lugnat ned mig en aning, så jag gick lugnt mot honom och satte mig i hans knä med armarna om hans nacke. ”Vad gjorde du?” Sa jag hest och kollade frågande på honom.
”Skrek på twitter bara.” Sa han lite nonchalant, han var väl medveten om att jag skulle bli nyfiken och fråga vad han skrivit. ”Vad skrev du?” Sa jag och log ett halvt leende mot honom.
”Nä, inget speciellt.” Sa han och log men han var fortfarande lika nonchalant.
Jag himlade med mina ögon mot honom och gick av honom för att ta datorn. Jag öppnade upp twitter och jag såg Justins oroande blick. Jag tryckte in på hans sida och såg hans senaste uppdatering som löd – All this drama is just making me sick. I’m not even in the mood for another 25 concerts anymore. Where are my beautiful beliebers that always supported me, no matter what? – Jag kollade upp från datornskärmen och mötte hans blick. Det kändes som att han skrivit det bara för min skull. Det var redan en massa som skrivit tillbaka till honom – It’s not you @justinbieber it’s Taylor! - - Please, don’t cancel your concerts, i’ve been waiting a year and a half for you to come to Germany. - - All this drama is because of the pictures of you and your fucking ugly ass girlfriend @justinbieber - - I will support you till the end Justin, I will always support Jaylor, and I’m sure I’m not the only one. – Ett leende dök upp på mina läppar då jag läste den sista tweeten. Jaylor… jag hade ingen aning om att dem gett oss ett smeknamn. Att veta att det faktiskt finns folk som accepterar mig, fick mig att må lite bättre. Jag stängde locket på datorn och satte mig närmare Justin och tog hans hand.
”Vi tänker inte på det mer idag, okej?” Sa jag och kollade honom djupt i ögonen.
”Hur ska man kunna undvika det?” Sa han och kollade frågande på mig.
”Genom att inte tänka på det. Du är världens finaste pojkvän, men Justin… du kan inte svika dina fans såhär… du kan inte ställa in 25 konserter på grund av det som har hänt. Jag kommer aldrig tillåta dig att göra det.” Sa jag och försökte få honom att förstå.
”Babe, dem kommer aldrig sluta… Varför ska jag ge dem det här om dem ändå inte ger någonting tillbaka?” Sa han allvarligt.
”För att det var dem som fick dig hit där du är idag.” Sa jag allvarligt.
Istället för att han sa något satt han och kollade ned i sina händer. Han visste att jag hade rätt.

Vi satt i den stora vanen på väg till födelsekyrkan. Medan alla verkade super exalterade över besöken vi skulle göra runt om i Jerusalem idag, satt jag och kollade ut genom fönstret och visste inte riktigt hur jag skulle bete mig runt omkring dem. Eftersom jag inte är kristen överhuvudtaget så känns hela utflykten väldigt onödig för mig. Men jag följer med för Justin och de andras skull.
”Excited?” Sa Alfredo som satt sig bredvid mig i bilen.
”Mm.” Sa jag och log ett leende som jag kände var lite väl för fram tryckt.
”Blev det något –birthday sex, birthday sex – igår?” Sjöng han vilket fick mig att flina till.
”Det angår inte dig.” Sa jag skrattandes samtidigt som jag blinkade mot honom.
”Aw c’mon, jag trodde du var min homegirl tay?” Sa han och plutade skämtsamt med underläppen.
”Men vad tror du vi gjorde, lekte i sandlådan eller?” Sa jag och kollade frågande på honom.
”Olala.” Sa han och armbågade mig i sidan.

Vi kom fram till födelsekyrkan och alla hoppade snabbt ut ur bilen. Justin tog tag i min hand så fort vi stod bredvid varandra och för varje gång jag känner hans närhet känner jag mig trygg.
Det var paparazzis överallt som skrek våra namn och försökte komma så nära inpå oss för att få en så bra bild som möjligt. Kenny försökte hindra dem från att få någon bild alls, men dem var som en flock galna lejon som inte fått mat på länge. Med tanke på det som hänt på hotellet tidigare så var jag inte på humör för att bli fotad och förföljd, så istället satte jag handen för mitt ansikte och försökte gömma mig bakom Justin.
När vi äntligen tagit oss in i kyrkan blev allting lugnare och Scooter hade ordnat så att kyrkan bara skulle vara tillgänglig för oss idag. Alfredo dök upp bredvid mig då Justin släppte taget om min hand för att gå till Pattie och Carin som gick längst fram av oss alla.
”Jävlar vad stort!” Sa jag högt och alla i kyrkan stannade upp och gav mig en irriterad blick.
”Tay… du borde nog tänka på att man inte svär i kyrkor.” Viskade Alfredo till mig.
Jag insåg precis att det jag sagt inte var den mest lämpligaste frasen att använda i en kyrka.
”Om man inte är kristen är det inte så lätt att komma ihåg.” Viskade jag tillbaka så ingen kunde höra.
”Det är något alla vet och aldrig glömmer, oavsett om du är kristen eller inte.” Viskade han tillbaka och skrattade till lite. Jag märkte Pattie som stod en bit ifrån oss med en allvarlig blick. Istället för att svara Alfredo bestämde jag mig för att istället vara tyst under resten av kyrkbesöket.

Vi hade nu anlänt till Via Dolorosa och allt runtomkring oss verkade så fridfullt och lugnt. Men det jag inte lagt märke till var alla Paparazzis som satt och väntade borta under ett träd.
”Justin, jag väntar i bilen istället.” Sa jag och kände mig inte alls sugen på att bli återigen omringad av en massa galna människor som trycker upp en kamera i ansiktet på en.
”Varför det? Jag hoppas inte det är på grund av dem?” Sa han och pekade bort mot trädet.
Jag stod en stund och funderade ut en bra förklaring till varför jag ville stanna kvar i bilen, jag visste mycket väl om att han aldrig skulle låta mig sitta kvar på grund av alla paparazzis.
”Jag blir yr av denna värmen, så det är nog bättre att jag stannar kvar här och dricker lite vatten.” Ljög jag och försökte dölja min osäkerhet som nästan i stort sätt tog över.
”Men det kommer ta ett tag innan vi kommer tillbaka.” Sa Justin och kollade frågande på mig.
”Det gör ingenting, jag klarar mig.” Sa jag och log mot honom.
Han log ett halvt leende tillbaka och kysste min panna. Han och de andra började gå iväg och jag gick och satte mig i en av de svarta vanarna. Jag stängde bildörren om mig och tystnaden som uppstod var nästan lite obehaglig. Tanken om allt drama som uppstått nyligen fick mig att känna en obehaglig känsla. Skulle det ens bli bättre när jag kom hem? Förmodligen sämre.

 

Jag hade nästan suttit i bilen i två timmar då hela gänget kom tillbaka. Alla verkade en aning irriterade och jag fick känslan av att det berodde på mig… Justin satte sig inte ens bredvid mig utan i raden bakom och vi fortsatte inte vidare till de andra ställena, istället märkte jag hur chauffören körde mot vårt hotell. Vad var det frågan om egentligen?

Jag och Justin hade gått tysta upp till vårt hotellrum och det enda någon sagt till oss var att middagen var klockan 6 nere i restaurangen.
När vi kom in på rummet slängde sig Justin på sängen och låg med armarna bakom huvudet och kollade upp i taket med en allvarlig blick. Jag gick och satte mig försiktigt på sängkanten och kollade på honom frågande, men han verkade inte ens lägga märke till att jag satt där, eller så ignorerade han mig med flit. ”Vad är det som har hänt?” Sa jag efter en stund.
”Mycket.” Sa han snabbt.
”Prata med mig Justin.” Sa jag tyst.
”Dem äckliga paparazzi killarna förstörde hela min dag, men det hade varit lite bättre om du varit vid min sida.” Sa han och satte sig upp och kollade mig allvarligt i ögonen.
”Hur blev jag inblandad i detta helt plötsligt?” Sa jag och gav honom en frågande blick.
”Du har varit helt off hela dagen, först i kyrkan så gick du med Alfredo istället för mig och du svor dessutom och sen nu på Via Dolorosa så bestämde du dig för att stanna kvar i bilen?” Sa han surt.
”För det första så gick du faktiskt bara ifrån mig i kyrkan, för det andra så svor jag inte med mening, jag vet att det var dumt att jag gjorde de och för det tredje så var ni borta i två timmar, jag hade aldrig orkat stå upp konstant i två timmar när jag inte mådde så bra.” Sa jag menande.
”Under dem två timmarna så hann vi äta och ta två pauser i skuggan.” Sa han fortfarande surt.
”Okej, ja men det var ju snällt att ni ringde och frågade mig om jag också ville ha mat.” Sa jag och reste mig upp och gick bort till min resväska för att rota upp något annat mer behagligt att sätta på mig.
”Jag ville inte att du skulle gå alldeles själv till restaurangen, det var därför vi inte ringde dig. Vi bestämde att vi skulle stanna till vid något snabbmatsställe så att du kunde få mat, men nu åkte vi hem istället för att alla paparazzis gick mig på nerverna.” Sa han och hade nu ställt sig framför mig.
”Ovanligt att allt bara ska kretsar kring dig Justin.” Sa jag men ångrade mig direkt när jag sagt det, då jag såg Justins ansiktsuttryck som gick från sur till förbannad.
”Så du påstår att allt kretsar kring mig, när det är jag som ordnar din födelsedag, när det är jag som ser till att du är trygg så fort vi går utanför dörren, när det är jag som säger ifrån till mina fans när dem varit elaka mot dig? Om du påstår det så måste jag faktiskt fråga dig vart du varit de senaste dagarna. För om det är någon allting kretsar kring så är det ju dig.” Han hade nu höjt sin röst så att jag kände ett stort obehag som spred sig runt i rummet.
Jag stod framför honom, chockad av det han precis sagt och helt tom på ord. Istället kom gråten utan förvarning och jag bara stod där och lät tårarna rinna en efter en ned på mina kinder.
Jag hade ju inte menat det jag sagt, om att allt bara kretsar kring honom, men det han just sagt om mig verkade han ju mena till hundra procent, vilket fick mig att tänka efter. Han får stå ut med så mycket tack vare mig. Han förtjänar inte det. Istället för att försöka säga någonting så sprang jag ut från rummet och smällde igen dörren bakom mig. Jag fortsatte springa ned till receptionen och ut genom entrédörrarna. Jag fortsatte vidare ned på en väg som förmodligen leder ned till stan.
Efter ett tag saktade jag ned och gick med tunga steg mot hamnen som jag skymde lite längre bort. En del av mig hoppades på att jag snart skulle känna en hand på min axel och att när jag sen skulle vända mig om, skulle jag se Justin så där och säga förlåt. Men det hoppet rann snabbt ut i sanden då jag vänt mig om för tionde gången utan någon framgång på min förhoppning.

När jag kom ner till hamnen satte jag mig på en bänk och blickade ut över havet som låg helt still. Jag funderade över vad Justin gjorde just nu, satt han på rummet och inte brydde sig ett skit över att jag lämnat honom utan förklaringar, eller var han ute med de andra i hans crew och letade efter mig? För tillfället så var alternativ två ganska uteslutet.
Klockan runt min handled visade på sju, vilket menades med att alla redan varit och ätit och förmodligen undrat vart jag var någonstans. Men jag hade inga planer på att dra mig tillbaka.

Klockan hade sprungit iväg och den hade börjat närma sig elva. Jag vet inte hur den kunde bli så mycket, men jag var i alla fall nu på väg tillbaka till hotellet. Förhoppningsvis så har alla gått och lagt sig, och när jag säger alla så är även Justin inräknad där. Mamma och Bill måste väl ha varit jätteoroliga och jag vill inte ens tänka på hur orolig Pattie måste ha varit.
Jag tog hissen upp till våningen där jag och Justin har vårt rum och när jag skulle låsa upp dörren så gjorde jag det så ljudlöst som möjligt. Hela rummet vad nedsläckt men en liten ljusstrimma från fullmånen lysta in genom gardinerna, vilket gjorde att jag kunde skymta Justins kroppsform under lakanet. Jag tog av mig mina kläder och haffade åt mig närmsta t-shirt vilket förmodligen var Justins eftersom den luktade honom. Tanken av att vi fortfarande var ovänner fick mig att börja gråta igen. Jag lyfte på lakanet sakta och slank under det försiktigt. Jag försökte vara så tyst som möjligt eftersom jag nu börjat gråta igen, men jag kunde inte rå för att snyfta till då och då.
Plötsligt kände jag Justin arm som omfamnade mig och drog mig tätt intill honom.
”Förlåt.” Viskade han trött och sedan kysste han mig i nacken.
Det hela fick mig bara till att gråta ännu mer. Det var jag som skulle säga förlåt och inte han. Det var jag som varit konstig hela dagen, det var jag som lämnat honom utan förklaringar, det är jag som är krävande av oss två hela tiden och han klargjorde det ganska bra för mig idag.
”Justin, du har ingenting att säga förlåt för.” Sa jag och satte mig upp.
”Jo, för att jag var ett totalt svin som inte brydde mig överhuvudtaget om att min flickvän sprang iväg gråtandes, för det jag sagt.” Sa han och nu satt han också upp.
”Utan mig hade du sluppit alla de här problemen.” Sa jag och snyftade till.
”So what? Utan dig är jag inte hel.” Sa han och smekte min kind.
Innan jag hann svara honom pressades hans läppar mot mina.

För en gångs skull kändes det som att jag vaknade tidigt alldeles av mig själv. Men när jag vände mig om mot sängbordet och kollade klockan på mobilen och såg att den var tolv, flög jag snabbt upp ur sängen. Jag vände mig om för att säga till Justin att vi sovit alldeles för länge, men sängen var tom.
”Grattis på födelsedagen Taylor, nämen tack Taylor.” Sa jag till mig själv och grimaserade.
Jag gick in på toaletten och borstade igenom mitt hår, sköljde av mitt ansikte och borstade mina tänder, samma rutin som jag haft ett tag nu. Jag gick till min resväska därefter och rotade ut ett par ljusa slitna jeans shorts och ett aprikosfärgat linne. Eftersom Justin tydligen haft väldigt bråttom i morse och lämnat mig alldeles ensam i rummet så bestämde jag mig för att gå och knacka på hos Julia och Ryan och se om dem ville gå och käka frukost med mig någonstans. Men när jag knackat på deras dörr och kanske stått och väntat i fem minuter på att någon skulle öppna, gav jag upp och fortsatte bort till Patties rum, men där var det heller ingen som öppnade. Jag fortsatte vidare till Alfredo och Kennys rum, men där var det samma sak. Jag tänkte att det till och med inte ens var lönt att gå vidare till de andras rum. Så istället gick jag ned till hotellets pool för att se om jag kunde hitta dem där. Men såklart var dem inte där heller. Jag fortsatte ner på stranden och mitt ute i havet såg jag dem alla bada och ha kul tillsammans. Jag satte mig ned på en ensam solsäng som stod mitt i sanden. Jag tänkte att jag lika bra kunde sitta här och vänta tills dem kom upp.

Efter kanske en kvart bestämde dem sig äntligen för att gå upp och när dem fick syn på mig sken dem alla upp i stora leenden. Jag var beredd på att tacka för alla gratulationer som dem skulle ge mig, men istället fick jag bara ett ”God morgon.” från allihop.
”Justin ville inte väcka dig i morse, så vi lät dig sova istället.” Sa Pattie och log mot mig.
”God morgon din sömntuta.” Sa Justin och satte sig på huk framför mig och log brett. Jag log tillbaka mot honom och kysste honom snabbt. ”Stor dag idag va?” Sa Alfredo och satte sin ena hand på min axel. Jag log brett mot honom och var glad över att han var en av alla som kom ihåg min födelsedag.
”Ändå.” Sa jag och skrattade till.
”GO LAKERS!” Sa han och gjorde en give me five med Ryan och Julia som kom fram till oss.
Mitt leende sjönk ner till en förvirrad min. Var det ingen som kom ihåg min födelsedag? Jag hade ju ändå berättat för Justin igår och inte ens han kom ihåg det? Julia, som är min bästa vän, inte ens hon kommer ihåg det. Men det skulle vara alldeles för egoistiskt att säga till alla om det, så istället förblev jag tyst resten av dagen.

Efter att ha spenderat hela dagen på stranden, gick jag och Justin upp på vårt rum för att duscha av oss och göra oss iordning inför middagen senare ikväll. ”Du, vi killar ska iväg till en restaurang här i närheten ikväll, som visar Lakers matchen. Vi antog att ni tjejer inte ville följa med, men du och tjejerna kan väl äta här på hotellet eller något?” Sa han samtidigt som han stod och klädde på sig.
Jag kollade frågande på honom, men nickade mot honom med ett halvt leende. Skulle jag säga till honom om min födelsedag eller skulle jag låta bli? Dem enda som verkligen kommit ihåg den var mamma och Bill som skickat ett gemensamt sms där det stod – Grattis på födelsedagen älskling! Hoppas du har det underbart i Israel. Du får presenter när du kommer hem. Vi ses snart, Love you! / Mamma och Bill. – Kunde man få en sämre födelsedag eller?

Justin och killarna hade dragit iväg och nu satt jag här ensam på mitt rum och visste inte vad jag skulle göra. Efter en stund knackade det på dörren och när jag gick för att öppna kom Carin inrusandes i rummet. ”Jag hade helt glömt bort dig!” Sa hon och såg bekymrad ut.
”Äh, det är lugnt, du är inte den enda.” Sa jag och log och var helt säker på att hon menade min födelsedag. ”Vi var precis på väg ner och äta och då kom jag på att du kanske också ville med oss.” Sa hon snabbt och mitt humör sjönk ännu ett snäpp när hon inte alls syftade på det jag hoppats på.
”Jag är utsvulten.” Sa jag och försökte le så brett jag kunde och vände mig om för att gå mot ytterdörren. Hon följde efter mig och vi var snart nere i receptionen på väg mot hotellets restaurang.
”Du jag ska bara gå på toa, jag kommer alldeles strax. Du kan gå och sätta dig så länge.” Sa Carin och gick mot toaletterna. Jag gick in och satte mig ned vid ett av borden som var reserverat för oss tjejer. Tio minuter gick, tjugo minuter gick, trettio minuter gick… Varken Carin eller någon av de andra hade kommit och jag tror kyparen varit framme hos mig minst tre gånger och frågat om jag ville beställa in dricka och varje gång hade jag fått säga att jag väntade på sällskap. Det började bli riktigt pinsamt nu och tillslut var jag tvungen att ta upp min mobil och smsa Carin – Vart är du? – Jag fick snabbt ett sms tillbaka – Herregud, förlåt… jag glömde att du satt där inne. Vi har satt oss ute vid poolen för en liten drink. Kom hit gumman. – Jag suckade tungt och reste mig upp, alldeles för generad för att ägna någon blick åt alla som kollade frågande på mig. Dem måste ju tycka att jag är världens tönt som suttit här inne alldeles själv i en halv timme och sen går jag, left alone, mobbad, nobody, ensamvarg, glömd. Jag gick med snabba steg ut ur restaurangen. Jag ska inte ljuga, jag var faktiskt ganska sur. Först att ingen har kommit ihåg min födelsedag och sen nu när Carin har glömt mig två gånger redan under kvällen. Hur mycket sämre kunde dagen bli egentligen? När jag kom ut i receptionen kände jag hur min mobil vibrerade i handen. Det var mamma som ringde.
”Hallå?” Sa jag och kunde inte rå för att låta smått irriterad i telefonen.
”Hej älskling, hur har du det?” Sa mamma överdrivet glad.
”Helt okej.” Sa jag och försökte låta glad.
”Är det något som har hänt?” Sa hon och jag kunde på långa vägar höra att hon fakeade sin bekymrade ton på rösten. Så typiskt henne.
”Inte en enda har kommit ihåg min födelsedag och Carin glömde mig i restaurangen, där jag fick sitta alldeles ensam i trettio minuter. Detta har varit den sämsta dagen i mitt liv. Jag lovar att det bara är för att jag inte berättat för någon att jag fyllde år idag, jag berättade för Justin först igår. Det är någon där uppe som straffar mig mamma.” Sa jag och barnslig som jag är hade jag nu börjat gråta.
”Aw, gumman då… Men jag och Bill kom ihåg den, det är ju alltid något, eller?” Sa hon glatt.
”Du och Bill ja… men hur kul är det när alla andra jävla människor glömmer den, jag är en fucking glömd människa… om jag hade dött nu hade alla glömt mig, ingen hade förmodligen märkt att jag försvann.” Sa jag irriterat, med tårarna rinnandes nedför mina kinder.
”Säg inte så! Du vet att dem jobbar hårt varje dag, dem har kanske bara mycket annat att tänka på.” Sa mamma och försökte vända allting positivt.
”Mamma, jag berättade för Justin igår, IGÅR… hur kan man glömma det över en natt? Till och med en fisk utan öron skulle kommit ihåg det om jag sagt det till den.” Sa jag fortfarande arg.
”Mrs, skulle du kunna vara snäll att gå ut där ute och prata, du stör våra gäster.”  Sa en ung kille som kommit fram till mig. Jag gav honom en ond blick och reste mig snabbt upp.
”Nu blir jag till och med utskickad, vad har jag gjort för att förtjäna detta?” Sa jag och var på väg ut till poolområdet.
”Du har bara en dålig dag.” Sa mamma och skrattade till.
”Nä, säger du verkligen det? Jag kan lika gärna flyga hem, ingen skulle ändå märka att jag åkt och ingen skulle heller för den delen sakna mig.” Sa jag och tårarna hade börjat rinna nedför kinden igen.
”Jag vet många som skulle saknat dig.” Sa mamma glatt.
”Ja, fisken utan öron typ.” Sa jag gråtandes.
”Vänta lite mamma, jag måste bara försöka hitta ett annat ställe att prata på, jag hör mig själv.” Sa jag snabbt efter, fortfarande irriterad. Mitt huvud som jag gått med nedböjt från receptionen sträckte jag upp nu och det första jag la märke till var den stora storbildsskärmen som täcktes av mitt ansikte. Jag stannade till och kollade frågande på skärmen? ”Mamma, det är seriöst någon som filmar mig?” Sa jag med en rädsla på rösten och jag störde mig extremt på att jag hörde mig själv i bakgrunden. Det jag inte lagt märke till än var alla människor som satt runt bord framför mig med blickarna riktade mot mitt håll. När fick syn på dem och även fick syn på Justins och hans crew hoppade mitt hjärta några extra slag. Plötsligt reste sig mamma upp längst fram vid storbildsskärmen med ett brett leende. ”Grattis på födelsedagen älskling.” Sa hon i telefonen och jag var helt tom på ord.
”Happy birthday Taylor, Happy Birthday Taylor, Happy birthdaaaay.” Sjöng plötsligt Ryan med sin falska stämma från en mick. Alla reste sig upp och började sjunga för mig, det var till och med folk som jag inte ens kände som reste sig upp och började sjunga. Jag blev så paff att jag var tvungen att sätta mig ned på närmaste stol. När alla slutat sjunga och satt sig ned kom Justin fram till mig med ett brett leende på sina läppar. ”Grattis på födelsedagen.” Sa han och drog upp mig från stolen och kysste mig, och den kyssen varade länge. ”Men...” Hann jag bara säga innan han avbröt mig.
”Du trodde vi hade glömt dig…” Sa han och skrattade åt mig.
”Jag var så här nära på att packa min väska och åka hem.” Sa jag och visade med fingrarna.
”Aw, baby förlåt!” Sa han och kramade om mig.
”Aw c’mon dude, give her som space huh?” Hörde vi Ryan skrika ut från mikrofonen och alla andra runt omkring brast ut i gapskratt. Jag och Justin skrattade till generat och jag gick raskt mot mamma som stod med sina armar öppna mot mig. Jag omfamnade henne i en stor kram.
”Hur kom ni hit?” Sa jag och kollade på henne och Bill frågande.
”Scooter ordnade ett flyg till oss igårkväll, så vi kom hit imorse. Alla har varit uppe nästan hela natten och fixat inför det här.” Sa mamma och skrattade till och omfamnade mig i en ny kram.
”Hur kunde jag inte lägga märke till storbildsskärmen imorse?” Sa jag och kollade på den stora skärmen framför mig som nu var täckt av en stor bild där det stod ”HAPPY BIRTHDAY.”
”För att du kanske var alldeles för upprörd, eftersom du trodde att alla glömt din födelsedag.” Sa Bill och skrattade till. Jag satte mig ned vid deras bord där även Scooter, Carin, Allison, Mama Jan och Pattie satt. ”Grattis på födelsedagen hjärtat.” Sa Pattie och kramade om mig.
”Du vet att jag aldrig skulle glömma dig.” Sa Carin och skrattade till.
”Efter det här vet man aldrig.” Sa jag och blinkade mot henne.
”Nej, det skulle jag aldrig göra, allt har varit planerat in i minsta detalj.” Sa hon och log.
”Hade du bara tänkt dissa oss eller?” Skrek Alfredo från ett bord lite längre bort, där han, Kenny, Justin, Tay, Dan, Julia och Ryan satt. Jag skrattade till och reste mig upp från mammas och deras bord och gick bort till de andra bordet. Så fort jag kom inom räckhåll drog Justin ned mig i hans knä och han kysste mig lätt på halsen.
”Eller hur är vi ganska bra party fixare? Jag och Kenny då alltså.” Sa Alfredo och log brett.
”Nja, tveksamt.” Sa jag sarkastiskt.
”Tro inte på att dem var dem enda som ordnade detta, Justin är den som planerade allt från första början.” Sa Dan och log mot mig. Jag vände mitt ansikte mot Justin och log brett.
”I love you.” Viskade jag i hans öra så att ingen annan kunde höra.
”Jävlar vilken kitty cat du blir när du blir arg.” Sa Kenny plötsligt.
”Har du någonsin sett eller hört mig arg?” Sa jag frågande och log mot honom.
”Faktiskt precis, eftersom din mamma satte sin telefon mot högtalarna så att alla som satt här ute kunde höra vad ni pratade om.” Sa han och skrattade till.
”Oh my god.” Sa jag och alla runt bordet skrattade åt mig.
”Okey everybody! Vi har ju en massa godbitar att visa er ikväll, och eftersom det är Taylors födelsedag så kommer godbitarna att såklart handla om henne. Vi har lite videor, lite bilder och lite annat att visa er. Så det är bara att luta era gamla ryggar tillbaka, och med gamla ryggar menar jag från Scooters ålder och uppåt, sorry man!” Sa Ryan och jag kunde inte låta bli att skratta när jag såg Scooters min. Jag hade inte en enda aning om vad det var för något dem skulle visa, men jag blev nyfiken så fort det dök upp en text på den stora skärmen som löd – From the beginning. – Videon som Kenny och Justin filmat från när jag stod och dansade på scenen på Justins soundcheck, visades och jag kunde inte låt bli att skratta åt hur extremt nördig jag såg ut. Samtidigt som det var roligt att se, så var det fortfarande extremt pinsamt. Jag hade nästan helt och hållet förträngt det. Nästa video som visades var en video som gick i slowmotion, från när Justin filmat mig när jag sov, och när jag hade vaknat och sett honom med filmkameran i handen hade jag blivit chockad och arg, och det var ingen vacker syn. Det enda man kunde höra mig skrika var ”JUSTIN! YOU’RE SO FUCKING DEAD RIGHT NOW!”. Alla skratta i kör när den visades och jag gömde generat mitt ansikte i mina händer.
Nästa video var en video som jag och Julia gjort en tråkig dag i Italien, då Justin och hans crew varit på arenan för att repa inför konserten senare på kvällen. Vi hade tagit både Justins och Ryans kläder och satt på oss dem. Sedan hade vi ritat dit mustascher och satt på oss vars en keps. Sedan hade vi satt på Motherlover med The lonely island och Justin timerlake. Och självklart hade dem bara klippt ut från när jag stod själv och sjöng och dansade till låten. Kunde det bli mer pinsammare?
Jag vände mitt ansikte mot Julia som satt och skrattade så mycket att hon knappt kunde andas. Jag gav henne den onda blicken vilket bara fick henne att skratta ännu mer. Efter att några andra videor visats från när jag var liten blev det plötsligt ett bildspel. Texten löd – The most beautiful moments of Taylor Coleman. – Jag kände på mig att Alfredo och Kenny låg bakom det hela. Och jag hade helt rätt. Första bilden som dök upp på skärmen var en bild där jag låg och sov och bredvid mig på vars en sida låg Kenny och Alfredo och posade. Bilden måste ha varit tagen idag eftersom tröjan på bilden var tröjan jag sovit i igår natt. Hur kunde jag inte ha vaknat av att dem låg bredvid mig? De nästa fyra bilderna var på mig och egentligen Julia, men dem hade såklart klippt ut henne. Det var flippbilder som vi tagit på planet från Italien till Israel. Det var dem hemskaste bilderna på mig någonsin och jag ville bara gå fram till skärmen och bryta strömmen.
En ny text dök upp på skärmen – You can’t hide from us. – Direkt efter dök det upp bild, efter bild, efter bild, på mig och Justin från när vi badade igår. Dem var långt ifrån tagna av någon från Justins crew, på något sätt visste jag bara att det var bilder som paparazzis tagit på oss. Det var bara en massa bilder på när vi stod och kysstes och såklart tog dem även med en bild där Justin tog mig på röven. Alla visslade till så fort den dök upp på skärmen, förutom Pattie som vände sig chockat om mot mig och Justin. Jag skrattade till nervöst och vände mitt ansikte mot Justin. Han gav Pattie en blink med ena ögat, vilket fick henne till att bara himla med sina ögon och skaka på huvudet.
Efter bilderna dök det upp en avslutande text som löd – Pure love, don’t you think? Anyway, we love you Taylor and we wish you the best birthday ever. – Efteråt dök det upp en bild på alla från Justins crew som stod och gjorde fula miner mot kameran. Jag skrattade till och kände mig gråtfärdig. Jag hade hela dagen gått och trott att dem alla hade glömt bort min födelsedag, och nu satt jag här i Justins knä och var alldeles chockad över att dem fixat allt det här för mig.

Efter en massa tårtätande satt vi nu allihop runt bordet, propp mätta.
”Nice bod din flickvän har Justin.” Sa Alfredo och blinkade mot mig, bara för att reta Justin.
”Stranden är ett undantag, glöm att du kommer få se den annars.” Sa Justin och skrattade till.
”Oh, dude… jag tror det är lite försent för de.” Sa Kenny och skrattade till samtidigt som han och Alfredo klickade sina nävar. Jag själv förstod inte vad dem snackade om.
”Man kan ju alltid drömma.” Sa Justin lite smått kaxigt.
”Nej men seriöst… har Taylor inte berättat om den kvällen i Washington?” sa Alfredo frågande.
Justin vände sig om mot mig och kollade frågande på mig och det var då de slog mig. Jag visste precis vad Alfredo och Kenny snackade om. Kvällen då jag smög ut från Justins rum ikläd bara underkläder. Jag hade av misstag glömt att berätta det för honom, oops.
”Vilken kväll?” Sa Justin frågande.
”Jaså, hon har inte berättat… nå Tay, vad hände?” Sa Kenny och kollade retsamt på mig.
”You tell me, jag har ingen aning om vad ni snackar om.” Sa jag och försökte dölja mitt ljugarface.
”Du, underkläder, korridor, jag, Kenny… you know?” Sa Alfredo och jag såg att han älskade det här.
”Du får precisera dig lite mer.” Sa jag och låtsades som att jag inte fattade någonting.
”Du kom ut från Justins rum i bara underkläder, där du mötte Kenny och sen efter en stund kom jag ut… jag säger bara DAMN!” Sa Alfredo och både han och Kenny skrattade. Nu satt även Dan, Tay, Julia och Ryan och såg nyfikna ut över vår konversation vilket gjorde det hela väldigt pinsamt.
”Haha, killar… det är min flickvän ni snackar om.” Sa Justin och trodde inte alls på det Kenny och Alfredo satt och berättade.
”Din flickvän som har extremt sexiga underkläder.” Sa Alfredo och blinkade mot Justin.
”Som bara jag får se.” Sa Justin och skrattade till.
”Bro, du verkar inte tro på det vi säger… men Taylor, du kan väl också intyga att det är sant?” Sa Kenny och kollade på mig med en retslig blick.
”Men asså… ni hann ju typ se mig i en sekund sen var jag inne på mitt hotellrum.” Sa jag och försökte ljuga ihop en egen liten historia.
”En sekund… det var mer typ tio minuter? Och du försökte gömma dig bakom krukväxten, men jag lovar, den skymde inte så mycket av dig. You got a pretty nice ass girl!” Både Alfredo och alla andra runt bordet skrattade till, förutom jag och Justin. Jag var mest generad medan Justin satt och kollade på mig frågande. ”Vad gjorde ni två ute i korridoren så sent på natten?” Sa Justin och log.
”Frågan är ju egentligen, vad gjorde ni två så sent på natten, som fick Tay att springa tillbaka till sitt rum i bara underkläder?” Sa Kenny och kollade frågande på oss båda.
”Som jag sa då, jag tog en dusch där eftersom min inte fungerade.” Sa jag och log oskyldigt.
”En dusch, just de! Men var Justin med i duschen då också eller?” Sa Alfredo och blinkade.
”Jaja, du ska bara veta vad vi gjorde.” Sa jag och blinkade tillbaka mot honom.
”Okey, i’m out.” Sa Dan och reste sig upp från stolen och gick bort till Pattie och dem andra.
”Maybe you and i…? Yes…? No?” Sa Alfredo och såg mitt ansiktsuttryck när han sagt de.
”Nä Alfredo, nä…” Sa jag och skakade på huvudet kaxigt.
”Nähä, där sumpade jag den chansen ja.” Sa han ironiskt.
”Så kan man ju uttrycka det.” Sa Justin som suttit tyst en stund.
”Bro, har du inget annat att göra?” Sa Alfredo och han såg skämtsamt besvärad ut.
”Jo, faktiskt så har jag det. Taylor, kom.” Sa Justin och log brett mot Alfredo och de andra medan han drog upp mig från stolen och snart hade vi börjat gå mot receptionen.
Innan vi tog hissen upp till mitt rum satte Justin på mig en svart ögonbindel så att jag inte kunde se något. När vi tagit hissen så ledde han mig någonstans. Jag hörde hur ett kort scannades av och snart öppnades en dörr. Jag hörde hur Justin gick iväg och utan att tänka på att jag hade en ögonbindel på mig, började jag också gå. Efter bara några steg gick jag rätt in i något med mitt huvud vilket fick Justin att börja gapskratta. Jag ville nästan ta av mig ögonbindeln och se vad jag gått in i. Men Justin gav stränga order om att jag absolut inte fick göra det. Istället fick jag stå där som en tönt och jag visste överhuvudtaget inte vart vi var någonstans. Efter en stund kände jag Justins händer på mina axlar som styrde mig en liten bit åt sidan och snart knöt han upp ögonbindeln.

Jag blev helt stum när jag såg vårt hotellrum som var förvandlat till ett paradis av rosenblad och tända ljus. Det var rosenblad i olika färger överallt i hela rummet. På sängen, på golvet, på borden, på sofforna, ja överallt. Ljusen stod också utspridda lite här och var och jag saknade ord.
”Säg något.” Sa Justin som stod bakom mig. Hans omfamnade mig bakifrån och jag kunde känna hans varma andedräkt mot min hals.
”H-hur… kunde du fixa det här?” Fick jag till slut fram helt chockad.
”Den halvtimmen då du satt i restaurangen själv gick Carin upp hit och ordnade allt.” Sa han och kysste min nacke lätt vilket fick mig att rysa till.
Jag gick fram till sängen och drog mina fingrar lätt över alla röda rosenblad som låg utspridda. Jag vände mig om och kollade runt i hela rummet, kunde man få en bättre present än det här av sin pojkvän? Jag kollade på Justin som stod på andra sidan av rummet och kollade på mig med ett gulligt leende. Jag halvsprang mot honom och hoppade upp på honom så att jag nu hade vars ett ben runt om hans midja. Jag tog mina händer om hans nacke och kysste honom flera gånger. Han gick mot sängen och lade mig ned försiktigt. Han kollade mig djupt i ögonen innan han sa ”Jag älskar dig.” Han uttalade orden tydligt och det fick mig att le ett brett leende.
”I’m the luckiest girl on earth.” Sa jag och jag menade det.

”Sömntutor, upp och hoppa!” Hörde jag Kenny säga långt bort i min dröm.
Jag öppnade mina ögon sakta men satte snabbt mina händer för när Kenny drog upp gardinerna.
”Alla vill ned till stranden, kom igen nu.” Sa han högt och jag började sträcka på mig lite smått.
Vi hade kommit till Israel inatt och jag var fortfarande trött efter flygresan som varit ett helvete. Vi hade flugit rakt in i ett oväder och jag hade absolut inte kunnat komma till ro och sova.
”Man, snälla bara tio minuter till?” Sa Justin sömnigt.
”Patties order, om ni inte är nere i receptionen om 15 så kommer hon komma upp.” Sa han och skrattade till medan han var på väg mot dörren. Snart smälldes den igen och det förblev tyst i rummet, vilket var ett tecken på att Justin förmodligen hade somnat om. Jag satte mig upp i sängen och drog min hand igenom mitt rufsiga hår. Jag drog bort täcket och reste mig upp. Jag gick in på toaletten och borstade igenom mitt hår och satte upp det i en slarvig knorr. Jag tvättade av mitt ansikte och satte sedan på mig min bikini och ett par ljusblåa jeansshorts. Jag gick ut till sovrummet igen och såg att Justin sov som en stock. Att reta honom är ju min stora passion, så därför gick jag fram till sängen och slet av honom täcket, vilket jag ångrade stort. Klart att jag inte tänker på att killar får morgon stånd på morgonen? Jag slängde tillbaka täcket på honom igen och harklade till lite smått och gick mot balkongdörren för att öppna den. Precis när jag skulle gå ut på balkongen hörde jag Justin skratta till lite smått från sängen. ”Erkänn att du blev tänd på det där?” Sa han med en creep röst. Jag vände mig om mot honom och kände hur mina kinder hettade till.
”Gå upp nu, annars kommer din mamma komma upp och se… det där.” Sa jag och pekade på honom med en förvirrad min.
”Kom…” Sa han och log ett creep smile mot mig. Jag gick sakta mot sängen och när jag kom fram drog han mig ned så att jag nu låg ovanpå honom. Våra läppar nuddade varandra mjukt.
”Gå upp nu din tönt…” Sa jag och log brett mot honom.
”Jävlar vad sexig du är.” Sa han och hade fortfarande sitt creep smile kvar.
”Jaja, du kommer ingenvart på dina små flörtiga kommentarer, inte idag i alla fall. Om du inte går upp nu så går jag ner till dem andra själv.” Sa jag och reste mig upp.
Det tog inte lång tid innan han gick upp från sängen och tog på sig sina badbyxor. Vi gick ner till receptionen med våra händer sammanflätade. Vi möttes av stora smile när vi kom fram till sofforna där alla i Justins crew satt samlade. ”God morgon, härligt att ni kom ner så snabbt.” Sa Scooter i en sarkastisk ton vilket fick alla att skratta till.
”Ni kan inte förvänta er att man ska flyga upp med tuppen, när man gick och la sig klockan tre inatt.” Sa Justin och gäspade. Hans glasögon som han satt på huvudet tog han ner, för att skymma sina trötta ögon. ”Jaså? Vad jag minns så var vi här på hotellet klockan två? Vad gjorde du vaken till klockan tre Justin?” Sa Alfredo med en retsam ton på rösten och både jag och Justin blev generade.
”Packade upp resväskan kanske?” Sa Justin spydigt och försökte ljuga ihop någonting.
”Wow, inte trodde jag att det tog en timme att packa upp en resväska, men fine by me.” Sa Alfredo och alla skrattade till, vilket gjorde stämningen extremt pinsam. Tack och lov hade varken, Allison, Mama Jan, Pattie eller Scooter hört det Alfredo precis hade sagt, vilket gjorde att jag kunde andas ut.

Efter lite prat i receptionen var vi nu alla på väg ned till stranden som låg precis nedanför hotellet. Den var redan fylld med folk, fast att klockan bara var elva på morgonen.
”Kan du inte följa med och bada?” Sa Justin och plutade med underläppen då han såg att jag lade mig ned på en av solsängarna.
”Du vet att jag inte tycker om att bada.” Sa jag och log mot honom.
”För min skull… snälla?” Sa han och gjorde puppy dog face.
Jag suckade och himlade med mina ögon samtidigt som jag reste mig upp från solsängen. Jag tog tag i Justins hand och vi gick ner mot havet. Alla andra hade bestämt sig för att gå i och bada om en stund, men såklart ska Justin vara den otålige, och då var det jag som fick stå ut med det.
Vi kom fram till kanten där sanden mötte vattnet och jag tvekade en sekund innan min tår nuddade vattnet. Jag fick en rysning igenom hela kroppen när jag kände hur kallt det var. Jag hade gärna velat vända om och gå upp till de andra, men eftersom vi bara har nio dagar kvar innan jag åker hem, så vill jag spendera så mycket tid det bara går tillsammans med Justin. Vi kom ut i havet så att nu vattnet nådde upp till knäna. Jag stannade till för att försöka vänja mig vid det kalla vattnet, eller kalla och kalla… det var 24 grader, men det var kallt för mig. ”Din mes, kom nu.” Sa Justin som hade gått ut lite längre. ”Det är alldeles för kallt, kan vi inte gå upp igen?” Sa jag och rös till.
”Nä, kom nu.” Sa han och skrattade åt mig samtidigt som han sträckte ut sin hand mot mig.
Jag gick sakta mot honom och så fort hans hand var inom räckhåll tog jag tag i den snabbt. Han drog mig mot honom så att våra magar nästan nuddade vid varandra. Jag släppte hans hand och tog mina armar runt hans nacke istället. Jag kollade honom djupt i ögonen och ett leende dök upp på hans läppar. ”Jag älskar dig.” Sa han och kysste mina läppar mjukt. Jag log samtidigt som vi kysstes och jag kände hur hans händer gled ner på min rygg och snart nuddade han min rumpa.
”Justin, det finns folk som kan se.” Sa jag skrattandes samtidigt som jag tog upp hans händer på min rygg igen. Han insisterade på att ta ner dem på min rumpa hela tiden, så till slut lät jag honom.
”Du är ganska envis, du vet de va?” Sa jag och hånflinade åt honom.
”Du är ganska vacker, du vet de va?” Sa han och hånflinade tillbaka mot mig. Jag skrattade till nervöst och kollade ner i vattnet. Justins fingertoppar nuddade vid min haka och han lyfte upp mitt huvud så att våra blickar möttes. Vi kysstes ännu en gång och jag kunde höra långt bort hur någon från Justins crew sa ”Aw, titta så söta dem är.” Jag kunde inte låta bli att le när jag hörde det.
”Så Mr Bieber, både du och jag vet vilken stor badkruka jag är… så om du ska få med mig ut på djupt vatten så får du faktiskt bära mig ut där.” Sa jag och låtsades vara allvarlig.
”Bära dig på vilket sätt då?” Sa Justin frågande och log mot mig.
”På dina axlar typ?” Sa jag och log ett oskyldigt leende mot honom eftersom jag visste att han aldrig skulle gå med på det.
”Ha, glöm de…” Sa han och skrattade åt mig.
”Då får du skylla dig själv om jag blöter ner ditt hår.” Sa jag, medveten om att Justin hatar att få sitt hår blött. ”Och du säger att jag är envis.” Sa han och satte sig ned på huk så att jag kunde sätta mig på hans axlar. När jag satt mig till rätta reste han sig upp och till en början kändes det som att jag skulle ramla baklänges, men efter en stund vande jag mig. Han gick ut så att vattnet nådde upp till hans navel. Och dum som han var lutade han sig bakåt så att jag trillade ned från hans axlar, rakt ner i vattnet. Jag kom upp till ytan med en chockad blick, det första jag tänkte var att han inte skulle få komma undan med det här. Jag började skvätta en massa vatten på honom och hoppade på honom för att han skulle komma under ytan. När jag tillslut lyckats få honom en aning blöt så slutade vi, istället tog han tag om mina höfter och lyfte upp mig så att jag hade mina ben runt om hans midja.
”Jag kan inte fatta att du åker hem om nio dagar.” Sa han bekymrat.
”Jag kan inte fatta att jag fyller 18 imorgon.” Sa jag och Justins ögon förstorades till två stora pingisbollar. Jag skrattade till och visste att jag satt honom i en pinsam situation.
”Vänta nu… fyller du år imorgon? Varför har du inte sagt något?” Sa han frågande.
”För att jag inte tycker att födelsedagar är något speciellt.” Sa jag och log.
”Inte något speciellt, Tay… du fyller 18, det kallar jag speciellt. Och det är pinsamt nog för mig att jag inte visste om det.” Sa han och han såg besvärad ut.
”Förlåt… och tyck inte det är pinsamt, för du kunde inte veta eftersom jag inte har sagt någonting.” Sa jag och kysste honom lätt.
”Jo, för en pojkvän ska veta när hans flickvän fyller år.” Sa han bekymrat.
”Men du vet ju nu… ellerhur?” Sa jag och log brett mot honom.
”Det hade varit bättre om jag vetat det tidigare.” Sa han och suckade.
”Bli inte butter nu…” Sa jag och gav honom en låtsas ledsen min.
”Men jag har ju inte hunnit planera något.” Sa han och gjorde den ledsna minen tillbaka.
”I’m up for everything.” Sa jag och höjde på mitt ena ögonbryn flörtigt.
”Kinky.” Sa Justin och skrattade till samtidigt som hans händer gled ner på min rumpa igen, fast denna gången tog han dem under mina bikinitrosor. Tack och lov att ingen kan se under vattnet.

Efter ett tag började vi gå upp mot stranden igen. Det min blick drogs till direkt var den stora flocken av fotografer som diskret försökte fota oss en bra bit ifrån där vi var. Jag försökte ignorera dem, men på något sätt gick det inte och jag tror Justin märkte på mig att jag blev besvärad.
”Jävlar vilka sexiga bilder dem måste ha fått på oss.” Sa han skämtsamt och skrattade till.
Jag ignorerade det han sa och snart var vi tillbaka vid solsängarna.
”Ni såg ut att ha det mysigt.” Sa Ryan till oss när vi kom fram och jag satte mig ned på min solsäng och räckte tungan åt honom, vilket fick både han, Julia och Alfredo att skratta till.
”Bara jag som lagt märke till alla fotograferna där borta?” Sa Julia frågande.
”Tyvärr inte, men vi skiter bara i dem.” Sa Justin och log mot henne.
”Någon som är på att köra Jetski? Jag, Fredo, Kenny och Julia är ganska sugna.” Sa Ryan och log.
”Jag är lätt på!” Sa jag och reste mig snabbt upp. Ingen annan verkade vara sugen, inte ens Justin, vilket förvånade mig. Vi alla började gå mot bryggan som ledde ut till flotten där dem hade sin Jetski station. Jag var lite nervös eftersom jag aldrig kört Jetski innan, men det skulle bli sjukt roligt.
”Tay, du får åka bak på någon, man måste vara 18.” Sa Ryan.
”Men jag fyller 18 imorgon, så kan vi inte bara säga till dem att jag är 18?” Sa jag frågande.
”Imorgon? Varför har du inte sagt något?” Sa Ryan och Alfredo nästan samtidigt.
”Okej, jag har redan haft det samtalet med Justin. Men nu vet ni i alla fall.” Sa jag och log.

Vi gjorde som jag sagt och sa att jag var 18. Vi satte på oss västar och vi bestämde att jag och Alfredo skulle ha en Jetski tillsammans, Julia och Ryan en, och Kenny skulle få en för sig själv. Alfredo var den som fick börja köra och jag satt bakom honom och höll fast mig så hårt jag bara kunde.
”Gumman, du behöver inte hålla så hårt… vi har inte börjat köra än.” Sa Alfredo och skrattade. Jag tittade generat på honom och skrattade med för att slippa den pinsamma stämningen.
Efter ett tag körde vi iväg och det kändes som att jag svävade på moln. Det gick så fort att jag inte riktigt hängde med och för varje meter vi körde, kändes det som att jag skulle trilla av. Vi körde i varandras svallvågor och när vi flög upp i luften fick jag en ilande känsla i magen, men jag tror inte jag haft så här roligt på länge. Efter ett tag stannade vi Jetskin och jag och Alfredo byta plats.
Han fick visa mig hur man gjorde innan han vågade låta mig köra, och när jag väl efter ett tag kommit in i det hela körde jag lika fort som han gjort när han körde. Jag hörde hela tiden hur han skrek ”wow” bakom mig och ibland hängde även Julia, Ryan och Kenny på det skriket.
Vi stannade alla fem mitt ute på havet för att ta en liten paus.
”Vad säger ni, ska vi tävla?” Sa Ryan som satt bakom ”ratten” på hans och Julias Jetski.
”Jag vet inte bro, vågorna har blivit ganska stora nu… tänk så vurpar man i den hastigheten.” Sa Kenny och jag blev orolig då han nämnde vurpa.
”Kom igen, om man känner att man tappar kontrollen så saktar man ner.” Sa Ryan och som alltid annars är han aldrig rädd för att pröva nya grejor.
”Vad säger du Tay, är du på?” Sa Alfredo och satte sin hand på min axel. Jag funderade en stund och kom att tänka på att det förmodligen är once in a lifetime som jag gör detta.
”Jag är på, men… bara om jag får köra?” Sa jag och blinkade mot honom. Han gav ifrån sig en suck och skakade på sitt huvud med ett leende.
”Jaja, som du vill.” Sa han och skrattade till.
”Nå Kenny, vad säger du?” Sa Ryan och kollade frågande på Kenny som såg ut att tveka.
”Okej, men om ni känner minsta lilla obalans, sakta ner då för guds skull.” Sa han allvarligt.
Vi alla nickade mot honom och vi ställde alla tre Jetskisarna på rad. Julia räknade till tre och vi var snabbt iväg. Ett tag så ledde Kenny, och jag försökte göra allt för att köra om honom. Vi hade satt målet vid en boj som låg en bit bort och när det inte var långt kvar så lyckades jag ta mig förbi både Kenny och Ryan. När vi kom i mål skrek både jag och Alfredo och utan att tänka på att jag körde så fort vände jag mig om för att se vart dem andra tog vägen. Det jag då inte märkte var att vi körde rakt emot en stor våg. Jag kände hur hela min bröstkorg trycktes mot styret hårt och jag fick även Alfredos tyngd på mig vilket inte gjorde smärtan mot bröstet lättare. Rätt som det var vände sig hela Jetskin och snart slogs våra kroppar hårt mot vattenytan som kändes som asfalt.

Justins version.

Jag låg på en av solsängarna på stranden med hörlurarna i. Jag var nästan lite sur på mig själv att jag inte följt med dem andra för att åka Jetski. Istället låg jag nu här och kollade på när dem körde. Jag såg hur dem tävlade och att Taylor och Alfredo vann loppet. När jag sett att dem vunnit stängde jag mina ögon, men jag kunde känna hur folk reste sig från sina solsängar. Jag öppnade ögonen och såg alla stå upp i sanden förutom jag. Mamma och Carin stod med sina händer för munnarna och Scooter var på väg mot bryggan med Allison, Tay och Dan. Jag kollade ut mot havet där allas blickar var riktade och såg endast två Jetskis. Min blick flyttades ytterligare några centimeter åt vänster och jag såg att en av jetskisarna låg upp och ner. Jag tog av mig mina hörlurar och reste mig upp.
”Vad har hänt?” Sa jag till mamma och Carin som såg alldeles chockade ut.
”Tay’s och Alfredos jetski vurpade och dem flög av. Det är bara en av dem som kommit upp till ytan, men vi kan inte se vem det är.” Sa Carin chockat.
Utan att tänka på något annat började jag springa mot bryggan och snart var jag hack i häl med Scooter och de andra. När vi kom fram till flotten hade Kenny kommit tillbaka med Alfredo som inte såg ut att ha skadat sig. Han satt chockat på flotten och kollade ut mot havet.
”Vart är Taylor?” Sa Scooter allvarligt.
”Jag vet inte man… vi flög av och jag försökte leta efter henne men jag kunde inte hitta henne.” Sa Alfredo snabbt och jag kunde höra på honom att han kommit i en rejäl chock.
”Vi skickar ut ett dykar team.” Sa en av killarna i personalen.
”Hur lång tid kommer det ta innan dem är här?” Sa jag snabbt.
”Kanske tio minuter?” Sa killen.
”TIO MINUTER? Hon hinner för fan dö under dem tio minuterna.” Skrek jag argt.
”Justin, lugna ner dig. Dem kommer hitta henne.” Sa Allison och lade sina händer på mina axlar.
”KENNY!?” Hörde vi Ryan och Julia skrika borta vid Alfredos och Tays upp och ned vända Jetski.
Kenny satte sig på sin Jetski och körde fort iväg. Vi alla stod och kollade på dem och snart såg vi hur Kenny hoppade ned i vattnet. Det tog inte lång tid innan han kom upp till ytan och när han väl gjorde det såg vi att han hade Tay med sig. Jag blev lättad då jag såg att dem var på väg tillbaka mot oss. Men när dem kom fram till flotten såg dem alla tre stressade och chockade ut.
”Ta henne fort… ring ambulansen.” Sa Kenny och körde så nära flotten som möjligt så att vi kunde ta emot Tay. Hon var alldeles blek i ansiktet och vi fick ingen kontakt med henne.
”Hennes flytväst hade fastnat i styret, hon måste ha blivit medvetslös innan hon hamnade i vattnet, för om hon varit medveten om det hela så hade hon tagit loss sig själv vilket inte var så svårt.” Sa Kenny samtidigt som han gick av Jetskin och kom upp på flotten.
”Taylor… Taylor hör du mig?” Sa Scooter som satt sig ned bredvid henne. Vi fick ingen reaktion från henne. Hon låg bara där helt stilla med stängda ögon. Det såg nästan ut som att hon sov.
”Ursäkta, kan ni backa undan lite så att vi kan komma till.” Sa en kvinna som dykt upp, hon var klädd i läkar kläder så jag antar att hon var ifrån sjöräddningen.
”Hur länge har hon varit under vattnet?” Sa kvinnan som satt sig ned bredvid Tay och kände på hennes puls. ”Kanske tio minuter.” Sa Kenny allvarligt.
Kvinnan började göra hjärt och lugn räddning och var även tvungen att göra mun mot mun metoden. Precis när hon slutade och vände sig mot mig och Scooter och gav oss en bekymrad blick hörde vi alla hur Tay tog ett djupt andetag och snabbt därefter började hon hosta upp en massa vatten.
”Taylor, kan du höra mig?” Sa kvinnan och lyfte upp hennes huvud.
Tay öppnade ögonen och hon såg alldeles yr ut. Hon kollade sig runt på oss alla som stod och kollade på henne och jag kunde se att hon var minst lika chockad som Alfredo.

Taylors version.

”Vad hände?” Sa jag och kollade frågande på kvinnan som satt framför mig.
”Ni vurpade med Jetskin, din flytväst fastnade i styret och du var under vattnet i drygt tio minuter.” Sa den främmande kvinnan. Jag kollade runt på alla som stod runt omkring och såg att Justin var här.
”Jag måste ha tappat medvetandet precis då jag landade i vattnet, för det enda jag kommer ihåg är att min bröstkorg trycktes hårt mot styret och därefter flög jag i vattnet.” Sa jag förvirrat.
”Har du ont någonstans?” Sa hon och kollade frågande på mig.
Jag försökte känna efter och snart kunde jag känna trycket över mitt bröst. Jag pekade på bröstkorgen. Kvinnan började knäppa upp min flytväst och när hon fått av den såg jag alls miner gå från lättade till lite smått chockade. Jag böjde mitt ansikte ned och såg ett stort blåmärke som sträckte sig från ena sidan till den andra på min bröstkorg.
”Det kommer gå bort om några dagar.” Sa kvinnan och log mot mig.
”Om det skulle bli några problem så är det bara att ringa.” Sa kvinnan snabbt där efter samtidigt som hon reste sig upp och skakade Scooters hand som log tacksamt mot henne. Jag reste mig sakta upp och Justin ställde sig snabbt bredvid mig och tog sin hand om min rygg. Jag vände mig om mot honom och kramade om honom hårt. ”Jag trodde du hade dött.” Viskade han och jag kände tyngden på hans ord vilket fick mitt hjärta att stanna till.
”Så lätt blir du inte av med mig.” Sa jag skämtsamt och vi båda skrattade till. Våra läppar möttes och vi hörde alla runt omkring som sa ”Aw.”.
När vi kom tillbaka till stranden kom Carin, Mama Jan och Pattie springandes mot oss, alla tre med vars ett oroligt ansiktsuttryck.
”Kära nån, hur gick det?” Sa Pattie då hon kom fram till mig och Alfredo.
”Vi lever.” Sa jag och log mot henne.
”Tacka gud för det!” Sa hon och omfamnade oss båda i en kram.
Vi fortsatte bort till solsängarna och jag slängde mig ned på en av dem utan att ens tänka på vems det var. Jag gick igenom allt som precis hade hänt och kunde knappt fatta det. Justin trodde att jag hade dött… allt kände så overkligt, jag skulle aldrig kunna föreställa mig att något sånt här skulle kunna hända mig, men egentligen… det mesta har hänt mig, så varför skulle inte det här vara möjligt? Det hela fick mig att tänka på Leo, min skyddsängel.

Hemskt vad mycket imorgon det blev, haha! 

”Jag vill inte att du ska åka.” Sa Justin när jag kom in på hans rum efter att jag packat klart min resväska. Jag gick fram till sängen och satte mig bredvid honom.
”Jag vet, men jag måste. Du åker ju ändå imorgon.” Sa jag och plutade med underläppen.
”Du kan följa med?” Sa han och log brett mot mig.
”Justin, jag har inte varit hemma på tre veckor. Mamma kommer aldrig låta mig åka med dig.” Sa jag och hade tanken i huvudet om att jag gärna hade följt med honom på hans turné.
”Men… kan vi inte bestämma att du kommer och hälsar på? Om en eller två veckor…” Sa han och lät bekymrad. Jag var inte säker på om mamma skulle tillåta det.
”Vi får se, jag måste prata med mamma först.” Sa jag och kysste hans läppar lätt.
- Welcome to E!News, my name is Giuliana Rancic. It looks like Bieber had a great new years eve, which he spent with his bff Taylor Coleman. The real question is, do best friends kiss each other? Maybe it was just an innocent new years kiss, but the tweet from Nicki Minaj who also posted the picture, says it all "Shout out to the cutest couple of the night. HAPPY FREGGING NEW YEAR YA'LL." JB starts his world tour this week, is he going to have Taylor there to support him during that, we just have to wait and see. The next big thing this week...- Vi båda hade vänt våra ansikten mot tv ‘n som stod på. Jag hann inte riktigt koppla vad dem just sagt men jag kunde mycket väl koppla att det handlade om mig och Justin. Jag tog kontrollen som låg på sängbordet och stängde snabbt av tv ’n.
”Kommer det ut, så kommer det ut… right?” Sa Justin och kollade på mig med ett halvt leende.
Jag nickade osäkert mot honom och tyckte att hela situationen vad ganska jobbig. Såklart att han var van vid denna sortens publicitet, men jag som inte ens har varit med i skoltidningen någon gång, fick rysningar i hela kroppen. Jag tog Justins dator som låg på laddning på golvet och öppnade upp den. Jag loggade in på min twitter och såg att mina followers hade ökat med två tusen. Min blick gick från det ena till det andra och fastnade på alla tweets folk skrivit om mig. – @TaylorColeman go and drown yourself, please? - - @TaylorColeman you whore, we know you just fucks with Justin because he’s famous. - - Can everybody just stop picking on @TaylorColeman… she’s an innocent girl. Beliebers, this is tragic. - - @TaylorColeman and @JustinBieber, the pictures of you from yesterday are so cute. - -@TaylorColeman, I don’t give a fuck if you’re Justins angel, I’m gonna find you, and I’m gonna kill you. – Jag klarade inte av att läsa mer. Jag tryckte ner sidan och stängde datorn. Jag fick en klump i halsen och jag kände gråten som trycktes fram. Mina ögon fylldes av tårar och jag reste mig snabbt från sängen och sprang in på toaletten. Jag låste dörren efter mig och satte mig ned på golvet och la mitt huvud i mina händer och lät tårarna rinna ned för mina kinder. Jag förstod inte hur folk kunde vara så elaka och hemska. För tillfället ville jag bara hem, hem till mamma och komma bort från allt det här. Så fort jag fick tillgång till datorn igen skulle jag ta bort mitt twitter konto och det kändes dessutom som att det skulle vara bäst om jag kom bort från Justin ett tag. Det kanske är bättre om jag inte kommer och hälsar på honom under hans turné överhuvudtaget.
”Taylor? Taylor, öppna!” Jag hörde Justin utanför, och jag kunde höra att han var orolig.
Jag bara satt kvar på golvet och hade ingen ork till att resa mig upp och låsa upp dörren. Plötsligt öppnades den och Justin kom in på toaletten med ett oroligt ansiktsuttryck. Saxen i handen förklarade hur han hade låst upp dörren. Han satte sig ned och kollade mig djupt i ögonen och han såg bekymrad ut. Han tog sina händer på mina axlar och snart omfamnade han mig i en mjuk kram.
”Baby, vad har hänt?” Sa han och svalde hårt.
”Justin, jag orkar inte… jag kommer inte orka.” Sa jag och jag hörde att det lät förvirrande.
”Vad kommer du inte orka?” Sa han och man hörde på honom att han inte förstod.
”Det här… oss, dina fans, publiciteten… det kommer aldrig funka.” Sa jag och tårarna strömmade fortfarande ned för mina kinder.
”Tay… du får inte låta dem komma åt dig. Det är precis de dem vill, dem vill knäcka dig, dem vill få dig att lämna mig, eller få mig att lämna dig, men det är då vi ska visa dem raka motsatsen.” Sa Justin och hade släppt mig nu och kollade mig djupt i ögonen.
”Dem skrev att dem skulle döda mig Justin… om du kommer på något sätt att inte tryckas ned av det så lyssnar jag gärna.” Sa jag och torkade bort tårarna.
”Dem skriver så för att dem är rädda för att förlora mig. Du ska inte ta åt dig, ingen kommer göra dig illa, jag lovar dig.” Sa han och log halvt mot mig.
”Det känns som att jag tar dig ifrån dem.” Sa jag fortfarande ledsen.
”Det gör du inte, jag är fortfarande din och fortfarande deras. Men jag är din på ett annat sätt.” Sa han och smekte min kind lätt.
”Så länge det är du och jag kommer dem inte sluta… jag vet inte om jag kommer orka det?” Sa jag och hörde på mig själv att jag vände allting till något negativt.
”Jag och alla andra kommer hjälpa dig att ta dig igenom det.” Sa han och log.
”Inte dem närmsta två veckorna.” Sa jag och plutade med underläppen.
”Och med det menas att du kommer och hälsar på om två veckor under turnén?” Sa han och sken upp i ett brett leende och jag såg att det verkligen gjorde honom glad.
”Kanske, vad tycker du?” Sa jag och snyftade till samtidigt som jag log.
”Jag tycker det låter som en perfekt idé.” Sa han och log fortfarande lika brett.
”Men varför ska ni iväg imorgon om inte turnén börjar förrän om två veckor?” Sa jag frågande.
”Man vill ju få lite semester innan också.” Sa jag och skrattade till.
”Som att du inte har fått det nu dessa tre veckorna.” Sa jag och skrattade med honom.
”Jo, det är sant. Och dem tre veckorna har varit dem bästa på länge. Och jag kan inte vänta tills jag får träffa dig igen om två veckor.” Sa han och närmade sig mitt ansikte sakta.

Tre veckor senare.

Att flyga från LA till Spanien tar sin tid och jag kunde knappt bärga mig tills vi landade. Egentligen skulle jag åkt för en vecka sedan, men mamma ville ha hemma mig lite längre eftersom jag varit borta i tre veckor. Det har varit tre kaotiska veckor hemma i LA. Alla i skolan har gått nuts. Alla flyger på mig så fort jag sätter foten innanför skoldörrarna. Några är snälla och andra är otrevliga. Jag försöker att inte bry mig om de negativa kommentarerna, det är inte lätt men jag har än så länge inte brutit ihop sen dagen i Atlanta. Jag och Justin har försökt hålla kontakten så gott vi har kunnat, men han har haft så mycket att göra med turnén att han knappt har haft tid att sitta vid datorn. Men jag har saknat honom extremt mycket och är super exalterad över att få träffa honom snart igen. Jag fick även höra att Julia kommer vara med Ryan på turnén, och henne har jag inte träffat sen jag åkte iväg till Atlanta över jullovet. Mamma, jag och Pattie har kommit överens att jag ska åka hem om två veckor igen. Så jag kommer vara med i Spanien, Italien och Israel. Det känns lagom, jag tror inte jag kommer orka stanna längre. Hela grejen med alla Justins fans som trackar på mig, är bara för mycket för tillfället. Det kommer väl bli ännu mer nu när dem inser att jag kommer vara med på hans turné.

Pattie, Carin och Julia mötte upp mig på Barcelonas flygplats när jag hade landat.
”Vi har saknat dig kan jag lova.” Sa Carin när hon kramade om mig.
”Jag har saknat er också.” Sa jag och kände mig trygg i deras sällskap.
”Kom hit ditt sexy ass och ge mig en stor fet kram.” Sa Julia och stod med sina armar öppna mot mig.
Jag omfamnade henne i en stor varm kram och vi stod så ganska länge tills både Pattie och Carin tappade tålamodet och började gå mot utgången lite diskret.

”Hur länge ska vi stanna i Barcelona?” Sa jag och hade noll koll på läget.
”Två dagar, konserten är imorgon. Sen åker vi vidare till Italien och är där i två dagar och sen Israel där vi stannar tills du åker hem.” Sa Pattie och log mot mig samtidigt som vi satt i bilen.
”Jag har hört att det har blivit ganska jobbigt för dig sen bilden från nyår på dig och Justin kom ut.” Sa Carin och vände sig bak eftersom hon satt i framsätet.
”Mjo, så kan man ju uttrycka det.” Sa jag och log ett halvt leende och suckade lite smått.
”Justin har varit orolig för dig enda sen du åkte hem från Atlanta.” Sa Pattie och log brett.
”Det finns nog ingen som har varit oroligare än jag själv, varje gång jag satt foten utanför huset har jag fått en ilande känsla i magen när tanken slagit mig att det faktiskt finns folk där ute som vill i princip döda mig.” Sa jag och min röst skar sig lite.
”Gumman, ingen där ute kommer ens få komma i närheten av dig. Du behöver inte oroa dig.” Sa Carin och log ett varmt leende mot mig som lugnade mina nerver en aning.
”Vem vet, jag kanske vaknar alldeles ensam på mitt hotellrum i natt och inser att det är fullt av fans som är där för att döda mig.” Sa jag sarkastiskt och skrattade till för att lätta på stämningen.
”På tal om hotellrum, Justin vägrar låta dig sova ensam, så vi har efter många om och men gått med på att ni ska få dela rum.” Sa Pattie och såg allvarlig ut men hon trängde ändå fram ett leende.
”Men… är det okej då? Jag menar, om det är för mycket till besvär så sover jag i ett annat rum.” Sa jag osäkert och försökte leta i deras blickar efter svar.
”Efter det du har stått ut med de senaste veckorna så känns det inte rätt att låta dig sova alldeles ensam. Dessutom litar jag på att du och Justin inte gör någonting ni kommer ångra senare.” Sa Pattie och jag kände att den pinsamma stämningen i bilen steg till högsta grad. Jag vände min blick försiktigt mot Julia som satt med spända läppar för att inte avslöja något.
”Du kan lita på oss.” Sa jag snabbt och kollade ut genom bilfönstret så fort jag kände att mina kinder hettade till. Kunde det bli pinsammare stämning?
”För ni har väl inte…?” Sa hon och jag kände hennes ögon som borrade sig in i nacken på mig.
Jag vände mig om och hade en osäker min som jag snabbt försökte omvandla till ett fakeat leende.
Istället för att säga någonting skakade jag bara på huvudet hastigt och sedan vände jag mig åter mot bilfönstret. Ett tag satt jag till och med och funderade på om det skulle göra ont att öppna dörren och sedan slänga sig ut under tiden som bilen körde, men förslaget försvann snabbt då bilen saktade in och stannade framför ett stort, modernt hotell.

Vi checkade in mig på Justins rum och Julia följde med mig till rummet eftersom jag inte hade någon aning alls hur jag skulle kunna hitta på det enorma hotellet. Justin och resten av hans crew hade begett sig till stadion där konserten ska hållas imorgon. Vi låste upp dörren till hotellrummet och möttes av ett stort luftigt rum i bruna och beiga nyanser. Jag gick fram till den stora och enda sängen i rummet och lyfte upp min resväska. ”Lite pinsam stämning i bilen, eller vad tyckte du?” Sa Julia och log retsamt mot mig samtidigt som hon slog sig ned i en av sofforna som var mitt emot sängen.
”Skojar du… jag ville bara slänga mig ur bilen.” Sa jag chockat och lade mig ner.
”Då var vi två… tack och lov att jag och Ryan är så pass äldre att vi slipper ha sånt samtal med de vuxna.” Sa hon och skrattade till.
”Jag bara väntar på att Scooter kommer ta upp det med mig och Justin… ohh.” Sa jag och suckade.
”Jag tycker faktiskt synd om dig… och jag ska inte ljuga… mamma frågade faktiskt mig för några veckor sedan hur jag och Ryan låg till i vårt förhållande, hur långt vi hade gått och om han var någon jag planerade att skaffa barn med… jag menar… hur gammal tror hon att jag är? Typ 40?” Sa Julia och såg chockat på mig och jag kunde inte mer än skratta.
”Är han någon du skulle kunna tänka dig att skaffa barn med då?” Sa jag och blinkade mot henne.
”Oh my god, nu går jag!” Sa hon och jag såg att hon kände sig obekväm i situationen. Hon reste sig upp från soffan och var på väg mot hotelldörren.
”Love you too.” Sa jag i en pipig röst och lade på ett gällt skratt. Dörren smälldes igen och jag slöt mina ögon för en liten stund. Den lilla stunden blev alldeles för lång och när jag vaknade till skymtade jag Justin som satt på sängkanten med ett brett leende på läpparna. Jag gnuggade mig i ögonen och satt mig sömnigt upp. Jag närmade mig hans ansikte men innan jag hann för nära tryckte han upp en bukett med röda rosor mellan oss. Jag kollade frågande på rosorna och sedan på honom.
”Jag har saknat dig.” Sa han och tog bort rosorna och kysste mig flera gånger.
Jag tog rosorna från hans hand och luktade på dem och kollade flörtigt på honom.
”Jag har saknat dig mer.” Sa jag och flinade till.
”Don’t even start.” Sa han och skrattade till samtidigt som han tog bort rosorna från mina händer och la dem på sängbordet. Han tryckte mig bakåt och lade sig över mig. Tjugo minuter senare låg vi invirade i lakanen som doftade tvättmedel. ”Jag har saknat detta.” Sa Justin plötsligt.
”Saknat vad? Det här eller det vi gjorde för fem minuter sedan?” Sa jag och skrattade till.
”Det här… att få ligga och hålla om dig, känna din närhet.” Sa han med en gullig, tyst röst.
”Du får ta vara på tiden eftersom jag åker hem om två veckor igen.” Sa jag och kysste honom.
”Men när turnén är över så kommer jag direkt till LA. Sen skulle jag fråga dig… vill du följa med till Billboard awards i Las vegas den 15 maj?” Sa han lite osäkert.
”Justin, jag hade jättegärna velat följa med… men alla paparazzis, reportrar, fans, alla kommer vara där?” Sa jag och kände att det skulle bli alldeles för mycket.
”Och? Vi kom ju överens om att vi inte skulle bry oss om dem, eller?” Sa han och satte sig upp i sängen och vände sig mot mig och kollade allvarligt på mig.
”Ja, jag vet… men…” Sa jag och kom inte på mer att säga.
”Men vaddå?” Sa han frågande.
”Skitsamma… klart jag följer med dig.” Sa jag och var inte det minsta sugen på att börja tjafsa. Han log mot mig och tog tag i mitt huvud med ena handen och kysste mig på pannan.

Justins version.

Jag hade varit tvungen att ge mig iväg för en presskonferens. Jag var inte speciellt sugen på att göra det nu när Taylor precis kommit hit. Men eftersom att vi bara ska stanna här i två dagar så måste jag göra så mycket jag kan för fansen. Taylor hade stannat kvar på hotellet med de andra tjejerna medan jag, Kenny, Alfredo och Scooter åkte till ett annat hotell där presskonferensen skulle hållas.
Vi kom in i en stor sal som var utrustad med en massa stolar och bord. Alla reportrar hade redan kommit så det var bara för mig och Scooter att inta våra platser framme vid scenen.
”Welcome everybody, it’s really nice to see so many of you here. If you have any questions raise your hands please and Justin will pick you one by one.” Sa Scooter och log.
Jag pekade på en spansk söt tjej som räckte upp sin hand försiktigt.
”How are you feeling today?” Sa hon och bröt ganska mycket på sin englska.
”I’m feeling great, thank you.” Sa jag och log brett mot henne och pekade på nästa.
”Is that because of Taylor? She arrived this morning, didn’t she?” Sa mannen jag hade pekat på. Jag började fundera på om jag skulle säga som det var, att Taylor hade kommit, eller om jag skulle låtsas som att jag inte visste vad dem pratade om.
”No, she’s not here.” Sa jag och försökte dölja så gott jag kunde att jag ljög genom att le lite.
”But there’s pictures of her arriving at the Barcelona airport?” Sa mannen igen och han började nästan gå mig lite på nerverna. Men istället log jag brett mot honom.
”Well, i didn’t know that.” Sa jag och ljög ännu en gång.
”Is she your girlfriend or are you guys just friends?” Sa en annan kvinna jag pekat på.
”She’s one of my best friends and i’m really happy when i’m with her.” Sa jag och log.
“Do you have a new album on the way?” Sa en reporter som jag pekat på.
“I’m working on it right now. I've been writing a lot lately, but you have to wait until summer. It's alot to do, and i can't record anything while i'm on tour.” Sa jag lugnt.
“Are you going to do anything else while you’re on tour, because I understand that your not gonna do concerts every day, so on your free time, what are you gonna do?” Sa en man som antagligen var från England eftersom han hade en brittisk accent.
”I’m just gonna hang out with my family and my crew which also are my family, and hopefully I’m gonna go to the beach and work on my tan a little bit. Yeah, just do normal stuff.” Sa jag och var ganska sarkastisk då jag sa att jag skulle till stranden och jobba på brännan.
”Now when you know that Taylor is here in Barcelona, are you going to meet with her?” Sa en mörkhårig man som jag pekat på.
”Maybe, i mean, the concert is tomorrow so i’m gonna spend the whole day at the arena, and after the concert we’re gonna go to Italy. I don’t know if there’s gonna be any time for that.” Sa jag.
“Aren’t you gonna ask her to come with you on your tour?” En kvinna kollade frågande på mig.
“Well… I think she’s coming to Israel.” Sa jag och log brett.
”Aw, that’s cute. But the picture from new years eve, was it a real kiss, or just a friend kiss?” Sa samma kvinna som verkade väldigt nyfiken.
“You know, it was new years eve, and she was standing next to me at that moment when the clock struck twelve and I just turn around and gave her a kiss, who doesn’t kiss on new years eve?” Sa jag och kollade på alla reportrarna frågande som satt och kollade nyfiket på mig.

Taylors version.

Klockan hade redan hunnit bli nio på kvällen, så efter att jag, Julia, Carin, Pattie, Allison och Mama Jan hade ätit på hotellets restaurang så gick jag upp på mitt och Justins hotellrum. Jag tog en snabb dusch och hörde efter en stund att det knackade på dörren. Jag svepte en handduk om mig och gick till dörren för att öppna den. Jag möttes av Alfredo som stod framför mig med ett brett leende på läpparna och kollade på mig uppifrån och ner. ”Heeeej!” Sa jag och gav honom en stor kram.
”Innan jag fortsätter in på ert rum så föreslår jag att du går och sätter på dig något annat, annars kommer J flippa.” Sa han och skrattade till. Jag himlade med mina ögon och sprang in på rummet och rotade igenom min väska tills jag hittade ett par blåa jeansshorts och en vit v ringad t-shirt.
”Hur länge stannar du?” Sa Alfredo när han kommit in i rummet och satt sig ner på soffan.
”Två veckor, jag åker hem efter Israel.” Sa jag och log och satte mig ned på sängen med benen i skräddarställning.
”Kom igen, kan du inte stanna längre? Fattar du hur många dagar vi har fått stå ut med när Justin har tjatat om att du skulle komma? Och så stannar du bara i två veckor? Tror du vi kommer palla hans snack sen när du har åkt, hur mycket han saknar dig?” Sa han ironiskt och skrattade.
”Erkänn att ni också kommer sakna mig och att ni har saknat mig?” Sa jag retsamt.
”Ja, gud… nu kan vi ju åka och shoppa och fika tillsammans, vad kul vi ska ha!” Sa han och lade på en pipig röst, vilket lät som att han precis kommit in i målbrottet.
”You wish huh?” Sa jag och skrattade till.
”Var är Justin någonstans förresten?” Sa jag snabbt därefter.
”Han stannade där nere i receptionen med Kenny för att prata med några fans.” Sa Alfredo och hade nu rest sig upp från soffan och stod nu mitt i rummet.
”Okej.” Sa jag och log.
”Men jag tror jag ska dra mig tillbaka till mitt och Kennys rum nu, vi ska upp tidigt imorgon så man bör ju gå och lägga sig i tid, och med Kenny i sitt rum, lär man bara få tre timmars sömn, på grund av hans jävla snarkningar som kan väcka ett helt kvarter.” Sa Alfredo och gick mot mig.
”I feel ya.” Sa jag och skrattade till samtidigt som vi omfamnade varandra i en kram.
”Det var kul att träffa dig… you better be my homie under resan.” Sa han och backade mot dörren.
Jag nickade och blinkade mot honom och snart stängde han dörren bakom sig och rummet återgick till sin tystnad som jag på något sätt vant mig vid eftersom Justin inte varit här på nästan hela dagen.

Jag hade somnat på sängen med kläderna på efter att Alfredo hade gått. Men jag vaknade senare av att jag kände någon som lyfte upp mig och kysste mig på kinden. Innan jag hann öppna mina trötta ögon lades jag ned i sängen igen men denna gången under täcket. Jag öppnade mina ögon sakta och såg Justin gå mot toaletten ikläd i bara kalsonger. ”Nice ass.” Sa jag sömnigt och skrattade till. Han vände sig om med ett gulligt leende. Istället för att fortsätta in på toaletten kom han tillbaka till sängen och lade sig över mig. ”Förlåt för att du har fått vara själv idag.” Sa han och kysste mig.
”Det är lugnt, jag har ändå varit med din mamma, Julia och Carin hela dagen.” Sa jag och log.
”Nej, det är inte lugnt… jag får hit dig och när du väl är här, så är jag iväg och jobbar.” Sa han och lät bekymrad. Jag tog mina händer om hans hals och kollade honom djupt i ögonen.
”Justin, det är ditt jobb… tänk inte på mig, jag klarar mig.” Sa jag allvarligt.
”Och du är min flickvän, som jag har saknat extremt mycket de senaste tre veckorna.” Sa han tyst.
”Det är tre dagar tills vi åker till Israel, och där kan vi vara med varandra hur mycket vi vill.” Sa jag och försökte vända det negativa till det positiva.
”I tio dagar ja, sen ska du hem och då kommer vi inte träffas på nästan en månad.” Han lät ledsen på något sätt, inte ledsen på det sättet att han skulle kunna gråta, mer bekymrad.
”Men tänk så härligt det kommer vara när vi träffas efter en månad, då vi har saknat varandra så mycket att vi nästan spruckit…”Sa jag och log mot honom och kysste honom lätt.
”Jag har varit utan dig i tre veckor och bara då höll jag på att spricka.” Sa han fortfarande bekymrat.
”Se, du klarade dig utan mig i tre veckor, då tror jag faktiskt att du kommer klara dig i fyra veckor.” Sa jag och skrattade åt hur negativ han var till allt.
”Jag älskar när du är så här positiv.” Sa han och log ett halvt leende mot mig.
”Det hade varit ännu bättre om du hängt med på dessa positiva svängar, men istället ska du bara vara en sån bitterfitta hela tiden.” Sa jag och hånflinade åt honom.
”Jag kan inte hjälpa att jag älskar dig alldeles för mycket.” Sa han och blinkade mot mig.
”Då får du älska mig lite mindre.” Sa jag och skrattade till.
”Det kommer aldrig gå.” Sa han och vi hade nu börjat kyssas mellan varje mening. Jag tog bort mina händer från hans nacke och drog dem sakta ned mot hans kalsongkant. Jag tog ena handen innanför kalsongerna och när jag kommit halvvägs drog jag snabbt upp den och puttade bort honom från mig.
”God natt.” Sa jag och vände mig med ryggen mot honom.
”Skojar du med mig?” Sa han och lät förvånad.
”Du ska upp tidigt imorgon, så det är bäst att vi sover nu.” Sa jag och njöt av det hela.
”Det där var faktiskt inte snällt…” Sa han och jag kände hur han drog täcket över sig. Hans kropp närmade sig min och snart omfamnade ena hans arm min kropp. Han började kyssa min nacke lätt och jag kände hur hans hand närmade sig min troskant.
”Justin… sov.” Sa jag och gjorde allt för att hålla mig för skratt eftersom jag vet att detta retade gallfeber på honom.
”Fyfan vad du är taskig.” Sa han och tog bort sin hand.
”I love you?” Sa jag glatt.
”Mm, love you too.” Sa han nästan lite buttert och jag kunde inte låta bli att skratta till.

En vecka senare – Nyår.

”Vad ska vi göra ikväll? Ska vi bara vara hemma och fira med din mamma, mormor och morfar?” Sa jag samtidigt som jag låg på mage i Justins säng och kollade på honom medan han satt och koncentrerade sig på basketen som gick på tv. Han slet blicken från tv ’n snabbt och kollade på mig.
”Är det bara jag som är extremt glömsk, eller har jag glömt att berätta att vi är bjudna till Drakes nyårsfest ikväll? Han har hyrt någon klubb i stan som heter Palace.” Sa han och såg förvirrad ut.
”Och när vi snackar om Drake menar du Young Money Drake eller?” Sa jag och fick en pirrande känsla i magen, i stort hopp om att det var han som Justin menade.
”Mm, han ringde mig i onsdags. Men om du bara vill vara hemma så kan vi ju vara det också.” Sa han och smekte min kind och log mot mig.
”No way, i’m going!” Sa jag och reste mig upp hastigt, helt ivrig eftersom jag nyss fått reda på att vi skulle till fregging Drakes nyårsfest och jag kunde bara tänka mig vilka andra som skulle vara där.
”Varför så bråttom?” Sa Justin skrattandes från sängen medan jag var på väg ut ur rummet.
”Om vi ska få på fest ikväll så har jag ju lite grejor att fixa, tyvärr inga grejor som du kan hjälpa till med, så jag får nog be din mamma om den hjälpen istället.” Sa jag och log retsamt mot honom.
”Om du ska duscha kan jag gärna hjälpa dig.” Sa han och blinkade mot mig och svaret jag gav honom var att himla med mina ögon och ge ifrån mig ett gällt skratt.

”Pattie?” Sa jag samtidigt som jag gick in i hennes arbetsrum. Hon tittade upp från sin datorskärm och log ett brett leende mot mig. Hon tog av sig sina glasögon och jag satte mig på stolen framför henne.
”Oui madame?” Sa hon och fnittrade till.
”Jag och Justin ska till Drakes nyårsfest ikväll… och jag har typ inte… någonting att ha på mig… du har möjligtvis ingenting jag kan låna av dig?” Sa jag och tittade nervöst ned i golvet.
”Gumman, mina kläder kommer inte passa dig och dessutom så ska du inte behöva låna någonting, vi åker ner till stan istället och köper något.” Sa hon och log brett mot mig.
”Har du tid till det då? Du såg ut att vara upptagen med arbete?” Sa jag frågande.
”Äh, det är bara en massa schema planering som måste göras inför Justins turné om två veckor. Men jag kan göra resten senare.” Sa hon och reste sig upp.
Tio minuter senare och vi satt nu i den svarta Range Rovern på väg ner till stan. Justin insisterade med att få följa med, men Pattie strängt förbjöd honom och tyckte det skulle bli roligare om det blev en överraskning för honom ikväll. Jag hade bara stått tyst bredvid och försökt ignorera deras lilla tjafs, vilket hade varit svårt eftersom dem båda hela tiden ville ha mina åsikter. Till slut hade han gett sig och gick surandes upp på sitt rum igen. – Ha så kul med din nya bästis. ;) – Hade han skrivit till mig när vi satt oss i bilen. Jag var fullt medveten om att han egentligen inte var seriös, men jag kunde inte rå för att tycka att han var en aning barnslig med det hela. Men det är så typiskt honom att bli avundsjuk. Men jag förstår att han vill ut och röra på sig, jag menar… om man sitter inomhus i en hel vecka och bara kollar på film och myser med sin flickvän, då får man brist på liv.

Vi svängde in på en stor parkering som tillhörde ett stort köpcentrum. När vi hoppade ut drogs blickar från alla håll, mot oss. Jag försökte ignorera dem, men så fort människor började komma fram till Pattie och be henne om att få ta bilder, började jag känna irritationen komma stigandes upp i bröstet.
Efter ett tag när det lugnade ned sig gick vi in i köpcentrumet och vi började kolla runt i olika affärer. Det tog lång tid innan vi hittade någonting som verkligen passade mig i smaken. Det blev en mörklila tight fodralklänning från Herve Léger och ett par svarta Louiboutin. Pattie insisterade på att betala alltihop, och det spelade ingen roll hur mycket jag vägrade låt henne göra det, hon kom hela tiden med motargument som fick mig att till slut ge med mig.
”Jag ska gottgöra dig.” Sa jag till henne när vi var på väg ut till parkeringen.
”Honey, du är som en i familjen… du ska inte behöva gottgöra mig för någonting alls.” Sa hon och skrattade. Så fort vi satte fötterna utanför köpcentret blockerades vi av en mängd paparazzis som fotade oss och även skrek ut en massa frågor. Jag kunde bara tolka några av dem, ”Vart är Justin?” ”Är du hans flickvän eller är ni bara vänner?” ”Pattie, hur kan hon vara en i familjen om dem inte är tillsammans?” Resten av frågorna ignorerade jag och vi fick halvspringa till bilen för att bli av med dem. Vi satte oss i bilen, flåsandes efter springandet. Vi körde ut från parkeringen och iväg hemåt.
”Varför har ni valt att hålla det hemligt? Ni hade sluppit alla dem här frågorna då.” Sa Pattie och kollade på mig frågande och ska jag vara ärlig har jag inget bra svar till henne. Men egentligen så känns det bra att vi håller det hemligt, jag vill inte tänka på alla Justins fans som kommer bli krossade, frustrerade, aggressiva… bara tanken skapar gåshud över hela min kropp.
”Jag vet inte egentligen, men på något sätt känns det tryggt att hålla det hemligt, i alla fall för tillfället. Jag vill inte tänka på hur frustrerade Justins fans kommer bli.” Sa jag.
”Men ärligt talat så är det ju inte Justins fans som kan avgöra om ni ska gå public eller inte. Visst… det kommer bli tufft, hans fans skulle i princip kunna dö för honom, men det är någonting ni förr eller senare kommer få ta er igenom, för ni kan inte hålla det hemligt för alltid.” Sa hon och log.
”Det är precis de jag är rädd för… om hans fans nu skulle kunna dö för honom, vad skulle dem då inte kunna göra för att få bort mig ur hans liv? Jag menar… man har ju sett vad dem skrivit till Kim Kardashian, och hon var inte ens hans flickvän på riktigt?” Sa jag och kände rädslan.  
”Folk skriver så mycket på internet, men när verkligheten sedan möter dem öga mot öga, så är dem inte lika tuffa längre. Alla lever sin egna lilla fantasivärld bakom datorskärmen. Och om dem nu skulle få för sig att skriva de mest odrägligaste sakerna, då är det bara upp till dig att stå emot, du ska inte visa att allt trycker ner dig, kill them with kindness helt enkelt.” Sa hon och blinkade mot mig.
”Mjo, du har väl rätt antar jag… men jag tänker låta Justin bestämma när vi ska berätta. Och jag har ingenting emot att hålla det hemligt ändå så.” Sa jag och log mot henne.

När vi hade kommit hem var Justin och tränade på gymmet, som jag helt och hållet glömt att lägga märke till som låg på baksidan av huset. Och nu stod jag här på ”mitt rum” framför spegeln iordninggjord och klockan var åtta på kvällen. Jag var osäker på om jag valt rätt frisyr, vilket var mittbena och lockar i topparna. Men jag hade ingen tid på mig att göra om allt så istället fick jag nöja mig med hur det såg ut. Bilen skulle hämta upp oss halv nio, och jag var redan hyper över festen. Justin hade vägrat berätta vilka fler som skulle dit, men han sa att det skulle bli stort och att vi inte kommer ha tråkigt en sekund. Jag tog en sista titt i spegeln innan jag gick ut ur rummet och nedför trappan, försiktigt dock eftersom jag inte ville göra repor i träet med mina nya Louboutin. Jag gick in i köket där jag hörde röster och möttes av Pattie, Diane och Bruce som satt på vars en barstol vid barbänken och smuttade på vars ett glas champagne och hade satt igång lite lugn musik.
”That’s what i’m talking about.” Sa Pattie och nickade imponerande mot mig.
”Jag hade inte klarat det utan din hjälp.” Sa jag generat och log mot henne.
”(Vissling) Min flickvän är där uppe och gör sig iordning, men det gör väl inget om jag gör såhär…?” Sa Justin som dykt upp bredvid mig, han böjde sig fram och kysste mig långsamt.
”Jag tror nog din flickvän kommer bli väldigt arg om du gör så där med någon annan…” Sa jag och slog till honom lätt på axeln och han gav ifrån sig ett hånflin.
”Så stiliga ni är tillsammans, låt mig få hämta min kamera så att jag kan ta ett foto på er.” Sa Diane och log ett brett leende och sprang iväg ut i hallen för att hämta kameran i handväskan.
Hon kom tillbaka ett ögonblick senare och hon fotade oss inte bara en gång utan det var flera gånger. Jag är inte så glad för att bli fotad när andra står och kollar på, men det kändes inte konstigt på något sätt alls att Pattie och Bruce stod och stirrade ut oss medan vi stod där som två töntar och posade.
”Kids, ha det nu jättekul ikväll. Men… ingen alkohol!” Sa Pattie och lät sådär typiskt mammig.
”Mm, mamma.” Sa Justin och suckade innan han kramade om henne och pussade henne på kinden.
”Jag litar på dig Taylor, don’t let me down.” Sa hon samtidigt som hon kramade om mig.
”Jag lovar. Jag ska hålla ett öga på honom.” Sa jag och skrattade till och gav Justin en retsam blick.

Jag kände blixtarna som försökte tränga sig igenom de tonade rutorna på bilen. Jag vände mitt ansikte mot Justin och kollade frågande på honom. ”Jag lovar, jag visste inte att det skulle vara fotografer här.” Sa han och såg förvirrad ut.
”Det är lugnt.” Sa jag och log mot honom och bestämde mig för att ignorera fotograferna.
Chauffören öppnade dörren och Justin hoppade ut först. Han vände sig om och sträckte sin han mot mig. Jag kollade osäkert på honom men tog snabbt tag i hans hand och hoppade ut. Så fort jag kom ut genom bilen började alla fotograferna skrika en massa. Mestadels hörde jag Justins namn ropas, men jag kunde urskilja några enstaka frågor. Vi gick fram till en röd matta som var utrullad ända fram till ingången och när vi kommit en bit fram hörde vi någon som skrek ”Snälla, bara en bild?” Justin stannade upp och vände sig mot mannen som skrikit. Jag kollade på Justin frågande men istället för att han kollade på mig kollade han mot kameramannen. ”Taylor, kan vi få en bild när du kollar in i kameran?” Sa mannen och jag vände mig osäkert mot honom. Justin tog sin hand om min midja och vi båda log mot kameran. Det kändes en aning obehagligt att stå där med tio kameror upptryckt i ansiktet. Men så länge inte Justin klagade så fanns det heller ingen anledning för mig att göra det.

Vi fortsatte vidare hand i hand in på cluben som var svagt upplyst i olika färger. Musiken dunkade högt ur högtalarna borta vid djn’s bås. Vi stannade vid en man som stod med en lista och kollade på oss från topp till tå. ”Namn tack.” Sa han nonchalant och kollade frågande på Justin.
”Justin… Justin Bieber.” Sa Justin och kollade på mannen förvirrat.
Efter en lång väntan, då mannen inte verkade hitta Justins namn, nickade han att vi kunde fortsätta in. Cluben var redan fullpackad med folk och jag kunde känna den härliga stämningen på långa vägar.
”JB, wassuuuup?” Drake hade dykt upp framför oss med ett brett leende.
Dem kramade om varandra och körde sin hand skakning. Han vände sig mot mig och gav mig ett creep smile. Så klart kunde jag inte undgå att bli generad och började fnittra.  
”Hello darling.” Sa han och tog min hand och kysste den.
Han drog med mig mot ett bord fullt av folk. Jag hann inte ta tag i Justin som jag gärna hade sett stod vid min sida för tillfället, istället gick han åt ett annat håll och hälsade på andra.
”Yo, det här Taylor aka La Bieber Chica. Be nice, okey?” Sa Drake då vi kom fram till bordet. Alla stirrade på mig och jag hann inte tänka klart tills jag insåg att det var Lil Twist, Soulja Boy, Nicki Minaj, Jae Millz, Mack Maine, Tyga, Bow Wow och några till som satt vid bordet. Jag kände igen dem allihop.
”Slå dig ner Taylor.” Sa Tyga och log flörtigt samtidigt drog ut en stol som var tom bredvid honom.
”Så du är JB’s flickvän?” Sa Lil Twist och kollade nyfiket på mig.
Jag nickade osäkert och log mot honom. Plötsligt började Soulja Boy och Bow Wow skrika högt och gjorde en handskakning. ”I told ya so bro.” Sa Bow Wow och kollade på Lil Twist retsamt.
”Vi har slått vad om du var JB’s flickvän eller inte, han har inte velat säga något till oss när vi har frågat honom. Så vi fick helt enkelt gå på vår magkänsla. Verkar som att den magkänslan stämde ganska bra.” Sa Soulja Boy och blinkade mot mig.
”Haha, jo jag antar det.” Sa jag och skrattade till.
”Så vart kommer du ifrån?” Sa plötsligt Nicki från ingenstans och kollade på mig och log.
”LA.” Sa jag och log tillbaka mot henne.
”LA baby.” Sa hon och sträckte fram handen mot mig för att göra give me five.
”Vi måste ju bara få veta… hade du bieber-fever innan du träffade JB, och hur träffades ni? Jag menar… han är väldigt kräsen när han väljer sina tjejer. Men jag måste ge honom cred för han senaste val.” Sa Soulja Boy och blinkade mot mig än en gång.
”Nej, jag hade verkligen ingen bieber-fever innan vi träffades. Jag överlämnar det till hans fans istället och vi träffades i New York när jag och min kompis var där. Vi bodde på samma hotell som Justin och hans crew.” Sa jag och ville inte dela med mig av för mycket detaljer.
”Details!” Sa Nicki och böjde sig fram mot mig nyfiket.
”Det finns inte så mycket mer att berätta.” Sa jag och log nervöst.
”Saken är den, Nicki vill veta om ni har gjort det… du vet…” Sa Jae som dykt in i diskussionen.
Det enda jag kunde göra var att börja skratta nervöst och gömma mitt ansikte i mina händer.
”Wooow, Bieber has gotten some boujaah.” Sa Lil Twist och alla runt bordet började skratta.
”Okey guys, nu lugnar vi ner oss… Taylor vill du ha något att dricka?” Sa Tyga och tog sin hand om min axel och kollade på mig med ett leende.
”Ehm, Pattie sa att vi inte fick dricka ikväll.” Sa jag och insåg snabbt att det lät ganska lame.
”Pattie hit och Pattie dit, det är alltid samma sak med Justin. Hon lär ju inte märka något.” Sa Soulja Boy och ställde fram ett glas på bordet som han fyllde med Bacardi Raspberry.
”Men jag är inte 21.” Sa jag när dem puttade fram glaset till mig.
”Say what? Hur gammal är du?” Sa Tyga och såg förvirrad ut.
”17, jag fyller arton i februari.” Sa jag och önskade nästan att jag istället hade ljugit om min ålder. 
”Girl, du ser äldre ut. Ingen kommer märka att du dricker…” Sa Nicki och log.
Jag kollade osäkert på glaset men tog det och svepte det snabbt.
”That’s how we roll!” Sa Bow Wow och strax där efter svepte alla andra runt bordet vars ett glas.
Jag kände varma händer som omfamnade min hals bakifrån. Jag vände huvudet upp och mötte Justins läppar som pressades hårt mot mina. Alla runt borde började vissla och vi kunde inte låta bli att skratta. ”Har du druckit?” Sa Justin och kollade frågande på mig samtidigt som han satte sig ned.
”J, sluta leka pappa… have some fun bro.” Sa Lil Twist och log retsamt mot Justin.
”Dem tvingade mig.” Viskade jag i Justins öra och skrattade till av hur dålig jag är på att ljuga.
”Mamma kommer gå i taket om hon får reda på detta.” Sa han och skakade skrattandes på huvudet.
”Justin, det är nyår… det händer en gång om året, om Pattie märker något, så gör hon det, men då får vi ta det med henne då.” Sa jag och tog hans ansikte i mina händer och kollade honom i ögonen.
Han nickade på huvudet och log samtidigt som han böjde sig fram och kysste mig lätt.

Timmarna hade sprungit iväg. När klockan slog tolv samlades vi alla som var på cluben, ute på en stor terass. Vi blev alla tilldelade vars ett glas champagne som jag svepte snabbt. ”Gott nytt år baby.” Jag hörde Justins röst bakom mig och jag vände mig snabbt om och kastade mina armar runt om hans hals och pressade mina läppar hårt mot hans. ”Bästa nyårskyssen på länge.” Sa han och skrattade hånfullt mot mig. Istället för att säga något så kysste jag honom igen.
”Get a room, huh?” Sa Drake som hade dykt upp bredvid oss.
”Gott nytt år bro.” Sa Justin och kramade om honom.
”Gott nytt år!” Skrek Drake samtidigt som dem kramades.
”Så jag får ingen nyårs kram?” Sa jag och plutade skämtsamt med underläppen.
”Of course, du kan få mer än så.” Sa Drake sarkastiskt och skrattade högt.
”Dude, det är min flickvän du pratar med.” Sa Justin och puttade skämtsamt till Drake på axeln.
Drake himlade med ögonen och gick fram till mig. Han tog sina armar runt min midja och kysste mig på kinden. ”Gott nytt år beautiful.” Sa han innan vi släppte varandra.  
”Wow, bro… du vet att du typ är waaaay to old for her?” Sa Justin och kollade frågande på Drake.
”I know, i know.” Sa Drake och klappade till Justin på axeln och blinkade med ena ögat innan han gick vidare till några andra som stod längre bort. Jag kunde inte mer än att skratta åt Justins så tydliga svartsjuka. Han hade aldrig visat den tidigare. Jag skulle precis säga något då jag kände att min mobil burrade till i handen. Jag tog upp den och såg att jag hade fått ett sms från Julia – GOTT NYTT ÅR ÄLSKLING! Så söta du och Justin är tillsammans. Såg bilden som Nicki Minaj la upp på er. – Jag fick lite smått panik och tryckte mig snabbt in på twitter och hittade Nickis tweet, jag tryckte upp bilen och såg att hon fotat mig och Justin när vi kysstes här på terassen, under hade hon skrivit  - Shout out to the cutest couple of the night. HAPPY FREGGING NEW YEAR YA’LL. – Jag försökte att förtränga det och lade ner mobilen i min kuvertväska. ”Vad är de?” Sa Justin som kollade på mig frågande.
”Ingenting, vaddå då?” Sa jag snabbt.
”Tay, jag ser att det är något som är fel… tell me.” Sa han och tog sina händer på mina höfter.
”Nicki… Minaj… har lagt upp en bild på sin twitter… på dig och mig när vi kysser varandra.” Sa jag smått bekymrat. Det fanns egentligen inte så mycket att göra åt saken, det var inte lönt att be Nicki ta bort den eftersom många säkert redan hade sett den, så skadan var redan skedd.
”Du… bry dig inte om det… som jag sa för ett tag sedan, om det kommer ut så gör det de, spela roll vad folk kommer säga, spela roll vad folk kommer hitta på för rykten, så länge du och jag vet sanningen så kommer allt vara som vanligt, okej?” Sa han och tog sin hand om min haka. Jag nickade förstående mot honom och han kysste min kind lätt. Jag tog upp min mobil och svarade Julia – Såg den nyss, visste inte att hon hade fotat oss ens. I smell drama from the beliebers, LOL. – Bara tanken av vad Justins fans skulle få för sig att skriva till mig så fort dem sett bilden, fick min mage att vrida sig. Men jag bestämde mig för att inte låta kvällen förstöras på grund av det.

Innan Pattie hade vaknat på morgonen så hade jag smugit in tillbaka till mitt rum efter att ha spenderat natten tillsammans med Justin. Fast vi löste ett och annat igår så kändes hela situationen fortfarande lite rörig. Hela grejen med att han varit otrogen mot Jasmine med Selena gör mig bekymrad. Vad finns det som säger att han inte skulle få för sig att göra likadant mot mig? Jo, jag får helt enkelt lita på honom. Men efter det här känns det som att jag kommer har svårt för det.
Men nu till bättre grejor istället, idag är det julafton och det känns faktiskt lite konstigt att jag inte ska fira den med min familj och släkt. Jag är jättespänd över att få träffa Justins alla kusiner, tänk så gör jag bort mig? Tänk så är mitt första intryck jag ger dem, en katastrof? I’m so nervous.

Efter att jag gått tillbaka till mitt rum kunde jag inte somna om, så istället låg jag vaken tills jag hörde Pattie som gick ned för trappan. Jag tog på mig ett par ljusa gråa mjukisbyxor och en vit hoodie. Jag gick ner på nedanvåningen och möttes av Pattie i köket som stod och höll på med sin mac book.
”God morgon, har du sovit gott?” Sa hon och kollade upp på mig med ett varmt leende.
”Absolut, du också?” Sa jag och drog ut en av barstolarna och satte mig på den.
”Som man brukar säga, borta bra men hemma bäst, tror du kan lista ut mitt svar då va?” Sa hon och skrattade till. Jag log mot henne och gnuggade mig i ögonen.
”Jag får hoppas att du inte är trött, för vi har en massa att göra idag.” Sa hon och fällde ned locket på datorn. Hon satte upp sina glasögon på huvudet och drog fram en lista ur en av kökslådorna.
”Det mesta är väl i stort sett redan fixat eller?” Sa jag frågande.
”Nja, på sätt och vis… men vi har fortfarande dukningen kvar, matlagningen, lite städning här och var eftersom Claudia inte kommer idag och sen måste jag be dig eller Justin att åka och hämta kalkonen som jag beställt, inne i stan… jag hinner inte köra iväg och göra det själv.” Sa hon och gick igenom listan där hon skrivit upp allt som skulle göras idag.
”Jag har inget körkort så det blir Justin som får göra det.” Sa jag och log, tanken av att Justin skulle bli pissed över att han skulle få åka och hämta den var ljuvlig.
”Då överlämnar jag dukningen till dig, om det går bra?” Sa hon och kollade på mig och log.
”Absolut, det klarar jag.” Sa jag och kände mig lättad att dukningen var min enda uppgift.
”Skulle du kunna gå upp och väcka Justin, annars kommer han nog sova bort hela dagen.” Sa Pattie och fällde upp locket på sin dator och började trycka runt på den. Jag nickade mot henne och gick ut ur köket och uppför trappan. Jag öppnade dörren till Justins rum sakta. Det var helt mörkt i rummet och jag kunde svagt skymma sängen. Jag gick bort till den och kände efter vart Justins ansikte var, utan att tänka på det så slog jag till ganska hårt och det hördes ett grovt smackande ljud när jag träffade Justins kind med handflatan. ”What the….” Hörde jag Justin säga förvånat. Han tände säng lampan och där stod jag med händerna för munnen för att inte börja skratta. Han var alldeles röd om sin kind och hans hår stod åt alla håll. ”Det där var inte schysst.” Sa han chockat.
Jag kunde inte hålla mig längre, istället brast jag ut i världens skratt och kunde inte heller sluta för den delen. Jag såg att det retade upp Justin och snart drog han mig ner i sängen och började kittla mig. Jag som hatar att bli kittlad skrek till och började bara skratta ännu mer.
Efter ett tag slutade han och nu låg jag inlindad i hans famn och jag kunde höra hans hjärtslag.
”Perfekt start på julafton, eller vad säger du?” Sa han och jag vände mitt ansikte upp mot honom.
”Dagen hade blivit så mycket bättre om vi bara hade kunnat ligga kvar här istället för att hjälpa till att städa och duka.” Sa jag och suckade tungt.
”Nervös inför att träffa min släkt?” Sa han och kollade på mig och skrattade till.
”Lite kanske.” Sa jag och gömde mitt ansikte samtidigt som jag log ett generat leende.
”Du ska inte vara nervös, dem har redan hört så mycket om dig från mamma att dem kommer tycka att dem redan känner dig, dessutom så kommer jag vara vid din sida hela tiden.” Sa han och log.
Jag log tillbaka mot honom och kysste honom lätt.
”Du är rätt bra, det vet du va?” Sa jag och kysste honom igen. Han besvarade min kyss och lyfte upp mig så att jag låg ovanpå honom. Vi kysstes ett tag, tills vi blev avbrutna av Pattie som stod i dörröppningen och harklade sig. Jag satte mig upp och kollade generat på henne.
”Det börjar bli en vana för mig att komma in i rummet när ni visar er kärlek till varandra, eller vad ni nu kallar det.” Sa hon och flinade till och gick mot sängen och satte sig ned på sängkanten.
”Pure love.” Sa Justin med en sarkastisk, tillgjord röst. Vilket gjorde att både jag och Pattie skrattade.
”Du din fjant borde nog gå upp nu, med tanke på att du har en del att göra idag.” Sa hon och klappade Justin på hans ben som låg utanför täcket.
”Att städa och duka går på nolltid.” Sa han och log brett mot henne. Pattie vände sig om och kollade på mig frågande och jag kom precis på att jag glömt berätta för Justin att det var hans uppgift att åka ner till stan och hämta kalkonen.
”Tay glömde visst berätta för dig att du ska hämta kalkonen i stan.” Sa hon och log.
”Jag? Hämta kalkonen? No way…” Sa han spydigt till henne.
”Justin… kan du inte göra det för min skull? Jag har så mycket annat att göra, att jag inte hinner åka och hämta den själv och eftersom varken du eller Tay har så mycket att göra så tänkte jag att en av er kunde åka och hämta den, men eftersom Tay inte har körkort så får du bli den som kör.” Sa Pattie förklarande och jag såg på Justin att han bara ville begrava sig och aldrig vakna upp. Han vände sin blick mot mig och gav mig ett creep smile och jag bara väntade på det han snart skulle säga.
”Jag kör och Tay springer in och hämtar den i affären, där har vi det!” Sa han och såg väldigt nöjd ut över hans inte så bra idée. Jag suckade och gav honom en ond blick, men jag kunde inte säga emot, jag visste att det skulle göra Pattie ledsen om vi strulade till det för henne.
”Bra, då har vi det planerat. Jag ska ner och ringa några samtal nu, pappa, Jazzy, Jaxon, mormor och morfar kommer alldeles strax.” Sa hon och reste sig upp och gick ut ur rummet.
”Tack för den.” Sa jag och slog honom på magen lätt.
”Tack för att du väckte mig genom att ge mig en bitch lap.” Sa han och drog mig till honom och kysste mig. Samtidigt som vi kysstes log jag brett och snart reste jag mig upp från sängen.
”Vart ska du?” Frågade han mig medan jag vart på väg ut ur rummet.
”Vi har en kalkon och hämta, turkey boy.” Sa jag och blinkade mot honom samtidigt som jag gick ut ur rummet och in på mitt rum för att byta om. Jag satte på mig ett par jeansblåa jeans och en vit stickad tröja till det som hängde lite över en axeln. När jag blev klar och skulle gå ut ur rummet skrämdes jag av Justin som dykte upp framför mig. Han tog armarna om mina höfter och kollade på mig med ett leende. ”Hey beautiful.” Viskade han. Jag bara log mot honom och skakade lätt på mitt huvud, med tanken i huvudet om hur gullig han blivit den senaste tiden.

Vi hade tagit Justins svarta Range Rover och det tog inte lång tid innan vi kom ner till stan som på något sätt verkade väldigt tom. Antar att det har med julafton att göra. Men så gott som vi kunde se så kunde vi inte se några paparazzis vilket lugnade mig en aning. Dem gör mig så nervös. När vi kom fram till affären hoppade jag ut ur bilen snabbt och småsprang in eftersom det börjat regna lite smått. Jag hämtade kalkonen och när jag kom ut såg jag en kille på andra sidan gatan som stod med sin kamera i högsta hugg och fotade mig samtidigt som jag hoppade in i bilen. Utan att säga någonting körde Justin i väg snabbt. När vi kommer en bit så satte jag på radion, musik får mig på något sätt att bli lugn. Dem spelade Super Bass med Nicki Minaj, vilket är en låt jag spelat flitigt och som jag dessutom kan utantill. Jag satt och sjöng och i ögonvrån kunde jag se Justin som satt och kollade på mig i mellanåt och skrattade. ”Varför skrattar du?” Sa jag plötsligt och log. ”Jag vet att du satte på radion bara för att du blev nervös när paparazzin dök upp.” Sa han och skrattade ytterligare en gång. Jag log generat mot honom.
”Tro vad du vill…” Sa jag och ville inte erkänna att han faktiskt hade rätt.
”Jag behöver inte tro, jag vet.” Sa han och skrattade.
Jag himlade med mina ögon och skrattade till och höjde musiken. Vi svängde snart in genom den stora svarta metallgrinden och körde in på den stora uppfarten. När jag hoppade ut ur bilen och gick mot huset kände jag Justin som tog tag i min hand och drog mig mot honom.
”Skit i paparazzin… om det nu skulle komma ut att du är… min flickvän… så låt det komma ut. Vi behöver själva inte säga någonting, media får tro vad dem vill. Huvudsaken är att du och jag vet, okej?” Sa han och tog sina händer om min hals och kysste mig. Jag fick en pirrande känsla i magen när han sa att jag var hans flickvän. Vi har aldrig pratat om förhållande grejen och om jag ska vara ärlig har jag inte direkt tänkt på det så mycket. Men det kändes så bra att höra honom säga det.
Jag log och nickade mot honom och han tog min hand och drog med mig in i huset. Vi gick in i köket och lämnade kalkonen, där vi också möttes av Diane, Bruce, Jeremy, Pattie, Jazzy och Jaxon.
”Jazzy och Jaxon, vem var det som precis kom?” Sa Pattie som satt på golvet med Jazzy och Jaxon.
”Jussssssssin.” Sa dem båda och sken upp i två stora leenden när dem fick se Justin som gick mot dem. Han satte sig ned bredvid dem och kramade om dem båda två hårt och pussade på dem överallt. Jag gick fram till Jeremy, Diane och Bruce och hälsade på dem, det var ett tag sedan jag träffade dem. Sist var när jag var i Stratford. ”Vad kul att du ska fira jul med oss i år dear.” Sa Diane samtidigt som jag kramade om henne, fortfarande nervös inför att träffa resten av släkten.

Jag hade precis gjort mig klar när jag hörde ytterdörren öppnas på nedanvåningen och snabbt där efter hörde jag en massa röster som hälsade glatt på varandra. Jag fick en ilande känsla i hela magen och kände att jag gärna hade kunnat stanna kvar på mitt rum hela kvällen. En svag knackning hördes på dörren och Pattie kom strax därefter in. ”Är du klar hjärtat?” Sa hon och log mot mig.
”Mm.” Sa jag och log nervöst mot henne, vilket hon förmodligen märkte.
”Du ska inte vara nervös, dem är hur snälla som helst.” Sa hon och klappade mig på ryggen samtidigt som vi var på väg ut igenom dörren. Jag gick sakta ner och de som stod i hallen kollade allihop upp på mig och Pattie som kom gåendes. När jag kom ner möttes jag av Justin som kom fram till mig med ett brett leende på läpparna. Han tog min hand och tog mig till två kvinnor som stod och pratade med varandra. Dem båda vände sig om mot oss när vi kom fram och dem kollade nyfiket på mig.
”Så är det den här vackra tjejen som alla tidningar skriver om nu för tiden?” Sa en av dem och log.
”Tyvärr ja… Taylor.” Sa jag och skrattade till samtidigt som jag sträckte fram handen mot dem och hälsade. Dem hette Tracie och Judith och var båda Justins fastrar, alltså Jeremys systrar. Tracie presenterade mig för hennes man Ben och deras barn Carla och Max. Carla var 12 och Max var 8. Judith är Jeremys yngre syster som bara är 29, hon har varken någon pojkvän eller barn. Vi gick vidare till Patties äldre bror som heter Patrick, han presenterade mig för hans fru Olivia. Deras son Jimmy som är 10 hälsade glatt på mig, men jag såg att han var lika nervös att få träffa mig som jag var för att träffa honom. Sista personerna jag hälsade på var Bruces dotter Mikayla, alltså Patties och Patricks halvsyster och även hennes pojkvän Peter. När jag hade hälsat på alla gick jag och Justin och satte oss i sofforna medan alla stannade kvar i köket för att ta igen allting dem missat med varandra under året. ”Det där var väl inte så farligt?” Sa han och log mot mig och drog ner mig i hans knä.
”Det gick bättre än vad jag trodde.” Sa jag och log mot honom.
”You naild it baby.” Sa han och gav mig en creep blick. Jag satte mig mot honom med vars ett ben på var sida om hans kropp och tog mina händer om hans hals och kysste honom flera gånger om.
”Sexig klänning by the way.” Sa han mellan kyssarna och fingrade på min röda långarmade klänning som var öppen i ryggen. Jag fnissade till och skakade lätt på mitt huvud.
”Hrm.” Hörde vi någon harkla sig bakom oss och jag vände mig snabbt om och såg Tracie, Judith, Patrick och Ben stå och kolla på oss frågande. Pattie slank mellan dem och började skratta när hon fick syn på oss. ”Ni får helt enkelt vänja er.” Sa hon och vände sig om mot de andra.
Jag blev alldeles röd i ansiktet och gick av Justin och satte mig bredvid honom istället.
”Hur länge har ni varit tillsammans då?” Sa Judith som satt sig ned i soffan mitt emot.
”Inte så länge, men vi träffades när jag var i New York och hade min konsert där.” Sa Justin och log mot henne. De andra i släkten hade också slagit sig ned runt om soffbordet och satt nu alla och kollade nyfiket på mig och Justin.
”Så hur känns det att vara flickvän till en av världens största artister?” Sa Ben och skrattade.
”Jag tänker faktiskt inte på det så mycket…” Sa jag och hade inte något bättre svar. Jag satt tyst och funderade på det han nyss frågat mig och jag har faktiskt aldrig tänkt på det, men när jag väl nu tänker efter så känns det rätt overkligt. För mig känns Justin som vilken människa som helst.
”Är det inte jobbigt med alla paparazzis som förföljer er och skriver en massa grejor om er i tidningarna? För vad jag har förstått så har ni inte gått ut än med att ni är tillsammans.” Sa Judith.
”Jag är ju van vid att ha dem hängandes efter mig hela tiden, men vi har bestämt att om det kommer ut så kommer det ut. Men vi själva kommer inte berätta att vi är tillsammans, så länge vi och alla dem som står oss nära vet om det.” Sa Justin och kollade på mig och log.
”Middagen är klar.” Avbröt Diane oss när hon kom in i vardagsrummet med en stor kastrull.

Efter middagen var det dags för att öppna julklapparna vilket var det jag sett fram emot hela kvällen. Vi satte oss återigen ned i soffan, fast denna gången fanns det inte plats för alla så istället fick jag sitta i Justins knä. Vilket gjorde att alla runt omkring gav ifrån sig ett ”aw.”. Jag försökte att ignorera det men jag kunde inte rå för att bli generad. Mitt i den pinsamma stunden kom ”tomten” aka Bruce. Jag och Justin satt och små skrattade medan de andra barnen satt och var alldeles fascinerade. Jaxon började gråta eftersom han tyckte att Bruce såg ut som ett stort monster och Jazzy skulle tvunget sitta i mitt knä vilket blev lite tungt för Justin som satt underst, men om hon inte fick som hon ville skulle hon bara bli ledsen så jag lät henne.
När vi fått alla våra julklappar och Bruce hade gått iväg, satte jag mig ned på golvet med Jazzy och vi började öppna våra julklappar ivrigt. Julklapparna från mamma och Bill var lite kläder och en iphone fyra. Mamma hade redan förklarat för mig att anledningen till att jag inte fick mer än tre julklappar i år var för att den ena julklappen kostade lite mer. I ett helt år har jag gått runt med min sega, repade och gamla blackberry, det kändes härligt att äntligen få byta ut den mot en lite nyare mobil. 
”Just de, Taylor, jag glömde ge dig den här. Det är från mig, Justin, Scooter och Carin.” Sa Pattie och reste sig upp från soffan och kom fram till mig med ett litet paket. Jag kollade frågande på henne när hon sträckte över det till mig.
”Pattie… jag har ju inte köpt någonting till er?” Sa jag och tog emot paketet och kollade på det.
”Tänk inte på de, öppna det istället.” Sa hon och kollade glatt på mig.
Jag drog upp det röda sidenbandet som var runt om och sen öppnade jag det försiktigt. Det var en svart ask och jag kunde inte alls komma på vad det kunde vara. Jag tog av locket på asken och hittade ett silvrigt berlockarmband. Armbandet bestod av två berlocker. En där det stod Leo i stora bokstäver och en som symboliserade cancer. Jag kände mina ögon som fylldes med tårar och det tog inte lång tid innan en tår rann ned för min kind. Jag kollade upp på Pattie som nyfiket stod och kollade på mig… Förmodligen nyfiken över om jag gillade det eller inte. Jag reste mig upp och kastade mig om hennes hals. ”Jag vet inte hur jag ska kunna tacka er.” Sa jag samtidigt som tårarna rann ned för min kind. ”Gumman då.” Sa hon och skrattade till samtidigt som hon smekte min rygg.
”Armbandet kommer säljas i olika affärer och pengarna kommer gå till organisationen.” Sa hon när vi släppte varandra. Jag log mot henne och tog upp armbandet från asken och satte det runt min handled. Jag vände mig om mot Justin som satt i soffan och kollade på mig med ett leende. Jag böjde mig ned och satte min hand på hans kind, samtidigt som jag kysste honom.
”I love you.” Viskade jag och kom på mig själv med att det var första gången jag sa det till honom. Jag blev nervös att någon runt omkring skulle ha hört det, men alla var så upptagna med att öppna sina presenter att dem inte ens ägnade oss en blick. Justin log samtidigt som vi kysstes och drog ned mig i hans knä där jag satt som fastklistrad resten av kvällen.

Att vakna upp och känna att man sovit sig igenom hela natten är en bra känsla. Innan jag bestämde mig för att kolla vad klockan var låg jag kvar i sängen och sträckte på mig. När jag sedan tog upp mobilen stod klockan redan på elva. Jag bestämde mig för att gå upp och gå och väcka Justin. Men hans rum var tomt när jag kom in där och det var även Patties. ”Kul att dem båda åkte utan mig.” Sa jag tyst för mig själv samtidigt som jag trippade nedför trappan på mina bara fötter.
Jag gick mot köket, inte speciellt pigg på att äta frukost själv, men jag kände mig illa tvungen eftersom min mage kurrat ända sedan jag vaknade. Jag blev överraskad när jag kom in i köket och möttes av barbänken som var fullt uppdukad med mat, dryck, ljus och blommor. Jag tittade förvånat runt om i köket men kunde inte hitta en enda levande varelse. Jag fick lite panik och tänkte att Pattie kanske skulle ha någon över på besök. Det var kanske inte så trevligt om jag dök upp här i köket då iklädd pyjamas. Jag vände mig om och mitt hjärta hoppade några steg upp i halsgropen. Justins armar omfamnade mina höfter och han log ett brett leende. ”God morgon.” Sa han och kysste mig lätt. Jag böjde mitt ansikte bakåt för att kolla på honom frågande då han bara skrattade åt mig.
”Har du gjort allt det här?” Frågade jag samtidigt som han tog min hand och drog med mig in i köket.
”Mm, jag tyckte att vi för en gångs skull kunde äta frukost tillsammans. Vi har aldrig gjort det bara du och jag och sen har jag saknat dig så mycket att jag ville göra detta för dig.” Sa han och log sött.
Jag gick fram till den uppdukade barbänken och blev alldeles vattnig i munnen av att kolla på all mat. Det som fanns att välja mellan var, stekta ägg, bacon, pannkakor och rostade mackor.
Jag vände mig om mot honom och lade mina armar runt hans nacke.
”Du hade inte behövt göra allt det här för mig.” Sa jag och log.
”Egentligen inte, med tanke på att du dissade mig igårkväll.” Sa han och log ett busigt smile mot mig samtidigt som hans händer letade sig innanför mitt linne och smekte mig på ryggen.
”Jag är hungrig.” Sa jag med ett brett smile på läpparna, medveten om att jag nyss retat honom.
Han suckade djupt och släppte taget om mig och vi satte oss ned. Jag lastade upp allt på tallriken som fanns att välja och det tog inte lång tid innan jag hade ätit upp allt.
”Du är nog den segaste människan jag känner.” Sa jag och skrattade till.
”Vaddå?” Sa Justin frågande och log mot mig.
”Du äter som att du har all tid i världen.” Sa jag och blängde på hans fortfarande halvt fulla tallrik.
”Man måste ju njuta av det goda, ellerhur?” sa han och blinkade retsamt mot mig.

”Jaså, jaså… här sitter ni och myser.” Hördes en mörk röst från ena änden av köket. Både jag och Justin kollade upp och där stod ingen mindre än… Drake? Jag som höll i min gaffel tappade ned den på tallriken och det gav ifrån sig ett starkt, obehagligt klingande ljud. Justin reste sig upp med ett brett leende och gick bort och gjorde någon handskakning med Drake. Dem båda två vände sig mot mig och stirrade. Jag själv som var i världens paralys lyckades på något sätt ta mig upp från stolen och släpa mina tunga ben bort där dem stod. ”T-Taylor.” Sa jag hackandes och sträckte fram min hand och så fort han tog sin hand i min började mitt hjärta dunka fortare.
”Mjaoo, jag får nog fortsätta komma hit på morgonen, då alla är klädda i pyjamas här hemma. I’m Drake.” Sa han och skrattade till och blinkade mot mig.
Justin slog till honom lätt på armen och jag fann inga ord att säga. Istället började jag nu tycka att det var lite pinsamt att jag stod här inför Drake iklädd pyjamas och håret som stod åt alla håll. Jag brydde mig inte inför Justin eftersom han sett mig såhär flera gånger innan. Men jag menar… Drake!
”Ehm, Tay…” Hörde jag Justin säga och nu stod både han och Drake och viftade med sina händer framför mitt ansikte. Jag kände hur jag blev alldeles varm om mina kinder och för att göra det så icke pinsamt som möjligt, log jag ett brett leende mot dem båda två.
”Ska vi kanske duka undan?” Sa jag och vände mig om och pekade på barbänken.
”Det tar Claudia hand om när hon kommer sen.” Sa Justin och började gå mot vardagsrummet med Drake efter sig. Jag himlade med ögonen och fick dåligt samvete över att låta Claudia ta hand om vår röra så istället plockade jag undan allt pålägg och stoppade in tallrikarna och besticken i diskmaskinen. Efter att jag städat undan gick jag in i vardags rummet där killarna slagit sig ned i vars en soffa och nu låg och kollade på basket. Jag satte mig på soffkanten där Justin låg, men innan jag hann reagera låg jag nu ovanpå honom, eftersom han hastigt dragit mig ned från kanten.
”Well, well, så ryktena är sanna?” Sa Drake och gav oss en retsam blick.
”Vilka rykten?” Sa Jag frågande.
”Om att ni har en romans?” Sa han och lade på en peddo imitation på rösten.
”Det är bara spekulationer Drake… men det finns ingen anledning för dig nu att gå och berätta runt det för alla på bolaget.” Sa Justin och skrattade åt hur nyfiken Drake verkade vara.
”Man, du vet att jag aldrig skulle göra det. På tal om media… glömde helt att det var därför jag var här… Usher och Scooter har fixat en intervju till dig i eftermiddag. Det är en ny talk show som har premiär ikväll, och dem var pretty excited att du skulle vara med.” Sa Drake och log.
”Intervju? I eftermiddag… dude, jag har ”semester”. Jag föredrar att bara vara hemma då.” Sa Justin och vi båda satte oss upp i soffan.
”Bro, lyssna nu… du ska bara vara med i showen i typ en kvart. Dem ska ställa några snabba frågor. Det kommer gå snabbt.” Sa Drake och hade nu också satt sig upp i soffan mittemot vår.
”Varför kom inte Usher eller Scooter och berättade det själva för mig?” Sa Justin allvarligt.
”Dem håller på med Ushers nya albumslansering så dem hade inte tid. Men Scooter kommer och hämtar upp er klockan tre.” Sa Drake och log ännu en gång.
”Jag antar att Scooter inte kommer acceptera ett nej från min sida, vet mamma om det förresten?” Sa Justin och jag märkte på honom att han inte var alltför glad över detta.
”Ja, men hon sa att hon hade alldeles för mycket att göra idag så hon hinner inte följa med. Men din lovely lady kan ju göra dig sällskap backstage eller?” Sa Drake och kollade glatt på mig. Jag nickade åt honom utan att egentligen tänka på vad Justin skulle svara.
”Skitkul att jobba dagen innan julafton.” Sa Justin och log ett fakeat leende.
”Tänk inte så negativt, du kommer vara hemma på nolltid.” Sa Drake och hade nu rest sig upp från soffan och var på väg mot oss. Han ställde sig framför Justin som reste sig upp.
”I gotta go, men det var härligt att se dig bro.” Sa han och kramade om Justin och dem gjorde sin hand skakning igen. Han kom fram till mig och log ett leende som jag nästan svimmade av.
”Jag hoppas vi ses snart igen.” Sa han och kysste mig på vardera kind och kramade om mig.
”Absolut.” Sa jag och log nervöst. Han gick sakta ut från vardagsrummet och det tog inte lång tid innan vi hörde ytterdörren smällas igen och nu var det alldeles tyst i huset.
”Såklart att dem skickade Drake att berätta… dem vet att han är bäst på att övertala.” Sa Justin argt.
”Åk bara dit och gör ditt bästa, och som Drake sa… du kommer vara hemma på nolltid.” Sa jag och tog hans ansikte i mina händer och kysste honom på kinden.
”Jag åker bara dit om du följer med mig.” Sa han och kollade mig djupt i ögonen.
Jag nickade till svar och kysste honom.

Scooter hämtade upp oss klockan tre och vi var nu på väg till studion. Justin var fortfarande arg över att han var tvungen att jobba på sin semester, men han hade egentligen inte mycket att säga till om.
”Vad heter showen?” Sa Justin surt till Scooter.
”The Trudy show… Det är Trudy Parker som är programledare.” Sa Scooter och log.
“Det låter som ett barnprogram.” Sa Justin spydigt.
Scooter stannade bilen mitt på vägen och vände sig allvarligt mot Justin.
”Jag föreslår redan nu att du inte har den här attityden när vi kommer fram.” Sa han argt.
Justin bara ryckte på sina axlar och vände sitt ansikte ut mot bilfönstret. Scooter började köra igen och resten av bilresan satt vi alla tre tysta. När vi kom fram till studion och gick in möttes vi av en stor folkmassa. Alla hade sina egna uppgifter och ägnade inte så mycket tid till oss. Efter ett tag kom de fram en kort svarthårig kines liknande tjej, till oss. Hon var svartklädd och hade en stor svart öronsnäcka i ena örat. ”Justin Bieber right?” Sa hon och log mot Justin. Justin nickade snabbt och kort där efter tog hon hans hand och hälsade. ”Yuki… Du ska få gå till sminket alldeles strax, sen ska du få träffa Trudy snabbt innan showen startar och kom ihåg… under showen hade vi gärna uppskattat att du kunde ge så bra svar på frågorna som möjligt. Det blir bara så tråkigt om svaren är korta.” Sa hon och log ytterligare en gång till mot Justin.
”Vad är det för frågor som kommer ställas?” Sa Scooter som såg frågande på Yuki.
”Det är bara Trudy som vet det, det är hon själv som kommit på frågorna och hon ville att det skulle bli en överraskning.” Sa Yuki och stod och skrev ned någonting i ett anteckningsblock som hon hade.
”Skulle du kunna fråga Trudy om hon har ett papper på frågorna, jag vill gärna veta vad det är för frågor som kommer ställas.” Sa Scooter igen och försökte låta allvarlig.
”Det får isåfall Justin ta med henne när dem träffas efter sminket.” Sa Yuki och såg upptagen ut.
Scooter och Justin suckade båda två tungt medan jag stod bredvid dem och visste inte riktigt vad jag gjorde här egentligen. Ingen hade direkt lagt märkte till mig, men jag var här för Justins skull.  
”Sminket är redo för dig nu Justin, du kan följa med här.” Sa Yuki och började gå bort mot sminkhörnan. Justin följde efter henne medan jag och Scooter stod kvar.
”Jag har en känsla av att Justin kommer gå ifrån den här showen rasande.” Sa Scooter nervöst.
”Varför de?” Sa jag och kollade frågande på honom.
”Han gillar inte när han inte är förbered på vilka frågor som kommer ställas. Det brukar oftast vara då dem nyfikna frågorna dyker upp, såna som han inte har fått tid att tänka ut ett bra svar till.” Sa han och suckade. Jag fick en klump i halsen och tänkte på att frågor om mig säkerligen skulle ställas.

Efter en stund kom Justin tillbaka efter sminket och Yuki bad oss följa med till Trudys louge. När vi gick in genom dörren möttes vi av ett stort vitt upplyst rum. Alla möblerna gick i ljuslila och mörk rosa. ”Trudy kommer alldeles strax.” Sa Yuki och stängde dörren efter oss. Vi gick alla tre fram till de två stora lila och rosa sofforna och satte oss ner. Jag kollade mig nyfiket runt i rummet, men kunde inte få upp en bild i huvudet på hur Trudy såg ut. Jag kan inte minnas att jag hört talas om henne innan. Plötsligt öppnades dörren till lougen och in kom en lång smal blond tjej. Hennes hår var lockat och sträckte sig ner en bra bit på ryggen. Hon var grovt sminkad men ändå otroligt snygg. Hon hade svarta tighta jeans, en knallblå glansig skjorta som var instoppad i jeansen och skorna var ett par beiga louis vuitton. Hon log ett brett leende när hon fick syn på oss i soffan och hennes krit vita tänder nästan bländade mig. Justin och Scooter reste sig båda två upp med breda smile.
”Hej sexy.” Sa hon och skrattade till när hon omfamnade Justin i en kram. Därefter gick hon vidare till Scooter och kramade om honom och när hon fick syn på mig stannade hon upp och blev nyfiken.
”Vem är det vi har här?” Sa hon och kollade på mig med ett leende. Jag reste mig upp och halv log nervöst och sträckte fram min hand.
”Taylor Coleman.” Sa jag och försökte trycka fram ett brett leende.
”Flickvän till Justin eller?” Sa hon och kollade på Justin och sen på mig.
”Nej… hon är en vän som hälsar på.” Sa Justin snabbt.
”Okej, vad trevligt.” Sa hon och log brett mot mig.
”Du har växt till dig ser jag.” Sa hon och smällde till Justin på röven innan hon gick vidare till en av de stora speglarna som fanns i rummet. Justin skrattade till generat och kollade ned i golvet.
”Du har blivit äldre ser jag… vad är du nu… 40?” Sa han sarkastiskt.
”Du… jag fyllde faktiskt 19 förra veckan… tack för att du sa grattis till mig förresten.” Sa hon och blängde retsamt på honom. Jag undrade om det bara var jag eller om Scooter också kände av den flörtiga stämningen som uppstått mellan Justin och Trudy.
”Jag hade fullt upp med mina konserter, i’m a hard working man.” Sa han och blinkade mot henne.
”I bet you are…” Sa hon och blinkade tillbaka mot honom.
Jag och Scooter kollade på varandra och höjde på vårt ena ögonbryn samtidigt.
”Så… Trudy, vad kommer det ställas för frågor under showen?” Sa Scooter och harklade sig lite.
”Hemlis.” Sa hon och fnittrade till samtidigt som hon lade på lite mer läppglans.
”Scooter, det är lugnt… det är bara kul om jag inte vet dem innan.” Sa Justin och log.
”Justin, du brukar alltid vilja veta frågorna i förväg?” Sa Scooter och kollade på Justin frågande.
”Jag orkar inte bry mig idag.” Sa Justin spydigt, förmodligen fortfarande sur på Scooter.
Jag och Scooter kollade på varandra ytterligare en gång, och vi båda var väldigt fundersamma över vad Justin höll på med? Jag har aldrig sett honom så här spydig mot Scooter innan.
”Trudy, vill du vara snäll och komma ett tag… vi ska kolla mikrofonerna.” Sa Yuki som stack in sitt huvud innanför dörren. Trudy tog sig en sista titt i spegeln och sedan gick hon ut ur rummet med ett brett leende. Scooter suckade och gick också ut ur rummet utan att säga vart han skulle. Jag satte mig ner i soffan igen och snart sjönk Justin ned bredvid mig med ett leende.
”Tack för att du ville följa med.” Sa han och kysste mig på kinden. Som svar log jag bara tillbaka mot honom. Jag var fortfarande väldigt förvirrad och fundersam över det plötsliga flörtandet mellan han och Trudy. ”Känner du hon Trudy sen innan eller?” Sa jag lite smått allvarligt.
”Ja, hon är också signad av LA reid. Hon är grym på att sjunga.” Sa Justin imponerat.
”Trevligt.” Sa jag nonchalant.
Jag kände Justins fingertoppar som tog tag i min haka och vände mitt ansikte mot honom.
”Är du sur?” Sa han och plutade med underläppen och la på ett puppy face.
”Varför skulle jag vara det?” Sa jag och log ett fake smile.
”Lovar du?” Sa han fortfarande med sitt puppy face.
”Japp.” Sa jag och log fakeat igen och reste mig upp ur soffan och direkt där efter öppnades dörren till rummet och in kom Yuki och bad Justin komma eftersom sändningen skulle börja om fem minuter.

”Hi guys! This is my first show, and tonight we have a really special guest… hes actually a good friend of mine… please welcome… JUSTIN BIEBEEEEEEEER!” Sa Trudy i en pipig hes röst.
Hon reste sig upp från sin fåtölj och kramade om Justin när han kom in i studion och han gav henne en puss på kinden. Hon skrattade och dem båda satte sig ned i vars en fåtölj.
”Welcome darling, how are you today?” Sa hon och log brett.
”I’m great, especially when i’m here.” Sa Justin och blinkade mot henne.
”Aw, you’re so sweet… now i’m going to ask you some questions, and dude i want real answers, not those when you just say: mm, yeah, maybe… okey?” Sa hon och log mot honom.
”Okey, i can deal with that.” Sa han och flört log mot henne.
”So… first question… i don’t no if this one is appropriate, but… are you still a virgin?” Sa hon och skrattade direkt efter att hon ställt frågan och Justin blev alldeles röd om kinderna.
”Well… why don’t you find out yourself?... NO, i’m just kidding! But i’m sorry Trudy, i’m gonna keep that one for myself.” Sa han och skrattade till nervöst.
“You’re such a dork! Do you know how many people in the world who wants to know if you’re virgin? Like thousands… but okay.  Next question… are you dating someone right now or are you single?” Sa hon och gjorde till sin röst en aning vilket fick henne att låta som en pervers åsna.
”I’m seventeen, every guy in my age are dating, so why wouldn’t i do that?” Sa Justin frågande.
”So you’re practically not single?” Sa hon också frågande.
”I didn’t say i was dating now?” Sa han och höjde på ögonbrynen samtidigt som han log brett.
”Oh, okey… so you’re not dating the lovely girl backstage, who you brought with you today?” Sa hon med en jobbig, retsam blick.
”She’s a really, really good friend of mine, actually she’s one of my best friends.” Sa han snabbt.
“Well that’s cute.” Sa hon och halv log mot honom.
”But… isn’t she the one who ”attcked” Selena Gomez?” Sa hon sedan frågande.
”Ehm, not really… and i don’t want to talk about it, and i know that she definitely doesn’t want us to talk about it. It was a totally misunderstanding.” Sa Justin och jag själv fick en klump i magen.
”Okey, but then lets move on to the next quiestion… i heard that you and Chris Brown has an upcoming song and musicvideo… can you tell us something about it?” Sa hon nyfiket.
“Ehm… The song is called Next 2 you, but I’m sorry I can’t tell you anything else.” Sa han och log.
“Okey, that was just a boring answer so lets move on to the next question then… have you ever cheated on a girlfriend of yours?” Sa hon och nyfikenheten i hennes ögon syntes klart och tydligt.
”Well… that depends on what a girls sees as cheating…” Sa Justin och såg allvarlig ut.
”Bieber, cheating is not a god way to get girls. Just telling ya.” Sa Trudy spydigt.
”But i never said that i have cheated before, right?” Sa Justin och log ett creep smile.
“But you might… I think all things you do with a girl when you’re in a relationship with another, is cheating. You don’t need to tell me who the cheating girl or who the broken hearted girl was, but can you at least tell us what you did?” Sa Trudy och log.
“Okey… it’s was not that big of a deal, but I fell in love with another girl and I couldn’t help it. We kind of kissed eachother a couple of times, and that’s it.” Sa Justin och man såg att han skämdes.
“Okey, good boy. No one is going to judge you honey, you were just telling the truth and it was not that harsh, but it probably broke your girlfriends heart.” Sa Trudy och klappade Justin på axeln.
“Next question… would you rather stay in bed for a whole day with a girl or would you just want to play on your xbox?” Sa hon och skrattade till.
“Well… the xbox sounds tempting, but I have to choose the bed with a girl, that would be nice.” Sa han och skrattade och Trudy skrattade med honom högt, lika så publiken.
”What did i expect, haha? Who would you pick to have next to you?” Sa hon och log.
“You, of course.” Sa han och blinkade.
“Oh, I’m flattered. And now to the last question… what are you going to do on Christmas eve and new years eve… who’s gonna get your new years eve kiss?” Sa hon och log mot honom.
“I’m going to spend it with the ones that I love the most and the kiss is for you, but I have to send it by email or something.” Sa han och de båda skrattade till tillsammans med publiken som wowade.
”Well that’s very ”manly” of you, but i can’t wait. Thank you for coming here today, and i’ll se you around i hope.” Sa Trudy och ställde sig upp samtidigt som Justin.
“Thank you, it’s was fun.” Sa Justin och kramade om henne. Sedan kom han ut backstage mot mig och Scooter som satt i vars en fåtölj och följde allt från en liten tv. Under hela sändningen hade jag sett på Scooter att han inte var alltför glad över frågorna och svaren som dök upp i showen, men det fanns inget han kunde göra åt det. Och jag var helt och hållet på hans sida. Allt flörtande och alla onödiga saker han sa i intervjun sårade faktiskt och bara tanken av att han varit otrogen fick mitt hjärta att nästan ploppa ut genom mitt bröst.

Scooter släppte av oss hemma hos Justin och när vi kom hem hade Pattie jul dekorerat hela huset och dukat upp med mat och tända ljus på middagsbordet. Men jag var varken på humör för att äta eller umgås med någon för tillfället så istället tog jag av mig mina skor snabbt och gick upp för trappan med Justin hack i hälen. Jag gick in i mitt rum utan att vända mig bak och drämde igen dörren hårt rakt framför Justins ansikte och därefter låste jag om med nyckeln. Jag slängde mig ned på sängen med en stor suck och gick igenom allt som sagts på showen. Det var en helt ny sida av honom.

Justins version.

Jag tryckte ned handtaget på dörren till Tays rum och kände att den var låst. Jag suckade och ville inte störa henne eftersom det inte kändes som ett bra läge för det. Vad var hon sur för? Hon hade inte sagt ett ord till mig efter showen, och i bilen hade stämningen mellan oss alla tre varit väldigt spänd. Hade jag gjort något fel? Sagt något fel? Jag kunde inte minnas något som gått fel.
Jag gick ned till mamma som satt vid sin dator i arbetsrummet. Hon kollade upp från skärmen och tog av sig sina glasögon och log ett brett leende mot mig.
”Hur gick showen?” Sa hon lugnt.
”Jo, jag hoppas den gick bra.” Sa jag och funderade mycket över vad som skulle kunna ha gjort Taylor sur. Men hon måste väl ändå förstå att det mesta jag sa i showen vad bara påhittat, bara för att göra det roligare. En del grejor måste jag säga bara för tillfällets skull.
”Vart är Taylor? Jag hade tänkt att vi skulle äta nu.” Sa mamma och reste sig upp från stolen och gick fram till mig och gav mig en puss i pannan.
”Hon gick upp och la sig tror jag.” Sa jag och suckade.
”Varför det?” Sa mamma och som alltid annars ska hon alltid vara så nyfiken.
”Jag vet inte mamma, men vi kan äta så länge, så får hon värma sin mat sen.” Sa jag och gick ut i vardagsrummet och satte mig ned vid bordet. Mamma kom efter mig med en frågande blick.
”ska jag gå upp och fråga om hon vill ha?” Sa hon frågande.
”Nej, det är bäst att bara låta henne vara.” Sa jag och började ta upp mat på tallriken.
”Har ni bråkat?” Sa hon nästan viskandes, förmodligen för att hon var rädd att Taylor skulle höra upp på ovanvåningen vilket i princip är helt omöjligt.
”Nej… hon är bara sur för något… jag vet inte… nu äter vi istället.” Sa jag smått irriterat.
Under middagen satt vi och pratade om showen och om julafton som faktiskt är imorgon. Mormor och morfar ska komma och även pappa med Jaxon och Jasmyn. Det är tråkigt att pappa och Erin har skiljts. Jag tyckte om henne. Sedan får jag ju inte glömma alla mina kusiner på mammas och pappas sida som också kommer. Det kommer bli fullt hus… det kanske är därför Taylor är så off… för att hon är nervös inför att träffa hela min släkt?
”Mormor, morfar, pappa, Jaxon och Jazmyn kommer klockan tolv imorgon, sen kommer resten av släkten vid tre. Så jag vill gärna att både du och Taylor går upp i hyffsad tid så att ni kan hjälpa mig med dukning, matlagning och så.” Sa mamma samtidigt som vi plockade undan våra tallrikar.
”Men matlagningen kan väl mormor hjälpa dig med?” Sa jag och var inte ett dugg sugen på att gå upp tidigt. Dessutom så känns det dumt att lägga över allt arbete på Taylor.
”Jo, men det blir väl lite mysigare om vi alla hjälps åt med det?” Sa hon och log mot mig.
”Mm…” Sa jag och var på väg ut i hallen mot trappan.
”Mr… säger vi inte god natt innan vi går och lägger oss?” Sa hon och blängde på mig.
”Mamma, klockan är bara åtta… jag ska inte gå och lägga mig än.” Sa jag och skrattade åt henne.
Jag gick upp för trappan och gick fram till Taylors dörr och knackade på den försiktigt. Efter några knackningar låstes låset upp men dörren öppnades inte. Jag öppnade den sakta och kom in i ett nedsläckt rum. Det var knappt så att jag kunde se vart sängen var. Jag gick fram sängbordet och tände lampan och möttes av Taylor som låg nerbäddad under täcket med huvudet under kudden.
Jag satte mig ned på säng kanten och tog bort kudden som hon snabbt drog tillbaka.
”Tay, snälla berätta varför du är sur?” Sa jag och suckade. Inget svar.
”Det blir ganska svårt för mig när jag inte vet vad problemet är.” Sa jag tyst.
”Du är problemet Justin. Du och den där jävla talkshowen.” Sa hon argt och satte sig upp.
”En liten förklarning vore bra…” Sa jag och kollade henne i ögonen.
”För det första, vart kom det där flörtandet mellan dig och Trudy ifrån? Glömde du för en stund att jag kanske satt backstage? Dessutom flörtade ni inne i lougen också, mitt framför mina och Scooters ögon. För det andra, du har aldrig berättat tidigare att du varit otrogen? Hur ska jag veta att det inte var mig du snackade om där? För det tredje, du skulle valt att spendera en dag i sängen med… HENNE. Hade du inte bara kunnat välja någon annan ful kändis istället för just Trudy, hur tror du jag känner mig när du säger sånt? Hon är en av de snyggaste tjejerna jag sett på länge och när en kille jag tycker väldigt mycket om flörtar med henne… du förstår inte känslan Justin…” Sa hon och nu rann det en tår ner på vardera kind. Det gjorde ont att se henne så ledsen.
”Wow, det var mycket på en och samma gång… men okej…. Ehm… Tay, det var inte alls meningen att få dig att känna såhär. Vi håller alltid på att flörta med varandra så, det är bara så vi är med varandra. Vi har känt varandra ända sedan LA Reid signade mig för fyra år sedan. Jag skulle aldrig kunna tänka mig henne som min flickvän, hon är som en syster till mig.” Sa jag nervöst.
”Sen när blev att flörta med sin syster så ”inne”? Och om ni nu är så nära vänner, varför kunde du inte berätta om oss två för henne då? Istället är jag bara ”en vän” som är och hälsar på.” Sa hon och fler och fler tårar rann nedför hennes kinder och jag såg att hon kämpade emot.
”Det är bara så vi är mot varandra, det är bara skämt alltihop. Och anledningen till att jag inte berättade om dig och mig var för att jag visste att hon isåfall skulle ta upp det i showen, och jag vill inte skapa kaos.” Sa jag och försökte få henne att förstå.
”Men otroheten Justin… Varför har du inte berättat något, och vem handlade det om?” Sa hon och kollade nu mig i ögonen medan hennes tårar fortfarande rann ned för kinderna.
”Det var för ett och ett halvt år sedan, det är förbipasserat och jag vill inte prata om det.” Sa jag och kände att det bara skulle bringa upp mer problem om jag berättade.
”Så du kan prata om det i tv men du kan inte prata om det med mig som är ”din bästa vän” så att säga?” Sa hon och betonade din bästa vän. Hon hade rätt, i’m an ass.
”Jag var tillsammans med Jasmine och under den tiden så började jag och Selena umgås, eller vi kände varandra sedan innan men det var inte riktigt förrän då som vi tog upp kontakten. Och efter ett tag då vi träffats ett par gånger så kände jag hur jag började få känslor för henne och jag visste inte vad jag skulle göra för jag ville ju fortfarande vara tillsammans med Jasmine eftersom det var henne jag tyckte om. Men sen när jag och Selena bodde på samma hotell i LA så träffades vi för att kolla film, bara som två vänner, men det slutade med att jag kysste henne och jag vet att jag gjorde fel, men det bara blev så och till en början försökte vi hålla det hemligt, men sen kände jag en sån tyngd på mina axlar så jag var tvungen att berätta för Jasmine och det var då vi gjorde slut.” Sa jag och kollade ned i täcket och kände mig skamsen, alldeles för skamsen för att kolla Tay i ögonen.
”Älskade du någonsin någon av dem?” Sa hon och försökte prata så tydligt hon kunde eftersom hon nu hade börjat gråta mer. Jag kollade upp på henne och såg att hon var krossad.
”Jag har aldrig älskat någon, inte tills jag träffade dig… jag älskar dig Taylor och skulle aldrig få för mig tanken att ens vara otrogen mot dig. Jag sa det i Stratford och jag säger det igen. Jag. Älskar. Dig!  Det är bara något du får prega in i ditt huvud, för det är så det är helt enkelt.” Sa jag bestämt och tog hennes ansikte i mina händer och torkade bort hennes tårar. Dem fortsatte att rinna ned för hennes kinder och det såg ut som att hon inte visste vad hon skulle säga. Vi satte tysta och jag kollade henne djupt i ögonen och efter ett tag syntes ett halv smile på hennes läppar.
Jag log mot henne och böjde mitt huvud sakta fram, en aning osäker på om hon skulle backa. Men hon satt bara kvar och snart nuddades våra läppar försiktigt. Jag fortsatte kyssa henne lätt och snart omfamnade våra tungor varandra. Jag kände hennes varma andedräkt mot mina läppar och jag lade henne ner försiktigt och lade mig sedan på henne. Vi blev plötsligt avbrutna av att det knackade på dörren och jag reste mig snabbt upp och satte mig på sängkanten och kollade mot dörren som öppnades sakta och in kom mamma ikläd nattlinne och en knorr på huvudet.
”Jag ville bara säga god natt.” Sa hon och log mot oss båda.
”God natt.” Sa Taylor hest och log tillbaka och jag sa detsamma.
När mamma hade gått så vände jag mig mot Tay igen och hon satt och små log mot mig.
”Jag tror nog att jag också ska gå och lägga mig.” Sa jag tyst.
”Mm, jag med.” Sa hon och vi båda kände nog av den pinsamma känslan som dykt upp mellan oss.
Jag sträckte mig över till henne och kysste hennes panna och sen reste jag mig upp och gick ut ur rummet. Efter att jag borstat mina tänder och tagit en snabb dusch gick jag och lade mig i sängen och jag kände att det skulle ta lång tid innan jag skulle somna. Jag fattar inte hur Tay hade kunnat misstolka allt helt fel… jag kände mig så dum som har fått henne så sårad. Och vad jag kunde känna så kändes det hela fortfarande olöst när jag gick ut ur hennes rum.

Jag hade somnat efter ett tag och när jag efter en stund vaknade kändes det som att jag inte sovit någonting alls. Jag kollade upp och såg att Tay stod bredvid sängen.
”Jag kan inte sova, kan jag sova hos dig?” Sa hon och det lät precis som att hon grät.
”Kom.” Sa jag och lyfte upp täcket som hon snabbt lade sig under. Jag lade mina armar om henne och kysste henne i nacken. Snabbt därefter vände hon sin om så att vi nu låg ansikte mot ansikte. Hon snyftade till och jag kände en tår som landade på min arm.
”Varför gråter du?” Sa jag och reste mig upp på min ena armbåge och drog bort hennes hår som trillat ned i hennes ansikte.
”Jag är bara så rädd att du ska lämna mig igen som du gjorde då när du lämnade mig för Selena… efter allt de du berättade om otroheten, så är jag bara så rädd att du ska hitta någon mycket bättre än mig och lämna mig.” Sa hon och snyftade till.
”Tay, du måste försöka stänga dem tankarna ute för det kommer aldrig hända.” Sa jag och smekte hennes kind.
”Det säger du nu kanske, men vänta bara tills en blond eller brun skönhet dyker upp som du faller pladask för. Då lär jag bli ett paket med ruttna russin för dig.” Sa hon ledsen och jag kunde inte låta bli att skratta åt hur hon hade beskrivit sig själv.
”Men jag föredrar ruttna russin framför en skönhet.” Sa jag och skrattade fortfarande åt henne.
Hon förblev tyst men jag kunde nästan känna att hon log.
”Du sa att du älskar mig… menade du det?” Sa hon tyst.
”Jag hade aldrig sagt det om jag inte hade menat det, och de vet du.” Sa jag allvarligt.
”Alltså menade du att du skulle föredra att ligga en hel dag i sängen med Trudy?” Sa hon snabbt.
”Men det där var bara för att göra showen roligare, det sa jag ju. Du vet mycket väl om att den tjejen jag skulle vilja spendera en hel dag i sängen med är dig.” Sa jag och smekte hennes hår.
Jag böjde mitt huvud ner och kysste hennes läppar. Hennes armar omfamnade min nacke och hon besvarade kyssen passionerat. Min ena hand letade sig innanför hennes linne och jag smekte hennes mage lätt. Jag fortsatte ned till hennes troskant och jag kunde känna hur hon andades tyngre. Jag gick innanför trosorna och började smeka henne och inte långt därefter hade hon fått av mig mina kalsonger och jag var nu inne i henne. Vi försökte att vara så tysta som vi bara kunde eftersom att mamma sov i rummet lite längre bort, och hon har hörsel som en hund och skulle kunna vakna av minsta lilla knäppljud på natten. Vi höll på länge och efteråt somnade vi nästan direkt.

Två månader senare.

En liten resumé vad som hänt de två senaste månaderna… Egentligen ingenting speciellt. Jag har inte träffat Justin sen jag åkte hem från Stratford då han skulle iväg till Sydamerika för en mini turné innan hans world tour drar igång om en månad. Den enda kontakten jag har haft med honom är några sms som vi skickat till varandra, men inget mer. Därför har nu jag och Pattie bestämt att jag ska fira både jul och nyår med dem i Atlanta. Till en början var det svårt att få med mamma på noterna, men eftersom det är lov under tiden som jag kommer vara där så behöver hon inte oroa sig för att jag kommer missa något skolarbete. Dessutom är Pattie extremt bra på att övertala henne. Det bästa av allt är att Justin inte ens vet om att jag kommer. Han kommer hem från sin Sydamerika turné samma dag som jag kommer till ATL, så det kommer vara en överraskning för honom. Det känns lite konstigt att jag inte ska fira jul tillsammans med min släkt detta året, men eftersom jag gjort det alla andra år så skadar det inte att jag skippar det denna gången. När Pattie hade ringt mig och föreslagit hela grejen hade jag först tvekat… tänk så ville inte ens Justin ha mig där? Men när hon sedan hade sagt hur han under största delen av hans turné tjatat om att få åka till LA och träffa mig så fort turnén var färdig, tvekade jag inte en sekund på att åka.

Att packa för tre veckor har sina nackdelar… för det första så måste man i princip packa ned hela sin garderob… eller det känns i alla fall som det. För det andra så tar det otroligt lång tid att packa ned så mycket kläder. Ett tag fick till och med mamma hjälpa mig att packa, då all min ork försvann för en stund. Hon packade även ned en massa julklappar i min resväska som jag inte fick öppna förrän julafton. ”Men det är ju tre dagar dit?” Sa jag och plutade med min underläpp.
”Du… dem tre dagarna får du ta dig igenom helt enkelt.” Sa mamma och skrattade åt mig.
”Jag tror du måste be Pattie att gömma dem i så fall.” Sa jag log brett mot henne.
”Det har jag redan gjort, så du behöver inte oroa dig.” Sa hon och räckte tungan åt mig.
Typiskt mamma att tänka på allt sådant i förväg… antar att hon känner mig alltför väl.

Bill var den som fick köra mig till flygplatsen eftersom mamma var tvungen att åka iväg till sitt jobb. Men på vägen till flygplatsen så hade vi svängt in om hennes jobb så att jag fick säga hejdå till henne och som alltid annars så ska hon alltid börja gråta när jag ska iväg någonstans.
”Var rädd om dig gumman.” Sa Bill när vi stannade bilen utanför flygplatsens entré. Jag log mot honom och han böjde sig fram och pussade mig i pannan. ”Ta hand om mamma.” Sa jag och skrattade. Han nickade glatt på huvudet och gav ifrån sig ett flin. Jag hoppade ut ur bilen och tog ut min resväska och mitt handbagage. Innan jag gick in vände jag mig om mot bilen och vinkade åt Bill som vinkade glatt tillbaka innan han körde iväg.
Det enda positiva med att flyga själv var att flygresan bara skulle ta två timmar. Det kan jag faktiskt ta mig igenom utan att bli alltför uttråkad. När jag väl satt på flygplanet tog jag upp min ipod och mina hörlurar och satte på Best i ever had med Drake. Jag brukar oftast kunna somna när jag flyger, men denna gången satt jag vaken hela resan, antagligen på grund av att jag var en aning nervös inför att träffa Justin. Vi har inte träffats på två månader, det kommer bli som att träffa en främling nästan.

Pattie hade ordnat en chaufför som hämtade upp mig på flygplatsen när jag hade landat och till min förvåning så var han väldigt pratglad. Under hela bilresan satt han och pratade om sitt liv, fast jag egentligen inte alls var intresserad av att höra hur han gått från att vara sop bils förare till nu privat chaufför. Men jag fick tvinga fram några skratt här och där och ibland till och med ett ”Wow.”. Han verkade själv väldigt nöjd med sitt liv, så det fanns ingen anledning för mig att förstöra det.
Efter ett tag saktade bilen in och snart hade vi stannat utanför en stor svart grind som hängde ihop med en stor beige mur. Chauffören hissade ned sitt fönster och tryckte på en knapp och inte långt efter öppnades den stora svarta grinden och vi körde in på en stor uppfart som var upplyst av en massa trädgårdsbelysningar. Rutorna på bilen var tonade så jag hade svårt för att se allt i detalj men jag kunde skymta ett stort, stort hus som även det också var upplyst av en massa lampor.
Chauffören hoppade ut och var på väg runt om till min sida för att öppna min dörr men jag hann hoppa ut ur bilen innan han ens kommit halv vägs. Jag var alldeles för exalterad för att sitta kvar i bilen och vänta på att han skulle öppna dörren åt mig. Han lyfte ut mitt bagage och var på väg in i bilen kort där efter. ”Tack för skjutsen!” Sa jag glatt innan han hann hoppa in.
”Du behöver inte tacka, det är mitt jobb.” Sa han och skrattade till samtidigt som han hoppade in i bilen och stängde dörren med en duns. Han körde iväg efter en stund och nu stod jag helt plötsligt själv på den stora upplysta uppfarten. Huset såg ganska folktomt ut, men jag tog mina väskor och gick mot en stor mörk brun dubbel entré dörr. Jag plingade på ring klockan och snabbt där efter öppnades dörren av en kort mörkhårig dam iklädd en vit och ljusblå randig skjortklänning.
”H-hej.” Sa jag och blev plötsligt osäker på om jag kommit rätt.
”Låt mig ta dina väskor. Mrs Malette och Mr Bieber är inte hemma ännu. Men du kan komma in så länge och känna dig som hemma.” Sa damen med brytande engelska.
”B-bor du här?” Sa jag fortfarande osäkert.
”Nej, jag är deras städerska. Jag blev precis klar med städningen så jag ska snart bege mig hemåt.” Sa hon och log mot mig samtidigt som hon var på väg upp för en stor bred trappa som var precis intill entré dörren. Jag hade nästan inte lyssnat på det hon precis sagt, istället var jag helt tagen över hur otroligt vackert deras hus var. Jag hade aldrig sett något liknande. Allt gick i färgerna beige och vitt och lite mörkbrunt. Visserligen var det enda jag såg hallen, men jag tog av mina skor och fortsatte rakt fram, plötsligt var jag inne i ett stort vitt kök som var kliniskt rent. Jag fortsatte vidare och snart kom jag in i ett stort vardagsrum som var lika stort som köket och hallen tillsammans. Det stod två beigea skinnsoffor mitt emot varandra och en stor tv täckte en stor del av väggen bredvid dem. Det fanns även ett stort matbord gjort av glas bakom en av sofforna som omringades av åtta stolar. Jag gick tillbaka ut till hallen och gick uppför trappan som fanns där. Jag kom upp på ovanvåningen och blev smått förvirrad av de alla stängda dörrarna som fanns där i en lång korridor. Jag öppnade den första av dem och möttes av ett gigantiskt svart badrum som innehöll både dusch och badkar. Jag stängde dörren och gick vidare till nästa rum som troligen var Patties sovrum eftersom det doftade den parfymen hon alltid bär. Väggarna var vita och golvet var i mörkbrunt trä. Jag kände inte för att snoka så istället gick jag till nästa dörr vilket ledde till en stor walk in closet. De måste vara Justins med tanke på att de mesta av hans scenkläder som han inte hade med sig till Sydamerika hängde där inne och det fanns även hyllor fyllda med alla hans skor. Istället för att jag skulle kolla in i vartenda rum fortsatte jag istället rakt fram i korridoren till dörren längst ned. Jag öppnade den sakta och möttes av ytterligare ett sovrum och jag kunde direkt se att det var Justins. Väggarna var gråa och golvet var mörkbrunt. Sängen var stor som ett hus och var bäddad med mörklila lakan. En dörr i rummet öppnades och ut kom städerskan som blev en aning skrämd av att möta mig.
”Förlåt, det var inte meningen att skrämma dig.” Sa jag och halv log nervöst mot henne.
”Det är ingen fara, jag skulle just gå.” Sa hon och log brett mot mig.
”Vet du när Justin och Pattie kommer hem?” Sa jag och kände ett obehag av att bli lämnad ensam i det stora huset. Tankar om skräckfilmer dök upp i mitt huvud och jag fick en rysning genom hela kroppen.
”Dem är nog hemma alldeles strax ska du se. Men jag måste tyvärr gå nu, det var trevligt att träffa dig Mrs?” Sa hon och kollade frågande på mig med ett leende.
”Taylor… Taylor Coleman.” Sa jag och gick fram till henne och tog hennes hand.
”Claudia Juaréz.” Sa hon och log mot mig.
”Det var trevligt att träffa dig också Claudia.” Sa jag och släppte hennes mjuka varma hand.
”Vi kommer säkert träffas igen Mrs Coleman, Mrs Malette sa att du skulle stanna över jul och nyårshelgen.” Sa hon och började gå sakta mot dörren.
”Det hoppas jag.” Sa jag och skrattade till lite. Hon vände sig om mot mig och gav mig ett varmt leende innan hon gick ut från rummet och lät dörren stå öppen. Jag suckade för mig själv och kände den obehagliga känslan komma krypande när jag hörde ytterdörren på nedanvåningen smällas igen. Jag gick runt i rummet och kollade intresserat på alla tavlor som var uppsatta. Det var tavlor målade av kända konstnärer och det fanns även tre tavlor som var uppsatta på rad som innehöll vars en vinylskiva. Den första var i guld, den andra i silver och den tredje i brons. Jag antog att det hade något med Justins musik att göra eftersom han hade signerat dem alla tre. Jag gick bort mot de två stora fönsterna vars rullgardiner var neddragna. Jag drog upp dem och möttes av en stor upplyst trädgård som sträckte sig långt bort. Den var dekorerad av blommor och buskar i olika färger och även en stor upplyst rektangulär pool. Jag skrattade till för mig själv och försökte ta in allt som jag stött på den senaste halv timmen, vilket kändes omöjligt och extremt overkligt för min del.
Jag gick vidare till sängen som jag egentligen inte ville lägga ett finger på eftersom den såg så perfekt bäddad ut men jag kunde inte rå för att slänga mig rätt på den och jag ångrade inte en sekund att jag gjort det, de var den skönaste sängen jag legat i på länge.
”Hey stranger.” Hörde jag en röst från dörröppningen säga hånskrattande. Jag reste mig hastigt upp med håret som stod åt alla håll. Jag flög upp ur sängen med ett brett leende när jag såg Justin stå lutad mot dörrkanten med armarna i kors och log. Jag sprang mot honom och slängde mina armar runt om hans hals. Vi stod och kramade om varandra ett bra tag innan vi släppte och sedan stod vi bara och kollade på varandra. Jag var inne i någon slags paralys och kunde inte få fram ett ord. ”Ett hej vore kanske kul att få höra?” Sa han och skrattade åt mig samtidigt som han vevade sin hand framför mig. Jag skakade till på huvudet och skrattade nervöst mot honom.
”Gud vad jag har saknat dig.” Sa jag och kramade om honom en gång till.
”Jag tror jag har saknat dig lite mer… jag fattade direkt att du var här när jag kom innanför dörren och såg din resväska där nere.” Sa han och kysste mig på kinden.
”Men du visste inte att jag skulle komma, det var de som var hela grejen. Jag vet att du egentligen inte kan vara utan mig, din mamma har redan berättat hur mycket du har tjatat på henne i Sydamerika om att du ville åka till LA så fort turnén var över.” Sa jag och höll om hans nacke.
”Vem har sagt att jag ville till LA för att träffa dig?” Sa han och blinkade mot mig.
”Ouch, det där gjorde ont.” Sa jag och plutade med underläppen, halvt ledsen för det han sagt.
”Du vet att jag bara skämtar med dig.” Sa han och log brett samtidigt som han puttade mig bakåt och snart landade jag ned i sängen med Justin över mig. Hans läppar nuddade vid mina mjukt och lätt och jag kände verkligen hur mycket jag hade saknat honom.
”Hrm,hrm.” Hördes en pipig röst bakom oss. Jag reste mitt huvud upp och såg Pattie stå med armarna i kors och hade en frågande blick.
”Pattie!” Sa jag glatt och puttade bort Justin för att kunna resa mig upp och gå fram till henne och ge henne en kram. Hon omfamnade mig mjukt och skrattade till.
”Jag hade tänkt visa dig vart du ska sova Tay.” Sa hon och gav Justin en allvarlig blick.
”Men ska inte jag sova hä…vart ligger rummet?” Sa jag snabbt och tyckte det var en aning pinsamt att jag trott att jag och Justin skulle få sova i samma rum när tanken absolut inte var så.
”Det är rummet bredvid mitt rum, andra dörren till vänster.” Sa hon och pekade på ett av rummet jag inte varit inne i än. Jag gick bort och öppnade dörren och möttes av ett halv stort rum som innehöll en stor vit säng och en stor tv på väggen. Väggarna var vita och golvet var likaså här som i alla andra rum, mörkbrunt. Jag vände mig om och hade inte märkt att Pattie ställt sig bredvid mig.
”Det här klarar du dig med i tre veckor va?” Sa hon skämtsamt och skrattade till.
”Nja, jag är lite osäker… jag skulle gärna vilja ha en lite större säng?” Sa jag ironiskt och för ett tag såg det ut som att Pattie trodde jag menade allvar men när jag sedan lade till ett skratt så förstod hon att jag bara hade skämtat. Det är ett sådant moment som man kan kalla awkward.
”Där fick du mig nästan… Jag hade tänkt att vi skulle beställa hem mat ikväll, om det går bra?” Sa hon och log mot mig.
”Det blir perfekt.” Sa jag och log tillbaka.
”Det är väl bäst att låta mannen i huset bestämma vad vi ska beställa, annars lär det väl bli liv.” Sa hon och klappade mig på ryggen och gick mot Justins rum. Jag följde efter henne och möttes av en halv sovandes Justin när jag kom in i rummet.
”Älskling, vart vill du beställa mat ifrån?” Sa Pattie som satt sig ned på sängen bredvid Justin och nu smekte hans hår.
”Kina.” Mumlade han samtidigt som han burrade ned sitt huvud i en av de stora mörklila kuddarna.
”Kina ligger lite långt här ifrån, tycker du inte de?” Sa Pattie och flinade till.
”Kina mat, från China… restaurangen i stan.” Sa han och reste sig upp och kollade frågande på henne.
”Jaså, den China… Tay, tycker du om kina mat?” Sa Pattie och kollade på mig med ett leende.
Om jag ska vara ärlig så har jag aldrig ätit kina mat tidigare, men det ville jag inte riktigt säga så istället lade jag på ett fakeat smile och sa ”Absolut, jag tar det ni tar.”

Tjugo minuter senare satt vi nu vid det stora glasbordet i vardagsrummet, alla tre med vars en kina box som innehöll en stor mängd nudlar, wookade grönsaker och kyckling, allt var blandat i någon sötsur sås. En nackdel med det hela var att jag nu för första gången skulle äta kina mat, med kina pinnar? Pattie och Justin tog upp sina pinnar och började äta sin mat som att dem lärt sig äta med pinnarna redan när dem var små. Jag själv tog upp pinnarna och försökte lista ut hur jag skulle hålla dem, vilket inte funkade så bra. Medan dem andra åt satt jag säkert i en kvart och försökte få upp maten, under den kvarten hade jag lyckats få upp en kycklingbit. Efter ett tag märkte jag att varken Pattie eller Justin åt, istället satt dem och stirrade på mig och jag såg tydligt att dem försökte hålla sig för skratt. ”Vissa är kanske inte duktiga på allt, vilket ni tydligen verkar vara.” Sa jag generat.
”Aw gumman, det är alltid svårt första gången, men du håller dem såhär.” Sa Pattie och visade med sina pinnar hur man skulle hålla dem, men hur jag än vred och vände på dem så funkade det inte.
”Vill du att jag ska hämta en gaffel?” Sa Justin och flinade till. Jag kände hur jag blev alldeles röd om mina kinder och innan jag hann svara så var han redan på väg ut i köket och snart kom han tillbaka med en gaffel och innan han gick och satte sig på sin plats så pussade han mig snabbt på kinden.
”Jag ska iväg imorgon bitti och köpa lite julklappar och juldekorationer hade jag tänkt. Ni vill inte följa med?” Sa Pattie och kollade glatt på mig och Justin.
”Nja, jag tror bara jag vill stanna hemma.” Sa Justin och kollade på mig och på något sätt lyckades hans blick få mig till att också bara vilja stanna hemma. Jag vill spendera min tid här med Justin så mycket jag bara kan. ”Jag tror också jag bara stannar här.” Sa jag och halv log mot Pattie.
”Ni ungdomar alltså… alltid så lata.” Sa hon och skrattade till för sig själv.

Klockan hade sprungit iväg, den var redan elva och vi alla tre höll på att somna framför tv’n som vi satt på efter maten. Jag låg i Justins famn och Pattie låg själv i soffan mitt emot. Precis när jag slutit mina ögon kände jag Justins hand som skakade till mig lite nätt.
”Ska vi gå upp och lägga oss?” Sa han tyst, antagligen eftersom Pattie hade somnat till.
Jag nickade och reste mig sakta upp och sträckte på mig. Vi gick upp på ovanvåningen och borstade tänderna. Jag gick sedan in på mitt rum och satte på mig ett vitt pyjamas linne, sedan lade jag mig ned under täcket. Justins säng var fortfarande den skönaste sängen, men den här var inte långt ifrån. Precis innan jag skulle släcka öppnades dörren till rummet och in kom Justin i bar överkropp och ett par svarta basket shorts. ”Så du hade tänkt gå och lägga dig utan att säga god natt?” Sa han och skrattade till samtidigt som han kom fram till sängen. Han lyfte upp täcket och lade sig ovan på mig.
”Justin, din mamma är där nere.” Sa jag tyst.
”Hon sover.” Sa han och blinkade mot mig.
”Det spelar… ingen roll.” Sa jag och tog ett djupt andetag då jag kände hur han började smeka insidan av mitt ena lår. Fast jag gärna hade låtit honom fortsätta tog jag bort hans hand generat.
”Lite bara? Hon kommer ändå inte komma upp på ett tag.” Sa han och plutade med underläppen.
”Nej Justin… Jag vill inte att din mamma ska bli sur på oss första dagen jag är här.” Sa jag och försökte låta allvarlig men avbröts då han kysste mig på halsen ett antal gånger.
”Hon kommer inte bli sur på oss, för hon kommer inte ens märka att jag har varit här inne.” Sa han och log mot mig. Jag tog mina händer om hans nacke och kollade honom djupt i ögonen.
”Jag hade jättegärna velat att du skulle stanna, men snälla… för min skull, jag vill inte riskera att din mamma kommer in här när du ligger ovanpå mig.” Sa jag och kysste honom lätt. Han skrattade åt mig och jag märkte hur oseriöst han tog mig.
”Du dissar mig och det är första gången på två månader som vi ses… starkt.” Sa han och pussade mig i pannan innan han klev av mig och satte sig på sängkanten istället.
”Bara för att du är kille och har dina behov.” Sa jag och blinkade retsamt mot honom.
”Inte snällt alls… men om det är vad du vill, så fine.” Sa han och låtsades sura. Han reste sig upp och sträckte på sig och började gå mot dörren med tunga steg.
”Din tönt, kom hit och ge mig en god natt puss innan du går.” Sa jag skrattandes och satte mig upp.
Han vände sig om med ett creep smile och kom tillbaka till mig och kysste mig. Kyssen varade ganska länge och jag kände bara för att dra ner honom i sängen till mig. Men det kändes alldeles för skumt, med Pattie på nedanvåningen och allt. När han hade gått ut från rummet lade jag mig ned i sängen och släckte lampan och inte långt därefter burrade mobilen till på sängbordet. Vem var det ifrån om inte Justin? – Baby koooooom. :( – Jag skrattade till åt hur hans sms kunde misstolkas på helt fel sätt och svarade tillbaka snabbt – Du får klara dig utan mig i natt helt enkelt. ;) – Jag älskade att reta honom och det visste han mycket väl om. – Mycket mysigare om du hade varit här. :( - - Du kan ju alltid låtsas, jag menar… jag är ju faktiskt bara tre rum ifrån dig. (a) - - Det är inte samma sak. Jag kickar ut mamma, om det behövs för att du ska komma hit. - - Geek, du borde sova istället. Du har suttit på ett flygplan hela dagen. Vi ses imorgon! <3 - - Mm. <3 – Jag visste att han bara låtsades vara sur och jag älskade att se honom så, glädje dödare kallas det.

En vecka har bara flugit förbi och vi stod nu nere i receptionen och väntade på taxin som skulle ta oss till flygplatsen. Jag var inte ett dugg sugen på att åka hem. De senaste dagarna här på Cypern har varit underbara. Vincent och hans killkompisar hade bjudit med mig och tjejerna på en båttur runt om en ö som ligger utanför Cypern och det var så vackert och så otroligt härligt. Jag skulle sakna det.
Vi hade festat igår kväll så idag var ingen av oss speciellt pigga. Jag hade bara slängt på mig ett par ljusa baggy jeans, ett randigt linne, en grå hoodie och ett par bruna flip flops.

När vi kom till flygplatsen var det nästan folktomt där. Kanske med tanke på att klockan bara var sju på morgonen. Vi stod i kön för att checka in våra väskor och när det var min tur lade jag upp passet på disken och ställde upp min väska på bandet. ”Miss… du står i fel kö.” Sa kvinnan bakom disken med en dålig engelska. Jag höjde på mitt ena ögonbryn och var inte alls på humör för en massa klydd.
”Det tror jag inte.” Sa jag nonchalant.
”Detta planet går till Los Angeles.” Sa hon och kollade på mig frågande.
”Jo… det vet jag?” Sa jag fortfarande lika nonchalant.
”Du ska inte dit.” Sa hon och log brett mot mig.
”Jo? Jag bor där?” Sa jag och kollade på henne frågande och jag började nu bli irriterad.
”Men enligt datorn så står du inte med på passagerar listan? Du ska till Stratford Ontario i Canada.” Sa hon och gav mig min biljett som hon skrivit ut. Jag tog den med ett ryck och läste mitt namn på biljetten och destinationen var Canada.
”Det måste ha blivit något fel… alltså jag ska till LA.” Sa jag irriterat och men försökte låta lugn.
”Jag kan tyvärr inte hjälpa dig. Du får gå till disk nummer 20 som är tillägnad till Canada airlines.” Sa hon och log ett fakeat leende mot mig och jag gick åt sidan med en suck så att dem andra kunde checka in sina väskor. Jag tog återigen en titt på biljetten för att se så att det inte stod fel. Men det stod mitt namn, mitt personnummer och även destinationen Canada. Irritationen växte inom mig och jag tog snabbt upp min telefon och ringde mammas mobil.
”Katherine.” Sa hon trött.
”Mamma… varför är jag bokad på ett flygplan till Canada och inte på ett som går till LA?” Sa jag argt.
”Oh, gud… jag har ju helt glömt säga till dig att jag bokade om dig till Canada. Jag och Bill är här i Stratford och hälsar på hans föräldrar. Och vi tänkte att du kunde komma hit och göra oss sällskap eftersom vi inte är hemma i LA. Jag har pratat med skolan och du fick ledigt en extra vecka.” Sa hon och nu lät hon piggare. Skojade hon med mig? En vecka i ingenstans? Jag visste inte ens vart Stratford låg och jag hade aldrig hört talas om det innan.
”Tack för att jag får reda på det klockan sju på morgonen, en timme innan mitt plan ska gå.” Sa jag fortfarande lika argt.
”Förlåt gumman! Jag glömde helt bort att berätta det för dig. Det var inte min mening att göra dig arg.” Sa mamma och försökte låta så pedagogisk, vilket fick mig ännu argare.
”Jaha… men hur hade ni tänkt att jag skulle komma från flygplatsen sen då?” Sa jag frågande.
”Jag och Bill hämtar så klart dig. Flyget förväntas landa klockan ett, så vi är där då.” Sa hon och lät fortfarande glad.
”Mm, visst.” Sa jag argt och lade på luren.
”Har det löst sig?” Sa Melody så fort hon checkat in sin väska och hon stod nu framför mig.
”Nej… jävla skit också! Jag måste till Canada… mamma och Bill är där och dem ville att jag skulle komma dit eftersom dem inte är hemma i LA.” Sa jag argt och sparkade till min resväska.
”What? Kan du inte bo hos mig tills dem kommer hem då?” Sa hon frågande.
”Tydligen inte… då hade hon förmodligen kommit med den idén själv.” Sa jag dystert.
”Fan vad surt…” Sa hon och det var så typiskt henne att inte veta vad hon skulle säga.
”Men jag måste gå och checka in min väska nu, annars missar jag planet.” Sa jag fortfarande surt.
”Okej… ring så fort du landat… okej?” Sa hon och kramade om mig hårt. Jag lade mina arma slappt på hennes rygg och kände hur irritationen inom mig släppte för ett tag.
”Love you.” Sa hon när vi släppt varandra och jag sa samma sak tillbaka. De andra tjejerna kom fram ledsna och kramade om mig. Jag lät bli att gråta… jag var alldeles för arg för det.

Under hela flygresan hade jag suttit med hörlurarna i och ignorerat allt och alla runt omkring mig. När en flygvärdinna hade dykt upp hade jag varje gång låtsas sovit. Det var den drygaste flygresan jag varit med om. För det första så ville jag inte ens överhuvudtaget till staden jag var på väg till och för det andra så suger det att flyga själv. Tiden hade tack och lov gått snabbt och jag var nu på väg av planet. Jag hade fortfarande på mig mina hörlurar och jag tänkte ha på mig dem i vecka framöver. Jag drog upp luvan över mitt solblekta hår och hämtade min väska på rullbandet.
Jag kunde redan känna hur kylan trängde sig in genom väggarna på flygplatsen och jag hade helt fel skor på mig för kyla. När jag kom ut i ankomsthallen gick jag fram en bit för att se om jag kunde hitta mamma och Bill men dem syntes inte till någonstans. Irritationen började växa återigen inom mig men snart sjönk den och omvandlades till en känsla jag inte kunde beskriva.

Jag gick snabbt bakom en pelare för att gömma mig och jag stod där ett tag innan jag böjde mig framåt för att kolla om Justin och Kenny fortfarande stod kvar. Till min lättnad gjorde dem inte det och jag lutade mig mot pelarens vägg och pustade ut och blundade för en stund. När jag öppnade ögonen kändes det nästan som att mitt hjärta stannade till för en sekund eller två.
”Jag vill inte göra dig besviken… men du suger på att gömma dig.” Sa Kenny och skrattade till.
Jag fick inte fram något leende men gick ändå fram till honom för att ge honom en kram. Justin stod bredvid honom och förväntade sig nog också en kram men istället backade jag tillbaka till min resväska och gav honom inte ens en blick.
”V-vad gör du här Kenny?” Sa jag och låtsades som att Justin inte existerade.
”Vi är här för att hämta dig…” Sa Kenny glatt.
Hämta mig? Vänta nu lite? Skulle inte mamma och Bill hämta mig? Hur visste Kenny och Justin att jag skulle komma hit? Varför är dem ens i en sådan här död del av Canada?
”Mamma och Bill ska göra det.” Sa jag och halv log.
”Mjo, about that… din mamma och Bill är egentligen inte här… det var bara en plan för att få hit dig. Vi tänkte att du kunde spendera lite tid här i Stratford med oss, Pattie och Patties föräldrar?” Sa Kenny och kollade ned i golvet, antagligen nervös över min reaktion. Om jag ska vara ärlig visste jag nog inte riktigt hur jag skulle reagera? Dem hade fått hit mig, till en död stad, för att umgås med… dom och Justin? Jag hade inget emot att spendera en vecka med Pattie och Kenny, men med Justin… jag trodde dem visste bättre? Jag har ingenting att säga till honom och han verkar inte ha så mycket att säga till mig heller eftersom han bara stod bredvid Kenny som en stum tönt.
”Ehm… Kenny… jag vet inte.” Sa jag och sneglade snett på Justin som stod och kollade ned i golvet.
”Kom igen… det blir kul. Patties föräldrar vill jättegärna träffa dig.” Sa han och kom fram till mig och lyfte upp min resväska och började gå mot utgången. Jag kände pinsamheten som steg när jag och Justin blev lämnade ensamma så jag småsprang fram till Kenny.
”Vad finns det för mening med det hela?” Sa jag tyst till Kenny så att Justin inte skulle höra.
”Typ… att du och den dryga killen bakom dig ska lösa ett och annat.” Sa han och nickade bak mot Justin som gick sakta en bra bit bakom oss. Jag vände mig bak för att kolla på honom men ångrade mig snabbt då han kollade upp och mötte min blick.

Tystnaden hade varit en aning pinsam under bilresan till Justins morföräldrars hus. Varken jag, Kenny eller Justin hade sagt någonting. Om Justin förväntar sig att det är jag som ska säga första ordet till honom så kan han förvänta sig vidare, för det kommer jag inte göra.
Efter en halv timmes bilresa var vi äntligen framme och en stor lättnad sköljdes över mig när jag hoppade ut ur bilen. Huset var litet och tegelfärgat och hade en liten gräsmatta på framsidan som innehöll några buskar och blommor. Vi gick upp för en smal stengång och möttes av Pattie som kom utspringande från dörren mot mig med öppna armar. ”Gud vad kul att du kunde komma.” Sa hon glatt när hon släppt mig. Jag trängde fram ett halvt leende mot henne.
”Mjo, det var ju rätt oväntat men… nu är jag här.” Sa jag och log.
Justin suckade högt och gick in genom dörren och snabbt efter att han gått in så kom det ut en gammal kvinna och en gammal man från huset, med två stora leenden på läpparna.
”Äntligen får vi träffa dig.” Sa kvinnan som presenterade sig som Diane.
”Vi har hört väldigt mycket om dig.” Sa mannen direkt efter som presenterade sig som Bruce.
”Vad kul att träffa er.” Sa jag och log.
”Kom… jag ska visa dig vart du ska sova dear.” Sa Diane och skrattade till.
Jag följde efter dem in i huset som var väl möblerat med trämöbler. Diane ledde mig till ett litet rum vars väggar var blåa och sängen var liten och hade spiderman påslakan. På väggarna satt det även en massa planscher och bredvid sängen stod det ett litet träbord där det även stod en lampa på.
”Det här är Justins rum… men han har erbjudit sig att sova på soffan.” Sa Diane och log.
”Men… jag kan sova på soffan, jag vill inte kicka ut honom från hans egna rum.” Sa jag osäkert.
”Nejdå, låt honom sova på soffan dear… det händer inte ofta att han erbjuder sig för sånt.” Sa hon och skrattade till och jag kunde inte låta bli att skratta med henne.
Jag lyfte upp min resväska på sängen och satte mig ned på den med en duns.
”Känn dig som hemma raring. Middagen serveras klockan sju.” Sa hon och log innan hon stängde dörren efter sig. Jag lade mig bakåt ned på sängen och suckade till. Hur kunde jag hamna här? En vecka utan problem och nu det här? Men jag bestämde mig för att lägga allt åt sidan för tillfället och försöka vara glad. Justins morföräldrar verkar jättesöta och snälla, så jag får väl försöka vara likadan tillbaka mot dem. Men med Justin i närheten kommer alla vara så mycket svårare.
Det knackade på dörren och jag reste mig snabbt upp och öppnade upp min resväska för att det skulle se ut som att jag höll på att packa upp. ”Well, Well…” Hörde jag en killröst bakom mig säga. Jag vände mig hastigt om och möttes av Ryan och Chaz som stod lutade mot dörrkanten med jobbiga blickar. Jag log osäkert mot dem och snart omfamnade de mig i en gruppkram.
”Guys, ni klämmer typ sönder mig.” Sa jag halvt kvävt och försökte trycka mig ur deras grepp.
Snart insåg dem att dem faktiskt höll på att klämma isönder mig och släppte taget.
”Ska du med till basket planen?” Sa Chaz glatt.
”Med?” Sa jag frågande och log mot dem båda.
”Det blir Vi två, Justin, Kenny, Caleb och Kevin.” Sa Ryan och log.
”Nja… jag vet inte om jag bara stannar här.” Sa jag och blev osäker när dem sa att Justin skulle med.
”Kom igen… nu när du äntligen är här så måste du ju hänga med oss… it’s going to be a blast!” Sa Chaz och la på en pipig ton på rösten vilket gjorde att jag inte kunde hålla mig för skratt.
”Okej, jag kan väl följa med en liten stund.” Sa jag och slog till honom lätt på axeln samtidigt som vi började röra oss ut från rummet och ut i köket där Kenny och Justin satt och väntade.

Basket planen var inte långt ifrån huset och den var helt folktom när vi kom dit och efter ett tag kom Kevin och Caleb också. Jag satte mig på en bänk bredvid planen eftersom jag inte är så glad för att spela basket. Jag hade tagit med mig min ipod och min hörlurar så jag satt istället och lyssnade på musik medan dem spelade. Det kändes som att dem aldrig skulle sluta spela… varför hade jag ens gått med hit om jag ändå bara skulle sitta och titta på? Verkligen jättekul för min del ju. Jag lade mig ned på bänken med en suck och slöt ögonen för en stund men öppnade dem snabbt igen när jag kände någon som satte sig på min mage. Vem var det om inte chaz såklart?
”Wassup?” Sa han glatt och hade en busig min.
Jag log bara mot honom och slöt ögonen igen och lät musik strömma ut ur hörlurarna. Plötsligt kände jag vatten som träffade mitt ansikte och som rann ned innanför tröjan. Jag puttade bort Chaz som fortfarande satt på mig och reste mig upp med ett ryck. Bakom bänken stod Ryan med en tom plastpåse och asgarvade. Jag vände mig om mot Chaz som också stod och asgarvade. Jag lade ned min ipod på marken och sprang mot Ryan som fick en chockad blick i ansiktet och sprang ifrån mig. Dum som han är sprang han ned mot sjön som låg precis intill planen och innan han förmodligen han blinka så puttade jag ned honom i den. Han flög upp snabbt ur vattnet med en chockad blick och jag kunde inte mer än gap skratta åt honom. Chaz och Kenny dök upp bredvid mig skrattandes och jag kollade efter Justin som inte syntes till. Jag kollade på Kenny som slutat skratta…
”Han sitter där borta, du har chansen att prata med honom nu… om jag säger som så här, han har inte pratat med någon på en vecka.” Sa Kenny tyst.
Jag vände mig om och såg Justin sitta på en av bänkarna vid planen med huvudet i sina händer. Jag tog ett djupt andetag och vände mig om för att gå mot honom. Både Kenny och Chaz klappade till mig på ryggen innan jag hann gå och jag vände mig om och såg deras bus blickar dem gav ifrån sig.


Jag satte mig ned bredvid Justin så fort jag kommit fram till bänken men han verkade inte bry sig om att jag var där. Istället satt han fortfarande nedböjd med huvudet i sina händer. Jag harklade till lite för att han skulle räta på sig och kollade på mig, men istället förblev han orörd.
”Du gav mig en andra ch…” Hann jag bara säga innan han avbröt mig.
”Hade ni sex?” Sa han och rätade på sig så att våra blickar nu möttes.
”Ursäkta?” Sa jag frågande och höjde på mitt ena ögonbryn…
”Du och den där killen… du la upp en bild på er två.” Sa han och lät tung på rösten.
Jag hade nästan glömt Vincent vid det här tillfället… Jag hade definitivt glömt att jag lagt upp en bild på oss två när jag bet han i läppen.
”Nej, vi hade inte sex.” Sa jag och det var sanningen. Han fick tro vad han ville.
”Ljug inte.” Sa han och lät nu arg.
”Du får ursäkta mig, men har inte du en del att förklara? Du borde kanske tänka på det istället för att sitta här och korsförhöra mig.” Sa jag och nu började jag också bli irriterad.
”Jag vill bara att du berättar sanningen…” Sa han och kollade mig djupt i ögonen.
”Okej… om du nu så gärna vill veta sanningen istället för att förklara ditt egna skit så visst… Vi har strulat, han har gått innanför mina trosor… något mer du vill fråga om?” Sa jag argt.
Hans min gick från arg till förvånad och jag kunde se att han kämpade emot tårarna som jag skymtade i hans ögon.
”Om du inte har mer att fråga så vill jag gärna höra din förklaring?” Sa jag och kände gråten i halsen.
”Vilken förklaring jag än kommer ge dig så kommer du ändå inte tro på mig.” Sa han tyst.
”Du gav mig en chans att förklara mig när det mellan mig och Selena hade hänt, nu ger jag dig samma chans.” Sa jag fortfarande argt.
”Det enda jag har att säga är… det var hon som kysste mig.” Sa han och kollade nu på mig.
Fast det kändes dumt kunde jag inte låta bli att skratta åt det han precis sagt.
”Precis vad vem som helst skulle sagt.” Sa jag skrattandes.
”Vad jag än säger så kommer du ändå aldrig tro på mig.” Sa han och lät nu arg igen.
”Så du menar att hon, som har pojkvän sen ett år tillbaka, bara flög över dig och stoppade tungan i halsen på dig?” Sa jag och småskrattade fortfarande åt hur roligt det hela lät.
”Det är det som hände och du får tro vad du vill.” Sa han bekymrat.
”Justin, jag vet inte vad jag ska tro… det hela låter väldigt skumt.” Sa jag och skakade på huvudet.
”Men vad får dig att tro att jag skulle gå och kyssa en annan tjej när jag älsk…” Han stannade upp och förblev tyst.
”När du vad?” Sa jag och försökte få honom att fortsätta. Han reste sig upp och ställde sig framför mig. Han tog sina händer om mina kinder och kollade mig djupt i ögonen.
”Taylor, jag älskar dig!” Sa han och han såg ut att mena det. Jag däremot visste inte vad jag skulle säga tillbaka. Orden han precis sagt satte sig rätt i hjärtat och allt upprepade sig i huvudet flera gånger om. Plötsligt släppte jag allt och snart möttes våra läppar. Vi stod där länge och kysste varandra och snart hörde vi även visslingar en bit bort, vilket garanterat var ifrån Chaz, Ryan, Caleb, Kevin och Kenny. Vi började båda två skratta, men försökte att ignorera dem.

Den senaste veckan har min mobil bombats med sms och samtal från Justin. – Taylor! Svara när jag ringer. - - Vi måste prata. Ring mig! - - Det hela är ett fett missförstånd! Du måste låta mig förklara. - - Om du bara hade låtit mig förklara så hade du nog förstått. – Jag har inte svarat på ett enda.

Efter att ha legat i min säng i en vecka utan att gå upp överhuvudtaget, så är jag nu på väg till Cypern med Melody, Victoria, Theresa, Erica och Khloé. Vi har lov i en vecka och vad är bättre än att åka på semester tillsammans då? Jag behöver definitivt komma ifrån LA ett tag. Det som hände mellan Justin och Sarah har tagit kol på mig och jag har varit som en vandrande zombie. Mamma hade förstått så fort jag kommit och frågat henne om det var okej att jag följde med tjejerna till Cypern. I en hel vecka har hon försökt få mig att äta gemensam middag med henne och Bill, men utan framgång. Jag har bara legat i sängen och kollat på One Tree Hill och ätit om jag har orkat. När jag inte kommit till skolan på hela veckan kom Melody hem till mig och bokstavligen drog upp mig ur sängen och tvingade in mig i duschen. ”Du måste ta tag i ditt liv honey.” Hade hon sagt så fort jag kommit ut från badrummet, och med det menade hon att vi skulle åka till Cypern i en vecka och festa sönder. Jag vet inte riktigt om man kan kalla det att ta tag i sitt liv. Men det är bättre än att begrava sig under täcket. Jag behöver få annat att tänka på.
Så nu sitter vi här på flygplanet alla sex tjejer och bara längtar tills vi landar. Jag har sovit och lyssnat på musik mestadels av resan. De andra har försökt intressera sig av den extremt tråkiga filmen som visats på flygplanet, vilket jag inte ens orkat lägga ner tid på. – On my way to Cyprus with the girls. #partyherewecome – Twittrade jag när vi var på väg att landa och en del av mig vill att Justin ska se det och bli orolig. Men jag har lovat tjejerna, att denna veckan ska bestå av endast fest, sexiga badvakter och sol. Om jag så lite som nämner Justin eller smsar honom eller gör något som har med honom att göra så kommer dem skicka hem mig på nästa plan. Jag håller faktiskt med dem, jag måste sluta tänka på honom. Bara tanken av honom får mig att gå under jorden.

”Om jag, Tay och Khloé delar rum, så delar ni andra.” Sa Melody allvarligt i taxin på väg till hotellet. Vi alla hade fått byta om till tunnare kläder på flygplatsen när vi landat, kläderna vi flugit i var way to varma för denna temperaturen. Jag har redan känslan av detta kommer bli en av de bästa veckorna jag har haft på länge. Tjejerna får mig hela tiden på toppen humör och det är precis vad jag behöver.

När vi anlände till hotellet så checkade vi in snabbt och gick sedan upp till våra rum. Rummet som jag, Melody och Khloé ska bo är i stort och innehåller tre stora sängar, ett litet kök och ett stort badrum. Balkongen ska vi inte prata om, den är nästan lika stort som hotellrummet.
”Tjejer, jag tycker vi skålar för att vi äntligen är här. Och vi ska göra denna veckan oförglömlig, okej?” Sa Khloé som höll på att hälla upp champagne i tre glas, som hon snott med sig hemifrån.
Jag och Melody tog emot vars ett glas och innan vi hunnit skåla svepte jag mitt glas i ett nafs.
”Någon är visst på hugget?” Sa Melody skrattandes och kollade på mig.
”Det är väl det ni vill? Eller?” Sa jag och skrattade jag också samtidigt som jag kollade på dem frågande. Dem båda nickade glatt och svepte också sina glas snabbt.
”Eftersom klockan redan är fem så tycker jag att vi ringer dem andra tjejerna och går ut och äter, sen sticker vi vidare och festar?” Sa Melody som börjat packa upp sin resväska.

Vi hade mött upp dem andra tjejerna i receptionen och begett oss ned mot stan för att äta på någon restaurang. På restaurangen hade vi träffat några killar som skulle vidare till en club efter att dem hade ätit och dem ville gärna att vi skulle följa med dem. Om jag inte minns fel så hette dem Tyson, Patrick och Vincent. Dem alla tre var dödligt snygga och väldigt flörtiga av sig.
Efter middagen hade vi gått till en club som heter Black & White, som inte låg långt ifrån restaurangen. Det var fullt drag när vi kom dit och vi beställde direkt in drinkar efter drinkar och stora brickor med shots. Det fanns ingenting som hindrade mig från att dricka och för en gångs skull så tänkte jag inte på Justin överhuvudtaget. Jag och Khloé som nog var fullast av oss alla stod ute på dansgolvet och dansade med Vincent och Patrick. Melody hade gått iväg med Tyson och jag ville inte ens tänka på vad dem två gjorde. Dem andra tjejerna satt med några greker och shotade.
Jag kände Vincents händer om min midja och han drog mig närmare honom. Innan jag hann tänka efter vad jag höll på med så nuddade våra läppar varandra och vi kysstes passionerat. Jag kände hans händer som diskret försökte leta sig innanför min tröja och smeka min mage. Jag tog tag i dem och lade tillbaka dem på mina höfter och vi fortsatte kyssa varandra. Jag antar att drickan är en av anledningarna till att jag inte brydde mig speciellt mycket om vad jag höll på med. En del av mig tyckte faktiskt att jag förtjänade att ha lite kul och släppa alla problem bakom mig. Vincent tog min hand och drog iväg mig in på en av toaletterna där vi fortsatte kyssa varandra passionerat. Jag tog upp min mobil och fotade när jag bet honom i underläppen, efteråt började vi båda två skratta och jag lade in bilden på twitter och skrev – Great night @BlackandWhite – Jag var säker på att Justin skulle se bilden. Det var det som var meningen. Plötsligt kände jag Vincents ena hand vid min shortskant och han knäppte snart upp shortsen och tog sin hand innanför mina trosor och smekte mig. Vi gick inte längre än så, och något säger mig att det var bra. Jag har precis träffat honom och jag känner inte honom.


Klockan var nästan halv sex när vi var på väg hem och jag var inte ens trött. Förmodligen för att jag fortfarande var full. Jag och Khloé gick och sjöng på olika låtar hela vägen medan de andra tjejerna gick och hängde på varandra, eftersom dem redan var bakis och trötta. Melody hade inte kommit tillbaka till cluben och det hemska var att varken jag eller dem andra tjejerna tänkte så mycket på det. Men när jag och Khloé kom in på vårt hotellrum vinglandes, så såg vi att Melody låg och sov i sin säng. Vi försökte vara så tysta som möjligt, vilket inte gick jättebra. Vi tog bort vårt smink och satte på oss lite bekvämare kläder sen gick vi ut och satte oss på balkongen.
”Jag kommer fan aldrig kunna somna.” Sa Khloé och lät bekymrad över det.
”Skit samma! Vi går inte och lägger oss, så sover vi på stranden senare istället.” Sa jag och log.
”Förresten… du och Vincent gick iväg?” Sa Khloé och gav mig en creep blick.
”Nej, vi gjorde ingenting så.” Sa jag och skrattade till.
”Vaddå ingenting så?” Sa hon och hade fortfarande creep blicken kvar.
”Vi strula och han…” Sa jag och visade med mina fingrar.
”Omg, omg, omg… du går loss för fan!” Sa hon och såg chockad ut samtidigt som hon skrattade.
Jag skulle precis svara henne när min mobil vibrerade på bordet. Jag tog upp den och såg att det var ett sms från Justin. – Vad håller du på med? – Jag skrattade till och blev glad över att han förmodligen sett bilden, det var ju precis det jag ville. – Fyuck you! – Skrev jag onyktert och lade ner mobilen på bordet med en duns. ”Vem skrev?” Sa Khloé nyfiket.
”Vem tror du?” Sa jag och gav henne en frågande blick.
”Vad skrev han?” Sa hon fortfarande nyfiket.
”Skit samma, jag orkar inte bry mig om honom.” Sa jag och log mot henne.

Jag och Khloé hade inte gått och lagt oss, vi hade suttit på balkongen och pratat ända tills klockan blev nio, då vi bestämde oss för att gå och väcka alla. Melody som hade gått hem tidigt igår vaknade pigg och glad och ville veta allt som hänt igår. När hon berättade om vad hon och Tyson gjort lät hon… lycklig? På något sätt. Dem hade gått ifrån klubben och gått ned på stranden där dem legat och snackat och sedan hade han följt henne tillbaka till vårt hotell och sen hade han gått hem.
”Inte ens en kyss?” Sa Khloé och jag frågande.
”Nope!” Sa hon glatt samtidigt som hon stod och klädde på sig sin bikini.
Jag och Khloé skakade bara på våra huvuden och skrattade åt henne. Det var så olikt Melody att inte ha sex med killen första gången hon träffade honom. Det var därför vi blev väldigt förvånade.
När vi packat våra strandväskor och klätt på oss badkläderna så gick vi till de andra tjejernas rum och väckte dem. Sedan gick vi och köpte med oss frukost ned till stranden. Vi köpte vars en solstol och stranden hade redan börjat fyllas med morgonpigga människor. Jag och Khloé var extremt bakfulla och jag hade helst föredragit att lägga mig ned i en skön säng för tillfället. Men jag lade mig ned på solstolen och somnade nästan direkt. När jag sedan vaknade såg jag att tjejerna var ute i havet. Jag reste mig upp och kände huvudvärken som dunkade. Jag satte på mig en stråhatt och mina solglasögon och reste mig upp för att gå till baren på stranden för att köpa en flaska vatten. När jag stod vid kassan för att betala kände jag plötsligt någon som tog tag i min röv och jag vände mig hastigt om och mötte Vincents busiga blick. ”Hej.” Sa jag glatt och kramade om honom. Han besvarade mig kram och kysste mig på halsen vilket fick mig att rodna till eftersom tankar från gårdagen dök upp i huvudet.
”Peddo gubbarna är på g idag.” Sa han och skrattade till.
”Peddo gubbarna?” Sa jag frågande och log.
”Ja? Dem som fotade dig när du gick hit?” Sa han och kollade på mig frågande.
Jag vände mig om mot hållet jag kommit ifrån och såg fyra äldre män som var fullt påklädda men som bar på vars en stor kamera. Jag rös till vid tanken att dem fotat mig… vad skulle dem med dem bilderna till? Sitta och runka till dem antagligen…
”Haha, det märkte jag inte.” Sa jag och försökte låtsas som att jag inte förstod vad han menade.
”Ska ni med ut och festa ikväll?” Sa han och tog sin arm runt om mig samtidigt som vi gick tillbaka mot solstolarna. Tjejerna hade inte kommit tillbaka än.
”Jag vet inte… både jag och Khloé är ganska bakfulla idag.” Sa jag och skrattade nervöst.
”Klart ni ska med ut… vi är ett stort gäng som ska dra till Black & White.” Sa han och log brett.
Jag ville ute och festa ikväll igen, men jag ville heller inte verka för på. Kanske jag och tjejerna skulle dra till något annat ställe ikväll?
”Jag kan ju snacka med tjejerna så kan vi höras sen.” Sa jag och log tillbaka mot honom.
”Don’t let me down. Jag ringer dig sen!” Sa han och böjde sig fram och kysste mig på kinden och sedan reste han sig upp och gick iväg. Jag kollade efter honom och kunde inte slita blicken från hans vältränade och brunbrända kropp. Jag lade mig ned på solsängen och kollade ut mot havet och tankarna om Justin började komma tillbaka. Jag försökte tänka på annat, men det gick inte.

Vi hade bestämt oss för att följa med Vincent och hans vänner till Black & White. Melody ville såklart träffa Tyson igen, och vi kunde inte mer än låta henne få som hon ville.
Klockan var tolv och vi var nu på väg ut och vi hade redan druckit lite på hotellrummet. Jag kände på mig att jag förmodligen skulle bli lika full som jag var i går kväll. Men det bekymrade inte mig speciellt mycket. När vi kom till klubben var det redan fullt drag och vi hittade snart bordet som Vincent och de andra hade bokat. Det var ett stort avlångt bord som var fullproppat med människor och sprit. Vi hälsade på alla och snart bjöds det på drinkar efter drinkar. Khloé och jag gick ut på dansgolvet och dansade till Aviciis nya låt ID som jag spelat flitigt på min ipod den senaste tiden. Några greker dök upp och dansade runt om oss och vi bara enjoyed our time. Jag fotade en bild på mig och Khloé och lade in den på twitter och skrev till – To drunk to give a fuck, have a nice evening y’all. – Efter ett tag dök Vincent upp bakom mig och snart tryckte han mig hårt mot en av väggarna. Han kysste mig passionerat och jag kysste honom tillbaka. Alla problem och negativa tankar försvann och jag kände varken saknad eller sorg. Det var precis som att han tog bort allt det där. Men jag visste att jag drogs till Vincent bara för att göra Justin svartsjuk och för att glömma.

Klockan var tre när vi började dra oss tillbaka till hotellet. Vi alla var väldigt fulla och vi var egentligen inte ett dugg sugna på att gå hem. Jag fick plötsligt en otroligt galen men rolig idé. Jag drog med tjejerna till en tatueringsstudio i närheten av hotellet och till min förvåning var det fortfarande öppet. När vi kom in i studion kollade tjejerna på mig med frågande fulla blickar.
”Vad gör vi här?” Sa Theresa sluddrigt.
”Jag tänkte att vi kunde tatuera oss? Som ett minne?” Sa jag glatt.
”Hahahahahahahahaha.” Skrattade alla i kör medan jag gav dem alla en frågande blick.
”Du är seriös?” Sa Melody och blev allvarlig.
”That’s right baby! Men kom igen… varför ska vi alltid vara så fina och aldrig göra galna saker? Kan vi inte för en gångs skull göra något riktigt crazy som vi kommer skratta så otroligt mycket åt när vi kommer hem?” Sa jag glatt och försökte få med alla på spåret.
”Nja, asså jag vet inte… min mamma kommer döda mig.” Sa Erica osäkert.
”Men vi gör inget stort… typ ett evighetstecken på handleden eller något?” Sa jag glatt.
”Okej… jag är på.” Sa Khloé och give me fiveade med mig.
Det tog inte lång tid innan alla gav med sig och jag blev den första som fick göra min. Eftersom jag var så full så kände jag knappt någon smärta och innan jag nästan hann hänga med så var vi alla klara. Vi tog ett foto som jag lade in på twitter och skrev – This is how we roll in Cyprus. – Snabbt därefter gick vi tillbaka till hotellet och jag somnade nästan så fort jag lade mig ned i sängen.

Två veckor senare.

Det har gått två veckor sen jag kom hem från Washington och så fort jag hade kommit innanför dörren så hade jag blivit en aning överraskad kan man säga. Mamma och Bill hade stått vid trappan för att vänta på att jag skulle komma hem. Jag såg på deras miner att dem undanhöll någonting när dem började fråga mig hur resan hade varit. Efter en stunds pratande hade den stora hemligheten avslöjats. Dem ska gifta sig! Först hade jag blivit förvånad över att det gått så snabbt, med tanke på att dem började dejta någon vecka innan Leo dog, men sedan lugnade jag ned mig och blev verkligen glad för deras skull. Det skulle bli så himla kul med bröllop, och det bestämdes direkt att jag och Julia ska vara brudtärnor. Jag hade bett på mina bara knän framför mamma att Justin, Pattie, Kenny, Ryan, Alfredo, Scooter och Carin skulle få komma och efter många om och men så hade hon gett med sig. Vi hade skickat ut inbjudningarna snabbt och det var inte en enda som hade tackat nej.

Bröllopsdagen är äntligen här och hela huset är som en enda stor röra av massa folk. Eller massa och massa… Det är mormor, farmor, Karen (min faster), Vivianne (min moster, även Julias mamma.), Julia och sen Nina & Penelope (mammas bästa vänner). Alla männen är också här: Pappa, morfar, farfar, Bill, Karens man Fred, Julias pappa Dan och även alla barnen men dem är ute i trädgården och sätter upp det stora partytältet, där vi ska vara efter ceremonin som ska äga rum i kyrkan. Detta var bara en tredjedel av hur många som skulle komma till kyrkan.  Justin och de andra var på väg hit från flygplatsen. Jag hade fått ett sms från honom direkt när han hade landat. Klockan var elva och jag låg kvar i sängen en stund och mornade mig. Jag hörde en svag knack på dörren och innan jag hann säga något så kom Julia in i rummet. ”God morgon!” Sa hon och gick fram till mitt fönster och drog upp rullgardinen. ”Du måste gå upp nu, jag ska hälsa från din mamma att du och jag måste ta oss ned till stan så snart som möjligt och hämta brudtärne klänningarna.” Sa Julia och satte sig på sängen. Jag kved till och drog täcket över ansiktet. Fast det var en stor dag för oss alla så hade jag ingen ork att gå upp för tillfället. Jag kände hur täcket drogs av från mig och snart hoppade Julia på mig och satte sig gränsle över mig. Hon började kittla mig och jag kunde inte hålla mig för skratt. ”GÅ UPPPPPPP!” Skrek hon samtidigt som hon skrattade. Vi stannade upp då vi hörde någon som harklade sig bakom oss. Vi vände oss mot dörren och där stod Justin och Ryan med frågande blickar och små skrattade. Julia klev av mig snabbt och sprang fram till Ryan och kysste honom. Jag låg kvar och försökte leta efter mitt täcke, eftersom jag låg i bara linne och trosor. När jag fick tag på det drog jag det snabbt över min kropp och kollade på Justin som stod lutad mot väggen och log mot mig. Ryan och Julia gick hand i hand ned på nedanvåningen, eftersom det var första gången Ryan träffade hela vår släkt så var Julia otroligt exalterad över att få presentera honom för dem. Justin stängde dörren bakom sig innan han kom fram till mig och pussade mig i pannan.
”Hela huset är i full gång med att fixa inför dagen, medan du ligger här uppe och latar dig.” Sa han och satte sig ned bredvid mig och log.
”Mamma lovade mig att jag skulle få sova ut idag.” Sa jag och skrattade till.
”Har du inte mycket att göra idag då?” Sa han frågande och tog min hand i sin.
”Nja, jag och Julia ska försöka ta oss ned till stan på något sätt och hämta våra klänningar.” Sa jag och började fundera på hur vi skulle ta oss dit, bussen var alldeles för drygt och ingen skulle ha tid att köra oss eftersom alla hade olika uppgifter att göra idag.
”Jag kan köra er… om ni vill?” Sa han och smekte min hand.
”Du? Köra? Jo visst.” Sa jag sarkastiskt och skrattade åt honom.
”Somliga tar faktiskt sig tiden till att skaffa sig ett körkort, vilket inte du verkar ha gjort.” Sa han och nu var det han som skrattade åt mig. Jag reste mig upp och tog mina händer om hans nacke och kollade honom djupt i ögonen. ”Det skulle vara jättesnällt om du kunde köra oss, mr bieber.” Sa jag sarkastiskt och kysste honom samtidigt som jag gav honom en retsam blick.

Jag och Julia hade snabbt fått springa in till skräddaren och hämta våra klänningar. Justin hade fått sitta kvar i bilen eftersom området var alldeles för befolkat. När vi kom tillbaka hade alla börjat packa ihop och vi skulle alldeles strax bege oss mot kyrkan för att förbereda och byta om. Ceremonin börjar om tre timmar, så jag känner mig inte så stressad. Jag hade snabbt tagit en dusch när vi kom hem och när jag var klar satte jag bara på mig ett par svarta jeans och ett grått pösigt linne.
”Vem är den unge stilige pojken?” Sa min mormor nyfiket så fort jag kom ner i köket.
”Vem menar du?” Sa jag och skrattade till.
”Han som är där ute och leker med barnen?” Sa hon och pekade ut mot trädgården genom fönstret.
Jag vände mig om och såg Justin, Kenny och Alfredo leka med mina kusiner.
”Mormor, du får nog vara lite mer specifik eftersom det är tre killar som leker med dem.” Sa jag och skrattade åt hur förvirrad hon kunde vara ibland.
”Men han… den ljusa av dem… han som ser minst utländsk ut.” Sa hon och pekade på Justin.
”Jaha, det är Justin. Du kanske har hört talas om honom, Justin Bieber?” Sa jag och log.
”Justin… Bieber… nä du, honom har jag aldrig hört talas om. Var det någon särskild anledning till att jag skulle ha gjort det?” Sa hon och skrattade till.
”Han är sångare, ganska känd över hela världen…?” Sa jag och kollade på henne frågande.
”Jaså, där ser man… men jag är alldeles för gammal för att känna till honom.” Sa hon och skrattade åt det hon precis sagt och jag kunde inte mer än skratta med henne. Typiskt mormor.
”Hur kan det komma sig att han och hans vänner ska på mammas och Bills bröllop? Är han din pojkvän?” Fortsatte mormor efter att vi skrattat färdigt.
”Nej, mormor… han är inte min pojkvän.” Sa jag och log mot henne.
”Någonting måste det ju vara…” Sa hon och gav mig en busig blick.
”Dem tycker om varandra mormor… man kan väl säga att dem är på stadiet innan pojkvän och flickvän stadiet.” Sa Julia som glatt kom in i köket och satte sig ned på en av stolarna.
Jag kollade på Julia och skakade på mitt huvud samtidigt som jag skrattade till.
”Mm, precis.” Sa jag och tog några vindruvor från fruktskålen och gick ut från köket och vidare ut i trädgården. Där alla höll på att duka borden för fullt. Jag satte mig ned på altantrappan och åt på dem extremt goda vindruvorna. Kenny, Justin och Alfredo höll fortfarande på att leka med mina kusiner. Pattie kom efter ett tag och satte sig ned på trappan bredvid mig.
”Ska det bli kul att din mamma och Bill ska gifta sig?” Sa hon och log brett mot mig.
”Absolut, jag gillar Bill… många är lite skeptiska till det eftersom det har gått så fort från att dem träffades till att dem nu ska gifta sig, men så länge mamma är lycklig så stöttar jag henne.” Sa jag och log tillbaka mot henne.
”Hur tar din pappa det?” Sa hon frågande.
”Han tar det faktiskt bra, det var i början av mammas och pappas skilsmässa som dem bråkade. Men dem redde ut det efter ett tag och nu kan han egentligen inte säga så mycket, för det var han som ville skiljas. Men jag tycker det är starkt av honom att komma på bröllopet.” Sa jag och log.
”Det tycker verkligen jag också. Förresten, det var en sak jag ville prata med dig om…” Sa hon och jag fick en ilande känsla i magen, nervös över att det skulle vara något allvarligt.
”Vaddå?” Sa jag och log ett nervöst leende.
”Det här mellan dig och Justin… jag hoppas inte det blir för jobbigt att ni måste hålla en låg profil om det? Du får såklart berätta för din släkt om honom, men håll det så undanhållet som möjligt, för stunden i alla fall.” Sa hon och log frågande mot mig.
”Gud nej, det är ingen fara!” Sa jag och log, lättad över att det bara var detta hon ville prata om.
”Så… ni är tillsammans va?” Sa hon nyfiket.
”N-nej… det är vi inte.” Sa jag och log brett mot henne. Jag hade i alla fall inte tolkat det som att vi är tillsammans. Eftersom vi bestämt att gå sakta fram, det är kanske inte direkt då man hoppar in i ett förhållande. Jag gillar fasen innan man blir tillsammans, allt är så spännande då. Varje gång man ser personen man tycker om, eller varje gång personen skickar sms eller ringer, så får man sånt där härligt nervöst pirr i magen.
”Både jag, Carin och Scooter trodde det… men jag antar att vi hade fel då.” Sa hon och flinade till.
”Pattie, förlåt än en gång för att vi ljög för er. Vi skulle sagt som det var från första början.” Sa jag och kollade ned på trappan och kände mig alldeles för skamsen för att kolla på henne.
”Tay, tänk inte på det! Vi var nog lite för hårda mot er den dagen i Washington. Men tänk på det i framtiden i alla fall, att ni berättar sanningen.” Sa hon och smekte sin hand på min rygg samtidigt som hon kramade om mig från sidan. Jag log mot henne och snart hade hon rest sig upp och gått in i köket till mamma, mormor och farmor som är i full gång med att laga klart all mat.

Vi hade alla nu kommit till kyrkan. Jag och Julia hade fått ett eget omklädningsrum att byta om i och de andra hade också fått rum att byta om i. Dem andra gästerna hade inte kommit än, eftersom det är en hel timme kvar tills ceremonin börjar. Jag lockade mitt hår i topparna och lät det hänga i mittbena. Julia gjorde samma sak med sitt blonda hår. Våra klänningar är jordgubbsröda och långa. Dem har inga axelband utan är tubtop och våra tillhörande blombuketter är av vita rosor.
”Detta är första gången jag får se Ryan i smoking.” Sa Julia och såg glad ut.
”Han hade väl på sig det på begravningen?” Sa jag frågande.
”Alla hade förutom han, han ”trivs” tydligen inte i det.” Sa Julia och härmade Ryans röst.
”Killar med smoking är sjukt sexigt.” Sa jag och skrattade till och tystnade så fort dörren till vårt omklädningsrum öppnades och in kom Ryan, stilig i sin svarta kostym.
”Jag vet, visst är vi sexiga i det?” Sa han och blinkade mot mig samtidigt som vi alla började skratta.
”Damn, jag kan lova att du är det i alla fall älskling!” Sa Julia och kysste Ryan.
Jag himlade med ögonen och skakade på huvudet samtidigt som jag vände mig om mot spegeln och fortsatte att sminka mig.
”Din lover letar efter dig.” Sa Ryan och log mot mig.
”Alfredo då va?” Sa jag och blinkade mot Ryan vars ögon förstorades upp och såg chockat på mig.
”What? Sen när hände detta?” Sa han med en förvånad ton på rösten.
”Det gäller att följa med i svängarna.” Sa jag och gick fram till honom och klappade honom på axeln och gick skrattandes ut ur omklädningsrummet. Innan jag stängde dörren hörde jag hur Ryan sa ”Julia, varför har du inte berättat?” Sen hörde jag därefter Julia skratta till och säga att jag bara skojade. Lättlurad kille, tänkte jag samtidigt som jag skrattade till för mig själv. Jag knackade på killarnas omklädningsrum och snart öppnade Scooter dörren hastigt.
”Justin letade efter mig?” Sa jag samtidigt som jag försökte titta in i rummet för att hitta honom.
”Han, Kenny och Alfredo gick ut för att ta lite luft.” Sa Scooter och log samtidigt som han stängde igen dörren snabbt. Om jag inte sett fel så hade jag skymtat Carin där inne, som försökte gömma sig för mig. Förmodligen därför han hade så bråttom med att stänga dörren efter sig. Jag vill inte ens tänka på vad dem höll på med.

Justins version.

Jag, Kenny och Alfredo stod på baksidan av kyrkan och snackade. Efter en stund såg vi alla tre Taylor komma gåendes ut genom dörren. Jag stod alldeles still med halvöppen mun och jag kunde inte slita min blick ifrån henne. Hon var så jävla vacker, hela hon strålade. När jag insåg att jag inte var den enda av oss tre som stod med halvöppen mun slog jag till både Alfredo och Kenny på magarna och dem stängde snabbt igen munnarna och harklade sig och låtsades kolla åt ett annat håll.
”Vilka snyggningar!” Sa hon samtidigt som kom gåendes mot oss med ett leende och både Kenny och Alfredo började skratta nervöst så fort dem hade riktat sin blick på henne igen.
”Damn.” Sa Alfredo tyst innan hon hade kommit ända fram till oss och jag var tvungen att stampa på hans fot diskret för att han skulle skärpa till sig.
”Varför står ni här ute?” Sa hon och skrattade till.
”För att vi skulle svalka oss, men jag insåg så fort du kom ut att det inte skulle hjälpa, jisses vad varmt det helt plötsligt blev.” Sa Alfredo nervöst och jag armbågade honom lätt i sidan.
Taylor skrattade till generat och kollade ned i marken. Jag vände min blick snabbt mot Alfredo och Kenny och nickade in mot kyrkan, ett tecken på att jag ville att dem skulle gå.
”Juste, jag kom precis på att jag har lite grejor kvar att fixa i kyrkan. Alfredo, kom!” Sa Kenny och drog med Alfredo i ett ryck in mot kyrkan. Jag skrattade åt dem när dem gått, och Taylor gick nu ett steg närmare mig och tog tag i mina händer.
”Hey handsome.” Sa hon och skrattade till ett nervöst skratt.
”Wow, du är verkligen vacker idag Taylor Coleman.” Sa jag och tog ett djupt andetag.
Som alltid annars så blev hon generad och lite smått röd om sina kinder. Hon lade sina händer om min nacke och snart kände jag hennes läppar nudda vid mina läppar mjukt. Vi stod kvar där ute ett tag innan vi var tvungna att gå in för att hjälpa till med det sista i kyrkan.

Ceremonin skulle äntligen börja. Hela kyrkan hade fyllts med finklädda människor och vi hade som tur var fått platser nästan längst fram. Bill såg väldigt nervös ut framme på altaret och vad jag hade sett så var Katherine minst lika nervös. Musiken började spelas och snart kom Julia och Taylor in efter varandra. Jag kunde inte sluta kolla på Taylor när hon kom där gåendes, så vacker! Jag gav henne en creep blick och så fort hon fick syn på mig började hon skratta. Vi alla reste oss upp så fort Katherine började gå in i kyrkan. Och man kan ju på långa vägar se vart Taylor fått sin snygghet ifrån. Damn vilken milf! ”Dude, vilken milf!” Hörde jag Alfredo viska bakom mig och jag började skratta ljudlöst.

 

Taylors version.

Jag hade stått framme på altaret tillsammans med mamma, Bill, Julia och Bills bror Kevin, som även var Bills best man. Jag hade fått hålla gråten inne under hela ceremonin. Jag är så himla glad för mammas skull. Jag har nog aldrig sett henne såhär lycklig som hon var idag. Jag blir bara så ledsen när jag tänker på att Leo inte är med och får uppleva detta tillsammans med oss.
Samtidigt som jag försökte hålla gråten inne så hade jag även fått hålla mig för skratt ett antal gånger. Alfredo och Kenny gav mig jobbiga blickar under hela ceremonin, och när jag mötte deras blickar så gick det från jobbiga blickar till creep smile. Varje gång jag ser dem tänker jag alltid tillbaka på natten i Washington när Kenny kom på mig med att springa halvt naken från Justins rum.

Efter ceremonin samlades vi allihop utanför kyrkan för att kasta rosenblad på mamma och Bill. Allting hade gått så himla fort. Jag såg Justin, Kenny, Ryan, Alfredo och Julia sitta på några vita bänkar intill kyrkväggen. När jag började gå dit så blev jag plötsligt stoppad när någon dök upp framför mig.
”Zac?!” Sa jag glatt och överraskat och omfamnade honom i en stor kram.
”Jisses, det var längesedan! You’re looking good.” Sa han och log mot mig.
”Vem är du här med?” Sa jag frågande och log mot honom.
”Faktiskt… med min flickvän… Sarah. Det var din mamma som bjöd oss.” Sa han osäkert.
”Ahhhh, din flickvän… vart är hon? Jag vill gärna träffa henne.” Sa jag och försökte spela trevlig.
”Sarah, kom!” Ropade Zac och hon kom glatt mot oss. Hon var en blond skönhet i blå kort klänning.
”Hej Taylor! Jag har hört så mycket om dig.” Sa hon med en pipig röst och log brett.
”Jaså, vad… trevligt.” Sa jag och log fakeat och höjde snabbt på mina ögonbryn halv chockat.
”Jag hoppas inte det är något problem att jag är här?” Sa hon och bet sig osäkert i underläppen.
”Absolut inte!” Sa jag och skrattade fakeat.
Varför tyckte jag inte om henne? Jag känner inte henne? Jag dömer henne alldeles för fort. Antar att jag inte tycker om henne på grund av hennes extrema utstrålning.
”Oh, vilken lättnad. Jag var lite nervös att du inte skulle tycka om det.” Sa hon och pustade ut.
Jag trängde fram ett halvt leende och vände min blick mot Zac som verkade ha riktat in sig på Justin och de andra.
”Just de, jag har någon jag vill att du ska träffa Zac!” Sa jag och vände mig om mot Justin och vinkade att han skulle komma.
”Zac, det här är Justin, Justin det här är… mitt ex… Zac.” Sa jag och hackade upp mig på ex-delen.
”AH! Omg.” Sa Sarah som stod och stirrade på Justin.
Killarna hälsade på varandra och jag såg på Justin att han tyckte Sarah var besvärlig.
”Trevligt att träffas man!” Sa Zac och såg en aning förvånad ut.
”Vi ska åka tillbaka till huset nu… men jag antar att vi ses där.” Sa jag och kände av den pinsamma stämningen. Jag tog tag i Justins hand och drog med honom bort mot bilarna.
”Varför har du aldrig berättat om honom Taylor?” Sa Justin allvarligt så fort vi kommit fram till den stora svarta Range Rovern. Jag böjde ned mitt huvud och kände att han stirrade på mig.
”Det har typ inte… kommit på tal.” Sa jag och hackade på rösten.
”Det spelar ingen roll, jag tycker att du borde ha berättat för mig. Det kändes väldigt konstigt att stå där med er två. Han kollade på dig precis som att han aldrig sett något vackrare.” Sa Justin fortfarande allvarligt och han hade lutat ena armen mot bilen.
”Justin… spela roll om jag hade berättat om honom eller inte… det är du och jag. Inte han, du och jag. Okej?” Sa jag och satte mina händer om hans hals och kollade honom djupt i ögonen.
”Dessutom gjorde vi slut för över ett år sedan.” Sa jag och skrattade till åt hans fortfarande allvarliga blick som vägrade lämna hans ansikte. Men så fort jag började skratta så kunde han inte hålla sig.
”Okej, okej… jag kanske överreagerade lite. Men det kändes bara så konstigt.” Sa han och log.
”Jo, det fattar jag… men det var längesedan, vi är bara väldigt bra vänner nu. Och om jag ska vara ärlig så har jag ingen aning om varför mamma har bjudit hit honom.” Sa jag.
”Vi pratar inte mer om honom.” Sa Justin och log samtidigt som han kysste mig i pannan.

Vi hade åkt med Kenny och de andra hem till mig. De flesta hade börjat komma och vi alla intog våra platser i det stora partytältet. Jag satt vid samma bord som: Zac, Sarah, Alfredo, Ryan och Julia. Jag såg att Justin inte var allt för glad över det, men det fanns inte så mycket att göra.
”Så… hur känner ni Justin Bieber då?” Sa Sarah plötsligt från ingenstans. Jag, Alfredo, Ryan och Julia började alla skratta smått och jag var tvungen att sätta min hand för munnen för att försöka kväva skrattet. Jag gav en menande blick till de andra, för att dem också skulle sluta och snart harklade dem sig allihop och tystnaden uppstod.
”Ehm… jag är Justins stylist.” Sa Ryan och försökte kväva sitt skratt igen.
”Ni andra då?” Sa hon sen korkat.
Jag är inte ett dugg avundsjuk på den här tjejen längre. Hon må vara snygg men hon har däremot ingen bra fungerande hjärna.
”Ja, jag är Justins pojkvän.” Sa Alfredo plötsligt och vi alla brast ut i ett stort gapskratt som fick alla andra i tältet att tystna och kolla på oss med frågande blickar.
”Jag visste det!” Sa Sarah högt och kollade bort på Justin som inte förstod någonting.
”Sarah, lyssna inte på honom… han bara skojar med dig!” Sa Julia och skrattade.
”Jag var helt säker på att han var gay.” Sa hon och såg en aning förvirrad ut.
Precis hade vi skrattat, men nu satt vi alla istället och harklade oss och kliade oss i håret diskret.
”Hur känner du honom då Taylor?” Sa Zac och såg nyfiken ut.
”Ehm… genom dessa människorna?” Sa jag och log ett brett osäkert leende samtidigt som jag pekade på Ryan och Alfredo.
”Jaså… så nu är ni så bra vänner så att han till och med kan komma på din mammas bröllop?” Sa han sen, fortfarande lika nyfiken och jag ville bara sucka åt honom.
”Precis!” Sa jag och nickade på huvudet och tog sen en stor klunk av champagnen framför mig.
Efter en stund sattes det på en lugn låt i högtalarna och mamma och Bill ställde sig upp ute på dansgolvet och började dansa. Dem båda såg så lyckliga ut, vilket gjorde mig lycklig.

Jag såg en hand som stack fram framför mitt ansikte och jag kollade upp, där stod Justin med ett leende på läpparna. Varken jag eller han behövde säga något. Jag tog hans hand och jag såg hur han gav Zac en kaxig blick och jag kunde inte låta bli att skratta till. Vi gick ut på dansgolvet där mamma och Bill var. Snart kom fler och fler upp och dansade. Jag lade mitt huvud mot hans axel och vi dansade tills låten tog slut. Jag hade sett i ögonvrån under hela dansen att Zac suttit och stirrat på oss. Plötsligt släcktes lamporna i tältet och en stor vit duk rullades ned framme vid dansgolvet och en projektor sattes igång. Vi gick tillbaka till våra platser. Ett bild spel började och det var bilder på mig, mamma och Leo. Det var Bill som hade gjort det. Låten som spelades under tiden var I’ll be med Edwin McCain.

Jag var tvungen att springa ut från tältet när en bild på mig och Leo dök upp från när vi var små. Vi satt bredvid varandra på stranden och jag pussade honom på kinden samtidigt som han gav ifrån sig ett brett leende. Jag sprang ut i trädgården och ställde mig vid ett träd och lät tårarna rinna nedför mina kinder. Kommer smärtan i mitt bröst någonsin att försvinna? Smärtan som uppstår så fort jag tänker på Leo? Jag satte mig ned mot trädet och fortsatte gråta och snart kunde jag urskilja någon från mörkret som var på väg mot mig. När personen i fråga kommit närmare mig såg jag att det var Zac som såg frågande på mig. Han satte sig försiktigt ned bredvid mig, förmodligen rädd att jag skulle be honom gå. Men istället satt jag tyst och torkade bort mina tårar diskret.
”Hur mår du?” Sa han efter en stunds tystnad.
”Jag mår bra.” Sa jag snabbt och log ett snabbt leende mot honom. I hopp om att han inte skulle ställa någon fråga om Leo.
”Om du nu mår bra, varför sprang du ut från tältet precis som du höll på att missa tåget?” Sa han och skrattade frågande. Det var så typiskt honom att göra sina frågor skämtsamma ibland.
”Det var precis det jag gjorde, jag skulle egentligen åkt till Madagaskar men det får jag ta någon annan gång.” Sa jag och försökte vara så allvarlig som möjligt.
”Jag har hört att dem har god apelsin juice där.” Sa han från ingenstans och det är så typiskt honom.
”Inget slår mormors färdigpressade apelsin juice, du om någon borde veta det.” Sa jag och puttade till honom lätt på armen samtidigt som vi båda skrattade till tyst.
”Okej, okej… det kan jag faktiskt hålla med om. Och hennes pannkakor är pricken över iet.” Sa han och log ett brett leende.
”Oh, fresta mig inte!” Sa jag och plutade med underläppen på skoj.
”På tal om något helt annat… med tanke på omständigheterna så ser du ut att må riktigt bra.” Sa han och log samtidigt som han smekte min rygg sakta.
”Det blir bättre och bättre, men ibland har jag dagar då jag bara vill ligga under täcket en hel dag.” Sa jag och log halvt mot honom och försökte vrida på mig lite för att han skulle ta bort sin hand.
”Det verkligen strålar om dig.” Sa han och jag började känna att det började bli lite för pinsamt.
”Så… när träffades du och Sarah då?” Sa jag och ändrade samtalsämne hastigt.
”En månad efter att vi gjorde slut… först var hon bara en rebound, men vi har varit tillsammans ända sedan dess.” Sa han och log brett mot mig.
”Jag är glad för din skull att du har hittat någon i alla fall.” Sa jag och log tillbaka mot honom.
”Dudå? Har du någon?” Sa han nyfiket.
”Njäe, inte direkt.” Sa jag nervöst och försökte gömma att jag ljög.
”Det där lät lite tveksamt?” Sa han och gav mig en jobbig blick och ett creep smile.
”Jag är singel.” Sa jag snabbt och log osäkert.
”Då vet man.” Sa han och skrattade till.
”Vaddå? Något speciellt du tänkte på?” Sa jag frågande och förstod inte vad han höll på med.
”Bra att veta.” Sa han och blinkade mot mig samtidigt som han smekte min rygg och reste sig upp och rättade till sina byxor. Jag reste mig också upp och vi stod mitt emot varandra och kollade varandra djupt i ögonen. Snart omfamnade han mig i en mjuk kram som jag besvarade.
”Jag finns här för dig om du vill prata Tay.” Sa han lugnt och pussade min panna. Jag log bara tillbaka mot honom och nickade lätt på huvudet. Han blinkade mot mig och började gå mot tältet igen.

Jag hade snabbt efter mitt och Zac samtal gått upp på mitt rum för att byta om till något bekvämare. Jag hade tagit av mig min klänning och stod bara i underkläder, när det knackade på dörren. Innan jag hann svara öppnades dörren och jag skrek ut ”Jag varnar dig för underklädeschock!” Rädd för att det skulle vara någon i min släkt. Jag hörde Justins gulliga skratt bakom mig och jag kände en lättnad inom mig att det var han och ingen annan. Jag skulle precis sätta på mig min svarta klänning, när Justin kom bakom mig och tog klänningen ifrån mig och slängde iväg den. Han vände mig så att jag nu stod mot honom. Hans händer rörde vid mina höfter lätt och han kysste mig mjukt.
”Mår du bra?” Sa han sen lugnt och såg bekymrad ut.
”Mm, jag var bara tvungen att ta luft innan.” Sa jag och log mot honom.
”Med Zac?” Sa han frågande och log jobbigt mot mig.
”Sluta!” Sa jag och lade mina armar om hans nacke.
Han skrattade till och kysste mig. Snart kände jag hans tunga mot min. Jag tog av hans kavaj och knäppte upp hans skjorta och slet av honom det snabbt. Mina händer gled sakta och mjukt ned mot hans byxor. Samtidigt som vi kysstes passionerat knäppte jag upp hans skärp och byxor och han tog snabbt av dem. Vi föll ner i sängen med en duns och skrattade till åt den ganska pinsamma landningen. Vi fortsatte kyssa varandra passionerat och min hand var snart innanför hans kalsonger och smekte honom. Hans andning blev tyngre och ibland stönade han till tyst. Efter ett tag slet han av mina trosor och han var snart inne i mig. Utan att tänka på det rev jag till honom på ryggen med mina naglar och han stannade upp och kollade på mig med en creep blick. ”Kinky.” Sa han och skrattade till. Jag himlade med mina ögon och skrattade till jag också. Vi fortsatte och utan förvarning kände jag hur han kom. Vi låg kvar i sängen en stund med täcket över oss och var helt tysta och plötsligt öppnades min dörr och in kom Alfredo och minen hans ansikte gav ifrån sig kommer jag aldrig glömma. Det var en blandning mellan chockad, ärrad för livet, äcklad, jobbig och creepig.
”OH MY GOOOOOOOOOD! Wtf? AHHHHH!” Skrek han och rusade ut ur rummet.
Jag blev helt chockad och fick en obehaglig känsla i magen. Justin bara skrattade hysteriskt och reste sig upp för att sätta på sig sina kläder. Jag drog täcket över mitt huvud och ville bara dö. Jag har varit med om en del pinsamma händelser i mitt liv, men det här tar nog priset. Jag drog hastigt bort täcket och såg Justin stå och klä på sig. För tillfället hade han bara på sig sina svart jeans och ingen skjorta. Jag reste mig upp och drog mig närmare honom. Hon log mot mig och vi kysste varandra flera gånger innan han tog upp sin skjorta från golvet och satte på sig den.
”Det är nog bäst att jag går och letar reda på Alfredo.” Sa han och grimaserade innan han gick ut.
När han hade gått gick jag snabbt upp från sängen och satte på mig mina underkläder och min svarta klänning. Jag bäddade sängen så att den skulle se orörd ut. Sen borstade jag igenom mitt hår och gjorde allt för att jag inte skulle bli avslöjad. Jag gick skamsen nedför trappan och bara väntade på att få chockade blickar från alla. Men ingen verkade lägga märke till att jag kom tillbaka en timme senare. Jag kom in i tältet och möttes direkt av Alfredos, Kennys och Ryans blickar. Ryan och Kenny skakade på sina huvuden samtidigt som dem skrattade hysteriskt, medan Alfredo gav mig en creep blick och blinkade mot mig. Jag himlade med ögonen och fick ett nervöst sug i magen samtidigt som jag gick bort till dem. ”Din lover skulle bara gå och wanka i buskarna, eftersom han blev avbruten innan.” Sa Alfredo och dem alla tre brast ut i världens gapskratt. Jag fakeskrattade med dem och satte mig ned vid bordet. ”Nej, han gick faktiskt iväg med hon där… Sarah tror jag hon heter.” Sa Ryan och log.
”Sarah?” Sa jag förvånat och blev en aning förvirrad. Varför skulle han gå iväg med henne? Han tyckte ju att hon var jobbig? Och varför gick dem iväg ens? Vad hade dem att undanhålla?
”Ja, hon där blonda korkade skönheten.” Sa Ryan och log.
”Vart gick dem?” Sa jag snabbt och reste mig upp och gav dem alla en frågande blick.
”Fram på framsidan tror jag.” Sa Kenny och pekade ut genom tältet.
Jag gick fort ut ur tältet och fram på framsidan där jag möttes av Justin och Sarah.

När jag precis skulle tända säng lampan hörde jag personen som tagit sig in i mitt rum, ta sats och kasta sig över mig. ”AHHHHHHHHHH!” Skrek jag allt vad jag kunde och personen tände snabbt sänglampan. Jag trodde att jag bara hade några få sekunder kvar att leva, tills jag insåg att det var Alfredo som nu satt över mig med en chockad blick. Vi båda två kollade på varandra och medan jag bröt ut i världens gapskratt började Alfredo skrika och kastade sig av sängen rätt ned på golvet.
”Shit, helvete… förlåt… jag trodde du var… Justin.” Sa Alfredo panikslaget.
Istället för att få fram något att säga låg jag bara och skrattade i sängen och försökte skymma min halvt nakna kropp under täcket. Jag var ju inte direkt redo att få besök under natten, så därför hade jag somnat med bara underkläderna på.
”Sluta skratta, det är inte kul alls… jag trodde att din nyckel var Justins nyckel som Kenny hade. Du får absolut inte tro att jag tänkte våldta dig eller något sånt.” Sa Alfredo bekymrat med en konstig min. Jag satte mig upp i sängen och drog täcket runt om mig. Alfredo reste sig upp och rättade till sina kläder. Han gav ifrån sig en tung suck och sneglade generat på mig.
”Erkänn, du visste att det var mitt rum… du ville bara komma in hit för att se mig i underkläder.” Sa jag ironiskt och gav ifrån mig en retsam blick mot honom.
”Ha-ha, jättekul! Killarna kommer mobba mig för detta resten av mitt liv.” Sa han och skrattade till.
”Aw, jag ska säga till Justin att han ska låta dig vara. För jag antar att han kommer vara värst. Han brukar lyssna på mig.” Sa jag och log mot honom.
”Ja, förresten… hur är det mellan er nu? Efter bråket ni hade…” Sa han och satte sig ned på den svarta skinnfåtöljen som stod i hörnet.
”Jodå, vi är vänner igen.” Sa jag och skrattade till lite nervöst.
”Ni verkar vara ganska… nära… vänner. Du har möjligtvis inte fått reda på vem hans ”lover” är eller?” Sa han och såg en aning nyfiken ut och jag försökte dölja mitt nervösa ansiktsuttryck men det gav nog inget bra resultat eftersom Alfredo efter en stunds tystnad, började små flina lite.
”Jag ska inte pressa dig, jag är bara väldigt nyfiken av mig.” Sa han och reste sig upp och klappade mig på huvudet. Jag log mot honom och han började gå mot dörren.
”Förlåt än en gång för att jag skämde livet ur dig, jag lovar att det aldrig kommer hända igen.” Sa han och blinkade mot mig innan han gick ut genom dörren och stängde den försiktigt efter sig.
Jag lade mig ned i sängen igen och släckte lampan med ett leende på läpparna.

Jag vaknade yrvaket och hörde att någon knackade otåligt på dörren. Jag svepte täcket om mig och reste mig upp från sängen och gick fram till dörren med tunga steg. När jag öppnade dörren stod Justin framför mig pigg och glad. ”Snygg frilla.” Sa han samtidigt som han gick förbi mig in i rummet. Jag vände mig om mot spegeln i hallen och blev chockad över hur mitt hår såg ut. Det stod åt alla håll och såg ut som världens troll bo. Jag gnuggade mig i ögonen och gick sömnigt tillbaka till sängen och lade mig under täcket. Jag kände Justins hand som letade sig in under täcket och kittlade mina fötter. Jag drog upp benen till magen och gav ifrån mig ett tröttsamt ljud.
”Jag vill sova… klockan är typ… NIO? Skojar du med mig?” Sa jag chockat och reste mig upp snabbt.
”Vi måste gå upp tidigt om vi ska hinna utnyttja hela dagen så gott det går, eftersom vi åker hem imorgon.” Sa han glatt och drog av mig täcket. Både han och jag blev förvånade, eftersom jag låg i bara underkläder så jag drog snabbt tillbaka det. ”Men jag går upp på ett villkor…” Sa jag och log mot honom.
”Vad?” Sa han med en suck och skrattade till.
”Att du masserar mig lite först.” Sa jag och gav honom valpminen. När han skakade på huvudet lade jag mig ner igen under täcket och försökte somna om så fort jag kunde, men det skulle aldrig funka så länge Justin var kvar i rummet. Snart kände jag att han drog av täcket ner till slutet av min rygg, han satte sig över mig och jag kände hans händer mot min rygg och han knäppte upp min bh. Hans händer började massera min rygg och jag kunde inte rå för att somna till en minut eller två.

Jag vaknade till när jag kände någon som kysste min hals otåligt och jag kunde inte låta bli att le. Jag vände mig om, men ångrade mig så fort jag låg på rygg då jag insåg att min bh fortfarande var uppknäppt och jag drog snabbt täcket upp till hakan med en chockad blick. Justins blick var däremot lite annorlunda, creep smilet. Han satt fortfarande över mig. Jag tog tag med mina båda händer om hans nacke och drog mig upp så att jag nu satt upp i sängen jag kollade in i hans ögon och kysste hans läppar lätt. Han ville ha mer och försökte kyssa mig igen, men denna gången tryckte jag bort hans huvud och skakade på huvudet samtidigt som jag skrattade till.
”Som du själv sa, vi borde gå upp tidigt så att vi kan utnyttja dagen.” Sa jag och klappade honom nätt på kinden. Han suckade och jag reste mig upp från sängen, med armen för mina bröst. Jag gick bort mot min resväska och jag hörde Justin vissla till bakom mig. Jag vände mig om och himlade med mina ögon.

Jag tog med mina kläder in på toaletten och bytade om. Det fick bli ett par vanliga jeansblåa jeans, en vit t-shirt, vita låga converse och ovanpå det en svart skinnjacka. Jag flätade håret i en stor fläta som hängde ned längs ryggen och sminkade mig snabbt. När jag kom ut låg Justin på sängen med sin telefon, som vanligt när han var uttråkad. Han reste sig snabbt upp när han såg att jag äntligen var klar, han kom gåendes mot mig och jag vände mig om mot dörren för att gå ut, men precis innan jag hann öppna kände jag Justins händer som slank in under min jacka och smekte min mage. Jag böjde mitt huvud bak mot hans axel och skulle precis vända mig om pussa honom då han förstörde det hela genom att börja kittla mig. Jag hoppade snabbt till och öppnade dörren och gick snabbt ut i hotellkorridoren med Justin efter mig som fortfarande försökte kittla mig. Jag skrattade till och bad honom sluta, men såklart gjorde han inte det. Där stod vi skrattandes och han försökte verkligen göra narr av mig. Efter en stund avbröts vi båda två av en harkling, som kom från Kenny som stod lutad mot väggen och kollade på oss med en frågande blick. Vi stannade hastigt upp och vände oss nervöst åt Kennys håll och log osäkra leenden mot honom. ”Sååå… vad vill ni göra idag?” Sa han misstänksamt men la till ett leende på slutet som fick oss att pusta ut en aning.
”Ehm… vi åker till Washington city mall.” Sa Justin snabbt och log.
”Men Justin… du kan inte åka dit, det kommer bli kaos. Dessutom är det inte bra att åka dit när jag är med.” Sa jag osäkert och kollade på honom frågande.
”Tay, skit i allt annat runt omkring idag. Låt oss bara få ha en hel dag tillsammans.” Sa han och kollade mig djupt in i ögonen och lade sin ena hand på min axel.
”Deep bro, deep.” Sa Kenny som nyfiket stod och lyssnade på min och Justins konversation.
Jag skrattade till och ryckte på axlarna. ”Okej, men kom ihåg om någonting händer… det var din idé.” Sa jag menande och började gå mot Kenny som skakade på huvudet.
”Man… om din mamma får reda på att jag låtit dig göra detta kommer hon f.l.i.p.p.a ut.” Sa Kenny oroligt och klappade Justin hårt på ryggen.
”Då ser vi till att hon inte får reda på det.” Sa Justin och log ett brett leende mot Kenny.
”You owe me bro.” Sa Kenny och himlade med ögonen medan vi gick in i hissen.

När vi kom till Washington City Mall, var det än så länge lugnt med fans och paparazzis. Det var några stycken som sprang fram till Justin så fort vi kom innanför entrén, men ingen av dem verkade lägga märke till varken mig eller Kenny, vilket var en lättnad. Kenny och Justin hade kommit överens om att Kenny skulle hålla sig på avstånd så länge Justin inte behövde hjälp. Under tiden så skulle jag och Justin gå och äta frukost någonstans eftersom vi inte hunnit göra det på hotellet innan vi åkte iväg. Eftersom köpcentret inte hade så många valmöjligheter av kaféer så fick det bli Starbucks och eftersom klockan inte var så mycket så var det knappt några människor där inne men vi satte oss ändå längst bort intill en vägg. Justin gick och beställde medan jag satt kvar och trummade med mina fingrar på bordet. Jag lade märke till de fyra tjejerna som stod utanför och stirrade på Justin. En av dem såg till och med ut att gråta. De viskade och kollade även ibland på mig. När Justin kom tillbaka med våra grejor sparkade jag till honom på hans ben så fort han satt sig ned.
”Aj, varför gjorde du så för?” Sa han frågande.
”Fyra fans, på väg hitåt nu… vad ska vi säga om dem frågar… vem jag är?” Sa jag snabbt och hann inte få tillbaka något svar innan de fyra tjejerna ställde sig vid vårt bord och stirrade ned på Justin med stora ögon. Han vände sitt ansikte sakta upp mot dem med ett brett leende.
”Hey beautiful ladies.” Sa han och skrattade till lite. Tjejerna blev som tokiga och satte sina händer för munnarna för att inte skrika så högt.
”Omg… Justin, kan du signera min tröja?” Sa den ena tjejen och var alldeles sprallig i kroppen. Vad kan dem ha varit i för ålder? Fjorton kanske. Medan Justin fick en penna av henne och signerade hennes tröja små sneglade de andra tjejerna på mig och jag såg att en av dem snart var på väg att säga någonting. För att rädda situationen låtsades jag att min telefon ringde och tog upp den hastigt.
”Hej älskling!” Sa jag högt och Justin kollade på mig frågande.
”Aw, jag saknar dig också baby.” Sa jag och gjorde puppyface.
”Men du, kan vi höras när jag kommer tillbaka till hotellet?” Sa jag återigen högt.
”Okej bra. Love you to!” Sa jag och låtsades lägga på luren och lade ned den i min ficka. Justin skakade på huvudet och vände sig om mot tjejerna igen och signerade allas tröjor. När han gjort det och dem hade tagit kort tillsammans gick dem iväg hoppandes och skrek.
”Jaså, vem är din ”baby”? Sa Justin och gjorde citations tecken när han sa baby.
”Du borde kanske istället tacka mig för min geniala räddning.” Sa jag och blinkade mot honom.
”Vaddå för räddning?” Sa han frågande och skrattade till.
”En av tjejerna stod och stirrade på mig och jag såg att hon var på väg att fråga något, och jag vet… hon skulle kanske inte fråga något om dig och mig, men för att dem inte skulle gå härifrån och tro att vi ”dejtar” så låtsades jag som att min pojkvän ringde mig.” Sa jag skrattandes.
”Jaså, jaså. Där ser man.” Sa han och blinkade mot mig och tog sedan min hand.
”Du är så jävla vacker, glöm aldrig det!” Sa han och smekte sin hand i min.
Jag kände hur mina kinder hettade till och jag flinade till samtidigt som jag böjde ned huvudet mot bordet. Jag tog en klunk av min juice och jag såg i ögonvrån att Justin satt och studerade mig. Jag kollade upp på honom och han gav ifrån sig ett svagt flin.
”Vad?” Sa jag snabbt och log mot honom.
”Du vet att du är ganska söt när du blir generad va?” Sa han och skrattade till.
”Nu får det räcka med komplimanger, du gör mig alldeles för generad.” Sa jag och rodnade.
”Jag vet, och jag gillar det.” Sa han och blinkade mot mig.

Efter frukosten gick vi runt och kollade i lite affärer. Kenny gick nu tillsammans med oss istället för att hålla avstånd. Medan Justin provade kläder satt jag och Kenny utanför omklädningsrummet och väntade. ”Du åker hem till LA imorgon va?” Sa Kenny plötsligt och kollade på mig.
”Mm, vad är ert nästa stop?” Sa jag en aning dystert men log mot honom.
”Miami. Det ska bli riktigt nice att få komma dit, det var så längesedan jag var där.” Sa han entusiastiskt. Jag skrattade till åt hur glad han verkade vara.
”Jag har aldrig varit där. Egentligen skulle jag, mamma och Leo åka dit nu i sommar då dem har sin stora båtmässa där nere, Leo älskade båtar så vi ville ge den resan till honom i tidig födelsedags present eftersom han inte fyller år förrän i september. Men mamma avbokade biljetterna förra veckan då vi båda hade glömt bort att vi bokat dem.” Sa jag med en suck.
”Livet är bara för orättvist ibland alltså.” Sa han och skakade på huvudet dystert.
”Men det har många rättvisa sidor också.” Sa jag och skrattade till.
”Så sant så. Förresten… hur är det mellan dig och JB nu?” Sa Kenny halvviskande.
”Jo, vi är vänner… allt var bara ett stort missförstånd.” Sa jag och log.
”Ja, det var ju bra. Men eftersom ni nu verkar vara ”best friends”, du vet inte vem hans ”lover” råkar vara?” Sa han nyfiket och försökte prata så lågt han kunde för att Justin inte skulle höra.
”Haha, Alfredo frågade mig samma sak… men nej, han har inte sagt ett ord. Vaddå då?” Sa jag och skrattade till och försökte dölja att jag blev nervös.
”Nej, jag bara undra… för vi har några stycken vi skulle kunna tänka oss att det kan vara.” Sa han fortfarande viskandes och jag kunde inte låta bli att flina till.
”Jaså, vem är dem tänkbara då?” Sa jag glatt och blev nyfiken över vem dem valt.
”Antingen Selena, Ariana Grande, Du eller Jasmine.” Sa han och räknade upp namnen på fingrarna.
Jag svalde hårt när han nämnde mig och försökte hålla masken.
”Ja, det är ju bara att välja och vraka.” Sa jag och skrattade till.
”Så du kan möjligtvis vara en kandidat eller? Med tanke på att du inte nekade?” Sa han och blinkade mot mig och log ett brett leende. Jag skulle precis försvara mig då Justin kom ut från omklädningsrummet med ett leende på läpparna.
”Kenny, jag ska ha dessa tröjorna, kan du gå och betala åt mig?” Sa Justin och gav kläderna till Kenny som rest sig upp från soffan vi båda satt i. Han gick iväg mot kassan och jag reste mig upp framför Justin som mötte min blick.
”Du hade inte ork till att gå och betala själv eller?” Sa jag och höjde på ena ögonbrynet och log.
”Jag får inte betala själv av mamma, hon vill att Kenny håller koll, så att jag inte slösar för mycket.”
Det förvånade mig inte att Pattie inte lät Justin ha hand om sina egna pengar han tjänar. Killar i hans ålder skulle köpa upp alla pengarna på två dagar, max.
”Du… förresten, Kenny och Alfredo har sina aningar om vem som troligen kan vara din ”lover”.” Sa jag
”Jaså, och vem var det då?” Sa han frågande och gav mig ett busigt leende.
”Selena, Ariana Grande, jag eller Jasmine…” Sa jag osäkert.
Justin flinade till och kom närmare mig. Jag kände hans händer om min midja och jag la mina händer runt hans nacke, nervös över att någon skulle kunna se oss.
”För det första, låt dem tro vad dem vill. För det andra, jag har bara ögon för dig och ingen annan och för det tredje, det skulle inte göra någonting om dem fick reda på att det är dig jag tycker om, det är inte så att dem skulle gå till närmsta tidning och berätta det precis. När jag och Selena började dejta så fick dem reda på det direkt och stöttade vårt förhållande till 100 procent. Dem kommer komma på det förr eller senare.” Sa han och pussade mig i pannan. Vi båda två upptäckte blixten i ögonvrån och vi vände våra ansikten mot hållet den kommit ifrån. Inte långt ifrån butiken stod det en kille bakom en soptunna och fotade oss. Vi släppte varandra snabbt och började gå mot kassan där Kenny stod och betalade. Efter det fortsatte vi att kolla i affärer och dagen rann förbi otroligt fort.

När vi kom tillbaka till hotellet gick jag in på mitt rum för att ta en dusch och byta om till myskläder och sen gå in till Justin och kolla på film i hans rum. Ingen annan i hans crew var på hotellet förutom Kenny som gick och lade sig på sitt hotellrum. Alla de andra hade gett sig ut på ärenden och skulle nog inte komma tillbaka förrän senare. När jag hade duschat fönade jag mitt hår snabbt och satte sedan upp det i en rufsig knorr. Jag satte på mig baby rosa mjukis shorts och ett grått pösigt linne. Jag gick bort till Justins rum och jag hann bara knacka en gång innan han öppnade dörren med ett leende. Jag gick in och lade mig på sängen där hans mac dator stod.
”Jag ska bara ta en snabb dusch.” Sa han och gick in på toaletten och satte på duschen. Jag tog upp hans dator i mitt knä och jag insåg efter en liten stund att han var inloggad på sin twitter. – i’m pretty horny, where are you ladies? – Jag skrattade till åt det jag precis skrivit och kunde inte rå för att skriva en gång till. - @KennyHamilton and @AlfredoFlores i love you guys so freggin much, i’m like obsessed. – Jag lade ifrån mig datorn och hörde efter en stund hur min telefon vibrerade till på bordet bredvid sängen. Det var ett sms från Julia – Hej världens bästa kusin vitamin, hade sett fram emot att få träffa dig denna helgen, men när man dyker upp hemma hos er så får man reda på att du är i Washington med Justin och the crew. Faktiskt lite avis! Jag saknar dig super duper mycket och vill träffa dig så fort du kommer hem. Btw, vad gör du med Justin? Tillfredställer du inte killen tillräckligt eller? Med tanke på det han skrev på twitter nyss. LOVE YOU! – Jag log åt hennes sms och jag kände en stor saknad, den senaste tiden har vi inte umgåtts lika mycket med varandra som vi gjorde innan New York. Då umgicks vi nästan varje dag. – JULLE BULLE! I miss miss miss you. Jag ringer dig direkt när jag har landat i LA imorgon, så får du ta ditt sexy ass hem till mig. Och angående Justins tweet, det var jag som skrev, han är i duschen nu. Mohahaha! Ser däremot inte fram emot hämnden jag kommer få. Jag älskar dig! – När jag skickat iväg smset öppnades toalett dörren och ut kom Justin i ett par svarta fotbollsshorts och bar överkropp. Hans handduk hängde runt nacken på honom och han kom fram till sängkanten. Jag tog tag i de båda ändarna av handduken och drog han till mig. Våra läppar möttes mjukt och vi kysstes gång på gång. Han rullade snart över på andra sidan av sängen och tog upp sin dator i knät. Efter ett tag vände han sig om med ett creep smile mot mig.
”Var det de bästa du kunde komma på att skriva?” Sa han och hånflinade mot mig.
”Dina fans borde få ta del av ditt riktiga jag.” Sa jag och blinkade mot honom.
”Och mitt riktiga jag är?” Sa han frågande och hade fortfarande creep smilet kvar.
”Så som alla andra 17 åriga killar. You have needs.” Sa jag och skrattade till.
”Du vet… en del av mina fans är ganska unga… snart kommer deras föräldrar börja skicka läskiga tweets till mig om hur pervers jag är, hur ska jag försvara mig då hade du tänkt?” Sa han och närmade sig mitt ansikte och creep smilet hade fortfarande inte försvunnit.
”Du kan ju alltid…” Sa jag och kysste honom. ”säga att…” kyss ”någon…” kyss ”i ditt crew…” kyss ”skrev det.” Jag log samtidigt som jag kysste honom en sista gången innan jag satte mig upp bredvid honom. Han skrattade till och tryckte upp tweet rutan och började skriva. – Sorry guys. Left my computer on for like five minutes and someone in the crew wrote this stuff. #PRANKED – Jag flinade till åt hur mesig han var som försvarade sig. Det skulle bara varit roligt om han låtit det vara och låtsas som att det var han själv som skrivit det, men jag förstod på sätt och vis att han inte kunde utsätta sig själv och Scooter för det, eftersom det förmodligen då skulle bli en massa konsekvenser. Dessutom hade väl Pattie flugit i taket om hon sett det. Min mobil burrade till under mig på sängen och jag tog upp den och såg att Julia svarat på mitt sms – Ta det lugnt bara gumsi! OCH ANVÄND PROTECTION FOR GOD’S SAKE! Visst lät jag vuxen där? Jag börjar lära mig… AHH! Jag har ju helt glömt att berätta, it’s crazy!!!!!!!! Jag och Ryan ska flytta ihop, eller flytta ihop och flytta ihop, vi ska köpa en lägenhet här i LA som jag ska bo i och när han är ledig och på besök här så bor han i lägenheten med mig. How awesome is that? ;D<3 – Jag fnissade till och jag märkte att Justin satt och läste smset över axeln.
”Wow, det gick snabbt.” Sa han förvånat men ändå glatt.
”Mm, men så länge hon är lycklig så klagar jag inte.” Sa jag och log.
- Aw, så kul för er! Är verkligen jätteglad för din och Ryans skull. Men vi snackar mer imorgon, ska kolla film med Justin nu. Take Care and i love you. – Jag lade telefonen på sängbordet och Justin stängde av sin dator och lade den på golvet. Han satte på tv ’n och vi köpte en av filmerna som hotellet hade att erbjuda på en sådan filmkanal. Jag gosade in mig bredvid Justin och lade mig på hans bröst. Han la sin arm om mig och släckte lampan som stod tänd bredvid sängen. Vi båda tyckte nog att filmen var ganska dålig för när jag precis höll på att somna så skakade jag till huvudet och kollade upp på Justin som hade stängda ögon. Jag reste mig upp försiktigt och kysste hans läppar nätt. När jag skulle sträcka mig efter fjärrkontrollen för att stänga av tv ’n drog han mig till sig och kysste mig flera gånger. Jag stängde av tv ’n och det blev kolsvart i rummet. Vi båda skrattade till.
”Jag kanske ska gå tillbaka till mitt rum, det börjar bli sent och du vill kanske sova?” Sa jag lugnt.
”Nej, jag vill spendera de sista timmarna med dig. Sova kan man göra på planet imorgon.” Sa han och drog mig till sig. Jag satte mig gränsle över honom och jag kände hans händer runt om min midja.
”Men tänk så kommer din mamma in här snart, hon kommer nog inte bli så glad om jag är kvar då.” Sa jag oroligt. Han satte ett finger över mina läppar och ”schade”.
”Då får hon göra det.” Sa Justin lugnt och kysste mig.
Vi fortsatte kyssas och jag trodde det skulle gå så långt att vi hade sex, men det hade vi inte. Vi kom så långt att vi båda låg i underkläder men längre än så gick vi inte. Vilket på något sätt kändes bra. Efter ett tag lade vi oss bredvid varandra och höll om varandra, jag bestämde mig för att inte somna så jag fick hålla mig vaken tills Justin hade somnat. När jag reste mig upp sakta var jag säker på att jag skulle väcka honom, men somliga är tydligen väldigt svår väckta. Problemet jag nu hade var att jag varken hittade mina kläder som vi slängt iväg, eller lampknappen så att jag kunde få lite ljus i rummet. Det var alldeles becksvart. Jag hittade inte min telefon heller. Jag gick runt i rummet och slog mina tår i möblerna, för varje gång jag gick in i någonting. Till slut gav jag upp och hoppades på att klockan skulle vara så pass mycket att ingen var vaken på hotellet. Jag öppnade hotelldörren sakta och trippade ut i hotellkorridoren i bara underkläder. Jag små sprang bort mot mitt rum och just som jag fick den härliga känslan att ingen hade kommit på mig hörde jag någon som skrek till bakom mig.
”Woahhhhh! Taylor vad gör du?” Sa Kenny chockat. Jag vände mig om med ett osäkert leende och försökte gömma min halvt nakna kropp bakom en krukväxt som stod i korridoren.
”Öhm, eh… asså… ehm… min dusch har slutat fungera… så jag fick typ… låna… Justins.” Sa jag nervöst och gav honom ett fakeat leende. Han skrattade till och återgick snart till en allvarlig blick.
”Du hade inte liksom kunnat låna Patties och Carins dusch? Varför var du tvungen att just låna Justins?” Sa han frågande och höjde på ena ögonbrynet. Precis när jag skulle säga någonting öppnades en av hotellrumsdörrarna längre ner i korridoren och utifrån ett av rummen kom Alfredo med ett brett leende. ”Vad är det för väsen…här…ute… woow, well hello there!” Sa Alfredo som upptäckt mig bakom krukväxten och gav mig nu ett creep smile. Kenny smällde till honom på magen och Alfredo blev snart också väldigt allvarlig.
”Hrm… var har du varit Taylor?” Sa Alfredo med en allvarlig ton på rösten.
”Hon har varit och tagit en dusch hos Justin… hennes dusch har tydligen gått isönder så hon valde att låna hans dusch.” Sa Kenny och betonade hans väldigt tydligt.
”Ahhhhh… varför kunde du inte bara låna Patties och Carins? Pattie kommer inte bli glad över att du duschade hos Justin.” Sa Alfredo och jag blev nervös när han nämnde Pattie.
”Men… ni behöver väl inte säga någonting? Jag visste inte om Pattie och Carin hade kommit hem än när jag skulle duscha, och eftersom jag känner Justin bäst av alla så tänkte jag att det inte skulle vara något problem.” Sa jag osäkert och log mot dem båda, men dem rörde inte en min.
”Verkar som detta lär bli sista gången vi ses Tay… Pattie kommer aldrig låta dig följa med på fler konserter efter det här.” Sa Kenny och de båda skakade på sina huvuden. Mina ögon förstorades och jag kände att jag just nu bara ville slänga mig ned på golvet och gråta. Dem såg hur nervös och ledsen jag var och snart brast de båda två ut i världens gapskratt.
”Hahahahaha, där fick vi dig allt på kroken! Tay, vi bara skojar med dig! Klart vi inte ska säga någonting!” Sa Alfredo skrattandes.
”Men… detta är din sista chans!” Sa Kenny och pekade menande med fingret mot mig.
”Killar, ni får inte göra såhär mot mig, jag höll på att få hjärtstopp!” Sa jag och pustade ut.
”Vi ville bara retas med dig lite.” Sa Alfredo och skrattade fortfarande.
”Du… akta så att jag inte berättar vad som hände igår natt.” Sa jag och gav honom en kaxig blick.
”Nänänä, du skulle bara våga.” Sa Alfredo chockat.
”Vaddå? Tell me…” Sa Kenny nyfiket.
”Alfredo får berätta själv, det känns inte riktigt bekvämt för mig att stå i underkläder inför er, så jag tror jag går in på mitt rum.” Sa jag och skrattade till och gick bort mot min dörr. Jag hörde Alfredo som visslade till och Kenny som sa till honom på skarpen. ”Dude, hon är typ… sex år yngre än dig!” Sa Kenny med en allvarlig ton och försökte säga det så tyst som möjligt men jag har stora öron. Jag skrattade till åt det Kenny precis sagt och låste upp dörren till mitt rum. Jag slängde mig direkt på sängen och somnade snart in i en djup sömn.

Jag vaknade av att jag kände någon som kröp ned bredvid mig i min säng och kysste mig i nacken. Jag vände mig om och mötte Justins blick. ”God morgon beautiful.” Sa han med en mysig morgonröst.
Jag sträckte på mig och log mot honom. ”Nästa gång du smiter ifrån mig sådär mitt på natten så kan du väl i alla fall tänka på att stänga din dörr till rummet?” Sa han menande.
”Vaddå?” Sa jag och kollade frågande på honom.
”Din dörr till ditt rum stod öppen nu när jag kom.” Sa han och skrattade till.
”Oj, då måste jag ha glömt att stänga till den.” Sa jag och kysste honom.
Justins telefon ringde och han svarade snabbt. ”Wassup Scootie boy?” Sa han med tillgjord röst.
”Okej, okej… ja, vi kommer.” Sa han snabbt och lade på luren.
”Är det något som har hänt?” Sa jag frågande och satte mig upp i sängen samtidigt som Justin reste sig upp från den och rättade till sina kläder som skrynklat till sig under täcket.
”Scooter vill att du och jag kommer till mammas och Carins rum, dem ville prata om något.” Sa han snabbt och jag reste mig upp från sängen och satte på mig ett par svarta tights och en grå hoodie.
”Kan vi hämta min mobil i ditt rum på vägen?” Sa jag stressat.
”Jag har den här.” Sa han och tog upp den från sin bakficka och gav den till mig.
Vi gick snabbt bort till Patties och Carins rum och när vi kom in, möttes vi av sex allvarliga ögon som stirrade på oss. Mitt hjärta började banka fortare och när vi närmade oss dem såg vi även tidningen dem slagit upp på bordet. Hela sidan täcktes av en bild på mig och Justin från Lakers matchen då han kysste mig när dem vann. Förmodligen tänkte han inte på att det vimlade av paparazzis på matchen.
”Vi vill gärna ha en förklaring.” Sa Pattie allvarligt och jag svalde hårt.
”Ehm… ja… vad ska man säga… det är en bild.” Sa Justin och försökte göra det hela till ett skämt.
”Justin, skärpning… Saken är den att vi vill bara veta varför ni smugit omkring med detta och inte berättat något för oss… Justin, vi är din familj.” Sa Pattie allvarligt och gav oss en frågande blick.
”Mamma, det är en puss? Vi båda var glada och det var kanske inte riktigt meningen att det skulle bi en puss på munnen.” Sa Justin och försökte ljuga ihop en egen liten historia.
”Om jag får säga vad jag tycker… så tycker jag inte det verkar som att ni bara ”är vänner” när ni är med varandra… man ser på långa vägar att ni tycker om varandra.” Sa Carin och jag kunde känna hur pinsamheten spreds runt i hela rummet och så även den röda färgen som dök upp i mitt ansikte.
”Vad är det som gör de så svårt att berätta sanningen för oss?” Sa Scooter och betonade oss.
Justin vände sitt ansikte mot mig och han tog ett djupt andetag innan han vände sig mot de andra igen. Mitt hjärta bankade ännu fortare och det kändes som att det skulle sprängas.
”Okej… sanningen är den att…” Sa han och stannade upp.
”fortsätt…” Sa Pattie och vevade med sin hand.
”Sanningen är den att jag gillar Taylor och hon gillar mig, är ni nöjda nu?” Sa Justin surt.
Carin sken upp i ett leende och så gjorde även Pattie och Scooter efter ett tag.
”Se… det var väl inte så svårt… det var det ända vi ville veta, och dessutom så tror jag nog att vi visste det för längesedan men har bara förnekat det hela tiden.” Sa Carin glatt.
”Frågan är nu hur vi ska lura tidningarna… det är inte riktigt bra om det kommer ut såhär tidigt.” Sa Scooter och såg ut att tänka så det knakade.
”Jag kan alltid skriva på Twitter att Tay har pojkvän och att alla bilder på oss är missuppfattade.” Sa Justin och såg ganska nöjd ut över sin idé. Pattie, jag och Carin nickade instämmande och Scooter stod fortfarande och såg ut att tänka för fullt.
”Jo, det skulle ju kunna funka. Det skulle vara en bra början i alla fall. Men snälla… ljug inte fler gånger.” Sa Scooter och kollade menande på oss båda två. Jag nickade snabbt och log.
”Ja, vad ska man säga… Welcome to the family!” Sa Pattie och log ett brett leende mot mig.

Mamma hade gått med på att jag skulle få stanna till söndag. Jag förmodar att Scooter har smörat för henne. Hon brukar falla för sådant. Justin, Kenny, Scooter, Alfredo och Justins pappa? Hämtade upp mig utanför hotellet klockan elva då vi åkte direkt mot Washington State Arena. Justin hade presenterat mig för hans pappa och hans pappa hade snällt hälsat tillbaka. ”Jag har hört mycket om dig.” Hade han sagt och skrattat till samtidigt som Justin slog till honom på armen. Själv blev jag väldigt generad och försökte skratta bort det hela. ”Jag beklagar verkligen sorgen.” Hade Justins pappa plötsligt sagt mitt under bilresan. Jag hade vänt mig om mot honom och smilat. Han verkade vara en sån där chill pappa, jag gillade honom.

Det hade tagit en liten stund för oss att komma till stadion, men när vi äntligen kom dit så gick vi in genom en stor svart dörr och genom en stor upplyst korridor tills vi kom till ett stort sällskaps rum. Man fick många flashbacks från New York. Alla som varit med i Santa Lucia var där, inklusive Justins bakgrunds dansare och hans bakgrunds sångare. Det var även några tekniker som jag inte sett tidigare. Justin gick iväg med Scooter och Mama jan för att ha ett serious talk medan vi andra satte oss ned i sällskapsrummet. Till en början var det väldigt tyst tills en av Justins bakgrunds dansare, Michael bröt tystnaden. ”Är inte du tjejen som var med på Justins konsert i New York också?” Sa han frågande men glatt. Jag nickade och log mot honom. Plötsligt då vände han sig mot en av de andra dansarna och give me fiveade med honom. ”I told you so bro.” Sa han och skrattade till. Jag kollade frågande på Alfredo som hade börjat skratta och när han såg att jag kollade på honom skakade han på huvudet och gjorde en chest med sin hand, som för att jag inte skulle bry mig.
”Så är det officiellt än?” Sa Michael plötsligt med ett brett leende på läpparna och kollade på mig.
”Vad är officiellt?” Sa jag frågande och blev en aning nervös över vad han menade.
”Du och Justin? Bilderna på er är ju rätt så självklara.” Sa han och blinkade mot mig.
Alfredo såg nog att jag blev nervös över det Michael precis sagt så han knuffade till honom i sidan och gav honom en allvarlig blick. ”Vaddå? Man måste ju fråga.” Sa han och skrattade.
”Det är lugnt, men asså… jag och Justin är inte… så…” Sa jag nervöst och kollade på Pattie som tack och lov såg ut att vara inne i sin dator som hon tagit upp i knäet. Jag ville inte att någon skulle börja misstänka någonting om mig och Justin. Inte nu i alla fall. Jag tycker dessutom att det är Justins val när han vill ”gå ut” med det. Michael förstod att han nog inte skulle fortsätta prata om det han precis tagit upp så som svar log han bara mot mig. Det kändes skönt att jag förmodligen inte skulle bli utfrågad mer. De flesta här inne vet redan en del om mig, med tanke på att jag varit på semester med dem. Men vissa är alldeles för nyfikna och måste veta så himla mycket.
Vi alla hörde Justins och Scooters röster utanför dörren och snart öppnades den och in kom dem båda två, med en liten liten tjej? Hon kan väl vara runt tre år gammal?
”Taylor, här är någon jag vill att du ska träffa.” Sa Justin och lyfte upp den lilla tjejen. Jag reste mig nyfiket upp ur soffan och gick fram till dem båda två.
”Det här är min lillasyster Jazmyn.” Sa han och lyfte upp Jazmyn i famnen.
”Aw, hej Jazmyn.” Sa jag och tog tag i hennes minimala hand. Hon drog snabbt undan den och gömde sitt huvud under Justins haka. Både jag och Justin började skratta och likaså alla de andra i rummet som nyfiket satt och kollade på oss. ”Hon är lite blyg av sig.” Sa Jeremy och kom fram till oss och lyfte över Jazmyn till hans famn istället.
”Lyssna nu allihopa, soundchecken börjar om en kvart. Så vi kan väl alla gå mot scenen så samlas vi där. Tay har du fixat musiken?” Sa Scooter högt och allvarligt. Jag vände mig om så fort han nämnde Tay och det gjorde även den andra Tay som är Dj. ”Va?” Sa vi båda samtidigt och kollade frågande på varandra. Vi började skratta i kör och man såg på Scooter att han blev en aning förvirrad.
”Förlåt, hädanefter ska jag säga Dj Tay när jag menar honom.” Sa han skrattandes.
”Yeah, man… det är fixat.” Sa Tay och klappade Scooter hårt på axeln innan han gick ut ur sällskapsrummet tillsammans med alla de andra.
”Taylor… jag vet att jag kanske lägger för mycket ansvar på dig nu, men jag, Pattie och Allison ska iväg ett ärende och alla andra ska på soundchecken. Du skulle inte vilja passa Jazmyn tills vi kommer tillbaka?” Sa Jeremy och stod nu framför mig med Jazmyn i famnen och log.
Jag blev lite chockad över att han vågade låta mig passa henne eftersom vi inte känt varandra så värst länge och hur kan han ens lita på att jag inte kidnappar henne och tar hem henne till LA? Inte för att jag nu skulle göra det, men jag antar att han litar på mig eftersom Justin gör det.
”Absolut, det ska vi nog ordna.” Sa jag och log ett brett osäkert leende mot honom.
”Perfekt!” Sa han och bar över Jazmyn i min famn. Jag hade henne i ett ostadigt tag och så fort jag fått henne i famnen gick Jeremy ut ur rummet. Nu stod jag här ensam med Jazmyn i min famn och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Istället rättade jag till mitt grepp om henne och gick ut i korridoren för att följa med de andra till scenen. Justin stannade mig precis utanför sceningången.
”Hon får bara följa med in på scenen om hon har öronproppar i öronen. Så du måste nog leta upp det innan ni kan komma in här.” Sa han med ett jobbigt leende på läpparna. Han visste mycket väl om att jag var nervös inför detta ansvaret Jeremy hade gett mig och snart lämnade han mig ensam ute i korridoren och jag visste inte var jag skulle börja leta efter öronpropparna. Jag såg en dörr som stod på glänt och inne i rummet syntes klädställningar och smink. Jag tog chansen och smet in i rummet ljudlöst. Jag satte ned Jazmyn i en av fåtöljerna som stod i ett hörn. Jag började rota i lådorna och de enda ”öronpropparna” jag kunde hitta var de som Justin använde under konserten. Jag försökte prega in en sådan i ett av Jazmyns öron men jag insåg ganska snabbt att dem var alldeles för stora för hennes små öron. Jag fortsatte leta och kunde absolut inte hitta några. Hade dem tänkt låta mig sitta här bakom scenen i en hel timme och inte göra någonting? Till min förvåning hittade jag till slut ett par gula öronproppar. Jag blev så glad att jag gjorde en liten "seger" dans. När jag vände mig om mot Jazmyn satt hon och skrattade och klappade sina händer. Hon var ju bara för söt! Jag skrattade åt henne och satte in dem små öronpropparna i hennes öron. När vi gick ut från rummet stängde jag dörren försiktigt efter mig och när jag vände mig om för att gå mot scendörren höll jag på att gå in i Justin som stod lutad mot den vita stenväggen. Han ryckte på huvudet och blinkade mot mig samtidigt som han skrattade till. ”Jag skulle gärna vilja ha den dansen du precis gjorde, privat någon gång?” Sa han och gav mig ett creep smile.
Jag slog till honom på armen och kände att jag blev alldeles röd i ansiktet. Jag började gå mot dörren med Jazmyn i famnen. Justin sprang efter oss och saktade in så fort han dök upp bredvid mig. Han tog sin hand om min midja och stannade mig. Han kollade mig in i ögonen och kysste mig. Innan han gick in genom den stora svarta dörren log han ett brett leende. Jag kollade ned på Jazmyn som hade lagt sitt ansikte mot mitt bröst. Jag log för mig själv och gick in genom dörren och ut på scen. Men absolut inte så långt så att någon skulle kunna se mig. Jag ställde mig bredvid Kenny och Alfredo som stod och pratade om någonting, men så fort jag kom så slutade dem. ”Härligt att du är här, då slipper vi vara barnvakter.” Sa Alfredo samtidigt som han knuffade till mig nätt i sidan.
”Ha-ha… så taskiga ni är mot Jazmyn… hon som är så söt!” Sa jag och skrattade till och satte mig ned på en av de svarta plaststolarna. Men någonting som jag inte lagt märke till innan jag satte mig var att stolen fattades ett ben. Så när jag satt mig ned brakade hela stolen ihop och både jag och Jazmyn flög bakåt, rätt ned i golvet. Och utan att tänka på det så skrek jag till högt så att alla på scen tystnade. Kenny och Alfredo däremot, dem var tvungna att sätta sig ned så mycket dem skratta och Jazmyn började gråta. Som tur var så hade jag hållt i henne hårt när vi trillade bakåt så hon hade inte slagit sig. Jag själv ville bara dö för tillfället. Jag hade ju verkligen skämt ut mig. Alfredo försökte hämta andan för att kunna säga någonting och när han hade någorlunda fått tillbaka den skrek han ”Ey, Justin… Taylor råkade precis ut för din prankster stol.” Han började skratta direkt efter och Justin kom närmare oss för att kolla och när han såg mig och Jazmyn ligga där på golvet bröt han också ihop i ett gapskratt. Han sprang snabbt tillbaka ut på scenen och alla hans fans började skrika.
”Jag har en speciell person med mig här idag, ge en applåd för TAAAAAAYLOR!” Skrek Justin ut i mikrofonen och direkt efter satte Tay på en låt som spelades högt ur högtalarna.
Jag såg hur Alfredo kom fram till mig och Jazmyn och lyfte upp henne, och sen tog tag i min hand och drog upp mig. Han nickade ut mot scenen samtidigt som han satte sin hand på min rygg och puttade ut mig. Jag skulle precis vända mig om och gå tillbaka men jag insåg snabbt att jag var alldeles för långt ut på scenen för att göra det. Jag vände mig om mot Justin och log ett fake leende. Alla fansen började skrika och jag hörde svagt någon som skrek ”Det är hon, det är hon.” Jag fick en klump i magen och undrade vad personen menade med det. När dem sakta en efter en tystnade hörde jag plötsligt hur någon skrek ”Är ni tillsammans?” Både jag och Justin kollade på varandra och började skratta nervöst. ”Vem vill se Taylor dansaaaaaa?” Skrek Justin ut i mikrofonen för att försöka ignorera det som precis frågats. Jag spärrade upp mina ögon och skakade snabbt på mitt huvud. Jag drog min hand för halsen och pekade på Justin samtidigt som jag gav honom en arg min. Tay satte på Do it like a dude med Jessie J och Justin gick närmare mig. Jag skakade fortfarande på mitt huvud och var smått arg över att han utsatte mig för detta. Jag hade en gång utsatt mig själv för det, men då var det ingen annan runt omkring förutom hans fans. Han lade ned sin mikrofon på scengolvet och tog tag i mina händer. Han snurrade runt mig och våra armar var nu korsade. Han släppte min ena arm och puttade ut mig så att jag snurrade ut från hans famn. Jag släppte hans hand och skrattade åt honom och vände mig om för att gå tillbaka till Alfredo, Kenny och Jazmyn. Men jag kände hur han tog tag i min arm och drog tillbaka mig in på scenen. Han började köra the dougie bredvid mig och alla tjejerna nedanför började skrika som galna gökar. Jag bara stod bredvid honom och gav honom en små arg blick. ”Sorry tjejer, jag tror inte Taylor vill dansa för er idag. To shame, she’s a beast!” Sa Justin och blinkade mot sin fans men tog snabbt bort sin mirkofon från munnen och harklade sig. Han sneglade på mig och skrattade. Han insåg lika mycket som jag insåg, att det han precis sagt kunde folk misstolka helt fel. Jag puttade till honom på axeln och han började skratta. Jag vände mig om och kollade på Kenny och Alfredo som nu skrattade lika mycket som dem gjort när jag trillade av stolen. ”Tack!” Mimade jag mot Justin som bara stod och skrattade åt mig.
”Okey guys, nu är det dags för question time.” Sa Justin och gick längst fram på scenen.
Jag gick tillbaka till Kenny och Alfredo som fortfarande stod och små skrattade. När jag ställde mig bredvid Kenny som dessutom höll i Jazmyn, så klappade han mig på axeln och skrattade till.
”Där ser man.” Sa Alfredo och försökte hålla sig för skratt, vilket inte gick så bra.
”Där ser man vad?” Sa jag frågande.
”The beast…” Sa Kenny och så fort han sagt det bröt de båda två ut i ytterligare ett gapskratt.
Jag ignorerade dem och under resten av soundchecken satt jag på en tack och lov, hel stol.

Efter soundchecken hade Jeremy, Allison och Pattie kommit tillbaka och ingen berättade tack och lov för dem om stol olyckan. Istället sa vi bara att allting hade gått jättebra. Vi var tvungna att åka ifrån stadion snabbt, Justin skulle vara med i en talkshow som heter Talk one. Jag, Kenny, Scooter och Alfredo skulle få följa med in backstage och sitta där medan han är med i programmet. Backstage här såg nästan likadant ut som det gjorde på stadion. Vi satte oss i ett sällskaps rum där det fanns soffor, kök och en stor tv. Här skulle vi få sitta och kolla på programmet. Talkshowen har fyra programledare, fyra kvinnor. De alla fyra kom in i sällskapsrummet och blev allihop lika förvånade när dem såg mig sitta i ena soffan. Dem hälsade på Justin, Kenny, Alfredo och Scooter. När dem kom fram till mig hälsade dem glatt på mig och dem gav mig dem jobbiga blickarna jag fått se en del av den senaste tiden från Melody. Jag blev nervös och kände att min hand skakade lite när jag hälsade på dem. ”Så du är Justins vän som är här för att supporta honom eller?” Sa den ena damen och log.
”Precis.” Sa jag och log ett så brett leende jag kunde, och jag insåg snabbt att det nog såg alldeles för fake ut. De alla fyra kvinnorna fnissade till och gick bort mot Justin. Dem började prata om vad som skulle tas upp i showen och snart var dem alla fem ute ur rummet och på väg in på scenen. Vi kunde höra ända in i sällskapsrummet hur alla i publiken skrek och applåderade och vi satte snabbt på tv’ n.
”Welcome everybody. Today we have a special guest with us. Please welcome, JUSTIN BIEBEEEEER!” Sa den ena damen och och sträckte ut en hand mot de hållet Justin kom ifrån. Han satte sig ned i soffan mellan kvinnorna med ett brett leende, han vinkade även till fansen som satt i publiken.
”Welcome Justin, how are you?” Sa en av kvinnorna som heter Nancy.
”I’m really good actually.” Sa Justin och lät väldigt hypad.
”Okay, so today we are going to ask you questions that no one never asked you before.” Sa Nancy som verkar vara huvudprogramledaren i programmet.
“That sounds great!” Sa Justin och gjorde tummen upp mot Nancy och de andra kvinnorna.
”First one… would you rather perform naked on stage or drink a glas of worms?” Sa en av kvinnorna som heter Olivia. Alla i publiken skrattade och även vi som satt backstage.
”Wow, that’s a hard question. But i actually have to say… drink a glas of worms.” Sa Justin och gav ifrån sig en äcklande min.
“Why is that?” Sa Olivia och skrattade åt honom.
“As you know, some of my fans are under age, and if I performed naked infront of them, that would be too weird.” Sa han och skrattade och alla I publiken skrek och skrattade med honom.
”But let’s say that it’s totally normal to perform naked, would you do it?” Sa en annan av kvinnorna som heter Tina.
”But it’s not normal to perform naked, and i can’t pretend like it is. And if i told you that i could perform naked, my fans would started to believe that, and next time they’re going to one of my concerts they are going to expect me to perform naked, and that’s not good.” Sa Justin och lät allvarlig när han försökte förklara för kvinnorna.
”Okey, but let’s move on to the next question… what age do you wanna get married and how many kids do you wanna have?” Sa Tina och log brett mot honom och alla i publiken skrattade.
“So uhm… i’m like 17… so…” Sa han.
”Do you want seventeen kids?” Sa Tina chockat och kollade på honom.
”No, no… i’m seventeen so it’s like a while away, so i don’t want to think about it right now.” Sa han och blinkade mot Tina som började skratta, likaså alla andra i publiken.
”Okey, okey… alright, i buy that.” Sa Tina och såg förvånad ut över hans svar.
”Next question… what was the last thing you cried over?” Sa den fjärde kvinnan vars namn är Fiona.
”The last thing i cried over… hmm… i was on a funeral a week ago, and there was a girl, and she sang this beautiful song, and i couldn’t help it, i just cried.” Sa Justin lite dystert och alla i publiken awade.
“Aw, we like emotional guys. Ladies, he’s a real man!” Sa Nancy och skrattade.
“We have two questions left, and one of them is… has a girl ever turned you down for a date?” Sa Olivia och alla i publiken satt spända på vad Justin skulle svara.
”Yes…” Sa Justin och gjorde en fake chockad min medans alla i publiken gav ifrån sig chockade ljud.  
”When did this happend?” Sa Olivia och skrattade till.
”I was like thirteen and i liked a girl very much and i said to her: I like you, do you wanna go out on a date with me or something? And she’s like: Noo, I don’t like you in that way.” Sa Justin och alla började skratta så fort han var klar.
”Poor guy, but now the whole world wants to date you, you just have to pick one. And that leads us to the big final question. Are you single?” Sa Nancy och Justins min blev en aning nervös.
“Ehm… I’m single, but I’m like not on the market…” Sa han och allas miner i publiken gick från nyfikna till smått besvikna men även fortfarande lite nyfikna på vad han menade med det han just sagt.
”Okey, bieber… you have to get us back on track on this one… what do you mean with, single but not on the market? Do you have a secret lover?” Sa Fiona med en jobbig röst.
“No, gosh no… old people got lovers, i’m seventeen, I have to be a good rolemodel for my fans. But I’m just not on the market at the time.” Sa han och man såg att han fortfarande var nervös.
”Is a girl maybe involved in this single not on the market thing?” Sa Tina nyfiket.
“That’s a secret I’ll… maybe tell you someday.” Sa Justin och blinkade mot de nyfikna kvinnorna.
Alla i publiken blev besvikna men klappade snabbt efter att han sagt det.
”We’re running out of time, thank you for being here with us today Justin. We’ll hope to hear from you soon, because you can’t forget that you have a secret to tell, right?” Sa Nancy glatt.
“Of course not.” Sa Justin och blinkade mot henne flörtigt.
”Great! Give it up for JUSTIN BIEBER ladies and gentlemen.” Sa Nancy högt och Justin reste sig upp och kramade alla fyra kvinnorna och försvann snart ut och kom bak till oss i sällskapsrummet. Både jag, Alfredo, Kenny och Scooter hade varit alldeles inne i programmet så ingen av oss hade reagerat när dem tagit upp hans kärleksliv. Men så fort Justin satte foten i rummet vände sig killarna om mot honom och gav honom en frågande blick. ”Dude, vad är det du vet som inte vi vet?” Sa Alfredo och hoppade över soffans ryggstöd och stod nu med ena armen hängandes på Justins axel.
”Vet vad?” Sa Justin och försökte låta som att han inte alls förstod vad Alfredo pratade om.
”Din lover? Vem är hon?” Sa Alfredo och lät nyfiken.
”Guys, guys, guys… jag sa det där för att göra mina fans nyfikna. Ni kan chilla ner.” Sa han och skrattade för att försöka förlöjliga killarna som satt så nyfiket och kollade på honom. Han klappade Alfredo på magen och gick fram till soffan jag satt i och slog sig ned.
”Vad tyckte du?” Sa han och kollade på mig samtidigt som han log.
”Ganska nasty att du föredrar maskar istället för att uppträda naken.” Sa jag med en jobbig blick.
”Men… jag hade typ blivit stämd för att jag blottat mig.” Sa han häpet.
”Dude, dina fans hade uppskattat det.” Sa Alfredo och skrattade.
”Mina fans föräldrar hade förbjudit sina barn att gå på mina konserter.” Sa Justin allvarligt.
”Vi skojar bara med dig.” Sa jag och skrattade med Alfredo.
Vi satt kvar en stund innan vi var tvungna att åka vidare till meet and greeten. Jag fick sitta avskiljt med Scooter och Alfredo och vänta tills den var slut. Man hörde hela tiden gråtande tjejer och vi kunde bara tänka oss vilken kaos det var. När den var slut åkte vi tillbaka till stadion och det började bli dags för Justin att förbereda sig inför showen som skulle börja om en timme. Insläppet in på arenan hade redan börjat och Tay hade gått ut på scenen för att starta musiken.

När det var dags för Justin att gå ut på scen så önskade vi alla honom lycka till och det var dags för oss att gå och ställa oss på stället bredvid scenen där vi kunde se hela konserten ifrån. Det var bara jag, Jeremy, Ryan och Pattie som gick dit. Dem andra sa att det räckte med konserter ett tag fram över, så istället stannade dem kvar i sällskapsrummet. Justin var lika duktig som han var i New York. Jag kan inte fatta hur en kille som är uppe i varv hela dagen, kan ha så mycket energi kvar på kvällen. Tjejen som blev One Less Lonely Girl var lugn och sansad på scenen, hon varken grät eller skrek. Och jag blev nästan lite svartsjuk när jag såg hur Justin smekte sina händer på hennes bara lår och hade sin hand om hennes rygg och även smekte henne på kinden. Men jag förstod att han var tvungen att göra det. Det är på så sätt han får publikens uppmärksamhet, och om han helt plötsligt skulle sluta göra så, då skulle bara det bli en massa snack om varför han slutat.
Efter one less lonely girl numret, sänktes ljuset ned till en blå lila nyans och Dan kom in med sin gitarr på scenen. Justin bar in två pallar och de satte sig ned på vars en av dem. Dan började spela och jag kunde inte komma på vilken låt det var. Men när Justin började sjunga hörde jag att det var en cover på Edwin McCain – I’ll be. Jag blev alldeles tårögd när han sjöng den och Pattie var såklart den som skulle se det. Hon tog sin arm om mig och jag lade mitt huvud på hennes axel. Jag orkade inte bry mig, utan lät tårarna rinna ned för kinden. Jag tänkte på hur mycket jag önskade att Leo varit här med mig. Jag vände mitt huvud upp och kollade på Pattie som också av någon anledning fått tårar i sina ögon. Hon kollade ned på mig och vi båda började skratta.
”Vi kan inte stå här och gråta.” Sa hon och skrattade samtidigt som hon torkade sig under ögonen. Jag skrattade med henne och torkade bort tårarna som runnit ned för kinden.

När konserten var slut gick vi tillbaka in i sällskapsrummet där alla var glada och skrattade en massa. Justin var alldeles svettig och såklart skulle han jäklas med de andra killarna och gned av sig det på dem. Han kom fram till mig med ett busigt brett leende och med öppna armar. Jag försökte smita undan men han fick tag på mig och omfamnade mig i en stor och svettig kram. Jag gav ifrån mig en äcklande blick och alla andra i gänget skrek ”Ohhhhhhhhhh.” Jag puttade bort honom och skrattade.
Han skulle precis gå ut ur rummet, men innan han gjorde det stannade han till bredvid mig.
”Du kan få mer sen om du vill.” Viskade han tyst i mitt öra och innan han gick blinkade han mot mig.
Jag gav ifrån mig ett nervöst skratt, anledningen var för att jag var rädd att någon hört vad han sagt men ingen verkade nyfiken så istället låtsades jag som ingenting.

Scooter hade fått boka nytt hotell till mig, eftersom mitt lag bara skulle stanna från fredag till lördag. Han hade bokat ett nytt rum till mig på deras hotell, och jag hade ingenting emot att bo själv. Det skulle bara bli skönt att få lite egen tid och känna att jag kunde duscha tills varmvattnet tog slut. Efter att jag hade duschat lade jag mig ned i sängen och jag somnade nästan direkt. Det hade varit en lång dag med mycket att göra och jag var inte riktigt van vid det.
Jag vaknade med ett ryck när jag hörde hotelldörren öppnas, jag vände mig om mot klockan som stod på nattbordet och den visade på tre på natten. ”Hallå?” Sa jag tyst, men jag fick inget svar…

Veckan har varit ett helvete rent ut sagt, både i skolan och utanför den. Allt fler har börjat komma fram till mig i skolan och frågat om det är sant att jag är Justins flickvän, och fast att jag säger nej varje gång så fortsätter ändå alla att komma fram. Men det är nog inte det värsta… det är någon som fotat när jag slog Selena på Beverly Centre. Bilden har spridit sig över hela internet och nu ser alla mig som någon uppmärksamhetshora. Jag är snarare tvärtom, jag vill absolut inte ha den här uppmärksamheten jag har fått nu de senaste två veckorna. Folk har även börjat förfölja mig på gatan, på väg hem och på väg till skolan. Antar att det är dem man kallar paparazzis i ”kändisvärlden”. Jag skulle bara vilja slänga mina skor på dem. Jobbigare människor får man leta efter. Jag tycker det är jobbigt när en människa med en kamera följer efter mig, undra då hur Justin känner när femtio stycken sådana människor följer efter honom, VARJE DAG. På tal om Justin, man kan ju inte säga att han blev överlycklig när han fick reda på att jag slagit Selena. Jag antar väl att hon ringde honom direkt, sen har han väl också sett bilderna på internet. Men han ringde upp mig samma kväll och skällde ut mig efter noter. Jag tror inte jag kan minnas att jag hört honom så sur innan. Och jag som tyckte han var överdrivet arg då jag blev attackerad av hans fans på nöjesparken, men det var ingenting gemfört med hur arg han var nu. Varje gång jag försökte förklara mig, så avbröt han mig och sa att han inte orkade lyssna på mitt skitsnack. ”Du har gått för långt Tay!”
Jaså, har jag gått för långt? Han kanske borde lyssna på hur mycket hans häxa till ex, provocerade mig. Inte konstigt att man flippar ur. Men om han tycker det är bättre att försvara Selena så har jag inget mer att säga till honom. ”Vad har hänt med dig egentligen? Först det som hände uppe på berget och nu går du och slår mitt ex?” Under hela samtalet lät han nedvärderande och det fick mig att både bli ledsen och en aning arg också. Jag satt för det mesta tyst genom hela samtalet och lät honom skrika på i telefonen. När han sedan tystnade sa jag ”Är du klar?” Han gav ifrån sig ett argt skratt, eller hur man ska förklara det och sen klickade han mig. Jag slängde bara iväg min mobil och vi har inte hörts på flera dagar. Killen vet precis hur han ska sköta konflikter, absolut. Good work dude!

Jag hade inte orkat gå till skolan idag. Jag ville bara få en dag för mig själv utan en massa människor som hänger runt om mig. Melody ringde mig efter skolan och berättade en god nyhet iallafall.
”Lagkaptenen, du vet hon… Melissa… hon berättade idag att vårt basketlag och cheerleaderlag har blivit uttagna till att få åka till Washington om en vecka och se Washington Wizards spela mot Lakers. HUR FETT ÄR INTE DET?” Skrek hon nästan exalterat i mitt öra.
Jag har aldrig riktigt varit intresserad av basket, men att se Lakers spela, det är något jag alltid har velat göra. Leo älskade dem, han ville alltid att vi skulle försöka skaffa biljetter så att vi kunde gå och se dem när dem spelade hemma. Men varken jag eller mamma orkade någon gång. Jag ångrar nästan att jag aldrig gick med honom. Men den här gången kommer jag verkligen inte tacka nej.
”Fan vad nice. Men ska man betala flyg och hotell själv?” Sa jag frågande men glad.
”Nej, det betalar det där företaget som valt oss. Så det är chill.” Sa Melody lugnt.
”Oh, jag längtar redan.” Sa jag och skrattade till.
”Jag med. Men du, varför var du inte i skolan idag förresten?” Sa hon frågande.
”Nja, jag pallade inte. Jag ville bara få en dag med mig själv utan någon annan jobbig jävel runt omkring. Det har blivit massa skit nu sen bilderna på mig och Selena dök upp.” Sa jag dystert.
”Äh, gumman… det löser sig! Jag finns här, glöm inte de. Men jag måste sluta nu, jag ska handla med mamma. Men vi ses imorgon hoppas jag? Love you.” Sa hon och lade på luren innan jag hann svara tillbaka. Jag suckade när jag lade på luren och lade mig ned i min säng. En positiv sak… jag skulle få se Lakers om en vecka. Om dem inte vinner, så måste jag seriöst ha otur med livet.
Telefonen ringde igen och jag hoppades nästan på att det skulle vara Justin som ringde och ville be om ursäkt för sitt beteende för någon dag sedan. Men till min förvåning var det Scooter.
”H-hallå?” Sa jag orsäkert när jag lyfte upp luren mot mitt öra.
”Hej Taylor! Hur mår du?” Sa han glatt, ovanligt… han brukar alltid låta så allvarlig.
”Jodå, jag mår bara bra. Hur mår du själv?” Sa jag fortfarande lite osäker.
”Jo, jag mår också bra tack. Men du, jag ska komma till saken snabbt… det ska hållas en presskonferens i Washington om en vecka… om ja, du vet… organisationen vi ska starta. Och både jag, Carin och Pattie hade gärna sett att du var med oss där då och pratade lite om hur livet var innan Leo… dog… och ja, lite sånt. Vad säger du om det?” Sa han snabbt och glatt.
Fanfanfanfan, presskonferensen är om en vecka, och det är Lakers matchen också. Dem är i och för sig i samma stad, men tänk så är dem samma tid?
”Ehm… cheerleader- och basketlaget på min skola blev uttagna idag, till att få åka och se Washington Wizards mot Lakers, och det är också om en vecka. Så jag tror inte jag kan Scooter.” Sa jag bekymrat och det tog en stund innan han svarade mig.
”Jaha… hm… men vi kan alltid försöka flytta konferensen så att tiderna inte krockar med varandra? Skulle det vara bättre?” Sa han tveksamt, man hörde att han tänkte.
”Jo, det skulle väl funka.” Sa jag osäkert. Jag har ju ingen aning om vilken tid matchen är.
”Matchen börjar halv åtta på kvällen, så vi kan ju ha konferensen vid fyra på eftermiddagen?” Det var precis som om han hade läst mina tankar. Jag skrattade till för mig själv.
”Det blir jättebra. Men hämtar ni upp mig på flygplatsen?” Sa jag glatt.
”Absolut! Härligt att du vill vara med, vi räknar med dig nu Tay!” Sa han och skrattade till.
”Räkna med mig!” Sa jag och skrattade med honom.
”Perfekt! Men vi hörs när dagen kommer, så vi planerar när vi ska hämta dig och sånt. Ha det bra så länge. Hejdå!” Sa han och lät fortfarande lika glad.
”Hejdå!” Sa jag och lade på luren.
Jag lade mig återigen ner i sängen och kollade upp i taket. Jag fick en pirrande känsla i magen när tanken slog mig… tänk om Justin kommer vara i Washington när jag är där? Med tanke på att både Scooter och Pattie kommer vara där.

Justins version.

Det går nog inte att beskriva hur arg jag är på Taylor för tillfället. Att hon går och slår Selena bara sådär, det fattar jag inte. Selena hade ringt mig direkt efter att det hade hänt och hon hade gråtit. Hon hade berättat hur Taylor hade kommit fram till henne och varit hur otrevlig som helst och Selena hade bara försökt vara trevlig tillbaka. Istället hade Taylor flippat och från ingenstans och slagit Selena i ansiktet. Bilderna som kommit ut på internet är ju inte så trevliga heller. Jag fattar inte varför hon gjorde det? Hela hon har blivit helt förändrad. Jag vet att hon har mycket att handskas med för tillfället, men jag trodde aldrig att det skulle få henne förändrad. Först kunde hon inte bestämma sig för om hon ville ha mig eller inte, sen funderade hon på att hoppa från ett berg och nu har hon gått och slagit mitt ex? Mamma och Scooter hade bara skrattat när dem sett bilden och försökt prata bort det. Dem försöker ju bara se det bästa i Taylor hela tiden, med tanke på att hon nu är vd för deras organisation. Mamma hade även fått syn på bilderna på mig och Taylor från St Lucia. Jag försökte prata bort mig när hon frågade mig om dem. Jag sa att vi bara är väldigt nära vänner och bilden där det ser ut som vi kysser varandra var bara fakead, jag sa att i själva verket så kysste hon mig på kinden. Som alltid annars så gick hon på det och jag skrattade inombords åt att hon var så lättlurad.

För tillfället så satt jag nu tillsammans med mamma, Scooter, Kenny och Alfredo på tour bussen, på väg mot Washington där jag ska ha två konserter i veckan. Jag hoppas även på att vi ska hinna se Lakers matchen. Det är verkligen ingenting man får missa om man får chansen. Scooter hade även berättat att dem skulle ha presskonferens för Leo-organisationen. Som tur var, så sa han att Taylor inte kunde komma för att hon hade andra planer som hon var tvungen att göra. Men jag vill ändå inte vara med på presskonferensen. Det får mig bara att tänka på henne, och jag orkade inte det.

”Dude, är du taggad inför konserten imorgon?” Sa Alfredo som satt sig bredvid mig i soffan.
”Det är jag alltid, det vet du.” Sa jag och log mot honom samtidigt som jag kollade på tv ’n.
”Varför bjöd du inte med Taylor förresten?” Sa han och skrattade till lite.
”Därför.” Sa jag snabbt och försökte små nonchalera honom.
”Ditt snabba svar är ganska avslöjande… tell me, vad har hänt bro?” Sa han och knuffade till mig.
Jag satt tyst och ignorerade honom, men jag insåg att det inte skulle fungera, han kommer fråga mig tills jag ger honom ett svar som han är nöjd med så det var väl lika bra att berätta.
”Vi är typ ovänner…” Sa jag och suckade djupt.
”Varför?” Sa han och nu lät han lite mer allvarlig, eller han försökte låta allvarlig vilket inte funkade.
”För att hon slog Selena.” Sa jag snabbt och bara tanken av det fick mig att bli arg.
”Jo, det har man ju läst. Men hur fick du reda på det, genom tidningen?” Sa han frågande.
”Nej, Selena ringde mig direkt efter.” Sa jag snabbt och hade nu vänt mig mot honom.
”Och hon sa?” Han var så jobbig med sina frågor, det var alltid så många av dem. Nyfiken kille!
”Att Tay slog henne? Att hon varit otrevlig mot Selena och sen hade hon slagit henne.” Sa jag och gav ifrån mig en arg blick.
”Jaså… det kunde jag aldrig tro om Taylor. Men är du säker på att Selena talar sanning?” Sa han och höjde på ena ögonbrynet och lät frågande. Jag funderade en liten stund på det han precis sagt. Jag hade i och för sig bara hört Selenas version. Jag hade inte haft någon lust att lyssna på Taylor när vi pratade i telefon senast, vilket var för fem dagar sedan. Jag hade varit alldeles för arg på henne.
”Varför skulle Selena ljuga för mig?” Nu var det jag som kollade frågande på honom.
”Det har jag inte sagt, men jag menar bara… du kan ju inte veta om det är sant förrän du pratat med Taylor.” Sa han, och för en gångs skull lät han som den vuxna killen han är. Han är annars väldigt barnslig och beter sig som om han vore i min ålder, vilket jag i och för sig älskar.  
”Mjo, men jag tror inte det finns någon chans att hon kommer svara när jag ringer… jag typ… skällde ut henne som fan förra gången vi pratade i telefon. Och jag klickade henne dessutom.” Sa jag och skrattade till lite. Alfredo skrattade med mig och klappade mig på axeln. Han reste sig upp från soffan och vände sig om mot mig innan han skulle gå. ”Dude, jag hade gärna hjälpt dig, men du får nog försöka lösa det här själv.” Sa han innan han gick fram i bussen till mamma, Scooter och Kenny.
Jag stängde av tv ’n och gick och lade mig ner i sängen. Jag funderade på hur jag skulle göra. Ska jag ringa Taylor och be henne förklara vad som egentligen hände. Eller ska jag skita i det och dessutom skita i henne? Jag är fortfarande arg på henne och jag vet inte om en förklaring kan få mig att förlåta henne. För jag kommer ju fortfarande inte veta vem av Selena och Taylor som talar sanning. Dem kanske bara kommer försöka skylla över allt på varandra. Vem som var otrevlig mot vem. Men Taylors beat up tar priset i den här situationen. Hon har ingen anledning att slå Selena, så vidare hon inte är avundsjuk på henne. Men jag kan inte tänka mig Taylor som den avundsjuka tjejen.
”Älskling, får jag komma in?” Sa mamma som stod utanför sovrumskupéen.
”Mm.” Sa jag och kollade upp i taket.
Hon satte sig ned på säng kanten och strök sin hand över mitt huvud.
”Alfredo berättade vad som hade hänt… mellan dig och Taylor.” Sa hon tyst och lugnt.
Alfredo? Hade han gått och berättat detta för min mamma? Han brukar aldrig göra det.
”Okej.” Sa jag nonchalant och kollade fortfarande bara upp i taket. Ska jag behöva var tvungen att ha samma samtal med henne som jag och Alfredo precis hade?
”Tror du verkligen att allt som Selena sagt till dig är sant?” Sa hon fortfarande lika lugnt.
”Jag vet inte.” Sa jag och var fortfarande nonchalant.
”Du kanske ska låta Taylor få berätta sin version av det hela också?” Sa hon och log.
”Kanske, jag funderar på det… men jag vet inte om jag kommer kunna förlåta henne ändå. Hon har blivit så annorlunda.” Sa jag och reste mig upp och satte mig mot väggen.
”Det bestämmer du helt och hållet själv älskling, men jag tycker i alla fall du ska ge henne en chans att få förklara sig.” Sa hon och lade sin hand på min hand.
”Mm, men det har bara varit väldigt mycket den senaste tiden.” Sa jag och kollade på henne.
”Jag förstår det. Men tänk på det i alla fall. Med tanke på att ni är eller var väldigt nära vänner, som du sa till mig.” Sa hon och reste sig upp från sängen och var på väg ut från sovrumskupéen.
”Mamma… jag älskar dig.” Sa jag innan hon hann gå ut. Hon vände sig om.
”Jag älskar dig också Justin.” Sa hon och stängde dörren efter sig när hon gick ut.

Taylors version.

”Washington, here we fucking come!” Sa Melody när flygplanet slog i marken.
Vi båda skrattade till när hon sa det. Äntligen i Washington. Resan har varit lång och jobbig. Melissa, vår lagkapten var inte alls glad över att jag hade en massa saker planerade under hela dagen. Hon kände att det var hon som hade ”ansvaret” för allihop i vårt lag eftersom hon är lagkapten. Men jag kunde inte mer än skratta åt henne när hon hade sagt det.

När vi hade fått våra väskor och gick ut i terminalen såg jag Pattie och Scooter stå med en stor skyllt där det stod ”TAYLOR COLEMAN.” stort. När dem fick syn på mig började dem båda skratta och jag kunde heller inte hålla mig för skratt. Jag sprang fram till dem och kramade om dem båda två. Jag vände mig om mot Melody som stod och stirrade på oss. Jag vinkade åt henne att komma.
”Scooter, Pattie… det här är min bästa vän Melody.” Sa jag och kollade på en häpen Melody som stod bredvid mig. Hon hade under hela flygresan hit pratat om att det var ganska coolt att jag skulle bli upphämtad av Justins mamma och manager och jag hade lovat henne att hon skulle få träffa dem båda.
”Hej Melody, trevligt att träffa dig! Det är jag som är Pattie Mallette.” Sa Pattie och sträckte fram sin hand mot Melody med ett brett leende på läpparna.
”H-hej… M-melody.” Sa Melody och stammade fram sitt namn.
Vi alla tre stod och små skrattade åt henne, jag hade aldrig sett henne såhär tidigare. Det var precis som att hon hade sett ett spöke. När Scooter hälsade på henne blev det lite bättre.
”Så Taylor är du redo att åka?” Sa Scooter glatt, vad har hänt med den allvarlige mannen?
”Absolut. Melody, vi ses på matchen ikväll.” Sa jag och lyfte upp min väska med ett leende.
”Just de, angående matchen. Vi ska också dit, så du kan åka med oss dit Taylor.” Sa Scooter och log ett brett leende mot mig och Melody.
”Jaså, men det är ju perfekt!” Sa jag och log brett tillbaka.
”Vi…ses…ikväll Taylor. Lycka till!” Sa Melody stammande innan hon gick tillbaka till laget som otåligt stod och väntade på henne. De alla hade stirrat ut oss under tiden som vi stått här och pratat och jag visste precis vad anledningen var. Dem visste mycket väl vem dessa två människorna som hämtade upp mig var. Alla vet vem dem är. Scooter insisterade på att ta min väska när vi började gå så jag fick helt enkelt låta honom. ”Jo, jag vill bara varna dig… det är lite kaos utanför flygplatsen. Fansen trodde att Justin skulle komma hit… så dem har… vandaliserat hela utgången.” Sa Pattie och skrattade till. Jag blev nervös över det som väntade utanför och hade hellre stannat kvar här inne på flygplatsen. Men det fanns ingen genväg, utan det var ut eller inte.
Pattie hade verkligen inte överdrivit när hon sa vandaliserat. Hela stället var verkligen full smockat med fans och så fort Scooter satte sin fot utanför på trottoaren fick man hålla för öronen för att inte tappa hörseln av allt skrik. När jag försökte tränga mig igenom folkmassan till bilen kände jag folk som drog i mina kläder och i mitt hår som jag lät hänga löst. Jag hörde även någon skrika ”If you hurt Justin, we will hurt YOU!” Jag blev chockad över det jag hörde och försökte skaka av mig det så fort jag satte mig i bilen. Pattie såg att jag blev orolig och skrattade till lite samtidigt som hon satt och kollade på mig.
”Oroa dig inte för det du just hörde… dem tror bara att dem äger Justin lite för mycket. Jag brukar få höra att om jag inte är en bra mamma så kommer dem kidnappa honom och en massa annat. Du vänjer dig.” Sa hon och flinade till lite innan hon vände sig mot Scooter som ville prata med henne om någonting viktigt. Jag stängde av mina öron och satt bara och kollade ut genom den tonade rutan. Jag funderade på det Pattie precis sagt. Hon fick det att låta så ofarligt, men i själv verket tyckte jag det lät väldigt seriöst. Vad gör jag om jag vaknar i natt och har 100 fans utanför mitt hotellrum som vill döda mig? Då kommer det inte finnas någon som kan skydda mig. Tanken fick mig att må illa och jag försökte ta djupa andetag för att få bort illamåendet. Jag började även bli nervös inför presskonferensen, men det var nog mitt minsta problem i livet för tillfället.

När vi kom till lokalen där presskonferensen skulle hållas, gick vi igenom allt som skulle tas upp. Som tur är så behöver jag inte säga så mycket, det enda jag ska göra är att berätta om Leo och hans cancer och hur vi försökte ta oss igenom det. Det kommer bli svårt, men jag gör det för jag vet att jag någon gång måste börja prata om det. Jag kan inte stänga det inom mig hela tiden.
Jag, Scooter, Pattie och Carin (som vi mött upp efter flygplatsen) satte oss ner längs ett långt vitt bord. Framför oss satt ett femtiotal andra människor med anteckningsblock och kameror. Kamerorna fick mig att vilja gå härifrån. Jag hade fått nog av dem den senaste tiden, dem bara förstör.
”Hej allihopa! Jag vill hälsa er välkomna hit till presskonferensen vi ska hålla idag om Leo organisationen som är en organisation som samlar in och skänker pengar till cancer drabbade barn. Jag är Scooter Braun och mina kollegor som sitter här med mig är Pattie Mallette, Taylor Coleman som även är vd för organisationen och Carin Morris Braun.” Sa Scooter och lät nu som den allvarlige mannen han alltid brukar vara annars, antar att det är en fasad han måste ha.
”Vad är anledningen till att ni startar en sådan här organisation?” Sa en reporter som satt framför oss.
Scooter vände sitt ansikte mot mig och gav mitt ett leende och nickade ut mot de andra, och jag tolkade det som att det nu var min tur att börja prata. Jag tog ett djupt andetag som ingen såg.
”Ehm… namnet Leo på organisationen kommer från min bror Leo som… dog… i cancer nyligen. Han kämpade för sitt liv i fem år och lyckades… aldrig… besegra den. Som ni alla vet så kostar läkarbesök en otrolig massa pengar. Både för vuxna och barn. När hans cancer började var han tvungen att besöka sjukhuset från fyra till sju gånger i veckan, för att få den behandlingen han behövde. Det var nu mot slutet han var hemma som mest. Det var till och med ett tag då min familj knappt hade råd att betala Leos sjukhusräkningar. Fast att jag, min mamma och min pappa försökte samla ihop pengar tillsammans, så hjälpte det inte. Min mormor och morfar fick lägga till pengar också, och då lyckades vi betala den. Jag vill hjälpa andra barn och familjer att slippa gå igenom detta som jag och min familj har fått genomgå. Det är en hemsk väg att uppleva och jag avskyr att den någon gång tar slut för någon. Därför vill jag vara med och samarbeta och samla in pengar som vi sedan kan skänka till familjer i stort behov. Jag vill försöka rädda så många liv som det går.” När jag hade pratat klart tog jag ännu ett stort andetag och kollade på Scooter som klappade ljudlöst med sina händer under bordet. Jag log mot honom och kollade ut mot publiken som satt med sina kameror i högsta hugg.
Konferensen fortsatte i två timmar framåt och när den var slut var klockan halv sju. Matchen skulle börja om en timme, vilket var perfekt. Då hade vi lite tid på oss att prata om vad som sagts under konferensen. Vi reste oss upp från stolarna och gick bakom ett svart skynke för att plocka ihop våra grejor. Jag hade ännu inte lämnat min väska på hotellrummet. Men Scooter hade lovat att vi skulle åka inom hotellet och lämna den innan vi åkte till matchen.
”Vi får nog åka nu direkt om vi ska inom hotellet och lämna din väska. Justin, Kenny och Alfredo möter oss på stadion.” Sa Scooter samtidigt som ha satte på sig sin svarta vindjacka.
Justin? Oh nej… varför? Jag försökte återspela det Scooter precis sagt och tänkte om han kanske hade sagt något annat namn, men han hade sagt Justin vilket fick min mage att vrida sig.

Vi hade snabbt lämnat av väskan och Melody hade fått åka med oss. Hon hade haft extremt tråkigt hela dagen tillsammans med laget. Hon kände bara två av tjejerna i laget, men dem var bara med varandra hela tiden och hon hade ingenting gemensamt med dem. När vi stannade bilen utanför stadion hoppade vi ut och jag gick snabbt fram till Scooter, Pattie och Carin och tackade dem för dagen och kramade om dem alla tre och tog Melody snabbt i handen och drog med henne in genom en av de stora dörrarna. ”Tay, chill down… varför springer vi?” Sa Melody frågande och stoppade mig. ”Justin… han kommer hit ikväll. Jag vill gärna undvika honom.” Sa jag när jag vänt mig om mot henne med en bekymrad och stressad blick.
”Wow, haha… det ska bli roligt att se. Men kan du bara vänta här, jag ska bara gå på toa.” Sa hon och gick in på toaletten bredvid. Det tog lång tid innan hon kom ut och klockan hade redan blivit tio över sju. ”Snabb tjej.” Sa jag till henne med ett jobbigt leende när hon kom ut.
”Den fucking mensen slutar ju aldrig.” Sa hon och skrattade till samtidigt som vi började gå.
Vi gick igenom två stora glasdörrar och kom in på planen. Läktarna var fyllda med färgglada människor. Vi försökte leta efter vårt lag, och så fort vi hittat dem insåg vi att vi satt längst ner och längst fram, precis vid planen. Vi började gå mot dem, men jag stannade snabbt till och mitt hjärta tog några extra slag när jag såg Justin sitta bredvid de två tomma stolarna som var mellan honom och Melissa. Jag tog tag i Melodys arm och drog henne till mig.
”Vad är det nuuuu?” Sa hon småirriterat och vände sitt ansikte mot mig frågande.
”Du får sitta bredvid honom.” Sa jag snabbt.
”Ha, vem? Wooooooooooooow.” Sa hon när hon fick syn på Justin.
”Dude, det är inte mitt problem att ni bråkar… jag vill kanske sitta bredvid Melissa.” Sa hon och log.
”Melody!” Skrek viskande jag när hon började gå ifrån mig mot våra platser.
Hon vände sig om mot mig samtidigt som hon gick. Hon luftjuckade och räckte ut tungan. Jag himlade med mina ögon och började gå med tunga steg mot platsen som brände hål i mina ögon. När jag kom fram till laget hälsade jag på alla som hälsade glatt på mig, när jag vände mig om mot min plats mötte jag Justins blick som stirrade sönder mig. Jag gick sakta fram till min plats och satte mig ned. Jag kollade rakt fram och tänkte inte ens tanken på att vända mig om mot honom. Om det var någon som skulle säga förlåt så var det han, jag hade inte gjort något fel. Kanske… jag hade ju i och för sig slagit Selena, men man kan ju alltid kalla det… självförsvar… typ.
Jag fick plötsligt den briljanta idén och reste mig upp och gick fram till Alfredo och Kenny som sken upp i två stora leenden när dem såg mig. ”Heeeeeeeeeeeej!” Sa jag högt och kramade om dem båda.
”Wassssssssssup!” Sa Alfredo och knuffade till Justin i sidan som såg ut att sura.
”Är ni taggade inför matchen?” Sa jag glatt.
”Somfan, du också hoppas jag?” Sa Alfredo och lät överdrivet glad, antagligen för att reta Justin.
”Absolut. Men vi får prata mer efter matchen guys.” Sa jag och skrattade till samtidigt som jag gick och satte mig på min plats igen. Jag såg hur dem båda böjde sig fram och sökte min ögonkontakt. Jag kollade på dem och såg att dem luftpratade, jag lyckades tolka att dem sa ”PRATA!” och samtidigt som dem sa det så pekade dem odiskret på Justin som låtsades att han inte såg dem. Jag skrattade till och satte mig till rätta på stolen och kollade ut på den fortfarande tomma basketplanen.
”Jag hoppas du håller på Lakers.” Sa plötsligt Justin från ingenstans och kollade nu på mig.
Jag vände mig om och gav honom en frågande men väldigt chockad blick. Även Kenny, Alfredo och Melody gjorde detsamma. Jag såg att han fick lite panik och fixade till sin blåa mössa han hade på sig.
”Mm.” Sa jag stelt och vände mitt ansikte ut mot planen igen.
”Bäst för dig!” Sa han och skrattade till.
Vad håller han på med? Jag var alldeles förvirrad, jag visste inte hur jag skulle reagera. Ska jag bli arg för att han låtsas som att ingenting har hänt eller ska jag spela med honom? Jag lät bli att fråga honom och matchen började kort därefter. Vi allihop var väldigt inne i matchen och jag tror nog aldrig att jag varit så intresserad av basket som jag var idag. Varje mål Lakers gjorde skrek jag som aldrig förr och reste mig upp med alla andra och hoppade. Matchen var alldeles strax slut och vi behövde två poäng till för att vinna den. Jag satt och önskade till gud att vi skulle vinna så att jag kunde gå härifrån med ett leende på läpparna. Och min önskning verkar ha gått igenom för Lakers Point Guard Lamar Odom sköt en trepoängare och ett jubel hördes i hela stadion. Jag reste mig upp tillsammans med alla andra och när jag skulle vända mig om och krama om Melody såg jag att hon stod och ”kram-hoppades” med Melissa. Tydligen hade Justin samma problem, eftersom Alfredo och Kenny stod och hoppade tillsammans. Vi båda kollade på varandra och snart bröt vi båda ut i ett skrik och kramade plötsligt om varandra och hoppade runt vi också. Jag orkade inte tänka på allt som hänt mellan oss, för stunden ville jag bara skrika ut och vara glad. Vi fick ta problemen senare. Det verkar som att Justin tänkte samma sak för plötsligt kände jag hans läppar pressas hårt mot mina och jag hann in tänka klart innan han släppte taget om mig och sprang fram till Alfredo och kramade om honom. Jag vände mig om mot Melody som stod och kollade på mig med en jobbig blick. Hon blinkade med ena ögat och boxade till mig på axeln. Jag skrattade till och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Det som precis hänt gick inte riktigt in i mitt huvud. Jag gick fram till Kenny och Alfredo som fortfarande var över taggade för att Lakers hade vunnit. Jag kramade om dem båda innan dem var tvungna att sticka iväg. Jag såg inte Justin någonstans och antog att han varit tvungen att gå lite tidigare än alla andra för att inte synas.

Melody och de andra i laget hade bestämt sig för att ge sig ut på stan och fira. Utan alkohol. Eftersom dem är under 21 så kommer dem inte in på någon klubb. Men dem hade hört av någon annan på stadion att en studentkorridor skulle hålla en fest och dem blev bjudna dit. Jag orkade inte följa med, jag hade varit uppe i varv hela dagen så jag gick tillbaka till hotellet. Direkt när jag kom in på hotellrummet slängde jag av mig alla mina kläder och hoppade in i duschen. Tankarna snurrade runt i huvudet om och om igen. Det som hänt på stadion var fortfarande helt oklart för mig. Var inte Justin extremt förbannad på mig? Jag visste inte att man kysser människor man är arg på.


När jag kom ut från duschen satte jag på mig ett par vita spetshipsters och en vit bh. Jag virade in håret i handduken och lade mig ned i sängen och satte på tv ’n. Men såklart ska hotell alltid ha de sämsta kanalerna. Plötsligt knackade det på dörren. Det kan ju knappast vara Melody som redan kommer hem, så jag gick sakta fram till dörren och öppnade den försiktigt. Till min stora förvåning stod nu Justin framför mig med minst lika chockad blick som jag hade. Jag hade helt och hållet glömt att jag stod i bara underkläder framför honom och jag stängde snabbt igen dörren och sprang och tog på mig en vit tight t-shirt och ett par gråa mjukis shorts. Jag öppnade dörren igen och han stod kvar men denna gången hade han en mindre chockad blick. Han lutade sig mot väggen och gav mig ett creep smile. ”Roomservice?” Sa han och skrattade till innan han gick förbi mig in på rummet. Jag stod kvar vid den öppna dörren ett tag innan jag stängde den. Jag gick sakta in på rummet, där Justin satt sig på sängen. ”Vad gör du här?” Sa jag frågande och kollade på honom.
”Kom.” Sa han och klappade sin hand på en ledig plats på sängen bredvid honom.
Jag gick sakta dit med en frågande blick och satte mig ned. Han log mot mig och jag förstod inte riktigt vart han ville komma med detta.
”Förklara för mig vad som hände på Beverly Centre.” Sa han snabbt och halv log mot mig.
Jag tänkte till lite och gick igenom hela händelsen mellan mig och Selena.
”Vill du verkligen veta? Selena har väl redan ”berättat vad som hände”? Sa jag och härmade henne.
”Tay, jag vill veta din version.” Sa han och tog min hand. Jag drog så diskret jag kunde undan den och kliade mig i håret under handduken. Jag var fortfarande arg på att han skällt ut mig i telefonen förra veckan utan att ha låtit mig förklara vad som egentligen hände.
”Okej… Jag och Melody skulle gå och ta en fika och plötsligt såg vi Selena som dök upp en bit ifrån oss och hon fick syn på oss också. Vi skulle precis vända och gå någon annanstans men då insåg vi att hon var på väg mot oss och när hon kom fram presenterade hon sig ”trevligt” och jag gjorde likaså. Sen började hon vara spydig och sa att hon ville att jag skulle veta vems rester det var jag tog över och även att du och hon pratar i telefon varje kväll och att hon trodde du hade berättat det för mig, sen skrattade hon mig rätt upp i ansiktet när jag blev osäker över det hon sagt. Och dagen hade varit ett helvete för mig. Alla i skolan förföljer mig på grund av bilderna på dig och mig. Och genom att hon stod och skrattade mig rätt upp i huvudet och var allmänt otrevlig gjorde inte dagen mycket bättre. Så plötsligt slog det bara slint i huvudet på mig och utan att jag egentligen ens hann tänka så slog jag bara till henne. Och jag lovar… jag blev minst lika chockad som hon blev och direkt efter det hade hänt så gick vi därifrån. Det är ditt eget val om vem du tror på, men jag kan lova dig att det jag säger är 100 procent sanning.” Sa jag och pustade ut efter att jag pratat utan stop.
Han skrattade till lite när han såg att jag nästan blev andfådd över att jag pratat så snabbt och länge.
”Jag har tänkt mycket… och jag insåg att det nog inte är Selena jag ska lita på. Med tanke på att det inte är henne jag tycker om. Det är dig jag tycker om Taylor och det var fel av mig att skälla ut dig innan jag visste sanningen. Jag är verkligen sjukt ledsen om jag gjorde dig ledsen eller arg.” Sa han och gjorde ett försök till med att ta min hand i hans och denna gången lät jag den vara kvar.
Jag log mot honom och böjde mig fram och kysste honom på kinden.
Han vände sitt huvud så att våra läppar nu möttes och snart kände jag hans tunga mot min. Jag satte mina händer om hans nacke och han höll sin ena hand på min korsrygg och den andra hade han på mitt lår. Jag kände hur hans hand började smeka mitt lår och gick längre och längre upp. Han lutade mig bakåt och nu låg han över mig. Han drog av sig sin tröja och snart hade han dragit av mig mina shorts också. Hans hand smekte insidan av mitt lår och jag fick en tillbakablick från New York. Han kysste min hals och jag började andas tungt. Min hand närmade sig hans byx gylf och jag kunde känna igenom byxorna att han var hård. Jag knäppte upp byxorna och han tog av dem. Han drog upp min tröja och kysste min mage och han närmade sig min troslinje med sin mun. När han kom ner till troskanten tog han tag i trosorna med sin mun och drog av mig dem. Han lade sig över mig igen och och vi kysste varandra passionerat. Han drog av mig min tröja och jag tog handen innanför hans kalsonger. Han stönade till lätt och jag drog av dem. Jag kände hur han kom in i mig och vi båda två började andas tungt.

Jag vaknade och det var fortfarande mörkt i rummet. Jag skulle vända mig om och lägga min arm runt Justins kropp, men där var ingen kropp. Det var tomt. Jag tände säng lampan och såg att Melody låg helt still och sov i sin säng. ”Släck lampan bitch.” Sa hon trött och slängde en kudde på mig.
Jag släckte lampan snabbt och tog upp min mobil. Jag hade fått ett sms från Justin – Förlåt, jag var tvungen att gå. Du sov så sött att jag inte ville väcka dig. Mamma var crazy, jag hade helt glömt att jag har konsert imorgon. Kan du inte komma och kolla? <3 – Jag kunde helt och hållet tänka mig Pattie som ringde oroligt till Justin och var rasande för att han inte hade kommit tillbaka än. – Vi ska ju åka hem imorgon? :( - Jag hade jättegärna velat gå och se på hans konsert. – Det fixar vi, Scooter kan ringa till din mamma och fråga om du kan få komma hem på söndag. Vi kan hämta upp dig imorgon på hotellet innan soundchecken? – Jag ville hoppa i sängen så glad jag blev, och jag var säker på att mamma skulle gå med på att låta mig stanna till söndag. Hon och Scooter hade ju blivit värsta buddies nu eftersom han startat organisationen. – Great, be honom ringa henne imorgon bitti. <3- Jag lade ifrån mig mobilen och jag somnade så fort jag lade mig ner under täcket.

Jag vaknade och kände smärta i ryggen, jag öppnade mina ögon sakta och såg att jag låg i ett främmande rum. Väggarna var vita och allting var väldigt stelt. Jag vred på huvudet och möttes av Justins oroande blick. Hans ögon blev lite större när han såg att jag vaknat. Han kom fram med stolen lite närmare mig och tog min hand. Ingen av oss sa någonting utan vi bara kollade på varandra och jag försökte minnas vad som hade hänt. Varför kommer jag inte ihåg hur jag tog mig hit? Plötsligt öppnades dörren och in kom Scooter. ”Äntligen har du vaknat!” Sa han lättat.
”V-vad hände?” Sa jag hest och kände hur torr jag var i halsen.
”Du trillade på trottoaren och slog huvudet i marken. Justin hittade dig när han sprang efter dig, efter kyrkan. Jag kommer strax tillbaka med en läkare som ska få kolla till dig, dem sa att du får åka hem så fort du vaknat till.” Sa Scooter och lämnade rummet med ett leende på läpparna.
Jag vände mig om mot Justin och jag undrade varför han ljugit för Scooter och sagt att jag slagit mitt huvud i marken. Jag började minnas saker för varje sekund och snart kom jag ihåg hur jag tappade fotfästet och trillade bakåt när Justin ropade på mig. Men hur kunde jag leva?
”Vad hände egentligen Justin? Efter att jag snubblade?” Sa jag och gav honom en frågande blick.
Han satt bara tyst och kollade på mig, han såg bekymrad och arg ut.
”Du landade på en utbuktning från berget, du föll inte så långt.” Sa han nonchalant och släppte min hand. Jag gav honom ytterligare en frågande blick och han reste sig upp och gick bort mot ett av de små fönsterna i rummet. Det hade börjat mörkna ute och jag undrade om mamma visste att jag var här. Om inte så måste hon vara ganska orolig över att jag inte har kommit hem än.
”Justin, vad är de?” Sa jag och försökte resa mig upp. Jag kände hur det smärtade till i ryggen och tog handen för, för att försöka hålla emot. Jag kände ett stort brett plåster och tog snabbt bort handen.
”Tänkte du verkligen hoppa?” Sa han och vände sig om med en arg blick.
Jag stelnade till i hela kroppen och kollade ned i sängen istället för att kolla på honom. Jag hade klart tanken i huvudet på att hoppa, men jag skulle aldrig göra det. Aldrig!
”Justin… jag skulle aldrig hoppat. Jag lovar!” Sa jag och kände gråten i halsen.
”Varför stod du så nära kanten då? Och dessutom kollade ner?” Sa han argt.
”För att… jag bara gjorde det… okej?” Sa jag och försökte slingra mig ur det hela.
Han kom fram till sängen igen och satte sig på stolen som stod bredvid. Han drog sin hand genom håret och suckade. Han tog min hand och kollade på mig.
”Förlåt.” Sa han och böjde sitt huvud fram och kysste min hand lätt.
”Förlåt för vad?” Sa jag frågande.
”Det var mitt fel att du snubblade, om jag bara hade hållt käften och låtit dig stå kvar där så hade detta aldrig hänt. Men jag var så jävla rädd att du skulle hoppa.” Sa han och böjde ned sitt huvud mot golvet. Jag tog upp det igen med mina händer och satte mig upp på säng kanten.
”Justin, ingenting är ditt fel. Jag får skylla mig själv att jag stod så nära kanten.” Sa jag allvarligt.
Han reste sig upp och tog sina händer om mitt huvud och böjde sig fram för att kyssa mig. Men precis då öppnades dörren och in kom Scooter och en sjuksköterska. Justin harklade sig och sträckte på sig och gick fram till Scooter. Jag satt kvar på sängen och sjuksköterskan kom fram till mig med ett leende. ”Hur mår du?” Sa hon med en pipig mjuk röst, den påminde om Patties.
”Jo, det är bra. Jag har bara lite ont i ryggen.” Sa jag med ett leende.
”Det kan bero på att du landade på ett gäng stenar, så du fick några jack i ryggen, men dem är inte djupa så dem påverkade tack och lov inte din ryggrad. Men du borde nog ta det lugnt i en dag eller två innan du ger dig ut på äventyr igen.” Sa hon och skrattade till samtidigt som hon kände på mina rygg knotor.
Jag log bara mot henne och grimaserade när det gjorde ont, där hon tryckte. När hon var klar bad hon Scooter skriva på ett papper om att jag skulle bli utskriven. När det var klart fick vi lov att lämna sjukhuset. Scooter berättade på vägen ut att mamma inte visste någonting om detta, och det var nog bäst att hålla det hemligt. När han hade åkt ifrån vårt hus hade han sagt att han skulle iväg ett snabbt ärende. Justin hade ringt honom så fort han hade fått upp mig på berget igen, och jag orkade inte ens fråga hur han lyckades. Jag vill för tillfället bara glömma detta.

När vi kom hem stod alla ute i trädgården, de flesta hoppade in i sina bilar och körde iväg. Pattie, Dan, Carin, Alfredo, Kenny och Ryan stod och pratade med mamma och Bill. När vi körde upp med bilen på uppfarten och hoppade ut, vände dem sig alla om och kollade på oss.
”Äntligen är ni tillbaka, det var hemskt var ni var borta länge.” Sa Pattie oroligt.
”Mamma, det är ingen fara.” Sa Justin och gick fram och kysste henne på kinden.
”Men nu när ni är tillbaka så kan vi ju åka.” Sa Carin och gick fram till mamma och kramade om henne och sa något till henne som jag inte kunde tolka. Jag kollade frågande på Justin som gav mig en snabb blick men sedan vände sig om mot mamma och Bill för att säga hejdå till dem. Kenny kom fram till mig och kollade på mig frågande. ”Säkert du mår bra? Du är alldeles blek.” Sa han och tog sin hand i min panna. ”Jadå, jag är bara lite trött.” Sa jag och log.
”Okej, bra. Sköt om dig, så ses vi snart igen!” Sa han och kramade om mig hårt.
”Mhm.” Sa jag och försökte skymma att jag var ledsen över att dem skulle åka redan nu.
Kenny gick mot bilen och jag sa hejdå till de andra. Justin gav mig en bekymrad blick innan han kramade om mig. Han sa ingenting till mig utan gick bara mot bilen. Jag vände mig om och såg honom stänga igen bildörren med en smäll. Jag kunde skymma hans ansikte igenom de halv tonade rutorna. Hans blick mötte inte min, den kollade istället ner mot marken. Jag stod kvar på gräsmattan ända tills deras bil svängde ut på vägen och körde iväg. Jag kände en hand på min axel, det var mamma som kommit fram till mig och stod nu bredvid mig.
”Du och den där Justin har kommit ganska nära varandra va?” Sa hon förstående, precis som en mamma. Jag skrattade till lite av att hon alltid ska vara så himla nyfiken.
”Jo, det kan man väl säga.” Sa jag med en suck och vände mig om och gick mot huset.
När jag kom in, gick jag direkt upp på mitt rum och tog av mig min klänning. Jag ställde mig i spegeln och kollade på de stora plåsterna jag hade på ryggen. Jag vågade inte ta av mig dem, jag har alltid varit känslig för sår och blod, så att låta dem sitta kvar var nog en bra idé. Jag tog på mig en grå t-shirt och lade mig ned i sängen. Mobilen hade legat på mitt rum hela dagen, jag hade inte ens haft med mig den till begravningen. Jag hade tre olästa sms, ett från Melody och två från Justin. Jag tryckte upp Melodys – Bäst för dig att du kommer till skolan imorgon, vi ska få reda på cheerleader uttagningen då och jag vill gärna ha dig här då. Love you bitch. – Just de, jag hade helt och hållet glömt bort att jag och Melody sökte till cheerleader laget i början av terminen. Jag såg inte direkt fram emot att gå tillbaka till skolan, för det första så orkade jag inte med alla medlidande blickar jag skulle få, och för det andra så orkade jag inte med all uppmärksamhet jag skulle få över bilderna på mig och Justin, om Melody sett bilderna så har hela skolan också sett dem. Jag sakade av mig tankarna för en stund och tryckte upp Justins första sms – Vart tog du vägen? – Han hade förmodligen skrivit det när han såg mig springa ifrån kyrkan. Jag tryckte upp det andra och det var skickat för fem minuter sedan – Det som hände idag… låt inte det hända igen. I’ll miss you. – Jag suckade över smset och förstod att han fortfarande var arg över det som hänt, men det går inte att få ogjort och jag skulle verkligen aldrig fått för mig att hoppa, tanken fanns där absolut… men jag skulle aldrig vågat och absolut inte velat heller. På något sätt måste jag få in det i Justins huvud. – Jag lovar! Tänk inte på det mer. Hade önskat att ni kunde stanna lite längre. Men jag uppskattar verkligen att ni kom idag, jag har saknat dig otroligt mycket och kommer sakna dig ännu mer nu. – Jag lade ifrån mig mobilen och lade mig på magen, att ligga på ryggen gick inte överhuvudtaget. Det tog dock inte lång tid innan jag somnade.

Jag vaknade med ett ryck när klockan på mobilen ringde. Jag stängde av alarmet och reste mig sakta upp från sängen. Det smärtade till lite i ryggen, men inte lika mycket som igår. Jag gnuggade mig i ögonen och gick in på toaletten för att borsta tänderna och platta håret. När det var klart gick jag in på mitt rum för att välja kläder. Jag tog på mig ett par svarta jeans och stoppade in ett pösigt grått linne i dem som även är urringat i ryggen. Jag satte upp håret i en stram hästsvans och sket i sminket. Jag gick ned och det var ovanligt tyst, jag öppnade dörren till mammas sovrum och såg att både hon och Bill fortfarande låg och sov. Jag gick ut i köket och plockade fram flingor och mjölk. Jag satte på den lilla tvn vi har satt upp på en av väggarna i köket, nyheterna är alltid vid halv åtta tiden. De pratade en massa om kriget i Libyen och en massa politiska kriser som jag inte intresserade mig så mycket över. Plötsligt hörde jag dem nämna Justin Bieber. Jag skruvade upp volymen och satte mig ned framför tvn för att lyssna.
”The famous artist Justin Bieber appeared yesterday in LA, but not anywhere in LA, he came out from Los Angeles hospital with Scooter and a girl? Let’s hope that our Bieber is okay.”
Jag skrattade till tyst åt det dem precis sagt. Hur kan dem ha full koll på killen? Jag förstår inte. Jag stängde av tvn och åt upp mina flingor. När jag var klar satte jag skålen på diskbänken och gick ut i hallen och satte på mig mina vita låga converse och tog min väska. Jag gick ut genom dörren och låste efter mig. Solen sken och det var redan varmt ute. Perfekt, då slapp jag ha jacka med mig.


När jag kom till skolan såg jag Melody sitta som alltid annars, på en av bänkarna på skolgården och röka sin morgoncigg och dricka sitt kaffe. ”Jag visste att du skulle komma idag, jag hade liksom den känslan you know.” Sa hon och skrattade till samtidigt som hon kramade om mig.
”Mamma tvingade mig.” Sa jag och log fakeat.
”Hows everything bitch? Jag har saknat dig.” Sa hon och log.
”Jodu, det funkar. Jag tar varje dag som den kommer.” Sa jag och log tillbaka.
”Okej, men för att vi ska ta igen tiden vi har missat med varandra så tycker jag vi sticker till Beverly Center efter skolan och shoppar lite.” Sa hon och klappade sina händer för hennes goda idé.
”Visst.” Sa jag och ryckte på axlarna och log ett brett leende mot henne.
”Kom, vi går in och kollar om vi kommit med i cheerleader laget nu. Jag ville vänta tills du kom. Vi ska göra det tillsammans.” Sa hon och fimpade sin cigarett och reste sig upp från bänken.
Jag reste mig upp och gick efter henne in genom skoldörrarna. Det hade inte kommit så många till skolan än och det kändes skönt att ingen kollade på mig. Det var även skönt att Melody inte nämnt någonting om bilderna igen. Jag orkade inte prata om det just nu.
Vi gick fram till anslagstavlan där lappen om vilka som blivit antagna satt. Melody satte sitt finger på pappret och drog förväntansfullt neråt. Hon stannade till och vi båda insåg att mitt namn stod med. Jag fick en chock och blev väldigt förvånad. Melody vände sig om och skrek till samtidigt som hon kramade om mig. Hon vände sig om mot tavlan igen och fortsatte att dra sitt finger på pappret. Hon stannade ytterligare en gång till och skrek till samtidigt som hon hoppade upp och ned.
”JAG KOM MEEEEED!” Skrek hon så att dem få som kommit till skolan vände sig om och kollade frågande på henne. Hon tystnade och vände sig om mot mig med ett brett leende.
”Dude, fattar du? Vi båda två kom med i årets cheerleader lag.” Hon var alldeles exalterad.
”Awesome.” Sa jag och höjde min hand och gjorde give me five med henne.


Skolan hade nu fyllts med fler människor och fler och fler hade börjat kolla på mig. Några med nyfikna blickar, några med kränkande blickar och några till och med skrattade åt mig. Det var precis sånt här jag inte orkade med. Plötsligt dök det upp tre tjejer framför mig med stora leenden på läpparna.
”Omg, är det sant att du är Justin Biebers flickvän?” Sa den ena tjejen och såg galen ut.
”Nej, du har nog tagit fel person.” Sa jag och log mot dem och började gå iväg från dem med Melody bredvid mig. Jag kände att någon tog tag i min arm, jag vände mig om och de tre tjejerna stod och kollade på mig frågande men fortfarande lika glada. ”Men jag är helt säker på att det är du som är på bilderna i alla tidningar?” Sa en annan av tjejerna galet.
”Njä, det tror jag inte.” Sa jag och hånskrattade åt dem. Jag vände mig mot Melody som stod och bara kollade utan att ge någon min alls. Så typiskt henne, hon gjorde alltid så när hon försökte hålla en hemlighet hemlig. Jag skrattade till lite åt henne och armbågade henne i sidan. Hon rörde inte en min utan stod bara still och kollade på de tre galna tjejerna framför oss.
”Om du träffar honom, kan du säga till honom att vi älskar honom då?” Sa dem alla tre samtidigt.
”Ehm, tjejer… jag kommer aldrig träffa Justin Bieber. Ni har tagit fel person.” Sa jag och skrattade till samtidigt som jag virrade på huvudet. Jag vände mig om och började gå mot vårt klassrum.

Dagen har varit ett rent helvete, alla har stirrat ut mig. Jag och Melody har inte fått någon ensam tid alls. Det har kommit fram tjejer efter tjejer och frågat om jag kan fixa Justins autograf, om jag kan ordna så att dem får träffa honom, om jag kan be honom komma till LA oftare. Jag har bara nekat allting och skrattat bort det när dem frågat. Tack och lov så har det funkat.
När skolan slutade så gick jag och Melody direkt ner till Beverly Centre. Vi bestämde att vi skulle se om vi kunde hitta träningskläder, nu när vi ska börja träna med laget varje dag så måste vi ju ha bra träningskläder. Det var inte så mycket folk i köpcentret, vilket var ganska skönt. Jag var trött på att ha folk runt omkring mig hela tiden. Det räckte med att det hände i skolan.
Vi bestämde oss för att vi skulle gå till något café och ta något att äta. När vi var på väg tog plötsligt Melody tag i min arm hårt och drog mig bak till henne. Jag vände mig om frågande och lite irriterad.
”Vad gör du?” Sa jag frågande.
”Dude!” Sa hon och pekade bakom mig.
Jag vände mig om, och det var verkligen dude på det jag såg. Selena Gomez! Och hon hade tydligen fått syn på oss också. Och hon kan ju knappast ha missat bilderna på mig och Justin i tidningen. Jag vände mig om igen mot Melody som stod stelt och hade nu samma tomma blick i ansiktet som hon haft hela dagen i skolan.
”Knäppis, kom vi går till ett annat kafé istället.” Sa jag och vinkade framför hennes ansikte för att hon skulle vakna till. Istället öppnades hennes mun ljudlöst och hennes ögon förstorades upp.
”Dude, du skrämmer mig nu… vad håller du på med?” Sa jag frågande.
”Häxa… på väg hit… hon ser inte glad ut.” Sa hon snabbt och jag vände mig om.
Selena var nu på väg åt vårt håll med bestämda steg och det kändes som mina fötter var fastspikade i golvet. Dum som jag är stod jag bara kvar och väntade på att hon skulle komma fram.
”Hej, är det inte du som är Taylor Coleman?” Sa hon trevligt när hon kom fram till oss.
”Mjo.” Sa jag och log ett så ofakat leende som det bara gick.
”Ja, det är jag som är Selena Gomez, Justins EXXXXX.” Sa hon och betonade ex överdrivet samtidigt som hon sträckte fram sin hand mot mig och log ett häx aktigt leende, som jag kallar det. Jag sträckte också fram min hand och skakade den med henne och halv log.
”Trevligt.” Sa jag samtidigt.
”Ja, jag ville bara presentera mig så att du vet vems rester det är du får ta över.” Sa hon och log kaxigt mot mig samtidigt som hon hånskrattade till lite.
”Haha, jo… det var ju väldigt snällt av dig. För jag har ju verkligen alltid undrat det.” Sa jag och log mot henne. Melody skrattade till, vilket fick mig att inse att hon kommit tillbaka till sitt normala jag. Selena vände sitt ansikte hastigt mot Melody och log ett snabbt leende, innan hon vände sig mot mig igen. ”Hur mår Justin?” Sa hon och log, men jag kunde på långa vägar se att det var fake.
”Hmm… du har inte med det att göra.” Sa jag och skrattade till.
”I och för sig, jag behöver ju inte fråga dig, jag kan ju lika gärna fråga honom själv, med tanke på att han och jag pratar i telefon varje kväll… oj det har han kanske inte nämnt.” Sa hon och plutade fakeat med underläppen och skrattade till efteråt. Hennes hemska skratt skar in i mina öron.
”Ursäkta att jag skrattade, det var inte…min mening.” Sa hon och tog sin hand för sin mun för att ”försöka” kväva hennes skratt som bara kom gång på gång.
Jag vet inte vad som flög i mig, men det slog slint i mitt huvud. Selena tog bort sin hand från sin mun och kollade på mig och väntade på att jag skulle säga något. Men istället drämde jag min handflata mot hennes kind och hon blev nog lika chockad som mig om inte mer. Hon stod med öppen mun och satte sin hand för kinden som blev alldeles röd. Melody blev också alldeles chockad och fick hålla sig för att inte bryta ut i världens gapskratt.
”Du ska veta vilken jävligt jobbig dag jag har gått igenom idag, och att du kommer och gör den ännu värre, gör den inte mycket bättre, så Who’s laughing now bitch?” Sa jag argt innan jag vände mig om och tog med mig Melody och gick därifrån. Kvar stod Selena chockad och visste inte riktigt vart hon skulle ta vägen. Jag själv visste egentligen inte heller vart jag skulle ta vägen. Jag är inte tjejen som slåss? Jag är absolut inte den tjejen. Det bara hände, och jag vet egentligen inte hur. Det bara slog slint i huvudet och bam så smashade min hand hennes kind. Jag skrattade till vid tanken och hade bara Selenas chockade ansikte framför mig. Bara inte Justin får reda på detta.

Vi ska åka hem idag, egentligen vill jag inte. Men jag saknar mamma och jag har lite dåligt samvete över att jag lämnat henne ensam i två veckor. Hon har ju såklart Bill, mormor och morfar och Julias föräldrar. Men jag känner att jag också borde ge henne lite stöd. Planet går klockan elva på dagen så jag har varit uppe hela morgonen och packat. Pattie har också hjälpt mig lite. Justins och de andras plan går inte förrän imorgon, då dem direkt flyger till Australien eftersom han har konsert där i övermorgon. Jag skulle sakna dem allihop och nu när det ordnat upp sig mellan mig och Justin känns det för en gångs skull som att vi verkligen kommer träffas igen.

Min mobil burrade till och det var ett sms från Melody – Bitch, you’re gonna get in trouble when you get home HAHA! Vafan är det för bilder på dig och Justin? Dem är över hela internet och det har börjat snackas om att ni är tillsammans? Hur kan jag ha missat detta, hallå… jag trodde vi var bästa vänner? MISS YOU BABY. – Mitt hjärta dunkade några extra panikslag när jag läste smset flera gånger om. Bilder? På mig och Justin? Hur då? Så himla många frågor men ingen… dator? Fan jag hade ju lämnat den hemma. Jag är verkligen i stort behov av en sådan nu. Men så kom jag på… Pattie hade gått ner på stranden för att köra ett Yoga pass, hennes dator stod på ett av borden i vardagsrummet och till min lättnad så var den faktiskt på. Jag tryckte in mig på hotgossip.com och några andra sidor och på varje sida skrevs det om mig och Justin. Rubriken löd: Who’s Justin Biebers new girlfriend? Jag blev panikslagen, jag visste inte vad jag skulle göra och man kunde tydligt se på alla bilder att det var jag. Det var olika bilder från olika dagar här i St Lucia. Några från stranden, en från när han kramade om mig på balkongen då han sa att han frågar allt för sällan hur jag mår och en annan från IFÖRRIGÅR? Då vi satt vid poolen, när jag grät. Det var läskigt att någon fotat oss utan att vi märkt av det. Man brukar ju märka av kamera blixtrar, men inte dem här gångerna. Att säga någonting till Justin är nog inte så bra, om han inte redan vet om det. Men det är bättre att han får upptäcka det själv. Han har massa annat att tänka på nu, som tex hans konsert i över morgon.

Jag stängde ner sidorna och tog upp min mobil och skickade tillbaka ett sms till Melody – Fuck! Ingenting jag kan göra något åt. Men jag berättar när jag kommer hem. Love you! – Jag fällde ner locket på datorn och gav ifrån mig en tung suck. Klockan stod på nio och vi skulle alldeles strax åka till flygplatsen. Det var bara jag och Julia som skulle åka idag. Alla andra ska ju med Justin till Australien.

Jag kom ned i receptionen med min resväska och ett deppigt humör. Alla satt och väntade i sofforna och Julia hade redan kommit ned. Det var ingen som hade något speciellt smile på läpparna, vilket fick mig att bli ännu deppigare. Jag vill verkligen inte åka hem, men ett måste är ett måste. Några satt och småpratade lite och jag satte mig ned på min resväska och satt där tills Pattie sa att det var dags att åka eftersom taxin stod utanför. Jag reste mig upp med tunga steg och gick fram till Pattie som stod med öppna armar och ett halvt leende på läpparna. ”Hejdå gumman, var rädd om dig! Jag hoppas vi ses snart igen.” Hennes kram var varm och trygg och jag kände att jag ville börja gråta men jag lät bli. Jag gick vidare och kramade alla en efter en. När jag kom fram till Justin kollade han mig djupt i ögonen och han såg en aning ledsen ut. Jag kände hans armar runt om mig och jag besvarade hans kram hårt. Både han och jag började bli vana vid att säga hejdå till varandra nu. Men det skulle inte bli som det blev i New York. Inga tårar denna gången… trodde jag. Jag kände att dem tryckte sig upp ur ögonen och innan jag släppte honom kysste jag honom på kinden.
”Oh, jag får inte gråta!” Sa jag och skrattade till samtidigt som jag torkade bort en tår från kinden.
”Vi ses snart igen, det lovar jag!” Sa han och log.
Jag släppte hans blick och gick vidare till Kenny som omfamnade mig i en stor, stor kram. Han kändes som en nallebjörn och han skrattade samtidigt som han kramade om mig.
”Miss, får jag erbjuda skjuts fram till taxin?” Sa han och skrattade.
”Gärna!” Sa jag och skrattade med honom samtidigt som jag hoppade upp på hans rygg. Han tog min resväska i sin ena hand och vi började gå ut mot taxin med Julia bakom oss. Jag vände mig om och vinkade till allihopa och sa hejdå, alla vinkade och sa hejdå tillbaka. Och min blick gled över till Justin som inte sa någonting utan bara vände sig om och gick bort mot hissen. Jag skulle sakna honom så otroligt mycket.
”Girls, jag kommer sakna er pretty much!” Sa Kenny innan han skulle stänga igen bildörren.
”Vi kommer sakna dig med Kenny, men vi ses snart igen hoppas jag!” Sa jag och log mot honom.
”Absolut, trevlig flygresa!” Sa han leendes och smällde igen dörren.
Både jag och Julia vinkade till honom och snart körde taxin ut på vägen bort från hotellet.

Det kändes som att flygresan hade gått jättesnabbt och nu satt jag och Julia tillsammans i en taxi från flygplatsen på väg hem. Det var dåligt väder i LA, det regnade och åskade. Inget perfekt väder att komma hem till direkt. Jag släpptes av först och jag kramade om Julia och tog min resväska. När jag kom innanför dörren sprang mamma fram till mig och kramade om mig hårt och skrattade till.
”Oh, älskling… som jag har saknat dig.” Sa hon och lät otroligt glad.
Jag log mot henne när hon kollade mig i ögonen. Det luktade mat, så jag antar att hon höll på att laga något. När jag kom in i köket satt Bill där med sin dator och jobbade. Han kollade upp från datorn skärmen och gav mig ett brett leende. ”Välkommen hem!” Sa han glatt.
Hemskt var stämningen har blivit bra här hemma helt plötsligt. Men det är väl bättre än den dytra stämningen antar jag. Klockan var redan åtta på kvällen här i LA. Jag antar att Justin och de andra ligger och sover i St Lucia nu och snart ska gå upp för att åka till Australien.

Justins version.

Jag kunde långt bort i min dröm höra Kennys svaga röst säga att jag var tvungen att gå upp. Jag försökte ignorera det och drog kudden över örat. Någon drog bort den från mig och drämde den rakt i huvudet på mig. Jag öppnade mina ögon hastigt och vände huvudet upp mot Kenny som stod lutad över sängen med ett retsligt leende. ”Sådär ja, rise and shine!” Sa han jobbigt och log.
”Ooooooh, vad är klockan?” Sa jag och drog täcket över huvudet.
”Dude, vi ska typ till flygplatsen om en halv timme. Jag tänkte att du kunde få sova ut så långt det gick. Du behöver ju inte fixa dig speciellt mycket.” Sa han och lade upp resväskan på min säng.
Jag reste mig upp ur sängen och gnuggade mig i ögonen. Jag gick fram till balkongen och drog upp gardinerna. Det var rena rama pissvädret ute. Regnet öste ner och det såg inte ut att vara så varmt heller. Taylor tog det fina vädret med sig härifrån. Gud vad jag saknar henne!

Det var kaos på flygplatsen, fansen hade på något sätt fått reda på att jag skulle åka till Australien idag. Och Dan som sagt till Taylor att jag inte hade så mycket fans här i St Lucia, han bör nog tänka om på den fronten kan jag säga. Kenny fick trycka bort alla med lite hjälp från Scooter och Alfredo för att jag skulle kunna ta mig förbi entré dörrarna. När vi kom igenom säkerhetskontrollen lugnade det ned sig. Vi gick direkt till gaten och det tog inte lång tid innan vi fick gå på planet. Som alltid annars, så somnade jag direkt och vaknade en liten stund innan vi skulle landa.
”Wassup brother?” Jag vände mig om och där satt en pigg och glad Ryan.
”Jodå, sjukt taggad inför showen imorgon.” Sa jag och log mot honom. Jag orkade för tillfället inte få massa frågor från honom om Taylor så jag försökte undvika att vara deppig.
”Missing your girl, eller?” Sa han och gav mig en jobbig blick och en armbåge i sidan.
Jag gav honom ett ljudlöst fakeskratt och vände mitt ansikte mot fönstret. Han förstod att jag inte orkade prata med honom så han förblev tyst resten av flygresan. Det tog ganska lång tid att flyga till Australien från St Lucia så när vi kom fram så var det på väg att bli kväll där. Det hade blivit ändringar på hur vi skulle ta oss från flygplatsen. Först var det bestämt att vi skulle gå av som vanligt, men eftersom flygplatsen var vandaliserad av fans så fick vi gå av flygplanet där bak istället och sedan bli upphämtade av bil där. Vi blev körda därifrån direkt till hotellet och där var det dubbelt så mycket fans som det varit på flygplatsen i St Lucia. Fast denna gången hade det tillkallats vakter till platsen som fick hjälpa oss att trycka undan dem så att jag kunde komma förbi. Jag hann skriva några autografer innan det blev kaos. och när vi kom in i receptionen låste dem entré dörren tills vidare. Fansen tryckte sig mot de stora panorama fönsterna och försökte ta en massa bilder. Jag var inte på humör för sånt överhuvudtaget så jag stod med ryggen emot.
”Dude, bara för att du saknar Taylor kan du inte bete dig såhär mot dina fans. Ryck upp dig!” Sa Alfredo som nu stod bredvid mig med en allvarlig blick. Det var inte ofta jag såg honom allvarlig men denna gången menade han verkligen allvar så istället för att göra honom arg vände jag mig om mot fansen och log ett brett leende samtidigt som jag gjorde peace tecknet med handen. En gång fick räcka och det var perfekt timing, för när jag vände mig tillbaka mot receptionsdisken var incheckningen klar och jag och Kenny kunde bege oss upp mot vårt hotellrum.
När vi kom in på rummet slängde jag mig på ena sängen med en suck. Jag tog upp mobilen och skrev ett sms till Taylor – Wish you were here. – Fast jag hade sovit på planet så tog det inte lång tid innan jag somnade på sängen och vaknade inte förrän morgonen därpå. Kenny sov fortfarande och jag visste att det var lika bra att jag gick upp, för snart skulle jag behöva bege mig till stadion där konserten skulle vara. På schemat stod det: Soundcheck, Meet and greet, vocal coatching och konserten då såklart. Jag hade gärna velat ha Taylor här med mig.

Efter att Kenny vaknat och vi hade fått i oss frukost tillsammans med de andra i gänget så skulle vi bege oss till stadion. Det var inte lika mycket fans utanför hotellet idag, men paparazzis kryllade det av. Så fort jag tog foten utanför entré dörren så började dem skrika ”Who’s your girlfriend bieber? Where is she? Is she here? What’s her name? Are you in love?” Jag blev förvånad över deras frågor men ignorerade dem. Vart hade dem fått allt ifrån? Taylor är inte officiellt min flickvän, vi går fortfarande sakta fram och hur vet dem ens att jag ”dejtar” någon just nu? Jag är van vid frågorna dem brukar ställa om Selena, men idag var det ingenting om henne, utan bara om den nya tjejen i mitt liv? Taylor kommer förmodligen flippa ut när hon får höra detta, eller det kanske är bäst om jag inte berättar någonting alls? Hon har alldeles för mycket annat att tänka på.

Taylors version.

Det har gått en vecka sedan jag kom hem från St Lucia. Jag och Justin har pratat lite genom skype och smsat, men jag hade gärna velat ha honom här med mig nu. Jag har ännu inte gått tillbaka till skolan. Men mamma har sagt att jag måste gå dit nästa vecka för att komma in i rutinerna igen. Hon berättade dessutom för mig dagen jag kom hem att hon och pappa har planerat datum för Leos begravning, och den är idag. ”Snäll” som hon är lät hon mig få en vecka på mig att förbereda, woho. Men jag har bestämt mig för att jag inte ska hålla något tal. Istället ska jag sjunga låten Kindly Unspoken med Kate Voegele, jag ska även spela den på piano. Anledningen är för att när jag var yngre, gick jag på pianolektioner. Jag lärde mig då att spela denna låten och när jag sedan kom hem och skulle visa för mamma, pappa och Leo att jag kunde spela och sjunga hela låten, fastnade Leo för den och bad mig sen att spela den hela tiden. Man såg verkligen hur glad han blev varje gång. Så det är därför jag bestämt mig för att sjunga och spela den på begravningen. Eftersom det bara är släkt och väldigt nära vänner till familjen som ska komma så bryr jag mig inte speciellt mycket, jag är inte ett dugg nervös heller. Jag känner ju allihop och dem har hört mig spela och sjunga innan när jag var yngre.

Det har varit mycket planering hela veckan. Hur programmet till begravningen ska se ut, vilket färg det ska vara på kistan, vilka psalmer och låtar som ska spelas, vem som ska hålla tal osv. Färgen på kistan valde jag och det fick bli vit. Eftersom alla kommer vara svartklädda kan väl åtminstone hans kista får vara lite uppiggande. Mamma och jag hade varit i stan och kollat efter någon klänning jag kunde ha på mig och det fick bli en svart kort klänning som är enaxlad och på axelbandet är det även stora volanger, i midjan är det ett brett flätat bälte som är i samma tyg som klänningen. Skorna blev bara ett par vanliga svarta ballerina skor. Håret satte jag upp i en knut i nacken.

Kyrkan hade redan börjat fyllas och jag, mamma, Bill, pappa, mormor och morfar, farmor och farfar, julia och hennes familj och pappas syster och hennes familj satt längst fram. Mamma hade bjudit fler än jag trodde och jag var egentligen inte alls på humör för att hälsa på någon av dem. Men jobbiga som dem är så kom ju såklart de flesta fram för att beklaga sorgen och hälsa så glatt dem kunde. Några av de gamla damerna som kom fram för att hälsa höll i näsdukar allihop och var redan tårögda, jisses! Julia och jag kollade på varandra och himlade med ögonen, dessa damer alltså.
När begravningen började så började prästen med att välkomna alla och sedan fortsatte han prata en massa, och jag orkade nästan inte lyssna. Det enda jag koncentrerade mig på var att försöka känna om Leo var här med oss. Eftersom Justin sagt att han alltid är med mig, men hur mycket jag än försökte föreställa mig det så gick det inte. Jag satte min hand på mitt hjärta och tänkte på det Justin sagt. Allt skulle varit så mycket bättre om han hade varit här med mig, allt skulle inte varit lika svårt då. Jag blev avbruten i mitt tänkande när jag hörde prästen säga ”Och nu ska Leos syster Taylor sjunga en låt för oss.” Det var nu den nervösa delen dök upp inom mig och det pirrade till i min mage. Men jag gick försiktigt upp till pianot och satte mig ned på pallen. Jag viskade ”Detta är för dig Leo.” Det var inte direkt planerat att någon skulle höra men mamma och alla de andra på första raden hörde det och jag såg hur mamma blev alldeles tårögd. Jag började spela och allting bara flöt på bra.
Tills jag såg att dörren till kyrkan öppnades och in genom den kom Justin, Pattie, Kenny, Dan, Scooter, Ryan, Alfredo och Carin. Jag ville bara sluta sjunga och spela, men det skulle bli alldeles för pinsamt, så istället fortsatte jag och kollade ned i pianot ända tills jag hade spelat klart. När jag hade spelat klart satt alla tysta och jag hörde några snyftningar här och där. Jag mötte mammas blick och hon var alldeles röd i hela ansiktet och hennes ögon var fyllda med tårar. Hon satte sin hand på sitt hjärta och log och nickade åt mig. Jag vände mig ut mot de andra och min blick stannade på Justin som satt längst ner i kyrkan. De allihopa var svart klädda, killarna hade på sig svarta kavajer, vita skjortor och svarta slipsar och Carin och Pattie hade svarta fodral klänningar. Jag log mot dem och än en gång som jag känt flera gånger den senaste tiden, så satt gråten i halsen. Jag gick ned till främsta bänkraden och satte mig på min plats igen som var mellan mamma och Julia. Dem båda tog mina händer när jag satt mig och kramade om mig. Dem båda två grät också och fick min gråt att utvecklas till tårar som rann ned för min kind. Istället för prästen som skulle kommit upp till kistan igen och kört igång en psalm, kom nu istället Scooter och ställde sig vid micken som stod där.
”Hej Allihopa. Mitt namn är Scooter Braun, och jag är en god vän med Taylor, Leos syster. Jag fick aldrig chansen till att träffa Leo, vilket jag är mycket ledsen för. Han verkar ha varit en underbar pojke. Och jag vet att han finns här med sin familj och vakar över er, han är er egna skyddsängel nu. Jag skulle vilja berätta för alla er som är här idag att jag, min fru Carin och min kollega Pattie som sitter där nere har startat en organisation som heter Leo, vi ska samla in och skänka pengar till cancer drabbade barn runt om i världen. Den ska vara till minne av Leo, och försöka hjälpa så många cancerdrabbade barn att kämpa sig igenom denna otroligt starka sjukdom. Taylor är även en stor del i denna organisation, hon är vd och kommer delta mycket i det hela. Jag önskar Leos nära och kära all lycka i framtiden. Tack så mycket!” Scooter vände sig om och gav mig en värmande blick och log. Jag vände mig om mot mamma och hon nickade mot mig. Det var alltså hon som fått hit dem, jag tog hennes hand och kramade om den hårt. När begravningen var över fick jag, mamma och pappa ställa oss längst fram i kyrkan och alla de andra fick komma fram och krama oss eller vad de nu ville säga. Det var väldigt jobbigt, det var så många blandade känslor på en och samma gång att jag inte visste hur jag skulle reagera. Men istället för att se förvirrad ut, stod jag bara där tom och skakade antingen hand eller kramade folk som kom fram till mig. Efter ett tag kom Kenny fram och kramade om mig. När han släppte mig kollade han på mig med ett halvt leende. Han gick vidare till mamma och pappa. Bakom honom dök Justin upp. Han hade också ett halvt leende på läpparna men han såg även en aning bekymrad ut. Han kramade om mig och jag la mina armar om honom slappt. Jag hade knappt någon ork kvar i kroppen och jag ville egentligen bara komma härifrån.
Innan han släppte mig viskade han mig i örat ”You look beautiful today.” När han släppte mig kollade han mig i ögonen och log, jag gav ifrån mig ett litet leende jag också men kollade ned i golvet snabbt och kände att kinderna hettade till. När jag kollade upp stod Pattie framför mig med tårfyllda ögon. Hon kramade mig hastigt och hårt och sa samtidigt ”Ingen ska behöva gå igenom detta, jag beklagar verkligen Taylor.” Hon lät skrovlig på rösten. När hon kollade på mig sen så log hon mot mig och gick vidare. När det inte var någon kvar i kyrkan så kunde vi äntligen gå. Alla skulle vidare hem till oss och dricka kaffe och äta tårta. Men jag klarade inte med mer sorg. Istället halvsprang jag ut från kyrkan och förbi alla som stod utanför och väntade. Jag sprang även förbi Justin och alla de andra utan att ens ge dem en blick. Jag visste inte vart jag skulle, men jag bara sprang och under tiden så kom gråten från ingenstans. Jag hade nog inte gråtit såhär mycket sen dagen jag fick reda på att Leo inte fanns mer. Utan att jag tänkt på det var jag nu vid berget jag och Justin varit på för någon vecka sedan. Jag började gå uppför det och efter en stund var jag uppe på toppen. Det var orange eftermiddagssol och vinden blåste lätt här uppe. Jag gick fram till bergskanten och stod där och kollade ner. Tänk vad enkelt om jag bara hoppat ner härifrån, denna gången finns det ingen som kan hindra mig. ”Taylor, vad gör du?” Jag vände mig om och kände direkt att jag tappade fotfästet och snubblade bakåt. Jag skrek till snabbt innan jag kände en duns i min rygg och smärta som spred sig snabbt i hela kroppen.

Jag vaknade till med ett litet ryck och öppnade ögonen sakta och gnuggade dem för att få bättre syn. Hur länge hade jag sovit egentligen? Jag satte mig upp på bänken och grimaserade åt min ömma kropp. Hur kunde jag ha somnat här? Jag började kolla runt och det hade kommit lite folk som satt sig ned på bänkraderna. Min blick svepte fram och tillbaka, men snabbt stannade den på bänkraden mitt emot min. ”Justin?” Sa jag frågande och fick gnugga mig än en gång i ögonen.
”Jävlar vad du är bra på att sova.” Sa han och log ett jobbigt leende mot mig.
”Men… vad gör du här? Jag såg när flyget… åkte iväg?” Sa jag och fattade ingenting.
”Saken är den att jag och Kenny blev skithungriga, så vi fick boka om vårt flyg. Vi hatar flygplans mat. Sen när vi satt där på en av restaurangerna så ser vi plötsligt dig komma kutandes förbi, så vi fick kasta i oss maten och sen så gick vi hit, men då låg du och sov som en stock, så vi ville inte väcka dig. Men frågan är ju egentligen… vad gör du här?” Sa han och skrattade till.
Det pirrade till i magen av hans fråga, och jag visste nästan inte vad jag skulle svara men jag tog ett djupt andetag och gick och satte mig bredvid honom.
”Innan jag börjar så måste jag ju bara fråga vart Kenny är?” Sa jag och gav honom en frågande blick.
”Han gick iväg för att köpa dricka och tidningar till flygresan.”  Sa han och log.
”Men ofta han bara lämnar dig själv sådär?” Sa jag och än en gång gav jag honom en frågande blick.
”Som du kanske ser så är det inte så jättemycket folk här än, så det är lugnt. Men nu vill jag veta vad du gör här Tay.” Sa han glatt och kollade mig i ögonen.
”Jo… anledningen till att jag är här är typ för att… jag inte vill att du ska åka hem. Allting har blivit helt fel mellan oss på den här resan. Saken är den att jag är rädd Justin, jag är rädd att jag ska bli sårad igen, jag kommer inte palla det. Men under de senaste dagarna har jag tänkt på… oss… och jag har insett att jag i stort har ljugit för mig själv hela tiden. Du får en andra chans på ett villkor…” Sa jag och fick ta ett djupt andetag. Han log ett brett leende och tog min hand.
”Och det villkoret är?” Sa han och skrattade till.
”Att vi inte går för fort fram.” Sa jag och log mot honom.
”Absolut… men det är fan imponerande att du tog dig ända hit för att berätta detta för mig, det trodde jag faktiskt aldrig.” Sa han och skrattade än en gång till och klämde till min hand.
”Jag skulle förmodligen aldrig fått chansen till det annars, eftersom du bara tänkte leava mig.” Sa jag och plutade med underläppen på skojj. Vi blev avbrutna när Kenny kom tillbaka och slängde sig på bänkraden mitt emot oss med ett brett leende. ”Wassssup Tay, inte trodde jag att du skulle vilja följa med oss till Stratford?” Sa han och log brett mot mig.
”Hrm… Kenny… jag tror vi får avboka biljetterna och åka tillbaka till hotellet.” Sa Justin och kollade menande på Kenny som lös upp och gav ifrån sig ett ”ohhhhhh, jag förstår.” och lade till en blinkning med ena ögat. Både jag och Justin blev lite generade och jag fnittrade till.
”Men vi nämner inte att detta har hänt för någon, inte ens mamma… jag hade nämligen tänkt ringa henne när vi hade landat i Stratford, hon hade förmodligen flippat ur att jag åkt utan hennes tillåtelse, men nu kommer vi ju komma tillbaka till hotellet innan dem har vaknat, så vi låtsas som ingenting… okej?” Sa Justin allvarligt men la till ett skratt på slutet. Både jag och Kenny nickade och log.

Dem hade avbokat sina biljetter och vi satt nu i taxin på väg tillbaka till hotellet. Under hela bilresan så hade Justin hållt om min hand och jag var glad att allting nu var löst mellan oss två.
När vi kom fram till hotellet så gick vi tillbaka till våra rum, jag öppnade dörren till mitt och Patties rum sakta och smög in. Jag stängde dörren efter mig så tyst jag kunde och när jag vände mig om tändes en lampa och där stod en förvånad och lite irriterad Pattie. ”Taylor, vart har du varit? Jag har varit så orolig.” Sa hon och kollade irriterat frågande på mig.
”Öhm, eh… ute…” Sa jag och gav ifrån med ett osäkert leende.
”Knappast, jag stod på balkongen och såg dig, Justin och Kenny hoppa ut från en taxi… För det första kan Kenny reglerna och vet att han inte får låta Justin vara ute till klockan halv fem på morgonen, för det andra… varför hade dem sina resväskor med sig?” Hon hade nu kommit lite närmare mig.
”Ehm… jag vill inte vara så… men du får nog prata med Justin istället.” Sa jag nervöst.
Utan att ge mig en blick gick hon förbi mig och ut genom dörren. Jag tog snabbt upp min mobil och smsade Justin – OMFG, din mamma är på väg till ditt och Kennys rum och jag kan lova att hon inte är på humör. ;o – Jag fick inget svar tillbaka och jag hade lagt mig ned i sängen och höll på att somna när Pattie kom tillbaka. ”Taylor, är du vaken?” Sa hon tyst och satte sig ned på sin säng. Jag reste mig upp och kollade på henne. Där satt hon och såg pigg ut. Jag gav henne ett osäkert leende, jag kunde inte se på henne om hon fortfarande var arg eller inte.
”Förlåt för min lilla utskällning innan, eftersom jag inte visste hur det låg till så visste jag heller inte hur jag skulle reagera när du kom in här klockan halv fem på morgonen utan någon direkt förklaring. Men Justin har berättat allt nu, att du åkte efter dem för att säga till dem att dem skulle komma tillbaka eftersom du visste hur orolig och arg jag skulle bli…” Sa hon och log.
Justin hade alltså ljugit ihop en liten egen historia, men det var väl helt okej för min del.
”Precis, men var inte arg på Kenny bara… eftersom han är Justins livvakt så måste han ju följa med Justin vart än han går, så han gjorde bara som han blev tillsagd.” Sa jag och log tillbaka.
”Nejdå, det ska jag inte vara. Jag förstår precis vad du menar. Men bara allting är okej mellan dig och mig, det var inte alls meningen att vara så arg på dig.” Nu var det Pattie som såg lite osäker ut.
”Det är absolut ingen fara. Du är en mamma och mammor har all rätt att bli oroliga.” Sa jag och skrattade till, hon skrattade med mig och lade sig ned under täcket.
”Vi kan ju i alla fall försöka sova i någon timme till innan vi går upp.” Sa hon och gäspade.
”Gärna för min del.” Sa jag och fnittrade till.
Pattie släckte sin sänglampa och min mobil vibrerade till på sängbordet. Det var från Justin – Det är lugnt nu, fick hitta på lite bara. Vi ses imorgon eller ”senare” hehe, sov gott beautiful. – Jag log åt hans sms och lade mobilen på bordet igen och det tog inte lång tid innan jag somnade.

Jag vaknade av att jag hörde folk prata utanför sovrummet. Jag reste mig upp yrvaken från sängen och satte på mig en stor vit t shirt. Jag gick ut från sovrummet och möttes av hela gänget som satt i sofforna och pratade med varandra. Dem allihopa stannade upp och kollade på mig. Jag kände att det hettade till om mina kinder och men egentligen, vad har jag att skämmas för? Istället lättade jag upp den pinsamma stämningen genom att på ett tröttsamt sätt säga ”wasssup?” och de andra i soffan började skratta och skrek wassup tillbaka. Jag gick fram och satte mig på en av soffkanterna bredvid Julia som satt i Ryans knä. Jag mötte Justins blick och blicken var inte vilken blick som helst utan snarare typ ”sovrummet nu?” blick. Jag skrattade till och skakade på huvudet.
”Okej, lyssna nu allihop! Idag ska vi ALLA tillsammans ge oss ut i djungeln på lite äventyr. Vi ska möta upp vår guide klockan tolv vid Amazona skogen. Han ska guida oss runt i djungeln och vi ska även försöka hinna med att bada in en sjö som ligger vid vattenfallet New Jerusalem fall.” Sa Carin bestämt och kollade på oss allihop som satt i sofforna. Alla nickade åt det hon precis sagt och jag kollade på klockan som satt på en av väggarna och den visade på halv tolv. Jag fick lite panik och reste mig upp för att gå in i sovrummet och byta om. ”Taylor, vi ska åka om tio minuter så om du inte vill gå i djungeln i pyjamas så borde du nog skynda dig.” Skrek Ryan och alla började skratta. Jag vände mig om mot honom och gav ifrån mig ett fake skratt och skyndade mig in i sovrummet och slängde på mig min bikini, ett grönt mag linne och ett par svarta shorts. Håret lät jag hänga och jag satte på mina solbrillor och även mina flipflop. Jag gick ut i vardagsrummet och satte mig ned i soffan igen tillsammans med alla. ”Snabb tjej.” Sa Alfredo och blinkade åt mig. Jag himlade med ögonen samtidigt som jag skrattade och virrade på huvudet. Dessa killar alltså.

Att åka till djungeln hade inte tagit lång tid och under bilresan dit så hade vi alla haft allsång i den stora vanen vi åkte i. Chauffören hade satt på All right now med Free och den kunde vi alla såklart, och Ryan, galen som han är… körde lite för mycket allsång och ibland kunde man inte hålla sig för skratt när han fick alldeles för falska toner. Justin hade satt sig bredvid mig och i smyg höll han min hand, men såklart såg Julia det och under hela bilresan hade hon suttit och gett oss båda jobbiga blickar. Jag brydde mig inte om att Julia visste, och egentligen skulle jag inte bry mig om någon annan visste det heller, men eftersom vi bestämt att vi inte skulle gå för fort fram så är det bättre att vi håller tyst om det tills det har blivit lite mer seriösare.

När vi nu var framme och guiden hade mött upp oss, gav vi oss in i djungeln. Jag tyckte nästan det var läskigt, jag tänkte bara på alla ormar, apor, spindlar och andra småkryp som befann sig runt om oss. Guiden hade även berättat på väldigt knakig engelska, att det fanns mycket farliga ormar i djungeln, och det fick ju verkligen inte mig att må något bättre alls. Kenny hade lovat att han skulle gå bredvid mig hela vägen till sjön och när vi hade kommit en bit fick jag även rida på hans rygg eftersom vi sett en orm i en håla inte alls långt ifrån oss. ”Du får säga till när det blir för tungt.” Sa jag och skrattade till. ”Taylor lilla, har du redan glömt att jag är Justins livvakt? Ingenting ska behöva vara för tungt för mig. Och du ska bara veta hur många gånger i veckan jag får bära Justin på ryggen för att han är alldeles för lat och jag kan lova att han väger nog liiiiiite mer än dig.” Sa han och skrattade.
Justin och Alfredo som gick framför oss gick bara och larvade sig hela tiden. Dem skrämde upp varandra mer och mer för varje minut som gick. Dem lurade varandra att det dök upp ormar överallt hela tiden och man kunde inte hålla sig för skratt när dem båda två hoppade till och höll på att ramla när det kom en apa hoppandes framför dem. Den svingade sig mellan alla träden och Kenny och jag skrattade så mycket att vi efteråt fick ta vars ett djupt andetag för att få tillbaka andan.
”Ha-ha, jättekul… Tay, akta så du inte får en spindel i håret, jag menar… dem där grenarna är inte långt ifrån ditt huvud.” Sa Justin och gav mig en bus blick.
”Istället för att påpeka det till mig så borde du nog kolla framför dig så att du inte trampar på den stora tarantellan som är där på marken?” Sa jag och skrattade till samtidigt som jag pekade.
Han skrek till och hoppade bak till mig och Kenny och tog tag i Kennys arm. Både jag och Kenny började asgarva igen och självklart hade jag bara skojat med honom. När han fick reda på det gav han oss en tjurig min. ”Du skrämde fan livet ur mig.” Sa han och pustade ut.

När vi äntligen kom fram till vattenfallet kunde Kenny släppa ned mig från sin rygg och jag gick fram till de andra i gänget. Guiden berättade att detta var den varmaste sjön i St Lucia, det är ungefär 35 grader och det finns bara lite småfisk som lever i den, inget annat läskigt. Tack och lov för det! Vi alla tog av oss våra kläder och hoppade i sjön, det var verkligen jättevarmt. Såklart började vi alla ha vattenkrig och stänkte vatten på varandra hit och dit. Tay, Dan, Alfredo och Kenny hittade en klippa som man kunde hoppa ifrån och från den gjorde dem en massa galna grejor, volter, dykningar osv. Allison, Carin, Mama Jan, Scooter och Pattie hade gått vidare med guiden men dem skulle komma tillbaka om en timme. Julia och Ryan hade bara tagit ett dopp sen hade dem gått upp och satt sig på en klippa för att få lite sol på sig. Justin kom simmandes mot mig med ett brett leende på läpparna. ”Har du kul?” Frågade han glatt.
”Jadå, du också hoppas jag?” Sa jag och skrattade till. Jag kände hans händer på mina höfter, och den beröringen från honom hade jag inte känt sen New York. Det fick mig att rysa och jag fnittrade till lite. ”Klart jag har, men kom jag vill visa dig en sak.” Sa han och tog tag i min hand och drog med mig bort från alla, vi rundade en bergsvägg och snart kunde jag inte höra de andra killarna från gänget som höll på att skrika och skratta så att man nästan blev döv. Där vi var nu var det alldeles tyst och solen lös rakt på sjön, eftersom den inte täcktes för av en massa träd. Det fanns även en bergsvägg där det rann ned ett tunt lager med vatten, det hördes knappt. Justin vände sig om mot mig och log. ”Visst är det fint?” Sa han glatt.
”Hur visste du att det fanns här?” Sa jag och skrattade till.
”Hemlis.” Sa han och gav mig en bus blick.
Jag antog att eftersom han varit i St Lucia innan så har han väl förmodligen varit här också. Han kollade mig i ögonen och gick mot mig. Jag backade och snart stoppades jag av bergsväggen med det rinnande vattnet. Justin satte sina händer mot bergväggen och kollade mig i ögonen.
”Om jag kysser dig nu, går jag för fort fram då?” Sa han och log.
”En skadar väl inte.” Sa jag och skrattade till.
Han skrattade också till och snart nuddade våra läppar varandra. Det blev lite mer än bara en kyss för snart kände jag hans tunga mot min och ingen av oss ville sluta. Vi avbröts när vi hörde Kenny ropa långt bort. ”JUSTIN!” Vi båda två började snabbt simma tillbaka och när vi kom runt bergsväggen pustade Kenny ut. ”Dude, där skrämde ni nästan slag på mig. Försvinn inte så en gång till, snälla.” Sa han och skrattade till lite. Jag simmade bort mot Ryan och Julia som båda satt med jobbigt frågande blickar och halv skratta. ”Äh, lägg av!” Sa jag och skrattade samtidigt som jag klättrade upp från sjön. ”Hade ni det mysigt där borta?” Sa Ryan jobbigt.
”Om du anser att kolla på fiskar är mysigt, så okej.” Sa jag och gav honom en kaxig blick.
Han blev tyst efter det och jag älskade mig själv för att jag är så bra på vita lögner. Justin gick upp till de andra killarna som fortfarande hoppade från den höga klippan. Dem hade nu en tävling om vem som kunde hoppa ”coolast” ned för klippan. Tuffa killar!


Snart kom de andra tillbaka efter sin lilla guidetur och då var det dags för oss alla att åka tillbaka till hotellet. Killarna var helt tysta hela bilresan och halvsov nästan, men det kan man ju förstå, eftersom dem tagit ut all sin energi i sjön. När vi kom tillbaka till hotellet bestämde vi att vi skulle gå och duscha och göra oss iordning och sen träffas nere i restaurangen och ha en gemensam middag.
”Vem ska duscha först?” Sa Pattie med sin ljusa röst.
”Du kan duscha först, jag vill bara lägga mig ned lite innan jag gör mig iordning.” Sa jag och gick in i sovrummet och lade mig på sängen. Pattie gick in i badrummet och jag tog upp min mobil och gick in på twitter. Justin hade uppdaterat – Jungle day with the crew, and tonight it’s common dinner with those I call my family. Let’s call it #theperfectday – Jag såg även att Kenny hade uppdaterat – From now on i’m @TaylorColeman ’s back carrier. Perfect day with the crew. – Jag skrattade till åt det han hade tweetat och jag var ju tvungen att twittra tillbaka – @KennyHamilton can you pick me up before dinner, i don’t want to walk down to the restaurant? – Efter ett tag blev Pattie klar i badrummet så jag gick in och duschade, när jag var klar satte jag på mig en vit virkad klänning, det var broderier av blommor och andra mönster, under den hade jag ett vitt linne för att man inte skulle kunna se igenom. Skorna blev ett par bruna ballerina skor och håret plattade jag bara.

När vi kom ner i restaurangen satt alla där redan och hade beställt in dricka. När jag och Pattie satte oss ned blev alla tysta och de flesta kollade på mig. Scooter harklade sig och jag mötte hans blick. ”Taylor…” Sa han allvarligt och jag blev nästan lite rädd av tonen på hans röst. 
”Idag när jag, Carin, Pattie, Mama Jan och Allison var ute och gick i djungeln kom vi på en ideé och vi hade velat fråga dig vad du tycker om den, för man kan säga att vi gör det här för din skull, och även din bror… Leos. ” Han lät fortfarande allvarlig men hans ton hade tonats ner lite. 
Så fort han nämnde Leos namn stannade mitt hjärta till för någon sekund och jag fick nästan svårt att andas kändes det som. Det hade gått några dagar nu när jag inte tänkt på Leo alls. 
”Vi hade tänkt starta en organisation som ska samla in pengar och sedan skänka dem till cancer drabbade barn. Vi hade tänkt att den skulle heta Leo, men vi ville prata med dig innan vi bestämde något.” Han lät lite osäker på rösten och han var nog rädd över vad jag skulle svara. 
”Det är jättefint att ni vill göra något sådant, och jag blir jätteglad för det. Finns det någon chans att jag kanske skulle kunna få vara med i själva organisationen?” Sa jag och log.
”Absolut, vi hade nästan hoppats på att du skulle fråga.” Sa Scooter och nu lade han till ett smile. 
Tanken på att dem verkligen tänkte på mig och på Leo fick mig att bli alldeles rörd. Jag kände hur gråten satt i halsen och för att inte göra stämningen låg, så reste jag mig upp. 
”Ursäkta mig.” Sa jag och gick fort iväg ut genom en stor skjutdörr och ut till poolen. 

Jag kom ut och satte mig ned på en av solstolarna. Jag lät tårarna rinna ned för min kind och jag kunde inte sluta gråta. Det var ett tag sedan jag faktiskt grät vid tanken av Leo. Jag saknade honom så mycket och jag önskade att han kunde ha varit här med mig nu och upplevt allt detta med mig. Men jag uppskattade verkligen det Scooter och de andra tänkte göra för hans och min skull.
Jag kände plötsligt en hand på min axel och jag vände mig bak. Justin satte sig mitt emot mig och kollade på mig med en bekymrad blick. ”Snälla, gråt inte.” Sa han och torkade bort en tår från min kind.
”Jag vet, jag borde inte gråta. Men jag saknar honom så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen.” Sa jag och lät skrovlig på rösten av all gråt.
”Och han saknar dig lika mycket, men han finns med dig varje dag och han får uppleva allt du upplever. Och han är jätteglad för att du är glad och har roligt istället för att stänga in dig själv och deppa.” Sa han och tog min hand och kramade om den hårt.
”Men allt hade bara varit så himla mycket lättare om han hade levt. Jag kan inte föreställa mig att han sitter här bredvid mig just nu, det går bara inte.” Sa jag och grät fortfarande, men nu lite mer.
”Jag lovar dig, han finns här alltid. Och om han inte gör det, så finns han i ditt hjärta.” Sa han och satte sin hand på sitt hjärta och log. Jag log tillbaka mot honom och böjde mig fram och kysste honom. ”Tack för att du finns.” Sa jag och skrattade till samtidigt som jag torkade bort tårarna.
”Tvivla aldrig på det.” Sa han och log.

Det har gått två dagar sedan min och Justins lilla diskussion. Vi har knappt pratat med varandra, och om vi har gjort det så har det varit för att dem andra inte ska börja undra någonting. Men såklart har Kenny märkt det, och kom direkt till mig och frågade vad som hade hänt, och jag visste att han skulle märka på mig om jag ljög så det var lika bra att berätta sanningen, men jag uteslöt sex delen. Han sa att antingen skulle jag följa mitt hjärta och ge Justin en andra chans eller så skulle vi förbli vänner, eller till och med kanske inte vara vänner alls. Han hade varit med om detta tidigare med Justin, det brukade inte sluta så bra om tjejen han var kär i bara ville vara vän med honom.
Så dessa två dagarna har jag bara ägnat åt att tänka på allting. Det har känts jobbigt att inte ha kunnat prata med Justin som vanligt. Han har ju inte direkt varit på humör för det. Varje gång jag försökt få kontakt med honom så har han antingen gett mig ett halvt leende, eller så har han ignorerat mig totalt. Ingen annan förutom Kenny verkar ha märkt spänningen mellan oss, inte ens Pattie. Trots att hon och jag bor i samma rum så pratar vi inte så värst mycket. Hon och de andra äldre åker ut på utflykter och hon går upp så tidigt, så när jag vaknar så är hon oftast redan nere på stranden. Det känns lite tråkigt, eftersom jag verkligen har velat lära känna henne lite bättre. Men vi har ju fem dagar kvar av resan, så jag hoppas det kommer någon stund då hon och jag kan prata lite mer. Och jag hoppas även att det kan lösa sig mellan mig och Justin. Jag vill verkligen inte att det ska sluta såhär mellan oss… jag vet inte vad jag vill ännu. Allt är så himla svårt. Saken är ju den fortfarande, att jag inte vet om jag kan lita på honom igen, men som Kenny sa, antingen så följer jag mitt hjärta och ger honom en andra chans eller så kanske det slutar med att vi åker härifrån som ovänner. Vilket jag gärna inte föredrar. OH, varför ska allting vara så himla svårt, varför ska Justin vara så svår? Jag antar att han tycker samma om mig, för jag börjar nästan tycka att jag själv är lite förvirrande. Han vet nog inte riktigt vart han har mig.

Det var mitt på natten, klockan var typ tre. Jag vaknade hastigt av att någon ryste om mig i sängen, och när min blick vant sig vid det mörka rummet så såg jag att Julia stod bredvid min säng och kollade på mig. ”Vad gör du här?” Sa jag tyst, eftersom att Pattie sov i sängen bredvid.
”Kom.” Sa hon och drog upp mig ur sängen, hon drog med mig ut på balkongen och satte sig ned.
”Julia, vad är det? Klockan är typ… tre.” Sa jag och gnuggade mig i ögonen.
”Okej… Kenny har berättat allt om dig och Justin.” Sa hon allvarligt.
”O…kej? Du drar upp mig klockan tre på natten…för att säga det?” Sa jag frågande.
”Inte riktigt… saken är den att…” Sa hon och suckade.
”Saken är den att? Julia, vad är det?” Sa jag fortfarande lika frågande.
”Kenny och Justin är på flygplatsen… dem ska flyga hem till Stratford. Justin klarade inte av att vara här längre, med allt som hänt mellan er och så, han tyckte det kändes bättre att åka hem till sin mormor och morfar istället.” Sa hon snabbt. Jag ryckte nästan till när hon berättade det och tankarna snurrade runt i mitt huvud. Justin var verkligen på väg härifrån, och det kändes nästan som att vi aldrig skulle träffas igen. Jag fick en klump i magen och var tvungen att sätta mig ner.
”Tay… man ser på långa vägar att du gillar Justin och man ser ännu tydligare att han gillar dig. Du är bara rädd för att släppa in honom igen, men om jag ska vara ärlig tror jag inte att han kommer göra om samma misstag som han gjorde förra gången. Han menar verkligen allvar denna gången. Låt honom inte få åka iväg innan du har fått säga vad du känner.” Sa hon allvarligt och tog min hand.
Jag suckade och kollade ned på våra händer som höll om varandra.
”Det är för sent att åka till flygplatsen nu ändå.” Sa jag med ytterligare en suck.
”Det tror jag inte, dem åkte för en halv timme sedan. Du kan hinna.” Sa hon och lät glad.
Jag reste mig upp snabbt och gick in på rummet så tyst jag kunde. Jag rotade åt mig ett par ljusa jeans shorts och ett pösigt vitt linne och ett par bruna flipflop. Jag gick mot dörren och Julia följde efter mig. ”Vill du att jag ska följa med?” Sa hon och kollade på mig frågande.
”Jag borde nog åka själv.” Sa jag och kramade om henne.
”Var försiktig bara.” Sa hon och skrattade till.
Jag gick ner genom receptionen och ut på gatan. Det var tyst och nästan helt folktomt. Det var ingen helgdag så det var inte så mycket folk som var ute och festade heller. Inte en enda taxi bil syntes till. Jag suckade och tänkte vända tillbaka in mot hotellet eftersom detta verkade hopplöst men så kom jag på att det bara tog fem minuter att ta sig ned till stan, så jag började springa och efter ett tag var jag där. Jag såg att skylten till Javiers brors klubb var tänd och det hördes som att det var folk där inne. Jag gick in och hoppades på att Javier kanske skulle vara där. Och till min förvåning så var han faktiskt det. Han sken upp i ett leende när han såg mig och gick fram och gav mig en kram. ”Javier, jag behöver din hjälp.” Sa jag snabbt och andfått.
”Absolut, vad kan jag hjälpa dig med?” Sa han och log.
”Har du bil? I så fall måste du köra mig till flygplatsen.” Sa jag och smålog men stressat.
Han kollade på mig frågande men började sedan skratta ”Kom med här.” Sa han och tog sin hand på min rygg och förde mig ut från klubben. Vi gick runt en stenmur och där stod en svart pickup. Han öppnade bildörren till mig och jag hoppade in. Han satte sig i förarsätet och satte igång bilen. Vi körde ut på vägen och iväg mot flygplatsen. ”Så… berätta nu, varför vill du till flygplatsen klockan tre på natten?” Han kollade på mig med en frågande blick och skrattade till.
”Jag ska försöka stoppa en kille från att åka härifrån…” Sa jag osäkert.
”Justin?” Sa han och log. Jag nickade mot honom och kollade ut genom fönstret på min sida.
”Jag visste att jag aldrig skulle ha en chans mot den killen.” Sa han och skrattade till.
”Syns det så tydligt att jag gillar honom?” Sa jag osäkert.
”Det kan man väl säga… och på det sättet han kollar på dig, så lovar jag att den killen skulle göra vad som helst för dig.” Sa han och log ett lätt leende mot mig. Jag log tillbaka mot honom och vi satt tysta resten av bilresan som inte tog så lång tid. Efter kanske en kvart stannade Javier bilen utan för entrén till flygplatsen. Jag vände mig mot honom och log. Jag böjde mig fram och kysste honom på kinden.
”Jag kan inte tacka dig nog för detta, det var alldeles för snällt.” Jag smekte min hand på hans kind.
”Även jag skulle kunna göra vad som helst för dig Taylor. Gå nu, så att han inte hinner åka.” Sa han och smekte min arm. Jag log ännu en gång mot honom och hoppade ut ur bilen. Jag sprang in på flygplatsen och jag visste egentligen inte vart jag skulle börja leta någonstans. Men att kolla på avgångs monitorn var kanske en bra början. Flyget till Kanada skulle gå om tre kvart. Aldrig att jag skulle hinna leta upp Justin och Kenny på den korta stunden. Gate numret hade inte ens kommit upp än. Men jag sprang bort mot säkerhetskontrollen. När dem bad mig att visa min biljett så blev jag nervös. ”Jag har ingen.” Sa jag osäkert och kollade på den tjocka gråhåriga gubben som stod framför mig med en allvarlig blick. ”Tyvärr, då får du inte komma igenom.” Sa han menande.
”Men sir… snälla, jag måste liksom…typ…det. Du förstår inte, jag måste stoppa någon från att åka härifrån.” Sa jag bekymrat och stampade nästan med mina fötter i golvet.
”Tyvärr, regler är regler.” Sa han och skakade på huvudet.
”Sir… har du fru och barn?” Sa jag frågande.
”Ja, det har jag. Men det står folk i kön så jag har inte riktigt tid att prata om detta just nu.” Sa han och försökte putta mig åt sidan men jag försökte hålla mig kvar så gott det gick.
”Men om dem skulle åka iväg och du hade något jätteviktigt att säga dem men som du glömt att säga… skulle du inte försöka göra allt då för att bara få en liten chans att få göra det?” Sa jag frågande.
Kön bakom mig hade tystnat och alla stod och lyssnade på vårt samtal.
”Jo, men nu handlar detta inte om min fru och mina barn. Kan du flytta på dig så att resten av kön kan komma förbi?” Sa han nu lite argt.
”Men släpp bara in henne, hon kommer ju ändå aldrig ge sig!” Sa en kvinna längre bak i kön med en rätt så irriterande ton på rösten. De andra i kön nickade instämmande och jag log. Säkerhetsvakten suckade och nickade att jag skulle gå vidare. Jag log och hoppade till och jag sprang igenom kontrollen. Jag hade ingen aning om vart Kenny och Justin kunde befinna sig så jag snurrade mest runt i alla gångar som fanns. När jag till slut hittade ytterligare en avgångs monitor så hade gate numret kommit upp men det stod även att det var boarding nu. Jag började springa, det var långt till gate nummer 78B. Men jag sprang så fort jag kunde och folk jag sprang förbi vände sig om för att kolla efter mig när jag sprang som en galning. Jag kom fram till gate 78B men där var helt folktomt, förutom tjejen som stod bakom biljett disken. ”Går det här flyget till Kanada?” Sa jag andfått. ”Mm.” Sa hon och nonchalerade mig totalt genom att kolla ned på en datorskärm.
”Men… finns det någon chans att du kan stoppa planet från att lämna gaten, det sitter en person på planet som jag måste prata med!” Sa jag stressat.
Hon kollade upp på mig med ena ögonbrynet höjt. Hon skrattade till.
”Tyvärr, det är inte jag som bestämmer det. Eftersom alla har kommit som ska flyga med detta flygplanet så kan jag inte göra något för att stoppa dem.” Sa hon och lät fake bekymrad. Hon stängde av datorn och tog sina nycklar och började gå därifrån. Gud vad jag inte tycker om personalen på denna flygplatsen.

Det var helt folktomt här, inte en enda människa syntes till. Jag suckade till och jag gick mot det extremt stora fönstret som var precis bredvid gaten. Jag kollade ut på flygplanet som lämnat gaten och var på väg ut mot avgångsbanan. Jag kände gråten stiga i halsen och jag orkade inte hålla inne tårarna som nu rann nedför min kind en efter en. Jag gick med tunga steg mot de långa bänkraderna som var fodrade med ett obehagligt blått tyg. Jag hade ingen ork till att gå tillbaka hela vägen, så istället lade jag mig ned på den ena bänkraden och slöt mina ögon och försökte lugna tårarna som fortfarande rann ned för kinderna. Det var inte riktigt meningen att jag skulle somna där.

Jag gick upp före Pattie idag, jag tror klockan kan ha varit åtta. Varför vaknar jag så tidigt nu för tiden? Innan kunde jag sova till två på dagen utan att ens känna skuldkänslor för att jag sovit bort hela dagen. Men det är ju inte något negativt med att gå upp tidigt av sig själv. Det hade varit en annan sak om någon väckt mig så tidigt och tvingat mig upp. Jag orkade inte ligga kvar i sängen och vänta på att Pattie skulle vakna så istället tog jag på mig min bikini och en vit strandklänning med broderier på. Jag lät mitt hår hänga rakt och satte på mig en stråhatt. Jag gick ned till stranden och solen hade precis börjat komma upp. Det var redan varmt nog för att sätta sig ned i sanden och bara njuta av vågornas ljud och fåglarna som kvittrade. Jag andades in den friska luften och tänkte på hur mycket jag älskade att vara här. Men hela tiden dyker tankar om Leo upp i huvudet, ibland bra, ibland dåliga. Jag försöker att hålla mig till de bra, men ibland dominerar de dåliga. Ibland önskar jag att det var jag som dog, bara för att jag fått leva mitt liv längre än vad han fick. Men jag får försöka intala mig själv att dem tankarna inte är bra, ibland funkar det, ibland inte.

Jag satt på stranden och jag hade riktat in mig på en kille som var ute och surfade. Jag hade inte märkt att han gått ut i havet, men jag märkte definitivt att han snart var på väg upp från havet mot mig. När han började närma sig såg jag att det var Javier som var på väg mot mig. Jag log mot honom och jag fick det underbara leendet tillbaka, vilket fick mig att bli alldeles varm inombords.
”Inte trodde jag att du skulle vara uppe såhär tidigt.” Sa han och satte sig ned bredvid mig lite andfådd. Han drog sin hand genom sitt blöta hår och torkade bort vattnet i sitt ansikte.
”Jag kunde inte sova, så vad är bättre än att sätta sig på stranden då?” Sa jag och skrattade till.
”Sant, jag brukar faktiskt alltid ge mig ut på havet och surfa på morgonen innan jag ska till jobbet.” Sa han och kollade på mig med ett leende som gjorde att jag halvt smälte.
”Men… vänta… fyller inte du år idag?” Sa jag tveksamt och var säker på att det var idag.
Han sken upp i ett brett leende och nickade glatt.
”Jag trodde aldrig du skulle komma ihåg det, men du har alldeles rätt.” Sa han glatt.
Jag skrattade till och böjde mig fram mot honom för att ge honom en snabb kram.
”Grattis!” Sa jag glatt.
”Jag och mina polare ska fira mig på min systers pojkväns klubb ikväll, du borde komma och göra oss sällskap, det kommer bli wild!” Sa han glatt och satte sin hand på min axel.
”Nja, jag vet inte… jag tror inte någon av dem jag är här med kommer vilja följa med, och jag kommer aldrig få gå ut själv.” Sa jag halvt bekymrat och kollade ned i sanden.
Varför skulle dem inte låta mig gå ut själv egentligen? Dem bestämmer ju knappast över mig, och om någon vill följa med mig så får dem gärna göra det. Enda sen vi kom hit har vi bara varit instängda på hotellområdet och bara tagit det lugnt. För en gångs skull ville jag komma ut och ha lite kul. Jag hoppas att Julia vill följa med i alla fall.
”Kom igen, om du inte får… kan du ju alltid smyga ut?” Sa han och blinkade med ena ögat mot mig.
”Det ordnar sig, men vart ligger klubben?” Sa jag glatt och kollade på honom.
”Det ligger nere i stan, det tar kanske fem minuter att gå härifrån dit. Den heter No.3, den är inte så svår att hitta, det hänger en stor röd lysande skyllt utanför. Men… jag måste till jobbet nu, men jag hoppas att du kommer ikväll.” Sa han och reste sig upp och samtidigt blinkade han mot mig och log sitt vackra leende. Jag kollade på honom en stund innan jag svarade.
”I’ll be there.” Sa jag och skrattade till.
Han vinkade till mig och sprang mot ett hotell längre bort. Jag kunde inte sluta kolla på hans extremt vältränade rygg men kom på mig själv med att verkligen stirra ut honom. Så jag skakade på huvudet och började skratta åt mig själv. Nu måste väl ändå alla ha vaknat, jag har ju nästan suttit här nere i en timme, Pattie måste i alla fall ha vaknat.

Jag skulle precis vända mig om och gå upp mot hotellet då jag blev skrämd av Julia som hoppade fram från en buske.
”Din jävel, du skrämde livet ur mig.” Sa jag och försökte få tillbaka min tappade anda.
”Haha, där fick jag dig allt.” Sa hon och stod och skrattade sitt pipiga skratt.
”Vad gör du här? Är du inte med Ryan?” Sa jag frågande men skrattade lite jag också.
”Nope, jag kom på att jag inte ägnat så mycket tid tillsammans med min bästa vän den senaste tiden, så jag ställde klockan och tänkte gå och väcka dig, men Pattie sa att hon sett dig här på stranden från balkongen så jag gick ner hit men såg att du satt med den hottien, vem är han förresten? Ni snackade ju precis som att ni känt varandra ett bra tag?” Hon gav mig en jobbigt frågande blick.
”Äh, jag träffade honom på bryggan här om dagen, jag är förresten bjuden till en klubb ikväll där han och hans vänner ska fira hans födelsedag. Är du på att sticka dit?” Sa jag och log mot henne.
”Oh, jag hoppades att du skulle fråga. Jag har känt mig lite för instängd de senaste dagarna, så lite party skadar absolut inte. Jag tror även Ryan kommer vilja följa med, vi kan ju lika gärna fråga alla andra också?” Sa hon och lät otroligt glad för en gångs skull, med tanke på omständigheterna.
”Absolut. Men först tycker jag vi ska avnjuta denna dagen på stranden.” Sa jag och kramade om henne. Vi stod där ett tag och vi behövde inte säga någonting, vi båda förstod att vi fanns här för varandra no matter what.

Dagen hade varit extremt bra, alla hade varit på ett strålande humör och vädret hade varit på topp. Jag hade för ovanlighetens skull tagit två dopp, ett tillsammans med Pattie och ett med Justin och de andra killarna. Dem var imponerade, vilket dem borde vara eftersom det inte händer ofta att jag badar. Jag och Julia hade även tagit upp idén om att vi alla skulle gå ut till klubben, men såklart ville inte de ”gamla” som vi kallade dem, följa med. Vilket var: Pattie, Mama Jan, Allison, Scooter och Carin. Dem är absolut inte gamla, men eftersom dem var så tråkiga och bara ville stanna på hotellet så fick dem det nya smeknamnet av oss alla andra som var hur taggade som helst på att dra ut. Pattie hade genast blivit nervös och började tänka på alla saker som skulle kunna hända med Justin på klubben, men Kenny och de andra killarna hade lovat att se efter honom noggrant. Det jag och Julia inte nämnt ännu var Javiers födelsedags firande. Jag hade sagt till Julia att det nog inte var en så bra idé. De flesta skulle nog bangat då och vi ville ju ha så många som möjligt med oss.
”Ni är så duktiga ni brudar, som fixar ihop sånt här.” Sa Ryan samtidigt som han trängde sig mellan mig och Julia och lade vars en arm om oss och skakade om oss. Vi skrattade till båda två.
”Visst är vi, vi kommer vara ännu duktigare när vi super dig under bordet också.” Sa Jag och gav Ryan en jobbigt busig blick som han skrattade bort.
”Phft, dröm vidare! Synd för dig att du bara är 17, annars hade jag supit dig under bordet kan jag lova.” Sa han och kollade på mig och log.
”Det har ju inte stoppat dig förr, att låta mig dricka då alltså… dessutom tror jag inte dem har samma regler för åldern på alkohol här.” Sa jag och log tillbaka fast lite kaxigt.
”Du har en poäng, vi får väl helt enkelt se och sen får vi avgöra hur kvällen kommer sluta för oss båda.” Sa han och klappade mig på ryggen samtidigt som han reste sig upp.
”Vi får väl se.” Sa jag och skrattade till och lade mig ned på min solsäng.

Kvällen hade kommit och jag hade precis kommit ut ur duschen och stod nu och försökte välja vad jag skulle ha på mig. Jag valde till slut ett par vita höga shorts till mina brunbrända ben, till det valde jag ett grönt glansigt linne som jag stoppade innanför shortsen, till det tog jag ett par blåa mockapumps. Håret lät jag bara hänga ner lite smålockit och i mittbena. När jag var klar gick jag och knackade på hos Justin och Kenny för att se om dem var klara och när Justin öppnade dörren stod han där förstenad med halv öppen mun. ”Justin, stäng munnen.” Sa jag och skrattade samtidigt som jag satte min hand på hans haka och tryckte ihop hans läppar. Han vaknade upp ur sin paralys och skrattade till generat.
”Är ni klara?” Sa jag och kollade på Justins bara överkropp och som svar fick jag ett skak på huvudet från honom. Jag skrattade till och gick förbi honom in i rummet. Kenny låg färdig på sängen och kollade på tv. ”Wassup?” Hörde jag Kenny säga från sängen, jag vände mig om och log och satte mig ned på sängen. ”Är du taggad?” Sa jag och skrattade till.
”Vem är inte? Det har varit lite segt att vara kvar på rummet de senaste dagarna. Det är på tiden att vi kommer ut och rör på oss.” Sa Kenny mörkt och reste sig upp från sängen och gick bort och sprutade lite parfym på sig.
”Precis vad jag också tänkte.” Sa jag och log.
”Fellas, jag är klar nu… let’s go.” Sa Justin när han kom in i rummet och han gick bort till mig och satte sin hand på min rygg för att trycka mig upp från sängen. När jag hade rest mig upp gick vi ut ur rummet och ut i hotellkorridoren. Jag kände en svag men väldigt väldoftande doft av parfym, jag antar att det kom från Justin eftersom han gick bredvid mig. Jag kunde inte rå för att böja huvudet lite mer åt hans håll bara för att känna av lukten ännu mer, men såklart skulle ha märka mig och kollade på mig med en frågande blick samtidigt som han skrattade till.
”Vad gör du knäppis?” Sa han och la armen om mig.
”Va? Inget…” Sa jag och kollade bort och försökte hålla mig för skratt.
Vi kom ner i hotellreceptionen där de andra satt och väntade, vilket var: Julia, Ryan, Dan, Tay och Alfredo. Jag kände att jag fick en del blickar när jag kom ner, jag antar att ingen av dem är vana att se mig lite uppklädd för en gångs skull. De senaste dagarna har mina klädval varit en aning mörka och dystra. Alla log breda leenden mot oss när vi kom fram till dem och jag kunde känna doften av alkohol. Ryan såg redan en aning berusad ut och jag undrade hur det skulle gå för honom att supa ner mig ikväll när han själv skulle bli nersupen låååååångt under bordet.

Vi gick ut på gatan utanför hotellet och än så länge var det lugnt med paparazzis och fans. Dan berättade på vägen att St Lucia är en av de ställena i världen där Justin faktiskt inte har så många fans. Det är en av anledningarna till att dem ofta åker hit när dem ska på semester. Men visst finns det några enstaka men dem brukar oftast vara för blyga för att komma fram till dem. Det kändes så tyspiskt… för när jag precis pratat med Dan om paparazzis och fans så såg vi plötsligt hur det började blixtra på andra sidan gatan, där stod det en man med en kamera i högsta hugg och tryckte av bild efter bild. Det fick mig att känna ett stort obehag, vad skulle tidningarna börja skriva om dem såg mig på bild tillsammans med Justin, det hade redan stått i tidningen om Ryan och Julia, men eftersom dem var ett offentligt par brydde dem sig inte speciellt mycket om tidningarna. Men jag å andra sidan som inte är någons flickvän här… det kan börja spekuleras en himla massa, om vems flickvän jag är. 
Jag kände en hand på min axel och såg att Tay nu gick bredvid mig med ett stort leende på läpparna. ”Bry dig inte om kameramannen, dem brukar vara väldigt lätta att ignorera, eller det funkar för mig i alla fall.” Sa han och skrattade till samtidigt som han klappade mig på axeln.
”Jag ska försöka.” Sa jag och log och suckade till lite. 

Vi kom till slut fram till klubben och utanför hängde den stora röd lysande skylten. Musiken dunkade ända ut på gatan och det såg ut att vara hyfsat med folk där inne, inte för mycket och inte för lite heller. Plötsligt såg jag Javier komma gåendes ut från klubben med en cigarett i munnen, han fick syn på mig och sken upp i ett stort leende. Han slängde ifrån sig cigaretten och gick fram till mig och kramade om mig hårt. ”Du kom!” Sa han glatt och skrattade till.
Jag kollade runt på gänget som kollade frågande på mig och jag gav ifrån mig ett oskyldigt leende. Jag såg att Justin inte var så nöjd med det, men det var någonting jag fick ta med honom imorgon. Nu var jag här för att ha kul. ”Varför skulle jag inte?” Sa jag glatt och skrattade till.
Vi alla gick in och Javier visade oss ett bord. Han hade även lagt märke till Justin och hälsat på honom. Han hälsade även på de andra i gänget och dem hälsade glatt tillbaka. Snart kom Javier in med en bricka, det stod minst 30 shots på den och vi alla blev en aning chockade. Men innan jag hann reagera så hade Ryan redan svept två stycken. Jag skrattade åt hur galen han var och tog upp en jag också och skålade med Javier som också tagit en. ”Grattis på födelsedagen igen!” Skrek jag och svepte min shot. Jag tror aldrig jag varit med om någon godare shot, den hade smaken av jordgubb och smakade nästan ingen sprit alls. Det skulle bli lätt att få mig full ikväll, vilket jag inte strävade efter direkt. Jag tog en till, och jag såg att Justin också hade velat ta en men Kenny hade lovat Pattie att hålla koll på honom så att han inte drack någonting ikväll. Jag tyckte synd om honom och skrek plötsligt ”Kenny, kolla han där borta som liknar dig.” Jag pekade åt något random håll och Kenny vände sig direkt dit, jag såg Justins busblick och han svepte snabbt en shot. Ingen annan hade heller verkat lägga märke till Justins shot och det gjorde oss båda lättade.

Kvällen fortsatte och snart hade vi allihopa fått i oss en del dricka, förutom Kenny och Justin. Men dem såg faktiskt inte ut att ha tråkigt för det. Vi alla satt och skrattade och pratade tillsammans. Snart kom Javier till oss igen och han böjde sig ner mot mig och viskade i mitt öra. ”Får jag lov?” Jag blev lite generad av frågan och satte handen för min mun lite diskret och flinade till. Han sträckte fram sin hand mot mig och jag tog tag i den och reste mig upp. Det kändes verkligen att jag suttit ner under hela tiden som vi druckit för när jag reste mig upp kände jag hur det snurrade till lite i huvudet. Jag vände mig om och gjorde en chockad blick mot Julia som också såg en aning chockad ut men även väldigt exalterad. Min blick gled över till Justin som såg en aning fundersam ut, men jag brydde mig inte speciellt mycket för tillfället utan vände mig om mot Javier som nu stod vänd mot mig. Låten som spelades hade jag aldrig hört tidigare, det var någon spansk låt och det var många som stod och dansade runt om oss. De flesta dansade som oss, två och två och de flesta var även väldigt duktiga på att dansa. Jag tänkte mig själv hur jag såg ut här bland alla dessa duktiga dansarna och hoppades att jag inte skulle skämma ut mig själv. Javier tog båda mina händer och förde mig närmare hans kropp. Snart möttes våra pannor och vi båda två flinade till. Han snurra runt mig och snart höll han sin hand på min korsrygg och böjde mig ner mot golvet. Jag kom efter ett tag in i hela dansandet och kände mig snart som en av alla de som dansade. Snart kände jag att dansen blev lite för intim mellan mig och Javier, men såklart ska alkoholen alltid ta över och gjorde att jag inte brydde mig för tillfället. Jag kände Javiers hand på baksidan av mitt lår och snart drog han upp mitt ena ben mot hans höft. Jag höll mina händer om hans nacke och våra blickar möttes hela tiden. Varje gång skrattade vi båda till och jag kunde känna attraktionen, men till slut innan det hann leda till något annat lyckades jag sätta en spärr och kysste han på kinden och log. ”Tack för dansen.” Sa jag innan jag vände mig om och gick bort mot bordet, där nu bara Justin och Kenny satt. Jag satte mig ned med ett stort leende på läpparna och kollade på Justin som såg ut att stirra på Javier.
”Vart är dem andra?” Sa jag och kollade på Kenny.
”Dem gick till baren, det var en kille som kom hit och sa att dem skulle köra något ölrace, och vem tackar nej till det egentligen?” Sa han och skrattade till.
”Tydligen ni två?” Sa jag och kollade frågande på Justin som såg en aning uttråkad ut.
”Jag har ett jobb att sköta och Justin får inte dricka av Pattie.” Sa han och gav Justin ett hånleende.
”Kenny, kan vi inte dra hem… jag är sjukt less på detta stället.” Sa Justin små surt.
”Absolut, whatever you say.” Sa han och såg förvånat på Justin som nu reste sig upp.
Jag själv började också känna mig lite trött, dansen hade fått mina fötter att värka och jag kunde tänka mig att dem andra inte skulle dra hem förrän senare, eftersom dem nu fick i sig ännu mer dricka. Javier hade jag inte sett vart han tog vägen efter dansen men han syntes inte till någonstans i lokalen, sen kände jag mig lite dum mot Justin som dansat med Javier mitt framför hans ögon, när jag egentligen visste hur han kände för mig. Och om vi gick hem före alla andra kanske vi skulle kunna få lite tid att prata utan att någon störde oss.
”Vänta… jag följer med.” Sa jag och reste mig upp och gick fram till Kenny och Justin som stannat.
”Säker på att Javier vill att du drar?” Sa Justin och blinkade jobbigt mot mig.
”Han bestämmer väl inte om jag ska stanna eller inte?” Sa jag frågande.
”Nänä, jag bara tänkte… äh skitsamma.” Sa han och vände sig om och började gå mot utgången.
Jag brydde mig inte om att fråga vad han tänkt säga, han betedde sig bara väldigt barnsligt för tillfället. Och under promenaden hem hade vi alla tre gått tysta.
”Justin, kan du och jag gå och prata vid poolen?” Sa jag när vi kommit fram till hotellet.
”Mjo, visst.” Sa han och började gå mot poolen.
”Jag går upp på rummet.” Hörde vi Kenny säga bakom oss. Jag vände mig om och gjorde tummen upp mot honom och log, han log tillbaka och gick iväg.
Vi kom fram till poolen och satte oss ned på vars en solstol.
”Vad är det med dig ikväll?” Frågade jag Justin så fort vi satt oss ned och han kollade upp på mig.
”Ingenting, vaddå då?” Sa han och kollade på mig förvånat, men jag kunde se på långa vägar att han ljög. Jag hade varit med innan om när han ljugit för antingen sin mamma eller Kenny, och då höjde han alltid på sina ögonbryn och försökte spänna ansiktet för att inte visa hur han kände.
”Du har varit helt spänd hela kvällen, du har knappt sagt någonting och du har knappt kollat på mig när jag försökt prata med dig…” Sa jag fortfarande frågande.
”Det har inte varit meningen isåfall, jag har snarare försökt att kolla på dig så mycket det går under kvällen, du är otroligt vacker ikväll ska jag säga.” Sa han och kollade mig djupt i ögonen.
Jag blev såklart generad som alltid och skrattade till lite och kollade ned i marken.
”Men något måste det ha varit, jag har aldrig sett dig så nere som du var ikväll.” Sa jag och blev allvarlig igen, våra blickar möttes åter och han såg nästan lite sur ut nu.
”Det gör bara ont att se dig dansa med någon annan, jag är fortfarande sjukt ledsen för det jag gjorde mot dig och vill att vi ska vara mer än vänner, men eftersom att du inte vill detsamma så kan jag inte göra så mycket mer än att sitta och kolla på när han där Javier kladdar på dig. Han förtjänar inte dig.” Sa Justin och nu lät han arg men ändå bekymrad. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på det han just sagt. Visst, jag visste att han ville mer än vänner, det hade jag märkt sen dagen då han hoppade ut ur bilen och bad om förlåtelse. Men att han var avundsjuk på att jag dansade med en annan kille, trodde jag faktiskt aldrig. Jag fick dåligt samvete och tog hans hand i min.
”Justin… jag vet inte vad jag ska säga. Jag måste bara få mer tid att tänka.” Sa jag med en suck och släppte hans hand och reste mig upp och började gå mot hotell entrén. Justin satt fortfarande kvar och när jag kom upp på hotellrummet sov Pattie. Jag smög fram till balkongdörren och öppnade den sakta, när jag kom ut på balkongen såg jag att Justin fortfarande satt kvar vid poolen. Jag undrade vad han tänkte på just nu och kände mig nästan lite dum som gjorde det så svårt för honom. Men en sak som jag kom på att jag glömt säga till honom var att jag inte var ute efter att få Javier. Honom såg jag bara som en vän, som var väldigt attraktiv, men som jag aldrig skulle kunna tänka mig som min pojkvän. Jag tog upp min mobil och skulle smsa Justin, men istället hade jag fått en note om att han uppdaterat sin twitter. Jag tryckte in och såg att han skrivit – Can you tell me once again, how we’re gonna be just friends? – Lite ovanligt för att vara honom, jag menar, han brukar inte vara den som skriver ut tweets som är privata. Men genom det här förstod jag att han förmodligen var en aning förvirrad. Men jag fick ta det med honom imorgon, och om jag inte gjorde det då så hade vi en och en halv vecka på oss att reda ut det. Jag vill ha Justin, men jag är rädd att han kommer göra likadant mot mig som han gjorde förra gången. Jag vill att han ska förstå att jag är rädd.

Jag vaknade tidigt. Jag och Pattie sover i samma rum men i vars en säng. Jag vände mig mot hennes säng och såg att den var tom, jag kollade på klockan på mobilen och såg att den bara var nio på morgonen. Jag gav ifrån mig en tung suck och reste mig ur sängen. Jag gick ut ur sovrummet och såg att balkongdörren var öppen. Solen sken redan och värmen strömmade in i rummet. Jag gick ut och möttes av Pattie som satt framför sin bärbara dator. ”God morgon, har du sovit gott?” Sa hon glatt.
”Jadå, men jag är inte så van vid att vakna såhär tidigt bara.” Sa jag och satte mig ned mitt emot henne. Jag undrar hur länge hon varit uppe egentligen, men hon såg inte ett dugg trött ut, utan väldigt pigg och fräsch. Det kändes väldigt skumt att sitta här med henne, vi kände ju knappt varandra. Men det var väl det som kanske var meningen med att vi skulle dela rum, att vi skulle lära känna varandra bättre och det har jag absolut ingenting emot.
”Men visst är det härligt att vakna såhär tidigt när man är på semester, då känner jag i alla fall att jag har hela dagen att utnyttja.” Hon kollade nu på mig och log.
”Absolut. Hur länge tror du att dem andra sover?” Sa jag frågande och log.
”Det vet man aldrig, Justin sover alltid tills han själv vaknar, vilket kan bli väldigt sent… men när han har någon tid att passa så väcker Kenny honom. Men nu när alla har ledigt kommer dem väl sova allt för länge.” Sa hon och fällde ned locket på datorn.
”Jag skulle ju alltid kunna gå och väcka Justin, annars kommer han väl säkert sova bort hela dagen.” Sa jag och skrattade till.
”Om du vågar så får du gärna göra det, men jag är inte säker på att du kommer komma ut hel från hans och Kennys rum när dem väl har vaknat.” Sa hon och skrattade sitt ljusa klingande skratt.
”Men det ska jag nog klara.” Sa jag och log samtidigt som jag reste mig upp och gick igenom vårt hotellrum till dörren. Justins och Kennys rum låg två rum ifrån vårat så det tog ju inte så speciellt lång tid att komma dit. Jag hade tagit med mig Patties nyckel som hon hade till deras rum, hon hade väl den så att hon skulle kunna ha lite extra koll.

Jag låste upp och smög in. Gardinerna var fördragna och det var alldeles tyst. Jag gick fram till sängarna för att se vem som sov i vilken. Justin sov närmast balkongdörren vilket var perfekt för då kunde jag dra upp gardinerna först och sen slänga mig på hans säng. Gud vad han måste älska mig efter att jag gjort det här.
Jag slet upp gardinerna och slängde mig på sängen och Justin flög upp så fort att jag själv knappt han reagera. ”AHHHHHH!” Skrek han ut så att Kenny vaknade till liv och reste sig upp i sängen.
”Dude, det är bara jag.” Sa jag och satte ett finger för min mun för att han skulle dämpa sig.
”Oh jävlar, jag trodde att du var en inbrottstjuv.” Sa han och suckade samtidigt som han burrade in sitt huvud i en av kuddarna. Kenny hade åter lagt sig ned i sängen och skrattade till lite.
”Boys, jag kom inte in här för att ni skulle få somna om. Se så, upp och hoppa.” Sa jag och gick fram till balkongdörren och öppnade den. ”Det är ett underbart väder idag, jag och Pattie ska nog snart ner och äta frukost sen går vi direkt till stranden.” Sa jag igen och lät överdrivet glad och hyper.
”Varför drabbas jag av detta? Jag har inte gjort något för att förtjäna det.” Sa Kenny bekymrat.
”Kanske för att du bor i samma rum som Justin och hans mamma tycker inte att han borde sova så länge som han gör när han har semester.” Sa jag och flinade till.
”Du har en poäng där alltså.” Sa Kenny och drog täcket över huvudet och kved.
Justin hade rest sig upp ur sängen och kom ut på balkongen där jag stod och kollade ner på hotell gården. Jag kunde ju inte rå för att kolla på honom när han kom ut där i bar överkropp och kalsonger. Men så fort han märkte det gav han mig ett creep smile och jag vände snabbt bort mitt huvud.
”Du kommer få igen, du vet de va? Värre än igår.” Sa han och skrattade samtidigt som han drog sin hand igenom sitt hår. Jag försökte kolla lite diskret men varje gång kom han på mig.
”Den här gången kommer jag vara beredd, jag kanske sa det förra gången också… men den här gången ska jag vara det.” Sa jag bestämt och blinkade mot honom.
Han kollade mig djupt i ögonen och log efter en stund. Snart höll han sina armar om mig och vi omfamnade varandra i en stor kram. ”Känns som det var längesedan jag kramade om dig. Dessutom frågar jag inte hur du mår så ofta och jag säger heller inte ofta till dig att jag finns här för dig när du vill om du vill prata.” Sa han lugnt och kramade mig lite hårdare.
Det kändes bra att bara stå där och krama om honom, och verkligen känna att han fanns där för mig. Fast han inte sagt det så mycket den senaste tiden så visste jag det ändå. Jag böjde mig bakåt för att möta hans blick. ”Och jag för dig.” Sa jag tyst.
Vi släppte varandra och stod bara tysta en stund. Vi hörde en harkling bakom oss och där stod en morgontrött Kenny. ”Är ni redo att gå ner och äta frukost?” Sa han frågande men glatt.
”Jag måste bara sätta på mig lite kläder.” Sa Justin och skyndade sig in på rummet och satte på sig ett par svarta shorts och en vit v ringad t-shirt. Vi gick ner till frukosten och där satt alla redan samlade förutom Ryan och Julia. Dem hade tydligen beställt upp frukost på rummet.
”Vad säger ni? Borde vi inte ha en volleyboll turnering ikväll på stranden?” Sa Tay och kollade på oss alla runt om bordet med ett brett leende. Alla nickade instämmande och sa ja i kör. Det blev mycket prat om vilka lag vi skulle vara men vi delade upp oss tjejer mot killar och Scooter erbjöd sig att vara domare. Han hade skadat sin axel och ville helst att det skulle bli bättre innan han gav sig in i någon aktivitet på semestern. Vi andra såg fram emot matchen och Justin som är utav en vinnarskalle höll resten av dagen på att reta mig och säga att vi redan förlorat matchen. Det roliga var att han inte visste att min släkt har en liten tradition (eller hade) att alltid spela volleyboll på våra släktmiddagar, och pappa har alltid älskat volleyboll så därifrån har jag fått mina ”skills”. Det skulle bli kul att se hans paffa min när deras lag förlorade.

Justins version.

Kvällen hade kommit och det var dags för oss att samlas på stranden för att spela volleyboll mot varandra. Det var nästan skrattretande hur dem delat upp lagen under frukosten imorse. Det är väl klart att vårt lag som bara innehåller killar kommer vinna. Om tjejerna mot förmodan skulle vinna så vet jag inte vad jag tar mig till. Det får bara inte hända.

Matchen började och vi alla var lika taggade på att vinna, så det blev lite intensivt.
Först ledde vi killar med fyra poäng men i slutet av matchen tog tjejerna igen och dem vann tillslut med två poäng över oss. Det kändes så pinsamt att tjejerna vunnit, jag hade gått runt hela dagen och varit lite kaxig och sagt till Taylor att dem skulle förlora, och nu var det istället tvärtom. Jag gick och lade mig på en av solsängarna i skam och snart kom Taylor och hoppade på mig. Hon satt nu gränsle över mig och jag undrade vad hon höll på med? Jag brydde mig inte speciellt mycket över att hon satt på mig som hon gjorde, men var det inte hon som sagt i flera dagar att hon bara vill vara vänner?
”Inte trodde jag att vänner satt gränsle över varandra, men fine by me.” Sa jag och blinkade.
Hon smällde till mig med ena handen på magen och flinade till.
”Lite generad över att mitt lag vann eller?” Sa hon och gav mig en kaxig blick.
”Äh, jag lät er vinna. Det hade bara varit synd om er annars, vi hade ju klassat ut er.” Sa jag och log.
”Mjo, säkert…” Sa hon och skrattade till samtidigt som hon gick av mig och lade sig på solsängen bredvid. Jag hade ju gärna sett att hon satt kvar, för varje dag som går så blir hon snyggare, sexigare, attraktivare, roligare, gladare osv. Ingenting jag skulle kunna säga till henne nu, men jag hade önskat att hon kände samma sak för mig, men nej… istället ville hon bara vara vänner… men jag förstår henne ändå, jag sårade nog henne ganska mycket, och hon kommer nog ha svårt att lita på mig igen. Jag fattar inte vad som hände de dagarna då jag träffade Selena i LA. Det blev som det blev, jag drogs till henne för ett ögonblick men när vi sedan började komma tillbaka till det gamla vanliga, bråken och allt annat, då insåg jag att det aldrig skulle funka och förstod att jag varit ett svin mot Taylor. Jag och Selena har inte pratat sen jag lämnade henne på hotellet ensam utan förklaringar, men jag tror hon också insåg att det aldrig skulle funka igen.
”Vad tyst du är… vad tänker du på?” Sa Taylor och kollade på mig med ett gulligt leende.
”Allt möjligt… livet är inte alltid rättvist.” Sa jag och log tillbaka mot henne.
”Det har jag varit med om.” Sa hon och hennes leende sjönk och hon kollade upp mot himlen.
”Tänker du på honom mycket?” Sa jag lugnt och lite tyst.
”Varje dag, och det kommer jag fortsätta göra tills jag dör.” Sa hon allvarligt och svalde hårt.
”Jag är i alla fall glad att du har börjat le och skratta igen, det är de Leo vill att du ska fortsätta göra, jag är helt säker på det. Du ska också veta att han finns vid din sida hela tiden.” Nya Dr.phil här ja.
”Du är en stor del till att jag gör det.” Sa hon och kollade nu på mig igen och log.
”Bra att jag kan vara till hjälp.” Sa jag och log tillbaka samtidigt som jag blinkade mot henne.

Vi alla hade ställt våra klockor på tre eftersom vi skulle åka ifrån hotellet klockan fyra. Vi sprang runt på rummet som yra höns för att duscha, packa det sista, byta om och jag fick även hjälpa Kenny att hitta grejor som han blivit av med. Han hade inte riktigt koll på det kan man väl säga.
När vi alla samlats utanför hotellet så delade vi upp oss i två stora svarta vanar. En sak som jag inte förstod var… klockan är fyra på morgonen och ändå kryllade det av paparazzis utanför hotellet. Hur orkar dem egentligen? Eller hur orkar Justin egentligen?
Vi alla var lika trötta när vi satt oss i bilen, så vägen till flygplatsen fick gå under tystnad.
Det hade gått snabbt inne på flygplatsen och tiden hade bara flugit förbi. Helt plötsligt satt vi på flygplanet. Det var ett halvfyllt flygplan och jag undrade varför vi bara inte tagit ett privatflyg. Men dem älskar ju att få känna sig någorlunda normala ibland så varför inte. Jag satt i samma rad som Justin och Kenny. Inga roliga killar att flyga flygplan med, dem båda somnade som stockar så fort flygplanet lyft så där satt jag klar vaken helt ensam och var super spänd på att komma fram till Västindien. Vilket skulle ta åtta timmar, vad skulle jag göra i åtta timmar? Jag kunde ju alltid lyssna på musik, men musik får mig att tänka så mycket, tänka har jag gjort alldeles för mycket nu den senaste tiden. Visserligen sitter Ryan och Julia framför mig, men dem bara gullar hela tiden så där lär jag väl heller inte få någon respons. Istället efter en timmes flygning, när jag bara suttit rätt upp och ner och stirrat på den otroligt tråkiga filmen dem visade så reste jag mig upp. Ställde mig extra nära Kenny och Justin som fortfarande sov, tog fram min mobil och fotade dem. Dem såg så söta ut tillsammans, speciellt när Justin lutade sitt huvud på Kennys axel. Ryan och Julia hade vänt sig om och skrattade högt när dem fick se bilden jag tagit. Jag la in den direkt på twitter och skrev – What to do when there’s 7 hours left until you’ll land in Westindia? Why not take a picture of @Kennyhamilton and @justinbieber. #SWEET – Jag skrattade till åt mig själv och insåg att det skulle bli ett jävla liv på dem när dem vaknade, eller kanske ännu värre… dem skulle ge igen tio gånger värre.

Killarna hade efter två timmar vaknat och Ryan hade inte kunnat hålla sig utan hade bett dem båda att gå in på twitter och kolla. När dem sett min uppdatering och även sett bilden började dem båda två skratta och vände sig mot mig. Jag såg deras ironiska onda blickar och kände att detta inte skulle sluta bra. Jag loggade återigen in på twitter och såg att Justin hade uppdaterat - @taylorcoleman, you’re going down girl! – Jag såg även att Kenny hade retweetat Justin och jag kunde inte låta bli att skratta, dem tog verkligen detta på blodigt allvar. Jag skulle vara väl förebered när det inträffade. Justin såg att jag skrattade och armbågade mig nätt i sidan. Jag kollade på honom och han blinkade mot mig. ”Du bör vara rädd.” Sa han med en creep röst.
”Jag kommer vara väl förbered.” Sa jag och skrattade till och gav honom en busig blick.
”Man kan aldrig förbereda sig för ett prank gumman, sorry!” Sa han och blinkade mot mig. 
Jag visste inte vad jag skulle svara tillbaka, istället gav jag honom en kaxig blick och skrattade till. Jag vände mig om och kollade ut genom flygplansfönstret. Bara fem timmar kvar, sen är vi framme. Jag kunde knappt vänta, jag ville bara att tiden skulle gå fortare, och tack och lov gjorde den det eftersom jag somnade efter en stund. När jag vaknade var vi på väg att landa och jag kände en lättnad i min kropp att vi nu var framme. Det kändes riktigt skönt, och Justin såg även aning lättad ut. 

Vi gick av flygplanet och vi fick en egen buss som lastade in våra väskor och körde oss direkt från flygplatsen till vårt hotell, lyxskjuts här eller? Hotellet vi skulle bo på var lite mer avskiljt från de andra och hade en egen privat strand. Det såg inte så befolkat ut men Alfredo som jag inte fått pratat så mycket med berättade att det var ett hotell för de med lite mer pengar. En familj med vanlig inkomst skulle inte ens ha råd att betala för två nätter. Jag blev chockad när han berättade och undrade hur mycket pengar dem lagt ner på det hela. Men dem gjorde väl allt för att Justin skulle få en så lugn semester som möjligt. Alla var helt taggade på att direkt dra ner till stranden eftersom solen gassade och klockan bara var tolv på dagen här. Jag och Pattie slängde in våra väskor snabbt på rummet, tog på våra bikinis och sprang ned till stranden. Vi var dem första och köpte solsängar till alla tolv av oss och lade oss ned på vars en. ”Gud vad härligt det här kommer bli!” Sa Pattie och gav ifrån sig en pust. 
”Ohja, jag ser verkligen fram emot dagarna vi kommer spendera här.” Sa jag glatt. 
”Vill du gå ut i havet och ta ett dopp?” Sa hon sen efter en liten stund. 
”Nja, jag stannar nog här… jag har en tendens av att vara en väldans badkruka, jag ligger hellre och solar om jag ska vara ärlig.” Sa jag osäkert men glatt.
Sedan jag var liten har jag alltid varit en badkruka, det spelar ingen roll om det är 27 grader i vattnet, jag tycker ändå det är kallt. Det måste minst vara 35 grader, och då kan jag möjligtvis ta ett snabbt dopp och sen gå upp och sola igen. Pattie skrattade åt mig och såg att de andra kom springandes ned från hotellgången. Killarna slängde bara sina handdukar i sanden och sprang direkt ned i havet. Pattie, Carin, Julia, Allison och Mama Jan gick sakta ned mot havet istället. Jag själv låg kvar på en av solsängarna och kollade ut över havet där alla killar var helt galna. Dem slängde varandra i vattnet och skrattade hysteriskt och skrek en massa. Man blev själv glad av att se dem så glada. Efter ett tag hörde jag hur Justin skrek till Pattie ”Mamma, varför badar inte Taylor?” 
Hon skrek tillbaka ”Hon är en badkruka.” Hon skrattade till och det gjorde även jag. Jag kände mig lite mesig som inte badade med allihop och istället hade kul, men vatten som inte är i rätt temperatur är ingenting för mig. Jag fortsatte att sola och plötsligt kände jag någon som tog tag i mina fötter och någon som tog tag i mina armar. Jag kollade upp, och vem var det om inte Justin och Kenny såklart. Nu kom deras hämnd och jag visste precis vad dem hade planerat… att få ut mig i havet såklart.
Jag började skrika och samtidigt skratta. Jag ville verkligen inte ut i vattnet, det skulle bli hemskt. Jag kände efter en stund vattnet som smekte min rygg och det var väl ändå hyffsat varmt, men inte tillräckligt. Jag kände plötsligt hur dem började svinga mig och snart var jag under vattenytan. Jag kravlade snabbt upp och med mig från botten hade jag två nävar med sand. Jag tog sats och kastade en näve sand på Kenny och en på Justin, och dem båda två blev nog lika chockade. Såklart fick jag dubbelt så mycket sand tillbaka vilket var en aning smärtsamt, men istället skrattade jag bara och kastade tillbaka och snart var alla med i sandkriget förutom de andra tjejerna som bara varit i havet för någon minut och sen nu hade lagt sig på solsängarna för att sola. Jag stod där ensam tjej balnd alla killarna. Som tur var fick jag med mig Dan, Alfredo och Tay på min sida medans Justin och Kenny fick Ryan och Scooter på sin sida. Vi alla kastade som bara den på varandra och snart var vi allihop täckta av sand. Tillslut var jag ju tvungen att ta ett dopp för att skölja mig.

”Inte kunde man tro att du var någon badkruka?” Hörde jag Dan säga samtidigt som han flinade till.
”Du skulle bara veta, det här gör jag bara för att jag i princip blev tvingad till det.” Sa jag och blängde på Kenny och Justin som anslutit sig till samtalet.
”Payback is a bitch.” Sa Justin och skrattade till och klickade med Kenny som också skrattade.
”Killar, ni får vara snällare mot Tay… hon kommer snart åka hem om ni fortsätter såhär.” Sa Dan ironiskt och gned sina knutna händer i ögonen och låtsasgrät. Vi alla tre i kör började skratta.
”Ingenting som dem här killarna gör eller kommer att göra, kan få mig att åka hem.” Sa jag och gav dem båda en kaxig blick.
”Vi får väl se.” Sa Kenny och log ett brett leende innan han vände sig om för att gå upp från havet.

Justins version.

Jag hade ju gärna velat dela rum med Taylor, men för det första så skulle mamma aldrig ha tillåtit det och för det andra så skulle Taylor själv nog aldrig gått med på det. Det verkar som hon bestämt sig för att vi verkligen bara ska vara vänner. Innan trodde jag bara att det var för tillfället eftersom jag varit så dum mot henne. Men nu har det snart gått en vecka och ingenting har förändrats.
Men en fördel var ju att jag nu skulle få se henne i bikini varje dag, hennes kropp är pricken över iet. Nästan lite peddo varning på det, men det är ju faktiskt sant.

Jag, Dan och Taylor stod kvar i vattnet och småpratade. Efter ett tag sa Taylor ”Vad sägs som sisten ut till bojen blir veckans mes?” Hon skrattade och innan jag hann reagera så hade hon redan börjat simma. Jag som är väldigt tävlingsinriktad tvekade inte en sekund utan började simma efter henne. Jag kunde höra hur Dan ropade efter oss ”Kör ni, jag orkar inte… jag får väl bli… veckans… mes.” Jag skrattade till inombords åt det han sagt. Dan är alltid den försiktiga typen av oss, han vill gärna se någon annan göra det innan han kan göra det.
Jag hade hunnit ikapp Taylor nu men hon var en aning snabbare och såklart kom hon först till bojen och när jag kom fram var jag alldeles andfådd.
”Ser ju ut som att du blir veckans mes.” Sa hon och gav mig en kaxig blick.
”Ser ju så ut, men vänta du bara… det kommer bli fler tävlingar.” Sa jag och blinkade mot henne.
”Jag fattar inte hur jag kan vara i vattnet såhär länge, innan har jag bara kunnat gå ut i havet och ta ett snabbt dopp och sen upp igen.” Sa hon förvånat.
”Erkänn att du stannar kvar på grund av mig, you can’t resist me.” Sa jag ironiskt och skrattade.
Hon smällde till mig på axeln och skrattade hon också.
”Ja men det är väl klart?” Sa hon och gav mig en frågande ironisk blick.
”Tänkte väl det… vad sägs som att kanske simma tillbaks?” Sa jag och log mot henne.
”Jo, men eftersom du nu kom sist så har jag ett annat krav… jag ska få hänga på din rygg medan du simmar in mot land… okej?” Sa hon och återigen gav mig den kaxiga blicken. Jag suckade och nickade mot henne samtidigt som jag skrattade till. Hon tog sina armar om min hals och jag kunde känna hennes mage nudda min rygg. Jag hade gärna sett henne ligga under mig nu, men det är ju tankar en kille får hålla för sig själv.
Jag började simma och hon flinade nästan hela vägen. Under tiden hade hon hållt på att säga saker som ”Kom igen nu klenis.” ”Dude, jag har inte hela dagen på mig.” ”Är vi framme så att jag åtminstone hinner med efterrätten ikväll?” Såklart hade jag bara skrattat men jag visste att hon höll på så bara för att reta mig. När vi kom in till det grunda så släppte hon inte taget. ”Du slöfock, du kanske ska släppa taget nu, jag hade tänkt gå sista biten.” Sa jag och tog tag i hennes händer, men istället knöt hon dem bara hårdare runt halsen.
”Nänä, jag ska rida på din rygg ända upp till solsängarna. Sorry, men det är reglerna.” Sa hon och skrattade till. Jag reste mig upp och hon hoppade upp min rygg. Jag tog mina händer på hennes bara lår och flashbacks kom tillbaka från sista kvällen i New York. Om jag inte hade fuckat upp det som jag gjorde i LA så hade allting varit perfekt mellan oss två nu. Men en sak som fick mig på bättre humör var att Taylor för en gångs skull verkade ha roligt, hon skrattade, log och hon verkade vara sitt vanliga jag, som hon inte varit på några dagar nu med tanke på Leo.

När vi kom upp till solsängarna såg jag att mamma satt sig upp och kollade frågande på oss. Jag visste att hon inte gillade det hon såg. Det hade absolut ingenting med Taylor att göra, det var bara det att hon var väldigt mammig av sig. Jag släppte ned Taylor på hennes solsäng och gick och lade mig på min. Tay hade satt på musik från sina små minihögtalare han hade med sig ned på stranden. A dj’s gotta do, what he’s gotta do… så att säga. Han hade satt på Rocketeer med Far east movement. Alla kunde den och sjöng med så högt dem kunde.
”Justin, dude… du måste fixa till din frill, du ser ut som ett litet cancer barn med den slicken.” Hörde jag Alfredo säga högt och skrattandes. Jag ryckte till när han sa ordet cancer barn och spärrade upp mina ögon mot honom och gjorde en menande blick och försökte diskret peka med mitt huvud mot Taylor som låg tyst och solade. Alla andra blev också väldigt tysta och kollade på Alfredo med chockade blickar. Det tog inte lång tid förrän Taylor reste sig upp och började gå ifrån oss.
”Wow, man… jag är sjukt ledsen, jag tänkte inte alls på det. Ska jag gå efter henne?” Sa Alfredo bekymrat och såg en aning skamsen ut.
”Det är lugnt, jag vet att du inte menade det elakt. Men det är bättre att vi alla stannar här. Hon vill nog bara vara ifred just nu.” Sa jag lugnt och tog Alfredos hand och skakade den.
Jag vet att Alfredo inte menat det elakt, han hade bara inte tänkt innan han öppnade munnen.

Taylors version.

Jag vet egentligen inte varför jag hade gått därifrån, mest för att jag nog bara ville vara ensam. Jag var inte sur på Alfredo för det han sagt, men ordet som kommit ut från hans mun hade fått tankarna att komma smygandes tillbaka och nu för tillfället ville jag bara sätta mig någonstans för mig själv.
Jag gick ut på en lång brygga som sträckte sig ut en bra bit i havet. När jag kom längst ut satte jag mig ned med benen hängandes nedför bryggkanten. Jag lutade mig bakåt på mina armar och kollade upp mot den klarblåa himmeln och suckade. ”Jag saknar dig.” Sa jag tyst för mig själv.
Jag satt där en lång stund och kollade då och då tillbaka mot stranden där gänget fortfarande låg kvar och solade. Det var så varmt att jag nästan hade kunnat hoppa ned i vattnet bara för att svalka mig, men eftersom jag är den badkrukan som jag är, så ångrade jag mig i sista sekund.
”Härligt väder va?” Hörde jag en röst säga och jag kollade bak för att se om det var någon som kommit upp på bryggan men där var det alldeles tomt. Rösten var mörk och bröt lite på engelska.
”Här nere.” Hörde jag återigen den mörka röst säga, som även skrattade till.
Jag kollade ner i havet och där hade det dykt upp en kille, han var mörkhårig, brunbränd och hade ett otroligt leende. Jag kollade frågande på honom, hur hade han kommit hit? Det enda han hade var en surfingbräda. Han fortsatte bara att le och snart bröt han tystnaden igen som uppstått.
”Jag är Javier, trevligt att träffas.” Sa han och sträckte fram sin hand mot mig samtidigt som han började klättra upp för bryggan. Jag sträckte min hand mot honom och log.
”Taylor.” Sa jag och kollade fortfarande lite frågande på honom. Han hoppade upp och satte sig bredvid mig. Jag kan ju inte neka att jag tyckte han var snygg, för det var han verkligen.
”Varför sitter du här alldeles ensam? Jag antar att du är här med dem andra som ligger på stranden?” Sa han och jag fick nästan koncentrera mig när han pratade eftersom han bröt så mycket.
”Jo, jag är här med dem men jag kände bara att jag behövde lite tid för mig själv.” Sa jag och log.
”Oj, förlåt… vill du att jag ska gå?” Sa han frågande och såg lite bekymrad ut.
”Nejdå, det gör ingenting.” Sa jag och åter log åt honom.
”Låt mig gissa, du kommer från Amerika eller?” Sa han och spände blicken i mig.
”Helt rätt, är du härifrån eller?” Sa jag och log fortfarande, det var precis som att han fick mig till det.
”Inte riktigt från det här området, det är alldeles för dyrt att bo i, men jag, min syster och min mamma bor i en liten by uppe på berget. Jag jobbar på ett av hotellen här på stranden, men ibland får vi lite rast och då brukar jag dra ut och surfa, vågorna är som bäst på eftermiddagarna.” Sa han och skrattade till samtidigt som han kollade ut över havet.
Jag undrade vart hans pappa var eftersom han inte nämnt honom när han berättade vem han bodde med. Men jag lät bli att fråga ifall det skulle bli fel stämning.
”Ja, okej. Hur gammal är du då?” Sa jag och lät en aning nyfiken.
”18 men jag fyller 19 om tre dagar. Dudå?” Sa han och log mot mig.
”17.” Sa jag snabbt och kollade ut mot havet.
”Då är du lika gammal som min lillebror.” Sa han och log fortfarande mot mig.
Han hade inte nämnt sin lillebror innan, nyfiken som jag är kunde jag ju inte låta bli att fråga.
”Din lillebror som inte bor med dig, din mamma och din syster eller?”
”Mm… han och min pappa dog i en bilolycka för ett år sedan.” Han såg inte direkt ledsen ut.
”Jag beklagar verkligen. Min lillebror… han… dog för en vecka sedan i… cancer.” Sa jag och suckade samtidigt som jag försökte hålla inne gråten som var på väg ut.
”Usch… då går vi ju i princip igenom samma sak, så jag vet hur det känns.” Sa han och log.
”Mm, jag bearbetar det för varje dag som går. Men det känns inte som att det kommer bli bättre.” Sa jag och återigen suckade. Jag kände Javiers hand på min bara axel och jag vände mig mot honom.
”Du ska se att det snart kommer bli bättre. Det har de blivit för mig i alla fall. Varken min lillebror eller min pappa hade velat att jag skulle sitta hemma och gråta resten av mitt liv, istället ser jag det från den ljusa sidan och tänker på att dem finns med mig varje dag.” Han släppte min axel och log.
”Jo, man kan ju alltid hoppas.” Sa jag och suckade igen.
Det kändes så konstigt att snacka om det här med en total främling, men på ett sätt kändes det också väldigt behagligt, förmodligen var det de här jag behövde… prata ut.
”Mitt pass börjar om en kvart så jag måste nog tillbaka nu. Men det var trevligt att träffas. Sköt om dig!” Sa han och innan jag hann svara så hade han hoppat ned i vattnet och börjat kravla bort på sin surfingbräda. Jag kollade efter honom och kunde inte sluta kolla på hans otroligt vackra kropp. Hela han var helt perfekt.
Jag skakade av mig mina små creepiga tankar och reste mig upp och började gå tillbaka in mot stranden. När jag kom bort till solsängarna ställde sig Alfredo upp och kramade om mig utan förvarning. ”Förlåt, det var inte alls meningen att säga det jag sa innan till Justin.” Han lät bekymrad och jag skrattade till. ”Det är lugnt, tänk inte mer på det.” Sa jag och släppte hans grepp.
”Puh, jag trodde du skulle vara jättesur.” Sa han och pustade ut och såg lite lättad ut.
Jag skakade på huvudet och gav ifrån mig ett skratt. Alla hade börjat plocka ihop sina grejor och var på väg upp mot hotellet igen. ”Glöm inte att vi ska äta klockan 6, kom gärna i tid guys!” Sa Allison.
Jag samlade ihop mina saker och jag såg att det bara var jag och Justin kvar.
”Vem var det du satt och snackade med på bryggan?” Sa han frågande.
”Det var bara någon kille.” Sa jag lite nonchalant för att han inte skulle fråga mer.
”Vaddå, kom han bara sådär helt plötsligt och började snacka med dig?” Sa han återigen frågande.
”Typ.” Jag gav honom ett leende. Varför var han så nyfiken?
”Ha, vilken tönt.” Sa han och skrattade till innan han vände sig om och gick upp mot hotellet.
Jag småsprang efter honom. ”Avundsjuk eller?” Sa jag och armbågade honom i sidan och gav honom en busblick. ”Absolut inte, jag är bara rädd om dig… jag vill inte att du ska bli sårad så som jag sårade dig.” Sa han och hans blick var riktad ner mot marken och han såg en aning bekymrad ut.
Jag log ett mjukt leende och tänkte på hur gullig han faktiskt var. Men fortfarande bara en vän.

Just i natt hade jag sovit dåligt. Första sömnlösa natten sedan Leo dog. Jag hade kanske fått tre timmars sömn innan solen lös in genom gardinerna på mitt rum och jag vaknade. Istället för att gå ned till nedanvåningen som fortfarande har den dåliga stämningen så stannade jag kvar i min säng och startade datorn och loggade in på twitter. Justin hade uppdaterat – If you hurt my friends or family, you hurt me to… is that what you guys want? #BADMOVE – Jag skrattade till åt hans tweet och tyckte det var onödigt att han brusade upp sig så mycket över det.
Jag låg fortfarande kvar i sängen och efter en stund började min mobil burra. Det var okänt nummer men jag svarade hest. ”Hallå?”
”Hej, är det Taylor?” Sa rösten försiktigt och lät ganska osäker.
”Ja, vem är det?” Sa jag frågande.
”Oh, så bra att jag kom rätt. Det är Pattie, Justins mamma.” Sa hon glatt och lät en aning lättad.
”Oh, hej Pattie!” Sa jag, en aning förvånad över att det var hon som ringde.
”Hur mår du idag?” Sa hon frågande men fortfarande lika glad.
”Jodå, mycket bättre än igår. Men det går över.” Sa jag.
”Du har skola nu egentligen va?” Sa hon återigen frågande.
Jag undrar vart hon ville komma med det här samtalat, det kan ju knappast bara vara ett vanligt samtal där hon ringde för att prata med mig som om vi vore bästa vänner.
”Jo, egentligen… men mamma har ringt till rektorn och dem kom överens om att jag ska vara hemma tills jag mår bättre och han förstod om det skulle ta ett tag.” Sa jag lite oförstående.
”Ja, men vad bra… för då kan jag ju fråga dig det som var anledningen till att jag ringde… vi hade tänkt åka ifrån LA imorgon.” Sa hon och stannade upp.
”Imorgon? Men… skulle ni inte stanna i två veckor?” Sa jag och blev nästan lite bekymrad över att dem redan hade bestämt sig för att åka hem.
”Jo, men saken är den att du ska följa med oss… eller om du får för din mamma såklart. Vi tänkte att det skulle vara bra för oss alla att komma iväg ett litet tag, och eftersom vi avbokat allt två veckor framöver fram till Justins konsert i Australien, så tänkte vi att vi kunde ta en liten semester. Skulle du vilja följa med om du fick? Justin har så dåligt samvete för det som hände igår, så du behöver inte tänka på att du ska betala hotell och så, det ordnar vi.” Sa hon snabbt.
Jag hann knappt med i allt hon sa och försökte ta in så mycket av det i huvudet. Jag var tyst en stund och fick tänka igenom allt och jag var nästan i en liten chock, eftersom hon näst intill bad mig att följa med dem på semester. Jag som aldrig varit på semester förut utanför USA.
”Räkna med mig, men ni ska ju absolut inte behöva betala.” Sa jag menande.
”Tyvärr så har du nog inget att säga till om där, Justin är fast besluten om att vi ska göra det.” Sa hon och skrattade till. Hennes skratt smittade av sig lätt och jag gav också ifrån mig ett flin.
”Men problemet är att mamma kanske inte kommer låta mig åka iväg, med tanke på omständigheterna.” Sa jag med lite bekymmer i rösten.
”Men det ska vi försöka ordna, har du hennes nummer så kan jag kanske ringa och prata med henne?” Sa hon frågande men fortfarande lika glad.
”Mjo, men annars kan ju jag bara gå ner med telefonen till henne?” Sa jag osäkert.
”Jo, men det går bra.” Sa hon med sin söta och ljusa röst.
Jag gick nedför trappan och var en aning nervös över vad mammas svar skulle bli. Jag är nästan säker på att hon aldrig kommer tillåta mig åka, vilket hade varit ganska bra för mig, att komma bort lite.
Jag hittade mamma sittandes i köket. Hon kollade upp på mig trött, men gav mig ett litet leende.
”Mamma, det är… Justins…mamma i telefon. Hon vill prata med dig om en grej.” Sa jag med en stor osäkerhet i min röst. Hon kollade frågande på mig och mimade Justin, efter ett tag kom hon på vem han var eftersom hon träffat honom utanför vårt hus för någon dag sedan.
”Ja, hallå det är Katherine?” Sa mamma och försökte låta lite piggare än vad hon egentligen var.
Dem pratade i en lång stund och jag hade gått och satt mig i vardagsrummet, alldeles för nervös för att höra mammas reaktion. Hon hade pratat väldigt lågt, förmodligen så att jag inte skulle höra.

Hon kom in i vardagsrummet efter en stund och satte sig ned bredvid mig.
”Vi måste nog prata om det här innan vi tar något beslut. Pattie sa att vi kunde ha dagen på oss att bestämma. Men min första fråga är, vad vill du själv?” Sa hon frågande.
”Jag tycker det hade varit skönt att få komma iväg lite… ifrån allt. Men jag vill inte åka om du vill att jag ska stanna hemma.” Sa jag och kollade på henne osäkert.
”Jo, visst hade det varit det. Men jag bara tänker på att… är det verkligen så bra att åka iväg just nu? Jag menar… du måste ju förstå att jag är orolig över dig. Dessutom så känner jag ingen av dem här människorna förutom Julia. Såklart litar jag på henne, men jag bara känner att det inte är rätt tillfälle att åka nu.” Sa hon och gav mig en menande blick.
”Jag tycker de är det bästa tillfället att åka iväg på. Det kommer få mig att tänka på annat än allt som hänt den senaste tiden. Snälla mamma… Bill kommer ju vara här hela tiden?” Sa jag och gav henne en bekymrad blick. Jag satt bara och hoppades på att hon skulle säga ja så att jag direkt kunde ringa Justin och berätta det. Men hon såg en aning skeptisk ut och jag var säker på att svaret skulle bli nej.
”Ja, men det är han ju ändå annars också. Men jag vet inte Taylor, det känns så fel att släppa iväg dig när jag… eller vi… precis förlorat en. Jag ser gärna att jag inte förlorar två.” Hon suckade.
”Mamma, jag kommer inte försvinna? Jag är här och ska komma tillbaka lika levande som jag är när jag åker härifrån.” Sa jag och tog hennes hand. Hon fnissade till.
”Du ser inte så särskilt levande ut, du har stora påsar under ögonen och bulan i din panna gör det inte bättre. Okej, om vi säger såhär… du får åka… på två villkor. Det första, du måste vara rädd om dig, sen det andra är att du måste lova mig att ha så roligt du bara kan, och försök att inte tänka på det negativa, okej?” Sa hon och log ett brett busigt leende.
Jag kollade förvånat på henne, jag som inte trodde att hon skulle säga ja. Jag kastade mig över henne och gav henne en stor kram och hon skrattade till. Jag pussade henne på kinden. ”Jag älskar dig mamma.” Sa jag innan jag sprang snabbt upp på mitt rum. Jag tog upp mobilen och tryckte fram Justins nummer och ringde upp. ”Hallå?” Svarade en otroligt trött kille.
”Justin, jag fick följa med!” Sa jag glatt och skrattade, jag visste att han förmodligen inte var så glad över att jag väckt honom men det gav ju bara mig en anledning till att reta honom lite mer.
”Oh, vad kul! Du vet väl att vi typ ska åka klockan fyra på morgonen imorgon?” Sa han glatt.
”ÄH, ingen match för mig.” Sa jag och hostade till diskret.
”Jaja, vi får väl se. Men mamma sa igår att det nog var bäst om du och Julia sov på vårt hotell i natt så att vi alla åker tillsammans till flygplatsen. Tror du att ni klarar att packa under dagen och sen komma hit ikväll?” Sa han snabbt och lät fortfarande en aning trött.
”Jo, men det ska väl gå att ordna.” Sa jag glatt.
”Och eftersom det bara är någon timme vi ska sova så gör det väl inget om ni får sova på sofforna? Julia sover ju förmodligen hos Ryan, men isåfall om det är okej för dig att du sover på soffan?” Sa han osäkert.
”Jaja, det är lugnt.” Sa jag övertygande.
”Eller så kan du ju alltid sova i min säng med mig.” Sa han och lät ironisk men på ett jobbigt sätt.
”Ha-ha, Justin… vi är fortfarande bara vänner.” Sa jag menande och skrattade.
”Vem har sagt att vänner inte kan dela säng med varandra?” Sa han frågande och glatt.
”Sant, men ändå…” Sa jag och flinade fortfarande lite åt honom.
”Det är lugnt… mamma hade ändå aldrig tillåtit det. Förresten, jag ska hälsa att du och hon ska dela rum. Jag och Kenny ska dela, Julia och Ryan, Scooter och Carin, Alfredo, Tay och Dan, och sen ska Allison och Mama jan dela. Så vi blir många, men det kommer bli sjukt kul!” Sa han glatt.
Jag blev lite nervös när han sa att jag skulle dela rum med Pattie. Jag kände inte henne och det kändes som att man behövde vara sitt bästa jag runt henne, hon var så söt och nätt och jag blev nästan alltid lite nervös när hon var i närheten för att jag kanske skulle få för mig att säga något dumt. Men jag skakade av mig tankarna snabbt och tänkte istället att det skulle bli kul.
”Det ser jag fram emot. Men om jag ska hinna packa och sen komma till hotellet så måste jag nog lägga på nu, annars kommer jag aldrig lyckas bli klar. Men jag hör av mig sen när jag är påväg.” Sa jag snabbt.
”Jo, men det blir bra. Vi hörs sen ”bff”.” Han betonade bff tydligt och skrattade.
”Haha, mhm. Hejdå sötnos!” Sa jag ironiskt och skrattade innan jag la på.

Det hade verkligen tagit hela dagen för mig att packa och när jag nu satt i bilen på väg till hotellet var jag säker på att jag glömt någonting. Både mamma, jag och Julia satt tysta i bilen hela vägen och när vi var famme började mamma gråta och började med allt snack om hur försiktig jag skulle vara och att jag absolut inte fick glömma att ringa och att hon älskade mig. Jag hade nickat förstående mot henne och pussat henne i pannan och sagt att jag älskade henne.

När vi kom upp till Justin, Kennys och Patties suite så var alla i full gång med att packa. Jag och Julia satte oss tysta ned på sofforna och väntade på att dem skulle ägna lite mer tid åt oss. Men dem var så inne i packningen att dem nästan inte lade märke till att vi var där.
Efter ett tag kom Ryan och som alltid annars slängde han sig på Julia och pussade henne överallt och såklart blev hon jättegenerad och fnittrade extremt mycket.
”Wasssssssup?” Sa han och tog min hand och skakade den hastigt.
Jag nickade mot honom och skrattade.
”Hur mår du idag… efter det där?” Sa han och pekade på min panna och såg frågande ut.
”Jodå, jag är ju en kämpe trots allt.” Sa jag och blinkade retsamt mot honom.

När alla blivit klara med sitt packande hade dem satt sig ned i soffan tillsammans med mig, Julia och Ryan. Vi alla hade pratat om en massa grejor vi skulle göra på resan. Men det var en sak som jag fortfarande inte fått reda på, vart skulle vi åka? ”Ehm… vart ska vi åka någonstans?” Sa jag osäkert och kollade runt på alla som satt i sofforna, vilka var: Justin, Pattie, Kenny, Scooter, Carin, Alfredo, Tay, Julia, Ryan, Dan, Allison och Mama Jan. Dem allihop började små skratta och efter ett tag sa Tay högt ”Pattie, säg inte att du bjöd med Taylor och Julia utan att berätta vart vi ska någonstans?” Han skrattade överdrivet och fick alla andra med på sin tråd. Pattie kollade generat på mig och Julia och hostade till. ”Tjejer, jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Det var inte meningen att glömma det viktigaste. Men vi ska till Saint Lucia som ligger i Västindien.” Hon var lite röd om kinderna.
”Oh, jag har alltid velat åka till Västindien. Det sägs att det ska vara jättefint där.” Sa Julia och lät jätte exalterad. Jag själv blev också glad, jag hade aldrig varit där och blev ganska nyfiken på hur det såg ut där. Var det som typ Spanien som är ett helt vanligt turistställe eller var det ett paradis?
”Justin var där för inte så längesedan med Ryan Butler och Selena.” Sa Pattie men hackade till på Selenas namn. Hon kollade frågande på Justin som bara nickade. Ingen verkade lägga märke till den pinsamma situationen mellan dem två, förutom jag då kanske. Alla andra pratade på som vanligt. Allison, Mama Jan och Pattie var sugna på att besöka något berg när vi var där, men det var ingen som hängde på, på deras planer så det lades ned ganska snabbt. Justin kom nog med kvällens bästa idé och det var att vi bara skulle njuta av tiden där nere och försöka få så mycket vila vi bara kunde. Vi skulle ta dagarna som dem kom och inte planera något i förväg.

Alla hade gått tillbaka till sina rum och såklart hade Julia följt med Ryan till hans rum så nu låg jag här ensam på soffan och allt var nedsläckt och tyst. Jag låg där i mörkret nästan lite rädd, jag hörde plötsligt hur en av dörrarna öppnades från sovrummen och snart stod Justin framför min soffa.
”Tay, är du vaken?” Viskade han väldigt odiskret.
”Mm.” Sa jag lite halvtyst.
Han gick och lade sig i soffan mitt emot men jag kunde knappt se honom så jag låg och kollade upp i taket istället. Det var tyst en liten stund men snart bröt han tystnaden.
”Ska det bli skönt att komma iväg lite?” Viskade han.
”Ja, det är ju en av anledningarna till att jag följer med… att få komma bort och slippa tänka på problemen här hemma.” Viskade jag tillbaka så tyst jag kunde för att inte väcka Pattie och Kenny.
”Jag är glad att du följer med.” Jag kunde nästan känna hans smile över till min soffa.
Jag svarade inte på det utan blundade och på något sätt måste jag ha somnat, men jag vaknade lika fort igen när jag kände Justins läppar nudda vid min panna. Jag låtsades som att jag fortfarande sov för att inte göra det pinsamt för honom. Jag fick en rysning igenom hela kroppen och jag skulle absolut kunnat dra ner honom till mig i soffan. Men det var något som fortfarande drog mig tillbaka, som sa att jag fick hålla i mina tyglar lite hårdare. Jag kunde inte bara släppa efter så lätt efter det han gjort mot mig. Men det kändes bra att ha honom som en vän, en riktigt nära vän.

Och det skulle vara väldigt gulligt med någon enstaka kommentar om hur ni tycker storyn är, om det är någonting jag borde ändra, eller om det är något ni skulle vilja läsa mer av? Isåfall så får jag skriva det i de nyare kapitlena. Jg har ju redan skrivit kapitel upp till 34 tror jag, det är därför jag lägger in kapitel så ofta. Men det hade varit awesome att få veta eran åsikt.

Vi hade bestämt att jag och Julia skulle åka till hotellet där Justin och alla de andra bodde. Vi skulle därifrån åka alla tillsammans till nöjesparken. Det hade varit mycket skratt och prat från Ryans och Justins sida i bilen, medan jag och Julia suttit tysta och kollat ut genom vars ett fönster. Jag var fortfarande en aning orolig över hur det skulle gå på nöjesparken för Justin med tanke på att där vimlar det av fans. Jag kan ju knappast tro att Kenny kan hålla undan så många på samma gång. Men jag kanske underskattar Kenny lite för mycket, jag har ju trots allt inte fått någon direkt tid till att prata med honom så mycket. För tillfället har jag egentligen inte lust att prata med någon, men för att inte verka alltför otrevlig så svarar jag ju såklart när någon pratar med mig, men jag hade ju helst sluppit. 

När vi kom fram till nöjesparken, vars namn är LA park, stod det en flock med paparazzis och väntade utanför entrén. Istället för att vi skulle hamna i all kaos så hoppade Scooter ut ur bilen och gick fram till biljettkassan och bad om att få prata med park chefen, han bad om att vi skulle få gå in ett annat håll för att slippa paparazzi killarna och efter ett tag gick chefen med på det och visade vägen till en lite lugnare ingång. När vi kom dit var det nästan helt folktomt och jag såg på Justin att hans humör inte var på topp, förmodligen för allt klydd som vi ska behöva stå ut med, men jag orkar faktiskt inte bry mig om det, spela roll hur vi kommer in på nöjesparken? Ingen annan verkar bekymrad över det.

När vi hade kommit in på nöjesparken hade Justin gjort allt för att försöka skymma sig själv. Han hade på sig svarta Ray ban glasögon, svart keps, och svart hoodie och luvan över kepsen. Men ändå lyckades några stycken känna igen honom och sprang fram för att ta foto. Han ställde såklart upp på det men såg en aning besvärad ut. Vi andra väntade på att han skulle bli klar och Kenny såg att vi blev uttråkade så han skickade i fortsättningen iväg alla som kom fram. 
När det lugnat ner sig lite var alla väldigt nyfikna på den läskiga bergodalbanan som Justin glatt berättat om för allihop i bilen på vägen hit. Jag var ju inte så glad för att vi skulle åka den, för det första känns det konstigt att jag nu för andra gången ska åka den, men nu är det utan Leo och för det andra är det den mest hemska bergodalbana jag åkt och står gärna över.
”Taggad på lite adrenalin?” Sa Ryan som dykt upp framför mig med ett stort smile på läpparna.
”Inte direkt.” Sa jag och halv log mot honom.
”Äh, ryck upp dig va! Det kommer bli awesome. Jag sitter bredvid dig, det lär väl lugna dina nerver en aning antar jag.” Sa han och blinkade mot mig samtidigt som han la sin hand på min axel.
”Mjo, antar väl det.” Sa jag och denna gången log jag lite större.
Vi gick bort mot de andra som redan stod i kön och alla verkade super exalterade på att åka. Till och med Pattie var taggad på att åka, men jag såg en aning nervositet i hennes ögon och jag var säker på att minst hälften av oss skulle må illa så fort vi åkt klart.

Det blev vår tur att sätta oss, det fanns sex rader med fyra säten på varje. Jag satte mig bredvid Ryan och på vår rad satte sig även Julia och Kenny. Justin, Pattie, Scooter och Carin satte sig på raden bakom oss. Jag började bli nervös och nästan ångrade att jag satt mig här. Ryan såg nog det.
”Ojoj, pirrar det i magen eller?” Sa han och kittlade mig på magen. 
Jag som är väldigt kittlig kunde inte hålla mig för skratt och nästan skrek så mycket det kittlades.
”Kunde ana det, men du ska se… vi kommer få en jättehärlig tur du och jag tillsammans.” Sa han och la till en creepy ton på sin röst som fick mig att höja på mitt ögonbryn och skratta till.
”Jo, jättehärlig. Du kommer knappt kunna stå på dina ben när vi är klara.” Sa jag och hånskrattade.
Ryan kollade på mig och brast snart ut i ett skratt. Jag och andra sidan kollade frågande på honom och visste inte alls varför han skrattade så mycket som han gjorde.
”Du inser väl att det du precis sa var liiiiiiite för intense?” Sa han och blinkade mot mig.
Julia hade vänt sig mot oss och gav oss en frågande blick och skakade snart på huvudet med ett leende. Jag själv skämdes ihjäl för det jag sagt, det hade tagit lite tid för mig att koppla det till intense men kom på att det var helt fel sagt, men jag hade ju absolut inte menat det så.
Mitt i mitt tänkande startade bergodalbanan med en rivstart och vi alla åtta började skrika som yra höns. Jag skrek så att jag kände att min röst inte skulle vara på topp när vi kom ner på marken igen, Ryan satt däremot och skrattade som en galning och jag kunde höra hur Julia nästan grät. Det var lite roligt att för ungefär tio minuter sedan hade alla varit super taggade på att åka och nu ville nog de flesta bara hoppa av. Jag hörde Kenny mitt i en lop skrika ”OH MY LORD!” jättehögt. Jag var nyfiken på hur Justin reagerade på bergodalbanan, men så mycket som jag kunde höra så var raden bakom oss minst lika vettskrämda som oss här framme, förutom Ryan då som fortfarande bara satt och skrattade. Jag försökte tänka tillbaka på när jag satt här tillsammans med Leo och vi båda två var vettskrämda och bestämde oss för att aldrig mer åka den igen. Men istället satt jag nu här för andra gången, men jag kände att det här gjorde jag för Leo, han vill inte att jag ska sitta hemma och vara ledsen, han vill att jag ska vara ute och umgås med vänner, ha kul, se positivt, se framåt.

Precis när det kom ett stup rätt ner flög skrattet ur mig och nu skrattade jag och Ryan i kör. Jag kunde inte sluta och jag fick nästan lite flashbacks från New York första gången jag såg Justin och Kenny. Jag fortsatte att skratta tills bergodalbanan stannade och när vi klev av såg Julia, Scooter, Carin, Pattie och Kenny snurriga ut. De alla fem fick sätta sig ned direkt på första bästa bänk dem hittade och alla satt nedböjda med sina huvuden i händerna. Jag, Justin och Ryan stod alla tre och skrattade.
”Wow, vilken jävla kick!” Sa Justin mitt i alltihop och fortsatte skratta.
Scooter kollade upp på oss med en bekymrad blick, och han ville nog att vi bara skulle sluta skratta och låta tystnaden sköta sitt, men för tillfället hade jag ett sånt rus i kroppen som jag inte kunde bli av med. Tydligen hade Ryan och Justin också de och nu fick dem stödja sig på varandra för att inte trilla av allt skratt. Jag däremot hade satt mig ned på marken för att försöka lugna ned mig och det hjälpte lite.

”OMG, THAT’S JUSTIN BIEBER!” Hörde jag en röst skrika högt och därefter hörde man en massa ljusa skrik som närmade sig allt fortare. Efter ett tag var det inte massa utan den lät som tusentals skrik som nu var på väg mot oss. Innan jag hann resa mig upp från marken fick jag en spark i ryggen och snart kände jag fötter som klev på mina arma och ben. En råkade till och med komma med en sån fart att hon sprang rakt in med foten i min panna. Jag kände hur hela pannan och resten av mina kroppsdelar bultade av smärta och jag försökte resa mig upp men det var alldeles för trångt och ingen verkade heller bry sig om att jag låg där helt hjälplös mitt i klungan av skrikande fans. 

Plötsligt såg jag upp att där kom en massa vakter och snart kände jag någon som bar upp mig. Det var Kenny som tagit mig över hans axel och gick med bestämda steg mot entrén vi kom in genom när vi kom hit. Med suddig blick såg jag att Justin gick med oss och även de andra i ”gänget”. Jag måste ha slumrat till för när jag vaknade låg jag plötsligt i en säng och lakanen luktade som de gör på hotell.
”V…vart är vi?” Sa jag och kollade på Pattie som satt bredvid mig på sängen.
”Vi är på vårt hotell. Du fick ta emot ganska många smällar va?” Sa hon lugnt.
Jag tänkte tillbaka på den bultande smärtan jag fått på nöjesparken, men den var så gott som borta nu. Förutom i pannan, jag tog upp handen och kände… jag hade fått plåster och jag var ganska svullen. Jag gjorde en min som visade att det gjorde ont och svalde hårt.
”Allting gick så fort, jag kommer knappt ihåg någonting, förutom smärtan.” Sa jag hest.
”Jo, jag hann knappt reagera på vad som hände innan vi allihop var omringade.” Sa hon och log.
Jag log mot henne och kollade mig runt i rummet. Det var stort och väl möblerat. Efter en stund så kom Justin in i rummet med en förvånad blick.
”Skönt att du har vaknat. Jag är verkligen jätteledsen för det som hände. Ingen ska behöva utsättas för det, speciellt inte du som har så mycket att ta itu med redan.” Sa han argt.
”Justin, det är inte ditt fel.” Sa jag tyst och blev nästan lite rädd av att se honom så arg.
”Jag skulle aldrig kommit på idén om att åka till nöjesparken, då hade det aldrig hänt. Och jag är så sjukt besviken på att det finns folk som inte visar någon respekt alls!” Han var fortfarande lika arg.
Pattie reste sig upp från sängen och gick bort till Justin som nästan såg ut att skaka så förbannad han var. ”Älskling, huvudsaken är ju att Taylor mår bra och att vi andra också gör det. Häng inte upp dig på detta nu.” Sa hon lugnt och smekte honom på kinden innan hon gick ut från rummet.
Justin suckade och kom bort till sängen och satte sig på kanten av den. Han kollade på min panna och rörde vid det med sina varma fingertoppar och det kändes skönt när han rörde vid det.
”Titta som dem ställt till det. Dem är som apor utan vett i skallen!” Sa han och hade lugnat ner sig lite. Jag antog att det var hans fans han snackade om.
”Det är bara en liten skråma, det går över snart.” Sa jag och log mot honom.
”Liten skråma? Har du kollat dig i spegeln sen du vaknade? Det är ett fett jack och du är svullen som fan.” Sa han och lät förvånad över att jag tog så lätt på det hela.
”Men dem sprang ju inte på mig med mening, det fattar du väl?” Sa jag menande till honom.
”Men det är väl klart man ser om någon sitter på marken? Dem skiter i allt annat, bara dem får en liten skymt av mig så är dem nöjda och bryr sig inte om de andra runt omkring.” Sa han och lät återigen sur. Han fick vara hur sur han ville, men jag tänkte inte ta hårt på denna händelse. Jag kan ju säga att varit med om mycket, mycket värre saker.
”Du kanske har rätt, men jag tänker inte låta mig själv bli deppig över det. Jag har andra problem som är större. Detta är ju en bagatell jämfört med det som hänt mig egentligen.” Sa jag menande.
Justin kollade på mig och hans blick gick från arg till bekymrad.
”Förlåt.” Sa han och kollade mig djupt i ögonen. Jag gav ifrån mig ett leende och tog hans hand.
”Det är ingen fara, huvudsaken är ju att jag mår bra som din mamma sa.” Jag log fortfarande.
Han log tillbaka och smekte min hand. Julia kom in i rummet och vi släppte snabbt våra händer.
”Bitch, you better be awake… jag orkar inte sitta och vara orolig längre.” Sa hon och skrattade.
Jag gav ifrån mig ett hest skratt och vinkade åt henne att komma och lägga sig bredvid mig. Hon kröp upp i sängen och lade sig ner. Vi la armarna om varandra och låg där tysta.
”Jag ska väl… gå ut… vi ses… sen.” Sa Justin lite obekvämt och gick ut ur rummet.
Jag och Julia låg fortfarande tysta och vi båda kollade nu upp i taket.
”Hur mår du?” Sa hon efter en lång tystnad.
”Det går upp och ner för varje dag som går. Dudå?” Sa jag tyst och vände mitt ansikte mot hennes.
”Samma här. Men Ryan är en stor del som gör mig väldigt glad.” Sa hon och log men jag såg att en tår börjat bildas i hennes ena öga. Samtidigt så kände jag att gråten kom krypande hos mig också.
”Vi måste hålla ihop, göra varandra starkare… annars kommer jag aldrig klara det.” Sa jag till henne och min röst vek sig nästan för att gråten var så nära nu.
”Klart vi ska? Men du har ju Justin som jag har Ryan… typ… kanske… eller inte.” Sa hon och gjorde en konstig min som fick mig att skratta till samtidigt som en tår rann ned för min kind.
”Nja, inte riktigt på samma sätt kanske. Men jo, han är också till stor hjälp.” Sa jag och log.
Vi blev återigen tysta och låg fortfarande och kramade om varandra.
”Aw cmon!!!! Ska du stjäla min flickvän nu också?” Sa Ryan som kom in i rummet. Han kastade sig på Julia och kysste henne på halsen, samtidigt som hon fnittrade till.
”Jaså, ni är officiellt ett par nu eller?” Sa jag och blinkade mot dem båda med en jobbig min.
Dem kollade på varandra och blev en aning nervösa och började små skratta lite.
”Det kan man väl säga.” Sa dem i kör och fortsatte skratta, snart kysste dem varandra och reste sig upp från sängen. Dem stod och kollade på mig och skrattade.
”Det var ett jävla sår du fått i pannan. Du hängde dig fast som en apa, en riktig kämpe. Yo go girl!” Sa Ryan sarkastiskt och skrattade samtidigt som han pekade på mig konstigt.
”Ryan kör oss hem. Vi hade tänkt åka nu, ska du med?” Sa Julia frågande.
Jag nickade och reste mig sakta ur sängen. Jag kände hur det bultade till i mina ben och min rygg. Jag gav ifrån mig en smärtsam min och både Julia och Ryan kom fram för att hjälpa mig.
”Dudes, chill down!” Sa jag och kollade på dem med ett höjt ögonbryn.
När jag rest mig upp ur sängen gick jag fram till en spegel som hängde på väggen och fick en chock när jag såg den stora bulan i pannan och även jacket som syntes igenom plåstret.
Jag började småskratta och gick ut ur rummet där jag möttes av Pattie, Scooter, Kenny, Justin och Carin. Alla kollade frågande på mig.
”Mår du bra?” Sa Carin med en söt nätt röst.
”Jadå, Ryan kör oss hem nu. Tack för all hjälp förresten.” Sa jag och gick mot halldörren för att sätta på mig mina skor. Jag kände en hand på min rygg och vände mig snabbt om och möttes av Justin.
”Förlåt än en gång, jag lovar att det aldrig kommer hända igen!” Sa han bekymrat.
”Justin… snälla… för min skull, tänk inte på det mer! Jag mår bra.” Sa jag menande och tog min hand på hans axel och skakade om honom lite nätt.
”Mm, men jag blir bara så jävla arg.” Sa han och spände ögonen i mig.
”Bli inte det, dem gjorde det inte med mening.” Sa jag och log.
Hemskt vad positiv jag blivit, för två dagar sedan skulle jag i den här situationen velat döda dem som sprang på mig. Jag skulle varit så extremt förbannad att ingen skulle vågat prata med mig. Men jag hade den senaste tiden börjat se ljusare på saker och inte orkat bry mig om små saker.
”Försök nu få någon sömn inatt så hörs vi imorgon när du lugnat ner dig lite.” Sa jag och kramade om honom. Ryan och Julia kom ut i hallen och vi allihopa skrek hejdå till de i vardagsrummet.
När vi satt oss i bilen lutade jag mig försiktigt mot bilens fönsterruta och blundade. Eftersom denna dagen inte varit en av de bättre, sen Leo dog… så fick jag hoppas att morgondagen blir bättre.

Ny dag, nya tag. Det är väl så man får se på livet framöver. Se framåt, positivt, gå vidare, glömma. Vilket jag aldrig kommer göra. När jag kom hem igår kväll från stranden hade mamma och Bill kommit hem, även typ hela min släkt förutom Julia och hennes familj. Mormor och morfar var här, farmor och farfar, pappa, pappas syster Karen och hennes man och barn som även då är mina kusiner, men dem är små, typ tre och fyra kanske. Jag gick snabbt in och hälsade på alla och fick medlidande blickar, det blev mycket för min del så jag gick istället upp och la mig i sängen på mitt rum. Jag hade somnat snabbt efter att jag och Justin smsat och nu låg jag här nyvaken och önskade bara att gårdagen var en mardröm. Men så fort dörren till rummet öppnades och pappa kom in genom den så kom jag tillbaka till verkligheten. Han såg trött ut, han kan inte ha fått mycket sömn under natten.
”God morgon gumman, har du sovit gott?” Sa han trött och gned sig i ögonen.
Jag nickade och kollade upp i taket. Han satte sig ned på sängkanten och tog min hand. Jag ville nästan dra den åt mig men jag lät bli bara för att slippa se honom bli mer ledsen än vad han redan var.
”Vi hade tänkt åka och kolla på… Leo… idag. Vill du följa med?” Sa han tyst.
Jag skakade på huvudet, jag kände att jag inte var redo för det än. Pappa förstod mig och smekte min kind med ena handen sedan lämnade han mitt rum. Jag kan känna stämningen från nedanvåningen ända upp hit och jag är säker på att dem där nere kan känna stämningen från mitt rum ner till sig. Jag hörde hur dörren smälldes igen där nere och det blev alldeles tyst i huset. Dem allihopa skulle väl åka iväg, vilket var ganska skönt. Ett under på att mamma lät mig vara ensam hemma i en sådan turbulent situation. Inte för att jag har några planer på att göra något dumt.

Jag reste mig upp från sängen och drog på mig ett par gråa mjukisshorts och ett vitt linne. Jag gick ned med tunga steg från trappan och när jag kom ned på nedanvåningen öppnade jag ytterdörren för att kolla om alla bilar var borta. Istället för att rikta min blick på uppfarten som faktiskt var helt tom stannade blicken på killen som stod på trappan upp till huset. Han stod med ryggen mot mig och hade en svart hoodie med luvan uppdragen så jag kunde inte se vem det var. När han vände sig om tog han av sig sina svarta Ray ban glasögon och sken upp i ett leende. Jag å andra sidan fick inte ens fram ett halv leende, jag var alldeles för nere och dessutom alldeles för trött för det.
”Justin, vad gör du här?” Sa jag hest och frågande.
”Ehm, jag tänkte… typ… att du kanske ville ha lite sällskap. Jag träffade din mamma precis och hon sa att det nog var en bra idé.” Sa han och kollade osäkert på mig. Han var nog lite rädd för att jag skulle säga nej och gå in och stänga dörren mitt framför honom. Men istället fick jag konstigt nog fram ett halvt leende och nickade mot honom och vi båda gick in i huset. När han kom in tittade han sig runt och såg en aning intresserad ut, eller så spelade han bara.
”Fint hus, och nej jag säger det inte bara för att vara snäll.” Sa han och flinade.
Jag gick tyst in i köket och öppnade kylskåpet, det var inget som frestade mig så jag drog ut en av stolarna och satte mig ned med en duns och suckade samtidigt som jag kollade på Justin som närmade sig stolen bredvid mig.
”Inte hungrig?” Sa han och plutade med underläppen på en skämtsamt sätt.
Jag skakade på huvudet och drog min hand igenom mitt toviga hår. Justin log och ställde sig upp och gick fram till kylskåpet som han öppnade hastigt. Han slängde ut ett paket bacon och lyfte ut skålen med ägg. ”Har jag sagt att jag är typ världens bästa kock?” Sa han och blinkade mot mig.
Jag höjde på ena ögonbrynet förvånat och hånflinade mot honom. Det kändes verkligen som att jag fick ta i från fötterna för att skratta men det funkade för stunden i alla fall.
”Jag lovar, du kommer inte tacka nej när Mr Bieber är klar i köket.” Sa han och återigen blinkade han.

När han var klar med maten hade han tvingat i mig varenda tugga tills allting var uppätet på tallriken. Det kändes bra att jag fått i mig lite mat i alla fall. Efter maten hade Justin tvingat mig att gå och duscha medan han satte sig i soffan och kollade på tv. Det var längesedan jag njöt av en dusch så mycket som jag gjorde nu. Jag tror inte jag duschat så länge någonsin och när jag kom ut ur duschen var jag alldeles röd om mina ben för värmen jag haft på vattnet. Jag satte upp mitt hår i en turban och svepte in kroppen i en annan handduk. Denna gången var jag förbered på att Justin var här, men jag orkade inte bry mig utan gick ut från toaletten. Jag såg att hans ögon blev en aning större men han försökte dölja det genom att hosta till och vrida på sig lite i soffan. Jag skrattade inombords och gick upp på mitt rum och bytade om. Bara för att reta Justin satte jag på mig min vita oversize tröja där det står ”I’m not with stupid anymore.” och ett par svarta tighta jeansshorts. Jag visste att han skulle misstolka tröjan och tro att den var riktad mot honom. Det var ju därför jag satte på mig den.
Jag gick ned från trappan och torkade mitt hår med handduken samtidigt. Jag gick in och satte mig bredvid honom i soffan och jag såg att hans blick var riktad mot min tröja och han läste flitigt. När han läst klart flinade han till och suckade. Jag flinade till jag också och himlade med ögonen. Vi satt tysta en stund och bara kollade på tvn. Egentligen kollade jag inte så mycket, utan istället flög bara tankarna runt omkring i mitt huvud. Man kan ju säga att jag har en del att tänka på, sånt som jag egentligen inte vill tänka på men som bara dyker upp i huvudet hela tiden. Leo.

Justins version.

Texten på Tay’s tröja fick mig att börja fundera. Var den riktad mot mig? Hade hon satt på sig den bara för att jag skulle få mig en tankeställare, eller till och med en bang in the head? Jag försökte att dölja min frågande blick och jag tror inte hon lade märke till den. Istället uppstod en lång tystnad och hon var ju inte direkt så sugen på att snacka, vilket jag helt och hållet kan förstå.
Jag såg en gitarr som stod i ena hörnet av vardagsrummet, lite musik kanske kan få henne på lite bättre humör? Visserligen har Mama Jan strängt förbjudit mig att sjunga någon annanstans förutom när jag har övningar med henne och på konserter såklart och om det skulle behövas på någon intervju eller tv show, men för tillfället brydde jag mig inte så mycket om det. Huvudsaken var att jag kanske på något sätt kunde pigga upp Tay lite i alla fall. När jag tog upp gitarren kollade jag frågande på henne och hon gav ifrån sig ett halvt leende. Jag tog gitarren med mig till soffan och satte mig bredvid henne igen. Jag stämde den, men jag kunde inte bestämma mig vilken låt jag skulle sjunga. Down to earth kanske? Innan jag började spela så flinade jag till, det kändes konstigt och nästan lite nervöst att sitta ensam och spela inför bara henne. Hon måste ju tro att jag är konstig på något sätt som bara börjar sjunga helt plötsligt. Men jag skakade av mig tankarna och började spela och snart började jag även sjunga. Jag kollade på henne för att se hennes reaktion och jag kunde faktiskt se ett litet leende på hennes läppar. Jag log tillbaka mot henne och fortsatte spela. När jag spelat klart såg jag att hon fått tårar i ögonen. Jag gav henne en frågande blick och lade ifrån mig gitarren. Hon skrattade till och torkade bort tåren som nu rann nedför hennes kind.
”Bry dig inte om att jag gråter, du får vänja dig helt enkelt.” Sa hon och kollade ned. 
”Du får gråta hur mycket du vill.” Sa jag och log.
”Har inte du skola idag förresten?” Sa jag en stund efter och kollade på henne frågande.
”Skolan är det sista jag tänker på för tillfället, mamma får väl ringa och prata med dem eller något. Har inte du en massa jobb att göra? Du åker väl typ hem imorgon?” Sa hon tyst.
Just de, jag hade ju glömt att berätta för henne att jag skulle stanna. Det kanske skulle få henne på lite bättre humör. Eller hon kanske inte ens vill att jag ska stanna?
”Eh… vi har bestämt oss för att stanna i två veckor till, med tanke på… det som har hänt.” Sa jag nervöst. Hon kollade upp och såg förvånad ut men snart syntes ett litet leende på hennes läppar.
”Men… Justin, du ska inte ställa in jobbet bara för detta.” Sa hon menande.
”Jo, precis vad jag måste göra. Du lär behöva mig ett tag fram över.” Sa jag och log mot henne.
Hon fick fram ett svagt snabbt skratt och skakade på huvudet samtidigt.
”Så vad säger du, här kan vi ju inte sitta och ruttna… ska vi ut och gå en lite stund?” Sa jag och reste mig upp och gick och ställde tillbaka gitarren där den stod innan.
”Får du verkligen det? Jag menar… hur ska det funka utan Kenny i närheten?” Sa hon frågande.
”Äh, vi ska väl klara det? Vi behöver ju inte gå så långt.” Sa jag nonchalant.
Jag gick ut i hallen och började sätta på mig mina skor. Jag drog upp luvan över min svarta keps och satte på min mina svarta Ray ban. Tay kom efter mig och satte på sig sina skor och solglasögon.
När vi öppnade dörren möttes vi av en varm vindpust och än så länge så var det varken några paparazzis eller fans i närheten som störde oss, vilket var en ganska stor lättnad för mig.

Vi började gå men vi gick inte nedåt mot stranden utan det blev uppåt istället mot ett av de få låga bergen som låg nära huset. ”Ehm, Tay… vet du vart vi är på väg för jag har ingen aning?” Sa jag frågande.
”Till berget? Inte det höga där borta men det lite lägre. Leo älskade att gå dit.” Sa hon och pekade. Det kändes som att det tog en evighet att gå och vi blev flera gånger stoppade på vägen av fans som ville ha autograf och ta foto. Varje gång det hände stod Tay i bakgrunden och småskrattade. Fansen frågade om hon var min nya flickvän men vi båda två skakade snabbt på huvudet och hostade till lite. Än så länge hade vi inte sett en skymt av några paparazzi vilket kändes skönt, för så fort dem skulle se oss två tillsammans skulle det bli en massa snack och för tillfället har jag ingen lust att tynga Tays axlar med mer problem än vad hon redan har.

Vi kom till slut upp på berget, vilket hade varit ett helvete, den sista biten hade vi pinsamt nog fått ta tag i varandras händer för att inte trilla ner. Eller pinsamt och pinsamt, det var Tay som tagit tag i min hand för att hon höll på att trilla, men när hon efter ett tag insåg att hon gjort det så blev hennes min en aning nervös och hon ville nog egentligen bara släppa den så snabbt som möjligt. Men bara för att reta henne så höll jag kvar hennes hand i min ända tills vi hade kommit till utkiksplatsen på berget. Så fort vi kom fram så släppte hon den och stod och kollade ut över utsikten. Det var verkligen imponerande, allt var så tyst här uppe, det var inga människor, ingen trafik, och vinden låg konstigt nog helt stilla här uppe. Man kunde se ner till stranden och ännu längre bort, det var vackert.
”Tänk vad enkelt det hade varit att bara hoppa ut från berget.” Sa Taylor plötsligt och kollade ner på stupet vi hade framför oss. Jag fick en ilning genom hela kroppen när hon sa det.
”Vad snackar du om?” Sa jag frågande och tog tag i hennes ena arm när hon gick fram till bergskanten. Hon vände sig om mot mig och hon hade tårar i ögonen.
”Justin, jag kommer aldrig klara det här.” Hennes röst vek sig nästan.
”Det kommer du visst de, jag ska hjälpa dig att klara det.” Sa jag och gick fram till henne och kramade om henne, eftersom hon nu tagit sina händer för ansiktet och grät. Jag hade gärna kunnat stå på berget för resten av livet och bara krama om henne och känna hennes närhet. Men som hon sagt så vill hon ju bara att vi ska vara vänner, och det gör mig en aning bekymrad.
När hon lugnat ner sig så släppte vi taget om varandra och vi satte oss ned på grusen.
”Låt dagen imorgon bli bättre.” Sa Tay med en suck.
”Det kommer den bli.” Sa jag och kollade på henne.
”Hur kan du veta det?” Sa hon nonchalant och kollade dessvärre inte tillbaka på mig.
”För vi ska till nöjesfältet nere vid piren.” Sa jag och log ett brett leende.
”Vilka är vi?” Sa hon fortfarande lite nonchalant men en aning nyfikenhet fanns i rösten.
”Du, jag, Kenny, Scooter, Carin, mamma, Ryan och Julia.” Hon hade nu vänt sig om mot mig.
”Men hur ska det kunna gå? Du kommer ju inte kunna åka någonting utan att bli typ attackerad av fans?” Sa hon och hade en väldigt skeptiskt blick.
”Äh, Kenny brukar klara av det ganska bra. Dessutom så är jag ganska sugen på att du visar mig den här hemska bergodalbanan som du och Leo åkt. Vi båda är nog i behov av en liten adrenalinkick och mamma tyckte att det var en bra idé att vi allihop får lite annat att göra här i LA istället för jobb.” Sa jag och log fortfarande mot henne, det kvittar vad hon säger, hon SKA med.

Allt är tomt inom mig, det finns ingenting kvar. Min lillebror, min andra halva, han som fick mig att andas ett extra andetag varje dag, han som fick mig att skratta så fort jag var ledsen, han som är det bästa man någonsin kan ha, är nu borta. Jag vill inte inse det, jag kan inte inse det. Jag kommer aldrig igen träffa den personen jag älskar mest på hela jorden. För en dag sedan när jag varit och hälsat på honom på sjukhuset hade han varit jättepigg och hoppat upp från sängen och sprungit fram till mig när jag hade kommit in på hans rum, han hade kastat sig runt halsen på mig och börjat gråta. ”Jag har saknat dig sis.” Hade han viskat i mitt öra och jag hade börjat skratta och känt gråten i halsen. Jag hade varit hos honom hela dagen och pratat om allt möjligt. När jag sedan skulle gå ifrån honom hade han varit alldeles trött och sagt ”Tay, imorgon kommer jag hem.” Jag hade gett honom ett stort smile och gått fram till honom och pussat honom i pannan innan jag hade gått hade han somnat in i en djup sömn och jag hade sagt ”I love you buddy.”

Mamma och Bill hade åkt och hämtat upp pappa och sedan åkt vidare till sjukhuset. Jag vägrade att följa med, istället hade mamma ringt till Vivian, Julias mamma och bett Julia komma över och göra mig sällskap. Jag kan hålla med mamma om att det inte riktigt är läge att lämna mig ensam hemma för tillfället.

När Julia kom så låg jag i soffan i vardagsrummet helt tyst och kollade upp i taket. Hon kom in och hennes ögon var rödsprängda. Så fort hon såg mig bröt hon ihop och kastade sig på mig. Jag la mina armar om henne, men jag kunde inte gråta. Det var helt tomt inom mig för tillfället och jag tror aldrig att jag någonsin kommer bli hel igen. Vi låg och höll om varandra en stund, helt tysta. Efter ett tag reste sig Julia och andades djupt, hon torkade bort tårarna och kollade på mig. Hon insåg nog snart att det nog var bäst att vara tyst och bara låta tankarna vila för en stund. Jag kände verkligen inte för att prata om det eller något annat just nu och jag var glad över att hon förstod det.
Hon gick och satte sig i en av fåtöljerna och drog en filt runt om sig. Hon satt och kollade ut genom fönstret och vi lät tystnaden ta över. Jag kände hur min mobil vibrerade under mig och jag tog fram den med mina lealösa händer och jag hade fått ett sms av Justin – Lust att träffa din vän imorgon? Som åker hem snart. :) – Jag fick inte fram ens ett leende åt smset och lade tillbaka telefonen under mig och suckade. Julia reste sig upp och gick ut i köket, jag hörde glas som klingade och snart kom hon tillbaka med vars ett glas med citrusdryck. Jag kollade trött på glaset som hon ställde bredvid mig men vände snart tillbaka huvudet upp mot taket. Jag blundade för en stund men kände att jag aldrig skulle kunna somna. Snart vibrerade telefonen igen under mig och jag tog upp den och kollade, det var från Melody – Älskling, din mamma ringde min mamma och berättade vad som hänt. FÖR FAN! Det finns ingenting jag kan säga som kommer få dig att må bättre, men jag kan i alla fall säga att jag finns här och du kan ringa mig när du vill om du vill prata.  I FUCKING LOVE YOU! – Jag tryckte med en suck upp ett nytt sms och började skriva – Bara att veta att du finns här får mig att må lite bättre i alla fall. – Jag orkade inte skriva längre och hoppades på att hon inte skulle skriva tillbaka. För tillfället orkade jag inte ha kontakt med någon förutom Julia som visste exakt hur jag kände. Eftersom hon på sätt och vis känner samma sak. Leo hade varit som en extra lillebror till henne, hon var ju ensam barn och hon kommer alltid hem till oss när hon känner sig lite ensam, och Leo har alltid haft ett stort hjärta och släppt in Julia med öppna armar. Det kändes tryggt att ha henne här nära mig.
Jag hade inte lagt märke till att Julia satt sig på soffkanten och stirrade på mig.
”Vi måste få i oss någonting att äta, din mamma sa att du inte ätit något sen i morse.” Sa hon med hes röst och jag kunde höra på långa vägar att gråten satt i halsen på henne.
Jag kollade på henne och skakade på mitt huvud, jag kollade återigen upp i taket men kände Julias hand ta tag i min och klämma om den en aning för hårt.
”Vi MÅSTE äta. Vi kan inte sitta här för resten av våra liv. Vi går till Bens Diner nere vid stranden och får i oss något gott att äta.” Hon lät nu mer bestämt på rösten.
Innan jag ens hann svara drog hon hastigt upp mig från soffan och jag orkade knappt stå på mina ben. Hon drog med mig upp på mitt rum, jag antar att jag skulle byta om eftersom jag som hastigast innan sprungit upp på mitt rum och satt på mig mina fula rosa mjukisbyxor och en grå tröja till.
Jag började rota igenom mina byrå lådor och drog fram en stor svart hoodie. Till det tog jag ett par svarta jeans och satte på mig mina svarta låga converse. Jag lät håret hänga tovigt och satte luvan över. Jag tog på mig mina solglasögon och gick nedför trappan med Julia efter mig. Jag lät bli att titta åt hållet där Leos rum ligger och jag undrade om jag någonsin skulle kunna gå in där igen.

Vi gick sakta ned till Bens Diner och sa ingenting på hela vägen. Jag kände att det kanske var helt fel klädval för dagens väder, med tanke på att solen sken. Men jag orkade inte bry mig, färgen klädde mig och mitt humör ganska bra för tillfället.

Vi gick in och satte oss vid ett av borden. Vi beställde in vars en stor hamburgartallrik, men jag åt bara hälften. Min aptit var inte alls på topp.
Efter ett tag dök helt plötsligt Ryan upp och Julia försökte tränga fram ett leende men det försvann snabbt och så fort Ryan stod bredvid henne bröt hon ihop. Han fick en oförstående blick i ansiktet och när Julia skulle berätta för honom vad som hade hänt klarade jag inte av att lyssna på det så jag sköt ut stolen och gick med snabba steg ut från restaurangen. Jag gick fram till ett staket som omringade restaurangen och kollade ut mot havet som levde sitt egna liv. Jag tog av mig mina solglasögon och lät vinden smeka mina kinder. Snart började tår efter tår rinna nedför min kind och jag kände ett hugg i magen. Varför skulle detta hända? Varför?
Jag kände en hand på min axel och jag tog ett djupt andetag och vände mig om. Där stod Justin med en bekymrad blick. Jag kollade ned i marken och torkade bort mina tårar, men dem fortsatte bara att rinna. Justin tog ett steg mot mig och omfamnade mig med sina båda armar och vi bara stod där och kramades i tystnad. Jag lät fortfarande mina tårar rinna och efter ett tag bröt jag ihop. Jag kände Justins ena hand smeka min rygg och det gav mig en viss trygghet att det var han som stod här och ingen annan. Efter ett tag släppte vi taget och jag vände mig om mot havet igen och han ställde sig bredvid mig. Vi stod tysta, men efter ett tag bröt han tystnaden.
”V… vad är det som har hänt?” Stammade han fram tyst.
Jag suckade och orkade inte få fram några ord till en början, jag hade inte pratat på hela dagen och hade egentligen ingen lust att göra det nu heller, men jag ville att han skulle förstå.
”Leo.” Fick jag fram tyst och hest.
Justins min gick från frågande till otroligt dyster och han kollade ut mot havet. Efter ett tag tog han min hand och vi började gå ner mot havet. När vi var någon meter ifrån det satte vi oss ned i sanden och bara satt där. Han drog mig till sig och jag lutade mitt huvud på hans axel. Tårarna började rinna igen men jag lät dem göra det. Jag undrar om livet någonsin ska kunna bli bra efter det här?

 

Justins version.

Vad ska man säga? Vad ska man göra, i en sån här situation. Jag har aldrig själv varit med om något sånt här och vet inte hur jag ska reagera. Jag har aldrig träffat Tay’s lillebror, men jag antar att dem stod varandra otroligt nära. Jag önskar nästan att jag hade fått träffa honom innan allt det här hände. Jag har så otroligt dåligt samvete över det jag gjort mot henne. Att jag sket i henne för att istället vara med Selena? Vad tänkte jag med? Det kan fan inte varit med hjärnan, kuken kanske? Jag vill att hon ska förstå att jag är så jävla ledsen för det jag gjort och jag vill att hon ska veta att jag inte bara vill ha henne som vän utan som något annat, som är så mycket starkare än vänskap. Men om det är de här hon vill så accepterar jag henne och jag kommer stötta henne till 100%. Jag är säker på att allt hon just nu behöver är en axel att luta sig mot och inga ord.

Vi satt alldeles tysta på stranden och jag hörde hur hon grät. Jag kan inte föreställa mig det hon måste gå igenom och jag tror aldrig att hon kommer må bra efter det här. Det enda hon kan göra är att försöka se det från den ljusa sidan och gå vidare, vilket jag kan tänka mig är sjukt svårt. Efter ett tag vibrerade min mobil och jag tog upp den, det var Ryan som ringde. ”Hallå?” Sa jag halv dystert.
”Bro, jag tar hem Julia… hon är ju fan helt knäckt. Vi ses på hotellet sen, jag har ringt Kenny så han är på väg hit och håller koll på dig.” Sa Ryan lite halvt stressat.
”Jaja, det är chill dude. Vi ses sen!” Sa jag och la på luren. Jag lade ner den i min byxficka och lade min arm om Tay som fortfarande grät och bara kollade ut på havet. Jag var nyfiken på vad hon tänkte på men kunde tänka mig att det inte var något muntert direkt. Men utan förvarning började hon skratta och jag kollade på henne frågande men hon fortsatte bara att skratta. Efter ett tag slutade hon och kollade på mig, och jag hade fortfarande den frågande blicken.
”Förlåt… jag kom bara och tänka på en rolig sak som Leo, jag och mamma gjorde i somras.” Sa hon och lät tack och lov en aning glad på rösten, men den var fortfarande hes och trött.
”Berätta.” Sa jag och log mot henne.
”Vi gjorde en spontan utflykt till tivolit nere vid piren och när vi kom in på området så fick Leo syn på den gigantiska bergodalbanan och han ville jätte gärna åka den men det var längdgräns på den och han var precis under gränsen så han fick inte åka. Men han vill chansa ändå och när det var hans tur att lämna fram biljetten ställde han sig på tå utan att biljettkillen märkte det och han fick åka och jag blev ju straffad och var tvungen att åka med honom. Men det roliga var att han ångrade sig snabbt att han satt sig i vagnen, för det var den hemskaste bergodalbanan jag varit med om. Och när han hoppa ur vagnen sprang han fram till mamma och hoppade upp i hennes famn och sa ”Mamma, aldrig igen, aldrig igen. Lova mig att du stoppar mig nästa gång, okej mamma?” Han var vettskrämd resten av dagen så det blev inte så mycket mer åk för honom.” Sa hon och skrattade till.
Jag log ett brett leende mot henne och jag såg en glimt av lycka i hennes ögon. Men efter en stund hade den glimten försvunnit och återgått till tårar som rann sakta ned för hennes kind. Jag torkade bort dem men det kom bara fler så efter ett tag slutade jag och vi satt åter igen tysta. Det hade börjat bli svalare och solen höll på att gå ner. Jag vill berätta för henne hur mycket hon betyder för mig och att jag inte bara vill vara vän med henne, men det kändes som ganska dåligt läge för det. Jag får vänta ut det i några dagar. Jag kanske kan fråga Scooter och mamma om vi kan stanna kvar här ett tag. Min nästa konsert är ju inte förrän om tre veckor och jag har bara några tv shower och intervjuer inbokade, men mamma skulle säkerligen förstå varför jag vill avboka dem.

 

Efter ett tag hade vi gått upp mot restaurangen där Kenny stod och väntade på oss. Vi hade erbjudit Tay skjuts hem men hon ville gå själv och istället för att säga emot henne så hade jag kramat om henne hårt och kysst henne i pannan. Hon hade gett ifrån sig ett svagt leende och börjat gå. Kenny och jag stod tysta kvar en stund men efter ett tag bröt han tystnaden.
”Man, det måste vara förjävligt!” Sa han och skakade på huvudet. Han tog sin hand på min axel och började leda mig till bilen. Jag gick med tunga steg och under hela bilfärden hem satt jag bara tyst. När vi kom till hotellet stod det en massa skrikande fans utanför och det var de sista jag ville ha att göra med för tillfället så jag bad Kenny att hålla undan, och jag drog min hood luva över huvudet och halv sprang in i hotellreceptionen. När jag kom in på hotellrummet satt mamma vid ett av borden och läste en bok. Det var alldeles tyst i rummet så jag antar att varken Ryan eller Scooter var här. När jag gick fram till henne kollade hon upp med ett stort leende på läpparna och tog av sig sina glasögon.
”Hej min älskling, hur har din dag varit?” Sa hon och reste sig upp och pussade mig på kinden.
”Jo, den har väl varit… helt okej.” Sa jag och gav ifrån mig ett halvt leende.
Hon kollade på mig frågande och drog ut ena stolen och visade att jag skulle sätta mig ned. Hon satte sig på stolen mitt emot och kollade fortfarande på mig frågande.
”Vad har nu hänt?” Sa hon och höjde på ena ögonbrynet.
”Ehm… jo, alltså… vi måste typ avboka mina intervjuer och tv shower i någon vecka framöver. Jag vill stanna här i LA… det har liksom hänt en sak.” Sa jag och kollade ned i bordet. Jag var rädd över vad hon skulle säga om saken och det var tyst en lång stund innan hon svarade.
”Jag skulle gärna vilja veta vad som har hänt innan vi gör något hastigt beslut.” Sa hon allvarligt.
”Det är Taylor, hon som var med på konserten i New York… vi blev ganska nära vänner… och hon bor här i LA. Hennes lillebror dog i cancer idag och som jag känner just nu, så vet jag att hon behöver mig.” Jag kände att min röst var tung och en aning tyst.
”Hur länge pratar vi om? Det kommer kosta oss en massa pengar att avboka, för jag antar att du vill stanna här i någon vecka till? Dessutom måste vi prata med Scooter först innan vi bestämmer något. Men för min del är det okej. Klart du ska finnas här för din vän. Och älskling, tvivla inte på att prata med mig om du behöver det. Dessutom får du gärna hälsa från mig till Taylor nästa gång du träffar henne och säga att jag tänker på henne. Ingen ska behöva få gå igenom det här. Scooter kommer förstå.” Sa hon och tog min hand och smekte den och jag blev lättad över hennes svar.
”Kanske två veckor? Dessutom så behöver vi inte oroa oss över pengarna, det är inte så att vi blir panka bara för att vi ställer in tre eller fyra intervjuer och shower. Det hade varit en annan sak om det var en konsert, då hade jag förstått om du kanske sagt nej och ska jag vara ärlig så har inte Scooter någon större talan i detta. Det är mitt liv och jag bestämmer.” Sa jag och log mot henne.
”Jag menade inte att vi blev panka, bara att det lär inte bli billigt att ställa in. Men om det är de här du vill göra så stöttar jag dig till 100%.” Sa hon och återigen smekte min hand och log.

Mamma hade pratat med Scooter och han hade till en början varit väldigt fundersam men till slut hade han gett med sig. Jag hade blivit glad och uppdaterat på twitter direkt – Staying in LA for another two weeks #LEGGO. – Jag hade gått och lagt mig i sängen, klockan var ändå redan elva och jag kände mig tung och trött i kroppen. Jag tog upp min mobil och såg att jag fått ett sms av Tay.
- Tack för att du finns. – Jag log åt smset och svarade tillbaka – Tvivla aldrig på det. Och jag har fortfarande dåligt samvete över det jag gjort mot dig. Förlåt! – Det tog inte lång tid innan hon svarade tillbaka – Det är okej, men vi tar ett steg i taget och för tillfället känns det ganska bra att vi bara är på steg ett. – Jag hade gärna sett att vi var på steg 12345660, men hennes ord, hennes val. – Absolut, men jag ska sova nu. Vi hörs imorgon! Btw, försök du också att få lite sömn. - Jag lade ifrån mig mobilen och somnade nästan med en gång. Imorgon väntar en ny dag och jag hoppas den blir bra.

Det är sånt här som gör mig så otroligt glad och som får mig att vilja skriva mer.

Vill bara informera er om att jag ska jobba hela dagen imorgon, från 10.00 till 19.00, så jag kommer inte lägga in något nytt inlägg förrän jag kommer hem. Ni får helt enkelt stå ut, men kolla in runt halv åtta tiden. ♥

Justin har inte hört av sig på två dagar och jag som trodde att vi skulle ses nu när han var här i LA? Jag hade sett bilder från Vanity Fair och han och Selena såg ju ut att ha det väldigt mysigt, så det är väl lika bra att lägga honom åt sidan. Det fanns dessutom andra bilder på dem två på internet nu från när han är i LA, dem ser ju väldigt nykära ut så att säga. Men jag får inte låta det dra ner mig. Leo har fortfarande inte kommit hem från sjukhuset och skolan började igår. Jag hade heller inte träffat Julia sen vi kom hem från New York, hon hade träffat Ryan i två dagar nu eftersom han var i LA och hade då inte kunnat träffa mig. När hon sen hade haft en ledig stund så hade hon ringt mig och jag hade berättat allt om mig och Justin för henne, som hon då inte visste från New York och när jag sen berättade att han inte hört av sig på två dagar så sa hon att det inte fick göra mig deppig. Istället tyckte hon att jag skulle söka till cheerleading gruppen och när jag föreslog det för Melody så vart hon glad att jag frågade, så vi skrev in oss och gick på en audition och dem sa att dem skulle höra av sig. Det var ju ändå någonting helt nytt och ändå ganska kul att göra, så varför inte? Men det enda jag tänkte på var att jag ville träffa Justin och att jag inte kunde berätta om honom för Melody. Förr eller senare skulle jag behöva göra det, men för tillfället lät jag bli.

Jag var påväg till skolan. Klockan var bara åtta och jag kunde knappt själv tro att jag var på väg till skolan såhär tidigt. Det brukar ta sin tid för mig att komma in i tidsrutinerna precis när terminen börjat och oftast kommer jag alltid för sent till första lektionen för att jag alltid försover mig. Men idag var jag uppe med tuppen och gav mig iväg tidigt. Solen sken och det var redan varmt. Jag hade på mig mina älskade ljusa jeanshorts som var höga i midjan och som även har nitar på bakfickorna, en vit stor t-shirt som var jätteuringad i ryggen och skorna blev ett par svarta kängor. Jag hade bara satt upp mitt hår i en slarvig knorr och solglasögonen var så klart på. Jag hade en svart skinnväska som hängde på axeln och slog till mitt ena ben för varje steg jag tog.

När jag kom till skolan var den nästan helt folk tom, de flesta brukar komma precis innan lektionerna börjar vilket är halv nio. Men jag såg faktiskt Melody sitta på en av de slitna bänkarna och röka sin morgoncigg samtidigt som hon tog klunkar från sin morgonlatte hon svängt förbi och köpt på Starbucks. Jag gick fram till henne med ett leende och jag såg att hon inte log tillbaka istället gav hon mig en frågande blick.
”Godmorning sunshine!” Sa jag och satte mig ned och log ett brett leende mot henne.
Hennes blick hon gav mig var fortfarande frågande och snart sjönk mitt leende ner till en osäker min.
”Vad är det med dig?” Sa jag och kollade på henne och höjde på mitt ena ögonbryn.
”Eftersom du själv inte tänkt berätta något så får jag väl fråga dig istället, hur går det med Justin?” Sa hon och gav mig en nonchalant blick samtidigt som hon tog ett bloss av sin cigg.
”Va? Vad snackar du om?” Jag kollade på henne nervöst och jag var rädd att hon skulle se min rädsla i mina ögon. Hur kunde hon veta något? Det var ingen mer än Julia som visste och Melody och Julia var inte några bästisar precis, snarare tvärt om. Det fanns ingen annan som visste något, om inte Justin själv har sagt något till Melody vilket är en på miljonen eftersom dem aldrig har träffats och förmodligen aldrig kommer göra det heller.
”Spela inte dum… det finns ju bilder på er tillsammans över hela fucking internet.” Sa hon och gav ifrån sig ett hån skratt och gav mig en dömande blick. Jag hade aldrig sett Melody så här, det var en helt ny sida av henne. Hon var bitchig, nonchalant, dömande och allmänt otrevlig.
”Bilder? På internet? På mig och Justin? Phf, jo men visst.” Sa jag och skrattade till.
Hur kunde det finnas bilder på mig och Justin på internet, vad jag visste så var det ingen som fotat oss när vi var i New York. Det syns ju ganska tydligt om någon gör det, så vi hade nog märkt det.
”Mhm, när ni står och kramar om varandra utanför ett hotell i New York. Jag kunde på långa vägar se att det var du. Man ser er i profil… men det är inte bilden jag bryr mig om, det jag bryr mig om är att du inte sagt någonting om det och när vi här om dagen snackade om Justin och du berättade att du bott på samma hotell som honom? Varför sa du inte bara sanningen? Att du träffat honom och att ni är… nära vänner eller vad nu bilden ska föreställa? Jag blir så fucking lack på sånt.” Sa hon och hon såg en aning irriterad ut i sin blick hon gav mig och jag fick en rysning som spred sig i hela kroppen.
”Öhm, eh… säker på att det är jag? Jag menar, det finns ju många tjejer som kan likna mig.” Sa jag med en stor osäkerhet i min röst och jag tror hon märkte att jag var nervös.
”Man ser klart och tydligt att det är du, och för det första så nekar du inte till att du träffat honom och för det andra så vill jag fortfarande veta varför du inte berättat något?” Sa hon och tog ett bloss.
Det var nu stunden kommit då jag skulle behöva berätta allt för henne och jag skulle även behöva berätta för henne varför jag inte berättat något från första början, allting var bara i en enda stor röra.
Jag tog ett djupt andetag och berättade hela historien om resan i New York. Jag berättade allt i minsta detalj och jag såg noga till att jag inte glömde någonting som kanske i framtiden skulle dyka upp och skapa ännu en konflikt mellan oss vilket jag gärna avstår ifrån. När jag sen även berättat för henne att anledningen till att jag inte berättat något för henne var för att jag trodde att hon inte skulle tro på mig och skratta åt det hela så började hon till en början skratta men när jag gav henne en menande blick kvävde hon skrattet och kollade på mig med ett leende.
”Gumman, varför sa du inte bara som det var från första början? Okej, jag kanske hade skrattat åt först, men förfan om du säger att det är sant så det ju för fuck sake sant… whatever om du inte berättar det för någon annan, men förfan tvivla aldrig på att berätta saker för mig. Du är min bästa vän och jag skulle aldrig tveka på att berätta något sånt för dig, aldrig!” Sa hon och tog min hand.
Jag log mot henne och hade en klump i halsen efter att ha berättat hela historien, allting kom tillbaka och jag kände hur jag bara önskade att Justin skulle komma gåendes förbi oss nu och allt skulle bli bra igen. Men det skulle aldrig hända, han var tillsammans med Selena nu och skulle väl snart åka vidare till något annat ställe...

Skol klockan ringde och jag och Melody reste oss upp för att gå in, när vi kom in i korridoren stannade folk upp och stirrade. Jag kände ett obehag av alla dessa blickar men jag visste ju såklart vad dem berodde på, bilderna på mig och Justin från New york. Jag såg hur Melody flinade till och det gjorde mig glad att hon inte brydde sig överhuvudtaget om att alla kollade. Hon snarare älskde det, uppmärksamheten. Jag skrattade till jag också och vi gick in i klassrummet tillsammans.

När skolan äntligen var slut för dagen skiljdes jag och Melody åt och vi bestämde att vi skulle höras ikväll. Jag tog upp mina hörlurar från väskan och satte i dem i min mobil, jag satte på Champion med Chris Brown och började gå hemåt. Det kändes som att det tog en evighet att gå hem och när jag inte hade långt kvar såg jag i ögonvrån en bil som stannade upp bredvid mig. Det var en stor svart Range Rover med tonade rutor. Mitt hjärta började slå fortare och tankarna som dök upp i mitt huvud var att jag nu skulle bli kidnappad och dö. Men istället rullades ena framrutan ned och Justin stack ut sitt huvud genom fönstret. Jag spärrade upp mina ögon och nästan stannade till av den lilla chocken jag fick. Men jag fortsätte gå och kollade ner i marken. Efter ett tag märkte jag att bilen fortfarande körde bredvid mig och jag stannade upp och tog av mig mina hörlurar och lade ner dem i väskan. Jag vände mig om mot bilen som nu stannat och ut kom Justin. Han gick fram till mig och gav mig en blick som vill ha min förlåtelse men istället himlade jag med ögonen och kollade åt ett helt annat håll.
”Förlåt.” Var det enda han fick ur sig och han stod nu och kollade på sina skor.
”Är det de enda du har att säga? En förklaring hade kanske varit bättre?” Sa jag irriterat.
”Ehm, eh… det var typ så att jag på något konstigt sätt som jag själv inte förstår… drogs tillbaka till Selena för en stund, det höll i en dag och nu står jag här framför dig och vill att du förlåter mig för att jag varit ett asshole rent ut sagt. Det finns inte så mycket mer jag kan göra. Men jag vill ha dig som jag hade dig i New York, precis innan vi skulle åka hem.” Sa han och kollade mig nu djupt i ögonen.
Jag hostade till när han nämnde Selena, hennes namn fick mig att rysa. Den senaste tiden hade fått mig att tycka så illa om den tjejen att jag skulle kunna slita henne i stycken. Det enda hon var ute efter var status och det sökte hon hos de stackars pojkarna som inte fattade någonting.
”Hm, du vill att jag förlåter dig? Tveksamt, med tanke på att jag inte vet om du kommer göra såhär igen. Så istället kan vi väl säga som så här… vänner?” Sa jag och log samtidigt som jag sträckte fram min hand mot honom för att han skulle skaka den. Han kollade osäkert på mig och nästan gav ifrån sig en frågande blick. Han tog min hand och skakade den och släppte den snabbt igen. Jag såg på honom att mitt svar fått honom en aning chockad. Men det här skulle vara en början i alla fall, som skulle sluta bra… hoppas jag i alla fall.
”En nystart alltså?” Sa han och små log lite men leendet var snart borta igen.
”Precis, en bra start på en bra vänskap.” Sa jag och log, gud vad jag älskar att retas.
Anledningen till att jag höll på såhär var för att jag visste att det var precis tvärt emot än vad Justin ville, eller vad jag tror att han ville i alla fall. Så istället för att ge med mig och låta han få som han vill så ville jag göra precis tvärt om och låta han lida lite, för ett tag. Om det nu stämde att han ville ha mig som han hade mig i New York så fick han faktiskt vänta lite och bevisa det. Det skulle ta ett tag för mig att smälta allting. Att han dissat mig för Selena? Jag menar, hallå… lite vett borde det väl finnas bakom hans pannben?
”Ah, precis… bra… vänskap…” Sa han och gav ifrån sig ett fakeat leende.
Det var så himla kul att se honom i en sån här obekväm situation att jag skrattade inombords men jag fick hålla masken för att inte göra det ännu jobbigare för honom.
”Men, jag ska gå hem nu. Men vi kan väl höras… du stannar någon dag till va?” Sa jag och log.
”Mjo, jag stannar… hela veckan… så vi kan ju… ses.” Han hade fortfarande den obekväma blicken och jag gav ifrån mig ett skratt som jag snabbt kvävde. Han kollade på mig frågande men jag tog ett steg framåt och kramade om honom. Det var ett tag sedan jag kände hans armar om mig, men när dem började närma sig min midja tog jag tag i dem och böjde mig bakåt för att kolla på honom.
”Justin… vänner…” Sa jag och gav honom en menande blick. Han drog snabbt till sig sina händer och nickade förståeligt och jag skrattade till. ”Vi ses.” Sa jag och började gå iväg. Kvar stod han på trottoaren och stirrade efter mig. Jag vände mig bakåt och gav ifrån mig ett leende och han gjorde likaså innan han hoppade in i bilen och körde iväg. Det tog inte lång tid innan jag kom hem och när jag öppnade dörren till huset kunde jag känna den obehagligt tysta känslan som huset gav ifrån sig. Jag slängde av mig väskan och skorna och gick in i köket för att se om det fanns något gott att äta, då jag plötsligt hör snyftande från vardagsrummet. Jag stängde kylskåpet och gick in i vardagsrummet där jag möttes av Bill och en gråtande mamma. De båda vände sina huvud upp mot mig och mamma gav mig en ledsen men menande blick och jag kunde direkt tyda blicken och allting bara sjönk ihop i kroppen. Alla muskler slutade fungera och jag tappade kontrollen helt. Jag satte mig ned med en duns på golvet och lade mitt huvud i mina händer. Snälla, låt det här vara en dröm.

Justins version.

”Dude, vakna?”
Jag öppnade mina ögon och såg Scooter stå lutad över mig. Jag satte händerna för ansiktet och ville bara somna om. ”Du måste vakna nu, vi landar om en kvart. Sen säger vi Hello Los Angeles. Awesome!” Sa han och lät överdrivet glad på rösten, jag visste att han gjorde så bara för att jag inte skulle lacka ur på att han hade väckt mig. För en gångs skulle hade jag nästan kunnat sova igenom hela flygresan utan att någon kom fram till mig och ville prata med mig om kvällens planer. Vilket är Vanity Fair. Jag fattade inte att Scooter utsatte både mig och Selena för detta. För tillfället orkade jag inte ha med henne att göra, men ändå var jag tvungen att stå ut med henne i flera timmar. Vi skulle träffas innan för att kunna åka tillsammans dit och jag kunde bara tänka mig hur stämningen skulle bli. Jag har bara en timmes vila när vi kommer fram till hotellet sen ska vi iväg, jättekul!
”Jaså, jaså… du och Selena igen, jag som trodde att du hade Taylor virat runt om pekfingret nu för tiden.” Ryan hade satt sig bredvid mig och satt nu och vickade på sina ögonbryn retsamt.
”Lägg av, erkänn att du skulle vilja sätta Selena?” Sa jag och slog till honom på armen.
”HAHAHAHAHAHA, till och med min farmor kommer vara bättre i sängen.” Sa han och skrattade.
Vi båda två stannade upp och kollade på varandra, minerna som vi gav ifrån oss var äcklande.
”Uew, dude… aldrig mer?” Sa jag och hade fortfarande den äcklande minen.
Ryan skakade på huvudet och jag märkte att han själv tyckte det han precis sagt var totally wrong.

När vi landade fick jag åka bil från flygplanet till hotellet direkt, hela flygplatsen var vandaliserad av fans och det fanns ingen chans att jag skulle komma igenom det utan att bli ihjältrampad. Det kändes faktiskt skönt att jag slapp det. När vi kom fram till hotellet slängde jag mig direkt på sängen och gav ifrån mig en tung suck. Jet lagen tar kol på mig, först från New York, snabbt till Atlanta och sedan till LA. Jag hann inte få någon vila alls, vilket kändes skönt att jag faktiskt fick nu. Jag hade precis slumrat till men väcktes snabbt igen av någon som ruskade om mig. Jag öppnade ögonen och gav ifrån mig en irriterande blick. Men den ändrades snabbt när jag såg Selena stå böjd över mig. Istället fick jag en frågande min, vad gjorde hon här? På mitt hotellrum? Det var typ en timme kvar tills vi skulle träffas. Hennes min tydde jag som att hon tyckte allting var som vanligt mellan oss, vilket det inte är?
”Selena… vad gör du här?” Sa jag och hade en tröttsam ton på rösten.
”Se inte så chockad ut, jag ville bara titta förbi och säga hej. Det var ju ändå ett tag sedan vi sågs.” Sa hon och satte sig på säng kanten med ett brett leende.
Jag satte mig upp på sängen och gned mig i ögonen för att få en någorlunda bättre syn.
”Men vi ska inte träffas förrän om en timme.” Sa jag och såg frågande på henne. Jag hade ingen lust att spela trevlig mot henne, med tanke på att vårt senaste samtal inte avslutats så jättebra.
”Ditt dåliga humör efter du har vaknat kommer jag aldrig glömma.” Sa hon och skrattade.
”Jag har inte ett dålig humör för att jag nyss blev väckt, mitt dåliga humör beror på att du är… här… på mitt hotellrum en timme för tidigt.” Jag blev nu irriterad men det verkade inte röra henne i ryggen.
”Men ta det lugnt, jag ville bara komma och se hur du mådde, jag ska snart iväg med Paul och hämta min klänning.” Sa hon och gav mig en nonchalant blick.
Paul var en av dem i Selenas crew som jag faktiskt tyckte om. Jag hade träffat honom genom Ryan eftersom dem båda jobbade som stylister. Sen hade jag ju träffat honom fler gånger eftersom jag var med Selena, men han var den personen jag skulle sakna otroligt mycket, som hade med Selena att göra.
”Hälsa honom från mig.” Sa jag och halv log.
”Inte om du ska vara på det här humöret.” Sa hon och kollade på mig frågande.
Alltid lika envis och snutig. Det var de som fått mig att inte palla längre.
”Kom igen, du vet hur mitt humör blir när jag blir väckt. Du borde ju veta det om någon.” Sa jag och höjde på mina ögonbryn samtidigt som jag log.
”Men du sa ju innan att ditt dåliga humör inte berodde på väckningen utan att det berodde på att jag var här.” Sa hon och plutade med underläppen, hon var alltid lika söt när hon gjorde det.
”Förlåt, jag menade inte så. Det var bara de att jag har den här timmen på mig att ta det lugnt innan vi ska iväg och fixa oss.” Sa jag och log mot henne. Hon la på ett smile på sina läppar och skrattade till. Hon var världens härligaste tjej när hon väl hade ett bra humör.
”Bra, glöm inte att du måste ha något rött på dig ikväll, med tanke på att min klänning är röd. Det är ju ganska gulligt om vi matchar någonting i alla fall.” Sa hon och log glatt.
Röd, inte min favoritfärg direkt… men Ryan hade säkert ordnat någonting diskret men som ändå syntes. Det var skönt att inte behöva oroa sig så mycket över kläderna, jag litade tillräckligt på Ryan, han visste vad jag tyckte om och inte tyckte om. Det fick mig att lugna ner mig ytterligare lite.
”Det fixar vi.” Sa jag och blinkade till henne.
”Det här kommer bli skitbra, ingen kommer märka att vi inte är… tillsammans längre. Vi får i alla fall spela lite.” Sa hon och klappade med händerna men när hon kom till, inte tillsammans längre, blev hennes humör lite lägre och jag såg en liten skymt av bekymring i hennes blick.
”Vi kommer klara det galant, det lovar jag.” Sa jag och log glatt mot henne.
Jag ville inte påpeka någonting om att vi inte var tillsammans längre, det var någonting jag försökte bearbeta bort och ville gärna bli påmind om det så lite som möjligt. Taylor var den som fanns för det mesta i mina tankar den senaste tiden och jag ville bara träffa henne så fort det gick. Men jag ville inte nämna någonting om henne inför Selena, för då skulle väl helvetet bryta ut.

Vi satt i den stora och långa limousinen och hela vägen från hotellet hade jag märkt hur Selena suttit och stirrat på mig. Hon var riktigt snygg ikväll, hon hade en röd lång klänning och hennes mörka hår var uppsatt i en slarvig men ändå fin fristyr. Jag gav henne en frågande blick men la även på ett leende. Scooter ,Carin och Kenny åkte i bilen bakom, och i ungefär en timme innan vi åkte hade Scooter varit på oss om att vi inte fick visa något tecken på att vi inte var tillsammans längre. Det fick ta sin lilla tid och när det väl skulle komma ut i media att det var slut skulle det bli kaos för oss båda två.

Jag kände hur bilen saktade in och ut genom de tonade rutorna kunde jag se fotoblixtar och höra folk som skrek och pratade högt. Innan vi skulle kliva ut ur bilen tog vi båda ett djupt andetag och skrattade till. Chauffören öppnade dörren och jag klev ut, jag vände mig om mot Selena och tog hennes hand och hjälpte henne ut. Vi vände oss om och där stod en stor grupp med fotografer och skrek våra namn. ”Selena, Justin, kolla hit!” ”Är ni fortfarande tillsammans?” ”Ge oss en kyss!”. Jag och Selena kollade på varandra med frågande blickar, men en kyss fick fotograferna vara utan. Det skulle bli alldeles för konstigt. Istället stod vi bara nära varandra och jag höll min hand om hennes midja. Vi stod kvar framför fotograferna ett tag och jag kunde inte låta bli att kolla på henne då och då. Hennes leende är det vackraste som finns och som kille smälter man direkt när man ser det. Mina tankar om Taylor kom tillbaka och jag släppte snabbt Selena ur sikte och vände mig mot fotograferna igen. Efter ett tag kom det en mörk kvinna och sa att vi skulle följa med henne, hon skulle visa vägen till vårt bord. På vägen dit tog vi tag i varandras händer så att det hela skulle se mer verkligt ut. Vi fick ett hörnbord med tillhörande soffor. Vi satte oss ner och satt tysta en stund och lät våra blickar glida över hela salen där folk strömmade in en efter en. Efter ett tag tog jag upp min mobil och tryckte in mig på twitter. – at vanity fair with @selenagomez. #LEGGO – Jag såg att Selena också tagit upp sin mobil och efter ett tag började hon skratta högt. Jag kollade frågande på henne och hon lade fram sin mobil vid mig på bordet. Jag kollade ned på skärmen och där fanns det en bild på mig nyvaken. Jag kom ihåg när hon tagit den bilden, det var när vi var i Miami och bodde på ett av hotellen där. Vi hade för en gångs skull fått dela hotellrum för mamma och på morgonen så hade Selena väckt mig genom att peta mig i ansiktet och så fort jag vaknat så hade hon klickat av en bild på mig. Bilden var hemsk och jag ville bara trycka på radera men jag lät bli, istället skrattade jag bara med henne.
”Har du fortfarande kvar den?” Sa jag skrattandes.
”Klart jag har, den kanske kommer behövas som hämnd någon gång.” Sa hon och gav ifrån sig en låtsas ondskefull blick.
”Jaså, hämnd sa du? Vaddå för sorts hämnd?” Sa jag och blinkade mot henne.
”Man vet aldrig, du är ju the prankster number one, så någon gång lär den ju behövas.” Sa hon och skrattade och kollade mig i ögonen.
Jag kunde inte släppa att hon var så otroligt vacker ikväll. Det lös om hela henne och jag kunde inte minnas att jag sett henne stråla såhär mycket någon gång.
”Du är vacker ikväll!” Sa jag och kollade henne i ögonen.
Hon blev röd om kinderna och kollade ner på sin telefon, efter ett tag kollade hon upp på mig och började små skratta.
”Du är inte så dålig du heller.” Sa hon och skrattade fortfarande.
Jag kollade fortfarande på henne och gav ifrån mig ett leende. Tankarna om Taylor hade försvunnit och det enda jag tänkte på just nu var att jag visste att jag och Selena skulle gå härifrån tillsammans ikväll och förmodligen tillbaka till hotellet. För en stund skakade jag av mig tankarna eftersom det kom fram en kypare och ställde två glas på bordet, i glasen hällde han vatten. Såklart att det skulle vara vatten, ingen av oss är 21 så alkohol blev det inte. Selena drack upp sitt glas direkt och jag märkte på henne att hon var nervös. Vad hade hon att vara nervös för?
”Nervös?” Sa jag och gav ifrån mig en retsam blick, hon visste att jag kunde se på henne när hon var nervös så det var inte lönt för henne att ljuga, vi hade ju trots allt varit tillsammans i 6 månader.
”Lite kanske… eller okej, mycket.” Sa hon och kollade ned i sitt tomma glas med ett osäkert leende.
”Varför är du nervös? Här finns ju knappast någonting att vara nervös för?” Sa jag frågande.
”Men hela grejen, att vara här med dig och låtsas att vi är tillsammans. Du gör mig nervös helt enkelt.” Sa hon och kollade på mig djupt i ögonen.
Jag log åt det hon precis sagt. Jag skulle precis svara henne men avbröts av Kenny som dök upp vid vårt bord. Selena sken upp i ett stort leende och kramade om Kenny som kramade henne glatt tillbaka. ”Bro, jag sätter mig där borta vid det bordet. If you need me.” Sa han och pekade bort mot ett avskilt bord som hade utsikt hitåt. Jag nickade honom till svars och reste mig upp för att göra vår handskakning.
När jag satte mig ner igen satt Selena och fingrade på sin telefon.
”Vad gör du?” Sa jag glatt.
”Twittrar, hehe.” Sa hon och gav mig en busblick.
Jag böjde mig över hennes mobil och såg hennes tweet - @kennyhamilton, i miss you! Chilli’n at Vanity Fair with J. – Jag log åt det hon skrivit. Efter ett tag kom det fram en fotograf och frågade om han fick ta ett kort på oss och såklart tillät vi honom. Jag kände hur Selena lade sin hand på mitt lår och jag fick en rysning genom hela kroppen. Jag lade min hand om hennes midja och vi båda två log mot kameran. När fotografen hade gått iväg kollade jag på Selena som satt och fingrade på sitt tomma glas. Hon vände sig snart mot mig och log, hon böjde sig fram och kysste mig på kinden.
”Det där måste du ha kvar tills du kommer hem.” Sa hon och fnissade.
”Haha, annars så händer vad?” Sa jag och blinkade mot henne.
”Annars kommer du bara få fler.” Sa hon och skrattade nu högt och knuffade till mig i sidan.
”Tänk så vill jag ha fler då?” Sa jag och blinkade ännu en gång till henne.
Hon kollade på mig med en frågande blick och utan att vi nog båda tänkte på det så möttes våra läppar. Det kändes först konstigt men efter ett tag så brydde jag mig inte. Jag kände hennes tunga mot min och jag la min hand på hennes lår och förde den uppåt. Jag kände hennes hand stoppa min och jag kollade på henne. ”Justin, inte här… någon kan se!” Sa hon och flinade till.
Jag gav hennes en bus blick och ställde mig upp och vände mig om mot henne och sträckte ut min hand. Hon kollade på mig frågande men tog sin hand i min och reste sig upp. Jag kollade bort mot Kennys bord och han satt och snackade med dem vid bordet bredvid hans. Han skulle säkerligen flippa ut om han vände sig om och såg att vårt bord var tomt, men det fick vi ta hand om senare. För tillfället ville jag bara ha Selena. Vi gick bak i en mörk gång och möttes snart av en lite mer upplyst korridor med en massa dörrar. Vi chansade och öppnade en av dörrarna och där inne satt det fullt av folk, antar att det var något slags vip rum eller något. Nästa dörr vi öppnade var liten och svart, rummet vi kom in i var nersläckt, vi tände lampan i taket och vi möttes av en personal toalett. Jag låste dörren efter oss och vände mig snabbt om mot Selena som stod och kollade på mig med ett leende. Jag kysste henne passionerat och hon svarade tillbaka på min kyss. Jag tryckte henne mot väggen och drog upp hennes klänning och smekte henne på höfterna. Hon drog av mig min kavaj och började knäppa upp min skjorta. När hon fick av mig min skjorta kände jag hur hennes händer drog sig ner mot min byx kant och snart började hon knäppa upp mina byxor. Jag drog ner hennes trosor och lyfte upp henne. Jag kysste hennes nacke och jag kände att hon andades tungt.

Vi hade lyckats ta oss tillbaka till vårt bort utan att någon lagt märke till något och Kenny satt fortfarande kvar vid sitt bord oberörd, så han har förmodligen inte märkt något han heller. När vi satt oss ned vid bordet småskrattade vi båda åt det vi precis gjort men det var ingen pinsam tystnad. Jag tog upp min mobil och såg att jag hade ett oläst sms från Taylor, jag vände bort mobilen från Selena så att hon inte skulle se något och tryckte upp det – Skulle vi träffas ikväll eller? – Jag suckade och visste inte vad jag skulle svara tillbaka, det var ingen bra idé att jag åkte hem till henne ikväll. Det kändes inte som en bra idé att överhuvudtaget träffa henne nu när jag var här i LA. Hur skulle jag förklara för henne att jag på något sätt dragits tillbaka till Selena?

Hem ljuva hem, eller? Jag var inte så sugen på att vara hemma och under hela bilfärden hem så hade mamma ställt en massa frågor om resan och jag hade varit alldeles för trött för att ge henne några detaljerade svar. Leo hade inte varit med, läkarna hade sagt att dem ville ha kvar honom ytterligare två nätter till för nu hade det dykt upp någonting nytt igen med hans cancer som dem ville kolla lite närmare på. Det blev ännu tråkigare att komma hem till ett hus där inte ens kära lillebror var. Men mamma hade lovat att vi skulle åka och hälsa på honom imorgon. Jag hade inte fått något sms av Justin som han skrivit på lappen att jag skulle få, men han hade väl antagligen inte kommit hem än. Julia hade blivit hämtad av sina föräldrar på flygplatsen och vi båda två hade stått gråtandes och kramat om varandra när vi sa hejdå. Varför vet jag inte, eftersom vi bestämt att vi skulle träffas efter jag varit och hälsat på Leo imorgon, men det hade väl någonting med våra nerver att göra antar jag. När jag kom innanför dörren ställde jag ned mina resväskor med en suck och jag kände mammas hand på axeln. ”Välkommen hem!” Sa hon glatt samtidigt som hon tog av sig sina skor.
Det luktade ny städat, mamma älskar att städa och är lite utav en perfektionist nästan. En fördel för mig eftersom jag då slipper städa mitt rum så ofta som jag kanske hade behövt annars.

Jag vände mig om mot henne och log ett snabbt leende sen gick jag med tunga steg uppför trappan och in på mitt välstädade och väldigt tomma rum. De enda möblerna jag har är en dubbelsäng, två sängbord, en matta och en byrå. Allt går i färgerna beige och vit, men det är så jag vill ha det.

Jag lade mig ned med en duns i sängen och kollade upp i taket. Var det såhär tråkigt det skulle bli framöver? Inte ha något att göra under dagarna? Skolan skulle börja igen om tre dagar och jag var inte speciellt sugen på att gå tillbaka dit. Precis när jag tänkte på skolan kände jag mobilen burra till i min hoddie tröja och jag tog upp den förväntansfullt eftersom jag trodde det var Justin. Men istället var det från Melody, min närmsta vän från skolan. – Bitch, hemma än? Jag fucking saknar dig. Love u hoe. – Jag skrattade till åt hennes alltid så grova meningar och svarade tillbaka – Yes, kom precis hem. Har en del att berätta, träffas på stranden om tjugo min och catcha up lite? – Jag lade ifrån mig mobilen och öppnade upp min resväska, jag började plocka upp alla kläder som var smutsiga och gick in på toaletten där jag slängde alla kläderna i tvättkorgen sedan gick jag med återigen tunga steg tillbaka till mitt rum. Jag gick fram till min byrå och fick ta på mig något hastigt, vilket blev en söt baby-rosa blus med korta ärmar och till det en hög svart lös kjol, skorna fick bli ett par svarta ballerina skor. Jag satte upp mitt hår i en hästsvans och satte på min mina solglasögon. Jag gick ned för trappan och in i köket där mamma stod och diskade. ”Jag sticker till stranden och träffar Melody en stund. När ska vi äta?” Sa jag och försökte låta så glad jag kunde, bara för att mamma inte skulle fråga mig varför jag var ledsen. Hon vände sig om och kollade på mig med ett leende på läpparna.
”Vi äter vid sju, men det skulle vara bra om du kom hem lite tidigare så att du kanske kan hjälpa mig att duka. Bill kommer över på middag ikväll.” Hon fnissade till och vände sig om mot diskhon igen.
”Bill, vem är Bill? Så länge har jag ju inte varit borta att du kan ha träffat någon?” Sa jag och gav mamma en frågande blick som fortfarande stod med ryggen mot mig och diskade.
”Äh, en kille jag träffade på jobbet i måndags. Han bjöd ut mig på middag, och nu bjuder jag honom tillbaka. Du kommer älska honom, han är riktigt charmig.” Mamma lät glad när hon pratade om honom och det fick mig att le. Hon hade varit så dyster i några veckor då skilsmässan hade klyddat och likaså Leos cancer.
Jag skrattade till och gick mot ytterdörren, inifrån köket hörde jag mamma ropa ”Jag älskar dig!”. Jag ropade samma sak tillbaka till henne och smällde igen dörren efter mig.

 

Jag kom ned till stranden och såg Melody sitta på en bänk och röka. På sig hade hon en svart jumpsuit, bruna boots och en svart hatt. När hon såg mig reste hon sig upp och fimpade sin cigarett, sedan sprang hon fram till mig med öppna armar. När vi möttes, kramade vi om varandra hårt och hon lyfte upp mig. ”Jävlar vad jag har saknat dig! Det har varit så jävla bull här när du har varit borta.” Sa hon plutade med sin underläpp och lade till ett låtsas ledset ljud på tonen i rösten.
”Jag är hemma nu, så nu kan du sluta tänka på att du kommer få tråkigt!” Sa jag och skrattade till.
Vi gick och satte oss på bänken som Melody suttit på innan och direkt när vi satte oss ner såg jag hennes uppspelta och nyfikna blick mot mig. Jag skrattade till och kollade ned i marken. Jag började fundera på om jag skulle berätta allt om Justin, men hon skulle ju säkerligen ändå inte tro på mig.
”Ja, jag har haft det awesome! Vi var ute och shoppade nästan varje dag, och Julia köpte sprit, så vi krökade en del också. Mer har vi typ inte gjort. Och jo, Justin Bieber bodde på samma hotell som oss.” Sa jag snabbt och kollade upp på henne, och hennes min gick från uppspelt till galen. Hon fick andnöd och viftade med sina armar framför mitt ansikte. Jag tog tag i hennes armar och lugnade ner henne. Hennes ögon var vidöppna och hon andades fortfarande tungt.
”Lugna ner dig, varför så uppspelt?” Sa jag och skrattade till.
”Justin fucking Bieber bodde på samma hotell som dig och du försökte inte ens ragga på honom?” Sa hon och kollade på mig chockat och nästan gav mig en bitchig blick. Det hon precis sagt fick mig att skratta och även tänka tillbaka på tiden i New York.
”Varför skulle jag göra det? Jag antar att han gärna vill vara ifred när han inte har konsert.” Jag gav henne en menande blick och jag såg att hon lugnade ned sig lite.
”Jo, det kanske stämmer. Men ändå, försökte du inte få hans autograf eller någonting?” Sa hon och gav mig en frågande blick som fick mig att tänka på att jag höll undan så mycket för henne. Men om jag nu skulle berätta vad som hänt de senaste dagarna skulle hon bara skratta åt mig.
”Nej, Mel… det försökte jag inte.” Sa jag och skrattade åt henne, hon började skratta med mig.
”Vi kan ju alltid försöka skaffa den i övermorgon när han kommer hit till LA för att gå på Vanity Fair.” Sa hon och vickade på sina ögonbryn samtidigt som hon gjorde något konstigt ljud med munnen.
Skulle Justin komma till LA i övermorgon, för att gå på Vanity Fair? Det måste ju nyss ha blivit planerat med tanke på att han inte sagt någonting om det. Mitt i mitt tänkande avbröts jag av att jag kände min mobil burra till i handen, jag tog upp den och till min förvåning så var det faktiskt ett sms från Justin. – Förlåt, jag glömde helt att smsa, men jag gick och la mig direkt när jag kom hem. Jag ber till gud att du har kommit hem säkert. Saknar dig! – Jag log åt smset och kollade upp på Melody som försökte tända en cigg med en icke fungerande tändare. – Jadå, jag är hemma. Jag saknar dig med! Men varför har du inte sagt någonting om att du ska till LA i över morgon för att gå på Vanity Fair? – Jag funderade ytterligare över varför han inte sagt någonting om VF, men avbröts när Melody petade på mig. ”Dude, är du vaken eller?” Sa hon och tog ett bloss av cigaretten.
”Förlåt, jag var helt inne i mina tankar.” Sa jag och skakade på huvudet förvirrat.
”Jaså, och vad handlade dem tankarna om då?” Sa hon och blinkade mot mig.
”Inget speciellt, jag är bara orolig över Leo, han är inlagd på sjukhuset nu igen.” Sa jag och gav ifrån mig en bekymrad blick och tillbaka fick jag en blick av Melody som försökte visa att hon brydde sig.
Samtidigt så burrade det till i handen, - Förlåt, jag glömde helt säga det igår. Jag ska dit, och gissa vem jag måste gå dit med? Ja, Selena… Scooter fick reda på att vi hade gjort slut men sa att det inte var bra för varken mig eller henne att gå ut med att vi gjort det. Så nu måste vi gå dit tillsammans och låtsas att vi är tillsammans, kul va? Men jag ser fram emot att få träffa dig efteråt. – Jag höjde på mina ögonbryn och fick en konstig känsla i magen. Selena och Justin? Tillsammans på Vanity Fair? No way… det där funkade inte. Jag fick känslan i kroppen om att dem skulle hitta tillbaka till varandra och att Justin sen skulle komma med någon dålig bortförklaring till varför han inte kunde träffa mig under tiden som han var här i LA. – Jaså, trevligt ju! – Jag kände att mitt sms kanske var lite för kyligt men brydde mig inte speciellt mycket för tillfället, hela Vanity Fair grejen kändes fel.
Jag kollade upp och såg att Melody satt och kollade på mig än en gång frågande.
”Hemskt vad du smsar flitigt?” Sa hon och gav mig en retsam blick.
”Äh, smsar bara med mamma, hon ville veta vad jag ville äta ikväll.” Ljög jag.

 

Melody följde mig tillbaka till mitt hus och utanför kramades vi hejdå och bestämde att vi skulle höras dagen innan skolan så att vi kunde gå dit tillsammans. Jag hade inte kollat på mobilen sen jag skickade smset till Justin och när jag kom hem och satte mig i soffan i vardagsrummet och tog upp mobilen, jag såg två olästa sms från Justin och tryckte upp det. – Jag kan komma till dig direkt efter, om det inte blir för sent. Bara du berättar vart du bor så kommer jag direkt. – Du får inte tro att någonting kommer hända mellan mig och Selena, för det kommer det verkligen inte att göra. – Jag lade ner mobilen med en duns i soffan och tankarna fortsatte snurra runt i huvudet.

Vi ska åka hem imorgon och det känns verkligen jättetråkigt. Jag vill inte ens tänka på det. Tiden har gått alldeles för fort och det känns som att jag aldrig mer kommer träffa varken Justin eller någon annan i hans crew. Ryan och Julia kommer ju såklart träffas med tanke på att dem nu nästan är tillsammans. Dem träffas hela tiden och jag och Julia har inte hunnit få den bff tiden tillsammans som vi planerat. Men jag bryr mig inte så mycket, för, för tillfället så vill jag bara att tiden ska stanna upp så att vi kan få ta vara på de 24 timmarna som är kvar av semestern. Julia och Ryan skulle ut och äta på restaurang tillsammans ikväll eftersom det skulle ta två veckor innan dem kunde ses igen. Jag förstod att hon verkligen ville det och gav henne inga sura miner tillbaka när hon berättade det. Istället bestämde jag och Justin att vi skulle träffas. Ryan och Chaz hade åkt hem igår och det hade blivit ett snabbt farväl. 

För kvällen bestämde jag mig för att inte klä upp mig direkt eftersom Justin bara skulle komma hit och vi skulle ta det lugnt. Istället satte jag bara på mig ett par svarta shorts som var höga i midjan och ett vitt linne till det som jag stoppade in i shortsen. Julia hade redan gett sig iväg och jag satt nu här och väntade på att Justin skulle komma. Efter en stund knackade det på dörren och jag gick och öppnade och där stod Justin med ett brett leende på läpparna och i händerna hade han två stora kassar och jag såg att i kassarna fanns det allt från chips till massvis med choklad och en massa läsk. Jag skrattade till när jag såg det men gick åt sidan så att han kunde komma in.
”Innan jag går härifrån ikväll så ska vi ha ätit upp allting som kassarna innehåller?” Sa han och log.
”The game is on… glöm att jag äter det utan tävla om vem som äter upp det först.” Sa jag och gav honom en menande blick samtidigt som jag flinade till.
Han blinkade tillbaka mot mig och hällde ut allting på min säng. Jag fick nästan en chock över hur mycket det var, och jag skulle på något sätt få i mig allt det där innan honom. Jag svalde hårt och gav ifrån mig ett nervöst skratt. Han såg att jag blev nervös och skrattade.
”Banga inte nu, vi ska klara detta… okej?” Sa han och gick fram till mig och tryckte upp en påse potatischips i famnen på mig, sedan på det lastade han två cola flaskor och ytterligare en till påse chips och sen tre chokladkakor, till sig själv tog han lika mycket och öppnade ena chips påsen och började kränga. Jag fick den här tävlingsinstinkten i mig och lade ner allting på Julias säng och skulle öppna min ena chips påse, men jag tog nog i lite för mycket så nu var hela sängen plus en stor del av golvet täckt av chips och jag själv blev alldeles röd i ansiktet medan Justin lade sig ner i sängen av skratt. 
”Ha-ha, jättekul!” Sa jag sarkastiskt och gav ifrån mig en suck medan jag satte mig ner och började plocka upp alla chipsen som hade trillat ut. Justin satt bara och kollade på mig och gav ifrån sig lite skratt då och då. Jag själv gav ifrån mig en massa suckar och när jag äntligen hade plockat ihop allting slängde jag påsen i papperskorgen. När jag var klar hade Justin gått ut på balkongen och satt sig, Scooter hade ringt och det verkade ju vara privat eftersom han varit tvungen att gå iväg. Jag gick ut och satte mig på en av stolarna och kollade frågande på honom.
”Han ville bara säga att jag inte fick stanna för länge eftersom planet går klockan fyra imorgon bitti.” Sa han och log mot mig snabbt. 
”Shit vad tiden har gått fort.” Sa jag och kollade ut över New York som nu låg i ett mörker. 
”Så kan man väl uttrycka det, sjukt bull!” Sa han och jag märkte att han kollade på mig.
”Jag vill inte hem… hem till alla problem, skolan…” Sa jag och suckade. 
”Jag tycker ändå det ska bli skönt med lite paus från turnén, men jag hade ju så mycket hellre stannat här och umgåtts med dig.” Han fnissade till och jag kunde inte låta bli att le. 
Vi satt tysta en stund och jag satt fortfarande och kollade ut över staden. Alla minnen kom tillbaka från de senaste dagarna och jag började tänka på hur snabbt det hade gått för mig och Justin att komma varandra så nära. Jag kände hur gråten satte sig i halsen, men jag försökte tvinga tillbaka den för det skulle vara alldeles för wierd att börja gråta nu, det var inte direkt läge för det. 
”Haha, förresten… videon vi la upp på dig på twitter när du höll i soundchecken, den har fått över 200 000 views.” Sa han och skrattade till, jag vände mig mot honom med en förvånad min och började också skratta då jag tänkte tillbaka på hur kul jag haft då och orkade inte bry mig om den pinsamma stunden efteråt. Det fanns så mycket som hänt här.
”Jag kommer bli kändis.” Sa jag och blinkade mot honom.
”Jaja, du kommer lätt bli kändare än mig.” Sa han och log sarkastiskt. 
”Tänk så snabbt tiden har gått sen första gången vi sågs, jag räknar inte riktigt gången då du och Kenny hittade mig skrattandes i korridoren. Utan vår ”blind date” som Ryan kallade det… när du puttade i mig i poolen och jag som sedan drog ned dig och sen hela dagen på Madison Square Garden och i förr i går när vi ”festade” på ert rum. Jag kommer sakna det.” Sa jag och kände hur gråten kom krypandes fram. Jag försökte hålla tillbaka tårarna men en efter en började dem sakta rinna ned för min kind. Jag försökte torka bort dem för att inte visa det, men såklart hade Justin redan märkt det. Jag reste mig upp och ställde mig mot balkong räcket och kollade ner på gatan. Nu kunde han inte se mig så nu lät jag istället tårarna bara rinna. Vi var tysta och snart kände jag en hand mot min rygg.
”Var inte ledsen… vi kommer träffas snart igen, det lovar jag!” Sa Justin med en lugn röst. Jag kollade inte på honom men jag kände snart hur hans hand tog tag om min haka och drog mitt huvud så att jag nu kollade på honom. Han torkade bort mina tårar och jag kunde inte mer än le. 
”Oh, jag blir alltid så känslig…” Sa jag och satte händerna för mitt ansikte. 
Justin tog bort mina händer och våra blickar möttes. Vi stod tysta en stund och snart mötte våra läppar varandra och vi båda släppte allting. Jag tog mina händer om hans nacke och han hade sina händer om min midja. Våra tungor möttes och jag kände hans varma andedräkt. Han lyfte upp mig och vi rörde oss in mot sovrummet. Han lade mig sakta ned på sängen och kysste min hals. Jag kände hur han drog upp mitt linne från shortsen och kysste min mage. Han knäppte upp mina shorts och drog av dem snabbt. Han närmade sig mitt ansikte och våra läppar möttes igen. Vi snurrade runt så att jag nu satt på honom och jag drog snabbt av mig mitt linne och snabbt därefter hans tröja. Jag böjde mig ner och kysste hans bröst, jag kände hans händer om mina höfter och mina händer gled ner mot hans gylf på hans jeans. Jag knäppte upp hans byxor och drog av dem. Jag satt fortfarande på honom men snart låg jag underst igen och jag kände hans händer smeka hela min kropp samtidigt som han kysste min hals passionerat. Hans händer närmade sig mitten på min rygg och han började snart försöka knäppa upp min bh. Hans hand smekte insidan av mitt ena lår och snart tog han av mina trosor också. Mina händer smekte hans mage och jag började ta av honom hans kalsonger, jag kände att han var hård och det fick mig bara till att vilja ha honom ännu mer. Våra läppar möttes igen och jag kände hans tunga mot min. Vi kysstes passionerat och jag kände honom snart i mig. Jag började andas tungt och jag smekte hans rygg. 

Efteråt hade vi lagt oss bredvid varandra och bara hållit om varandra. Jag hade fått tårar i ögonen igen och bara tänkt tillbaka på allting som jag inte skulle få uppleva igen. Någonstans där mellan att få tårar i ögonen och att Justin kysste mig på pannan, så måste jag ha somnat. För när jag sedan vaknade, inlindad i mitt täcke så kollade jag på sängbords klockan som stod på två. Jag vände mig om för att lägga mig närmre Justin, men där fanns ingen. Det var tomt på platsen där jag trodde han skulle ligga och istället låg där en lapp – Jag håller förmodligen på att packa för fullt när du läser det här, eller jag kanske till och med är på planet på väg hem. Jag kommer sakna dig och tiden vi har haft denna veckan. Jag lovar att smsa direkt när jag är hemma, vilket kommer bli när du förmodligen sitter på ditt plan på väg hem. Du är så jävla vacker och så otroligt bra, glöm aldrig det! – Jag lade ifrån mig pappret med ett ryck och reste mig snabbt upp ur sängen. Jag tog på mig en stor svart hoodie som sträckte sig ner en bra bit på mina lår, sedan satte jag på mig mina vita låga converse. Jag sprang mot dörren och när jag öppnade den sprang jag rätt in i Julia och Ryan som stod och kysste varandra. Vi alla fick chockade blickar och jag kollade på Ryan allvarligt.
”Är Justin kvar?” Sa jag snabbt och stressat.
”Eh, han är nere i receptionen, men du får skynda dig om du vill hinna säga hejdå för han och jag ska inte ta samma bil till flygplatsen.” Sa Ryan och kollade frågande på mig.
Jag började springa mot hissen och den var seg som vanligt, jag stod och stampade med fötterna och jag kände hur stressen bara steg högre och högre. Till slut kunde jag inte vänta längre och istället tog jag snabba steg nedför trappan. När jag kom ned till receptionen var det helt tyst och halv nedsläckt. Jag tappade luften efter allt springande och stannade upp. ”Allt detta springande i onödan.” Sa jag till mig själv. Jag gick ut genom entré dörren bara för att ta lite luft eftersom jag knappt hade någon kvar, eller det kändes som det i alla fall. När jag stod där och kollade upp mot himlen och suckade kände jag en hand på min axel. Jag vände mig hastigt om och jag sken upp i ett leende.
”Jag antar att det var mig du letade efter?” Sa Justin och log mot mig.
Istället för att säga något slängde jag mina armar om honom och kramade honom hårt. Jag ville stå kvar här i evigheter men jag visste att så skulle det inte bli. Han skulle snart behöva släppa mig och gå mot bilen som stod och väntade på att åka till flygplatsen. Tanken fick tårarna att återigen komma, och denna gången hade jag ingen ork till att torka bort dem utan jag lät dem bara rinna nedför mina kinder. Vi stod där helt tysta på trottoaren och kramade om varandra. Men efter ett tag var vi tvungna att släppa taget och hans ögon letade sig djupt in i mina och hans hand smekte min kind och torkade bort mina tårar. Han flinade till.
”Vi ses snart.” Sa han samtidigt som han tog min hand.
Jag fick inte fram några ord utan jag bara stod där och kollade honom i ögonen och lät tårarna en efter en rinna nedför min kind.
”Snälla, gråt inte…” Sa han och såg nu bekymrad ut.
”Det är väldigt svårt att inte göra det.” Sa jag med en klump i halsen som jag försökte svälja bort.
”För min skull?” Sa han och såg mig än en gång djupt i ögonen.
Jag torkade bort mina tårar och nickade mot honom samtidigt som jag smålog.
Han böjde sig fram och kysste mig på pannan. Han började backa och snart släppte våra händer varandra och han gick fortfarande baklänges och kollade på mig. Jag gjorde en slängkyss till honom och han ”fångade” den med sina båda händer och satte dem mot sitt hjärta. Jag skrattade till åt det hela och han skrattade med mig. Till slut slets våra blickar loss när han vände sig om för att hoppa in i bilen. Innan han stängde dörren böjde han ut huvudet och kollade på mig en sista gång. Jag gick sakta tillbaka in i receptionen och kände en obehaglig känsla i magen. Jag hoppades att detta inte var slutet. Allting hade känts så bra, men nu kändes det väldigt tomt.

Jag stod och dansade mellan Chaz och Ryan och vi alla tre var lika fulla. Alla shots och all öl hade satt sig direkt i huvudet. Men det var ingenting som hindrade mig från att ha riktigt roligt. Jag såg att Justin stod och kollade på oss så jag gick fram till honom och tog hans hand och drog med honom till killarna och nu stod vi alla fyra och dansade och sjöng. Killarna stod väldigt nära mig och jag kände mig en aning omringad. Men jag brydde mig inte så mycket om det, istället skrattade jag bara väldigt mycket och fortsatte dansa. Ryan och Julia satt fortfarande och gosade och Dan hade gett sig av för att leta upp Kenny. Han hade varit med Scooter hela dagen och hade inte kommit tillbaka. Han brukade tydligen alltid vara väldigt noga med att kolla till så att Justin mådde bra, men idag hade han varit väldigt frånvarande vilket hade gjort Dan orolig. Vi andra brydde oss inte så mycket för tillfället och fortsatte istället att ha kul. Jag och Justin började dansa allt närmre varandra och snart stod vi så nära varandra att minsta lilla hastiga rörelse med huvudet skulle göra att vi båda två skulle få en bula. Jag la min ena arm runt hans nacke och vi båda skrattade och sjöng. Jag kände hans händer runt min midja men jag brydde mig inte om det, jag var alldeles för full för att bry mig. Jag kände sedan hur han tog sin hand i min och drog mig ut från rummet där vi var, vi gick ut i hotellkorridoren och stannade där. Justin puttade mig bak mot en vägg och snart kände jag hans läppar mot mina. Jag gav med mig, men efter ett tag puttade jag bort honom och gav hon en frågande och full blick.

”Det funkar inte Justin…” Sa jag och gav honom en menande blick.
”Du har rätt… vad fan håller jag på med?” Sa han och tog sina händer på huvudet och började vanka runt i korridoren. Jag stod och kollade på honom och började sen skratta.
”Vad skrattar du åt? Det är inte kul… i’m a dick.” Sa han och kollade på mig frågande.
”Varför lyckas vi alltid göra pinsamma saker?” Sa jag skrattandes.
”Jag vet inte, vi får hålla i tyglarna och sluta göra det hela tiden.” Sa han och började skratta.
Jag gick fram till honom och tog hans hand sen böjde jag mig fram och kysste honom på kinden. Efter såg jag hur han log och såg en aning full ut. ”Men jag måste ju bara få säga det, och ta det nu inte på fel sätt… men du är jävligt snygg!” Sa han sluddrandes.
Jag kände hur jag blev alldeles röd och varm i ansiktet och kollade ner i golvet. Jag kände Justins fingertoppar mot min haka och han drog upp mitt huvud så att jag nu mötte hans blick.
”Jag skojar inte, du är det.” Sa han och log mot mig.
”Mm, och vi borde nog gå in nu innan vi blir upptäckta här ute.” Sa jag och drog med honom in på hotellrummet igen. Musiken hade sänkts och jag såg att Ryan (Justins stylist) sprang runt och kastade ölburkar i papperskassar och Julia lika så. Den andra Ryan och Chaz satt i soffan och snackade om något som hade gjort dem båda väldigt skrattglada.
”Ryan varför städar du redan nu?” Sa Justin och vinglade till lite, han höll fortfarande min hand.
”Dude, du måste gå och lägga dig… och det är nu typ. Kenny är på väg hit med Dan. Han hade fått så dåligt samvete att han inte kollat till dig på hela dagen och dem kommer nu, nu, nu och om du vill rädda ditt eget skinn och även mitt så bör du gå och lägga dig så att han inte märker att du har druckit. Julia och Taylor måste gå härifrån och det bör Ryan och Chaz också göra.” Ryan lät väldigt stressad och irriterad och jag tror aldrig jag har sett honom så seriös som nu.
Justin fick en chockad blick och kollade på mig. Han nickade med huvudet som visade att vi skulle gå mot dörren. Han satte sin hand på min rygg och förde mig dit, jag hörde hur Julia och Ryan kysste varandra flera gånger och dem bestämde att dem skulle höras imorgon… nykära alltså!
”Vi kan ju höras imorgon, det blev ett litet dåligt avslut på kvällen känner jag. Men så är det ibland när det finns vuxna i närheten.” Sa Justin och lät inte det minsta bekymrad över att Kenny var på väg.
”Klart vi hörs imorgon.” Sa jag och kramade honom. Jag skulle precis släppa men kände hur han höll kvar, vi stod där ett tag och det kändes bra. Det kändes inte pinsamt, inte jobbigt, inte konstigt, ingenting kändes fel. Det kändes bara väldigt behagligt.
När vi släppte log vi båda mot varandra och jag öppnade dörren. Julia kom efter mig och gav Justin en snabb och väldigt awkward kram, med tanke på den lilla incidenten som hänt förra natten.

När vi kom tillbaka till vårt hotellrum var vi båda två fortfarande fulla och vi var inte så sugna på att gå och lägga oss ännu, så istället satt vi uppe ett tag till och snackade om allt möjligt. Det kändes inte riktigt som att vi fått någon tid till att göra det den senaste tiden. När vi sedan tvättat bort sminket och satt på oss sov kläder gick vi och lade oss i sängarna och jag kände hur min mobil burrade till på magen.
- Vaken? <3 – Det var Justin och jag log automatiskt av det. – Yesbox! :D<3 – Jag kände mig fortfarande full och hade svårt att koncentrera mig på tangenterna, touch var ju kanske inte riktigt det bästa när man hade druckit. Men jag tyckte ändå jag klarade mig. – Tur att inte Kenny kom på mig, han hade gått direkt till mamma och jag vill inte ens tänka på hur många veckors utegångsförbud jag hade fått. Tack för ikväll förresten! <3 – Det var även en lättnad för mig att Kenny inte kommit på honom, för jag kan tänka mig att både jag och Julia hade fått skit då, och jag kan tänka mig hur mycket skit Ryan och Dan hade fått. – Tur det ju! Tack själv, tråkigt att vi åker hem snart bara. <3 – Tanken på att åka hem fick mig att vilja gråta, jag hade verkligen the time of my life just nu och ville inte alls tillbaka till skolan och LA. Jag ville stanna här med detta härliga gänget och umgås med dem så mycket det gick. Men jag visste att det snart skulle vara slut på det och jag hoppades att Justin menat det när han sagt att vi fortfarande skulle hålla kontakten. – Jag vet, sjukt bull. Men från en sak till en annan… du vet när jag sa att du skulle vara min positiva coach? Den lite pinsamma kyssen utanför hotellrummet, DET kallar jag ändå positivt alltså ;) – Jag skrattade till och tänkte på kyssen, den hade verkligen varit oväntad men det var någonting inom mig som sa att jag egentligen inte borde ha tryckt ifrån honom. Men jag skakade snabbt av mig tankarna – Jaså, det var ju tur det! Jag är din positiva coach så länge du vill. <3 – Undra om han någonsin skulle släppa Selena?

Direkt efter konserten blev jag och Julia körda tillbaka till hotellet. Justin och hans crew skulle stanna kvar på stadion en stund för att fira för att kvällen blivit så lyckad. Men både jag och Julia kände oss trötta och ville bara hem och lägga oss. När vi kom in på hotell rummet lade vi oss både ner på vars en säng med en pust. Vi låg tysta en stund och kollade upp i taket. 
”Vilken kväll alltså.” Sa Julia imponerat. 
”Verkligen, han är riktigt duktig på det han gör.” Sa jag lika imponerat. Julias telefon ringde och hon svarade med ett lugnt hej. Efter lite skratt och flörtande lade hon på och reste sig upp ur sängen med ett ryck och gick och rotade i sin resväska. 
”Vad gör du?” Sa jag frågande och kollade på henne där hon gick runt och letade efter något. 
”Jag ska träffa Ryan en stund, dem skulle snart åka ifrån stadion och då ska vi ses nere i baren och ta något att dricka. Det är okej va?” Sa hon och kollade på mig och log. 
”Jaja, klart det är. Jag är ändå trött så jag tror somnar snart ändå så.” Sa jag och gäspade.

Julia gick iväg efter en halv timme och jag gick och borstade mina tänder och tog bort mitt smink. Jag lade mig ned i sängen och bara låg och funderade. Min mobil burrade till och jag hade fått ett sms av Justin. – Sover du? - Jag log åt smset och svarade – Nej, men jag antar att jag somnar snart. - Det tog en stund innan jag fick något svar tillbaka – Okayyy, kan jag berätta en sak för dig? – Jag blev nyfiken och svarade snabbt tillbaka – yesss? – Återigen denna gången tog det lång tid innan jag fick något svar och jag var jättenyfiken – Du var vacker ikväll. – Det kändes som att mitt hjärta flög upp i halsen och jag var tvungen att sätta mig upp i sängen. Jag började andas tungt och jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Skrev Justin just det där till mig? Det måste ju nästan vara ett skämt. Han hade ju Selena, då kunde han ju inte hålla på att skriva såna sms till mig. Vad skulle jag svara? Tänk så var det Ryan eller Chaz som skickade smset och nu satt och asgarvade och väntade ivrigt på mitt svar. Istället så svarade jag bara – Haha! - Denna gången tog det inte lika lång tid för honom att svara – Vaddå? Du var ju det? – Vad höll han på med? – Justin, du har Selena. Glöm inte det! – Skrev jag och hoppades på att han skulle inse att det kanske inte var så bra att han skrivit det smset nu när han och Selena precis bråkat. – Skit i henne, det är typ slut mellan oss… och jag är lite full. – Jag skrattade till åt smset han skrivit, och kunde inte alls tänka mig en full Justin. Vart hade han fått drickan ifrån, och hade han skickat smset bara för att han var full? Jag hade så många frågor men så få svar. – Ojdå, hehe. Du, Ryan och Chaz som krökat eller? – Jag låg och skrattade för mig själv. – Yesss, vi hittade lite jägermeister i minibaren på hotellrummet. Kom hit! – Jag hade somnat när han skickat det smset och när jag sedan vaknade på morgonen därpå hade jag tre olästa sms från honom.
- KOM HIT! Vi sparar lite till dig. – Säg inte att du har somnat, då kommer vi bort till dig om det ska va så. – Öppna dörren sömntuuuuuuuuuuuta. – Han var verkligen på hugget igår, jag undrar egentligen hur mycket dem hade druckit och att jag inte ens vaknat av att dem varit och knackat på dörren, det var väl kanske tur det? Undra när Julia kom tillbaka, jag vände mig om för att se om hon var vaken och då såg jag att hennes säng var tom och fortfarande bäddad. ”Julia?” Skrek jag halv högt, hon kanske var inne på toaletten, men jag fick inget svar. Jag tog min mobil och tryckte upp hennes nummer och ringde henne. ”Aa, hallå?” Svarade en trött Julia.
”Vart är du någonstans?” Sa jag frågande och nästan lite irriterat.
”Eh, oj… shit, jag glömde ringa och säga till dig igår att jag sov hos Ryan. Det var värsta draget här när vi kom hit. Justin gick till vårt rum för att hämta dig men han sa att du sov, du skulle kommit, det var riktigt kul.” Jag hörde hur hon drog upp balkong dörren och snart hörde jag även billjud från gatan.
”Jaha, vad gjorde ni då?” Sa jag lite nonchalant och störde mig nästan på att jag gått och lagt mig igår. Men det fanns ju inte så mycket att göra åt det nu.
”Vi krökade en jävla massa. Fast Ryan och Justin började tjafsa för Ryan blev sur för att Justin hade krökat, han får ju inte göra det än och om hans mamma får reda på det kommer hon typ döda Ryan.” Sa hon och skrattade till.
”Okej, men kan inte du komma hit snart… det är ju kanske inte så kul för mig att sitta här själv?” Sa jag fortfarande lika nonchalant.
”Men kan inte du komma hit? Jag orkar inte gå så långt, och dessutom sover killarna, och då måste jag sitta här själv.” Sa hon och jag kunde tänka mig hur hon gjorde sina valpögon som hon brukade.
”Jaja, jag kommer… jag ska bara ta på mig något annat.” Sa jag och lade på luren.
Jag reste mig upp ur sängen och fattade nästan inte varför jag gjorde detta. Varför stannade jag inte bara kvar här på rummet och väntade på att Julia skulle komma tillbaka? Men det var någon del i min kropp som drogs bort till deras rum, som ville vara där och den delen vann.

Jag satte på mig ett par marinblåa mjukis shorts och en vit tight t-shirt. Håret satte jag upp i en hårsvans. Jag orkade inte sätta på mig några skor så det fick bara bli ett par vita strumpor som jag trippade dit på. När jag knackade på dörren öppnade Julia den sakta och satte ett finger framför sin mun för att visa att jag skulle vara tyst. När vi kom in i rummet där killarna sov kunde jag nästan inte hålla mig för skratt. Ryan, Chaz och Justin delade alla tre på Justins säng och den andra Ryan så att säga låg helt utbredd på sin säng. Julia visade mig vägen ut på den stora balkongen och vi stängde dörren bakom oss för att inte väcka killarna. Solen lös och det hade redan börjat bli varmt fast klockan bara var tio på morgonen. Vi satt tysta en stund och bara lät solen lysa på oss.
”Hände det något roligt igår kväll då?” Sa jag och kollade på Julia med en nonchalant blick.
”Det var riktigt galet… vi alla stod i sängarna och dansade och sjöng till en massa gamla låtar. Det blev shotar hit och dit och efter ett tag började alla killarna strippa och fick nästan mig till att också göra det men tack och lov har jag fortfarande lite vett kvar i huvudet när jag har druckit så jag lät bli.” Sa hon och skrattade själv åt det hon just berättat. Jag blev nästan lite avundsjuk att jag missat det, jag hade också behövt ha lite kul och bara släppa allting, men det kanske kom fler gånger.
”Jaså, då var du in heaven så att säga?” Sa jag och skrattade till och blinkade mot henne.
”Så kan man ju uttrycka det, haha. Det hände en annan sak också som var så jävla pinsam, och jag vet inte om jag ens vill möta Justins blick idag…” Sa hon och blev alldeles röd i huvudet.
”Vad hände?” Sa jag med en förvånad blick.
”Först så stod vi och dansade och det blev liiiiiiite för intimt kanske, och utan att jag tänkte mig för så skrek jag ut: du är så jäääääävla snygg! Och han sa samma sak tillbaka till mig och vi fortsatte dansa. Men inte nog med det, senare när killarna hade somnat och bara jag och Ryan var vakna så hade vi då ja, hrm, ehm… sex… och vem tror du vaknar då om inte Justin såklart. Det var så jääääävla pinsamt. Jag ska aldrig mer dricka i dem här killarnas sällskap, aldrig!” Hon gömde sitt ansikte i sina händer och gav ifrån sig ett låtsas gråt och jag kunde inte hålla mig utan brast ut i världens skratt.
”Vilken pedofil du är Julia, går på killar som är mycket yngre än dig själv. Men det var fan inte det värsta, det värsta är ju att han vaknade när du och Ryan, ja… jag vill inte ens tänka mig det.” Sa jag och gav ifrån mig en äcklande blick mot Julia.
”Jag veeeeeet, det funkar ju inte alls… jag är ju nästan en gammal gumma gemfört med honom och han visste inte riktigt vart han skulle ta vägen när han vaknade. Istället för att göra det så pinsamt så slängde han en kudde på oss och sa att vi gjort honom blind för resten av hans liv.” Hon hade en bekymrad blick och kollade på mig för att försöka få med mig på hennes sida, vilket inte riktigt funkade utan istället fortsatte jag bara att skratta och ge henne jobbiga retsamma blickar.
”Oh, jag vill inte ens tänka på det… stackars Justin. Förresten, var han borta och knackade på vårt rum?” Sa jag frågande.
”Ja, han ville jättegärna att du skulle komma… men du låg förmodligen och sov när han var där. Just de, det får jag ju inte glömma… Justin och Selena är inte tillsammans längre. Han hade tydligen ringt henne igår när dem kom tillbaka till hotellet och då hade hon sagt till honom att hon inte tyckte det funkade längre, och eftersom han känt samma sak så sa han vad han tyckte och det slutade med att dem slängde på luren i örat på varandra. Drama säger jag bara.” Sa hon och skrattade.
”Ojdå, ja… men han mådde ju inte speciellt bra av det så det var väl kanske lika bra.” Sa jag och försökte verka normal, men i själva verket var det något i mig som blev glad över att det var slut mellan dem. Det var ju faktiskt sant, han mådde inte bra av det förhållandet.
När vi satt där och pratade i morgonsolen så öppnades plötsligt balkongdörren och ut genom den kom en trött Justin… i bar överkropp? Jag kunde inte hjälpa det men jag satt bara och stirrade på honom.
”Jävlar, morgonpigga tjejer.” Sa han och log mot oss samtidigt som han sträckte på sig och gäspade.
”Äh, det är bara ni som sover länge.” Sa Julia och tittade generat ner på sina fötter.
Jag själv satt bara tyst och visste inte vad jag skulle säga. Jag tyckte att hela sms grejen mellan mig och Justin igår hade varit lite pinsam och jag visste inte vad han tyckte, men det kändes inte bra.
”När kom du hit Taylor? Vad jag minns så var inte du här när vi gick och la oss igår?” Sa han och försökte få ögonkontakt med mig, men istället kollade jag ut över New York och suckade.
”Nä, jag kom hit imorse.” Sa jag stelt och gav honom inte en blick. Hela situationen var väldigt stel, men det verkar inte som att han hade några problem med det han hade smsat igår. Jag kände att både Julia och Justin nu kollade på mig, jag vände mig mot Julia som hade en frågande blick.
”Ditt humör gick från här uppe till här nere på tre sekunder…?” Sa hon.
Var hon tvungen att säga det nu när Justin var här? Klart han skulle fatta att det hade någonting med honom att göra och det skulle bara bli pinsamt. Jag såg hur han kollade på mig frågande och gick sedan in på rummet.
”Tack, det där gick ju jättebra.” Sa jag och log sarkastiskt mot Julia som fortfarande satt frågande.
”Vaddå, vad har jag nu gjort?” Sa hon och gav mig en konstig blick.
”Lite awkward stämning kanske… han skickade konstiga sms igår och verkar inte alls bry sig idag om att det var ganska pinsamt… jag menar, så snabbt kan han ju inte komma över Selena?” Viskade jag.
”Vad skrev han?” Sa Julia nyfiket.
”Han sa att han tyckte jag var vacker i gårkväll på konserten och när jag inte tog det seriöst och sa till honom att han inte fick glömma Selena så sa han att det var sant och att det nog var slut mellan dem. Hela situationen kändes väldigt konstig, för jag ser inte alls Justin på det sättet.” Viskade jag igen. Jag var rädd att han skulle höra eftersom han var vaken och det skulle bara bli ännu pinsammare.
”Wow, haha… Han var ju rätt på det igår men som man brukar säga, det man säger när man är full brukar man oftast mena. Så vem vet, han gjorde kanske de?” Sa hon och höjde på ena ögonbrynet.
Jag suckade och kliade mig i håret. Inifrån rummet hörde vi Ryan skrika att Julia skulle följa med till Mc Donalds och köpa mat. Hon reste sig upp och gick in till rummet, jag stannade kvar och tyckte det var skönt att bli lämnad ensam för en stund. När jag hörde att dörren smälldes igen och det blev tyst så gick jag in på hotellrummet för att gå på toa. När jag precis skulle öppna dörren till toaletten hörde jag någon hosta till från sovrummet. Jag vände mig om och där låg Justin på sängen med sin telefon. För att inte göra situationen pinsam gick jag in till honom och satte mig på sängen mitt emot.
”Bakis idag?” Sa jag och log mot honom.
”Mmm, en aning… men det är min vilodag idag så.” Sa han nonchalant utan att kolla på mig.
”Chill ju, men jag ska inte störa dig så jag går tillbaka till vårt rum.” Sa jag och reste mig upp.
”Nej, stanna… jag tror vi måste snacka.” Sa han och reste sig upp och kollade på mig.
Jag vände mig om mot honom och gick tillbaka till sängen och satte mig.
”Ehm, jo… igår… alltså smsen, jag menade det jag skrev, men jag menade kanske inte riktigt på det sättet… jag vill inte att du ska få fel uppfattning, jag menar, jag och Selena gjorde slut igår och det är ju inte så att jag släpper henne direkt, jag älskar henne fortfarande och det kommer ta lång tid innan jag kommer kunna släppa det. Men det känns bra att jag har dig att snacka med i alla fall.” Sa han och kollade mig djupt i ögonen samtidigt som han såg ganska bekymrad ut. Tack och lov hade han sagt exakt det jag hoppades på att han skulle säga.
”Phu, jag hoppades på att du skulle säga det.” Sa jag och log mot honom.
”Bra, så är det ingen awkward stämning mellan oss då?” Sa han och smålog.
Jag skrattade till och skakade på huvudet. Han började också skratta vilket var en lättnad.
”Så, hur blev det att du och Selena gjorde slut igår helt plötsligt?” Sa jag frågande.
”Jag pallade inte mer, det bara slog till i huvudet och jag hade planerat allt jag skulle säga och så, men hon hade tydligen också gjort det och sa i princip det jag skulle ha sagt till henne. Men det slutade ju kanske inte så bra, vi började tjafsa för hon drog upp en massa gammalt, så jag la på luren istället. Jag behöver inte ta den skiten från henne nu längre när vi inte är tillsammans.” Sa han och kollade ner på sina händer samtidigt som han gav ifrån sig en tung suck.
”Tänk positivt istället, nu slipper du tänka på att det ska bli problem mellan er två, för nu är hon ute ur bilden.” Sa jag och log mot honom.
”Jag borde ha dig som min positiva coach som hjälper mig att komma över Selena.” Sa han och skrattade till.
”Haha, klart jag ställer upp på det!” Sa jag ironiskt och skrattade med honom.
”Nej, men seriöst… du måste hjälpa mig att tänka positivt.” Sa han och såg allvarligt på mig.
Jag log mot honom och sträckte ut min hand för att skaka den med hans och han gjorde samma mot mig. När vi skakat händerna började vi båda två skratta.
”Du är ganska bra, du vet det va?” Sa han och log ett brett leende mot mig.
”Jag vet.” Sa jag och gav honom en retsam blick.

Dem andra hade kommit tillbaka och det bestämdes att vi allihop skulle hitta på något tillsammans ikväll. Det är vilodag för killarna ända fram till söndag då dem ska åka hem så vi tänkte att vi skulle festa till det lite. Ryan, Julia och Dan gav sig iväg för att handla dricka medan jag, Justin, Ryan och Chaz stannade kvar på hotellrummet. Dan var lite skeptisk till det hela och var rädd att Scooter eller Pattie skulle komma på oss, men galen som han är så hade Ryan bara viftat med händerna och sagt ”Det lööööööser vi.” Vi alla hade skrattat och dem hade gett sig iväg.

”Jag går till mitt och Julias rum, jag måste byta kläder och duscha.” Sa jag och reste mig upp från soffan som vi alla fyra satt och trängdes i. Killarna sa hejdå och jag gick iväg. När jag kom in på mitt och Julias hotellrum gick jag direkt fram till sängen där jag lagt min mobil. Jag hade ett missat samtal från mamma, jag slog hennes nummer och ringde upp.
”Ja det är Katherine.” Sa mamma och lät en aning trött.
”Hej mamma.” Sa jag glatt.
”Hej min älskling, jag har försökt få tag på dig men du svarade inte. Har ni det bra?” Sa hon stressat.
”Jadå, vi har det jättebra. Hur mår du och Leo?” Sa jag med en frågande ton på rösten.
”Jo, med mig är det bra. Men… jag ville egentligen vänta att säga det till dig eftersom jag inte vill förstöra den sista tiden du har kvar i New York… men Leo är inlagd på sjukhuset nu igen. Han får troligtvis komma hem på söndag då du också kommer hem. Men oroa dig inte, läkarna vet vad dem gör.” Sa hon och försökte ha en så lugn röst bara för att inte stressa upp mig.
”Men… vad har hänt?” Sa jag och kände hur gråten satt i halsen.
”Han svimmade när han skulle gå ned för trappan igår kväll, läkarna kunde inte riktigt säga vad det var. Men dem tror det kan ha berott på att han glömt ta sin medicin.” Hon lät ledsen.
En tår föll nedför min kind och jag kände hur jag bara ville gråta ut. Det kändes inte bra att något sådant här hände när jag inte var hemma. Jag kunde inte finnas där för Leo då och stötta honom. Jag ville bara sätta mig på nästa flyg hem bara för att få vara med min lillebror.
”Gumman, du ska inte tänka på detta nu. Du ska ha the time of your life, de sista dagarna nu. Leo och jag klarar oss, han har vaknat och är pigg som aldrig förr. Men läkarna vill ha honom kvar bara för att vara säkra på att det inte kommer hända igen.” Sa hon lugnt.
Jag tog till mig det mamma sa och skakade av mig alla negativa tankar och tänkte istället att Leo vill att jag ska ha kul och inte tänka på det negativa. Han hade lärt sig det av mig antar jag.
”Okej mamma, jag älskar dig! Och hälsa Leo att jag älskar honom också.” Sa jag med ett leende på läpparna. Jag kunde känna hur mamma log tillbaka genom telefonen.
”Jag älskar dig också mitt hjärta och Leo hälsar att han saknar dig och att han älskar dig.”
Tårarna som nu kom var inte sorgsna, det var glädjetårar.
”Jag saknar honom också, mer än han kan ana. Jag ringer på söndag innan vi går på planet. Hejdå mamma!” Sa jag och lät skrovlig på rösten på grund av att jag grät.
”Hejdå min älskling.” Sa mamma med en glad röst och lade på luren.
Jag reste mig upp från sängen och gick in på toaletten. Jag torkade bort tårarna och tog av mig mina kläder och ställde mig i duschen. Jag lät vattenstrålarna smeka min kropp och det kändes skönt att känna den varma ångan välla upp runt om mig. När jag kom ut från duschen var jag tvungen att ta med handen på spegeln för att torka bort all fukt som samlats på den. Jag satte upp håret i en turban med handduken och tog en annan handduk runt om kroppen. Jag öppnade dörren och av ren reflex skrek jag till vettskrämt. ”AAAAAAAAAAAH!” Jag stod där nästan halv naken med chockad blick.
”JUSTIN, VAD GÖR DU HÄR?” Sa jag nästan lite irriterat men chockat.
”Woooooooooow, shit… ehm… asså… Julia hade glömt sin nyckel på vårt rum och Ryan och Chaz skulle gå till sitt rum och duscha och jag fick tråkigt så jag tänkte att jag kunde komma hit, jag trodde du skulle vara ombytt när du kom ut från toaletten men tydligen inte. AH!” Sa han snabbt och blev alldeles röd i huvudet och kollat runt i rummet på allt förutom mig.
Jag gick fram till min resväska och plockade fram mina kläder jag skulle ha på mig sedan gick jag tillbaka in på toaletten och låste dörren. Jag stod där tyst ett tag och försökte spela om allt i huvudet som precis hänt och utan att ens egentligen vilja det så började jag skratta lite tyst. Det hela var ju bara så komiskt, jag hade stått halvnaken framför Justin och hans min som han gett ifrån sig var ju bara så otroligt gullig, han hade verkligen inte vetat vart han skulle ta vägen.
Jag satte på mig mina kläder vilket var ett par svarta tighta jeans som var höga i midjan och till dem blev det en spetsbody. Jag borstade ut mitt hår och öppnade sedan dörren där jag möttes av en fortfarande chockad Justin. Han kollade på mig och såg en aning lättad ut då.
”Förlåt för det där innan, jag lovar att varna dig nästa gång, så lär vi slippa såna pinsamma moments.” Sa han och rynkade pannan samtidigt som han pekade på mig.
”Du skulle sett din min, det roligaste jag sett på länge” Sa jag och skrattade till samtidigt som jag gick fram till honom och puttade till honom på axeln.
”Äh, du är inte den första jag sett.” Sa han och blinkade till mig.
”Jaså, du är en sån där hallick eller?” Sa jag ironiskt.
”Jaja, lätt! Du får gärna bli min bitch om du vill.” Sa han och blinkade ännu en gång.
”Jag har redan min pimp, sorry dude!” Sa jag och skrattade till.
Han skrattade med mig och reste sig upp.
”Fint rum ni har förresten. Lite mindre än vårt men ändå lagom för er.” Sa han och jag kunde knappt hålla mig för skratt när jag märkte att han sa det bara för att få något annat att prata om.
”Ja, visst är det. Jag ska bara gå och föna mitt hår och sminka mig.” Sa jag med en fake förvånad ton på rösten. Jag gick in på toaletten och fönade mitt hår vilket inte tog så lång tid. Mitt hår var rakt oavsett vad jag gjorde med det så jag slapp platta det. Sminket gick snabbt att sätta på och sen var jag klar. När jag kom ut låg Justin i sängen och kollade på tvn som han hade satt på. När han såg mig kollade han snabbt och sen tillbaka på tvn och låtsades vara oberörd.

 

Justins version.

Wow, jag hade inte riktigt tänkt på det innan. Men Taylor var verkligen grymt snygg. Men jag skakade snabbt av mig tankarna eftersom jag inte ville visa att jag tyckte det. Hon var allt det som Selena inte var och så mycket mer. Hon är snäll, hon bryr sig om andra, hon är rolig, hon är snygg och en massa annat. Mitt i mitt tänkande hörde jag långt borta någon som ropade på mig.
”Justin?” Skrek Taylor högt.
”Ja?” Sa jag och kollade glatt på henne.
”Ska vi gå eller? Klockan är redan åtta.” Sa hon och skrattade och började gå mot dörren.
Jag reste mig upp ur sängen och stängde av tvn. Jag gick efter henne ut i korridoren. När vi kom till vårt rum hade Ryan, Julia och Dan redan kommit tillbaka och dem såg ut att redan ha krökat lite. När vi kom in hälsade dem alla tre glatt på oss och Julia gav oss en frågande blick, men jag såg att Taylor skakade på sitt huvud och Julia mimade okej tillbaka och pustade ut. Jag skrattade till för mig själv och lade sedan märke till den lugna musiken dem hade på, på högtalarna. Jag gick bort till datorn och bytade låt, det fick bli Pass out med Tinie Tempah. Julia gav ifrån sig ett wow och reste sig upp och började dansa. Jag skakade på huvudet och kollade på Ryan som satt och bara kollade på Julia som att hon var det enda vackra han sett i sitt liv. Taylor kom fram till mig och höll ett litet glas med någonting genomskinligt i. ”Kom igen nu din mes.” Sa hon och skrattade och direkt därefter svepte hon sitt glas. Jag skrattade åt henne och svepte också mitt. Av ren reflex gjorde jag en min som visade att jag tyckte det var starkt. Det måste ha varit ren vodka, vilket inte var min favorit direkt.

Efter ett tag kom Chaz och Ryan också och det var då det hela verkligen drog igång. Dem killarna, mina bästa vänner, vet verkligen hur man får igång människor på en ”fest”. Det här var ju kanske inte direkt en fest, men något liknande var det ändå. Vi körde shot spel efter shot spel, och ovanpå det blev det en massa öl. Efter ett tag kände jag hur drickan verkligen satt sig i huvudet på mig och jag märkte att den troligtvis hade gjort det på alla andra också. Ryan, Chaz och Taylor hade ställt sig upp och börjat dansa samtidigt som dem sjöng till Kings and Queens med 30 Seconds To Mars. Ryan och Julia satt bara och gosade med varandra och där satt jag själv på en stol och bara stirrade. Jag började tänka på Selena och undrade vad hon gjorde just nu, jag kände en saknad inom mig, en saknad som bara ville hålla om henne och säga att jag älskade henne och som hoppades på att allt bara kunde bli bra framöver. Jag ville nästan ta upp min mobil och ringa henne och be henne om en andra chans. Men precis när jag skulle trycka på hennes namn och ringa upp henne så ångrade jag mig. Jag kom och tänka på det Taylor sagt innan idag, om att hon nu var ute ur bilden och att jag då slapp tänka på de problemen som jag och Selena alltid har, och det fick mig att le. Det fick vara slut nu, inget mer Selena, aldrig… Jag reste mig upp och gick bort mot datorn och bytade låt. Jag bytade till Dynamite med Taio Cruz och alla började sjunga till den. Taylor stod mellan Ryan och Chaz och dansade och hon såg glad ut… jag kan inte minnas att jag hade sett henne så glad och aldrig hade jag nog sett henne skratta så mycket. Om man inte räknar med första gången jag såg henne. Inte trodde jag att det skulle utvecklas till att hon nu känns som min bästa vän, bortsett från Ryan och Chaz då. Jag märkte efter ett tag att jag stod och kollade på dem tre dansandes och jag skakade på huvudet för att komma ifrån mina fylletankar. Jag blev alltid så djup när jag hade druckit?

Vi hade suttit kvar ett tag på Starbucks men till slut gick vi tillbaka till hotellet och vi hade bestämt att vi skulle mötas utanför entrén imorgon klockan tio på morgonen och sedan åka vidare till stadion. 

”Stanna inte uppe för länge ikväll tjejer, vi har en lång dag framför oss imorgon.” Sa Dan innan vi skiljdes åt. Klockan hade redan närmat sig fyra och jag och Julia hade bestämt att vi bara skulle stanna inne på hotellrummet hela kvällen och ta det lugnt. Vi lade oss ned i våra sängar för att kolla tv en stund, min telefon burrade till och jag såg att jag hade ett oläst sms från Justin. – Förlåt för det där på sb innan, jag har fått en rejäl utskällning av Kenny. Lika bra att förbereda sig för en från Ryan också. Allt är bara väldigt komplicerat med Selena, hoppas inte du är sur. – Jag små log åt smset och tänkte på hur gulligt det var att han brydde sig om att ens ägna sig tiden till att skicka ett sms till mig. – Det är lugnt, vi behöver inte följa med imorgon om det blir för jobbigt? – Det tog lite tid innan jag fick svar tillbaka… - Sådär, då var den utskällningen också över. Tack och lov för det hehe. Men det är klart ni ska med imorgon, det var bara jag som visade min sämsta sida innan. – Jag log och lade ifrån mig mobilen, det kändes inte lönt att svara på smset, huvudsaken var att vi fortfarande kunde följa med imorgon. Vi ville ju heller inte känna att vi trängde oss på, men nu när allt var lugnt så.

Vi hade somnat tidigt igår, vi hade bara legat inne på rummet hela kvällen och hyrt filmer på tvn. Vi hade ställt klockan på åtta bara för att hinna gå ner och äta frukost och göra oss iordning innan vi skulle möta upp killarna utanför hotellet. Kläderna jag valde för dagen fick vara bekväma men ändå snygga, det fick bli ett par midjehöga ljusa shorts med nitar på bakfickan, en instoppad svart tight v ringd t-shirt, ett brunt flätat skärp och skorna fick bli vita låga converse. Håret lät jag hänga i mitt bena lite rufsigt och såklart mina Ray ban pilotes fick jag inte glömma. När vi var klara va klockan fem i tio så vi fick små springa ner till entrén. Hissen hade tagit för lång tid så vi hade fått ta trapporna. När vi kom ner var vi alldeles andfådda och killarna kollade på oss som om vi var galna. ”Shit, kom ni precis från maraton loppet eller?” Sa Ryan och pussade Julia i pannan.
”Vi trodde ni kanske var punktliga så vi ville inte komma försent.” Sa Julia andfått.
Justin syntes inte till, men vi blev ombedda att hoppa in i bilen så länge. Justin hade tydligen försovit sig men var på väg ner så vi skulle bara vänta på honom.
”Jag fattar ju inte hur han kan försova sig när du bor i samma rum som honom.” Sa jag frågande och kollade på Ryan som satt i framsätet av den stora svarta vanen.
”Ha, du ska se honom när han sover. Det finns ingenting i hela världen som kan väcka honom och om han inte får vakna av sig själv så blir det ett jävla liv . Så jag låter helst bli att väcka honom.” Sa Ryan och log snabbt mot mig.
Efter ett tag hoppade Justin in i bilen med ett smile på läpparna.
”Hello girls… and boys.” Sa han och skrattade samtidigt som han mötte dem frågande blickarna från killarna som satt i bilen.
Chauffören satte på hög musik och allihop började sjunga förutom jag och Julia som bara satt och skrattade åt den dåliga stämman Ryan och Kenny hade tillsammans. Dem andra killarna som satt med i bilen förutom Ryan, Kenny, Justin och Dan, var: Marvin, Nick, Michael och Anthonio. Det var Justins bakgrundsdansare. Scooter som är Justins manager, Justins mamma Pattie och hans sångpedagog Mama Jan hade redan åkt till stadion för längesedan och skulle möta upp oss där. Dan hade uppdaterat mig och Julia på vägen om alla namnen så vi kunde väl dem hyffsat. Även Justins två bästa kompisar Ryan och Chaz skulle komma till konserten idag. Det var stora artister som också skulle uppträda med Justin på scen, så som Miley Cyrus, Usher, Jaden Smith och så vidare.

 

När vi väl var framme vid Madison Square Garden som stadion hette där konserten skulle äga rum gav både jag och Julia ifrån oss förvånande blickar när vi kollade upp på den gigantiska byggnaden. Det var helt otroligt vad stor den var. Jag lugnade ner mig lite när Justin satte sin hand på min rygg och började föra mig bort mot dörren vi skulle gå in genom.
”Mäktigt, eller hur?” Sa han och skrattade till.
”Skojar du, det är mer än mäktigt.” Sa jag och gav ifrån mig en chockad blick.
Vi fortsatte in genom dörrarna och kom in i en lång mörk korridor som lystes upp av några svaga vägglampor. På de svarta dörrarna som dök upp i korridoren stod det en massa saker som jag inte förstod ett skvatt av. Efter en stunds gående så kom vi fram till en mer upplyst korridor. Vi kom fram till en dörr där det stod ”4B” vi gick in genom dörren och i rummet fanns det bord och stolar och en stor tv skärm som täcktes av en bild på förmodligen det som skulle föreställa den stora salen där konserten skulle äga rum. I rummet satt även en man med brunt kort hår, en kvinna med brunt hår uppsatt i en hästsvans och ett stort leende på läpparna, bredvid henne satt en gammal kvinna med blont-grått hår. Dem alla tre reste sig upp från stolarna när hela vårt gäng kom in i rummet.
”Hela ungdomsföreningen är här, woho!” Sa mannen med brunt hår som presenterade sig som Scooter när han kom fram till mig och Julia. Kvinnan med det bruna håret i hästsvans presenterade sig som Pattie, alltså Justins mamma. Den gamla kvinnan var alltså Justins sångpedagog Mama jan. När vi hade hälsat på alla så satte vi oss ned runt bordet.
”Okej Justin, ikväll är det en stor show. Soundchecken börja klockan tolv och håller på i en timme. Direkt efter den åker du, Kenny och jag direkt till meet and greeten. Den håller väl också på i en timme eller så. Sen efter det åker vi direkt tillbaka här så du får värma upp lite med Mama jan och testa mikrofonen och lite annat tekniskt. Det låter väl bra?” Sa Scooter med en seriös röst.
Justin nickade till svars och gungade lite fram och tillbaka på stolen. Hans mamma såg det och stoppade honom genast ”Älskling, vi vill gärna inte ha några brutna ben innan kvällens show, tack.” Sa hon med en ljus och mjuk röst. Hon smekte honom på kinden och han slutade gunga.
”Tjejer, det ser ut som att ni får hänga med dem coola grabbarna hela dagen. Ryan och Dan.” Sa Scooter och kollade på mig och Julia. Snabbt efter kollade han på Dan och Ryan som fick skärpa till sig eftersom dem visste att det Scooter sa var allvar, här hade vi inte tid med något trams.

Efter det lilla mötet frågade Dan oss om vi ville följa med till soundchecken.
”Det brukar vara sjukt roligt, det finns plats på scen som ni kan sitta på. Inte så synligt dock, men ni kommer kunna se bra i alla fall.” Sa Dan och log brett mot oss.
”Hey ho, let’s go.” Sa jag och började gå mot dörren där det stod ”Stage1”.
”Hallå Missy, det är den här dörren.” Sa Dan och skrattade samtidigt som han pekade på en dörr där det stod ”STAGE ENTERENCE”. Jag skrattade till och gick snabbt efter Julia och Dan som redan hade gått in genom den. Vi kom ut i en extremt stor sal, EXTREMT stor, det går nästan inte att beskriva hur stor den var. Färgerna i salen gick i svart och lila och den stora scenen tog nästan upp 2 fjärdedelar av den stora salen. Dan visade oss vart vi skulle sitta, varken jag eller Julia förstod vad han menat med att platsen inte var så synlig. Vi satt nästan ända ute på scenen kändes det som. Men detta var en trappa som ledde upp till en ramp som förmodligen hörde till själva scen dekorationerna. Vi satte oss ner på metalltrappan och Dan slog sig också ned bredvid oss.
”Hur har Justin haft tid till att öva inför konserten?” Sa Julia nyfiket.
”Det behövs nästan ingen träning, jag menar… han har ju konsert minst två gånger i veckan. Men vi var faktiskt här i går kväll och körde några låtar bara för att liksom. Mer behövs inte, han kan sin grej.” Sa Dan avslappnat och gjorde en massa rörelser med armarna.
”Det är imponerande att en kille i 17 års ålder redan är såhär framgångsrik.” Sa hon imponerat.
”Jag vet, det är så sjukt att det nästan känns overkligt. Jag är extremt glad att får vara en del av det. Inte för att den delen ens är hälften så stor som Justin själv, men ändå.” Sa Dan och log glatt.
”Det förstår jag. Men vad är en soundcheck egentligen?” Sa Julia fortfarande lika nyfiken.
”Det är då Justin får träffa de fansen som har köpt vip biljetter till konserten. Det är väl kanske 50 st eller fler, det beror på vart konserten är någonstans. Vi testar allting med tekniken och fansen får även ställa lite frågor till Justin. Sen brukar det alltid bli en massa dans, fansen älskar det. Djn spelar också en massa låtar under tiden bara för att få upp stämningen lite. Det är oftast Ryan, Scooter och Justin som håller i soundchecken, men det kan hända att jag också kommer in på ett hörn ibland.” Både jag och Julia satt som två nyfikna töntar, det var faktiskt intressant att få höra allting.
”Vaddå dans? Vem är det som dansar då? Justin och hans dansare?” Frågade jag nyfiket.
”Det är blandat, Jaden ska vara med på soundchecken idag och han är kick ass grym på att dansa så han lär väl göra några dance moves för oss. Men det brukar vara Justin som kör lite och ibland hänger hans dansare på. Även Ryan och Scooter har dansat på soundchecks tidigare, men det är inte ofta det händer kan jag lova. Det är ju heller ingen vacker syn.” Sa Dan och skrattade.
”Men meet and greet då? Vad är det?” Sa Julia och när hon väl kommit igång så kunde hon aldrig få slut på frågor. Jag började tänka efter om Dan kanske tyckte det var jobbigt att vi var så nyfikna men han fick helt enkelt stå ut med det, för det var så mycket nytt för oss.
”Det hålls alltid på ett ställe nära stadion, där dem som köpt biljetter där meet and greet ingår, får träffa Justin personligen och ta kort och kanske ställa någon snabb fråga. Det brukar flyta på ganska snabbt, eftersom att han ska hinna med att träffa alla fansen som köpt biljetterna.” Sa Dan.
Jag skulle precis fråga om vi skulle följa med på meet and greeten men plötsligt hörs det ett gällt skrik från ena änden av salen och in genom en stor dubbelport kommer det flera tjejer springandes och skrikandes ner mot scenen i en smal gång. Samtidigt som dem kommer så sätts musiken på av Djn, låten som spelas är Rihannas låt S&M. En låt som jag kan utantill, så jag började sjunga lite smått. Tydligen kunde Dan också låten och vände sig om mot mig och log samtidigt som han sjöng till den. Jag kunde inte hålla mig för skratt, eftersom det inte är så vanligt att killar kan såna här låtar. Men efter ett tag slutade jag skratta och både jag och Dan sjöng så högt vi kunde. Julia satt bara tyst och tyckte det var hur pinsamt som helst, men ibland får man faktiskt släppa allting. Efter en liten stund hade alla fansen samlats nere vid scenen och stod och väntade ivrigt på att Justin skulle komma in. Vilket han till en början inte gjorde. Istället kom Scooter och Ryan in på scen och skrek i vars en mikrofon. ”Wazzzzzzzzzzzzzup!” 
”Idag är det inte vilken dag som helst, utan det är konsert på MADISON SQAURE GARDEN DAGEN!” Skrek Scooter ut i mikrofonen, vilket fick alla tjejer att skrika så högt att jag nästan bara ville sätta händerna för mina öron och gå och lägga mig under ett täcke.
Efter en liten stund satte Djn på Ushers låt Dj got us fallin’In love och alla tjejer började skrika högt. Justin kom ut på scen och började dansa och jag visste inte vart jag skulle ta vägen efter allt skrik som mina öron stod ut med. Tack och lov satt vi så nära en högtalare så att musiken dämpade det mesta. Men det kändes verkligen som att jag skulle vara döv när det här var slut.
Justin fortsatte att dansa och han var faktiskt riktigt duktig. Efter ett tag gav Jaden Smith honom sällskap på scenen och det blev lika mycket skrik då också.
Musiken sänktes efter ett tag och Justin fick en mikrofon av Scooter och skrek ut ”Giiiiiiiiiiiiiiirls, how yo doing down there?” Han gick fram till scenens framkant och sträckte ner sin hand så att den nuddade tjejernas fingertoppar. Såklart så blev skriken bara högre och högre för varje andetag man tog men efter ett tag lugnade det ner sig då de skulle få ställa sina frågor till Justin som glatt svarade på dem. Det kändes som att jag, Julia och Dan satt på den hårda metall trappan i evigheter. Men efter ett tag så reste Dan på sig och jag pustade ut och trodde att soundchecken var över, men så var inte läget. Dan skulle ner på scen för att spela gitarr medan Justin skulle sjunga.
Jag hörde hur fansen skrek ”Love you Justin!” och det tog inte lång tid innan han svarade ”Love you too!” tillbaka. Sedan frågade han fansen om dem var redo och såklart svarade dem ja tillbaka. Efter en stund började Dan spela och Justin började sjunga. Dan var riktigt duktig på att spela gitarr och Justin var lika duktig fast på att sjunga då. Jag antar att låten hette något med favorite eftersom det var de ordet han sjöng mest i låten, jag vet ju inte men jag tog liksom det för givet. Tjejerna nedanför stod och sjöng med samtidigt som dem vevade med sina armar. Enligt vad jag hörde från texten så lät det ju som en låt han möjligtvis skulle kunna ha skrivit till Selena, det handlade ju om en tjej som var hans favorit tjej och massa annat. Innan jag ens hann märka det så var Dan tillbaka på sin plats på trappan och jag hörde hur Ryan skrek i sin mikrofon, ”Vi har ju två gäster här idag, jag tycker nästan vi ska kalla ut dem här på scenen. Ge en applåd för JULIA OCH TAYLOR!” Jag såg hur Ryan vände sig mot mig och Julia och vinkade att vi skulle komma till honom. Mitt hjärta började dunka fortare och fortare och utan att jag märkt det så var Julia redan på väg ut på scenen, och utan att ens tänka så gick jag efter henne. När jag kom ut på scenen kändes det jobbigt att ha så många som kollade på en men att ha Julia bredvid mig kändes i alla fall lite bättre. Justin hade satt sig på en stol vid sina dansare och skrattade åt oss, han såg väl antagligen att vi var jättenervösa. Scooter kom fram med vars en mikrofon till oss och gav ifrån sig ett retsamt leende.
”Så tjejer, ni är här på besök från LA. Är ni också beliebers?” Sa han och log brett.
”Njä, Justin klarar sig väl gott och väl med dem fansen han redan har eller?” Sa jag och log mot Ryan.
”Jaså, så det säger du. Inte ens en liten gnutta då?” Sa han och log retsamt mot mig.
”Jag tycker att antingen så är man det eller så är man inte det, det finns inget mellan för mig.” Sa jag och kollade bort mot Justin som verkade vara ganska koncentrerad på vårt samtal på scenen.
”Bra svar där du. Ska ni gå på konserten ikväll då? Ja, men det är väl klart ni ska, ni ska ju kolla på den med oss!” Sa Ryan och gjorde ett fakeat skratt som fick både mig och Julia att skratta till.
”WOHO!” Skrek Julia ut i mikrofonen, även hon gjorde ifrån sig ett fakeat skratt.
”Det är så det ska låta. Så, vad tycker ni om Justin än så länge då?” Sa Ryan och höjde på ena ögonbrynet och gav ifrån sin en jobbig blick som fick det att hetta till om mina kinder.
”Sååååååååå söt, men lite för ung för min del.” Sa Julia och skrattade.
Alla andra runt omkring oss började också skratta och även Justin själv.
”Du kör istället på gubbar som mig då eller?” Sa Ryan och kollade på henne med en busig blick.
Hon blev alldeles röd i hela ansiktet och kollade istället ner i golvet och gav ifrån sig ett flin.
”Awwwwww, någon blev lite generad.” Sa Ryan och gick fram till Julia och kramade om henne.
”Okej, nu tror jag nog att alla är ganska nyfikna på hur ni kan ha fått denna chansen att hänga med oss tuffa dudes en hel dag, så hur blev det så?” Sa Ryan frågande.
”Vi hade väl helt enkelt bara en jävla tur. Jag antar att ganska många hade velat vara i våra kläder just nu, men tyvärr är dem inte till salu, inte än i alla fall.” Sa jag och skrattade till.
Ryan skrattade han också och vände sig om mot Justin som reste sig upp och gick mot oss. När han kom fram till oss kastade han sig över mig och gav mig en stor kram.
”Sådär Taylor, nu tror jag nästan att du måste sälja dem… annars kommer väl någon här nedanför att slita av dig dem. Och jag lovar… det är ingenting du kan ta dig ur.” Sa Ryan och skrattade åt mig.
Tjejerna nedanför scenen började skratta och skrika och med orden som kom ur Ryans mun fick jag nästan lite panik och tänkte om det verkligen var sant att någon skulle kunna vara så rå och slita av mig mina kläder bara för att Justin rört vid dem. Men jag skakade snabbt av mig mina tankar och började istället skratta. ”Sorry girls, men kläderna lär aldrig bli till salu. Definitivt inte nu när SJÄLVASTE JUSTIN BIEBER HAR RÖRT VID DEM, OMGGGGGGGGG!” Sa jag och gav ifrån mig ett fakeat skrik, vilket även fick tjejerna nedanför scenen att skrika som en hög galna tuppar.
Ryan och Justin stod och kollade på mig samtidigt som dem båda två skrattade.
”Taylor, vi sticker nu… du ser ut att klara av att ta hand om den här soundchecken ganska bra. Kom Julia.” Sa Justin och gick bort mot en dörr, efter honom följde alla som stått på scenen, själv stod jag kvar och nedanför scenen stod fortfarande alla skrikande fans. Mitt hjärta började dunka fortare och det var nu jag skulle ta beslutet om jag skulle stå kvar här och skämma ut mig själv eller vara en mes och springa efter gänget som sedan skulle mobba mig i evigheter.
”Ja, då ser det ut som att det bara är vi kvar.” Sa jag lite nervöst. 
Den enda som stod kvar på scenen vad Djn som stod i sitt Dj bås. Jag gick bort mot honom och bad honom sätta på någon låt som lättade upp stämningen lite mer. Han gjorde som jag sa och satte på Rihannas låt only girl. Tjejerna började genast dansa och skrika nedanför scenen och jag själv visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Istället för att bara stå där på scenen som en tönt så började jag sjunga lite tyst och gunga till takten. Efter ett tag sjöng alla tjejerna med och det var faktiskt riktigt kul, det var som en liten extra kick. Djn hade gett mig två extra mikrofoner som jag delade ut till tjejerna så att jag slapp sjunga ensam. Jag skrattade så mycket att jag fick ont i magen och tjejerna såg ut att ha lika kul. Låten bytades till LMFAO Party rock anthem och alla tjejerna började skrika hejvilt. Även jag eftersom detta var en av mina favorit låtar. Tjejerna skickade runt mikrofonen till varandra och sjöng det högsta dem kunde och dansade det vildaste dem kunde. Någon borde ha filmat det, jag var ju verkligen kung på att få igång en publik, men ingen skulle väl tro mig sedan när allting var slut. Till sist satte Djn på en lugnare låt som var gjord av Laura Izibor och låten hette Can’t be love, och jag fick en rysning genom hela kroppen eftersom detta var en låt jag spelat flitigt på min ipod den senaste månaden. Det var flera av tjejerna som kunde den så vi sjöng den tillsammans och brydde oss inte om att någon annan kunde höra. Jag kan ju inte påstå att jag sjunger dåligt men det är ju inte direkt så att jag skulle vilja sjunga inför någon annan, men det var någonting annat inför dem här tjejerna som stod nedanför mig, jag kände inte något obehag, det hade släppt för längesedan och det kändes heller inte som att dem brydde sig om vem jag var.
När låten var slut verkade det som att Djn bestämt sig för att inte spela några fler låtar så istället för att det inte skulle bli någon pinsam tystnad så bestämde jag mig för att det här fick vara slutet.
”Tjejer, jag tror det här var slutet. Ni får dra er vidare mot meet and greeten nu istället.” Sa jag och tjejerna gjorde ledsna ljud men jag kunde inte göra mer än att säga hejdå och ge mikrofonen till Djn. När jag skulle gå ut genom dörren började jag fundera på vart dem andra möjligtvis hade tagit vägen, men den funderingen försvann snabbt. När jag kom ut genom dörren möttes jag av hela gänget som stod och applåderade och skrek. Jag fick panik och satte händerna för ansiktet, och för tillfället ville jag bara gå och dö. Det här var ju bara så pinsamt. Dem hade alltså bara ställt sig utanför dörren och hört ALLT. Jag kände en hand på min axel och när jag kollade upp stod Justin framför mig skrattandes. ”Sorry Tay, men det finns inget som kan hindra oss från att lägga upp videon på twitter.” Sa han och kollade på mig med ett jobbigt leende som fick mig att bli alldeles röd i huvudet.
”Vaddå video? Har ni… filmat mig?” Sa jag förvånat men försökte tränga fram ett leende.
”Jag och Kenny gick tillbaka igen och gömde oss och filmade alltihop.” Sa han fortfarande skrattandes.
Hela min själ sjönk till marken och jag blev alldeles tung i hela kroppen. Kunde detta verkligen vara sant? Anledningen till att jag släppt loss totalt på scenen var ju just för att jag trodde att alla andra hade gått därifrån och att det inte var någon annan än dem galna fansen som skulle veta vad vi hade gjort. Att jag inte skulle behöva oroa mig för att jag gjort bort mig extremt mycket. Men jag kunde ju bara glömma det, jag hade gjort bort mig så sjukt mycket att jag nu bara ville åka tillbaka till hotellet och gömma mig under täcket och aldrig mer visa mig ute.
”Du behöver inte se ut som att du håller på att dö, du var duktig och det tyckte vi alla!” Sa Justin och smekte min axel lite nätt samtidigt som han log ett brett leende mot mig.
”Jag behöver luft…” Sa jag och andades tungt.
Jag började gå det hållet vi hade kommit ifrån när vi precis kom hit och när jag hade kommit en bit i den långa korridoren hörde jag steg bakom mig. När jag vände mig om ryckte jag till i hela kroppen eftersom jag blev en aning skrämd. ”Jag tänkte att du kanske inte skulle hitta ut.” Sa Justin och log.
När vi kom ut genom den svarta dörren så tog jag ett djupt andetag och började nästan skaka i hela kroppen. Vi stod tysta en stund och jag var fortfarande i mitt tillstånd då jag skämdes ihjäl.
”När man ser dig skulle man aldrig kunna tro att du är så speedad som du var inne på scenen. Det var som att se en helt ny Taylor. Till och med Julia blev paff kan jag säga.” Sa Justin och kollade på mig.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på det han just sagt men efter ett tag bestämde jag mig för att det fick vara slut på att skämmas, det var bara nördigt att göra en så stor sak av det som jag hade en tendens till att göra med saker. Istället skulle jag bara låtsas som att jag inte brydde mig speciellt mycket och om det var någon som hädanefter skulle ta upp det så skulle jag istället bara skratta åt det än att sitta och bli illröd i ansiktet och göra det ännu pinsammare än vad det redan var. Så istället för att svara på det Justin nyss sagt så byta jag samtalsämne istället.
”Är du taggad till ikväll?” Sa jag och log ett litet leende.
”Riktigt taggad, detta är en av de största konserterna jag någonsin kommer göra. Men jag tänker fortfarande på Selena, Ryan sa att det var förbjudet att göra det idag. Men det går inte att sluta tänka på henne. Hon bara finns där i mitt huvud hela tiden, det är nästan så att jag blir galen.” Sa han och såg nästan lite bekymrad ut.
”Löste ni inte det igår då? Vad bråkade ni om förresten?” Mitt nyfikna jag fick ta över en stund.
”Hon tror att jag har varit otrogen. Jag försökte att övertyga henne om att jag inte har varit det, men hon har trott det alldeles för många gånger redan så nu tror hon verkligen inte på mig. Om jag ska vara ärlig vet jag inte om jag pallar mer… det är alltid samma sak som vi bråkar över. Och det värsta är om Scooter får reda på att vi bråkar, han gillar inte när jag är bitter över Selena, det kan förstöra sjukt mycket.” Nu stod han och kollade ned i marken och drog sin ena fot fram och tillbaka.
”Men om du inte orkar det ikväll, så imorgon… ring henne och prata ut med henne. Försök få henne att förstå, om du inte redan har försökt det vill säga. Och sen ikväll så säger jag samma sak som Ryan, det förbjudet att tänka på Selena. Tänk på något kul istället, inga negativa tankar utan bara positiva… okej?” Jag kollade på honom med en menande blick som han snabbt mötte.
”Positiva tankar som när du står på scen och dansar och sjunger och totalt flippar ut?” Sa han och började skratta lite smått. Gud vad kul att jag skulle behöva dras med detta i hela mitt liv.
”Ja, men precis… bara det är positivt så får du tänka på vad du vill.” Sa jag och log.
Han kollade på mig och gick fram till mig och lade armarna runt mig och gav mig en mjuk kram.
”Du är ganska bra på de här.” Sa han samtidigt som vi stod och kramades.
”Jag är van… positivt är det enda jag kan försöka tänka när det handlar om min lillebror och jag brukar även få försöka intala honom om att tänka positivt…” Sa jag och släppte taget om Justin.
Han gav mig en bekymrad blick och vi båda stod tysta en stund.
”Nu ska vi inte vara bittra, du har en sjukt stor konsert ikväll som vi ska se fram emot.” Sa jag och log ett brett leende mot honom som fick honom till att le tillbaka.
När vi stod där och pratade så avbröts vi av att Scooter och Kenny kom ut.
”Justin, vi har helt glömt bort tiden till meet and greeten, vi skulle varit där för en kvart sedan. Taylor, du hade gärna fått följa med men det är inget speciellt att se. Julia, Ryan och Dan väntar på dig där inne.” Sa Scooter snabbt och hoppade in i den stora svarta vanen.
”Vi ses ju sen, vi kommer tillbaka om en timme kanske.” Sa Justin och log mot mig.
”Jaja, jag klarar mig.” Sa jag och skrattade till samtidigt som jag gick in genom den svarta dörren.

 

Justins version.

Jag satte mig i vanen med Scooter och Kenny. Jag var egentligen inte alls på humör för meet and greet just nu, men jag gjorde det för fansens skull och även för alla andras skull också. Taylor hade sagt att jag bara skulle tänka positivt, så det var väl de jag fick försöka göra resten av dagen. Allting med Selena var bara extremt jobbigt och jag visste inte alls hur jag ville göra med vårt förhållande. Jag älskade henne fortfarande, men det kunde inte fortsätta såhär. Det förstörde så mycket för mig själv och för alla andra runt omkring mig. Utskällningen jag fick från både Kenny och Ryan igår är inget jag rekommenderar att gå igenom en gång till. Jag hade fortfarande lite skuldkänslor kvar för att jag varit så otrevlig mot Taylor och Julia på Starbucks, men dem verkar inte bry sig så mycket om det. Jag gillar att dem inte verkar bry sig om vem jag egentligen är, utan dem verkar ta mig som vilken människa som helst. Jag gillar att ha dem i vårt sällskap eftersom vi inte brukar umgås med så mycket tjejer i vanliga fall. Det känns som att jag kan lita på Taylor i alla fall, hon har öppnat sig för mig och jag för henne. Det känns bra att kunna ha någon att prata med när man behöver det. Den senaste tiden har jag inte kunnat prata med Selena om någonting. Allt jag har sagt har hon misstolkat och vänt om till något negativt. Scooter skulle få spader om han fick veta att jag och Selena bråkar hela tiden. Han är ju trots allt nästan som min extra pappa. Han säger hela tiden till mig att jag inte får ha dålig energi runt omkring mig, för annars kommer jag inte palla av branschen eftersom den bidrar med så pass mycket dålig energi hela tiden att det till slut kommer bli för mycket om jag får det från mitt privata liv också. Men som Taylor sa, jag får väl ta och ringa upp Selena imorgon efter konserten, då jag har vilodag, och prata med henne. Hon kanske också förstår och redan har funderat ut ett sätt att lösa det på. Att släppa taget om henne är det sista jag vill egentligen men om det är vad som krävs för att jag själv ska må bättre så får det ju helt enkelt bli så.

 

Det hade inte tagit lång tid att köra till hotellet där meet and greeten skulle vara och när vi kom in möttes vi av en stor grupp tjejer som började skrika. Jag fick klistra på ett smile och vinka till dem allihop för att det inte skulle bli några sura miner från Scooters sida som så trevligt han kunde, bad om ursäkt till tjejerna att vi var lite försenade. Vi gick in i ett lite mindre rum där dem skulle få komma in och ta foto med mig. Det rullade på snabbt i början och det fick mig till att slappna av lite, för då visste jag att vi snart skulle vara på väg tillbaka till msg. Men efter ett tag blev tempot segare och det blev allt fler som drog ut på tiden genom att ställa en massa frågor till mig. Jag svarade så bra jag kunde på dem, men jag var egentligen inte alls på humör. Men Taylor dök upp i huvudet, allt hon sagt till mig när vi stod utanför msg, om att tänka positivt. Det fick mig att bli gladare och utan att ens tänka på att tiden bara runnit iväg så var vi nu på väg tillbaka till stadion där alla andra satt och väntade på oss. Scooter tyckte att jag såg trött ut och sa att det kanske var bäst om jag gick och vilade mig i en timme eller två. Klockan var ju trots allt bara två på dagen och konserten skulle inte börja förrän klockan nio ikväll och att kolla teknik och sjunga upp tog ju inte så lång tid och jag kände verkligen att en tupplur skulle sitta fint.
När vi kom in i det stora sällskapsrummet möttes vi av Dan och Taylor som satt och spelade kort i soffan. Dem båda två kollade upp glatt och sa hej till oss. Scooter och Kenny gav sig av för att fixa med några papper som skulle skrivas på och jag satte mig ned i soffan bredvid Dan och Taylor.
”Hur gick meet and greeten?” Frågade Dan och kollade på mig frågande.
”Jo, som vanligt… blandade känslor.” Sa jag och lät väldigt trött.
”Du borde nog gå och lägga dig en stund, du ser helt färdig ut.” Sa Taylor och log.
”Jo, jag borde väl göra det men jag vet inte om jag vill.” Sa jag och skrattade till.
”Eller så kan du alltid göra Taylor sällskap en liten stund, jag måste till scenen och snacka med bandet så att alla har allting under kontroll, sen vet jag inte om vi ska köra igenom något låt bara för att checka.” Sa Dan och hade nu rest sig upp från soffan och rättade till sin frisyr som var rufsig.
Taylor kollade på mig med en frågande blick, blicken fick mig till att inte kunna tacka nej, hennes ögon var det vackraste jag hade sett och jag tror att jag inte insett det förrän nu.

 

Taylors version.

Det tog en stund innan Justin sa att han gärna kunde stanna i rummet med mig en stund medan Dan gav sig iväg. När Dan lämnade rummet lade Justin ned i soffan mitt emot den jag satt i. Han gäspade och blundade snabbt med ögonen. Snart öppnade han dem igen och vände sitt huvud mot mig och log.
”Det är sällan jag träffar tjejer som är såhär normala och lugna som du är med mig.” Sa han trött.
”Det finns ju ingen anledning för mig att springa runt och skrika så fort du rör ditt lillfinger.” Sa jag och skrattade till lite. Han kollade på mig frågande men börjar också skratta.
”Jag gillar det, ibland behöver man lite kvinnliga gener runt omkring sig som inte bara skriker.” Han skrattade till och gav sig själv en min som jag antar att han gjorde eftersom ordvalet i meningen var lite konstigt. Men jag skrattade med honom.
”Precis, haha. Vilken tur att ni hittade mig och Julia då!” Sa jag och log.
”Det kan man ju säga. Eller jag har ju inte pratat så mycket med Julia så jag känner ju inte henne direkt. Men det är ju tur att jag har hittat dig i alla fall.” Han kollade nu upp i taket.
Plötsligt slog tanken mig, när skulle dem åka vidare? Jag och Julia skulle ju bara stanna veckan ut sen skulle vi tillbaka till LA. Det kanske inte var så smart att bilda några band mellan oss och killarna med tanke på att efter denna veckan skulle vi nog aldrig träffa dem igen, vilket gjorde att det vred sig lite i magen på mig. ”När åker ni vidare?” Sa jag snabbt.
”Vi skulle egentligen åka imorgon, men Scooter har några arbeten han måste fixa med här i New York så vi ska stanna veckan ut. När åker ni tillbaka till LA?” Sa han och hade nu vänt sig mot mig.
”På söndag, så vi stannar också hela veckan…” Sa jag och log mot honom.
”Då blir det mer tid för oss att lära känna varandra bättre.” Sa han och log tillbaka.
”Är… det så smart?” Sa jag och tittade generat på honom.
”Varför skulle det inte vara smart? Vi får hålla kontakten, eller?” Sa han med frågande blick.
”Vill du det då?” Sa jag och vågade knappt kolla på honom för att min fråga kändes fel.
”Klart jag vill? Varför skulle jag inte vilja?” Sa han och kollade frågande på mig igen.
”Nej, strunt samma. Det var skönt att höra dig säga att vi kommer hålla kontakten i alla fall.” Sa jag och log mot honom. Jag ville inte förstora upp det, det kändes inte så bra nu innan konserten. Men Justin hade fortfarande den frågande blicken i ansiktet.
”Trodde du seriöst att vi bara skulle skita i er när vi åker här ifrån?” Han såg bekymrad ut.
”Justin, strunt samma… vi skiter i det. Huvudsaken är ju att vi kommer hålla kontakten, eller hur?” Sa jag och log återigen mot honom.
Han skulle precis svara mig men vi avbröts när dörren öppnades till rummet och in kom det två halv långa killar. Den ena hade rakat huvud och den andra hade brunt rufsigt hår.
”Eeeeyyyyy, wazzzzzzup?” Skrek den brunhåriga killen.
Justin reste sig upp snabbt från soffan med ett brett leende på läpparna.
”Jävlar vad jag har saknat er killar!” Sa han och skrattade till samtidigt som han gav dem båda vars en kram. Dem båda killarna kollade på mig och sedan på Justin med en frågande men ändå busig blick.
”Oh, förlåt… guys det här är Taylor och Taylor det här är Ryan och Chaz.” Sa han och jag gick fram och hälsade på dem. Den kollade fortfarande på mig men nu mer granskande.
”Jävlar vad snabbt du la Selena på hyllan dude.” Sa den rakade killen som presenterat sig som Ryan.
Justin kollade på Ryan frågande och sedan på mig och höjde på ena ögonbrynet.
”Nej, nej, nej… det är inte riktigt som du tror. Jag och Selena är fortfarande tillsammans.” Sa Justin och viftade med händerna som för att visa att Ryan haft helt fel för sig.
”Jaså, jaså… jag fattar.” Sa Ryan och gav ifrån sig ett larvigt flin och Chaz hängde på.
Vi satte oss alla ner i sofforna och snackade lite smått om kvällens konsert. Efter ett tag kom Scooter in i rummet. ”Har du fått någon vila alls sen vi kom tillbaka?” Sa han frågande till Justin.
”Nja, inte direkt. Men jag känner mig pigg.” Sa Justin och log mot Scooter.
”Det är dags för dig att gå till Mama Jan nu och sjunga upp.” Sa Scooter och gick fram för att hälsa på Ryan och Chaz som glatt hälsade tillbaka. Justin reste sig upp och började gå mot dörren.
”Jag tror inte vi kommer ses mer innan konserten. Men vi ses ju efter såklart.” Sa han och kollade på mig, Ryan och Chaz.
”See ya later dude och lycka till ikväll!” Sa Chaz och log mot Justin.
Justin flyttade sin blick vidare till mig, han förväntade kanske att jag skulle säga något speciellt men istället log jag bara mot honom och han log tillbaka. Han visste att jag menade väl med mitt leende och gick ut genom dörren med ett stort smile på läpparna. Scooter gick hack i häl bakom honom.
”Jaha, och då var vi bara tre.” Sa Ryan och kollade på mig och log.
”Jag är ganska nyfiken… hur känner du och Justin varandra? Han har aldrig nämnt dig innan?” Sa Chaz och såg frågande på mig. Jag fick lite panik eftersom detta kändes som värsta förhöret.
”Eh, vi träffades för tre dagar sedan faktiskt. Min kusin som jag är här med är typ på g eller vad man ska säga med Ryan Good. Och dem träffades också för tre dagar sedan och sen så ville Ryan reta Justin lite så han ordnade en ”blind date” och det var så vi lärde känna varandra. Det var Dan som bjöd hit oss till konserten idag.” Sa jag lite nervöst eftersom dem båda nu satt och studerade mig med frågande blickar. Efter ett tag sken dem båda upp i ett stort leende.
”Så du är inget sånt galet fan som fått en hel dag med Justin?” Sa Ryan och log.
”Inte direkt haha.” Sa jag och skrattade till.
”Puh, tack och lov för det. Vi har haft många galna fans på besök de senaste två åren så det har börjat bli lite jobbigt. Men chill, då behöver vi inte oroa oss då.” Sa Ryan och pustade ut.
”Såååå, nästa fråga… Vad tycker du om Justin då?” Sa Chaz och gav mig en retsam blick.
Jag kände hur det hettade till om mina kinder men jag försökte dölja det så gott jag kunde.
”Ehm, han verkar vara en bra och snäll kille. Han verkar ju ha båda fötterna på jorden i alla fall.” Sa jag och log mot de båda killarna som nu satt och kollade nyfiket på mig.
”Oh, jag som trodde du skulle säga någonting annat som vi sedan kunde gå och berätta för Justin. Nu förstörde du hela min plan.” Sa Chaz och gjorde en bekymrad min som övergick i ett jobbigt flin.
”Haha, to bad.” Sa jag och gav honom en kaxig blick tillbaka.

 

Tiden hade gått snabbt och jag, Ryan och Chaz hade spelat Fifa resten av tiden innan konserten. Justin hade som han sagt inte kommit tillbaka till oss. Julia hade däremot gjort det utan Ryan men han hade varit tvungen att fixa med Justins kläder som han skulle ha på sig under kvällen och Julia hade tyckt det var så tråkigt att sitta och kolla på så hon hade letat upp oss. När det sedan var dags för konserten hade vi alla samlats utanför dörren till scenen och vi hade stått i en stor ring. Justin bad en bön och vi alla peppa till lite extra innan han skulle gå upp på scen. Innan han gick ifrån oss så kom han fram till mig. ”Du vet innan när du sa att jag bara skulle ha positiva tankar i huvudet, jag har kommit på något positivt jag kan tänka på under konserten…” Sa han och log mot mig.
”Tell me?” Sa jag glatt.
”Du är ju positiv, så varför inte tänka på dig då liksom? Smart va?” Sa han och skrattade till.
Jag kände hur jag blev alldeles generad och tittade ner i golvet samtidigt som jag också skrattade.
”Det blir skitbra, och du… lycka till!” Sa jag och kollade på honom med ett leende.
”Jag vet, jag är så smart. Vi ses sen efter konserten.” Sa han och kramade mig innan han gick iväg igenom dörren in till scenen. Jag kände en hand på min axel och jag vände mig snabbt om. Framför mig stod Justins mamma Pattie och log ett brett leende.
”Du och Julia kan följa med mig, vi har en liten speciell plats som vi kan stå på för att se konserten.” Sa hon ljust och log mot mig. Hon började gå iväg och både jag och Julia följde efter henne.
”Ska det bli kul?” Sa hon och vände sig om medan hon gick.
”Jadå, jag har aldrig varit på en konsert tidigare så det är ju något helt nytt.” Sa jag och log.
”Då är ju detta en väldigt bra första konsert, ni lär inte ångra er.” Sa hon och skrattade till.
Vi kom fram till en dörr som var grå och liten. Pattie öppnade den och vi möttes av den stora salen som var fullproppad med människor, och man skulle behövt ha öronproppar med tanke på att alla skrek och hade sig. Konserten hade redan börjat och vi försökte skynda oss fram till en liten upphöjning där Ryan och Chaz redan stod och väntade på oss. Härifrån såg man allting jättebra och vi stod väldigt nära. Fast jag aldrig hört hans låtar tidigare så tyckte jag att dem var bra och han var riktigt duktig på scen. Och som han sagt till mig innan så kändes det som att man såg en helt ny sida av honom när han stod där och uppträdde. Allting var så himla mäktigt, tänk att varenda människa som var på konserten, var där för att se honom, och jag vet inte hur många det var men det kändes som att hela jordens befolkning var samlade i den extrema salen.
”Nu kommer min favorit del av hela konserten.” Sa Ryan entusiastiskt.
”Vad är det för del?” Sa jag nyfiket.
”One less lonely girl, det är en tjej från publiken som får komma upp på scen och så får hon blommor och sånt av Justin. Om hon är snygg så kan man ju ragga upp henne sen.” Sa han och skrattade.
Pattie gav ifrån sig en frågande blick som fick Ryan att harkla sig.
Tjejen som fick komma upp på scenen var alldeles tårögd när hon fick sätta sig på pallen, och när Justin kom fram till henne och smekte hennes kind och tog henne om midjan och sjöng till henne skrek hon bara och hon kunde knappt sitta still.
”Nä, hon kommer aldrig funka.” Sa Ryan och skakade på huvudet.
Både jag och Julia skrattade åt honom och Pattie bara skakade på sitt huvud och log sött.
Efter ett tag var konserten slut och både jag och Julia var helt tagna av situationen. Det hade verkligen varit en upplevelse. Det var något vi skulle minnas länge, länge.

Jag vaknade av att Julia hoppade i min säng. Jag är inte speciellt morgonpigg av mig. 
”Vakna and give me details bitch!” Sa hon samtidigt som hon hoppade och blev andfådd.
Jag kved, men reste mig upp ur sängen med en hår kalufs som hade fått vem som helst att skratta.
”Vi åt, pratade, badade och jag kom hem.” Sa jag och log ett snabbt leende.
”Jävlar, det låter som en händelserik kväll. Varför väckte du inte mig när du kom hem?” Sa hon och gav mig en fake imponerande blick.
”För du låg totalt deckad och snarkade, så jag kände att det inte riktigt var läge. Förresten, vi träffade Ryan igår. Jävlar vad han var nitad, hur mycket hade ni krökat egentligen?” Sa jag frågande.
”Äh, vi körde bara lite tequila race, det finns ju kanske inte så mycket att göra på ett hotellrum så varför inte kröka då liksom?” Sa hon och skrattade till.
”Du är sjuk!” Sa jag och lade mig ner i sängen igen med en duns.
Julia reste sig upp och jag hörde att hon började rota bland någonting men jag var alldeles för trött för att resa mig upp och kolla vad hon höll på med.
”Jaså, jaså… där ser man. Inte visste jag att du lämnat dina kläder hos honom och snott med dig några av hans kläder hit.” Sa hon och samtidigt som jag reste mig upp med ett ryck blinkade hon.
”Men jag råkade trilla i hotellpoolen igår med kläderna på, eller Justin puttade i mig. Så jag fick låna kläder av honom eftersom mina var alldeles blöta.” Sa jag och log snabbt.
Hon kollade på mig och skrattade till hånfullt. Jag visste att hon inte trodde på mig, men jag orkade inte försöka försvara mig så istället lade jag mig under täcket. Efter ett tag hörde jag hur mobilen som låg på sängbordet burrade till. Jag tog ut handen ur täcket och letade mig fram till mobilen och tog in den under täcket där jag läste smset, som var från… Justin? – Mamma flippade ur lite när hon fick reda på att jag lånat ut mina kläder. Inte på dig utan på mig hehe… jag ska iväg i eftermiddag, så skulle du kunna komma förbi mitt rum snart och lämna tillbaka dem? Puss. /J. – Jag skrattade till och tänkte på min egen mamma som hade blivit likadan om jag hade lånat ut kläder till någon jag knappt kände. Hon var alltid noga med att jag aldrig lånade ut saker till någon, för hon var rädd att jag aldrig skulle få tillbaka dem. Jag tog bort täcket och gick upp ur sängen, det var väl lika bra att gå bort med kläderna till honom nu så att jag inte skulle glömma det. Jag satte på mig ett par svarta tights, en vit stor sticka tröja som hängde lite vid ena axeln och till det ett par svara kängor. Håret satte jag upp i en knorr och sedan tog jag kläderna och sa till Julia att jag bara skulle lämna tillbaka dem. Till svar fick jag en vissling och en fras som löd ”Hans plan verkar funka, use condom!” Jag himlade med ögonen och gick ut genom dörren. När jag tagit hissen upp och knackade på rummet så tog det inte lång tid innan Justin öppnade dörren med ett leende.
”Det gick snabbt, haha. Kom in.” Sa han och gick åt sidan så att jag kunde gå förbi.
”Jag tänkte att det var lika bra så att jag inte skulle glömma det. Det är inte kul med arga mammor.” Sa jag och hånskrattade lite för mig själv.
Det verkade inte som att det var någon annan på hotellrummet, det var tyst överallt.
”Du kan lägga dem där på sängen. Kenny och Ryan är och handlar Mc donalds. Du får gärna stanna tills dem kommer tillbaka, jag har ändå så tråkigt när jag är här själv.” Sa han och satte sig på sängen.
Jag satte mig på sängen mitt emot och det var tyst ett tag innan Justin började skratta.
”Vad skrattar du åt?” Sa jag och började själv flina lite.
”Jag vet en sak som inte du vet.” Sa han och fortsatte skratta.
”Jaså? Tell me… snälla.” Sa jag och såg nyfiket på honom.
Han satt tyst en stund och tänkte samtidigt som han fortfarande småflinade lite.
”Jag vet vad din kompis och Ryan gjorde igår.” Sa han med en röst som lät överlägsen.
”Haha, sen kille… tror du inte jag fattade det redan igår kväll?” Sa jag och hånskrattade åt honom.
Han tyckte det hela blev lite småpinsamt och blev tyst och istället kollade han runt i rummet och visste inte riktigt vad han skulle svara.
”Det var ju kul… jag trodde att jag skulle få berätta en hemlis för dig, men tydligen inte.” Sa han buttert.
”Var det Ryan som berättade för dig eller?” Sa jag och log mot honom.
”Ja, när han har druckit så berättar han allt möjligt och din kompis kom på tal ett antal gånger.”
Jag undrade om det var seriöst mellan Ryan och Julia, jag kunde bara tänka mig hur Julia bara var ute efter en rebound kille efter allt med Fred och jag tror inte Ryan var speciellt seriös han heller. Men det fick dem två lösa, det var ingenting jag ville lägga mig i.
”Jag ska bara gå på toa.” Sa Justin och gick iväg.
Jag satt där på sängen och plötsligt burrade det till i iphonen som låg på sängbordet. Av ren nyfikenhet böjde jag mig över telefonen och läste smset som lyste upp skärmen. Det stod att smset var från Selena. ♡ - Spara några nuggets åt mig hehe, jag kommer snart baby! – Jag hörde hur dörren från toaletten låstes upp och snabbt satte jag mig till rätta på sängen igen. När Justin kom in i rummet hade han samma leende som han alltid brukade ha.
”Jag tror det var din telefon som burrade till.” Sa jag och log oskyldigt.
Justin tog upp mobilen och läste smset, samtidigt som han gjorde det flinade han till och började skriva på mobilen. När han lagt ner mobilen i sin jeansficka vände han sig om mot mig.
”Ehm, Selena kommer snart… det kanske inte ser så bra ut om du är här då. Inget illa menat, jag hade jättegärna velat att du skulle stanna kvar och lära känna henne. Men hon kan bli väldigt misstänksam av sig och jag orkar inte med hennes tjafs.” Sa han och log mot mig.
”Det är lugnt. Jag hade inte planerat att stanna längre ändå så, Julia väntar säkert på mig. Hon ville käka frukost på Starbucks idag haha, yeey!” Sa jag och gjorde en ironisk chest med händerna.
Justin skrattade och tog sin hand på min rygg och ledde mig fram till dörren som han öppnade.
”Vi ses.” Sa han och log samtidigt som han kramade mig.
”Absolut.” Sa jag och kramade honom tillbaka och sedan började jag gå mot hissen.
Jag hörde hur dörren stängdes bakom mig och det tog inte lång tid innan hissen plingade till. När jag skulle gå in i hissen kollade jag ned i golvet och plötsligt kände jag en duns i axeln.
”Oj, förlåt.” Sa jag och tittade upp. Framför mig stod Selena och såg en aning besvärad ut.
Hon suckade och himlade med ögonen samtidigt som hon gick förbi mig bort mot Justins rum. 
Jag skrattade och gick vidare in i hissen. Innan dörrarna stängdes hörde jag Selena säga smörigt ”Hej baby.” Jag hörde hur dem kysste varandra, och allt jag kunde göra var att skratta åt hur skrattretande jag tyckte den tjejen var. Efter ett tag kom jag på mig själv med att stå och göra löjliga grimaser.

Jag kom tillbaka till vårt hotellrum och snabbt såg jag hur Julia flög upp ur sängen.
”Det var en snabbis.” Sa hon och gav ifrån sig en jobbig vissling.
”Äh, lägg av va!? Hans flickvän skulle komma.” Sa jag och satte mig på hennes säng.
”Just det, Selena va? Ryan nämnde henne igår… Han tvingade Justin att gå på blind date bara för att han älskar att reta Justin och sen så tycker han inte om Selena så värst mycket.” Sa Julia samtidigt som hon stod vid den stora spegeln och flätade en fläta på sidan.
”Hon gav mig the bitch look när vi möttes i hissen, jag råkade gå in i henne. Stackars Justin, undra vad han ser i henne.” Sa jag och himlade med mina ögon samtidigt som jag skrattade.
”Ryan tycker också hon är en liten bitch, hon är alltid väldigt nonchalant tydligen. Men Justin och hon har varit bästa vänner jättelänge och tillslut så föll dem bara för varandra. Dem är som jing och jang tydligen, dem är helt olika men ändå så lika.” Julia kollade på mig i spegeln och gjorde en grimas som visade att hon själv inte visste vad hon pratade om.
”Du verkar påläst?” Sa jag och gav henne en jobbig frågande blick.
”Äh, det är Ryan som uppdaterar mig.” Sa hon och började nu sminka sig.
Undra om allt som Julia precis berättat om Justin och Selena stämde. Det kanske bara var Ryan som försökte få Selena att se dålig ut. Hon kanske egentligen var jättetrevlig, det kändes inte rätt att döma henne innan jag ens träffat henne. Justin hade ju till och med sagt att han gärna velat att jag skulle stanna kvar och lära känna henne. Han visste kanske att folk fick fel uppfattning annars…?
Det knackade till på dörren. Julia var alldeles för upptagen med sin sminkning så jag fick resa mig upp från sängen och gå och öppna. In genom dörren kom Ryan med ett brett leende på läpparna.
”Tjena tjejer, what’s up?” Sa han samtidigt som han gick bort till Julia och kysste henne i nacken.
”Mm, mm, mm vad du luktar gott.” Sa han igen med en lustig röst.
Julia vände sig om och skrattade åt honom samtidigt som hon gav honom en lätt kyss på kinden.
”Vad gör du här? Hade inte du jobb att göra idag?” Sa hon frågande.
”Tydligen inte, Justin ska hänga med Selena hela dagen eftersom dem inte kommer ses på någon vecka efter det här.” Sa han och suckade samtidigt som han himlade med ögonen.
Jag stod fortfarande kvar vid dörren med halvöppen mun, jag hade helt fastnat vid stunden då Ryan kom in och kysste Julia i nacken och när hon sedan vände sig om och gav honom en blick som fick mig att haja till… det var inte någon ”jag vill bara knulla” blick, det var något mer.
”Varför står du där borta och ser ut som att du just sett ett spöke? Så farlig är jag faktiskt inte.” Sa Ryan och kollade på mig med en busig blick.
”Ja jävlar vad farlig du är!” Sa jag och gav honom en retsam blick.
”Jag har ju inte hunnit snacka med Justin om blind daten än eftersom jag var rääääätt lost igår, men hur var det?” Sa han och satte sig ned på min säng med en intresserad blick.
”Jo, vi hade trevligt. Men date är kanske inte det rätta ordet direkt, med tanke på att han har flickvän.” Sa jag och log mot honom.
”Klart det var en date, kanske inte enligt Justin, men enligt mig var det de. Han måste glömma bort Selena på något sätt, hennes jävla regler hon har är pain… Jag som delar rum med Justin får absolut inte vara där när dem ska prata med i telefon, när dem chattar på datorn eller skypar. Sen får jag inte ens vara på rummet när hon är och hälsar på, så då får jag hitta på något annat. Fattar du hur jobbigt det är?” Sa han och såg allvarlig ut.
”Haha, så taskigt!” Sa jag med en ironisk ton i rösten.
”Jag pallar inte med Selena, hon är en sjukt tråkig människa. Visst… hon är snäll men hennes skämt… jag klarar inte av den pinsamma tystnaden som uppstår när hon precis sagt ett skämt. Jag lovar, ingen skrattar åt det, förutom hon och Justin då. Dem är ganska jobbiga tillsammans!” Ryan bara vräkte ur sig allting som han tyckte och tänkte, men det var bra roligt att höra på.
Det burrade till i min telefon som jag hade lagt bredvid mig på sängen. Det var från Justin – Selena hittade precis din kvarglömda klänning, hon flippade ut… hon tror att jag har varit otrogen. – Just det, klänningen… men jag kunde inget annat än skratta. Vilken jobbig tjej som tror att han varit otrogen bara för att hon hittar en klänning på hans rum, det kan väl lika gärna vara hans mammas? Snacka om att inte kunna lita på sin pojkvän. – Oj, den hade jag helt glömt bort. Hoppas ni reder ut det! -
”Vem smsar duuu meeeed?” Sa Ryan som nu satt sig bredvid mig med ett leende på läpparna.
”Med din homeboy.” Sa jag och log retsamt mot honom.
”Justin? Oh du, det är ingen bra ide nu när han är med Selena, om hon ser att en tjej smsar Justin kommer hon flippa. Du vill inte dö idag antar jag?” Sa han och såg allvarlig ut.
”Det var han som smsade mig, hon har hittat min klänning som vi hängde upp på tork igår. Hon tror typ att han har varit otrogen.” Sa jag och skrattade till.
”Triangeldrama säger jag bara… men det är kanske en bra sak, då stannar hon kanske inte hela dagen?” Sa han frågande samtidigt som han armbågade mig i sidan.
”Jag kan lova dig att det är inget triangeldrama, det är bara Selena som är överkänslig.” Sa jag och blinkade mot honom.
”Jag är klar nu, starbucks nästa eller?” Sa Julia och kollade frågande på både mig och Ryan.
Ryan visslade till när han kollade på henne och Julia vände huvudet ifrån oss samtidigt som hon fnissade till med handen för munnen.

 

Vi kom ut på gatan och solen sken och värmen var på lagom nivå. Jag ångrade nästan att jag behållit mina varma kläder på mig. Men solglasögonen var på, Ray Bans pilotes. Vi gick till närmaste Starbucks och på vägen dit var det tjejer som stannade upp för att försöka få uppmärksamhet från Ryan som verkade låtsas som att dem inte existerade. Jag skrattade till för mig själv och tyckte nästan synd om tjejerna som bara ville att han skulle lägga märke till dem. Han såg att jag kollade på honom och skrattade. ”Detta är vardag för mig, lite jobbigt att spela över exalterad när jag inte är det.” Sa han med ett hånflin. Jag undrade om det verkligen var så bra för honom att ignorera tjejerna, med tanke på att det kunde ge dåligt rykte men han verkade inte bry sig så då gjorde inte jag det heller.

Vi satte oss ned vid ett bord på Starbucks och beställde in frukost. Jag tog stekta bacon med scrambled eggs, min favorit! Vi satt och snackade om roliga saker vi varit med om och Ryan berättade alla historier han varit med om under turnéer. En gång hade han blivit omringad av en grupp skrikande tjejer som hade börjat slita i hans kläder, till slut hade hans tröja gått i sönder och då hade dem allihop börjat pussa på hans kropp, det hade slutat med att han hade behövt låtsas svimma för att dem skulle ge honom lite space. Han berättade en massa saker som hade hänt med Justin också. Han undrade även varför jag som är i samma ålder som Justin inte var ett fan. Mitt svar på det blev ”Han klarar sig väl med dem fansen han redan har, eller?” Efteråt hade jag skrattat till och Ryan hade gett mig en imponerande blick och sagt ”Det är inte ofta man stöter på tjejer i din ålder som inte älskar Justin.” Jag skrattade till åt det han sa och snart avbröts vi av att Ryans mobil ringde.
”Det var Justin, han, Kenny och Dan kommer hit och joinar oss.” Sa han med en suck.
”Varför sucken?” Sa Julia och kollade frågande på Ryan.
”Det är alltid såhär… Selena och Justin börjar bråka och sen har dem försoningsknull och sen sticker hon. Han är hennes lilla toy boy så att säga.” Sa han och kliade sig i pannan.
Jag hade inte tänkt så mycket på det, men Ryan var väldigt öppen och grov för att vara stylist till en av världens största artister. Men det är lugnt, bara mer gossip till mig och Julia då.
”Men hur löser dem det sen då? Med tanke på att hon sticker?” Sa Julia nyfiket.
”Justin ringer henne senare på kvällen som en liten hundvalp, sen är det löst. Någon måste fan prata med honom, hela situationen är ju patetisk. Han lyssnar inte på mig.” Sa han bekymrat.

 

Efter ett tag kom killarna in genom dörren, man kunde inte missa dem… för rätt som det var flockades en mängd människor runt omkring dem och ville ha autografer och ta bilder. Kenny fick putta bort dem och göra utrymme för Justin att ta sig förbi och komma bort till vårt bord. Så fort dem satt sig ner lugnade allting ned sig och alla gick och satte sig igen, men blickarna var fortfarande vända mot vårt bort. Jag kollade på Julia och jag visste att vi båda två tyckte att hela situationen var lite jobbig.
”Boys what’s up?” Sa Ryan glatt.
Både Kenny och Dan svarade, men inte Justin som istället satte sig ned med en duns och började pilla på saltkaret som stod på bordet. Jag såg på hans min att han inte var på humör.
”Dude, ryck upp dig… det kryllar av brudar här i New York, det är bara att välja och vraka.” Sa Ryan och skakade till Justin som vaknade upp ur sin så kallade ”paralys”.
”Äh, skit i det bara.” Sa Justin och skakade bort Ryans arm.
Det blev tyst runt bordet och ingen visste vad vi skulle prata om. Dan började trumma på bordet och efter ett tag bröt han den pinsamma tystnaden. ”Förlåt, jag har ju inte hälsat. Det är jag som är Dan, Justins gitarrist.” Sa han och log ett gulligt leende mot mig och Julia samtidigt som han skakade hand. Kenny som Julia inte träffat innan böjde sig över bordet och hälsade glatt på henne. När hälsningarna var över återkom den pinsamma tystnaden och vi alla satt tysta en stund. Justin hade inte kollat på mig en enda gång sen dem kom till Starbucks men jag ignorerade honom också, det var väl bäst så.
”Sååå, ni kommer alltså från LA?” Sa Dan som nog kände att det blev lite för pinsamt med tystnaden.
”Yes, that’s right.” Sa Julia glatt.
”Vad gör ni här i New York då? Jag menar, här är det betydligt kallare och stökigare än vad det är i LA vid den här tiden på året?” Sa han frågande.
Julia kollade på mig med en frågande blick, jag vände mig mot Dan som fortfarande såg frågande ut.
”Eh, min lillebror har cancer… och det har hänt mycket hemma så vi tänkte att vi skulle ta några dagar ledigt och åka hit här och bara ta det lugnt.” Sa jag och log mot honom.
Justin vaknade upp ur sitt tänkande och för första gången under en halvtimme så kollade han på mig med en bekymrad blick. Jag kollade på honom snabbt men vände mig återigen mot Dan.
”Oj, jag vet inte riktigt vad man svarar på något sånt. Men som det ser ut nu så kommer ni ju hänga med oss ganska mycket under tiden som vi är här. Jag syftar på er två där borta.” Sa Dan och pekade på Julia och Ryan som satt och kollade på varandra samtidigt som dem småskrattade. Dem kollade båda upp med förvånande blickar och jag såg hur generad Julia blev men jag ville inte säga något.
”Jo, det verkar ju som det…” Sa jag med en suck samtidigt som jag kollade på Justin som återigen hade riktat sitt huvud ner mot bordet, han såg ut att tänka på någonting.
”Se inte så ledsen ut, det kommer bli awesome… ni borde följa med till konserten imorgon, jag känner på mig att det kommer bli epic.” Sa Dan och såg glatt på mig och även på Julia, men hon var alldeles för upptagen med att tå flörta med Ryan under bordet att hon inte märkte det Dan precis sagt.
”Men vi har ju inga biljetter, inte så lätt för oss att kolla på konserten då.” Sa jag och log.
”Det fixar vi, ni kan åka dit med oss på morgonen om ni vill?” Sa han samtidigt som han log tillbaka.
”Ja, okej… det blir säkert bra.” Sa jag, inte var det varje dag man fick gå på konsert gratis.
”Jag gillar att du sitter och planerar något utan att snacka med mig om det först Dan.” Sa Justin lite små irriterat och gav Dan en frågande blick.
”Bara för att du är på ditt menshumör idag så betyder inte det att du måste vara otrevlig dude. Både jag och Dan har vars fem biljetter att dela ut, och vi bestämmer själva vem vi vill ge dem till, okej?” Sa Ryan nästan lite argt till Justin som återigen hade huvudet ner mot bordet.
”Asså om det blir problem så är det lugnt.” Sa Julia och kollade frågande på Ryan.
”Skit i honom, han blir bara så jävla gnällig när han och Selena har problem.” Sa Ryan och himlade med ögonen. Justin gav honom en arg blick och reste sig snabbt upp från stolen och gick med bestämda steg ut från caféet. ”Sorry guys, jag måste sticka… vi ses imorgon tjejer!” Sa Kenny och skyndade sig ut efter Justin som redan hade kommit en bra bit bort.
”Vad var det med honom? Jag försökte ju bara vara lite schysst mot er.” Sa Dan förvånat.
”Det är alltid samma sak, varje gång han och Selena har bråkat.” Sa Ryan irriterat.
”Var hon tvungen att komma just idag? Han behöver inte den negativa energin dagen innan konserten.” Sa Dan och såg nästan lite bekymrad ut.
”Grabbar häng inte läpp över detta nu, han kommer vara glad när ni kommer tillbaka till hotellet, jag är säker på att Kenny fixar det.” Sa jag och kollade på dem båda.
”Kenny is the man, jag vet fan inte om vi hade klarat oss utan honom.” Sa Dan och log nu glatt.

Justin var nu på väg mot mig. Jag ville bara springa därifrån. Kunde det här bli värre? Jag tänkte innan idag att jag redan varit med om så mycket pinsamt idag att en blind date inte skulle skada, men den här blind daten var värre än allt som hänt mig. Skulle jag kanske låtsas att jag inte alls var hans blind date? Att jag istället ska ut på dejt med min pojkvän? Men det skulle ju i och för sig vara väldigt taskigt att sedan låta honom stå här nere alldeles själv och vänta på tjejen som inte kommer.

Jag avbröts i mitt tänkande och hade inte insett att nu Justin stod mitt framför mig.
”Så det är du som är Taylor?” Sa han med en frågande blick.
”Precis, hur visste du det förresten?” Sa jag lite stelt.
”Jag fick ett foto på dig innan idag av Ryan som han fått av din kompis. Så för mig var det ju kanske inte direkt någon blind date.” Sa han och skrattade till.
”Vad fuskit, jag hade också velat veta hur min date såg ut.” Sa jag och log.
Jag bestämde mig för att inte visa en enda sur min ikväll och jag höll ena tummen för att jag hoppades att han inte skulle nämna någonting om kvällen då jag fick mitt skrattutbrott. Men det skulle inte förvåna mig om han skulle ta upp det.
”Är det okej om vi håller oss på hotellets restaurang ikväll… paparazzis blir som galna när jag är med en tjej. Vill inte utsätta någon för det.” Sa han lugnt.
Tanken på att bli fotad av ett gäng paparazzis fick mig att rysa. Jag skulle aldrig orka med pressen. Så att äta på hotellets restaurang gjorde inte mig någonting.

När vi satt oss vid ett avskilt bord beställde vi in maten. Justin beställde in en stor oxstek med potatismos och brunsås, medan jag tog någon pastarätt.
”Jag vill förresten säga förlåt för mitt humör imorse. Det var den trötta sidan av mig du fick se.” Sa jag och blev röd om mina kinder.
”Det är lugnt, det var bara onödigt av mig att lägga mig i. Det du gör om kvällarna, som visserligen verkar väldigt roligt, har jag ingenting med att göra.” Skrattade han.
”Hm, ehm ja… precis.” Sa jag och visste inte riktigt vad jag skulle svara.
”Har du några speciella låtar du brukar lyssna på när du gör det? Du vet typ, bob marley eller någon?” Sa han och spände ögonen i mig lite skämtsamt.
Men va? Vaddå någon speciell låt när jag gör det? Gör vad? Sen kom jag på det… igår hade jag hört den ena viskande rösten frågat om jag var hög…
”Ehm, du har nog missuppfattat det hela. Jag var inte hög igår, det hade bara hänt en sak som jag inte kunde sluta skratta åt och när jag sen märkte att jag var iakttagen av dig och den andra mannen som var med dig så fick jag panik och började skratta ännu mer. Det hade inte alls något att göra med att jag var hög.” Sa jag och skrattade samtidigt.
Justin tyckte nog det var lite pinsamt att han trott att jag rökte på, för han släppte min blick och kollade ner i sin tallrik samtidigt som han små skrattade lite.
”Haha, pinsamt… jag och Kenny var helt säkra på att du var totally stoned.” Sa han och nu kollade han upp igen, fortfarande skrattandes.
”Nej, shit nej… jag håller inte på med sånt.” Sa jag lite förvånat.
Vi båda två började skratta och efter ett tag ville han även veta vad det varit som fått mig att skratta så hysteriskt i gårkväll och när jag berättat klart skrattade han fortfarande. Han tyckte det var sjukt att det bodde en blottare på hans våning, han skojade även om att han skulle sätta ut en kamera i korridoren, som på något sätt skulle fånga den nakna mannen på video. Men efter att jag sett honom så skulle han nog aldrig visa sig naken ute på hotellet igen.
”Men vad skönt att vi har rett ut alla pinsamheter som du råkat ut för då.” Sa han.
Jaha, så han själv tyckte också att sakerna jag gjort varit lite pinsamma? Ja, men det var ju så lättande att få höra, nu skulle jag ju verkligen kunna släppa dem. Men han hade ju faktiskt rätt om att det var skönt att vi ”rett” ut dem.
”Ja, verkligen… men du får vara beredd på att det kommer bli fler.” Sa jag ironiskt.
”Det ser jag fram emot.” Sa han och blinkade mot mig.

 

När klockan nästan hade närmat sig tolv började vi båda vrida på oss i stolarna. Jag kände verkligen hur jag bara ville sträcka ut mina ben. Vi hade suttit ner alldeles för länge och jag tror Justin märkte på mig att jag började vrida på mig.
”Ska vi gå någon annanstans? Det börjar faktiskt bli ganska drygt att sitta här.” Sa han och skrattade till lite charmigt.
”Var ska vi gå då?” Sa jag och log.
”Det får bli en hemlis.” Sa han och gav mig en retsam blick.
Vi gick ut ur restaurangen och möttes av ett skarpt ljus från receptionen. Vi hade ju suttit i hur många timmar som helst i den mörka restaurangen så det tog ett tag för ögonen att vänja sig vid det skarpa upplysta rummet. Jag följde efter Justin som gick med raska steg bort mot hissen. När jag vi klev in i den gav jag honom en frågande blick men han bara log mot mig och tryckte på knappen där det stod ”roof”.

Det plingade till och dörrarna öppnades. Justin gick snabbt ur hissen och gick bort mot en liten trappa som ledde till en glasdörr. Han gick upp för trappan och öppnade dörren. ”Damerna först.” Sa han och log fånigt och gjorde en chest med armen som visade att jag skulle gå igenom dörren. Jag kollade ned i golvet samtidigt som jag gick och när jag kollade upp möttes jag av en upplyst blå pool, och några solstolar. Jag kunde höra svaga ljud av bil sorl och musik från klubbar nere i stan. Vi var alltså uppe på hotellets tak. Det var folktomt och jag undrade varför han tagit med mig upp hit. ”Varför är vi här uppe?” Sa jag och log frågande.
”Det är ett bra ställe om man vill vara för sig själv.” Sa han och gick bort och lade sig på en av solstolarna och kollade upp mot himmeln. Själv tog jag av mig mina skor och satte mig på poolkanten med fötterna i vattnet. Vi satt tysta en stund, men tystnaden var inte pinsam den var bara väldigt behaglig. För en gång skull var det skönt att bara sitta tyst och tänka. Låta tankarna komma åt en. Plötsligt kom tanken om min lillebror Leo upp i huvudet, jag saknade honom så himla mycket och jag undrade hur det var med honom. Jag var så djupt inne i mina tankar att jag inte hade märkt att Justin hade börjat prata med mig, han hade även satt sig bredvid mig men dock inte med fötterna i vattnet. Han satte sin hand framför mitt ansikte och skakade på den så att jag skulle vakna till.
”Är du kvar?” Sa han och skrattade till.
”Haha, jag var helt inne i mina egna tankar.” Sa jag generat.
”Vad tänkte du på? Jag hoppas du tänker på mig.” Sa han ironiskt och blinkade till. Jag var inte så glad av att öppna upp mig för människor jag inte kände.
”Äh, jag tänkte bara på min lillebror. Jag saknar honom.” Sa jag och kollade ned i vattnet. Jag kände hur tårarna började bildas men jag klarade av att hejda dem.
”Är det något speciellt som gör att du saknar honom då?” Sa han och nu såg han ut att vara väldigt koncentrerad och kollade på mig med spända ögon.
”Nja… asså… ehm… han… har cancer.” Sa jag och försökte hålla gråten borta.
Jag vände upp mitt huvud så att jag nu mötte Justins blick. Den var allvarlig och han visste nog inte vad han skulle svara så istället för att göra det pinsamt för honom så bröt jag tystnaden som uppstått.
”Är du alltid så flörtig av dig? Med tanke på hur du raggade på servitrisen där nere i restaurangen? Jag menar… hur gammal var hon? Typ 25, minst.” Sa jag och skrattade till och nu började han också skratta.
”Skojar du? Jag raggade inte på henne.” Sa han och såg lite generad ut. Samtidigt som han sa det så knuffade han till mig på armen vilket gjorde att jag tappade balansen och pladask så flög jag ned i poolen. Jag åkte ner under ytan och när jag kom upp igen såg jag Justin som nu hade rest sig upp och stod med händerna för munnen för att inte börja skratta. Men han kunde inte hålla sig. Istället brast han ut i ett gapskratt. Jag själv blev till en början lite tjurig, jag måste ha sett förjävlig ut. Men efter ett tag kunde jag heller inte hålla mig, så jag började också skratta.
”Wow, shit… förlåt!” Sa Justin sarkastiskt och fortsatte skratta.
Jag sträckte upp min hand för att visa att han skulle hjälpa mig upp och när han tog tag i den så drog jag allt vad jag kunde och efter någon sekund så var även Justin nu i vattnet. När han kom upp till ytan såg han chockad ut. Det var nog inte direkt det han hade räknat med. Nu var det jag som istället gapskrattade och sa ”Wow, shit… förlåt!” Tillbaka fick jag en småsur blick som sedan sken upp i ett leende. Han började skvätta en massa vatten på mig och jag försökte så gott jag kunde skvätta tillbaka men jag skrattade för mycket för att få mina armar att sammarbeta med mig… så istället vände jag ryggen till och lät honom skvätta så mycket vatten han ville. Efter ett tag dök jag under vattnet och när jag kom upp till ytan igen hade han slutat skvätta. Istället hade han lagt sig på rygg och flöt nu istället runt på vattnet. När han märkte att jag hade kommit upp igen så ställde han sig upp och kollade mig djupt in i ögonen. Vi båda två stod helt tysta och kollade på varandra. Men efter ett tag kände vi båda att det blev lite pinsamt så istället bröt vi tystnaden samtidigt ”Eh, ska vi kanske gå upp?” Sa vi i kör och började skratta.

Vi hade lagt oss på vars en solstol och det var ganska varmt i luften så det var inte så kallt att ligga där i blöta kläder.
”Vad tror du din kompis och Ryan gör just nu?” Sa Justin och flinade till.
”Jadu, det kan man aldrig veta. Julia är helt galen så när man är med henne gör man dem mest sjukaste sakerna.” Sa jag började undra hur mycket klockan var. Jag tog upp min mobil och såg att jag hade fått ett sms av Julia – Where r u? Ryan är fortfarande kvar, ring två signaler innan du kommer så att vi vet. – Jag skrattade åt smset och förstod helt och hållet vad dem gjorde, men jag höll det för mig själv.
Klockan visade ett och jag undrade hur länge Ryan skulle vara hos Julia.  
”Jag är i alla fall säker på att Ryan kommer stanna där länge. Vilket inte är en fördel för mig kanske.” Sa jag och suckade till. 
”Om du vill kan vi gå ner till mitt och Ryans rum, jag tror Kenny är där och kollar fotboll. Vi kan ju alltid göra honom sällskap.” Sa han och kollade på mig och log. 
”Vem är Kenny?” Sa jag frågande. 
”Det är min livvakt eller vad man nu ska kalla honom. Det känns så fel att kalla honom det för han är som min bästa vän. Det var dessutom han som stod med mig i dörren när du fick ditt skrattanfall igår.” Sa han och skrattade till. Jag kände att det hettade till om mina kinder men för att dölja det skrattade jag med honom och reste mig upp. Vi tog hissen en våning ner och Justin låste upp rum nummer 567. När vi kom in reste sig en stor svart man upp ur sängen och gick fram till oss. Han sträckte fram handen mot mig ”Nämen, det är ju du… smoke weed everyday!” Sa han och skrattade till samtidigt som han nynnade till låten. Justin vände sig mot honom och skakade på huvudet.
”Kenny, nej… inte bra.” Sa han och försökte kväva sitt skratt som trängde sig fram. 
Jag kollade generat på dem båda två som stod och försökte kväva sina skratt.
”Ja, här är jag!” Sa jag med ett fejkat glatt leende, bara för att göra det mindre.
”Gisses, ungar… ni borde ta på er torra kläder. Glöm att ni sätter er i sängarna med dem blöta kläderna. Justin, du har väl något att låna ut till…?” Sa han och kollade frågande på mig.
”Taylor.” Sa jag och log mot Kenny som såg generad ut över att han inte kunde mitt namn.

Jag följde efter Justin som gick in i ett rum där det var tre stora resväskor och även två ställningar med kläder hängandes snyggt strykta. ”Den här borde passa dig, ta dem här också.” Sa han och gav mig en stor lila hoodie och ett par gråa mjukisbyxor. Han själv började klä av sig sin tröja och nu stod han i bar överkropp och jag fastnade med min blick på hans nakna rygg. Han vände sig om och kollade på mig med ett leende, jag kollade snabbt ned i golvet och visst inte riktigt vart jag skulle ta vägen.
”Ehm… vart ligger toaletten?” Sa jag lite generat.
”Pinsamt att byta om inför mig eller? Jag lovar, jag ska inte kolla.” Sa han och blinkade mot mig. Jag kollade frågande på honom men han vände sig om igen och jag tog snabbt av mig min klänning och satte på mig mjukisbyxorna som var en aning för stora. Jag är ganska kort och liten så dem såg ut som två stora påsar på benen. När jag precis skulle ta hoodien som låg slängd på golvet så vände sig Justin om, men han vände sig snabbt tillbaka med ryggen mot när han insåg att jag stod i bara mjukisbyxor och Bh. ”Förlåt.” Sa han och skrattade till. Jag fick inte fram några ord utan skrattade bara med honom istället. 
”Jag är klar nu, så du kan vända dig om.” Sa jag flinandes. 
”Oj, lite för stort kanske.” Sa han och kollade på mig med ett leende på läpparna.
”Jag klarar mig, huvudsaken är att det är torra kläder.” Sa jag och log tillbaka mot honom.
”Det är gulligt med tjejer som har för stora kläder.” Sa han skämtsamt och blinkade mot mig.
Vi gick ut till Kenny som lagt sig ner i sängen igen. Jag satte mig på den tomma sängen medan Justin slängde sig ned bredvid Kenny som suckade till. ”Känn dig som hemma Taylor.” Sa Kenny och gjorde en chest med armarna som såg lite töntig ut. Precis när jag skulle lägga mig ned i sängen öppnades hotelldörren och in kommer det en vinglande Ryan som ler ett brett leende mot mig. ”Jaså, det är här ni är.” Sa han sluddrigt. Både Kenny och Justin visslade till när Ryan stod och kollade på oss med frågande blick. 
”Vi har inte träffats innan, det är jag som är Ryan och kn… känner Julia.” Sa han och skrattade.
Jag sträckte fram min hand mot honom och han tog tag i den och skakade den hastigt. 
”Trevligt att träffas, det är jag som är Taylor.” Sa jag och skrattade till. 
Ryan gick bort mot sängen där Justin och Kenny låg och utan att förvarna dem kastade han sig över dem och de båda två kved av smärta när han lade all sin tyngd på dem. 
”Jag går tillbaka till Julia nu.” Sa jag och reste mig ur sängen. Justin reste sig upp snabbt och följde mig bort till dörren. Han öppnade den åt mig och jag gick ut i korridoren. Jag vände mig om och mötte hans blick. 
”Jag kan komma upp med kläderna imorgon… Tack för ikväll!” Sa jag och log.
”Äh, det är ingen brådska.” Sa han och log tillbaka. 
Han gick mot mig och lade sina armar om min rygg och gav mig en mjuk kram. 
”Tack själv förresten, vi får göra om det.” Sa han samtidigt som vi kramades. 
Det kändes som att vi stod där i en evighet men det kändes bra. Efter ett tag släppte vi taget och jag började gå mot hissen. När jag gått några steg kände jag hans hand som tog tag i min arm. Framför mig höll han upp sin mobil och viftade den framför mitt huvud. ”Jag brukar säga att jag har allas nummer när någon frågar, men jag saknar faktiskt ditt…” Sa han och flinade till. Jag flinade tillbaka och tog hans mobil och lade in mitt nummer. 
”Vilka raggningsrepliker… du får lära mig några någon gång.” Sa jag och skrattade till innan jag gav tillbaka telefonen till honom och vände om för att gå. Han stod kvar tills jag gått in i hissen och när dörrarna stängt sig pustade jag ut och lutade mig mot väggen. Allting som hänt ikväll kändes så overkligt men det kändes ändå så himla bra och naturligt.

Jag vaknade morgonen därpå av att jag fick solen rätt i ögonen. Jag vände mig om mot Julias säng och där låg hon och sov med gårdagens kläder på. Jag låg vaken en liten stund innan Julia vaknade. Vi bestämde oss snabbt för att gå ner till hotellfrukosten eftersom vi båda två var utsvultna. När hissen hade nått bottenvåningen gick vi ut ur den, båda två med vars en knorr på huvudet och morgontrötta ansikten. Jag hade som igår även idag på mig min one piece, inte tänkte jag att det skulle vara någon speciell vaken vid den här tiden. Men jag tänkte väldigt fel. När vi går förbi receptionen för att komma till hotell restaurangen ser jag att Justin och en annan stor svart man sitter i soffan och pratar. När Justin ser mig knuffar han till mannen bredvid honom och båda två börjar kolla på mig, efter ett tag börjar dem båda två även skratta och jag blir alldeles röd i hela ansiktet.
”Göm mig!” Viskar jag högt till Julia som kollar frågande på mig när jag försöker skymma mig själv bakom henne.
”Vad håller du på med knäpp skalle?” Sa Julia och började skratta samtidigt som hon försökte gå ifrån mig bara för att hon visste att jag gömde mig för någonting.
”Julia, lägg av! Gå bara bredvid mig och försök gömma mig, snälla?” Sa jag nu lite småsurt. Jag gick ikapp henne och mitt hjärta dunkade fortare och fortare.
”Du är så söt när du är sur, men berätta nu… vad är det du gömmer dig för?” Sa hon retsamt vilket fick min mage att vända sig ut och in.
”Om du nu var så blind att du kunde missa honom, men Justin Bieber sitter i hotellreceptionen… i alla fall så gjorde jag bort mig fullständigt igår inför honom och den stora svarta mannen som satt bredvid honom.” Sa jag snabbt.
Julia stannade upp utanför restaurangen, hon började backa men hejdade sig snabbt när hon såg min galna blick som jag gav henne när jag insåg att hon var på väg att backa tillbaka för att hitta Justin. När hon kom tillbaka såg jag hennes nyfikenhet i blicken så när vi satt oss ned vid ett bord berättade jag hela historien om den nakna gubben och mitt extrema skrattanfall. När jag hade berättat klart satt Julia med öppen mun och såg förvånad ut.
”Ojdå, haha… det lät ju som att du har haft en hel vild kväll.” Sa hon sarkastiskt.
”Ja, men absolut!” Sa jag sarkastiskt. ”Hur var din kväll igår förresten? Klickade det?” La jag sedan till och blinkade med ena ögat mot henne.
”Den var riktigt rolig. Han är ett riktigt charmtroll. Han berättade även vilka kändisar han stylat och en av dem känner ju du ganska bra…” Sa Julia och skrattade samtidigt som hon gav mig blinken med ögat.
”Jag? Julia, jag trodde du kände mig så pass bra så att du visste att jag inte känner någon kändis.” Sa jag och kollade på henne frågande.
”Jo, men du och Justin bondade ju rätt bra där vid er lilla träff igår, eller?” Sa hon och nu kunde hon inte hålla sig längre, hon började skratta högt.
”Jävlar vad du är rolig Julle, snälla påminn mig inte. Det är gärna någonting jag glömmer.” Jag satte armarna i kors och plutade med underläppen.
”Vaddå, lite kul var det ändå?” Sa hon och fortsatte skratta.
Jag skakade på mitt huvud och gick upp från stolen för att hämta mer att äta.

 

Jag stod och kunde inte välja om jag skulle ta scrambled eggs eller stekta ägg, när jag stod där och velade märkte jag att det hade blivit kö. När jag tittade upp fick jag en rysning igenom hela kroppen och jag ville bara ta min tallrik och springa därifrån.
”Svårt val med äggen?” Sa Justin och skrattade till.
Jag svalde långsamt… ”Mhm.” Var det enda jag fick fram.
”Haha, jag brukar också ha samma problem. Det är alltid likadant på alla hotell. Vi borde skriva ett brev till dem att dem borde göra det enklare för oss gäster.”
Hans skämt fick mig att skratta till, men jag svalde skrattet snabbt när jag fick flashbacks från gårdagen. Tanken som gick runt i mitt huvud flera gånger om var ”Låt honom inte minnas mig från igår, snälla!”
”Inte för att det angår mig överhuvudtaget, men igår… vad…” Han hann inte säga klart hela meningen innan jag tog upp två stekta ägg och kollade på honom.
”Precis, det angår inte dig.” Sa jag och log mot honom innan jag vände mig om och gick tillbaka till Julia som satt och såg uttråkad ut. När jag hade satt mig ner satte jag händerna för huvudet och en del av mig ville bara gå tillbaka till honom och be om ursäkt för mitt dåliga morgonhumör. Men morgonhumöret var kanske inte riktigt det jag borde skylla på. Det var mina nervösa nerver i kroppen som fått mig att agera otrevligt och det var inte alls den bilden jag ville att folk skulle få av mig.
”Varför ser du så frustrerad ut?” Sa Julia retsamt.
”Skitsamma, kocken var bara jobbig.” Ljög jag och började äta mina ägg.
”Men ryck upp dig, jag glömde förresten säga innan att du ska på blind date ikväll. Jag och Ryan har fixat. Hans rumskompis är tydligen också 17 och när han fick höra att du då var 17 så tyckte han att det var perfekt.” Julia småklappade händerna.
En blind date skadar väl inte så mycket, med tanke på allt pinsamt som hänt mig under dessa timmar så skulle jag väl klara att ta mig igenom en pinsam dejt också.

Under dagen hade vi varit ute på stan för att hitta någonting åt mig som jag kunde ha på mig på kvällens dejt. Det fick bli en svart tight fodralklänning som var enarmad. Skorna fick bli ett par vanliga svarta höga mockapumps och håret var lätt lockat i topparna. Julia insisterade på att jag skulle ha rött läppstift så det fick de också bli. När det var dags för mig att gå iväg och åka ner till hotellreceptionen där jag skulle möta min blind date började fjärilarna komma i magen, jag hade aldrig gjort något sånt här vrickat. Jag menar… blind date? Vilken 17 åring går på en blind date egentligen? Men Julia tyckte inte det var något märkligt alls med det. Hon hade även sagt till mig att jag inte fick komma hem för tidigt för att Ryan tydligen skulle komma förbi vårt rum och göra henne sällskap medan jag var borta.

När hissen plingade till och dörrarna öppnades började mitt hjärta slå fortare, tänk så skulle jag inte hitta killen som jag skulle på dejt med? Tänk så skulle han inte ens komma? Jag kanske skulle stå här nere i receptionen som en tönt hela kvällen och vänta på min dejt som står bakom en krukväxt och istället skrattar åt mig för att han dissat mig så hårt? Jag började gå från hissen och stannade vid en pelare nära receptionen. Jag såg en kille som stod vid en spegel med ryggen mot mig. Jag funderade på om jag skulle gå mot honom för han såg ut att vara i min ålder och han var även ganska stiligt klädd. Han stod och fixade till sitt hår och plötsligt stannade han upp i allt fixande och vände sig om och kollade på mig.  No way att det där var min blind date, skämtade Julia med mig?